Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 28 december 2021

Årets sista hälsning kommer här!

Imorgon sätter vi oss på tåget norrut för att fira nyår med familjen. Idag vågade vi oss ut i vimlet för att köpa vinterskor och täckbyxor till H som har växt något alldeles förskräckligt den här hösten.

Jag har sorterat mina garner lite idag och kan konstatera att jag verkligen behöver sticka från lagret.  På semestern ska jag sticka på en "Utan krusiduller-tröja", eller "No frills" som den också kallas, av designern Petite knit.

Fyra timmars tågresa kommer att få mig en bra bit på väg.

Under tiden blir det lite poddar och del 39 av "Sagan om Isfolket", "Rop av stumma röster" av Margit Sandemo.

Dessutom har jag laddat ner flera julkalendrar från Storytel så jag har det jag gör.

För den som är sugen på några boktips så här inför det nya året så vill jag tipsa om en bokblogg Liv tycker. Hon delar med sig av 24 böcker som hon har läst och tyckt om under 2021. Väl värd att studera.

Nej, nu ska jag gå och packa det sista samt övervaka min sons packning. Resfebern är på plats och jag funderar hårt på vilka böcker jag ska ta med. Jag har både "Löpa varg" av Kerstin Ekman och "Ett lyckligare år" av Jonas Gardell som ligger och väntar hos mina föräldrar. Så det fattas inte böcker att försjunka i.

Vi ses om några dagar, på det nya året! Då blir det både en liten sammanfattning, årets lästa böcker samt lite planer inför 2022.

GOTT NYTT ÅR!

Ett lyckligare år - Lundells Bok & Kontor Löpa varg 

Rop av stumma röster - Hljóðbók & Rafbók - Margit Sandemo - Storytel

söndag 26 december 2021

God fortsättning!

 God fortsättning på er alla!

Julaftonen är över, en lugn och mysig historia. Vi hade svärmor på jullunch, Kalle Anka och lite julklappsutdelning. Sedan åkte vi till min syster yster med familj för julmiddag, ytterligare lite julklappar och mys.

Igår åt vi rester med samma syster, lekte med klapparna och slappade. Idag sov jag till halv tio! Både jag och kaninen (som inte fick komma in och äta frukost förrän jag vaknat) kände oss lite chockade. Men det var väldigt skönt. Eftersom jag sov i soffan i ett par timmar dessutom igår kväll så kan man nog säga att jag nu officiellt har sovit ikapp!

Idag blir det också slappt. Kanske en stärkande promenad i det vita vintervädret. Jag ska börja packa lite inför nyårsresan och hitta stickbeskrivningen till tröjan jag tänker sticka på på tåget.

Det börjar också bli dags att sammanställa årets läslista. Jag har ingen riktig bild av huruvida det blivit mycket eller lite läst.  Det känns som att jag läst mycket. Men jag har sovit mycket i soffan, stickat och lyssnat på poddar ganska mycket också och tiden är ju ändå inte oändlig.

 Vi ses i Disneyland - Erika Scott - Pocket | Bokus

En bok som jag hade stora förväntningar på men som inte riktigt levde upp till dem är "Vi ses i Disneyland" av Erika Scott, en debut.

Emma är gift, har två barn, ett bra jobb och lever ett ganska stressigt men lyckat liv. Allt ställs på ända när hon går till doktorn på grund av värk i underlivet. Det visar sig att hon har fått äggstockscancer. Av någon anledning hittar hon inte det rätta tillfället att berätta för familjen utan får i stället kontakt med sitt gamla ex som aldrig slutat älska henne och som gärna stöttar och tröstar. Samtidigt, på sitt håll, känner sig hennes man missnöjd med livet, som att det gått i stå. Han är otrogen och blir i det närmsta besatt av sin nya älskarinna, på ett sexuellt plan, absolut inte känslomässigt.

Och där någonstans blev jag besviken. Jag vet inte, det blev bara så mycket av allting, lite för skruvat och orealistiskt. Jag ska inte avslöja för mycket men det var som att författaren svävade iväg lite väl långt. Intrigen var tillräckligt intressant och fängslande utan det där "lite extra" och jag hade blivit mycket mer fångad om det hade känts "på riktigt".

Nåja, allt man läser kan inte vara perfekt och det här var kanske nybörjarfel, en rädsla för att det inte skulle bli tillräckligt spännande, vad vet jag?

torsdag 23 december 2021

 Dagen före julafton och ett par veckors ledighet hägrar. Min kropp och själ har inte förstått att den kan slappna av och djupandas, men det kommer väl vad det lider. 

Arbetsdagen har varit väldigt lugn. Jag hann städa skrivbordet, pyssla med lite smått och gott och förbereda lite inför det nya året som kommer. Ganska bekvämt att jobba och veta att hemma är det febril aktivitet med julmatstök och julklappsproduktion. Fick coacha via hemligt videosamtal under förmiddagen. Så jag kan ägna kvällen åt mys och umgänge. Mitt mål under december var att inte låna några böcker på biblioteket utan läsa de som ligger bredvid sängen. Ha! Det gick jättebra i två veckor och fem böcker. Sedan råkade jag beställa ett par i alla fall från biblioteket och där fick jag ett grovt återfall! Hetsbeställde flera böcker, lånade flera i rena farten och har nu en gigantisk biblanhög bredvid mina egna i sovrummet. Jag förstår inte riktigt själv vad som hände. Så nu betar jag av högen och tänker att när den är läst ska jag ta nya tag...

Boken som är skyldig till mitt återfall (eller startade det i alla fall) är en biografi om Ulla Winblad eller Maria Christina Kiellström som hon egentligen hette. För ett tag sedan lyssnade jag på ett avsnitt av podden Snedtänkt med etnologen Rebecka Lennartsson  Om Stockholms nattlöperskor. Avsnitttet handlade om prostituerade kvinnor i Stockholm på 1700-talet, även om man egentligen inte kan kalla dem för det eftersom begreppet överhuvudtaget inte fanns då. Det var väldigt intressant och där nämndes Maja Stina Kiellström, alias Ulla Winblad, vid ett flertal tillfällen. Rebecka Lennartsson berättade att hon blivit så intresserad att Maja Stina (som hon kallades) fått en egen bok.  När jag sedan stötte på boken så hade jag helt enkelt inget val, jag var tvungen att läsa den!

"Ulla Winblad Liv och legend" är en lite torr och vetenskaplig men fantastiskt intressant biografi. Naturligtvis får vi veta en del om livet på 1700-talet och Bellman, lite om andra karaktärer som flimrade förbi i Bellmans verser och epistlar. Men framför allt är det Maja Stina vi får veta mer om. Genom rättegångsprotokoll, och andra dokument kan vi dyka ner i hennes liv vid ett antal tillfällen. Bellmans Ulla Winblad var en uppdiktad figur även om hon fanns och levde parallellt med honom. Hon var tydligen en ganska upprorisk person som hade aningens svårt att hålla sig lugn och leva enligt tidens sociala regler. Under åren blev hon, på grund av Bellman, en välkänd karaktär där folk blandade ihop hennes verkliga jag med diktens. När hon dog vid 54 års ålder hade hon levt ett ganska hårt liv och fått lida en hel del på grund av de påhittade historier som florerade. En intressant detalj är att namnet Ulla, eller Ulrica, sjönk drastiskt i popularitet efter epistlarna. 

Nu är jag sugen på att läsa Carina Burmans biografi om Bellman som Lennartsson refererar till vid ett flertal tillfällen, ibland lite kritiskt.



tisdag 21 december 2021

 Två arbetsdagar kvar och sedan är det jullov!

H har haft sin avslutning idag och var väldigt nöjd. På jobbet var det lugnt. Fast det ramlade in en massa böcker i bokinkastet under förmiddagen när barnen städade sina klassrum, eller åtminstone sina bokhyllor.

Jag har två ynka julklappar kvar att fixa, tror jag...Egentligen kanske bara en när jag tänker på saken. Vi tar det lugnt med klappar, men jag tycker att det är väldigt roligt att tänka ut presenter, oftast böcker förstås. Bra böcker kan man aldrig få för mycket av och när det blir fullt i bokhyllan kan man alltid ge boken vidare till någon annan som inte har läst den.

I ett par dagar har jag hetsläst "En natt som denna", del 2 i "Smythe-Smith-kvartetten" av Julia Quinn, ni vet hon som skrivit "Bridgertonserien".

Det är feel-good som utspelar sig i London på 1800-talet. Trots den Victorianska miljön så beter sig karaktärerna ganska modernt åt på många sätt. Lite kul blir det när det kyska och mycket sedesamma möter moderna tankar och beteenden. Jag råkade rekomendera "Bridgertonserien" en gång till en äldre dam innan jag läst något själv. Lite pinsamt blev det sedan när jag  läste och insåg att det var ganska många ingående sexdetaljer i den. Men damen har aldrig klagat, så det kanske blev bra ändå.

Här handlar det i alla fall om guvernanten, Anne Wynter, uppseendeväckande vacker och älskad av flickorna Smythe-Smith som hon tar hand om. Barnens kusin; Daniel fastnar också för den fantastiska unga kvinnan, förstås, fast på ett något annat sätt. Men Anne har en hemsk hemlighet som gör att hon aldrig någonsin kan berätta vem hon egentligen är.



torsdag 16 december 2021

Äntligen!

Jipphii! Nu är vi alla dubbelvaccinerade i familjen och vi kan förbereda oss inför julen genom att ladda ner vaccinationspass. Även om det inte sagts så mcket om att det kommer att krävas på jultågen så känns det bra utifall att.

Idag har jag haft ett helt ljuvligt besök på biblioteket av ett gäng nioåringar. Det var som magi. De kom in och började leta böcker och många av dem ville ha några extraböcker hem över jul. En tjej började styra upp läsbingot som jag lagt ut; delade ut till kompisarna, förklarade hur de skulle göra och tipsade om böcker. Jag blev djupt imponerad. Hon gjorde helt enkelt hela mitt jobb.

Efter en stund satt de i små gäng och läste, lite här och där. Läraren satt med ett gäng och läste högt och jag kunde smyga runt och hjälpa dem som behövde tips. När de gått kände jag mig lycklig!

Mitt boktips idag får bli en diktbok för barn. "Om jag fötts till groda" av Annika Sandelin, med bilder av Karolina Pertamo, består av dikter som utgår från djur, personer men också solen och månen. Det är tänkvärda och underfundiga tankar om hur alla är olika, drömmer om olika saker som att vilja vara liten när man är stor eller stor när man är liten.

Jag skulle gärna använda dikterna i en klass för de väcker många olika tankar.

Ni ska få "Snöflingans dröm" av mig.

Snöflingans dröm

Som snöflinga är man en av miljoner

en makaron i en skål av makaroner                                                       

Titta det snöar! säger de flesta 

utan att märka att man är den bästa

Ganska så tråkigt blir det i längden

att alltid vara en del utav mängden

 

Snöflingan drömmer mitt i sin dans

att någon ska se hans personliga glans

att någon ska ropa ut från sitt fönster

Titta på den, vilket ovanligt mönster!

Snöflingan drömmer om hänförd publik

som äntligen märker att han är unik 

 

 Snöflinga Snö Vinter - Gratis bilder på Pixabay


måndag 13 december 2021

 Av en slump insåg jag i morse att det är ju lucia idag!

När jag var lärare så var lucia en mycket viktig dag vare sig jag ansvarade för något luciatåg eller fick titta på andras med mina elever. Nu har jag helt tappat bort det. Hemma är inte heller intresset särdeles stort. Vissa år har jag försökt, fixat fika och tänt ljus och peppat familjen att vi ska titta på tv och mysa till skönsången. Men det har slutat med att jag och kaninen har suttit där och myst för oss själva medan de övriga sovit eller spelat dataspel.

Jag vill berätta om en bok jag just läst som jag tyckte mycket om, nämligen "Jag skriver över ditt ansikte" av Anna-Karin Palm. Den handlar om mamman som får Alzheimer och sakta försvinner bort från familjen. Boken är samtidigt en uppgörelse och innehåller minnen från familjens liv. Mamman har alltid varit familjens centrum vars känslor och behov styrt de andra. Även som sjuk fortsätter det fast på ett annat sätt. Omgivningen förhåller sig ständigt till hennes humör och känslor. Det är också en mycket stark kärleksförklaring, en vilja att förstå sina föräldrar och se deras verkliga jag, det som är bortom föräldrarollen.  

Jag känner igen mig i en hel del och kan också förstå frustrationen i att en människa är på väg bort och att allt det där som man skulle vilja reda ut aldrig kommer att kunna bli utrett. Det är för sent. 

Relationen mellan Anna-Karin och hennes mor blir enklare på ett sätt efter sjukdomen. Prestigen och kontrollbehovet försvinner vilket gör att de kan mötas på ett enklare och mer kärleksfullt sätt, det blir en frihet. 

Ja, en mycket bra bok som jag kommer att försöka föra vidare till andra som behöver den.

Som en extra bonus läser jag biografin om Selma Lagerlöf just nu också som Anna-Karin Palm skrivit, "Jag vill sätta världen i rörelse: en biografi om Selma Lagerlöf." Den är väldigt bra, och väldigt omfångsrik och i sin bok om mamman skriver Palm om arbetet med biografin vilket gör alltihop extra berörande.

Mycket bra!





söndag 12 december 2021

 Kylan är ett minne blott och i fredags var det slask och blöta fötter som gällde. Och som vanligt när fötterna blir blöta så blir jag kinkig. Det är som en naturlag.

Förra veckan var en prövning med vädret, lång onsdag, förkyld son och bilkörning i mörker på torsdagen. Numera kör jag väldigt lite bil och helst inte i mörker eftersom min syn försämrats brutalt de senaste åren och jag lätt blir bländad vid möte av andra billysen. I torsdags var jag tvungen att köra eftersom jag skulle hämta författaren Sofia Nordin vid tåget och sedan skjutsa henne till skolan. Det var inga problem men sedan var det ju förstås mörkt när jag skulle hem från jobbet. Allt gick bra, men jag var nervös innan och trött efter. Sofia Nordin blev hämtad efter besöket av en annan bibliotekarie så jag behövde inte mörkerköra med henne i bilen vilket kändes skönt. 

Själva  besöket gick bra men fjortonåringar är verkligen inte lättflirtade och VÄLDIGT trötta! 

Nu när förra veckans prövningar är över känner jag  mig glad och lugn inför kommande vecka. Inget speciellt händer utan jag kan lunka omkring i "mitt" bibliotek, träffa klasserna och andra låntagare.

Har ni hört talas om Amanda Gorman? Hon är  den yngsta poeten någonsin som deltagit i en amerikansk presidentinstallation (Jo Bidens) och hon gjorde stor succé.

Nu har jag läst hennes dikt, översatt av Jason "Timbuktu" Diakite. Dikten, och boken, heter "Berget vi bestiger" och är en mycket hoppfull och stark önskan om en bättre framtid. Jag är en ivrig lyssnare av "USA-podden" och kan ganska ofta undra om USA någonsin kommer att bli en rättvis och jämlik värlsdel. De har så otroligt svårt att komma överens och förbättra världen. Å andra sidan så har ju inte alla Sveriges politiker visat sig från sin bästa sida heller på sistone så det kanske är att kasta sten i glashus att tycka att USAs politiker beter sig oansvarigt åt. Den svenska översättningen har fått kritik och anses inte ha nått upp till originalet så kanske borde man läsa eller lyssna på dikten i sitt original också...


Norén, Lars | Stoft | Köp din bok billigt från bibliomani.nu

tisdag 7 december 2021

 Stockholm har inte haft så här kallt på nio år sägs det. När jag cyklade till bussen i morse var det -19 grader, också det ganska kallt för att vara här. Nu går det inte att jämföra med Naimakka där man har den kallaste temperaturen sedan 1986 i Sverige, 42,7 grader.

Sedan verkar det som att vi får börja med avstånd och munskydd igen, blä! Jag är så trött på Corona. Kan det inte få bli som vanligt igen? Kan inte folk hålla sig hemma och inte åka utomlands så fort de får chansen?  Ja, jag är grinig och kinkig men jag fattar det bara inte. 

På torsdag kommer ungdomsförfattaren Sofia Nordin och hälsar på årskurs 8 på vår skola. Bara det inte blir problem nu med restriktioner och sådant. Jag har just läst en superbra serie av henne som känns oroväckande aktuell trots att den skrevs före den här pandemin.

"En sekund i taget" heter den första delen i serien och den handlar om Hedvig som är den enda överlevande efter att hela hennes familj och alla andra runt omkring där hon bor, har dött i feber, en feber som fick alla att dö på bara något dygn. Hon är 14 år och har ingen aning om vad hon ska ta sig till. Det enda hon vet är att hon måste bort från alla döda människor och den ödsliga världen där hon bor. Hedvig hittar en 4H-gård där det finns djur och ett hus där hon kan bo.

Så småningom märker hon spår som indikerar att det finns någon i närheten, någon som smyger runt huset och kollar vad hon gör. Det måste betyda att någon mer har överlevt. Hedvig känner sig både förväntansfull och livrädd. Hon har ju ingen aning om vem det är och vad den personen vill.

Del två heter "Spring så fort du kan", den tredje "Som om jag vore fantastisk" och den fjärde "Om du såg mig nu". Jag sträckläste böckerna och måste fråga Sofia på torsdag om hon inte ska ge ut en femte del. Så mycket är fortfarande ouppklarat.                                                                                                   





Ja, och sedan har jag lyssnat på "Sagan om Isfolket" igen av Marit Sandemo.





och just nu lyssnar jag på 



Nu är vi framme vid andra världskriget och de där små männen är nog nazisterna, skulle jag gissa på. Enligt Sandemo så är det Tengil den onde som till viss del rår för både första och andra världskriget, en spännande tanke...




 



söndag 5 december 2021

December för hela slanten!

 Äntligen är vi inne i december och kan mysa med allt vad månaden innehåller. Vi gillar julkalendern om familjen Knyckertz . Jag har läst en familjen Knyckertz-bok  av Anders Sparring på jobbet någon gång inför ett bokprat men här hemma har vi inte gjort det. H har varit för gammal. 

Jag har också satt igång med projektet att lyssna på årets julkalender på Storytel som i år heter "Jul i Sankt Anna" av Eleonor Sager

Jul i Sankt Anna: Lucka 1 - Eleonor Sager Jag har inte hunnit lyssna klart på första delen än men den verkar okej. Det handlar om de tre syskonen Stjärne; Andreas, Daphne och Matilda. Alla tre har sina problem som gör att den kommande julen inte känns något vidare.  Vi får väl se vart det hamnar.

Igår firade jag också min födelsedag. En dag som smög sig förbi. Blev uppvaktad med fika på sängen innan jag drog iväg och jobbade. På kvällen kom min svärmor och svåger på en supergod middag som min T gjort och sedan somnade jag i soffan, som jag alltid gör. Nästa helg kanske jag bjuder hem mina systrar med familjer på middag. Det är så mycket som händer så här års att det är svårt att samla ihop alla. Och sedan ska man ju orka städa först också...

"Morgondagen post till Vidhäll" av Solja Krapu-Kallio har legat på mitt nattygsbord under ett par år. Jag hade mycket tydliga förväntningar på den men det var inte alls den sortens bok jag trott. Samtidigt så undrar jag så här i efterhand varför jag blev förvånad, boken är precis i den stil som Solja Krapu-Kallio brukar skriva. Allt det här gjorde i alla fall att det tog ett tag innan min hjärna ställde om sig och jag började uppskatta den. För den var bra. Iris har ärvt sitt jobb som lantbrevbärare av pappan. Som extraknäck jobbar hon som telefonmediumet Tamara. Problemen börjar när Iris före detta svärmor ringer och vill ha hjälp. Eftersom Iris vet lite för mycket om svärmoderns liv och familj så framstår hon som väldigt bra och synsk. Inte så bra visar det sig. snabbt blir det komplicerat. Inte blir det bättre av att Iris fortfarande är ganska svag för sitt ex, numera gift med barn.

Morgondagens post till Vidhäll – Brombergs

måndag 29 november 2021

Veckan började inte på det bästa sättet. Två bussar dök inte upp och efter att ha väntat i i en halvtimme så var jag aningens genomfrusen. Men när jag väl kom på jobbet så gick allt bra. Efter en rejäl mugg med kaffe och ett gäng glada tvåor så kändes saker och ting som de skulle igen. Jag jobbade extra igår och sedan gick jag på julkonsert med min systers kör så jag har varit lite extra trött idag.

Förra veckan var mycket trevlig eftersom jag hade min systerson som prao. Det är verkligen inte ofta man får chansen att hänga med sina syskonbarn en hel vecka i streck sådär. Han var intresserad och ivrig att göra sitt bästa så jag var väldigt stolt över honom.

Dagens händelse är väl annars att vi fått Sveriges första kvinnliga statsminister! Jag tänker inte gå in på vad jag tycker om Centerpartiet i den här frågan, mer än att de inte betett sig särskilt moget. Å andra sidan är de långt ifrån ensamma. 

 Sommar i strandhuset – Veronica Henry – Bok | Akademibokhandeln

I höstas lånade jag ""Sommar i strandhuset" av Veronica Henry men hann aldrig läsa ut den då det var kortlån på den. En populär bok med lång kö på biblioteket. Så jag ställde mig på kö igen och nu dök den upp härom veckan. Det är alltid lite vanskligt att pausa en bok sådär i ett par månader eftersom man ska komma ihåg vad boken handlade om och hur långt man kommit. Resultatet blev också att jag hade vissa problem att komma in i den nu. Men, jag gillade den, precis som jag gillat alla Veronica Henrys böcker. Robyn och Jake ska gifta sig och Robyn är gravid. De är mycket lyckliga och inga moln syns på himlen, eller? Robyn har en låda som hon aldrig öppnat. I den finns minnen från hennes allra tidigaste tid i livet. Robyn blev adopterad som liten bäbis och trots att hon älskar sina föräldrar och sin syster så har hon ett behov av att få veta sin historia, nu när hon själv ska bli mamma. Men beslutet påverkar också alla runt henne och det är inget lätt beslut att börja gräva i det förflutna.




tisdag 23 november 2021

Novemberpoesi

November

Mörkret 

sprider sig tungt

och svart, som värmen

från en järnkamin

i hörnet av

vårt liv


vi låter vänja oss

vid spröda höljen,


filten över axlarna

-natten över dagen


-Jan Östergren-

Ur Regnmakare

1975



lördag 20 november 2021

 Igår på bokbussen såg vi tre stora älgar på en åker, åtminstone två av dem var tjurar med rejäla horn. Jag har inte sett en älg på ett par år, vad jag kan erinra mig. Det sägs att älgstammen är liten just nu och kanske är det förklaringen till varför det var så länge sedan sist. Fina var de i alla fall och skönt att de var på ett visst avstånd och inte i närheten av bussen. För ett par veckor sedan hoppade tre hjortar över vägen, den sista var bara någon decimeter från att bli påkörd. Nu vill min busschaufför verkligen inte erkänna det utan påstod att hon hade total kontroll över situationen och att vi inte var i närheten av att köra på någon hjort, men jag är inte riktigt övertygad om det. Nåja, djurlivet och kuskandet runt i små byar är en stor del av tjusningen med bokbuss.

 Älg Scarf Djur - Gratis bilder på Pixabay

Gulligaste händelsen på gårdagens tur var den lilla pojken, kanske fyra år, som blev jätteglad när vi kom för  han trodde att vi skulle ta med barnen och personalen på semester, kanske till stranden? 

Ja, tänk om bokbussen plockade upp folk och tog med dem till stranden. Det låter härligt, och lite som en bra bok!

Min plan för lördagen är en knappexkursion. Jag har stickat en mönstrad yllekofta (den heter Majsan för den som har koll på stickvärlden) och nu behöver den knappar. Det verkar som att det kanske bara finns en riktig knappaffär i Uppsala. Koftan är min första steakade, det vill säga uppklippta, kofta och det gick sådär. Jag borde ha haft fler mittenstickade maskor för att kunna klippa upp på ett säkert sätt och det var med andan i halsen som jag gjorde det. Just då såg det bra ut men sedan blötte jag koftan och skulle sträcka ut den och då gick tre, fyra maskor upp på ett ställe. Så nu måste jag se om jag kan rädda den. Det borde gå. Nästa gång jag gör den här typen av stickning ska jag ha minst två mittenmaskor till för säkerhets skull.

Philippa Gregory har kommit med en ny bok häromsistens vilket också har påmint mig och andra om hennes tidigare böcker. Jag har inte hunnit läsa hennes senaste utan i stället plöjt "Jungfruns älskare".

Starten på historien är 1558 när Elizabeth 1 blir drottning. Vid hennes sida finner man ständigt den tjusige adelsmannen Robert Dudley. Han är fast besluten att få ut det mesta av hovlivet och vänskapen med Elizabeth (som snabbt blir mycket mer än vänskap) efter några svåra år där  han bland annat satt i Towern.

Att han är gift med den tillbakadragna och ödmjuka Amy bortser han glatt ifrån. Som vanligt i Gregorys böcker är det dramatiskt vid hovet, fullt av lögner, ränkspel och taktik. Mitt förhållande till de här böckerna är lite samma som förhållandet till Herman Lindqvists böcker. Spännande berättelser med historisk grund och stor författarfrihet. Skillnaden mellan de två författarna är att Philippa Gregory inte låtsas att hon är helt historisk korrekt och har inga problem med att påtala att hon gissat en hel del utifrån ett historiskt skelett.

Spännande och avkopplande är det att läsa och efteråt måste jag alltid kolla upp den verkliga historien.

Jungfruns älskare

 


 


onsdag 17 november 2021

Ett äkta äventyr!

Solo Sister - Biografier - Litteratur - Klättring | Fjällsport För drygt två år sedan hade vi besök på biblioteket av äventyraren Johanna Davidsson. Hon är den första svenska kvinnan som åkt skidor helt ensam till Sydpolen. Det tog henne 38 dagar, 23 timmar och fem minuter. Efter några dagars vila åkte hon sedan tillbaka, fast då kunde hon använda kite en stor del av turen så det gick snabbare.

Nu, två år efter hennes fascinerande berättelse den där kvällen på biblioteket, så har jag äntligen läst hennes bok "Solo sister Vägen till Sydpolen" där hon berättar om alla förberedelser och själva färden. Vi får höra andra äventyrares historier, fakta om olika expeditioner och annat smått och gott. Nu är jag ju inte den som ens skulle tänka tanken på att göra en sådan här grej men det är väldigt spännande att läsa om någon som gjort det. Johanna Davidsson får det dessutom att låta roligt och även om det är en extremt jobbig erfarenhet så får hon det ändå att låta rätt lustfyllt. Jag fylls av ungefär samma känsla som när jag ser Lars Monsen på tv, ni vet han som lufsar runt i skog och mark, fiskar, läser kartor och överlever, ibland har han åkt efter slädhundar också.

Men jag börjar trots allt tänka djärva tankar, kanske skulle man börja träna igen...?









 Jag har haft några riktigt trevliga bokprat den här veckan med lågstadiebarnen. Vid sådan tillfällen önskar jag att alla bekymrade experter med rynkiga pannor fick vara med. När man tar sig tid och pratar böcker och läsning med barn, tillsammans med engagerade och entusiastiska pedagoger så blir det bra.

Jag ser det gång på gång. När eleverna är äldre måste man lära känna dem och förtjäna deras intresse. När det är yngre elever, eller när de har svårt med tålamodet, ja då får man akta sig så att man inte blir för långrandig. Men om man är lyhörd för hur gruppen framför en fungerar och känner dem så rycks de nästan alltid med. Naturligtvis kan man inte räkna med att exakt alla ska jubla men min övertygelse är att om den allmänna stämningen i gruppen blir bra och majoriteten blir sugna på läsning, ja då kommer man så småningom att fånga in de ovilliga också. 

I en klass jag hade för ett antal år sedan så var det en som vägrade läsa, punkt slut! Jag minns att jag funderade här i bloggen på hur jag skulle lösa problemet. Det var inte det att hen inte kunde läsa, tvärtom. Men eleven såg absolut ingen poäng med att ta sig igenom en bok. Jag smörade med att hen fick bestämma högläsningsbok, jag plockade ihop högvis med tips och vände ut och in på mig själv, men näe, inget fungerade.

Tills den dag då vi lärare presenterade en tävling där vi skulle tävla mot klasserna i antal lästa sidor under tre veckor. Om eleverna slog oss skulle vi bjuda på fika. Och jisses, då fick min ovilliga läsare motivation. Under de där tre veckorna plöjde hen säkert fem böcker. Och samma dag som tävlingen slutade, och jag lite hoppfullt trodde att nu kommer hen att fortsätta läsa av bara farten, ja då var det slut på det roliga och ingen mer bok blev läst under vår tid tillsammans. Men då hade jag slutat oroa mig eftersom jag sett att hen ju faktiskt kunde läsa, hade god läsförståelse och ett ovanligt tjurigt humör.

Min poäng med allt det här är att om man kokar ner hela den bekymrade debatten om barn och unga som inte läser och framför allt inte frivilligt, ja då tänker jag att det är vi vuxna som befinner oss i  närheten av barnen och ungdomarna som måste sluta vara bekväma. Vi måste engagera oss och bry oss om våra barns läsning. Och läsa själva. Om vi vuxna inte gillar att läsa och prata böcker, då kan vi inte heller kräva att våra barn ska göra det. När vi tar oss tid och pratar litteratur med barnen så blir vi själva belönade dessutom då de ofta bjuder oss på sina intressanta och kloka tankar och reflektioner. För att inte tala om hur roligt det är att diskutera bra och dåliga böcker!

lördag 13 november 2021

 Novembermörkret ligger som en varm filt över nejden, H och hans pappa spelar dataspel ihop, det märks att det är mysigt för det pladdras nöjt om viktiga saker. En farbror är ute och promenerar i mörkret och kaninen sover i fåtöljen.

Jag har jobbat idag. Det var väldigt lugnt så jag hann fixa lite saker jag inte hunnit  med de senaste veckorna. Sådant känns alltid bra. Spökböckerna från Halloween fick åka in i hyllorna igen och jag har skyltat med annat smått och gott. Skolan har barnboksvecka nästa vecka. Se här  så jag har skyltat med bra högläsningsböcker och lite annat. Snart är det dags för kalenderböckerna att åka fram, mycket att tipsa låntagarna om nu. Skolan och fritids är på hugget i höst vilket gör mig glad och varm inombords. Kanske har debatten om läsning och fysiska, alternativt digitala, böcker tagit skruv och fått lärarna att tänka till.

 Årets slut närmar sig fort och jag har redan börjat fundera på nästa års läsplaner och bloggande. Läslöften är svårt men jag har några saker jag skulle vilja få in i min läsning och blogg. En sak som jag  helt har tappat men som jag är sugen på att ta upp igen är dikter. Ett tag läste jag dikter varje vecka men sedan kom så mycket emellan. Ibland går jag tillbaka i min blogg och läser dikterna. Jag har ju valt dem av en anledning. I december har vi författarbesök i årskurs 8. Då kommer Sofia Nordin och i mina förberedelser läste jag om hur viktiga ord är för henne. Det är väl därför dikter är så betydelsefulla. Med få ord säger författaren så mycket.

Jag kämpar på med "Sagan om Isfolket" Lyssnar för tillfället på del 37 "Stad i skräck" Det kan så här långt vara den tråkigaste av alla jag lyssnat på. Nu gäller det bara att ta sig igenom den...

 

 Kvinnan på stranden   Vandring i mörkret - Margit Sandemo   Trollmåne - Margit Sandemo  Stad i skräck - Margit Sandemo


tisdag 9 november 2021

Ja se det snöar, ja se det snöar...

Så blev det vinter då. H fick ta bussen imorse för de varnade för blixthalka. Jag är hemma idag och är krasslig, vad det nu är som drabbat mig, lite oklart. Kanske är det bara livet. 

Kaninen ville väldigt gärna gå ut och sedan satte han sig på ett bra ställe och där satt han och mös tills han var helt vit. Nu snarkar han i sin fåtölj. 

Apropå snö så har jag snöat in på träd just nu.

Dels har jag sett den fascinerande serien om skog på svt play. Det var Vetenskapens värld som visade flera avsnitt med olika vinklar på skogsbruk, framtidens skogar, miljö och allt möjligt. Skogen är ju något som, åtminstone i den värld jag befinner mig i, ses som något som alltid funnits till för oss att använda och nyttja. Nog har folk varit upprörda för regnskogen men våra egna granskogar har vi kanske inte tänkt så mycket på. Inte förrän nu!

För den som äger skog och förlitar sig på den som en inkomstkälla så är det inte helt enkelt att börja tänka att skogen behöver få står kvar och bli gammal. Så är det för många i  mina hemtrakter.

Dessutom har jag just läst färdigt den eminenta boken "Trädens hemliga liv" av Peter Wohlleben. Den har några år på nacken, gavs ut på svenska 2016, men är högst aktuell även nu, kanske ännu mer. I den presenterar författaren och skogvaktaren Wohlleben forskning och egna erfarenheter på ett lättsamt sätt om de fantastiska träden! Han förklarar varför träd har lika mycket intelligens, känslor och minnen som alla andra levande varelser. Grejen med träd är att deras livscykel är så så lång och långsam att vi människor uppfattar dem som döda ting som aldrig förändras. Efter att ha läst boken kommer jag inte kunna se ett träd utan att förundras, närstudera och imponeras. Jag tänker att alla borde läsa, i synnerhet de som arbetar med och hanterar skog. 

Jag tycker att det är väldigt jobbigt många gånger att se Vetenskapens värld. De har extremt bra och viktiga serier men för varje problem och fara för vår värld som jag lär mig mer om, desto ledsnare och mer upprörd blir jag. Ibland känns det som om man lika gärna skulle ge upp. Men så kommer det något, som den här boken eller den danska svt play-serien Ge oss naturen tillbaka som inger ett visst hopp och får mig att känna att jag är åtminstone inte ensam om att bry mig.

 

 Trädens hemliga liv | Bengt Mauritzson



söndag 7 november 2021

Vi har just kommit hem från en långpromenad i novemberregn. Det är verkligen höstruskigt nu.

Författarbesöket i tisdags blev bra. Tack och lov för fritids som kom med ett gäng. Det är väldigt svårt annars att få ihop deltagare på aktiviteter vi har. Jag vet ju hur det är hemma hos oss, det är nästan omöjligt att få iväg H på bibliotekssaker. Han känner sig mycket sällan lockad. Camilla Lagerqvist berättade om sina böcker och hur hon fick idéer till dem. Barnen tyckte det var spännande att höra om andra världskriget, motståndsrörelsen och allt annat som böckerna handlar om.

Till veckan är det mycket som händer. Lärarna har  plötsligt önskat bokprat i flera årskurser. Imorgon, måndag, ska jag presentera Sofia Nordin för åttorna. Hon kommer och besöker dem i december. På torsdag ska jag träffa både femmorna och ytterligare ett gäng åttor. Veckan därpå ska jag boktipsa förskoleklasserna. Det ska bli kul, men svårt att få tid för alla.

Igår kväll besökte vi kyrkogården och tände ljus. Det har alltid varit viktigt för T och hans familj. I min familj har vi inte haft den traditionen men när jag följer med tycker jag att det är fint och mysigt med alla ljus. 

Jag jobbar vidare på bokhögen bredvid sängen...Där finns verkligen både smått och gott att sätta tänderna i. Då och då hittar jag någon bok som jag glömt bort att jag hade (vilket kanske är ett tecken på att det är lite för stor hög).

"I hjärtats bibliotek" av Phaedra Patrick får vi träffa Martha Storm som har kört fast i livet. Efter en sträng uppväxt där pappan bestämde allt så offrade hon sin chans till kärlek och familj eftersom föräldrarna behövde henne. Den som förstod henne bäst, mormodern Zelda, dog tidigt.

Nu är Martha snart femtio, föräldrarna är döda och Marthas liv går mest ut på att hjälpa folk i omgivningen som ett sätt att få bekräftelse. Ingen uppskattar egentligen hjälpen utan tar den bara för given. Men så får hon ett mystiskt paket som innehåller en bok. Boken får allt i Marthas liv att rämna. Hon förstår ingenting och börja gräva i mysteriet. 

Det var en mysig och lite tankeväckande feelgood, ganska oförutsägbar vilket alltid upskattas.

Patrick, Phaedra | I hjärtats bibliotek | Köp din bok billigt från  bibliomani.nu

söndag 31 oktober 2021

 Vintertid är just den här morgonen en ljuvlig uppfinning! Egentligen tycker jag att det är helt rätt att ta bort den, men såå härligt det var imorse att vakna efter en rejäl sovmorgon, dricka sitt kaffe, läsa ut en bra bok, masa sig upp, höststäda altanen och hänga i parken med kaninen, titta på klockan och inse att den fortfarande bara är 11! Nu säger magen att det är dags för lunch eftersom den INTE har fattat att det är vintertid än. Planen för resten av dagen är att städa kaninburen och sticka. Jag gillar lugna söndagar då det är dem man ska leva på resten av veckan.

Stämningen är uppåt här hemma eftersom det är höstlovskänsla. Det kan inte bli fel. Ikväll ska det visst bli utklädning och bus eller godis. Egentligen hade tolvåringen bestämt sig för att han är för gammal för sådant men så visade det sig att hans kompis inte tyckte det och då får han offra sig, vilket inte alls är så dumt. Till och med väldigt kul!

Efter mina sorgliga barndomsskildringar var jag helt enkelt tvungen att pigga upp mig med en bra ungdomsbok. Om jag var tvungen att bara läsa en enda genre under resten av mitt liv så skulle det helt klart vara ungdomslitteratur. Det är nästan alltid bra berättelser och ett bra driv. Böckerna rymmer ofta så många känslor och man hinner både vara oerhört ledsen och oerhört glad. 

Boken jag läst nu heter "Ord i djupaste blått" och är skriven av den australiensiska författaren Cath Crowley.

Rachel har just kommit tillbaka till sin uppväxtort Gracetown efter att ha varit borta i tre år. Allt inom henne är kaos och gråt eftersom hennes bror Cal har drunknat. Hon klarade inte sista året i skolan och har bestämt sig för ett sabbatsår. I Gracetown ska hon bo hos sin moster Rose och jobba i en bokhandel som ägs av hennes allra bästa vän Henrys föräldrar.

När Rachel flyttade från Gracetown skrev hon ett kärleksbrev till Henry som han aldrig svarade på. Han hade bara ögon för sin flickvän Amy. Rachel har aldrig förlåtit honom men Henry förstår inte varför. 

Boken har ett vackert språk en stor kärlek till ord och böcker och många starka känslor. Hur går man vidare efter att någon man älskar har dött? Är det okej att känna sig glad igen? Hur kan något så hemskt som en drunkningsolycka hända en person som alltid är i vattnet och kan simma som en fisk? Ja, det är många frågor och ibland får man inga svar, Man måste bara fortsätta leva.

En bok jag varmt rekomenderar!

Ord i djupaste blått