Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 28 juli 2020

Tisdag och lite svalare luft och regntung himmel. Jag är hemma idag med ont i munnen. I torsdags fick jag någon mystisk molvärk i käken. Min misstanke är att det blev något när jag var hos tandläkaren för en och en halv vecka sedan. I helgen har jag mest tagit det lugnt och försökt vila bort det, i en solstol med den lilla bokhögen bredvid mig. Igår gick jag på jobbet efter en ganska jobbig natt. Det är inte tandvärk utan det känns som en inflammation i tandköttet. Det blev en hemsk dag och jag tror att jag faktiskt hade lite feber på förmiddagen. Idag känns det som att det är på bättringsvägen men det kommer lite ont och var rätt som det är och därför bestämde jag mig för att vara hemma och pyssla om det hela idag.

Sedan jag började jobba har jag på lediga stunder, när jag känt mig lite deppig och ensam, tröstat mig med att beställa böcker på biblioteket. Vårt lokala bibliotek har haft sommarstängt tills igår. Och nu inser jag att jag kanske gått lite överstyr. Igår och idag har det ramlat in meddelanden om böcker att hämta; hittills tolv stycken. Hm...

"Midnattssol" av Frida Skybäck är den tredje och avslutande delen i serien om systrarna Stiernfors. Äntligen knyts alla trådar ihop och systrarna får lite mer ordning på sina liv. I de första delarna tänkte jag mer än en gång att: det här kommer inte att gå bra!
Den äldsta i skaran, Cecilia, har åkt hem till föräldrahemmet för att hjälpa till att ta hand om sin sjuke far och umgås med den hemlige sonen Benjamin och flickan Elsa som hon tagit dit.
Elisabeth har gift sig och engagerar sig i barnstugan som hon startat. Hon brinner för att hjälpa fattiga barn och deras föräldrar men har också svårt att inte tänka på Vera, kammarjungfrun som hon älskar.
Amelie, den yngsta, är nygift med sin greve. Hon är bortskämd och får allt hon pekar på. Men att vara van att alltid få sin vilja fram kan ju också ställa till det för en och det kan man lugnt säga att Amelie gör.

 Midnattssol by Frida Skybäck

söndag 26 juli 2020

I helgen är inte jag och Speedy trötta för att grannkaninen besökt oss, denna helg är vi trötta för att småflickorna som äger grannkaninen har besökt oss. Eller snarare en av flickorna...
Speedy brukar ofta ha besök av sina flickkompisar men den här tjejen är lite opålitlig. Hon vill gärna smygbära kaninen, släppa ut honom utan koppel och krama liite för hårt. Hon är väl fyra, fem år och vill inte riktigt lyssna på mina förhållningsregler. Nu har jag i alla fall skickat hem henne för kvällen och stängt in mig och kaninen. Han ligger under trappen och pustar.
Vi har annars haft en perfekt sommarsöndag, cirka 20 grader varmt, sol och en lätt bris.
Jag har hittat två små tomatkart på mina tomatplantor och är aningens upp i hejsan för det. Mindre roligt var det att komma ut i morse och se att rådjuret som smyger här i trädgården har smaskat i sig rödbetsblasten. Så nu hoppas jag bara att rödbetorna klarar sig ändå. Jag tycker att det är väldigt roligt med djur i närområdet men jag blir väldigt arg på dem när jag ser tuggmärken i mina plantor!
Jag längtar väldigt mycket efter familjen nu och ser fram emot att de ska komma hem, när det nu blir.
För tillfället är H hos mina föräldrar med sina kusiner och en moster och T och hans bror är i Vilhelmina och andas barndomsluft.Faktum är att det nog är första gången någonsin som vi är på tre helt olika platser. Men det är bara för ett par dagar.
Så, det blir i alla fall mycket läst när man är ensam i huset.

Jag har ju som sommarprojekt att läsa alla Jojo Moyes böcker och nu tror jag att det är avklarat för stunden. I höst kommer åtminstone en ny bok "Skymningsryttaren" som jag köar på på biblioteket.
"Det skyddande regnet" kom ut 2002 och handlar om tre generationer kvinnor. Joy har växt upp i Hongkong och träffar där sin blivande man Edward 1953 när hon och hennes familj är på en tillställning där man firar den engelska drottningen Elizabeths kröning. 40 år senare bor hon med sin man som är gammal och sjuk på Irland. Hennes dotterdotter Sabine blir skickad till morföräldrarna av sin mamma Kate eftersom Kate är mitt i en separation och vill förskona dottern. Sabine är inte alls sugen på att bo hos sin barska mormor och morfar i det gamla fuktiga och nedslitna huset. Joy, Kate och Sabine är alla produkter av sin uppväxt och de har inte helt lätt att förstå varandra och kommunicera. Jag fascineras av att Jojo Moyes hade hittat sitt sätt att skriva och tonen redan i den här tidiga boken. Jag tyckte om den och trots att jag hade perioder under läsningen då jag faktiskt inte riktigt tyckte om någon av de tre så var jag vän med dem  på slutet.

Det skyddande regnet - Jojo Moyes - Kartonnage (9789137120348) | Bokus

tisdag 21 juli 2020

Kaniner och Sommarboken

Ikväll är vi lite tröttare än vanligt, kaninen och jag. Speedy har inte kunnat slappna av på två dagar eftersom grannkaninen, en hanne den här gången, har varit på rymmen och bott i vår trädgård. När jag kom hem idag satt de två kaninerna på varsin sida av buren i vänligt samspråk. Jag satte Speedy i koppel och när de sedan hälsade på varandra lite mer närgånget kunde jag fånga besökaren och bära hem honom.

Vi har haft en Sommarboksträff idag och pratat om portaler. De fem deltagarna hade varit  med på de tidigare träffarna så de var väl införstådda med ämnet och hade läst en hel del. Det var kul.

Min ljudbok i bilen i sommar var Anne Holts deckare "I stoft och aska". Jag började lyssna på den på semestern, i hängmattan, men det gick inte så bra. Hängmattan var helt enkelt lite för bekväm och mer än en gång har någon familjemedlem plötsligt stått och stirrat ner på mig när jag råkat snarka lite.
I bilen gick det dock bra.
Det är en rätt traditionell deckare skulle jag säga, ganska spännande och lagom fängslande men inte mer fantastisk än många andra deckare jag läst.

Polisen Henrik Holme får ett gammalt fall på sitt bord som han ger sig på att lösa med kollegan Hanne Wilhelmsen. Ett barn dödades i en bilolycka för ett antal år sedan. Bara något år efter olyckan mördades barnets mamma. Pappan anklagades och satt i fängelse i tolv år. Men den polis som var med och utredde historien har alltid haft en känsla av domen var fel och att mannen var oskyldig. När han ska gå i pension ber han Henrik Holme att titta en gång till på fallet. Parallellt med denna historia undersöker Holme och Wilhelmsen ett dödsfall som anses vara ett självmord men som Wilhelmsen misstänker är ett mord.
Tydligen ska det här vara den tionde boken om Hanne Wilhelmsen men jag har inte läst någon innan så jag inser att det finns mycket bakgrund som jag inte har koll på.


 Omslag till I stoft och aska

söndag 19 juli 2020

Kaninen och jag fortsätter mysa. Det gäller att passa på för sedan är det en veckas jobb och då får han sitta i sin utebur. Inte så att han lider av det, jag tror nog att han trivs ganska bra, men han är ju så väldigt sällskaplig.
Han saknar helt klart resten av flocken. Varje gång han ser mig så vill han att vi ska putsa varandra, som en försäkran om att åtminstone vi två håller ihop. Den dagen familjen kommer hem kommer att bli en lyckodag!
Apropå familjen så har rapporter anlänt att de idag åkt iväg till Härbergsdalen för att fjällvandra ett par dagar. Enligt väderleksrapporten ska det regna på dem. Men tydligen var det svårt att hitta ett bra, annat tillfälle eftersom det ska bli kallare nästa vecka.

Dagens bok är en fabel skulle jag säga, en afrikansk fantastisk saga. I "Ett piggsvins memoarer" av Alain Mabanckou får vi höra bekännelsen från det piggsvin som varit dubbelgångare till den inte så sympatiske mannen Kibandi. Det finns en mytisk föreställning att varje människa har ett djur som dubbelgångare, antingen fredligt eller som i detta fall ett som får utföra onda handlingar "äta" människans fiender. Kibandi har just dött och vårt piggsvin sätter sig vid foten av ett stort baobaträd och berättar sin historia. Boken liknar ingenting annat och jag läste den med stor behållning!

Ett piggsvins memoarer – Weyler förlag

lördag 18 juli 2020

Idag är det mysmorgon hela dagen!
Jag ägnar dagen åt att läsa och pysslar lite när jag får sittkramp i solstolen.
Speedy har först legat under trappen i fyra timmar innan jag helt enkelt bar ut honom för att han skulle få gå på toa och andas lite frisk sommarluft.
Det har han nu gjort och ligger utsträckt på sin sten och halvsover. Riktigt avslappnad är han inte för det är barn han inte känner i lekparken som skriker, springer, slåss och gör illa sig rätt som det är. Vänsterörat följer rösterna som ett periskåp medan det andra ligger nervikt.
Denna sommar måste vara helt perfekt för växtligheten för allt i vår trädgård är djungelstort. Mina tomatplantor har blommor och ser fina ut.

På tisdag ska jag och en kollega ha träff på biblioteket med Sommarboken
så idag har jag läst en bok som jag tänker tipsa om.
"Star Stable" är ett dataspel som är mycket populärt hos vissa av mina låntagare. Författaren Helena Dahlgren har skrivit en serie böcker, baserade på spelet, som heter "Ödesryttarna".  Första boken heter "Jorvik kallar" och jag måste säga att den var sjukt spännande. Jorvik är en magisk plats där det pågår en uråldrig kamp mellan det goda och onda. Där finns en mycket speciell hästras som kallas starbreeds, där finns väktare och druider. Men, som det står i boken, där det finns ljus där finns det också mörker. Den femtonåriga Lisa flyttar till Jorvik med sin pappa som jobbar på olika oljeplattformar. Hon är uppvuxen med hästar och ridning men sedan mamman dog i en ridolycka för tre år sedan så har Lisa vägrat komma i närheten av en häst. Lisa blir snabbt vän med tre flickor som alla har varsin starbreed-häst och när Lisa får en speciell kontakt med den säregna och unika Starshine så börjar hon rida igen. Flickorna börjar få tecken och upptäcker att de har olika magiska förmågor.
Men de hinner inte mer än börja nosa på sina krafter innan det fruktansvärda händer och ondskefulla krafter lägger sig i. Boken slutade med en cliffhanger som fick mig att omedelbart ställa mig i kö på resten av serien på biblioteket.
Boken är klassad som Hcg (9-12 år ungefär) men den är aningens svårplacerad kan jag tycka. Den riktar sig nog mer till tolvåringar än nioåringar. Hos oss är den placerad på Tema Hästar vilket ju är rätt men den skulle lika gärna kunna stå på Fantasy och då skulle den säkert hitta fler bokslukare som skulle gilla den.
Min plan är att inte framhålla den som en hästbok på tisdag utan mer trycka på fantasydelen så kanske fler blir sugna.



Star Stable. Ödesryttarna. Jorvik kallar


torsdag 16 juli 2020

En dikt i juli

Ingrid Sjöstrand är en av de författare som dött under året. 2020 är verkligen ett år då folk har dött, blivit sjuka och inget är som vanligt.
Därför känns denna mycket korta dikt på sin plats just nu...

Inte nog med att livet är smärtsamt
-det är kort också

-Ingrid Sjöstrand-

Ur boken "Humlan vingad Sångbok för brummare

HUMLAN VINGAD Sångbok för brummare.. (350873134) ᐈ Haldins_Hylla ...

Så var man igång igen då...

Efter två dagars jobb och extremt dålig nattsömn i två nätter så är jag nu rätt mör. Beslutet att börja jobba en onsdag var ändå ganska smart för imorgon är det fredag och sedan kan jag ligga på soffan i två dagar om jag vill.
De senaste åren har personalstyrkan minskat på mitt jobb och det märks extra tydligt så här i semestertider. I år verkar det vara helt hysteriskt eftersom så många semestrar på hemmaplan och behöver hitta på saker att göra och hamnar på biblioteket.
Jag tycker att det är fantastiskt att folk då väljer att gå till biblioteket vilket kommer att ge bra statistik och det vet jag ju att chefer och politiker älskar. Men det betyder också att man kommer på jobbet efter nästan fyra veckors semester, van vid ett makligt tempo och mjukstart på dagarna, och hamnar i en tornado känns det som. Jag kommer nog att vara i fas till veckan igen, särskilt om jag kan sova lite bättre. Det är också väldigt uppiggande att möta låntagare som blir glada att se en igen och som har saknat en under bortavaron.


tisdag 14 juli 2020

Sista kvällen på semestern

Jag är tillbaka i Uppsala, själv förutom kaninen som fick följa med. Vi hade en lång dag i bilen igår även om allt gick mycket bra.
Idag har vi slappat, återtagit reviret och laddat för att jobba imorgon.
Innan jag kom hem hade jag en helt knasig idé om att det var så bra att vara hemma en dag för att hinna packa upp och städa. Ha! Det har varit skönt att vara hemma men bortsett från att sätta upp Speedys utebur (en och en halv timmes svettigt svärande, muttrande och ifrågasättande varför mina känsliga nerver ska behöva utsättas för detta på min sista semesterdag) så har det inte hänt så mycket.
Min syster och jag har haft ett stickprojekt ihop. Vi bestämde att vi skulle ha en stick-kal och sticka en varsin spetssjal efter samma mönster. För mig började det med katastrof eftersom jag uppenbarligen inte kan räkna och sedan har det bara gått utför. För min syster har det gått superbra, hon kan uppenbarligen både läsa mönster och räkna, men sedan visade det sig att det stod fel i mönstret men vi vet inte hur det ska vara så nu är det aningens katastrofalt även för henne
Slutligen tog jag det drastiska men mycket sköna beslutet att repa upp eländet och slänga mönstret så nu är min syster ensamstickare, om inte hon också gett upp...
I stället har jag börjat på ett mycket lättare mönster och har fått tillbaka åtminstone en gnutta självförtroende.

Sommarens klart jobbigaste, men förmodligen också bästa bok, är "Pow wow" av Tommy Orange. I en recension av boken läste jag kommentaren att det är på tiden att det kommer en bok om de amerikanska ursprungsinvånarna i nutid, skriven av en av dem. Jag håller med och läser upprört om hur mycket ett folk ska behöva gå igenom! När jag började läsa hade jag ingen aning om vad pow wow är, men efter att ha kollat upp saken vet jag nu att det är stora sammankomster för native indians, indianer. I boken möter vi olika personer som på olika sätt knyts till en pow wow i Oakland, Californien. Det är brutalt och sorgligt och karaktärerna lever i en värld där våld, alkohol, droger och självmord är  vardag. Under läsningen tänkte jag mycket på vad det gör med människor när deras historia, kultur och liv inte värdesatts över huvudtaget, vad det gör med en människas självbild när man i generationer fått leva med att ens värld är fullständigt fel och värdelös. Samtidigt så lyckas boken förmedla ett hopp, dels genom att  den överhuvdtaget kommit, dels för att den ändå speglar människors vilja att trots allt ändra på sådant som är fel och att förändra sina liv.
Och det blir inte sentimentalt utan lite mer som en käftsmäll.

 Pow wow

onsdag 8 juli 2020

Här har vi haft två intensiva arbetsdagar. Jag har,med hjälp av pappa och mina grabbar, påbörjat projektet att bygga en vävstuga och nu har vi kommit så långt att den skulle målas utvändigt.
För sisådär fyra år sedan ärvde jag en vävstol plus en massa tillbehör av min faster och för att ha någonstans att förvara och kunna använda allt det där så bestämde jag mig för att en vävstuga vore på sin plats.
Eftersom mina föräldrar bor på en stor gård så finns det utrymme för lite olika hus.Nästa steg är att göra golvet inomhus men det hinner jag förmodligen inte vara med på eftersom jag ska vara tillbaka på jobbet om exakt en vecka.
Imorgon kommer äntligen min syster och hennes familj så då blir det lite fart här. H väntar och längtar. Han har för övrigt kommit på ett eget sommarprojekt. Han ska läsa ut hela "Eragon" av Christopher Paolini. Den är på över 500 sidor så han har det han gör. Häromdagen gjorde han en liten matematisk uträkning för att se om det skulle fungera och kom fram till att om han läser minst 20 sidor varje dag så kan det gå vägen...
Jag har två sidor kvar i den sorgliga berättelsen om den danske 1700-talskungen Christian VII, "Livläkarens besök" av P O Enquist. Ikväll blir den nog utläst.

lördag 4 juli 2020

Om den här sommaren var en människa så skulle jag kalla henne för Dramaqueen!
Efter en veckas sol och stekande värme så är det idag ett jämtjockt regn och kallt. På förmiddagen var det inte ens 8 grader varmt. Nu har det stigit till 14.8 grader, men det är fortfarande långärmat och strumpor som gäller. 
När jag skulle ta ut kaninen på hans morgontoalettbesök så var han inte riktigt tänkt att komma fram. Och när han väl pallrat sig ut så gick det väldigt snabbt på toa och sedan slank han snabbt in i sovburen igen huttrandes, den har tak.
Jag förstår honom.


Jag har eldat och legat och läst hela förmiddagen. Har börjat på "Pow wow" av Tommy Orange, en mycket omtalad och speciell bok. Så här långt är den bra. Det handlar om olika personer som ska till Big Oakland Pow wow, en danstävling i traditionell indiandans. Hittills har jag läst om Tony som bor med sin mormor och som hela livet har lidit av Drome som han kallar det, det vill säga hans mamma drack och tog droger när hon var gravid vilket gav Tony ett speciellt utseende och inlärningssvårigheter, samt om Dene som samlar på historier för att kunna göra en film utifrån sin morbrors idè.



Mitt sommarprojekt är ju att läsa Jojo Moyes böcker. "Moln över Arcadia" började lite segt tyckte jag. Lottie kommer egentligen från London men i samband med kriget, andra världskriget borde det vara även om det är en aning oklart, har hon fått möjlighet att bo med en överklassfamilj vid kusten i Merham. Hon och dottern i huset, Celia, är vänner och Lottie känner sig nästan som en del av familjen. När det flyttar in nya människor i huset Arcadia börjar de hänga där och en ny värld öppnas. Men saker händer som får Celias föräldrar att uppröras och tycka att de nyinflyttade konstnärsmänniskorna har dåligt inflytande på flickorna och Celia skickas iväg till London. När hon kommer hem igen har hon med sig sin nya fästman Guy...
Sedan byter vi fokus till nutid och får lära känna den nyblivna mamman Daisy som blivit lämnad av babyns pappa Daniel. De hade precis startat en inredningsfirma när de fick barn och genom ett infall så bestämmer sig Daisy att genomföra deras eget första projekt på egen hand. Projektet är att göra om Arcadia House till ett hotell. På så sätt knyts de olika historierna och livsödena ihop på det där sättet som Jojo Moyes är så bra på. 
Någonstans där jag började förstå hur Lotties och Daisys öden hörde ihop började jag att fängslas av berättelsen och när jag läst sista sidan så tyckte jag att den var lika bra som hennes andra böcker!

"En liten tvåa med potential" av Camilla Davidsson är en feelgood med viss smärta. Jag har under hela läsningen haft en känsla av att jag kanske läst den förut men eftersom jag trots det inte kunde förutsäga handlingen riktigt så har jag läst hela. Den kanske inte är det bästa boken jag läst men inte heller den sämsta. Budskapet i den är att man ska lyssna på sitt inre och våga sätta stopp när livet inte känns bra. Genom i stort sett hela boken retade jag mig på huvudpersonen Sofia som jobbar på bank, alltid gör det hon tror att andra förväntar sig av henne och är förlovad med Oliver, den perfekte svärsonen. Hon har lyckats köpa en liten lägenhet på Östermalm som hon ska renovera. Hantverkaren visar sig vara den supersexige Arvid som ifrågasätter hennes livsval (och kakel), som läser böcker och inte tummar på sina känslor.