Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

fredag 29 mars 2013

Bodil Malmsten



Äntligen är vi på påsklov, mitt i den jämtländska solen och snön. När vi satte oss på tåget imorse var det dis, grått och grinigt. Tack och lov var våra sinnen desto soligare. H tog på sig sin nya knalloranga keps (påskpresent från farmor), klarröda täckjacka och ceriserosa fingervantar och skuttade mot tågstationen. En sådan här härlig dag måste man klä sig i det finaste man har! Ju längre norrut vi kom desto soligare blev det i alla fall. Det goda humöret behövdes för våra platser var dubbelbokade, precis som i julas. Hur svårt ska det vara för SJ:s datasystem att lyckas? Konduktörerna var i alla fall oerhört trevliga och trollade snabbt fram tre platser åt oss så vi hann inte ens hetsa upp oss.
 Imorgon är det en stor dag, H fyller fyra år! Det var lite svårt att somna ikväll när han tänkte på morgondagen. Jag tänker mest på att få sitta i en snödriva med solen i ansiktet och andas, men det ska väl också gå att pressa in mellan paket och chokladtårta.

I veckan har jag läst Bodil Malmstens bok om att skriva; "Så gör jag". Jag gillar Bodil Malmsten. Att läsa hennes böcker är som att lyssna på någon jag känner väl, av någon anledning. Jag har alltid tänkt att om min faster skrev böcker skulle de vara som Malmstens, kanske är det därför jag inbillar mig att det är hemvant. Efter att ha läst diverse handböcker i att skriva så är det här en favorit, mest för att Bodil Malmsten på flera ställen skriver att: Så här gör jag. Gör inte så. Jag gillar att få tips med uppmaningen att ändå strunta i andra och göra som jag vill. Det bästa tipset för mig i boken är annars att inte vara självkritisk utan bara skriva. Det kritiska stadiet när man får vända ut och in på varje kommatecken kommer tids nog i alla fall. Jag hinner aldrig skriva mer än en halv sida innan jag ger upp för att jag tycker det är så uselt. Ska kanske sluta med det.

måndag 25 mars 2013

Stål

Veckan har varit förskräcklig. Både H och hans pappa har haft hög feber hela veckan. Jag har inte haft feber utan bara känt mig allmänt risig. Det blev två dagars vab för mig, plus att det var öppet hus-vecka i skolan mitt i alltihop. Det blev inte mycket av någonting kan man säga...


Enda fördelen med att vara hemma i två dagar var att jag faktiskt fick rätt mycket tid att läsa eftersom sjuklingen sov middag en del. "Stål" av Silvia Avallone grep mig djupt. Precis som den person som kommenterade mitt förra inlägg kände det så blev jag upprörd! Min bild av Italien har också varit vacker natur, god mat och goda viner. Lite misstänksam har man blivit av att läsa  och höra om Berlusconis framfart men jag lärde mig ändå väldigt mycket av att läsa boken. Den förmedlar en hopplöshet som grott fast i människornas inre. Anna och Francesca är två trettonåriga flickor som växer upp i den nedslitna och hopplösa staden, i skuggan av det stora stålverket. De är prinsessor i sin egen värld, men vet mycket väl vad som väntar i livet. Trots att de drömmer om att slå sig fria och resa bort så är det ändå inte som att de tror att det skulle gå. Annas mamma kämpar mot orättvisor. Hon är en få som läser tidningar, delat ut flygblad och försöker påverka sitt och andras liv men trots detta är också hon fast i sin fattiga, erbarmeliga vardag. Annas storebror, snygg, halvkriminell och alla tjejers drömkille, skulle aldrig drömma om att rösta eller bry sig om något annat än sitt eget liv. Francesca lever i en trasig familj med en våldsam far och en mor som helt gett upp.
Detta är en bok att beröras av och lära sig saker.Jag rekomenderar den starkt!



Jag har hakat på novelltrenden. Shoppade loss på Drottninggatans Bokhandel häromsistens och kom hem med fyra spännande nordiska noveller (förlaget Novellix). En av dem har jag läst; "Kyssen" av Merethe Lindström. Det handlar om katter, minnet av den första kyssen och sorgliga livsöden. Läsvärd och lagom lång för en kortare bussresa!


måndag 18 mars 2013

Stål

Efter en mysig helg med övernattning hos kusinerna så har H ärvt deras feber och ligger nu på soffan, snörvlar och huttrar och tittar på Nicke Nyfiken...Jag som avslutade veckan med föräldradag börjar nu den nya veckan med vab. Det är väl straffet för att jag kaxigt sa till en kollega förra veckan att vi minsann är immuna i år mot alla virus och baciller.

Jag har börjat läsa en bok som nog kommer att ge mig en del ont i magen..."Stål" av den italienska debutanten Silvia Avallone, handlar om de två trettonåriga tjejerna Anna och Francesca som bor i den slitna kuststaden Piombino. De är precis på väg att lämna barndomen och kliva in i den bistra vuxenvärlden. Deras kroppar håller på att förändras och de utnyttjar sitt utseende till att bli bekräftade. Efter att ha kommit några kapitel in i boken så är det misär, missbruk, våld och elände. Det är lång ifrån det turistvänliga Italien jag sett tidigare. Det är obehagligt och mycket bra skrivet. Jag har svårt att sluta läsa.

söndag 17 mars 2013



Vi har fått en ny bokkompis...Under helgen har vi läst "Dagspöket" av Jujja Wieslander. Favorithistorien är när dagspöket kommer in på ett badhus, hänger upp sig i ett klädskåp och en simhoppare tar fel och tror att han är ett par badbyxor. Simhopparen går med stolta steg in i simhallen för att hoppa i en tävling, klättrar upp på trampolinen, men aj då! Dagspöket tycker INTE om att bli blöt. Dessutom tycker han att det är alldeles för högt. Första gången simhopparen tar språnget klamrar sig dagspöket fast i trampolinen så att det ser ut som att badbyxorna fastnat. Andra gången mannen hoppar så hoppar spöket åt andra hållet så att simhopparen landar i bassängen naken... Knasigare och roligare än så kan det knappast bli!

onsdag 13 mars 2013

Här sitter jag och skriver omdömen i engelska, lyssnar på musik men är i tankarna inne i min nya skrividé. Hela dagarna går jag runt och funderar på vad jag skulle skriva, om jag bara tog mig tid. Jag skulle vilja ta en paus från livet ett tag och bara skriva, skriva, skriva. Just nu har jag tre olika historier som vill ut.

Fast jag vill ju inte missa min familj, inte sluta läsa böcker eller träna. Jag vill sticka, virka, måla och åka på semester, prata med vänner och lyssna på bra radioprogram. Vissa dagar vill jag till och med jobba... Ja, jisses, hur ska man hinna med allt i livet?! Kanske kan man bli mer effektiv? Läsa och träna samtidigt? Min familj beklagar sig över att jag inte lämnar mitt hem utan en bok, men jag försöker bara slå två flugor i en smäll och om jag någon gång lämnar boken hemma så kan man ge sig sjutton på att det någonstans uppkommer dyrbara minuter då ingen är i närheten och jag kunnat läsa. Fast jag måste ju tänka ibland också. Tänktid är också en bristvara i mitt liv just nu. Hm...

måndag 11 mars 2013

Lilla huset på prärien...igen...

Jag läser vidare i Spuffords mycket ambitiösa bok och har nu kommit in på kapitlet om städer..Där skriver han om sina minnen från "Lilla huset på prärien" av Laura Ingalls Wilder. Jag känner igen mig i varenda ord, fascinationen över det hårda livet på den amerikanska prärien, familjens sammanhållning och tron på att allt är möjligt. För min egen del var jag också fängslad av det vardagliga livet, maten, sysslorna och att barnen var så delaktiga i allt arbete.Hur många gånger har jag inte försökt föreställa mig smaken av rostade kastanjer, sötpotatis och majsbröd... Det är inte alls många år sedan jag smakade rostade kastanjer och insåg att det inte alls var så smaskigt som jag föreställt mig. Spufford skriver om när han, i uppdrag som journalist, åkte till Lauras hemstad för att skriva ett reportage om hennes författarskap. Där gick han den guidade vandringen mellan de ställen där familjen bott, besökte museet och, det mest fantastiska av allt, han träffade en man som varit med och burit Graces kista efter hennes död på 40-talet. Grace var den yngsta av barnen Ingalls. När jag läste det här kapitlet idag fick jag en vansinnig lust att åka till denna präriestad och se allt det han beskriver. Jag kommer aldrig ifrån Laura Ingalls Wilder, så är det bara.

söndag 10 mars 2013

Spridda söndagstankar

Det är söndag och solen skiner. Vi har det väldigt lugnt idag eftersom H har haft  magsjuka i natt. Kaxiga var vi och trodde att vi var immuna mot alla smittor som fladdrar runt i år, men så var det ju inte. H och hans pappa bygger lego-brandstation och är nöjda och glada. Jag läser fortfarande "Hur jag läste böcker och lärde mig leva" av Francis Spufford. Det har inte blivit mycket läst i veckan eftersom det varit så mycket annat att pyssla med.
Spufford går in på djupet i det här med läsningen. Han kommer in på pedagogik, psykologi, religion och annat smått och gott. Och då har jag inte kommit mer än halvvägs än...Just nu läser jag om C.S.Lewis och hans världsbild, intressant läsning. Jag visste sedan förut att Lewis var kristen och att hans Narniaböcker vimlar av religösa symboler, men Spufford ger mig en vidare bild av hur Lewis tänkte.
I veckan är det dags för en engelskföreläsning igen, känner mig nervös den här gången också eftersom jag fick beröm efter förra gången så att jag nu känner att jag har förväntningar på mig...Den här gången ska jag prata om det upphetsande ämnet bedömning och jag känner väl kanske att det är svårt att göra det spännande.
 Jag hittade plötsligt en gammal klasskompis i helgen på Facebook, som jag inte har sett ett spår av på mer än tjugo år. Jag är inte världens största fb-fan men jag blev verkligen glad när jag såg honom för jag har undrat vad som hände.  Hm, det här blev ett våldsamt hoppande mellan ämnena, men det är mina tankar som hoppar runt idag, ber om ursäkt.

söndag 3 mars 2013

Vi har haft en härlig dag i pulkabacken, med korvgrillning, varm choklad, äventyr och kusiner. När vi kom hem slog vi ett rekord! Vi satte oss på balkongen i vårsolen och fikade. Okej, man fick ha ytterkläder på sig men de var riktigt skönt. Så tidigt har vi aldrig suttit där förut.

Förra veckans bloggjerka inspirerade mig att göra ett besök på biblioteket och låna "Hur jag läste böcker och lärde mig leva" av Francis Spufford. Det är en bok om hur Spufford, för att överleva uppväxten med en svårt sjuk syster, lärde sig försvinna totalt i böckernas värld. I det kapitel jag just nu läser handlar det om skogen i sagornas värld, dess symboliska värde och hur psykologer förklarar skogens betydelse i vårt undermedvetna. Det är intressant att läsa om läsning som en överlevnadstrategi. Jag känner igen det även om jag aldrig haft lika dramatiska upplevelser som Francis Spufford. I perioder i mitt liv har jag också hellre läst böcker än deltagit i livet utanför, av olika skäl...

lördag 2 mars 2013

bloggjerka

Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Det är svårt att peka ut en speciell genre, tycker jag. Möjligtvis skulle det vara alltför realistiska, hårdkokta deckare och kriminalromaner.  Jag har väldigt svårt för blodiga uppgörelser, skitiga knarkarkvartar och verkliga människor som mår väldigt dåligt och som inte går att rädda. Tyvärr är det nog min strutsgen som slår till, jag blir så illa berörd och vill glömma att världen kan vara hemsk. Av samma anledning väljer jag bort liknande tv-serier och filmer. Extra fruktansvärt blir det när barn är inblandade. På samma sätt orkar jag inte se hemska dokumentärer om hur vi håller på att förstöra jordklotet. Jag blir så deprimerad att jag bara vill dra något gammalt över mig, kanske inte det bästa sättet att göra en insats, men vackrare karaktär än så har jag tyvärr inte...