Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

onsdag 20 oktober 2021

 I lördags drog jag med mig mina systrar, deras barn och min egen son till Lata pigan , en omtalad vintageaffär utanför Enköping. Jag har passerat skylten när vi varit ute med bokbussen och när en kollega tipsade om den dessutom så blev jag sugen. Utflykten blev mycket trevlig och det gläder mitt hjärta varje gång vi lyckas få med oss (nästan) alla tonåringar på äventyr, den yngsta i gänget fyller tretton till sommaren. Det händer, av förklarliga skäl, inte så ofta minsann.

Flera i gänget shoppade och sedan åt vi våfflor i våffelvagnen som stod i närheten.

På vägen hem visade jag dem mitt bibliotek vilket också var kul och naturligtvis tyckte de att det var fint! De hade nog inte vågat säga något annat.

På kvällen åt vi middag ihop, hela bunten,, vilket var länge sedan. Vi är lite i varsin torktumlare just nu känns det som. Att andas ut är en lyxvara som vi inte riktigt kan unna oss. Kanske blir det bättre till jul?

Jag läser och stickar, läser och stickar...

Kanske som sista bibliotekarie i Sverige har jag läst Jonas Gardells bok "Till minne av en villkorslös kärlek". För mig var det exakt rätt tidpunkt att läsa den. Boken är en blandning mellan biografi och roman skulle jag säga. Den handlar mest om Ingegärd, Jonas mamma men också en del om släkten. Ingegärd var uppenbarligen en mycket säregen människa vars viktigaste motto i livet var att få vara fri, kosta vad det kosta ville! Inte helt enkelt i hennes värld med tanke på den generation hon tillhörde och att hon och familjen dessutom tillhörde frikyrkan. Familjens och släktens motto var att det verkligen inte fanns svaghet i deras gener vilket, liksom Ingegärds frihetsbehov, ställde till det många gånger.

Inte nog med att Jonas Gardells mor var egensinnig från början, hon drabbades också av Alzheimer vilket inte gjorde saken enklare. Det som jag uppskattar så mycket med hela historien är all kärlek och humor. Trots att Jonas Gardell suckar och pustar och med en mycket torr humor beskriver olika situationer så behöver man aldrig tvivla på att han verkligen älskade och förstod sin mor. Att ha nära människor som blir dementa är inte lätt på något sätt, men om man orkar fnissa lite åt allt knas som kan uppstå så tror jag att man blir lite mer försonande överlag. Sedan har jag en förkärlek för tanter och i synnerhet de som struntar i vad gubbarna säger. Gubbar kan också vara excentriska och  knasiga minst sagt men de är oftast inte lika roliga på det där torra och kompromisslösa sättet. Gardell själv är möjligtvis ett undantag men han tar så mycket plats vilket kan göra mig aningen utmattad ibland!




onsdag 6 oktober 2021

 Regnet strilar ner. Jag är hemma en vecka hos mina föräldrar. Häromdagen plockade jag en massa kantareller bara precis vid gården. Efter att ha sett Vetenskapens värld på tv häromkvällen där de pratade om den svenska skogen så kan jag inte annat än vara tacksam över att vi har en gammal orörd liten skog där man både kan hitta svamp och skägglav. Då och då kan jag känna mig så uppgiven över världens tillstånd. Hela tiden dyker det upp nya miljöproblem som de ansvariga inte vill hantera för att det betyder att de inte kan tjäna en massa pengar. Men vad är pengar värt om det inte finns en miljö där man kan vistas?! Jag, som numera är medelålders gubevars, kommer att få leva med en värld som krackelerar men jag kommer ändå att leva i en vacker värld på många sätt. Men mitt barn, hans kommande barn, alla oskyldiga människor i framtiden som inte kommer att få leva i en frisk miljö! Jag kan inte bara bortse från dem! Hur kan det ens finnas de som struntar i det?

Igår fick vi sorgliga nyheter, en person som inte finns kvar. De senaste åren har vi tappat flera och nu börjar jag tycka att det är nog! 

Jag vill bara ha lugn och ro, höra goda nyheter på olika fronter men det verkar inte bli just nu.

Så är det konstigt att man plöjer böcker med lyckliga slut, historier som man kan vira in sig i som en mjuk filt? "Sagan om Isfolket" är väl inte direkt som en gosig filt men det är absolut en saga som oftast slutar bra. Det goda kommer, i slutet av de 47 böckerna, att segra. Det vet jag!Denna vecka när jag travar ute i höstregnet på ägorna så har jag Isfolket i hörlurarna.

Del 33, "Kvinnan på stranden" är färdiglyssnad och jag är nu inne på nästa del, "Vandring i mörkret".



 



söndag 26 september 2021

Söndag i september

 Helgen har bjudit på en fantastisk brittsommarvärme och stålande sol. Speedy och jag har gjort en tur till parken nu på förmiddagen och vi somnade nästan i solen, båda två.

Vi har haft det lugnt. Jag var hos min syster på middag i fredags, väldigt trevligt. Men jag kom inte hem förrän strax efter midnatt och det är långt efter min läggningstid i vanliga fall. Det plus att sitta och sippa på rödvin efter klockan 10 på kvällen gjorde att jag var något trött igår. Egentligen skulle H på fotbollscup men han är förkyld IGEN för tredje gången denna höst så han fick stanna hemma till sin besvikelse. Han coronatestade sig i fredags och fick svar redan igårkväll så imorgon kan han gå till skolan vilket är skönt trots allt.

Idag ska jag gå på bio! Helt själv dessutom eftersom alla runt mig antingen är upptagna eller inte så intresserade av Lena Nyman. Det är nämligen filmen Lena jag ska se. Jag är väldigt intresserad av Lena Nyman, som jag påpekat förr i den här bloggen, och har väntat på filmen sedan jag hörde om den i våras. Så det ska bli väldigt intressant.

Till veckan blir det full fart. Imorgon kväll ska jag ut och äta med två kompisar som jag inte har träffat på evigheters evighet. På tisdag morgon ska jag till doktorn före jobbet och äntligen kolla upp mitt extremt onda knä och på lördag morgon sätter jag mig på tåget för att åka hem till mamma och pappa.

Min son sa missnöjt idag när jag påminde om att jag ska iväg imorgonkväll att

-du är ju ALDRIG hemma!

Hm, njae jag skulle vilja påstå att jag är hemma de flesta kvällar och helger det råkade bara köra ihop sig lite just nu.

Tomatplantorna levererar fortfarande. Senast idag har jag plockat en hel skål med röda tomater. Gurkorna har inte heller gett upp helt. Det är en som kämpar och vill växa ungefär en centimeter i veckan men den är fortfarande långt ifrån redo att skördas och jag har inga större förhoppningar om att den ska hinna i mål. Sedan är det två minigurkor som nog aldrig blir ens i närheten av att vara på gång.

Jag kämpar med min läsning just nu. Dels vill jag koncentrera mig på annat än feel good, dels vill jag läsa ikapp från min egen bokhög och inte bara låna på biblioteket.  Problemet är att jag för länge sedan, typ i somras, ställde mig på kö på några feel good-böcker och nu har de ramlat in.  

Jag har fått och läst del fyra i Nora Roberts serie "Familjen vid Chesapeake bay". Det är den sista i serien och heter "Vid horisonten".

Vid horisonten (inbunden) 

Just nu läser jag "En evighet från dig" av Jenny Colgan

En Evighet Från Dig 

och sedan ska jag ge mig "Sommar i strandhuset" av Veronica Henry.

 

 

Sommar i strandhuset – Veronica Henry – Bok | Akademibokhandeln 

Efter det tror jag att det bara är en bok till som jag har beställt och jag har gett mig själv biblioteksstopp ett tag. Får se hur länge det håller.


 

 

lördag 18 september 2021

 I år kom hösten verkligen snabbt och brutalt. Jag tänkte att jag kanske håller lite på sommargarderoben ett tag. Det brukar ju kunna bli varma brittsommardagar då man kan hålla fast lite extra vid sommarkänslan men jag insåg snabbt att det bara var att plocka fram höstkläderna. I ärlighetens namn är jag ganska nöjd. Våren och hösten är nog mina favoritårstider. Jag gillar regn och blåst, känslan av att blir helt genomblåst när man går ut. 

Efter vårens trauma med stängt bibliotek, hot om försämringar och allt möjligt elände så njuter jag extra mycket av att det är så bra just nu. Det är uppenbart att folk har saknat sitt bibliotek och det är full fart. Förra veckan jobbade jag den första lördagen på över ett år. Lite jobbigt var det, men också skönt att allt är som vanligt igen. Det kom inte så många besökare dock. Vi har väldigt många Meröppetlåntagare och jag märker att det är en hel del folk när jag inte är där.

Här hemma är H förkyld för andra gången sedan skolan började. Lite bekymmersamt är det att han måste vara hemma flera dagar i sträck. Han missar mycket men man får trösta sig med att det är många elever i samma situation och han hänger med bra ändå. Ganska nöjd är han över att ha börjat både med spanska och hemkunskap. Det är mycket "Hola!" här hemma.

Om två veckor åker jag hem till mamma och pappa på en veckas semester. Det ska bli härligt. De har det lite kämpigt och jag hoppas kunna muntra upp dem, om jag nu inte kan göra så mycket annat.  Jag längtar efter att få andas höstluften där. Man kan nu tycka att det är ungefär samma luft som här men det känns inte riktigt så alla dagar.

Jag har träffat de nya sexåringarna och de är lika fantastiska som vanligt! Om världens sexåringar hade lite mer att säga till om så skulle världen vara en ljusare plats. Det är jag fullständigt övertygad om.

Men, jag har träffat alla de andra eleverna också och det är ju inte så att de är mindre fantastiska, de är bara på ett annat sätt. Man fnissar inte riktigt lika ofta i smyg när man hänger med dem.

Jag är ju väldigt svag för Jojo Moyes och nu har jag läst en av hennes äldre böcker som kommit ut på svenska först nu, nämligen "Under Londons broar". Det är en sådan där bok som jag nästan önskar att jag inte hade läst bara för att få upplevelsen kvar. Jag tyckte mycket om den!

Sarah, 14 år, bor med sin morfar i ett ganska ruffigt område i London. Hon ägnar all sin tid och energi åt sin häst, Boo. 

Under sin ungdom var morfar Henri med i en fransk elittrupp som ägnade sig åt dressyr. Han gav upp drömmen för att ta hand om sin familj men har överfört drömmen till Sarah. När Henri hamnar på sjukhus så faller tillvaron ihop för Sarah. Hur ska hon klara sig och kunna behålla Boo på egen hand?!

Samtidigt får vi lära känna advokaten Natascha som kämpar för barn och ungdomar i sitt jobb. Privat är hon mitt i en separation från sin man och livet är inte lätt för henne. 

Av en slump möts Sarahs och Nataschas vägar och trots att Natascha verkligen varken har tid eller lust att blandas in i Sarahs problem så hamnar hon där.

I oktober ska jag vara med på en bokcirkelträff på jobbet. Den här gången blir det en fysisk träff på biblioteket. Jag har just läst boken vi ska prata om, "Clara" av Jens Lönnaeus.Om jag inte blivit involverad i bokcirkeln så hade jag nog kanske inte läst den då det inte alls är min typ av bok. Men när jag nu började läsa så blev jag förstås intresserad av hur det skulle gå. Om jag ska sammanfatta känslan av den så är det med ordet obehaglig!

Vilhelm svarar på en lägenhetsannons. Han vill byta liv och tar chansen att hyra ett rum av Clara som skrivit annonsen. När han ska flytta i rummet i Malmö så ställer Clara villkoren att han inte ska prata om sitt förflutna och att han ska låtsas att han och Clara är ett par.  Vilhelm går glatt med på villkoren och redan där, på typ tredje sidan, kände jag att han var en idiot, det osade dåligt lång väg!

Livet med Clara är minst sagt speciellt och komplicerat men ju mer man läser desto mer inser man att Vilhelm inte är direkt enkel han heller och att det finns saker i hans liv som gör en lite konfunderad. Utan att avslöja för mycket så måste jag ändå säga att perspektiven ändras genom boken och när jag läst färdigt så kände jag nog inte nödvändigtvis att offret var samma person som jag trodde i början. En helt okej psykologisk spänningsroman och bladvändare.

 

 

Under Londons broar                                Clara - Jens Lönnaeus - inbunden (9789177890775) | Adlibris Bokhandel


måndag 6 september 2021

 Vardagen rullar på. Saker börjar bli lite mer som vanligt efter den långa pandemin. Samtidigt så verkar det ju som att den där läskiga deltavarianten inte tänker släppa sitt grepp. Jag har förundrats i sommar över att människor har semestrat trots alla varningar. Men jag förundras ofta över folk överlag å andra sidan. Förkylningarna verkar ha tagit fart i samband med skolstarten men enligt nyheterna igår verkar det mest vara vanliga snuvor tack och lov. 

Jag har grejat på mitt bibliotek. Idag öppnade vi för allmänheten och det var en härlig känsla! Och fåtöljerna har inga plastband på sig utan man får sitta ned bara en sådan sak.

Den "rätta" svenskaläraren på högstadiet är på plats igen efter föräldraledighet och vips började det hända saker. I slutet av förra veckan kom hon med alla högstadieklasserna och lånade böcker. De har stor frånvaro på grund av snuvor så alla har inte varit här. Men ändå.

Så vad har jag läst då den senaste tiden?

Jag har läst "Bokbussen kommer vid midnatt" av Sofie Axelzon. När jag lånade den på biblioteket trodde jag att det var en feelgood. Jag menar, se på omslaget och titeln, den passar precis in i genren och de böcker som kommer där just nu. Och den säljs in som en feelgood men jag tycker ändå inte riktigt att den passar in där. Den bygger på en verklig händelse; ett bibliotek i Ramsberg som lades ned. Personalen tog saken i egna händer och gömde böckerna. En fascinerande historia som jag rekommenderar att läsa mer om ifall man är intresserad.




För övrigt har jag snart, efter en och en halv veckas intensivt läsande avslutat den fjärde och avslutande boken i fantasyserien "Månkrönikan" av Marissa Meyer. De tre första; "Cinder", "Scarlet" och "Criss" har jag läst på svenska men den fjärde "Winter" finns bara på engelska. Då den är på över 800 sidor så tänkte jag att det skulle bli en utmaning men det har gått över förväntan. Boken är oerhört spännande och jag vill bara läsa mer och få veta hur det ska gå! Det är nog en av de bästa ungdomsfantasy-serierna jag har läst på länge. Rekommenderas varmt





onsdag 25 augusti 2021

 Återgången till jobbet har gått betydligt bättre än jag förväntat mig. Alla hot om förändringar till det sämre verkar ha lagts på is för tillfället och vi kör på som vanligt. Om jag fick jobba så här i lugn och ro skulle jag aldrig vantrivas eller oroa mig. Just nu är det roligt och inspirerande. Till och med det faktum att biblioteket blivit betydligt mindre känns okej. Förra veckan och den här ägnar jag åt att möblera och fixa tills vi öppnar igen. Det blir riktigt bra om jag får säga det själv! Problemet är ju när läget stramas åt igen för det vet jag att det kommer att göra. Då blir jag i total ofas med livet.

Hemma går jag mest runt för tillfället och gullar med mina tomater och gurkor. Massor av tomatkart är det men än så länge bara två stycken som börjat bli röda. Jag minns förra året när jag det bara exploderade helt plötsligt när jag redan gett upp och jag fick säkert tio röda tomater på ett par dagar. Så jag känner mig hoppfull.

En gurka har jag också som börjar bli så pass stor att jag räknar med att eventuellt skörda den till helgen. Tänk! Mitt livs första egenodlade gurka! Det är fyra små också som sakta tuffar på och växer. Eftersom det inte är så varmt om dagarna för tillfället så går det ganska sakta. 

 Jag har lyssnat på en intressant ljudbok, nämligen "Jag är inte död" av Erik Engelv. Den var intressant på flera plan för mig. Boken är självbiografisk och inläst av författaren. Erik Engelv växte upp i Jehovas vittnen och han ifrågasatte inte det på något sätt, tvärtom, förrän han var i tonåren och insåg att han var homosexuell. Även då var hans utgångsläge att det var en prövning från onda krafter och att det var han själv som behövde ändra sig. Först såg han det som helt rimligt och görbart. Han var ju skyddad av Gud! Men det gick inte över och vid 25 års ålder valde han att kliva av församlingen. För föräldrarna och den övriga församlingen var han i och med det död. 

En intressant sak var att han och familjen bodde i Strömsund under flera år, där jag kommer ifrån. Så jag kände igen platser, skolor och lärare och fick en väldigt tydlig bild av hur det var. Min erfarenhet av Jehovas vittnen är att man skyndade sig att låsa dörren när man såg att de var på väg så det var lite intressant att höra hur de upplevde det "på andra sidan"



fredag 13 augusti 2021

 

Dödligt hot - Jan Mårtenson - pocket (9789146236740) | Adlibris Bokhandel 

Jisses vilket oväder det kom igår!

Jag satt på altanen och lyssnade i godan ro på en ljudbok när det började störtregna och hagla. Kaninen vek ner öronen och blev förstenad och jag fick sluta lyssna på min bok eftersom det slamrade så hårt på taket att jag inte kunde höra något. Lite mysigt var det ändå. När det hela var över och jag gick ut såg det ut som att någon kört en högtryckstvätt på förrådsdörren, fullt med färgflagor hade lossnat och låg nedanför dörren.

"Dödligt hot" av Jan Mårtensson är en av de halvbra böcker jag läst i sommar. Länge kändes det som att jag läst den förut men den var nog bara väldigt lik någon annan jag läst av honom.

Osebol (Inbunden) • Se priser (9 butiker) • Jämför alltidEn riktigt bra bok jag läst är "Osebol" av Marit Kapla. Hon har helt enkelt intervjuat invånarna i den lilla glesbygdsbyn Osebol och sedan gjort en bok med intervjuerna rakt av. Den 811 sidor långa boken kan verka avskräckande till att börja med men texten är oerhört fluffig så det tog mig bara ett par dagar att ta mig igenom den. Folk pratar och berättar om allt möjligt, stort och smått, precis på det där sättet som jag gillar. Det ger en känsla och en äkthet till berättelserna och jag som också kommer från ett litet ställe känner igen mycket av tankarna och känslorna som rör sig. 


onsdag 11 augusti 2021

Fyra veckor bara så där...

Så återstår det två dagars semester och jag har inte skrivit en rad här...

Aldrig att jag haft en så kort sommar känns det som. Efter en och en halv vecka började jag känna att semestern var slut och ändå har jag inte tänkt på jobbet i sig över huvudtaget utan konsekvent stängt av alla sådana tankar för att inte förkorta ledigheten ännu mer. Det är väl ett tecken på att jag inte har det så bra på jobbet just nu, tidigare år har jag inte haft några problem att komma tillbaka. Det är nog den den där osäkerheten om vad som kommer att hända i höst. Jag gillar inte den känslan.

Vi har i alla fall haft det väldigt bra med bad, sol, släkt och god mat och massor av böcker för min del. Jag har också målat tak, väggar och golv i  min vävstuga och det kommer att bli så fint! I våras köpte jag boken "Konsten att väva" av Åsa Pärson och Amica Sundström och den har jag studerat under sommaren. En utmärkt bok med mycket tydliga illustrationer.

Nu är jag fortfarande inte närheten av att sätta upp en väv men det skadar ju inte att förbereda sig tänker jag. Under alla år var det min faster som satte upp alla vävar i min närhet och när hon dog i vintras så blev det en stor kunskapslucka och ingen annan är redo att ta över. Så ska det bli något får jag göra det själv.

Konsten att väva : en praktisk handbok 

För övrigt har jag, som sagt var, läst väldigt mycket. Jag kommer nog inte att orka berätta om allt utan jag konstaterar mest att det mesta varit väldigt bra.

 

"Midnattsbiblioteket" av Matt Haig kan jag varmt rekomendera, en bok om att ta vara på sitt liv och om att få nya chanser. 

"Det sista brevet" av Cecelia Ahern är en fortsättning på den gamla succén "P.S jag älskar dig". Den här var  helt okej men inte kanske inte riktigt lika fängslande som den första. 

"Varghonans klan" av Maite Carranza är en barnfantasy som var otroligt spännande och jag var helt övertygad om att det skulle vara en serie men till min förvåning verkar det inte finnas någon fortsättning. 


"Cinder" och "Scarlet" är de två första delarna i ungdomsfantasyn "Månkrönikan" av Marissa Meyer, också sjukt spännande. Det finns ytterligare två delar men den fjärde och sista  verkar endast finnas på engelska. Men de ska jag läsa.

"Städa hållbart med ekotipset" av Ellinor Sirén bygger på hennes populära blogg Ekotipset. Jag har fått bra och miljövänliga tips på rengöringsmedel och annat smått och gott.

Jag har också lyssnat på "Sagan om Isfolket"


Människodjuret - Margit SandemoFärjkarlen - Margit SandemoHunger - Margit SandemoNattens demon - Margit Sandemo 

* Människodjuret

* Färjkarlen

* Hunger

* Nattens demon

 

söndag 18 juli 2021

Äntligen semester!

 Jag kan inte med ord beskriva hur ljuvligt det var i fredags kväll när jag la mig på soffan, kaninen slappade i fåtöljen och vi slötittade på tv. Fast som vanligt tar det nog några dagar innan kroppen och själen fattar att det är semester.

Min familj kom tillbaka från Skåne igår kväll och idag har vi mest gjort ingenting. Vi har haft det betydligt svalare idag än på länge vilket känns skönt. Imorgon ska vi göra lite ärenden, packa det sista och jag ska få min andra vaccinationsspruta och på tisdag sätter vi oss i bilen och far norrut. 

Jag har, trots eller kanske på grund av semestern, sovit väldigt dåligt i tre nätter så jag känner mig väldigt sliten. Men i natt kanske det är dags att ta igen det och sova bra. Om det inte är så varmt så kanske det går bra.

Skåneresenärerna hade det härligt på sin semester. Mest av allt har de badat i havet. Under veckan har de skickat badbilder som nästan fått mig att gråta en skvätt där jag suttit vid datorn med fläkten på högsta fart och svettats. 

Dagens bokredogörelse handlar om Åsa Hellberg. Jag har läst hennes "En liten värld" som kom 2014. Om jag förstått baksidetexten rätt så är den en av de första böckerna i genren självständig kvinna i medelåldern klarar sig själv och låter ingen sätta sig på henne. I slutet blir hon förstås ändå kär eftersom det är feelgood vi pratar om, men det är på hennes villkor. Boken kändes säkerligen ny och fräsch när den kom men nu är vi översvämmade av just sådana historier vilket förtar entusiasmen en aning. 

Okej, det handlar i alla fall om två väninnor; Isabella och Carina i femtioårsåldern, lyckade och vackra singelkvinnor som behöver göra livsavgörande beslut om vilken väg det är dags att ta. 

Sedan har vi den 70-åriga Elsa som bor i Farsta. Hon är änka och ganska trött på att bara sitta hemma och göra samma saker hela tiden. För att få spänning i livet följer hon efter när olika personer ger sig iväg på resa. På så sätt träffar hon både Isabella och Carina och flera andra spännande människor och får vara med om oväntade äventyr. Olika människors öde vävs samman på osannolika sätt och om man vill ha trovärdiga berättelser så är detta kanske inte den bok man ska ge sig på men om man vill ha något lättsamt tidsfördriv så funkar den bra.

 En liten värld by Åsa Hellberg

 Just nu läser jag "Toscana tur och retur" som är i samma stil. Även det är en av Åsa Hellbergs tidiga böcker. Det mest irriterande med den är att sidan 28 och 29 är urrivna ur biblioteksboken och även om det inte är några svårigheter att hänga med i handlingen trots det så blir läsupplevelsen svårt störd.

Toscana tur och retur (inbunden)

torsdag 15 juli 2021

Så lite kvar...

Knappt två dagar kvar till ledighet och jag fattar inte hur jag ska överleva! Idag är det så varmt att så fort någon pratar med mig så immar glasögonen igen. Just nu har jag rast och sitter vid skrivbordet med fläkten på högsta läge.

I morse lämnade jag en sorglig liten kanin. Han studsade efter mig som en liten boll när jag stökade runt hemma och när jag skulle stänga och låsa dörren så fick jag putta in hans nos två gånger med tån för att han så gärna ville följa med. Det var precis som när H var liten och inte fick följa med. När jag försökte trösta honom med att det bra är två dagar kvar så  sa han att

-jag är bara en liten kanin som inte kan räkna till två...

Eller ja, det är vad han hade sagt om han kunnat tror jag. 

Idag är det varmaste dagen hittills med en fruktansvärd luftfuktighet så det kommer att bli en lång dag. Ikväll åker gurkorna och tomaterna på kollo. 

Jag har lyssnat på två böcker i serien om Isfolket.




onsdag 14 juli 2021

Två jobbdagar kvar, mer än halva veckan har gått och familjen har farit till Tomelilla på semester. Alla mina planer inför veckan har stagnerat eftersom jag är så trött på kvällarna att jag knappt orkar sitta upp. Igår släpade jag mig i alla fall ner på stan för att äta och ta ett par öl med mina systrar. Det kändes fruktansvärt jobbigt i förväg men sedan var det ändå ganska trevligt när jag väl var på plats. Att se andra, semesterglada, människor fick mig att ändå känna att semestern är på gång och att det bara gäller att kämpa på. 

För kaninen är det inte så kul just nu. han har ju levt lyxliv hela året med T som jobbat hemifrån. Men nu är det bara han och jag i veckan och då får han vara ensam betydligt fler timmar än vad han tycker är okej. Dessutom har det varit väldigt varmt några dagar så han har fått vara inomhus. Jag har försökt göra en toalett åt honom med halm från hans vanliga toa (så att han ska förstå poängen med den) men jag är tveksam huruvida han nyttjat den. Igår kväll när jag kom hem var han riktigt sur och kissnödig!

Just nu läser jag "En sommar i York" av Lucy Diamond.

Familjen Mortimer är en stor, utåtriktad och i de flestas ögon perfekt familj. När Harry och Jeanie ska fira guldbröllop så gör de som alltid, anordnar en stor bullrig fest där alla barn och barnbarn deltar. Allt är mycket lyckat och trevligt när det plötsligt dyker upp en oväntad gäst som förändrar allt!

Och när man skrapar på ytan så visar det sig att deras fyra barn med familjer har sina egna svårigheter och hemligheter också. Kanske är det inte den perfekta familjen trots allt...






fredag 9 juli 2021

 Äntligen helg!

Och på måndag kan jag starta nedräkningen med sista jobbveckan. En del gör värmen, en del gör hela årets koronastress men så trött som jag är nu känns det som att jag aldrig varit. Förmodligen kändes det likadant förra gången jag hade sen semester, men det har jag nog förträngt. I onsdags var jag till tandläkaren och fick äntligen dra ut den fördömdade tanden som spökat i ett helt år. Av en slump såg jag nämligen ett blogginlägg från augusti förra året och därför vet jag att det nästan gått ett år.

Tandutdragningen gick bra. Efter alla år då jag kämpat med Folktandvården fick jag nog och bytte till en privat. Det var när mitt tandläkarbesök flyttades fram till november som jag fick nog  och det ångrar jag inte. Tandläkaren konstaterade att det var väldigt infekterat under tanden och att jag inte kan ha mått så bra det här året. Så kanske handlar min utmattning inte bara om korona, sjuka familjemedlemmar och jobbiga förändringar på jobbet utan kanske också en infektion för kroppen att kämpa mot. Men nu ska väl hålet läka och semestern få mig i toppform!

Lucy Dillons senaste bok "Lektioner i kärlek" var riktigt mysig att läsa. Jeannie och Dan är det perfekta paret. Jeannie har alltid varit tyst och blyg medan Dan är utåtriktad och aldrig tyst. Efter bara ett års bekantskap ska de gifta sig och allt är så bra som det kan bli, eller? 

På bröllopsdagen när Jeannie och hennes pappa är på väg till kyrkan så frågar han om hon är riktigt säker på att hon vill genomföra bröllopet, mest för att det hör till att fråga. Men Jeannie, som känt ett tag att det är något som skaver, känner plötsligt att hon inte vill gifta sig. Allt har gått så fort.

Hon skickar ett meddelande till Dan som inte svarar på telefon. När de kommer fram till kyrkan visar det sig att det hänt en olycka. Dan har blivit påkörd av en buss! Ångesten blir total. Dels kan hon ju inte lämna honom i det läget, dels vet hon inte om det var  hennes meddelande han lyssnade på vid olyckan. Tänk om det är hennes fel?!

Ja ni förstår ju...

Boken innehåller hundar, romantik, och vänskap. Jag ångrar lite att jag redan har läst den för den skulle ha varit en perfekt semesterbok.






onsdag 7 juli 2021

Värmen håller i sig, men det är inte stekande sol idag vilket jag är glad för. 

I lördags drog vi till badstranden för första gången i sommar. Det har liksom inte blivit av förut. Vi hade en riktigt härlig dag, sex timmar. Vi var lite väl röda allihopa när vi kom hem. H hade med sig en kompis och de hade så mysigt att kompisen blev kvar till dagen efter.

Nu är T inne på sin sista arbetsvecka och nästa vecka blir det förmodligen en liten Tomelillasemester för semesterfirarna medan jag får vara hemma och kämpa en sista vecka.

Den här veckan har det jag läst både varit superbra och lite mindre bra.

Jag har i ett svagt ögonblick bestämt att jag ska ta mig igenom Jan Mårtenssons Homan-deckare. Jag kanske ångrar det beslutet lite, lite när jag läser. I helgen blev det "Ramses hämnd"


Johan Homan är antikvitetshandlaren som gillar att klura ut mysterier och vara med om lite äventyr. I den här boken hamnar han på en fest där den rika Christina börjar fråga honom om han tror på spöken och om han kan tänka sig att sova över i hennes släktslott (eller vad man nu ska kalla det) för att hjälpa henne. Det går Johan Homan glatt med på och naturligtvis händer det saker under natten, ett mord helt enkelt. Historien tar oss med till Egypten och Ramses den andres grav.  Det som stör mig lite med Homan är att han är väldigt konservativ och ingen vidare rolig person.

Jag tyckte att den första jag lyssnade på var den roligaste så kanske är det de allra första delarna jag ska ge mig på...

Den riktigt bra boken berättar jag om nästa gång!



torsdag 1 juli 2021

Böcker med böcker

I två dagar har det varit lite svalare på jobbet och i samma takt som utetemperaturen sjunker så ökar temperaturen på mitt humör! Även killarna där hemma mår bra av det lite svalare vädret. Igår kväll när jag kom hem så möttes jag i hallen av en glad och skuttig kanin som ville hälsa. Ganska ofta tänker jag att han tror att han är en hund. 

Idag ska ni få en lista av mig. En stor feelgood-trend de senaste två åren har varit böcker som utspelar sig i bokaffärer eller som har böcker som ett tema. Min gissning är att förlagen kommit fram till den briljanta och korrekta slutsatsen att många av oss bokslukare gillar bokhandelsmiljön. Sedan kan det ju bli lite överdrivet ibland när alla hakar på en trend men då finns det vissa som gör det med en uppiggande knorr och vips funkar det igen. Och sedan finns det förstås böcker som inte är feelgood men som ändå handlar om böcker eller om författande och de får ju förstås också vara med.

 Tema böcker med böcker 

*    Juliette, kvinnan som läste på tåget (Christine Féret Fleury)

*    Bokhandeln för ensamma hjärtan (Annie Darling)

*   Spirande kärlek i bokhandeln för ensamma hjärtan (Annie Darling)

*    Livet enligt Fikry (Gabrielle Zevin)

*    Förälskad i trubbel (Sarah Title)

*    Den lilla bokhandeln i hamnen (Jenny Colgan)

*    Den lilla bokhandeln på hörnet (Jenny Colgan)

*    Den lilla bokhandeln i Paris (Nina George)

*    OBS! Flirt! (Lovisa Wistrand)

*    Brevvännerna (Eli Åhman Owetz)

*    Bokhandeln på Riverside Drive (Frida Skybäck)

*    Bokhandeln vid världens ände ( Frida Skybäck)

*    Bergens stjärnor (Jojo Moyes)

*     En bokhandlares dagbok (Shaun Bytell)

*    Tilly och bokvandrarna. Den magiska bokhandeln (Anna James)  BARNBOK

tisdag 29 juni 2021

 Att jobba på det stora biblioteket går förvånansvärt bra om man bortser från att det är hett som i en bastu och jag måste sitta väldigt nära bordsfläkten en kvart då och då för att överleva.

Vi är inte så många som jobbar vilket ger en skön lunk. Fast visst längtar jag omåttligt efter semester, det går inte att komma ifrån. 

H går på fotbollsläger i veckan och efter första dagen igår var han totalt slut och mör. Det hade varit varmt att springa runt i nästan fyra timmar. Kaninen ligger på sin kylfilt och flyttar sig bara om han anar något gott eller när han vill hälsa på oss i familjen. 

Ikväll blir det myskväll med Sverige-fotbollsmatch. Till och med jag som egentligen inte är en fotbollsperson tycker att det är spännande med EM. Lite smittad blir jag kanske av entusiasterna i familjen.

Jag vill tipsa om en ungdomsfantasyserie, eller steampunk, som jag tror undergenren kallas. Gail Carriger heter författaren och seriens namn är "En bok om Alexia Tarabotti". Böckerna heter "Själlös", "Chanslös" samt "Hemlös". Handlingen utspelar sig i ett alternativt 1800-tals England. Världen består av  vanliga människor, vampyrer, spöken, varulvar och sådana som Alexia som är själlösa, det vill säga väldigt pragmatiska och konkreta. Övriga övernaturliga varelser lider av för mycket själ vilket är orsaken till att de har förmågan att förvandlas till diverse varelser.

Alexia vet att hon kommer att vara ungmö för alltid. Hon har inga planer på att skaffa familj och dessutom är hon helt fel om man ser till det Viktorianska modet. Hon är alltför robust, självständig och näsan är för stor. Hennes dröm är att få arbeta för ROF som sköter frågor och problem som rör de övernaturliga, om jag inte minns helt fel. Men hon är ju kvinna gudbevars så det är helt otänkbart. Kanske är det lika bra för på ROF arbetar alfavarulvshannen Connan Maccon och han är den mest irriterande Alexia vet, näst efter sina systrar och mamma möjligtvis och Maccon känner likadant för den enerverande Alexia som aldrig gör som man säger.

Nåja, Alexia råkar ut för mycket besvärliga och underliga situationer men hon är inte den som hetsar upp sig i onödan.

 Böckerna är väldigt roliga och underhållande samt ganska spännande emellanåt. För mig som inte läst så mycket i den här genren så känns det uppiggande och nytt.





måndag 28 juni 2021

 Midsommarhelgen blev mysig och väldigt lugn. Vi firade på landet med en svåger och kanin, det var allt. 

Vädret var bra och myggen pigga. Tack och lov hade vi paviljong med myggnät samt en sådan där mackapär som är elektrisk och som alla mygg och knott skyr.

Tolvåringen tackade vänligt men bestämt nej till majstång och lekar men vi körde lite femkamp på eftermiddagen. Eller, nja, det blev mer en trekamp kan man säga eftersom vissa fastnade lite redan på den tredje grenen, luftgevär, och inte ville sluta med det. Det kan ha berott lite, lite på att jag gjorde bättre ifrån mig än vad någon trodde vilket sved och fick vissa i sällskapet att känna att de behövde träna lite extra. Jag har faktiskt alltid varit förvånansvärt bra på luftgevär även om jag utövar aktiviteten ungefär vart femtonde år vilket gör att nästan ingen vet om den talangen.

Sedan grillade vi och tolvåringen överraskade alla med att ha gjort ett litet musikquiz! Det blev mycket trevligt.

Jag har läst mycket i helgen. En av böckerna var "En nästan perfekt semester" av Lucy Diamond

De tre semesterstugorna i Cornwall väntar på sina gäster. 
Em ska åka dit med sina två tonårsbarn, nye pojkvännen och hans sexåriga dotter.
Maggie kommer med sin dotter som plötsligt har förvandlats till en riktigt tjurig och sur tonåring som tycker att mamma är urtöntig.
Olivia skulle egentligen inte alls åka på semester men hon har rymt från hemmet och de vilda treåriga tvillingsönerna och råkar hamna i en av stugorna.
Ingen av familjerna får den semester de har räknat med förstås men vem får någonsin det...



onsdag 16 juni 2021

 Så är vi inne i den härliga sommarklänningsperioden! Det är alltid lika härligt att få använda dem och jag kanske råkar ha lite fler sommarkläder än vinterkläder vilket egentligen är helt fel då vintersäsongen är så mycket längre än sommarsäsongen. Men det är inte alls lika roligt att köpa vinterkläder som sommarkläder, så är det bara.

Nu är mitt bibliotek stängt och alla bokhyllor är inplastade. Jag ska dit i eftermiddag och tömma bokinkastet vilket känns jättejobbigt. Det är en sådan sorglig känsla att komma dit när det är i det skicket. 

Kylfilten fortsätter att vara en succé! Speedy letar genast upp den när han kommer in och det är varmt. Han har utvecklat en teknik där han sätter sig på den och sedan glider ner med framtassarna till liggande läge. Min far anser att han är aningens curlad och så kan det vara. Men både vi och kaninen tycker att han förtjänar det så det är inte så mycket att göra.

Jag har för övrigt köpt en egen kylfilt som jag ligger på när jag ska somna. Mycket skönt.

Årets stora skräll måste vara att Lucinda Riley har dött i cancer! 

Jag har inte riktigt hunnit komma över traumat att den sjunde boken i serien "Sju systrar" inte är den sista utan att hon tänkte skriva en åttonde som ska komma ut i augusti nästa år! Får man göra så?! Mycket upprörda känslor där. Och sedan går hon och dör, jag menar, jag måste få veta Pa Salts historia, så är det bara. Min faster har läst att den sista boken finns dikterad och att familjen ska bestämma om och när den ska komma ut. Så nu är det bara att gnissla tänder och vänta.

Så till den senaste läsningen.



"Je m´apelle Agneta" är Emma Hambergs senaste bok. Det är något med Emma Hamberg och hennes böcker som tilltalar mig extra mycket vilket jag skrivit om förut. Dels skriver hon väldigt bra böcker förstås men det är något med hennes personlighet också, att hon omfamnar livet så mycket. Alltid när jag har läst något av henne eller fnissat åt något instagraminlägg hon gjort så tycker jag lite mer om mig själv. Hur det kan komma sig är väldigt svårt att förklara. Jag hade lika gärna kunna tyckt att det är lätt för henne att älska livet; snygg och framgångsrik som hon är och därmed retat mig på henne. Men nej, jag gillar henne skarpt.

Nåja, tillbaka till boken. Agneta är 49 år och osynlig. Hon jobbar på världens tråkigaste jobb med kollegor som knappt har noterat att hon finns. Hennes man har bestämt att de ska leva ett hälsosamt liv vilket får stackars Agneta att vara tvungen att att äta ost och dricka rödvin i smyg. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill ha pengar vilket sker väldigt ofta.

Till sist blir det bara för mycket och i ett ögonblicksanfall svarar hon på en annons om att ta hand om en pojke i en fransk liten by. Maken blir galen likasom Agnetas föräldrar. Själv ångrar hon sig nästan direkt, hur tänkte hon nu?!

Men trots allt så åker hon och tänker att hon ska vara borta i en eller två veckor bara för att bevisa att hon gör som hon vill.

Inget blir som hon förväntat sig och hon hinner ångra sig många gånger under de där första veckorna. Men ibland kan det ju bli bättre än man trott trots att det inte blev som man räknat med...

En riktigt mysig och läsvärd bok!

Jag har också läst två böcker i serien om pastor Viveka av Anette Haaland