Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 30 november 2009

Längtans ö


På min må bra-lista finns en bok som heter "Längtans ö" av Victoria Hislop. Den handlar om den 25-åriga engelska kvinnan Alexis som åker till Grekland för att ta reda på sin mammas historia. Mamman har i alla år vägrat berätta om sin uppväxt och det har gjort förhållandet mellan mor och dotter komplicerat och frostigt. Resan leder henne till ön Spinalonga, vid Kretas kust. Spinalonga är också känd som "Spetälskeön". Det visar sig ha varit en betydelsefull plats för flera i Alexis familj och den har präglat livet för flera familjemedlemmar. Under en vecka får Alexis nyckeln till sin historia och förklaringen till sin mammas sätt att vara.

För ett antal år sedan besökte jag Spinalonga under en Kretasemester. En varm, solig dag åkte vi båt ut till ön och gick en guidad visning. Det var en fascinerande vandring. Fram till 1959 var ön Greklands sista spetälskekoloni och man kan fortfarande se skalen av husen de bodde i. Ön ligger inte långt från Kreta ,ändå var det som i ett annat universum där. Om man en gång satts i land på Spinalonga så var chansen minimal att man någonsin skulle komma därifrån. Bortsett från ett par modiga läkare var det ingen frisk människa som satte sin fot på ön. Det medförde att man betraktades nästan som död av sin familj som levde kvar därhemma.
Att ha gått omkring på den ö där historien utspelar sig ger förstås en extra krydda. Men jag kan rekomendera boken till alla. En bok att läsa på soffan, under en filt med något gott att smaska på...
Så är jag då färdig med Mia Törnbloms bok. Den var helt okej tycker jag, även om det inte är någon bok som jag kommer att bära med mig någon längre tid i hjärtat. Om jag lärde mig något av att ha läst den så är det väl att vem som helst kan bli narkoman och alkoholist. Du kan ha vuxit upp i den bästa familjen, ha haft de bästa föräldrarna och de sundaste värderingarna. Åker du dit så åker du dit. Mia Törnbloms problem var möjligtvis att hon var för kaxig och självsäker. Hon växte upp med en bild av sig själv som duktig och alldeles för smart för droger. Hennes omgivning hade totalt förtroende för henne eftersom hon nästan alltid gjorde rätt och om hon någon gång gjorde ett misstag så berättade hon det direkt för sina föräldrar. Hennes inställning var att eftersom hon var var så medveten om hur dåligt droger var och hon var en så stark och trygg person så gjorde det inget att hon använde lite amfetamin och senare heroin, för hon kunde ju ändå sluta precis när hon ville. Familjen var inte uppmärksam på varningssignalerna förrän efter lång tid eftersom de var så säkra på att hon klarade sig i livet. Det känns läskigt när man själv har barn att tänka på alla faror som väntar i framtiden. När man läser en sådan här bok känns det nästan omöjligt att skydda sitt barn.

Jag har fortfarande inte satt igång med "Boktjuven". Jag vet att om jag börjar läsa så kommer jag inte ha tid med något annat så då väntar jag tills jag har en stund för mig själv. Men den ser lovande ut!

Våra tre favoriter här hemma just nu är annars "Var är Mollys vänner" ,vi tröttnar aldrig på att hitta Eddy Elefant i garderoben....
"Djurboken", för den har så fina färger och djur men hur låter en nyckelpiga egentligen?
och slutligen "Älskade baby" för på varje sida kan man känna på något mjukt och luddigt, t ex snuttefilten, kaninens öron eller varför inte nallens mage...

lördag 28 november 2009

Må bra-böcker


  1. Tuta och käka öppnar snart (Billie Letts)
  2. Där mitt hjärta finns (Billie Letts)
  3. I taket lyser stjärnorna (Johanna Thydell)
  4. Pobby och Dingan (Ben Rice)
  5. Nu vill jag sjunga dig milda sånger (Linda Olsson)
  6. Den magiska källan (Maeve Binchy)
  7. Guernseys litteratur och potatispajskalssällskapet (MaryAnn Shafter)
  8. Sonat till Miriam (Linda Olsson)
  9. Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda)
  10. Längtans ö (Victoria Hislop)
  11. En liten hattaffär på hörnet (Marita Conlon-McKenna)
Nu är det jobbigt! Jag har just fått låna Boktjuven och lider av akut beslutsångest. Ska jag läsa klart de böcker jag håller på med, eller ska jag kasta mig över min nya bok? Jag har längtat SÅ länge efter den. Hm, svårt och besvärligt.

Nu så här i adventstider behöver man använda alla medel för att pigga upp sig, tycker jag. Och vad skulle då passa bättre än en lista med må bra-böcker. Ibland ramlar man på en historia som värmer en som en skön filt, som gör att man blir uppiggad inombords. Och om man skulle råka få gråta en skvätt så inte mig emot. Jag glömmer aldrig när jag satt på ett tåg och läste I taket lyser stjärnorna, av Johanna Thydell. Det är en ungdomsbok som handlar om en flicka vars mamma får cancer. Boken är fruktansvärt sorglig och bra. I alla fall, där satt jag på tåget och läste samtidigt som tårarna bara rann för att det var så sorgligt. Inte grät jag tyst och diskret heller utan det var hulkningar och snörvel. Folk i kupèn sneglade oroligt på mig, men jag kunde varken sluta läsa eller gråta. Trots denna störflod av tårar så hamnar den boken på min lista eftersom den berörde mig så mycket och för att det är som näring för själen att få leva sig in i en riktigt bra historia.

fredag 27 november 2009

Idag har jag suttit och lyssnat på "Den gamle och havet" igen. Jag förstår varför den är en klassiker. Man kan ju undra hur en bok som handlar om en gammal fattig fiskares tankar och funderingar ska kunna vara speciellt intressant, men det är det. Hemingway förmedlar tankar om fattigdom och beroende av andra människor när man blir gammal. Fiskarens vänskap med en ung pojke är också intressant. Även där handlar det om beroende, skuld och samtidigt respekt för varandra. Relationer är ju aldrig enkelt och det blir tydligt i den här boken. Från den gamle mannens vinkel handlar det om ren vänskap, i alla fall får jag den bilden hittills, medan pojken slåss mot olika känslor och det är mer komplicerat för honom. Han lider till viss del av dåligt samvete också mot mannen.
Fiskaren har en oerhörd kärlek och respekt för naturen. Han säger till fisken han försöker fånga att:
-jag älskar och högaktar dig men tyvärr måste jag fånga och äta upp dig.
Det är en bok som kräver koncentration och tankeverksamhet att läsa. Jag märker att jag går och grunnar på det jag hört i efterhand. Den får mig att tänka på komplicerade relationer i mitt eget liv och jag kommer på mig själv att tänka att det kanske inte alltid är så svart och vitt som jag själv vill tro.

Sedan så måste jag rätta mig själv...
Tidigare så skrev jag att min son gillar Molly Mus, och det gör han. Men boken vi läser tillsammans heter "Var är Mollys vänner?", inget annat.

torsdag 26 november 2009

Mia Törnblom

Jag har nu kommit till kapitel fem i Mia Törnbloms bok. Hon tog tag i sitt liv på ett intressant och något oväntat sätt må jag säga. Vi får väl se om hon klarar av att vända kurs på sitt liv direkt eller om det blir återfall... Jag såg ett par av de tv-program där hon var relationsexpert. Kommer inte ihåg vad programmet hette men jag tror det gick på kanal 3 för några år sedan. Jag tyckte att hon var bra, men något skränig som person. Det kan man nästan förstå när man läser om hennes liv. De tips hon gav var väl egentligen ganska självklara sanningar också, men det kan ju vara svårt att se det självklara ibland när man är mitt i ett problem.
Jag har läst flera självbiografiska böcker om knarkare runt Sergels torg i Stockholm och man brukar alltid få intrycket av att de människor som ska hjälpa narkomanerna, inom kriminalvården och psykvården, är fullständiga idioter. Men i denna bok tycker jag faktiskt att jag skymtar vissa ljuspunkter. Jag väntar med spänning på hur det ska arta sig.

mitt första läsminne

Jag kommer inte ihåg hur det gick till när jag lärde mig läsa och inte heller när det var. Däremot vet jag att på sommaren när jag skulle fylla sex så fick jag ett vykort från min blivande förskolefröken, en stor händelse, som jag tragglade mig igenom själv.

När jag gick i andra klass läste jag mammas gamla exemplar av "Sotarpojken 1" av Liza Tezner, en extremt sorglig bok som utspelar sig på 1800-talet. Den handlar om pojken Giorgio som på grund av olyckliga omständigheter blir såld av sin pappa till en elak man som tänker använda honom som sotarpojke. Giorgio träffar fler pojkar under vägen som också går samma, hemska öde till mötes. Giorgio och hans vänner lever i en hemsk, fattig och fruktansvärt farlig tillvaro. Eftersom det inte direkt var en lättläst bok, i synnerhet inte för en åttaåring, så minns jag att det tog mig flera månader att komma igenom den. Vissa kapitel var så sorgliga att jag var tvungen att sluta läsa för jag grät så mycket att jag inte kunde läsa texten. Jag minns också att jag, när jag var klar, berättade för min fröken att jag läst den och hon trodde inte på mig! Nu, i vuxen ålder, kan jag förstå hennes tvivel men då var jag förnärmad i mitt innersta. Ett annat minne från boken är att jag naturligtvis läste alla namnen som de stavades och när mamma sedan berättade hur de italienska namnen egentligen skulle låta så blev det jättekonstigt och det kändes som helt nya personer helt plötsligt. Jag har aldrig läst om boken för jag vet att jag aldrig kan få samma känsla för den om jag läser den igen. Så är det ju för det mesta med böcker man läst som liten, de kan förstöras helt om man läser om dem när man blir äldre. Å andra sidan har jag ibland fått en helt ny behållning när jag läst om en bok då jag plötsligt fattat saker som gått mig förbi första gången. Nu när jag tänker på saken kanske jag ska våga mig på en omläsning. Jag kanske blir glatt överraskad?

onsdag 25 november 2009

böcker på gång

Eftersom jag är hemma med en rätt livlig son just nu så har jag många böcker på nattygsbordet som jag vill och tänker läsa så fort tillfälle ges.

Hela hösten har jag sneglat på och längtat efter att läsa "Boktjuven" av Markus Zusak. Ni har säkert hört talas om den. Den handlar om flickan Liesel Meminger som lever i Tyskland under andra världskriget. Det är ungefär vad jag vet om den, förutom att jag har åtminstone fyra kompisar som har läst den och bara har gott betyg att ge den.

Jag har upptäckt att ljudböcker är en ganska bra uppfinning när man har mycket annat att pyssla med. Annars är jag en konservativ typ när det gäller böcker, de ska helst läsas i pappersform annars mister man själva känslan. Det är samma sak med morgontidningen. Om jag inte får prassla med en papperstidning så är det ingen bra start på dagen. Idèn att läsa tidningen på nätet har aldrig fallit mig i smaken. Nåja, tillbaka till mina ljudböcker. Under i princip hela oktober har jag lyssnat på Maja Hagerman som läst sin egen bok "Spåren av kungens män". I femton timmar har jag följt framväxten av det land som vi kallar Sverige, samtidigt som jag ammat, lekt, städat, och ibland bara pustat ut på soffan. Det har varit en spännade resa genom historien och jag har fått en helt annan bild av de människor som gjorde runstenar, övergick från asagudar till kristendomen och som byggde upp den värld som vi känner till idag.

Häromdagen övergick jag till en helt annan ljudbok, nämligen "Den gamle och havet" av Ernest Hemingway. Jag har faktiskt aldrig läst något av Hemingway tidigare. Han har funnits med på min "borde läsa"-lista i större delen av mitt liv. Men nu är det alltså dags. Max von Sydow läser om den gamle mannen som sitter ensam i sin båt och försöker dra upp den envisa jättefisken som gäckar honom, timme efter timme. Det är svårt att säga vad jag tycker om den än så länge så jag återkommer till den senare.

Igår kväll började jag på en bok av Mia Törnblom, "Så dumt". Den handlar om hennes tio år som knarkare. När hon var nitton år började hon äta bantningstabletter som innehöll amfetamin. Efter ett tag övergick hon till heroin och det är ingen vacker historia hon berättar. Än så länge har jag bara läst två kapitel, men man blev direkt inslängd i den otäckaste av världar. Jag är mycket nyfiken på att få veta hur hon ska ta sig ur sitt beroende.
Nej, nu ska jag krypa ner i sängen med en kopp te och Mia Törbloms kamp för att få tag på heroin. Det var där jag lämnade henne sist...

Välkommen

Jaha, så sitter jag här och ska försöka presentera mig själv och min blogg. Jag är en bokslukare av värsta, eller ska man säga bästa, sorten. Ända sedan jag lärde mig läsa har jag slukat böcker.
Jag är uppvuxen i en liten by i Norrlands inland och eftersom det inte fanns speciellt många kompisar i närheten så var det perfekt att få sjunka in i en bra bok. Var tredje vecka kom bokbussen på besök, först till skolan på förmiddagen och sedan på eftermiddagen hem till oss. Min syster och jag lånade drivor av böcker.
Det är en klyscha, men har man bra böcker i sin närhet så är man aldrig riktigt ensam.

Sedan jag blev vuxen har jag fortsatt läsa mycket. Det finns ingen speciell genre jag håller mig till utan kastar mig över allt möjligt. Under en period var jag med i en läsecirkel, vilket jag varmt kan rekomendera. Vi valde en bok, träffades var tredje vecka och diskuterade över ett antal koppar te. Bortsett från att jag upptäckte böcker jag aldrig annars hade tittat åt så fick jag också se mig omkring i Stockholms olika delar,trevligt bara det.

Nu är jag småbarnsmamma och min son var inte mer än tre månader när han fick börja smaka på tuggvänliga, färggranna och i vissa fall luddiga bästsäljare. Vid åtta månaders ålder är han nu en van bokslukare som glatt sätter sig tillrätta när " Molly Mus leker kurragömma" kommer fram.

Tanken med den här bloggen är att jag ska berätta om böckerna i mitt liv, ge boktips, kanske få boktips från dig som läser och annat smått och gott som har med litteratur att göra. Känn dig välkommen att kommentera, tipsa och dela med dig av dina läsupplevelser!