Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

söndag 31 juli 2016

Nattens cirkus

Min tillvaro känns lite skum just nu. Jag är hemma i Uppsala,  lullar omkring i min ensamhet. Resten av familjen, inklusive kaninen, är kvar på semester. De kommer på onsdag eftersom T har saker kvar att göra och han är ledig en vecka till.Jag behöver ladda inför jobbstarten om två dagar. Så, jag äter exakt vad jag vill (iste, fruktsmoothie, nudlar, jordgubbar och annat som faller mig in), ser på filmer, läser böcker. Har klämt alla de fem delar av serien "Indian summers" på svt play och ett avsnitt av "Barnmorskan på East End", två serier som bara måste ses. Apropå det såg jag att man kan hitta den fantastiska serien "Det blodröda fältet" på svt play igen. Jag har redan sett den men för den som missade den förra gången kan jag varmt rekommendera den! Serien utspelar sig på ett brittiskt fältsjukhus, nära den franska gränsen, 1915. Man får följa några unga kvinnor och deras öden. Jag önskar att jag inte hunnit se den, så att jag hade den kvar.

I mitt förra inlägg skrev jag om en bok som kommer att hamna på min bästa-lista i år. Här kommer en till! "Nattens cirkus" av Erin Morgenstern, är en sådan där bok där man kliver in,  osäker på vad man ska förvänta sig och kliver ut efter sista sidan med känslan av att man varit i ett annat universum. Det är en saga, en egen värld där magin genomsyrar allt. Jag avundas författaren som har den här världen inom sig.
Cirkusen är arenan för en tävling eller utmaning eller vad man nu ska kalla det. Två personers magiska krafter ska mätas mot varandra och vilket ställe kan vara bättre lämpat än en cirkus?! Det finns få om några gränser för vad som kan hända på cirkusen, den dyker upp och försvinner utan att någon vet hur det går till. Det finns människor som älskar cirkusen så mycket att de bildat ett eget sällskap som följer efter den. Och den öppnar i skymningen och stänger i gryningen.
LÄS!

onsdag 27 juli 2016

En av årets mes läsvärda böcker!

Luften är aningens svalare, men när solen ligger på så är det hett som i en bastu. Kaninerna pustar i eftermiddagskuggan och jag väntar på familjen. En båt har lättjefullt glidit runt på sjön och jag har plockat jordgubbar i min mammas land. Det är ett riktigt bra jordgubbsår i år och jag passar på att äta när inga barnbarn är här och har första tjing.
Igår fick ni två böcker som jag redan nästan har glömt att jag läst. Idag ska ni få en  bok som kommer att hamna på min bästa-lista för året.
"Kodnamn Verity" av Elizabeth Wein utspelar sig i Frankrike, 1943. En engelsk fånge torteras och frågas ut av tyskarna. Hon köper sig tid genom att skriva ner allt hon vet om den engelska försvaret. Genom hennes berättelse får man lära känna hennes arbetskamrater, hennes bästa vän piloten Maddy och en massa krigshemligheter. Men vad är sant och vad är falskt? Vem är fången? Och hur ska det gå? Jag vill inte avslöja för mycket men det är en fantastisk bok och det går inte att sluta läsa. Det är en bok för unga vuxna (min egen bedömning) men jag skulle inte ge den till vem som helst, den kräver sin läsare.

tisdag 26 juli 2016

ett par bryggböcker

Det är inte helt enkelt att blogga när man är i Jämtlands skogar. Vissa dagar är internet fullständigt odugligt och man kan inte göra någonting överhuvudtaget. Andra dagar är det fullt upp med sådant där som man gör på semestern; läser och solar på bryggan, badar, bastar, hjälper sin faster och farbror på auktion, jagar barn som aldrig vill gå och lägga sig, dricker vin och pratar gallimattias med familjen, lagar mat och diskar till den lilla familjen på ungefär femton personer som brukar ha semester här och annat smått och gott. I år har vissa i familjen fått en ny hobby också, jaga Pokemons. Jag väntar dock med att ge mig på det eftersom min telefon nästan aldrig är ledig.
Men, nu är det i alla fall dags för ett livstecken! Den övriga familjen fjällvandrar i Stekenjokk i ett par dagar, men jag har valt att stanna hemma ensam, vakta de två kaninerna (varav en har bitit mig rejält då han förmodligen missuppfattade situationen när han skulle få mat och trodde att jag var en mattjuv, det är som ni förstår inte min egen dumsnälla kanin utan hans något mer misstänksamme kusin Charlie). Startdatumet för nya jobbet närmar sig också, på tisdag morgon är det dags, så jag måste vanka omkring med fjärilar i magen och tänka på hur spännande det hela är. Jag var inte ett dugg nervös förrän jag skrev ut schemat för de första veckorna och plötsligt insåg att det är på riktigt. Men jag tvivlar inte på att det kommer att gå bra. Det mesta jag ska pyssla med har jag gjort förut. Det mest kluriga blir nog datasystemet, men det var tid avsatt för att få lära sig det så det ska jag nog greja.
De här två böckerna är utmärkta bryggböcker, kräver ingen heroisk insats av läsaren. Man kan ta ett dopp då och då utan att grubbla på vad som ska hända i nästa kapitel och när man avslutat sista sidan kan man raskt gå över till en ny bok utan att leva kvar i den förra.
Major Pettigrew är en pensionerad änkling, i en liten engelsk by där tanterna håller stenkoll på honom. Hans ende son lever jetsetliv i stan och far och son har svårt att nå varandra. Majoren tycker att det är viktigt med traditioner en "gentleman av den gamla stammen" som han beskrivs i boken. Men när han av en slump börjar umgås med fru Ali, den pakistanska änkan som driver ortens matvarubutik, så inser han att det finns mer i livet än att bara följa de vanliga stigarna. Det är inte helt populärt när han följer sitt hjärta och det finns mer än en som tycker att han och fru Ali ska hålla sig ifrån varandra.
Boken heter "Major Pettigrews sista chans" och författarens namn är Helen Simonson.

Den andra boken är en svensk chic lit och heter "Croissants till frukost" av Annika Estassy. Cecilia och Gabriel har varit gifta i tio år. De har gott om pengar, bor i en tjusig lägenhet och borde ha varit lyckliga. Men, det är de förstås inte. Cecilia kan inte tänka på något annat än att hon inte blir med barn. Inte blir det bättre av att hon har en känsla av att Gabriel kanske inte är så sugen på att bli pappa. Hon har lämnat Gabriel en gång men kommit tillbaka. Nu misstänker Gabriel att hon är på väg igen och för att få henne att tänka på annat köper han, en aning impulsivt, ett hus i Frankrike dit de ska flytta och öppna bed and breakfast. Problemet är bara att han inte frågat sin fru innan och dessutom, kan man verkligen springa ifrån sina problem...?

fredag 15 juli 2016

"Jag är femton år och vill inte dö" skrevs 1953 av Christine Arnothy som överlevt andra världskriget genom att först gömma sig i familjens källare i flera månader och sedan flytt till Frankrike. Det är en fruktansvärt grym berättelse om vad krig gör med människorna och hur gränserna förflyttas när man måste överleva. Men det handlar också om känslan av bitterhet över att få sin barndom och tonårstid uppäten av rädsla, armod och flykt. Känslan av skuld finns också, har man rätt att vara arg när man ändå har överlevt?!
Boken är en nyutgivning och fungerar alldeles utmärkt att läsa även idag. Läs den!

torsdag 14 juli 2016

Byn har haft loppis i två dagar och jag och familjen har hjälpt till. Det är roligt att få träffa folk och många har dykt upp som jag inte har sett på åratal. Jag försökte sälja några gamla böcker, men det var inte det mest populära som fanns där (för att uttrycka det milt). Det var snarare så att jag kom hem med ett par extra böcker i stället.
Nu blir det ett par lugna dagar med sol och bad om vädret håller i sig. I går kväll la killarna ut nät så idag hoppas vi på abborrlunch.

Jag har läst Leif GW Perssons självbiografi "Gustavs grabb". Han skriver med sin egen röst. Leif GW är inte den som förskönar sig själv eller sitt liv. Det är en brutalt ärlig skildring om uppväxten som arbetarbarn, med pappan som tryggheten och kärleken och mamman som fienden. Om man gillar Leif GW så tror jag nog att man gillar boken också. Jag gjorde det i alla fall.  Det var intressant också att läsa om hans väg mot den roll han han har idag inom polisväsendet.

söndag 10 juli 2016

Sommaren har börjat med pompa och ståt. Först var vi ju och hälsade på Astrid Lindgrens figurer i Vimmerby. Sedan hann vi vara hemma i en vecka och H gick på Turboläger vilket var superkul tyckte H och hans kusin, men de var totalt slut efteråt. Därefter åkte vi en tur till Jylland med samma kusin och hans familj. Vi bodde på det mest fantastiska och lyxiga Bed and Breakfast jag någonsin upplevt, tillbringade en heldag i Skagen, vandrade längs strandkanten i duggregn, samlade vackra stenar, tittade på blåa och vita maneter och grävde ner tårna i sanden. Jag, min syster och hennes konstintresserade dotter besökte Skagenmuséet och tänkte på hur livet var för de nordiska målarna, deras barn och Skagens invånare och fascinerades av alla de konstverk som visar deras liv.
Efter all denna kultur körde vi på kvällen ner till Billund, sov på ett nytt (inte lika lyxigt) Bed and Breakfast och gjorde dagen efter en elvatimmarsdag på Legoland. Det var en fantastisk resa och jag fick mersmak, Om något år vill jag cykla runt i Danmark, besöka sandstränderna. gärna ett nytt besök i Skagen med sol och värme och allra helst bo på det där vandrarhemmet en gång till. 
Som ni förstår har läsandet blivit aningens lidande. På kvällarna när man fått en lugn stund och tid att läsa en stund så har jag somnat som en klubbad oxe.


Min senaste bok jag avslutat är "Monogrammorden", en deckare med Hercule Poirot, nyskriven av Sophie Hannah. Boken är den första som blivit godkänd av Agatha Christies släktingar. Trots att jag började läsa den med tanken att inte ha för höga förväntningar så insåg jag snabbt att jag har läst lite för många äkta Agatha Christie för att riktigt kunna uppskatta den här.  Det är en klassisk historia, tre personer dör på ett hotell, Poirot får använda alla sina grå celler för att lista ut samband och händelseförlopp. Historien har jag inga klagomål på, den fungerar, men det kan ju inte bli den äkta varan, så är det bara. Om det inte hade handlat om Poirot så hade jag tyckt att boken varit helt okej, men nu hakade jag upp mig en aning på att jag får lite för många detaljerade förklaringar om hur den store detektiven tänker, hur han är och vad han gör. Lättläst hängmatteläsning, men ingen blivande klassiker direkt.