I helgen blev det plötsligt lite varmare och strålande sol. Både jag och min far blev lite uppihejsan och knatade över sjön på det perfekta skoterspåret som en snäll bybo gjort åt oss efter att jag slängt ut frågan på Facebook i bygruppen. Pappas skoter har tyvärr havererat i vinter. 

Annars har det varit lugnt. Jag tog bältrosvaccin i torsdags och kände mig lite vissen på fredagskvällen. De har ju konstaterat att det där vaccinet också ger ett visst skydd mot demens och det har fått flera i min familj, förutom mig, att ta det. 

När vi gick hem från byn tillbaka över sjön så var det rävspår nästan hela vägen. Rävar är uppenbarligen otroligt nyfikna. Den hade gått i våra spår, bajsat och kissat på flera ställen och också lämnat lite köttrester mitt på sjön. Lite demonstrativt känns det när den markerar på det där viset. Vi människor ska då verkligen inte tro att det är vårt revir!

På onsdag är det dags för en tur till Uppsala igen. Jag längtar! Nu har jag inte träffat min familj sedan jullovet och det känns länge sedan! På lördag är planen att jag ska ta en tur till Sy-och hantverksfestivalen. Garnet är slut....Eller nja, det var ett skämt. Jag skulle nog kunna sticka i ett par år utan att köpa nytt. Men på något underligt sätt känns det  ändå som att det är brist.

Boken "Tre öar" är Sophia Janssons debut. Hennes pappa hette Lasse Jansson och var bror till Tove Jansson.

Sophia växte upp med sin pappa och fastern Tove, farmor Ham och Toves sambo Tooti (Tuulikki). Mamman Nita dog när Tove bara var sex år och mammans olyckliga liv och död var ett förbjudet ämne under uppväxten. Boken är ett sätt för Sophia Jansson att reda ut sin barndom och varför allt blev som det blev. Resultatet blev att mammans skuld minskade och Tove och pappa Lasse kanske blev lite mindre helgonlika. 

Det var en otroligt spännande bok och jag har lärt mig väldigt mycket om familjen Jansson.

Jag rekommenderar den mycket varmt!

 Tänk, nu är det den sista skolveckan! På torsdag är det slut på grundskolan för vår del. Då börjar nästa äventyr. 

I torsdags firade vi en glad student som redan har siktet inställt på folkhögskola i höst. Hans kusin, som tog studenten förra året, kunde tyvärr inte vara med på utspringet eftersom hon jobbade. Sådant är livet. 

Förutom student och 20-årskalas i helgen så har vi också gått introduktionskursen för körkortet. Nu väntar vi bara på Transportstyrelsens intyg så kan vi börja träna. 16-åringen därhemma är sjukt taggad, hans far lite mindre entusiastisk men inställd på att göra ett tappert försök att ta körkort.

Igår tog jag mig i kragen och skördade all vår rabarber. Vi har en gigantisk tuva som egentligen borde skördats för flera veckor sedan. Men nu blev det av i alla fall. Jag har ett favoritrecept på Rabarberdryck som jag av misstag hittade i "Vår kokbok" för ett antal år sedan. Det har hänt mer än en gång att jag hittat ett mycket bra och användbart recept i just den kokboken när jag planerat att tillaga något, i detta fall rabarbersaft, tittat lite snabbt och råkat använda receptet bredvid det planerade och efteråt insett att det jag gjorde av misstag är mycket godare än det jag tänkt från början. Skillnaden på de olika dryckerna är att saften görs koncentrerad och blandas ut när man ska dricka medan rabarberdrycken blir färdig att dricka direkt. Den blir då betydligt rödare i färgen och starkare i smaken. Nackdelen kan möjligtvis vara att det går åt mer rabarber men i vårt fall är det inget problem då vi har oömt av det, både i Uppsala och i Jämtland. 7 kilo rabarber skördade jag så nu kan vi unna oss rabarberdryck i några veckor.

 

Jag är alltid på jakt efter litteratur som ska lära mig nya intressanta saker, som förhoppningsvis kan trösta mig när livet känns hårt och som kan ge hopp inför framtiden.

"Äventyrlig evolution" av Hanna Nyborg Stöstad är en bok som platsar på den listan. Författaren är forskare och skriver om evolutionens magi och fantastiska riktningar. Dels berättar hon om olika djur och växter som nischat sig under årmiljonerna för att nyttja resurserna på bästa sätt, äta det som nästan ingen annan äter, ibland genom att samarbeta med andra arter, ibland som parasiter och på många andra sätt. Hon skriver också om växter och djurs anpassningsförmåga, inte bara över lång tid utan också arter som på bara några år och generationer kan överleva med nya levnadsförhållanden. En mycket inspirerande och hoppfull bok också eftersom man får läsa om all forskning som pågår om miljöpåverkan, hållbarhet och hur vi kan hjälpa olika ekologiska system att överleva i framtiden.

Nästa bok är en tidig novell av Jane Austen; "Tre systrar". Det är en ganska humoristisk och sarkastisk historia där en av tre systrar har fått mottaga ett frieri. Hon tycker verkligen inte om mannen i fråga men det finns skäl till att hon trots sin antipati överväger att svara ja. Jag blev väldigt sugen på att läsa mer av Austen, det var länge sedan sist.

Dagens sista bok har jag hittat i högen bredvid sängen. Det är en äkta klassiker som jag läst förut och förmodligen kommer att läsa igen någon gång.

"Muminpappans memoarer" av Tove Jansson är lika fantastisk som alla Muminböckerna. När jag läser dem så känner jag mig lugn, glad och trygg. Det är som att svepa in sig i den där mysfilten ni vet.