Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

torsdag 31 december 2015

Gott nytt år på er alla!
Vad har jag gjort under den här sista veckan på året? Jag har stickat en hel del, sett Fröken Frimans krig på svt play läst lite (men väldigt lite), och filat på min rapport. Nu på morgonen skrev jag det sista på den förhatliga referenslistan och putsade på vissa ord i rapporten. Är förresten ganska nöjd över att jag inte tagit den lätta vägen utan refererat till både poddar och föreläsningar.
Nu ska jag fira nyår med systrarna och deras familjer och låtsas att jag inte har ett enda krav i hela världen på mig.
Imorgon kanske jag ska unna mig att börja på årets lista över vad jag läst. Om ingen annan läser den listan under året så tycker jag själv om att få en överblick, se vad jag har missat, vad jag ska läsa mer av och så.
En rolig sak som dykt upp under den här sista kursen är en podd som Kulturrådet ger ut, där årets läsambassadör pratar litteratur med olika gäster. Den heter Läs för livet och är värd att lyssna på för alla som har ett intresse för litteratur. Ha det så bra så ses vi nästa år!




söndag 27 december 2015

Oh, vad skönt det är med jullov!
Vi gör inte mycket den här julen. Jag har avslutat min rapport som ska lämnas in den sjätte januari, eller rättare sagt, jag har den där fördömdade referenslistan kvar. Det har blivit en grej för mig, alltid får jag göra om. Det fattas ett mellanrum här och kommatecken i stället för punkt där...Jag vet inte om det är för att jag har blivit skumögd på äldre dar eller om det är en suddig dataskärm, men det är helt omöjligt. Ska ta itu med det där eländet imorgon tror jag.
Med läsningen av roliga böcker har det varit si och så den här julen. Min sommarkofta som jag håller på att sticka ropar på mig hela tiden. Det är så otroligt roligt att sticka just nu. Ligger på kvällarna när jag ska somna och planerar ömsom nya stickprojekt ömsom hur jag ska göra med min rapport.
Boken jag ändå håller på med heter "Alvernas liv" och är den tredje boken på svenska av Muriel Barbery, ni minns hon som skrev "Igelkottens elegans" för rätt länge sedan. Det här är en fantasy, helt egensinnig på ett bra sätt. Vore det inte för min stickning så skulle jag ha läst ut den för länge sedan!

tisdag 22 december 2015

Så blev det då äntligen jullov! Det är min andra dag eftersom jag var hemma för studier igår. Fast det blev inte så mycket av den saken för det var en massa annat som skulle fixas med. Idag är har jag köpt skinka och prinskorvar så nu känns det som att man är på gång. Inorgon flyttar kaninkusinen Charlie in. Hans familj ska fira jul söderut och då behöver han en reservfamilj.
Jag skriver på min rapport och hoppas att den ska bli klar snarast så att jag kan ägna mig åt roligare saker.  Har en gigantisk bibliotekslånehög bredvid sängen.
Har just läst "Den blå klänningen" av Michèle Despordes.


Det är en mycket poetisk och mycket sorglig liten roman om konstnären och skulptrisen Camille Claudels tragiska öde. Hennes mor och syster fick henne inlåst på mentalsjukhus där hon spenderade de sista trettio åren av sitt liv. Hon väntade ständigt på sin bror, poeten, författaren och diplomaten Paul Claudel.
Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta om den här boken så att ni förstår hur bra den är. När jag försöker beskriva den så blir det bara platt.Men, om ni vill lära känna ett gripande livsöde, en obändig kreativitet, beskrivet nästan som en dikt, ja då ska ni ge er på den här! Jag vågar inte kalla det en biografi för jag vet inte hur mycket poetisk frihet författarinnan använt sig av, det är något jag kommer att forska mer om. Jag blir nyfiken på Camille Claudel som levde mellan 1864 och 1943.

tisdag 15 december 2015

Smått och gott från veckan som gått.



Jag älskar mina elever, men just den här veckan är jag i det närmsta folkilsken. Jullovet kommer inte en dag för tidigt. Varje år så pressar jag min ork till det yttersta så här i december. Och så säger jag
-att så här trött har jag aldrig varit förut (fast det säger jag varje år enligt T).

Nu är det i alla fall inte ens en vecka kvar av terminen. Jag ska förstås skriva en uppsats under jullovet. Men planen är att den i stort sett ska vara klar till julafton.
Jag kan tipsa om en podd som läsambassadören Johanna Lindbäck ansvarar för. Den heter Läs för livet och innehåller mycket spännande och matnyttigt. 
Jag kom i kontakt med den nu i min senaste kurs och jag känner att den kommer att inspirera mig i mitt framtida bibliotekarieyrke men i mitt nuvarande lärarjobb också. I går lyssnade jag på ett avsnitt där Lindbäck och Gunilla Molloy diskuterade bokrecensionerna man gör med eleverna i skolan. Träffande och tänkvärt. Vad uppnår man egentligen med att låta barnen skriva recensioner? Vad vill man uppnå med sin svenskaundervisning?  Lyssna! Från och med oktober så är det för övrigt en ny läsambassadör, nämligen Anne-Marie Körling. Men henne har jag inte hunnit kolla upp än.

Själv har jag läst en ungdomsfantasy; "Familjen Bliss och den magiska bagerifabriken" av Kathryn Littlewood.  Rose och hennes stora familj har ett bageri. I den första delen "Familjen Bliss magiska bageri" får vi lära känna Rose, tolv år, och hennes familj. De har också en magisk kokbok. Föräldrarna åker iväg en vecka på ett hemligt uppdrag och barnen måste klara sig själva. Nästan direkt de blir ensamma dyker en avlägsen släkting upp, den tjusiga, men mystiska och luriga moster Lily. Det visar sig snart att hon är väldigt intresserad av kokboken. Och innan man vet ordet av så är det förvecklingar och mystiska muffins i varje hörn. I del tre blir Rose kidnappad av herr Butter, ägare av en gigantisk kakfabrik. I bok två, "Familjen Bliss och den förtrollade kokboken" tävlar Rose i en baktävling på tv mot moster Lily, en tävling fylld av ränker, svek och magi. Rose vinner och herr Butter vill nu att hon ska utveckla fem recept som ska göra herr Butter kung över allt bakat i världen.
Ja, ni förstår ungefär vad det handlar om...


Förra helgen fick jag en present. Som gjord för mig, som min syster sa. Den kombinerar nämligen mina två största intressen just nu, nämligen litteratur och stickning. Den heter "Sagornas stickbok" och är skriven av Cecilia B. Dackenberg. Det är en fantastisk bok där hon har studerat bilder ur sagor och sedan gjort stickmönster utifrån bilderna.Jag har bläddrat i den ett antal gånger på Akademibokhandeln, men aldrig trott att den skulle hamna hemma hos mig. Så här långt har jag bara hunnit läsa om "Kattresan" av Ivar Arosenius, men det verkar väldigt lovande framöver.


fredag 11 december 2015

Kvinnan på övervåningen

"Kvinnan på övervåningen" av Claire Messud handlar om att vara den osynliga, välartade kvinnan. Hon som aldrig är den man saknar först, tänker på först. Hon som finns där, gör det hon ska och aldrig skriker.
Nora är drygt 40, lågstadielärare, och pålitlig. Hennes dröm har alltid varit att vara konstnär, men hennes mamma talade om för henne att det inte var att tänka på och sedan har konstnärskapet funnits i bakgrunden, mer som en hobby.
En dag dyker det upp en ny pojke i klassen, Reza. Han är ett vackert barn som får en speciell plats i sin frökens hjärta. När Nora träffar mamman, lika vacker hon,  och får veta att hon är en konstnär, så är bollen i rullning. Nora blir så gott som fixerad vid hela familjen och vill inget annat än att vara en del av dem. Plötsligt känns livet spännande och fullt av löften. Men, kvinnan på övervåningen är alltid kvinnan på övervåningen, eller?
Det är en bok som väcker tankar. Hur ska man leva sitt liv? Vem ska få lysa mest? Hur mycket ska man kompromissa för att få ut det man vill ha av livet?


söndag 6 december 2015

Ytterligare en rapportinlämning att göra ikväll, men ingen rast och ingen ro efter det. Nästa rapport som är en fortsättning, eller hur man nu ska säga, på den här som avslutas idag, ska vara inlämnad i början av januari.* Ikväll åker jag hem till en kär, yngre släkting för att intervjua om läsvanor. I min familj är det inte svårt att hitta personer som gillar att diskutera läsning vilket är en klar fördel i en sådan här kurs.
I fredags var jag, min son, syster och systerdotter på Kungliga operan  i Stockholm och såg "Min mamma är en drake", baserad på den fantastiska "När Åkes mamma glömde bort" av Pija Lindenbaum. Vi blev inte besvikna! De hade lyckats fånga känslan i boken på pricken. Det var lite sorgligt, lite roligt, lite läskigt och lite lyckligt. Tydligen kommer den på tv under våren. Då ska vi se den igen, det har vi redan bestämt!
*årets krångligaste
mening?

lördag 21 november 2015

livet går vidare...

Lördag, mitt i dagen. solen gnistrar på frostad gräsmatta och i köket skakar Sean Banan på rumpan. Två glada killar dansar och sjunger i väntan på lunchen. En ganska mysig lördag med andra ord. På altanen sitter en sur kanin och undrar varför han inte får ligga med sin rumpa mot det varma kökselementet (han har helt missuppfattat konceptet och poängen med att vara utekanin). T jobbar med sovrummet. Hela veckan har vi spacklat, målat och fixat. Tanken är att det ska vara färdigrenoverat i morgonkväll. Jag gör stora lovar runt mina böcker och lovar mig själv att jag ska börja plugga strax. Jag ska bara...
Det är en vecka sedan katastrofen i Paris. Det känns fortfarande helt oförståeligt och det blir inte bättre när man tänker på att det händer saker hela tiden överallt i världen. Men hur det än känns så slutar man ju inte leva. Och när solen skiner in genom det novemberskitiga fönstret så måste man känna sig lite glad i alla fall.

Jag har läst ut två böcker i veckan. Melina Marchetta är alltid lika bra vad hon än skriver. Det sista kapitlet av "Froi of the exile", den andra delen i hennes fantasytriologi om landet Lumatere fick mig att snyfta så högljutt att T kom älgandes för att kolla vad som hänt. I boken smygs det in frågor om tillhörighet, rasism, historia, godhet och ondska på ett så fantastiskt sätt att man inte ens tänker på att det finns där. Man vill bara veta vad som ska hända. Nu måste jag få tag i den tredje delen eftersom den här slutade med flera upprörarande frågor som kräver sitt svar!

Den andra boken heter "Som eld" och är skriven av Sara Lövestam. Det är en äkta ungdomskärleksbok. På en båt, på väg ut i skärgården sitter Anna och hennes pappa. De är på väg till sin lilla sommarstuga, där de har tillbringat varje sommar i Annas liv. på samma båt sitter Lousie och hennes familj. De har just köpt sitt exklusiva sommarhus för ett antal miljoner eftersom Lousies pappa tycker det är en viktig statussymbol att ha ett hus i skärgården. Flickorna kommer från olika världar men sneglar ändå på varandra i smyg.
Visst handlar det om att vara femton år och att hantera det faktum att man är lesbisk. Men det handlar mer om att hitta sin plats i världen, att förstå sig på vuxenvärlden att upptäcka att de vuxna också är människor med känslor, och allra mest om känslan när man blir kär för första gången. Osäkerheten, känslorna som nästan får en att explodera.
Om jag hade jobbat på högstadiet hade jag stuckit den här boken i händerna på alla i min väg! Även som vuxen tycker jag  att den här boken är klart läsvärd! Och ja, jag grät en skvätt i slutet på den här boken också.

söndag 15 november 2015

Skriver några korta rader innan jag ska skjutsa H till simskolan.
Jag har uppenberligen lite svårt att uttrycka mig nuförtiden. Igår började jag tänka och skriva om krig men jag avslutade med att skriva om miljön, i samma mening. Hm...Ber om ursäkt för att tankarna skuttar omkring utan att jag själv ens hänger med... Har ändrat lite i inlägget. I alla fall är det mycket som händer i världen som man känner att man inte vill vara med om och inte  kan påverka. Och på tv visar de usla såpor där allt handlar om egon, pengar och lyx. Ja, jag är pessimistisk just nu, men vad ska man annars vara?  När jag går in och läser Facebook så vimlar det av kommentarer som handlar om att vi ska stänga gränserna, ta kål på fiender och ta hand om oss själva. Hur blev det så här?!

lördag 14 november 2015

Vilken sorglig dag det är! Har följt dagens rapportering om terrorattackerna i Paris och det är så ofattbart! Samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka att sådant här händer hela tiden i andra krigsdrabbade delar av världen och det är precis lika hemskt. Vissa dagar vill jag bara lägga mig under en filt och inte komma fram igen. Det är krig, rasism, miljökatastrofer och allt möjligt annat elände och alla upprörs men inget händer. Jag är själv ganska dålig på att göra det där extra som krävs och det gör mig ännu mer deprimerad. Jag vill göra världen bättre men jag orkar ofta inte mer än att ta mig igenom alla vardagens måsten. Och de där höjdarna som bestämmer i världen, de tänker bara på sitt eget också.
I förra inlägget lät jag en aning självgod insåg jag själv när jag läste igenom det efteråt, ungefär som att det bara är jag som vet hur saker och ting ska göras och det var inte alls så jag menade. Det är snarare en känsla av att jag aldrig riktigt uppnår det jag vet att jag borde och att jag måste förlika mig med tanken på att det är så.

onsdag 11 november 2015

Utmaningar!

Under november har vi satt igång en läsutmaning med våra fyror. Det är samma som förra årets fyranlärare körde. Eleverna ska tävla mot sina lärare och föräldrar i att läsa så många sidor som möjligt. Barnen har kommit igång rejält. Och vissa föräldrar har meddelat på utvecklingssamtalen att de också är igång. Jag läser allt vad jag hinner och har lånat ut i alla fall en bok till en kollega för att det ska bli lite utmaning för de tioåriga slukarna. Passande nog köpte jag en massa nya böcker, de flesta från årets Bokjurylista, före lovet och de har kommit nu. Det är en massa bokprat i korridorerna och jag går omkring och känner mig lycklig! Allra bäst är det med den där eleven som jag har skrivit om förut, som HATAR att läsa, för det är det tråkigaste i hela världen! Den eleven kunde helt enkelt inte motstå tävlingsmomentet och har nu läst två och en halv "Dagbok för alla mina fans"-böcker (av Jeff Kinney), men tittade under lugg på mig idag, med pillemarisk min och förklarade att
-den sista november, när läsutmaningen är slut, ja, då tänker jag börja hata böcker igen. Så det så!
I det läget kände jag att jag kunde bjuda på det.

Förra veckan var jag tre dagar i Borås. Det regnade som vanligt. En kollega hävdar att Borås är känt för att vara den regnigaste platsen i Sverige och jag är inte förvånad. Jag tror inte att jag varit där utan att det har regnat lite i alla fall. Vi redovisade vår rapport som handlade om högskolestudenter och deras informationssökning. Det visade sig vara ett mycket intressant område att jobba med  och jag har nästan börjat tänka att det skulle vara något för slutuppsatsen så småningom.
Gruppen högskolestudenter är gigantisk och det finns alla typer av människor inom gruppen. Det är ju allt från nittonåringar som kommer direkt från gymnasiet, som jag själv en gång i tiden, till drygt sextioåriga personer med massor av arbetslivserfarenhet. Men, att man är erfaren och har studerat tidigare i livet behöver inte innebära att man vet hur man söker information på effektivaste sättet.
Det intressanta är också att lärare och bibliotekarierna på högskolebiblioteken förväntar sig att studenterna är högst kompetenta informationssökare. Ja, ni förstår ju att det blir ett glapp där mellan förväntningar och verklighet.
I måndags var jag på studiebesök på stadsbiblioteket och då pratade jag och de två bibliotekarierna om det där  och då sa de att i högskolebibliotekariernas uppdrag ingår det inte att hjälpa studenterna för mycket. Man ska snarare hjälpa dem att klara sig själva. Jag tycker det här är superintressant och funderar mycket på det. För vem ska lära ut informationssökning då? Skolan naturligtvis, men jag skulle påstå att ganska många lärare är ganska dåliga på informationssökning själva. Dessutom handlar det om tid och teknisk utrustning, som vanligt i skolan. Mycket att fundera på och en av frågorna jag ställer mig är hur jag ska kunna ge mina elever de bästa redskapen utifrån mina förutsättningar på jobbet. Ibland känns det som att jag ska frälsa världen och lösa alla problem och det kan kännas lite övermäktigt emellanåt. Då måste jag ta ett djupt andetag och påminna mig om att vi är många i läraryrket som måste hjälpas åt och att jag kanske får nöja mig med att diskutera med de andra och att de ska haka i mina funderingar och göra dem till sina egna.

söndag 1 november 2015

Ny månad och glädjestrålande och förväntansfull sexåring. Han ska till Leos lekland på kalas och nedräkningen började för en vecka sedan.I morse bad jag honom att gå och leta åt några snygga partykläder och det gjorde han! Nu kanske jag borde ha kommit ihåg att vi inte har riktigt samma definition av partykläder men det kan jag leva med. Som alltid, när det är ett speciellt och viktigt tillfälle så åker den gamla t-shirten, med ett gigantiskt Pokemontryck på, fram. Eftersom den är i storlek 98 och H numera drar 120 så har jag vid ett flertal tillfällen försökt rensa ut den ur garderoben men på ett magiskt sätt så är den tillbaka  på hyllan några dagar senare igen. Sedan valde han ett par lite trånga, lite korta sommarbyxor och deklarerade att de här kläderna springer jag fortast i. Så, nu är han så redo han kan bli. Jag har packat en tjock bok och hoppas kunna smyga undan till en mjuk soffa. Fast jag vet att risken att få konversera andra mammor och pappor är överhängande, (vilket ju faktiskt också är lite trevligt).

I helgen har jag läst en perfekt avslappnande och sjukt kul bok av Anna Mannheimer; "Livet som gifta". Väldigt lättläst, och roliga vinklingar på äktenskapets och livets vedermödor. Faktum är att jag har fnissat så högt bitvis att T har bett att få veta vad jag läst.
Jag har konstaterat att Peter Apelgren, hennes man, har ungefär samma förhållande till sin katt Ines som T har till Speedy. En annan sak jag har fått lära mig är att vara tacksam att inte T gillar att låtsas vara Liv Ullman och att man ska gå på toa innan själva vigselakten.

torsdag 29 oktober 2015

I början av min bloggkarriär så gjorde jag en lista med böcker som gjorde ont i magen, Magboxningsböcker, kallade jag den, Nu har jag läst en bok som hade passat bra på den listan. I "Allt detta tillhör mig" får man möta flera generationer kvinnor i Mongoliet. De bor på stäppen och de har en sak gemensamt; de längtar efter något annat, något bättre. Zaja lämnar familjen så fort hon slutat skolan för att åka till sin moster i staden. Mostern har skapat sitt eget liv och jobbar på en köttfabrik. Det är bara det att det visar sig vara en bordell och det tar inte lång tid innan Zaja också fastnar där. Zaja är resultatet av mammans otrohet. Hennes mamma valde inte sin man för att hon älskade honom, Hon rymde ifrån sin egen familj liksom alla kvinnorna i romanen rymmer från något.
För ett par år sedan såg jag en dokumentär på Kunskapskanalen om en mongolisk familj på stäppen och det programmet har jag tänkt på under hela den här boken, Det bestående minnet var fattigdomen, slitet, drömmen om något annat och flykten från vardagen med hjälp av den drog de rökte, kommer inte ihåg vilken det var. Det gjorde ont att se och det är samma sak med den här boken, Alla man möter i den här historien dricker vodka, mängder av vodka.  Författaren heter Petra Hulová och det här hennes debut. Man känner fattigdomen, uppgivenheten och tristessen i varje mening. Men samtidigt kan man inte påstå att det är sentimentalt eller sorgligt. Det är bara som det är. Jag har inte lyckats läsa romanen i ett sträck eftersom jag blir så illa till mods av allt elände. Men, det är en sådan där bok som man inte skulle vilja ha oläst heller. Den är riktigt bra! Ibland måste man kliva ut ur sin bekvämlighetszon och utmana sig och med den här boken får man verkligen göra det.
Sist men inte minst måste jag också säga att det är en exotisk, fantastisk miljö man möter. Jag blir nyfiken och skulle vilja veta mer om livet på stäppen vid de Röda bergen.

onsdag 28 oktober 2015

Höstlov!

Höstlovet är en underbar uppfinning! Att bara stanna upp mitt i höstmörkret, inte behöva kolla vädret för att passa på att bada, inte hinna åka någonstans, inte behöva hinna något särskilt alls.
Idag inledde vi lovet med en megamysmorgon.  H slappade och tittade på film, jag städade kylskåpet och stekte gäddbiffar. Inte jättekul för mig men rätt  skönt efteråt. T kom hemdragandes med en gigantisk gädda i somras som han absolut skulle släpa till Uppsala, men som han absolut inte tänker tillaga eftersom han lever i den villfarelsen att gädda är en oätlig fisk. Eftersom den där gäddan har krävt en egen hylla i frysen så kändes det dags att göra något med den. Jag har bara improviserat tillagningen så vi får se om det är ätbart. För att utmana ödet ytterligare så tänker jag bjuda syster yster och hennes familj på det här på fredag. Reservplanen är hämtpizza.
På eftermiddagen träffade vi T på Fyrishov och badade (i något för många timmar om ni frågar mig). Mina killar vill aldrig kliva upp. Jag tänker alltid på bussresan hem och middagen som man knappt kommer att orka tillaga, den klassiska tråkiga mammarollen...
När jag klev ner i bubbelpoolen satt där fem bröliga högstadiekillar. Puh, tänkte jag, typiskt. Men vad brölar egentligen ett gäng 14-15 åringar om i poolen? Kan det vara brudar? Njäe. Månne det vara kommentarer som inte är rumsrena? Njäe. Är det om nästa fest? Njäe.
Det visade sig att de lekte Maffia. Jag noterade att jag inte var den enda vuxna som satt där och log åt hur söta de var. Ja, de brölade på det där viset som bara högstadiekillar som just kommit över målbrottet kan göra. Men när det är glädjeyttringar för att man gissat rätt på vem som är mördaren, ja då är man faktiskt förlåten.
Imorse läste jag ut boken "Vintervålnader" av Kate Mosse. Min syster snubblade över den på biblioteket, konstaterade att den verkade superintressant och lovade mig den sedan. Och den lovade verkligen mycket. Året är 1926, den unge Freddie stapplar runt i tillvaron och kan inte komma över sin storebrors död för tio år sedan. Brodern dödades i första världskriget. Freddie åker runt i Frankrike och hamnar i franska Pyrenéerna. Efter att fastnat i en oväntad snöstorm och i princip kvaddat bilen så hamnar han i en liten by. Han blir inbjuden till en årlig byfest och tackar ja. På festen träffar han en fantastisk flicka, men det händer underliga saker under den natt de är tillsammans. Dagen efter har Freddie svår feber och det verkar som att han yrar för ingen har sett varken honom eller den vackra flickan Fabrissa på festen. Det handlar om spöken, sorg, historia och minnen som inte får glömmas bort. Boken är bra, men jag kan inte säga att den drabbade mig på det där sättet som riktigt bra böcker gör. Kanske hade jag orättvist höga förväntningar också på boken, det verkade så oerhört spännande Så, läsvärd men inte den bästa i år.

fredag 23 oktober 2015

Fredag innan ett lov är både härligt och jobbigt! Stämningen är uppspelt vilket är trevligt men också högljudd. Vi har haft en förälder på besök som har berättat om sitt arbete i FN, mycket intressant och jag är så stolt över eleverna som visade sig från sin bästa sida; lyssnade, ställde kloka frågor och  var allmänbildade.
 Annars har vi pratat mycket om Trollhättan. Det är så hemskt att det inte går att förstå ens. Och när man jobbar med tio- och elvaåringar så blir det väldigt nära. Var kommer sådan här händelser ifrån? Hur kan det hända?
För att pigga upp mig de senaste kvällarna har jag läst senaste Berglins klokheter. Jag fnissar igenkännande samtidigt som jag faktiskt tror att jag blir lite klokare.

söndag 18 oktober 2015

Vi har en kanin som numera ska föreställa en utekanin. Efter ett år inne så visade det sig att T får astma av för mycket gos med Speedy. Det här är dock väldigt svårt att förklara för ett litet sällskapligt lurvigt djur som älskar att hänga med flocken. Vi pratar här om kaninen som varje kväll i ett år har nattat sin pojke. Varje kväll när H har krupit ner i sängen så har Speedy hoppat upp på fotändan. Om han har råkat befinna sig någon annanstans och inte riktigt hängt med i svängarna så har han efter en stund, när han upptäckt misstaget satt sig vid dörren och buffat för att få komma in. Det är till och med så att han ibland skuttat fram till H (när han tycker att det är dags) och visat att nu är det nog faktiskt tid att gå och lägga sig. Sedan, när H somnat och vi har smugit ut, ja då har Speedy följt med för att få lite vuxentid. Men nu är det alltså slut med det här Och ja, det går sådär om jag ska vara helt ärlig. För, vi är en aning blödiga både jag och T och vi har väldigt svårt att motstå de där deprimerade öronen och blicken som följer en från uteburen. Så här sitter jag nu, i soffan bredvid den öppna altandörren, som så många andra kvällar och är fullständigt stelfrusen. Lösningen vi har kommit fram till är nämligen att Speedy sover ute, är ute på dagarna när vi är borta, men får sedan komma in på kvällskvisten och umgås. Och eftersom en utekanin absolut inte får bli överhettad, då kan de dö, så får vi se till att det är kallt och skönt för honom och att han kan hoppa ut på altanen när han vill. Min käre T som alltid har kreativa idéer har också tillverkat en jordlåda som kaninen kan sitta i, med sval rumpa och god utsikt. Där sitter han, spanar ömsom ut över nejden, ömsom in på sin familj och suger på en vissnad persilja.  Vi skaffade vår kanin utifrån kriteriet att det var för mycket stök med en hund. Nja, vet inte om vi lyckades riktigt där...
Hur det går med astman? Jodå, den sitter i men det är i alla fall inte kaninpäls på övervåningen...

lördag 17 oktober 2015

En vecka kvar tills det är läslov ! Efter en hel del vånda och velande så har jag bestämt att vi ska stanna hemma och vila upp oss på lovet,ha mysmorgnar, gå på biblioteket, se en och annan bra film och laga god mat. Veckan efter far jag tre dagar till Borås så jag tänker att jag ska ladda innan.
Förra veckan var jag och två kollegor på stadsbiblioteket på en inspirationsträff för lärare där vi fick en massa boktips till våra elever. Jag var helt upprymd när jag gick därifrån och har nu handlat upp alla pengar som vi fått lov att använda till skolbiblioteket. Min kollega ska köpa boktejp och sådana där tråkiga saker och jag har lite dåligt samvete för det finns just nu inte så mycket pengar kvar till det. Jag blev lite ivrig, som jag sa till henne. Lite tröst är det i alla fall att vi får nya pengar i januari. Fast jag har ytterligare några böcker jag gärna skulle vilja skaffa då...
De flesta böcker jag köpt är föreslagna till Bokjuryn som pågår mellan februari och april. Det är så kul att kunna erbjuda riktigt många bra och nya böcker till eleverna. Sedan jag och min syfrökenkollega började satsa på skolbiblioteket, köpa nya böcker och jobba med läsning så har vi mött så många bokslukare i klasserna som är glada. Och kanske har vi inspirerat några att bli bokslukare dessutom.

måndag 12 oktober 2015

Äntligen har H kommit på att det är roligt att lyssna på kapitelböcker. Det har varit bilderböcker, serietidningar och faktaböcker som har gällt under lång tid. Men nu har vi läst "Monkel Trogg" av Janet Foxley, boken om den pyttelille jätten.
Det är inte lätt att vara pytteliten i en värld av stora, burdusa och hårdhänta jättar. Gritt, Monkels jättestore lillebror till exempel, älskar att slänga runt Monkel som en liten disktrasa.
Familjen Trogg hamnar i problem och Monkel ger sig ut i den otrygga världen där det finns småttingar med magi, för att se om han kan ordna upp saker och ting. Det blir spännande och dråpligt och vi har läst med stor behållning.

lördag 10 oktober 2015

Vissa veckor går förskräckligt fort och man skulle nästan kunna tro att man hoppat över flera dagar, om det inte vore för att det känns i kroppen att man gjort dem. Igår somnade jag när jag nattade H och sedan orkade jag knappt släpa mig till min egen säng. T och Speedy fick umgås själva hela kvällen. Speedy hade frost i morrhåren imorse så nu är det höst på riktigt.
"Livet, motorcyklar och andra omöjliga ting" är Katarina Bivalds andra bok. Jag älskade hennes debut "Läsarna i Broken Wheel rekomenderar". Den här är också bra, men den saknar det där magiska som den första boken hade. Här träffar vi 38-åriga Anette. Ensamstående mamma som jobbar på Mat-Extra, bor i en liten håla och har panik. Hennes nittonåriga dotter, hennes allt, har just flyttat för att plugga och plötsligt börjar Anette undra vad hon ska göra med sitt liv? Alla tomma dagar, veckor och år som ligger framför henne... Hon bestämmer sig för att hon ska uppfylla sina drömmar och börjar med att försöka ta motorcykelkort. Körläraren visar sig vara en godbit, men alldeles för ung...eller...?

måndag 5 oktober 2015

Jag sitter hemma och försöker tappert skriva en klok analys av de intervjuer vi har gjort om informationssökning. Just nu tvivlar jag på att det kommer att bli ens en oklok analys. Vi har läst om det där, de olika faserna i ett nytt arbetsområde och jag har nu uppehållit mig i den förvirrade fasen i en månad känns det som.
Läste just att Henning Mankell dött, 67 år gammal. Tråkigt. 67 år är ju inte speciellt gammalt i dessa dagar.
Bakom soffan ligger kaninen och ser ut som en rugguggla. Han håller på att byta till vinterpäls och det är inte vackert just nu. Dessutom är han alldeles för smart för sin lilla kaninhjärna. Jag behöver knappt tänka ordet borste så är han helt förvunnen. Det är för övrigt samma scenario på kvällarna när jag ska stoppa ut honom i buren. Han kan ha legat utfläkt och sovit i timmar under vardagsrumsbordet, bredvid mig där jag ligger i soffan och läser, och så tänker jag väldigt tyst för mig själv att det är dags att bära ut honom och vips så ligger han bakom soffan! Och då är han plötsligt helt ointresserad till och med av äppelbitar. Nästan varje kväll kryper jag runt, lockar och tjatar medan T ligger och fnissar i soffan och undrar vad jag håller på med.

söndag 4 oktober 2015

Något som är väldigt typiskt när man är sambo med en man vars yrke  är att jobba med datorer, eller datanätverk som han muttrar om här bredvid, är att det knappt går att uppbringa en fungerande dator i hemmet, vilket är en av anledningarna till att jag inte bloggar så ofta just nu. Vi köper aldrig en ny dator som fungerar, vi lagar våra gamla. Han vill dock poängtera, muttrar han, att bristen på datorer inte har någonting alls med det att göra utan att det beror på att han har en sambo som är specialist på att bryta av datasladdar...Hm, skulle inte tro det...
Nåja, vi var i Stockholm igår och såg den fantastiska föreställningen "På häst genom Västerbotten"
Den som är bekant med radions humorprogram"Mammas nya kille" med Umeågänget Klungan kanske känner igen det här
Sven Björklund och Olof Wretling har gjort en "resa genom Västerbotten i bröderna Grims anda" . Deras mål, enligt sin egen projektbeskrivning var att hitta den västerbottniska berättarsjälen. Med en budgetanssökan på  3.5 miljoner, där en av de spännande posterna bestod av 300 000 kronor för vaccinationer så begav de sig ut i landskapet genom tre årstider. Vi fick höra om de två damerna i Marslidens teatersällskap när de spelar Rödluvan och vargen,Vilhelmina där alla hade så många partytrick så att det  bildades ett patentverk  och en hel del annat spännande.
Det här låter kanske inte så kul, men lägg till fantastiskt kroppsspråk, röster och så den bifogade dansen, som de är skyldiga Umeå kommun, så blev det galet kul.
I morse när vi diskuterade föreställningen så sa T, som ju faktiskt är uppvuxen i Västerbotten att även om det här är en humorshow så är det ett projekt som skulle kunna genomföras på riktigt. Han säger sig känna igen berättandet, skrönorna från sin barndom. Jag tänker också osökt på Euskufurat vars låttexter är skrönor och berättelser i exakt den här traditionen.


 Trevligt var också att alla som såg föreställningen fick boken som hör till.


onsdag 23 september 2015

En grå och trist onsdag. Jag insåg plötsligt i morse att det snart är höstlov! Vad hände?
Vi hade föräldramöte igår. Fnissade lite när en pappa blev tillsagd på skarpen för att han satt sig vid fel bänk av en mamma. Ibland är skillnaden mellan föräldrar och deras barn så liten.
Jag tror att jag börjat vinna över läsvägraren till min sida. Jobbar stenhårt varje dag på att hitta en väg till elevens förtroende och idag tyckte jag att det blev ett genombrott. Det känns som att om vi väl är på samma sida så kommer hen att bli den mest trofasta eleven. Men jag måste förtjäna det.

Äntligen, efter år av väntan har en ny bok av Melina Marchetta kommit ut på svenska. Hon har gjort en fantasyserie i tre delar där den första heter  "Ett folk utan land". Finnikin har levt i exil i tio år efter att kungafamiljen mördats och en förbannelse lagts över landet. Tillsammans med sin vän och mentor (som jag just nu helt tappat namnet på) reser han runt för att samla in folkets berättelser om det som har hänt. En dag får de sällskap av en flicka som påstår att hon kan vandra i och se folks drömmar.
När jag hade två kapitel kvar att läsa så tappade jag bort boken! En katastrof på flera sätt...Dels så ville jag väldigt, väldigt gärna veta hur det skulle sluta, dels så hade jag lånat boken av min tioåriga systerdotter. Nu har jag köpt ett nytt exemplar och ska läsa klart den så snabbt jag någonsin kan. Den är lika bra som författarens övriga böcker. Läs den!

söndag 20 september 2015

Drömmen om en kantarell

Varje år drömmer jag om den fantastiska kantarellfångsten jag ska göra. På facebook lägger folk ut det ena fantastiska kortet efter det andra på allt de plockat och jag blir lika sugen varje gång jag ser det. Ganska många år har jag aldrig hunnit ut i skogen. Andra år har jag lyckats  få med mig någon och jag ser då framför mig hur min ganska stora korg ska digna av gula svampar. Men aldrig slår drömmen in. Idag var det dags igen. Tillsammans med min syster och hennes familj begav jag mig glatt in bland granarna på ett säkert svampställe. Nio kantareller totalt lyckades vi skramla ihop.  Det verkade inte finnas så mycket annan svamp heller. Kanske har det varit för varmt? Eller så är det för tidigt? Möjligtvis har andra entusiaster hunnit före? Jag konstaterar att det är som vanligt. Hemligheten är kanske att vara ute och spana varje helg? Problemet för mig är att jag alltid kommer bort i skogen. Min inre kompass fungerar inte på en rak väg. I en oförutsägbar skog är det totalt kört. Därför går jag inte ut på eget bevåg. Tur att jag åtminstone hittar till den återkommande torgmarknaden där man i alla fall kan vara säker på att hitta fina svampar.

lördag 19 september 2015

Just nu har jag ett dilemma på mitt jobb. En av mina elever tycker inte om att läsa, inte ens serier eller manga. Ljudböcker är inte heller något som eleven kan tänka sig. Förra året pratade vi mycket på min utbildning om hur läsning lätt blir ett tvång, ytterligare en  jobbig uppgift i skolan. Nu känner jag mig tveeggad. Ska jag vara hård och tvinga eleven att läsa och jobba stenhårt på att hitta boken som ska vara så bra att hen inte kan låta bli att tycka att det är pyttelite kul? Ska jag tänka att det kanske är en tråkig skoluppgift och att den här tioåringen ändå ska lämna skolan och ha läst några böcker? Eller ska jag hitta på andra uppgifter som innehåller läsning men inte associerar till skönlitteratur? Det är väldigt sällan jag inte kan locka eleverna till att läsa någon form av böcker, om det så är en med fotbollstabeller i.  Min egen entusiasm brukar räcka, men här är det svårt. Jag vill att läsning ska vara något positivt inte att någon ska gråta vid tanken på det. Och ja, den här eleven har klämt några tårar vid insikten att skönlitterära böcker ingår som ett regelbundet inslag i undervisningen. Faktaböcker fungerar för övrigt inte heller.

onsdag 16 september 2015

Familjen är hemma igen och allt är som det ska. Det bästa med att ha varit  skilda åt är ju att man uppskattar varandra så mycket mer när man ses.
Jag har fastnat i Netflix-träsket. När jag var ensam hemma så började jag titta på Forsytesagan, inte bra. Eller jo, den är jättebra, men det är inte bra att det är ett antal avsnitt som alla är drygt en timma långa. Nu kommer jag inte ihåg exakt hur många avsnitt det är men vi pratar om ungefär tio timmar, som jag behöver ägna åt helt andra aktiviteter, läsa kurslitteratur till exempel.
Apropå tv och filmer. I höst är det två dokumentärfilmer jag vill se på bio. "Jag är Ingrid" om Ingrid Bergman, som har fått bra kritik samt "Taikon". När jag var liten brukade jag smyga upp på min farmors övervåning och krypa i hop vid ett litet fönster där man kunde se ut över gården. Bredvid det fönstret fanns hela hennes förråd av gamla Saxons (en fantastisk veckotidning). Där kunde jag försjunka i timmar i tragiska Hollywoodstjärnors livsöden, vanliga människors underliga historier och romantiska noveller. Hela min kunskap om glamorösa skådespelare från fyrtiotalet har jag fått därifrån, och jag vet en hel del. Jag har vunnit frågesporter genom att veta vem Danny Kay var, vad Greta Garbo jobbade med innan hon blev stjärna och annat sådant där viktigt. Så, en dokumentär om Ingrid Bergman är helt i min smak.

torsdag 10 september 2015

Ryska immigranter i New York

Ibland är det som om böcker hoppar på en och vill bli lästa. När man läst dem är man lite klokare och man är glad att man blev överfallen av just den där boken i hyllan.  Jag skulle bara slinka in på Akademibokhandeln för att köpa ett presentkort till min systerdotter och vips så råkade jag köpa den här. "Vaclav och Lena" av Haley Tanner är rolig, sorglig, grym och lättsam, allt på en gång. Vaclav och Lena möts när de är bara fem år gamla. De är ryska immigranter och möts i skolan i New York. Vaclav bor med sin mamma, som älskar honom över allt annat, och sin pappa, som mest sitter framför tv:n med ett glas vodka i näven på kvällarna. Lena bor med sin moster, en strippa som struntar i den lilla flickan. Vaclav och Lena är alltid tillsammans och Vaclav tvivlar inte en sekund på att de ska leva tillsammans hela livet. Men vid tio års ålder händer det något som får Lena att försvinna. Inte förrän han är sjutton år får Vaclav en förklaring till vad som hände den där gången. Om du vill läsa något egensinnigt som gör dig både ledsen och glad så  är det här något för dig!


Jag är gräsänka den här veckan. Mina killar är på älgjakt. Härom dagen kom ett kort på telefonen där H kliar en död älgkalv bakom örat. Han verkar rätt nöjd med semestern.
Under mina ensamma kvällar försöker jag att plugga lite, sticka på min tröja, plöja serier på Netflix och klia kaninen mellan öronen. Alla mina ambitiösa planer för veckan kommer nog tyvärr inte att infrias. Garderoberna kommer nog inte att vara städade på söndag. Tvätten kommer inte att vara struken och fönstren kommer inte att vara putsade. Men jag har hunnit se en romantisk film som T garanterat hade vägrat se med mig. Kaninen har fått gosa i timmar och jag har hunnit kvällsfika med en jobbarkompis som jag aldrig hinner prata med annars. Så, för att sammanfatta veckan så här långt så har den trots allt varit ganska okej.
Ett trevligt sällskap, förutom Speedy, har varit Malin Wollin, trebarnsmamma och krönikör. I sin bok "Malin från Skaftnäs" har hon samlat sina krönikor om livet, barnen, kärleken och lite annat smått och gott. Som en röd tråd beskriver hon också sin beundran för Kristina från Duvemåla. Det är en småtrevlig och lättsam bok och jag kommer på mig själv att fnissa lite då och då åt de självutlämnande beskrivningarna av livet. Vissa saker känner jag lite generat igen och vissa saker är bara helknasiga. En perfekt bok när man behöver avslappning för hjärnan efter en lång arbetsdag.

söndag 30 augusti 2015

Ingelin Angerborn

Jag fick godkänt på min omtenta! När jag såg resultatet så trodde jag inte mina ögon! Var tvungen att kolla tre gånger innan jag fattade att det verkligen var sant. Nu är jag i fas. Har klarat allt och kan börja tänka på den nya kursen.
Imorgon blir det till att hitta böcker och kolla upp vad vi egentligen ska göra. Imorgonkväll ska jag och H gå på bio och se "Minionerna" (eller Miniorerna som jag råkat säga ett antal gånger). Redan i juni lovade vi honom att vi skulle se den men det har inte blivit av. Det blir nog mysigt.Han är våldsamt förväntansfull.

För att kunna inspirera eleverna att hitta bra böcker i skolbiblioteket så har jag läst två stycken böcker av Ingelin Angerborn. Hon är mycket populär men jag har aldrig kommit till skott att läsa henne. Nu har jag läst "Gengången" och "Tredje tecknet" Båda berättelserna var riktigt spännande. Bägge böckerna handlar om flickor i tolvårsåldern, inga poppistjejer men inte helt utanför heller. Ganska vanliga helt enkelt.  I "tredje tecknet" hittar Olivia en nyckel i sin badväska. Hon förstår inte alls var den kommer ifrån. Det verkar som att nyckeln får konstiga saker att hända. Hissen börjar plötsligt gå ner i källaren fast hon inte har tryckt på källarknappen. Olivia känner sig iakttagen och hon börjar plötsligt skriva ord på spanska i sömnen. Samtidigt så har hon det jobbigt eftersom hennes bästa vän Sonja har blivit ihop med Milo, killen som Olivia är hemligt kär i. Boken rymmer allt det där man vill ha i elva, tolvårsåldern. Jag förstår varför den är populär.

"Gengången" handlar också om en tjej, Ellinor, som hälsar på sin mormor på sommarlovet. De åker på loppis till  den blinda Charlotte. Ellinor hittar en vacker speldosa som Charlotte skänker till henne med orden att den är gratis för den rätta personen. Varje gång hon sätter igång speldosan blir hon yr och känner sig underlig. Under en promenad hör hon någon spela piano och det är samma melodi som i speldosan. Ellinor blir nyfiken och smygkikar in genom fönstret där musiken kommer ifrån. Hon lyckas inte se vem det är, men gör ett nytt försök dagen efter. Men, saker och ting stämmer inte riktigt...I huset med pianomusiken bor Oliver som snabbt blir indragen i mysteriet.

tisdag 25 augusti 2015

Vi är i full gång på skolan. Elever och lärare kämpar på i de svettiga och kvava rummen. Just nu borde lektionerna tillbringas på en strand, med en lätt bris i engelskböckerna och tårna i vattnet.
Jag väntar fortfarande på resultatet på min tenta och på måndag ska jag börja med höstens studier.

Mina nya fyror är redan igång med sina böcker och de pratar boktips med mig varenda dag. Det är så kul!
Efter ett tips av en flicka så har jag nu läst "Flickan på tavlan" av Rebecka Åhlund. Det är en spännande spökhistoria om Ella, tolv. Hennes föräldrar köper en sommarstuga som verkar vara en mysig röd stuga med vita knutar. Men rätt snart börjar Ella vara med om konstiga saker. På väggen hänger ett porträtt av en flicka och Ella känner på sig att det är något mystiskt med henne. Boken var riktigt spännande. En bok för slukaråldern, ungefär 9-12 år

torsdag 20 augusti 2015

Förra veckan avslutades med omtenta i katalogisering. Förra terminen var en katastrof på alla plan i livet och jag är bara glad att jag överlevde. I juni stoppade jag bort alla papper och böcker och bestämde mig för att ha total semester, och det har jag haft. Nu har jag läst och försökt förstå igen och som jag skrev, det har varit amöbahjärna. Jag hade glömt allt, kändes det som. Men, i torsdags kväll gick jag en plötslig uppenbarelse och började se ett mönster i det jag läste. Jag hoppas att det var rätt mönster och att tentan gick vägen för nu börjar snart höstens kurser.
Den här veckan har varit lite hektisk. I tisdags var det skolstart för H i förskoleklassen. På vår skola kom eleverna och på kvällen skadade sig Speedy i sin utebur då han blev skrämd av en katt. På tisdagskvällen drog jag ut min eländestand, den jag krånglat med sedan i slutet av mars. Igår var vi till veterinären med Speedy som fick jätteont i munnen av skadan och inte har kunnat tugga. Nu sitter vi där, jag och kaninen, och äter smärtstillande och suger på mjuk mat.

Jag skrev aldrig om vad jag tyckte om "Lilla smycket", nobelpristagaren Patrick Modianos bok. Det är en ganska ordkort, men innehållsrik bok om den unga flickan som tycker sig se sin försvunna mor på tunnelbanan. Enligt ryktet ska modern ha dött i Marocko tio år tidigare. Thérèse följer efter den hon tror är mamman och händelsen sätter igång minnen och känslor som länge varit begravna.  Jag tycker boken var bra, men jag tror att jag läste den för fort. Om jag hade sjunkit in mer i handlingen och språket så hade den nog gett mig mer. Vissa böcker behöver man suga på.

torsdag 13 augusti 2015

Tango på stranden

Imorgon är det omtenta, hujedamig. Om ni undrar så sitter jag just nu och pluggar, tar bara en liten paus (hm...)
Efter första jobbveckan är hjärnan trött, men i alla fall igång. Det känns som att det kan bli ett bra år. Till min stora glädje ska jag få ha svenska i en fyra, för första gången på tre år. Jag ska basa för läsningen och allt som hör till den och det ska bli så kul. Engelska i all ära men det är svenskan som är det roligaste ämnet att jobba med tycker jag.
I veckan har det inte blivit mycket läst men en Lucy Dillion har jag i alla fall plöjt, läste i stort sett hela på stranden förra helgen. "Tango för vilsna själar" handlar om den vackra, välkända tävlingsdansaren Angelica som återvänder till sin hemstad för att städa ur sin mammas hus. Hon startar en dansskola i den gamla danshall där hon själv startade sin karriär en gång i tiden. Några par dyker upp för att lära sig olika sällskapsdanser. De olika paren har olika skäl till varför de börjar danskursen och man får följa deras olika liv.
Det är Lauren som ska gifta sig och drömmer om ett äkta sagobröllop. Hon har dragit med sig sin motvillige pojkvän Chris för att de ska få till den perfekta brudvalsen.
Laurens föräldrar kan redan dansa men följer med som stöd för sin dotter.
Kate  och Ross har problem i äktenskapet och har fått i uppdrag av terapeuten att göra något nytt tillsammans.
Rätt snart handlar det inte bara om att dansa utan det händer saker som påverkar den lilla gruppens liv.
Som alla Lucy Dillions böcker så är det här lite småroligt, romantiskt och lagom lättsmält. En perfekt strandbok.






fredag 7 augusti 2015

Exakt på pricken så är det!

Badplatsdilemma

Efter ytterligare en het dag vid badplatsen konstaterar jag att vi egentligen har en konstig kultur... Så noga som de flesta är till vardags, att vara snygga och hålla distansen, bevaka sitt eget revir, så får sommarsolen oss plötsligt att slänga alla sådana värderingar överbord. Vi kastar glatt av oss kläderna och ålar in oss i trånga badkläder (ofta lite väl trånga och inte så smickrande och jag vet för jag är en av dem) och ligger ogenerat på små handdukar tätt som i en surströmmingsburk och pratar om saker som om vi var hemma i sovrummet. Även om man inte skulle tycka att det vore kul att tjuvlyssna, så vore det näst intill omöjligt att låta bli. Till exempel småbarnsfadern som idag högt deklarerade, ungefär fem meter ifrån min handduk att;
-här står jag nu, bakom barnvagnen och har i tio minuter krånglat mig ur badbyxorna och i kalsongerna
(redan där kände jag ett intensivt behov av att vända mig om och studera denne man)
-hur ska jag tänka nu? fortsatte mannen, ska jag fortsätta och krångla med handduken för att få på mig shortsen, eller ska jag tänka att jag nyss gick ledigt omkring i mina badbyxor och att kalsonger är ungefär samma sak och att jag därför ska släppa handduken och bara ta på mig shortsen...?
I det läget fanns det inget alternativ. Jag var tvungen att diskret sträcka på mig och sakta snegla bakåt för att se vem det var som hade de är djupa funderingarna.
-Släpp handduken bara, sa hans fru...

onsdag 5 augusti 2015

Vi kör en favorit i repris och har kusin med  familj från Bureå några dagar på besök så här i slutspurten på semestern. Vilket förklarar bloggtorkan. Efter en kall och regnig sommar, som tydligen ändå ska ligga över genomsnittet i värme enligt vissa, så har vi överraskande nog, haft två varma dagar. Igår spenderade vi dagen på Fyrishov och jag blev mer solbränd på en dag än vad jag lyckats åstadkomma på hela sommaren. Idag har det regnat och varit lite grått och jag har pluggat. Jisses vad det gick trögt ! Hjärnan är på amöbafart...
Hm, nu blir det kaffe och glass på altanen så jag får rapportera om Patrick Modiano nästa gång...

lördag 1 augusti 2015

De som inte har gett sig på att läsa böcker i genren Unga Vuxna har missat något. Där hittar man ofta de där bladvändarna som man inte kan släppa ens efter sista sidan. "Eleanor och Park" av Rainbow Rowell är en sådan. Eleanor har just kommit tillbaka till sin mamma, syskon och styvfar efter att ha varit utslängd ett år. Hon är fel på alla sätt och sticker ut. På bussen hamnar hon bredvid Park som också tycker att hon är fel, till att börja med, men rätt snart fångar de varandras intresse och det hela utvecklas till en hjärtskärande kärlekshistoria.  Berättelsen om de två sextonåringarna är bland det vackraste och ärligaste jag har läst och jag blir glad av att tänka på den, trots att det är flera dagar sedan jag läste klart den.
Boken jag läst efter det har inte gjort samma intryck direkt. "Den glömda rosenträdgården" av Marita Conlon-McKenna utspelar sig på en liten ort på Irland. Molly har blivit änka och vet inte hur hon ska klara av att behålla den fina gården med sin fantastiska trädgård. Hennes systerdotter Kim är också i kris. Hon har blivit av med jobbet och sviken av sin pojkvän och bosätter sig hos Molly ett tag. Allt ordnar förstås upp sig på bästa vis. Det hade kunnat vara en mysig och härlig bok. Jag gillade författarens tidigare verk "En liten hattaffär på hörnet", men det är något.... Allt beskrivs så ingående. Jag orkar inte med uppräkningar på allt de äter, shoppar och exakt vad rosorna i trädgården heter. Känner mig lite besviken.

torsdag 30 juli 2015

Veckorna och dagarna vandrar iväg och nu är det bara några dagar kvar innan vi packar ihop oss och far söderut igen. Kusinerna åkte igår och vi deppar lite över det idag. Igår blev vi bjudna på en fantastisk båttur på Ströms Vattudal. När vi kom hem möttes vi av en deppig kanin som nog trodde att hans kompis Charlie minst blivit tagen av räven. Hur förklarar man för en liten kanin att semestern är slut?  Vi var tvungen att kramas och putsa pälsen på varandra en stund för att det skulle kännas bättre. Idag var han desto kaxigare när han skadeglatt bajsade i alla Charlies favoritgropar.
Oh, glömde berätta sommarens stora nyhet. H har tappat sin första tand! Det är det första han berättar för alla och han ser lite mystisk ut när han gapar för att ingen ska missa gluggen!

Jag har nått mitt mål att läsa de Majgull Axelssonböcker som jag tidigare missat. "Is och vatten- Vatten och is" är den sista och genom hela boken kände jag igen vissa delar så kanske har jag plöjt den förut vid något tillfälle.  Det handlar om tvillingsystrarna Inez och Elsie som är oskiljaktiga som barn, men som skärmar sig från varandra när de blir äldre. Inez blir mamma som tonåring och vill inte ha barnet. Elsie däremot, älskar den lille pojken och lever för honom. Sin egen dotter vill hon dock inte ha. Som vanligt i Axelsson böcker handlar det om familjerelationer;hemligheter och sorg. Nu när jag läst alla så känner jag igen mönstret och tankarna. 

torsdag 23 juli 2015

I måndags morse åt vi en snabb frukost, packade in oss i bilarna och åkte ungefär 15 mil till Härbergsdalen, klev ut i en isande kall vind men fantastiskt vackert landskap. I sex timmar (11 kilometer)vandrade vi med glatt humör och gott fika tills vi kom fram till en mysig sjö med snöklädda fjäll i bakgrunden. Där slog vi läger, några i sällskapet fiskade lite på kvällskvisten och vi andra eldade och slogs mot myggen.
På tisdagen gjorde vi en topptur, kastade snöboll och samlade på oss vackra renhorn. Vi satt på en mysig toppsten och åt lunch innan vi halkade ner igen. Det var väldigt jobbigt att gå upp, jag var helt svettig, men det var nästan värre att gå ner eftersom jag lider av höjdrädsla och högt och halkigt var det. Men det var absolut värt det! När vi vandrade tillbaka till bilen dagen efter tog det plötsligt bara fyra timmar. Med tanke på att de två yngsta i sällskapet bara är sex år så var det en bedrift tycker jag.
Jag bar med mig en bok på fjället "Det lilla smycket" av Patrick Modiano, en lagom liten pocket att stoppa ner i ryggsäcken men jag läste inte en enda rad. Min andra passion i livet är att elda så det har tagit all min tid vid lägerplatsen.

fredag 17 juli 2015

vuxenfantasy

Inför sommaren bestämde jag mig för att ge mig på en vuxenfantasy. Jag läser en hel del fantasy för barn och ungdomar, men har svårt att hitta vuxenlitteratur som är bra. Nu har jag läst "Krigarhjärta", den första delen i en triologi av Henrik Larsson. Det utspelar sig i någon slags parallell förhistorisk tid. Erik är nio år och fosterbarn i en fattig familj i en liten by. En dag kommer ett krigargäng och rövar bort honom. Han blir slav och får arbeta hårt med att bära sten. Han blir bäste vän med slavpojken Loke och efter ett tag också Vanja, den rika flickan som blivit placerad i slavlägret av sin far och bror. Det blir snart uppenbart att Erik är annorlunda än alla andra i slavlägret, men han minns ingenting från tiden innan han blev fosterbarn. Vem är han egentligen? Tillsammans med sina vänner går han ett okänt liv till mötes då de rymmer. Först tänkte jag att det var hopplöst, att jag aldrig skulle ta mig igenom boken. Den kändes seg och långdragen. Men sedan kom jag igång och fastnade. Slutet var smått fantastiskt och mycket dramatiskt. Jag kommer nog att läsa de två andra delarna, men inte på ett tag. Serien heter "Blodsarvet". Relationerna mellan de olika personerna var djupa och dramatiska, men en aning onyanserade. Lite fördomsfullt tänkte jag ibland när jag läste att de var typiskt manligt skrivet, men som sagt var, det är mina fördomar om en ung manlig debutant som spökar, inget att lägga vikt vid.

torsdag 16 juli 2015

Nu är alla familjerna samlade, inklusive två kaniner. Speedy tycker att det är fantastiskt med kaninkusin på semestern men Charlie är mindre road. Han tycker att det är jättejobbigt med alla nya ytor, människor och så en kanin på det. Idag är det musikcafé och vi ska sjunga några låtar tillsammans med våra barn.
H har hittat en ny favoritbok i bokhyllan här, nämligen "Tanten och ödlan" av Eva Dahlgren och Pål Jansson. Det är en bok om grupptryck, oväntade vänner och att se sig omkring. Anledningen till att H gillar den skarpt är nog för att det är roliga bilder med massor av detaljer att studera. Jag gillar att den ger oss anledning att prata lite om att vara vänner och att inte lyssna på de som är elaka utan att stå för sin egen åsikt.
När jag får bestämma läser vi "Lille Virgil", den gamla godingen av Ole Lund Kirkegaard. Den är rolig tycker H, men lite för få bilder.




fredag 10 juli 2015

Jag och Majgull

Majgull Axelssons böcker kräver tid och koncentration. Jag måste få gå in i hennes världar utan krav och dåligt samvete för allt annat jag borde ha gjort. Den här veckan har varit en sådan avslappnad period. Idag har regnet öst ner i skurar. H har hjälpt sin pappa, morfar och farbror att bygga kaninbur. Jag har läst. I flera timmar har jag legat under en filt på sängen, med fothus, lyssnat på regnet och plöjt "Den jag aldrig var". Det är dessa dagar jag ska leva på i vinter, det som ska få mig att härda ut livet med jobb och studier och stress..
Hm, boken var det...
En man, Sverker, hittas medvetslös hos en östeuropeisk prostituerad. Han har blivit slängd ut genom ett fönster. När hans fru MaryMarie sitter vid hans sjukbädd blir verkligheten plötsligt suddig och hennes peson delas i två, Mary och Marie. Till och med sex år senare är hon inte riktigt säker på vem som är verklig och vem hon hittat på. Är hon Mary, ministern som har den numera förlamade Sverker hemma? Eller är hon Marie som fick nog och drog ur sladden från sin mans respirator? Marie som levt i sex år på Hinseberg som straff och nyss blivit frigiven? Jag gillar boken och tycker att den är välskriven och spännande. Men jag vill veta vem som är den riktiga. Jag klarar inte riktigt av att inte få veta. Någonstans mitt i boken bestämde jag mig för vem jag trodde var på riktigt för att kunna läsa vidare i lugn och ro. Av Majgull Axelssons böcker är nog den här som kommer längst ner på favoritlistan.

tisdag 7 juli 2015

Så, nu är vi på plats i ett ganska grått och kallt Jämtland, men det gör ingenting. Det är ju semester! H vickar på sina lösa tänder och kaninen skuttar glatt runt gräsmattan när han får chansen. Jag har börjat tänka på surströmming. Det vore inte så dumt.
Idag har det inte blivit så mycket läst men jag har i alla fall läst klart "Drottningkronan" av Ingrid Kampås. Den utspelar sig under åren 1162-1205. Den unga, vackra Ester vill gärna gifta sig med den snygge Thore och kärleken är ömsesidig. Esters morbror och fosterfar Lars har dock andra planer. Han har lovat henne till ett kloster. Trots att Ester tydligt känner att klosterlivet inte är något för henne så fogar hon sig i Lars vilja. Vad annat kan hon göra? Men, en natt blir klostret invaderat och Ester rövas bort. På krångliga vägar och genom ödets underliga nycker får hon ett helt annat liv än vad någon kunnat ana.  Boken är skönlitterär med viss historisk bakgrund. Intrigen är spännande liksom Esters öde, men det är något i författarens språk som känns lite torftigt. Jag blir inte fångad utan retar mig i stället på olika formuleringar. Det hakar upp sig och jag känner att Ingrid Kampås hade kunnat beskriva allt så mycket rikare och mer fängslande.
Nu tröstar jag mig med en ny Maj Gull Axelsson, nämligen "Den jag aldrig var". När man läser Axelsson blir man bortskämd med språket som fängslar en från första sidan till sista.

söndag 5 juli 2015

Hela familjen är överens om att vi tog det rätta beslutet att skjuta upp bilresan norrut en dag. Imorgon ska det bli betydligt sämre, men idag har vi badat och solat i Hammarskog, en ny badstrand för oss. Litet ställe, en bit att köra men vilken pärla. Faktum är att det nog är den bästa jag träffat på i Uppsala. När jag var barn och tonåring älskade jag stora stränder och bassänger med massor av folk. Med åldern har jag ändrat smak och föredrar numera små avskilda platser där det finns andningsutrymme och man inte måste blunda för att slippa se folk byta om. För att inte tala om att man själv kan byta om utan att bli iakttagen.
Jag har glömt att berätta det största som har hänt den här sommaren! H har lärt sig att läsa! Vi är helt galet stolta! Dels så är det en så härlig känsla för H. Jag minns tydligt känslan av total frihet när jag själv lärde mig. Att plötsligt inte vara beroende av andra för att förstå. Känslan av att kunna ta en bok man är sugen på och läsa själv, även när ingen vuxen har tid att läsa för en.  Världen öppnades och blev så mycket större. H kan fortfarande bara läsa versaler men jag ser redan den där frihetskänslan hos honom. Som när vi sitter i bilen och just har kommit hem och han säger med disträ röst i baksätet
- Jag kommer, ska bara läsa klart den här Bamsen...
Sedan vet jag ju också försprånget han får i skolan om han kommit på knepet och kan ägna tiden åt att finslipa tekniken.

På stranden idag läste jag färdigt Robert Goolricks "En egen plats", en berättelse från Virginia år 1948. Miljöbeskrivningarna myllrar av detaljer. Man ser framför sig de små affärerna, människorna, festerna.Allt är som det alltid varit även om andra världskrigets förluster satt sina spår. Till den lilla staden kommer vagabonden Charlie som letar efter en plats att kalla sitt hem. Han får jobb i slakteributiken och blir snabbt allas vän. Men, han blir dödligt förälskad i Sylvan, en 20-årig bondflicka som är gift med stadens rikaste och elakaste man, Herr Glass. Förutom att han snurrar in sig i en affär med Sylvan så får han med sig den femårige Sam i röran och det kan bara sluta på ett sätt.  Slutet  gjorde mig minst sagt upprörd. Tur att jag låg på en solig sandstrand med myror på handdduken, annars hade jag fått mardrömmar.

lördag 4 juli 2015

Semestertips från kaninmatten

Regnet smattrar hemtrevligt på altantaket, svalkan har äntligen börjat krypa in genom vädringsfönstren och vi har hämtat hem vår kanin som varit på kollo under vår Skånevecka. Han har fått tampas med den ilskne lille Charlie som gett honom några rejäla tjuvnyp både i rumpan och i nosen. Så. kanske är det inte så konstigt att han nu ligger utsträckt i full längd under vardagsrumsbordet och snarkar. Vi har badat idag, ätit en sista sushi (eftersom det inte direkt vimlar av sushirestauranger i Jämtland och Lappland och jag undrar ofta varför), städat och förberett oss för att resa norrut imorgon. Nu verkar det dock som att det imorgon är den enda soldagen i sikte på en vecka så vi kommer nog att skjuta upp resdagen tills på måndag och istället satsa på en badstrand imorgon.
Om jag ska sammanfatta min semesterläsning så här långt så ser det ut som följer:

"Vårjakt i Rosengädda" av Emma Hamberg. Emma Hamberg skriver riktiga mysböcker. Det som skiljer henne från många andra i genren är att det handlar om vanliga människor med bilringar och fotsvett och de genomgår ingen metamorfos under böckernas gång utan i slutet är de fortfarande vanliga människor med fina egenskaper och mindre fina egenskaper men med nya erfarenheter och oftast lite mer kärlek i sina liv. Rosengäddaserien, består så här långt av tre böcker; "Rosengädda nästa", "Larma, släcka, rädda i Rosengädda" och "Vårjakt i Rosengädda".
Jag brukar prata om böcker som fungerar som en mysig varm filt, som tröstar och gör en glad och Emma Hamberg tillhör den kategorin.

 För ett tag sedan läste jag "Jag heter inte Miriam" av Maj Gull Axelsson och utnämnde den genast till årets bästa bok.  Då kom jag också på att det finns flera böcker av Axelsson som jag inte läst och hon är en fantastisk författare. Så nu när snaran lättat och all min tid inte går åt till studier så kör jag ett litet Maj Gull maraton. Jag började med "Slumpvandring" som jag skrev lite kort om härom veckan. Och nu har jag läst "Moderspassion" som handlar om Minna, drygt fyrtio år, ensamstående mamma med en vägkrog i sin ägo. Hon växte upp med en alkoholiserad, bitter och besviken mamma. Mamman dör i cancer och Minna hamnar hos sin betydligt gladare och mera omtänksamma moster i Arvika. Mostern ger henne all den trygghet, värme och kärlek som hon behöver, men det är ändå svårt att komma ifrån sitt arv. När hon själv blir mamma vill hon ge sin dotter allt det hon inte fått. Det utbryter ett oväder i Arvika och av en slump hamnar några olika vingklippta människor på Minnas vägkrog. Man får veta de olika personernas historier som förklarar varför de är där de är. En katastrof inträffar som påverkar alla på olika sätt. Trots att det på många sätt är en svart bok så slutar den oväntat positivt. Kanske kan man bryta dåliga mönster trots allt?!


Min sista avslutade bok från veckan som gått är en riktigt romantisk irländsk historia i sann Maeve Binchy-anda.
Det är femtiotal och den unga vackra Kate bor med sin sjuka mamma och ilskne och överlägsne bror i en liten fattig stuga i den irländska byn. Kate drömmer om att bli sjuksköterska men när mamman blev sjuk var det bara att ge upp alla drömmar och ta hand om hemmet och familjen. Kate är uppvaktad av de flesta karlar hon känner men ingen duger. Men, så en dag tar brodern med sig en arbetskamrat hem, Mike, och kärlek uppstår. Så här långt är handlingen väldigt förutsägbar och på gränsen till tråkig. Men det uppstår inte bara en twist på alltihop utan faktiskt flera vilket gör att det trots allt var en ganska rolig bok att läsa.

fredag 3 juli 2015

Veckans Skåne

Efter en härlig semestervecka i Tomelilla har vi nu landat i vårt just nu ganska överhettade hus. Skåne är trevligt men det är skönt att vara hemma. På söndag åker vi åt motsatt håll. Då börjar vår Norrlandsturné.
Vi har hunnit besöka flera trevliga semesterpärlor under veckan. I förrgår gjorde jag och T till och med en dagstripp till Köpenhamn, strosade längs Ströget, åt smörrebröd, drack öl och njöt av folkvimlet.
I Kivik åt vi en smaskig fisklunch på Buhres fiskerestaurang och svängde förbi Kiviks musteri. Där fanns ett härligt café (Stinas café) och så kunde man kolla in hur man egentligen gör äppelmust i muséet. Igår gjorde vi en tur till Glimmingehus. Det kan jag verkligen rekomendera. I vår familj är vi väldigt intresserade av riddare och medeltidsborgar just nu så det var som en dröm att vandra runt i den medeltida borgen med tydliga spår av det förflutna.
Säsongen har precis börjat och guiderna var glada och entusiastiska. De berättade allt de visste med stor inlevelse. På lördag och söndag är det marknad vilket förmodligen gjorde att det var lite färre besökare när vi var där än vanligt och det var perfekt. Man fick testa olika hantverk också och H prövade att nita ihop ringbrynjeringar. Det var pyssligt och det krävde en del fingerfärdighet men H fixade det och tyckte det var jättekul. Han har klappat dem idag under bilfärden samtidigt som han drömt om att pyssla ihop en hel brynja.
Efter Glimmingehus for vi till Simrishamn, badade i havet ( eller nja, hm, jag låg mest i sanden och läste i solen men övriga familjen badade och samlade stenar) och avslutade dagen med en glass i kvällsolen.
Förutom alla trevliga utflykter så har jag läst, läst och läst lite till och däremellan stickat på en tröjärm. Vad jag har läst? Det berättar jag imorgon. Nu måste jag gå och ta en sval dusch innan jag försmäktar.

torsdag 18 juni 2015



Äntligen semester! De sista dagarna var inte roliga. Alla var jättetrötta. Schemat skulle läggas och till hösten är jag inblandad i fyra klasser så det är en del faktorer att ta hänsyn till. Ju mer vi räknade minuter och ämnen desto rörigare blev det. Tur att det bara är en vecka om året vi håller på med det där. Till slut gömde jag mig i biblioteket och städade. Böckerna kan alltid trösta en när livet känns hårt.
Naturligtvis glömde jag min bok i all hets, så idag har H och jag varit dit en sväng till. Jag har snart läst ut "Slumpvandring" av Maj Gull Axelsson.Efter att ha plöjt några Nora Roberts under våren så är det ren och skär glädje att läsa en bok med vackert språk, en spännande bok med stort hjärta. Maj Gull Axelsson förstår sig på människor. hon kan beskriva dem så att man känner empati även för den som slår. Ingen människa är svart eller vit i hennes böcker. Sorg och smärta kan ärvas på olika sätt i flera generationer och det är inte så lätt att bryta sig loss. Men även kärlek och värme kan ärvas. Om man fått omtanke av någon så kan det värma länge. Under två år bodde jag i Herräng så jag känner också igen miljöerna litegrann. Och när jag läser så får  jag några pusselbitar till människorna jag träffade då. Tänk om jag hade läst boken redan då? Det hade inte varit så dumt.

måndag 15 juni 2015

Först försvann Eva, sedan Brasse och nu Magnus. Sorgligt är det, en viktig del av min barndom är borta. Det har varit mycket för nyhetsreportrarna att rapportera i helgen; Magnus, mordet på Lisa, prinsbröllop och idag föddes det en ny prins. Det tog inte många timmar innan det började snurra rasistiska kommentarer om Lisas mördare, det är så typiskt. Hela historien är fruktansvärd och oförlåtlig, men varför måste allting utnyttjas av rasister? Häromdagen hörde jag dokumentären om Hagamannen på P1. När hela den skräckhistorien rullades upp så var det personen det fokuserades på, inte så mycket att han var svensk. Bra människor och dåliga människor finns i alla länder, i alla kulturer och i alla samhällsklasser. När ska folk förstå det?
Två dagar kvar till semester!!!!

lördag 13 juni 2015

Barnen har fått sommarlov. Värmen har kommit och jag ska åka till Hallstavik idag. Det lustiga är att jag nu på morgonen började läsa MajGull Axelssons bok "Slumpvandring" och på tredje sidan kommer Hallstavik och Herräng (dit jag ska) upp. Väldigt intressant.
H släpade hem alla sina teckningar och ett gigantiskt tittskåp från dagis igår. Jag var tvungen att hämta honom med bil för att vi överhuvudtaget skulle ta oss hem. Han är förväntansfull inför skolan men drabbades också häromdagen av den något skrämmande insikten att när han börjar skolan så innebär det att han aldrig mer kommer att gå på dagis mer.
-WHAT!!!! var kommentaren på den.
Hur roligt det är med nya saker så gör det ofta ont att lämna, det tycker både han och jag.
Vi kunde sitta på altanen till sent på kvällen igår. Jag var så trött att jag nästan inte kunde sitta upp, men det var så härligt att jag var tvungen. Läste ut den andra delen av Cornelia Funkes fantasyserie "Bläckhjärta". Den här boken hette "Bläckmagi". Har ni inte läst Cornelia Funke så gör det! Jag rekomenderar henne ständigt och jämt till mina elever också. Hennes världar vimlar av äventyr, spännande karaktärer och känslor. Hon är inte rädd för att beskriva hemskheter, död och sorg. Utan att förstöra "Bläckmagi" så slutade den hemskt och sorgligt. Men, det finns en tredje del "Bläckdöd" så jag förstår ju att det hinner vända. Böckerna är också fulla med vänskap och kärlek.


måndag 8 juni 2015

Så länge jag kan minnas har jag hört att det är ett hopplöst företag att utbilda sig till bibliotekarie, dålig lön och inga jobb. Efter nästan tjugo år som lärare bestämde jag mig ändå för att någon gång i livet måste man lyssna på sina innersta drömmar och inte vara så förskräckligt praktisk. Och det var då jag började plugga på vinst och förlust. Vissa dagar har det mest känts på förlust, men de här två sista veckorna har jag sökt tre bibliotekariejobb. Naturligtvis kommer jag inte att få något av dem eftersom jag ju inte ens klarat av halva utbildningen, men det är ju uppenbart att det finns jobb. Och nu, när jag gjort sista tentan och kan vila ett par månader från eländet så känns det ändå som att drömmen kanske är värd att satsa på trots allt. Och en sak har jag insett med åren, så länge man har pengar så att man klarar sig så är livsglädje mycket mera värt än att vara rik!

söndag 7 juni 2015

Sista tentan gjord! Vare sig den blir godkänd eller inte så ska jag inte tänka på den på ett bra tag.
Plötsligt börjar det dyka upp idéer som jag inte haft på länge. Jag har fixat och städat idag, jobbat i trädgården stickat och läst. Sedan i torsdags har jag läst en och en halv bok.
Av någon anledning har vårens boktema varit andra världskriget. Först läste jag Sara Waters beskrivning av krigets London i "Nattvakten", på jobbet har vi haft "Uppdraget", en ungdomsdeckare som utspelar sig i Värmland under kriget och nu har jag läst "Hotellet i hörnet på bitter och ljuv" av Jamie Ford. Vi befinner oss i Seattle och historien växlar mellan 40-tal och 1986. Henry är andra generationens kines. Hans föräldrar pratar inte amerikanska men kräver att Henry inte ska prata kinesiska. Den stränge fadern har satt honom i en amerikansk skola där han är den enda kinesen och totalt ensam och mobbad. Eftersom han är stipendiat jobbar han extra i skolköket. En dag dyker det upp en flicka, Keyko, amerikanska med japanskt ursprung. De blir vänner och mer än så vilket är total katastrof för Henrys far som hatar alla japaner. Det är inte lätt att vara japan under den här tiden i USA eftersom japanerna stod på motståndarsidan i kriget. Det är en vacker och vemodig kärlekshistoria men också en lärorik historielektion. Det visade sig att det var mycket jag inte visste om den här tidsperioden i USA.
                                    
Varvat med berättelsen om den tolvårige Henry under kriget så får vi följa honom fyrtio år senare. Han har blivit änkling efter ett lång och lyckligt äktenskap och han har en son som han inte riktigt kan prata med.  En dag upptäcks en massa japanska ägodelar som legat i källaren på ett hotell ända sedan kriget. Upptäckten sätter igång en kedja av händelser som förändrar Henrys liv för alltid.
Jag älskar böcker som både ger en varm känsla i kroppen och samtidigt utmanar mig och det här är en sådan.

tisdag 2 juni 2015

Det är kallblåst och min nästipp är som en isbit. I morse var jag våldsamt optimistisk, eftersom solen råkade titta fram just när jag klädde på mig. Därför har jag bara en kortärmad blus, jacka, trekvartsbyxor och ingen kofta. Det har jag ångrat hela dagen.
I eftermiddag är det rotfyllning hos tandläkaren, och sedan ska jag ligga i soffan och titta på  Barnmorskan i East End . Det är väldigt skumt eftersom det förra veckan stod att det var första delen av säsong tre, men det verkar ha varit två avsnitt tidigare. Hm...

fredag 29 maj 2015

Fredagsmys med kanin

Killarna är på simskoleavslutning. Jag och Speedy vilar efter en hård vecka. I förrgår fick han åka och hälsa på sin kusin Charlie för första gången. Oh, det var spännande Eller ja, kusin och kusin...Kaninernas ägare är kusiner och då blir förstås kaninerna det också. I alla fall så var de mycket intresserade av varandra och Charlie bet Speedy lite demonstrativt i nosen för att visa vem som var kung i den buren. När vi kom hem var Speedy tvungen att sitta bakom skrivaren och pusta ut en lång stund och bearbeta händelsen.
Jag har sista tentan på fredag och undrar var jag ska hitta den sista energin för att orka plugga på måndag och sedan genomföra tentan. Just nu känns det helt oöverstigligt.
Nora Roberts och ett glas rödvin  förgyller annars min fredagskväll. "Född ur kylan" är precis vad som krävs för att en överhettad hjärna ska varva ner och om jag bara lutade mig lite mer nedåt i soffan skulle jag nog somna.  Jag har ju tänkt hålla mig vaken tills övriga familjen kommit hem men det kan bli lite svårt.


Charlie i buren och Speedy utanför

lördag 23 maj 2015

Veckans jerka

Plötsligt kom jag på att det var jättelänge sedan jag bokjerkade. Så nu är det dags att filosofera över veckans fråga: HUR FÅR DU PLATS MED ALLA BÖCKER?

Ja, det är en bra fråga. Det första spontana svaret är att det får jag inte. Böcker ligger lite här och där hemma hos oss. Min sambo beklagar sig med jämna mellanrum över saken men då brukar jag kontra med att han minsann har datorer lite här och där, och någonstans där börjar vi muttra och avsluta diskussionen, På senare år har jag blivit bättre på att släppa taget om färdiglästa böcker och skänker bort en del. Men jag har utvecklat en teknik där jag smyger in nyinköpta böcker i bokhyllan på ett sätt så att det inte ska märkas så väl. Jag kör dubbla rader, staplar åt olika håll och sådär. Det funkar ganska ofta om än inte alltid
Just nu har jag ett fruktansvärt sticksug i händerna. Jag bara måste sticka. Har börjat på en tröja i vintagestil och är förvånad över hur bra det går. Nu gäller det bara att inte tappa styrfart utan göra klart mitt projekt. På biblioteket har jag lånat några böcker för inspiration. "Älskade kofta" av Birgitta Forslund, "Klassisk stickning" av Lise-Lotte Lystrup och slutligen "Mormorsrutor" av Heather Lodinsky innehåller tips som inspirerar mig till olika projekt, Vi får väl se hur mycket det blir i längden. Mormorsrutorna innehåller i och för sig inga koftor och tröjor men är rolig att bläddra i ändå.


Idag har varit en försmak av sommaren. Barnen har sprungit omkring och lekt. H letade åt sin vattenpistol och kaninen har varit på promenad. Speedy blir mer och mer djärv när han får på sig selen och vet att han har en människa i andra änden av snöret. Han vill absolut inte vara ute utan sällskap, vem vet var rävarna gömmer sig?! Vi har byggt en utebur som han gärna besöker, när vi står bredvid. Just nu sitter han bredvid mig och undrar varför han inte fått någon vitkål? Det är ju ändå lördag.
Jag börjar känna att snaran lättar runt halsen, bara tre och en halv veckor kvar till semester, en uppgift kvar att skriva på min utbildning och flera kvällshändelser avbockade.  Som alltid så här års så börjar semesterbokhögen att växa. Om jag fick skulle jag ligga i en hängmatta med böcker runtomkring mig hela sommaren. Imorgon är det 10-årskalas hos en annan bokälskare. Det är superenkelt att ge henne presenter för ju fler böcker hon får desto rikare känner hon sig.
Boken på nattduksbordet just nu är Lene Kaaberböls "Isfågeln", den tredje boken om Kat, flickan som vill gå med i Bredinari-kåren och rida marhästar. I Kaaberböls fantasyvärld har männen missbrukat världen till den milda grad att den höll på att gå under. Människorna lyckades rädda sig, men numera är det endast kvinnorna som får bestämma över jord och mark. Ingen kan äga mark, man kan bara ta hand om den. Männen lever på kvinnornas villkor och får vara glada om de får mat och husrum på en gård. De första två böckerna heter "Silverhästen" och "Hermelinen".



onsdag 13 maj 2015

Denna jobbvecka har varit lagom lång. I måndags pluggade jag, sedan jobbade jag igår och idag och nu är det ledigt igen. Ikväll skickade jag in min andra fördjupningsuppgift så nu är det bara onlinetentan, den 5 juni, kvar. I helgen har vi finbesök av pappa. Han har skjutsat mamma och syster till Arlanda på förmiddagen. De har flugit till London.
 I helgen ska jag unna mig att läsa min Sarah Waters.
Om man gillar välskrivna miljöbeskrivningar, de där man känner lukterna, hör bomberna, känner kylan och dammet på fingertoppen, ja då ska man läsa "Nattvakten". Waters beskriver London mitt under och åren efter andra  världskriget så att man tycker att man är där. Man får lära känna Kay som kör ambulans under krigsåren och sedan drabbats av depression när kriget väl är över. Hon vandrar runt i stan som en skugga. Hennes före detta flickvän Helen är numera ihop med deckarförfattarinnan Julia. Helen är sjukligt svartsjuk och vet inte hur hon ska hantera känslorna. Viv har en historia med en gift man, som hon aldrig kommer att få på riktigt och hennes bror, Duncan, som satt i fängelse under kriget bor nu hos den gamle mannen och ingen förstår egentligen varför. Författaren berättar sin historia som en lök. Hon tar bort lager av hemligheter så att man förstår mer och mer, sakta men säkert. Alla de här människorna hör ihop på ett eller annat sätt.

fredag 8 maj 2015

Idén med stora bokbytardagen var jättebra tycker jag själv. Men, så idag upptäckte jag en liten detalj. Vi är ju lediga den 15 maj! Så var det med den saken. Vi får ordna en egen bokbytardag helt enkelt, vid tillfälle. Efter den här missen kom jag av mig en liten aning, slängde lappen jag gjort och tog helg.

I klassen har vi en superspännande bok på gång. Vi läser "Uppdraget", en bok ny för i år av Camilla Lagerqvist. Året är 1943. Andra världskriget pågår för fullt. Maja är tolv år, snart tretton. Hon bor med sin mamma och två yngre syskon i en liten by i Värmland, bara en kilometer från norska gränsen. Pappan ligger i beredskap. Det är en het sommar, och trots kriget handlar livet mycket om skolan, vänner och att växa upp. En natt när Maja inte kan sova på grund av värmen ser hon en flicka i sin egen ålder och en kvinna gå förbi på vägen. Det visar sig vara Hilde, en norsk flicka och hennes mamma som har flytt från Norge. Mamman har en mörk hemlighet. Hon är gravid och pappan till barnet är tysk. Dagen efter att Maja sett Hilde så dyker Ben och hans mamma upp. Ben, eller Benjamin som han egentligen heter, kommer också från Norge. Han och mamman har flytt för att de är judar. De tre ungdomarna blir vänner. När de hör att nazisterna är på jakt efter en motståndskvinna som kallas för Svarta Rosen så bestämmer de sig för att hjälpa till. Vi har inte hunnit läsa längre än så, men om man läser baksidestexten så förstår man att det snabbt blir spännande och farligt. Eleverna tycker att det är spännande och det finns mycket att prata om.Beredskap, ransonering och motståndsrörelsen är ord som vi diskuterat ingående. Jag blir alltid så glad när jag märker att eleverna vill veta hur det var förr. De vill förstå sådant som har förändrats.  Vår förra bok var "Katitzi" av Katarina Taikon och det var samma sak med den. Det glädjer mig att det kommer lite nya böcker som har historiska skeenden som tema, som en motvikt till all fantasy som sköljer över oss.


tisdag 5 maj 2015

Stora bokbytardagen

De enda tillfällen på min biblioteksutbildning då vi pratar om böcker, som inte är kursböcker, är när jag och min kompis, som jag hittat i klassen, sitter och utbyter boktips. Vi gillar ungefär samma typ av böcker, men har oftast läst olika, det perfekta boksamtalet. Hon jobbar på ett skolbibliotek och har stenkoll på all ungdomslitteratur. När hon berättar om sin skola och jag om min, så är vi helt överens om vikten av tillgång till bra skolbibliotek och engagerade vuxna när det kommer till att inspirera barn och ungdomar till läsning.
Jag önskar att fler skolchefer och skolledare förstod det också.

Just nu har jag hittat den stora Bokbytardagen, den 16 maj.


Om jag får som jag vill kommer hela skolan att få byta och prata böcker, fast på fredagen då.
Du behöver förstås inte gå i skolan för att byta böcker. Gå till ett bibliotek, byt på bussen eller var du nu vill!


lördag 2 maj 2015

Sarah Waters

Veckan har präglats av studier, kallblåst och Stickpodden. Imorgon far jag till min pluggkompis i Falkenberg och sedan åker vi tillsammans till Borås på måndag morgon för tentor. Jag längtar nästan efter det, bara för att få det gjort.
Förra numret av "Vi läser" inspirerade mig att läsa Sarah Waters. Så nu har jag lånat "Nattvakten". Har läst litegrann och förstår varför hon har vunnit priser. Kay har hamnat i ett grått vakuum efter att ha levt ett intensivt liv under kriget. Helen och Viv jobbar med att para ihop ensamma människor samtidigt som de lever komplicerade liv privat. Viv är intrasslad i ett förhållande med en gift man och Helen måste dölja kärleken till deckarförfattarinnan Julia. Miljön känns levande, Man känner sig nästan där, i det slitna, trötta efterkrigsLondon. Som belöning om jag klarar mina tentor så ska jag unna mig att läsa lite mer än de två sidor jag tar mig igenom innan jag somnar.

måndag 27 april 2015

Jag kokar rödbetssoppa till middag efter en dags studier. Önskar att jag kunnat säga att jag jobbat hårt, men det har varit en aning ofokuserat idag. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska jobba på den nuvarande kursen eller träna inför omtentor på måndag. I ögonvrån ser jag då och då fyra supercyklister som svischar förbi köksfönstret. Det går så fort att hjälmarna fladdrar. Jag kan bara känna hur härligt det är att vara sex år och cykla snabbt i vårsolen med kompisarna.
-Jag kommer hem om tusenmiljoner år, var avskedsrepliken.
På bokfronten är det fortfarande minsta motståndets lag som gäller. Därför blir det en Nora Roberts till. "Född ur elden" är den första delen i serien om de irländska systrarna Clare. Ordningen blev lite fel eftersom jag började med den sista delen "Född i synd". Men, det gör inte så mycket. Nora Roberts är ändå så förutsägbar att jag vet vad som kommer att hända och ungefär vad som hänt. När jag tänker på saken så vore det skönt om det vanliga livet var lite mer så också.

lördag 25 april 2015

Stressnivån är på max och jag frågar mig varje dag om det verkligen är värt all ångest och panik med de  här studierna. Kanske ska jag glömma min dröm om att lufsa omkring i ett bibliotek och i stället nöja mig med det jobb jag har? Men samtidigt, nu har jag drömt om det här i tjugo är och gjort mer än ett år på vägen mot drömjobbet, så det vore väl själva den att ge upp?!
Hinner knappt läsa, eller något annat roligt. Idag städade jag huset och det kändes som att jag unnade mig något. Då fattar ni nivån av stressen.
Imorgon har vi sexårskalas. Det är en viktig dag som inte får slarvas bort. Förväntningarna är höga, men aktiviteterna är inte så viktiga för födelsedagsbarnet. Det viktiga är att hans kompisar kommer och vill fira honom. Så vi föräldrar får ta djupa andetag och tänka att det inte är tusen aktiviteter och perfekt fika som är det väsentliga.
Min hjärna orkar inte med något ansträngande utan de futtiga tio minuter i sängen innan jag ska somna ägnar jag åt en av Nora Roberts första serier. Jag har läst "Född i synd", den sista i triologin om tre systrar. Två av dem har växt upp i en by på Irland med en drömmande pappa och en ilsken mamma.  Den tredje systern Shannon, huvudpersonen i den tredje boken, bor i New York och får veta på mammans dödsbädd att hennes pappa inte är hennes biologiske far. Hon är resultatet av en kärleksaffär på Irland. Hon reser till den lilla irländska byn och träffar sina två systrar och det vore inte Nora Roberts om det inte fanns en snygg karl och ett par romantiska spöken.