Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

fredag 31 augusti 2012

Bloggjerka

Vad är det som gör en svensk kriminalroman typiskt svensk för dig. En italiensk kriminalroman typisk italiensk. Amerikansk? Välj ett land och tala om för mig vad du tycker kännetecknar just det landets kriminalromaner.


Japp, det är dags igen...Efter ett halvårs jerkatorka så känner jag mig nu manad att hoppa på tåget igen.
Som vanligt är det en klurig fråga som kräver en del tankearbete. Jag väljer nog faktiskt Island som exempel. Även om jag inte läst så jättemånga deckare från Island, mest Arnaldur Indridason, så är det ett intressant land eftersom jag tycker att isländska författare har ett eget språk, åtminstone i de böcker jag har läst. Karaktärerna och handlingen är nära knutna till  naturen. Det är ett kargt landskap som präglar människorna. Författaren beskriver rätt ofta sina karaktärer med hjälp av miljön och naturen vilket gör att det blir språket blir poetiskt och vackert.
Regnet öser ner. Helst vill jag bara ligga under ett mysigt täcke med en god bok. "Hungerspelen" var riktigt bra och jag ville genast sätta igång med del två. Min nye kurir på skolan, en kusin-ettagluttare,levererade den andra delen "Fatta eld". Böckerna kommer från min syster. Så fort jag satte mig på bussen hem letade jag fram boken med höga förväntningar. Men, då hände det som jag råkar ut för ibland. Det är så svårt att toppa den första delen i en riktigt bra serie. Visst, det är spännande och jag vill självklart veta hur det ska sluta. Men det är inte riktigt lika fängslande som i den förra boken.Plötsligt så orkar jag inte engagera mig på samma sätt. Fast, jag har läst ut halva och jag kommer att plöja igenom del tre direkt efter för, som sagt var, läsvärt och spännande är det trots allt. Jag gissar att vi kommer att få läsa fler böcker i framtiden på det här temat. Galenskapen med vårt samhälle, konsumtionen, värderingarna som bara handlar om yta och människor som blundar och inte orkar engagera sig i omvärldens händelser är ett tacksamt ämne att skriva om. det är helt klart.

söndag 26 augusti 2012

Hungerspelen

"Hungerspelen" av Suzanne Collins är utan jämförelse höjdpunkten på årets läsning så här långt. Lättläst, spännande och obehagligt då man faktiskt känner att så här skulle det kunna se ut i en framtid inte alltför långt bort. Författaren beskriver en värld där invånarna hålls i ett järngrepp, ingen får någonsin glömma vilka som bestämmer. Hungerspelen påminner läskigt mycket om de dokusåpor som visas i mängder redan idag. Spelen är ett effektivt sätt att påminna människorna om reglerna. Det absurda faktumet är att spelreglerna gör att 23 ungdomar dör varje år men det bäddas in i en glamorös och spännande förpackning utan att folk egentligen förstår allvaret, utom de som måste delta förstås. Segregation mellan de olika distrikten gör också att folk inte kan samla ihop sig och protestera mot regimen. Fattigdom, en ständig kamp för att överleva, konkurrens och dödstraff bidrar också till att folket hålls på mattan. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva den här boken så att ni förstår hur bra den verkligen är. Eftersom jag inte vill förstöra spänningen så vill jag inte berätta för mycket. Den innehåller i alla fall en mycket spännande historia, känslor, och samhällskritik.

Jag började läsa boken fredags, men fick inte riktigt den tid som jag behövde, som vanligt. Idag var jag i desperat läsnöd och krävde till mig lästid, under högljudda protester från diverse håll. Har smugit mig undan till olika undangömda platser, läst tills familjemedlemmarna börjat klättra på mig, i snitt fem minuter efter att jag gömt  mig, Till sist, när det var tio sidor kvar, låste jag in mig på toaletten så att jag fick läsa färdigt. H kunde verkligen inte förstå varför jag skulle behöva låsa...
- Vad GÖR du där inne mamma?
- Jag läser
- Men ,varför då mamma?

Tja, puh, det är trevligt att vara populär, men ändå...


fredag 24 augusti 2012

Efter en intensiv, men rolig vecka så har vi fredagsmyskväll här. Smaskig middag med glass till efterrätt (-mamma, jag tror det är en glassdag idag...?!) och nu är det godnattsaga som gäller för killarna och jag ska strax  försjunka mig i "Hungerspelen" av Suzanne Collins. Det känns inte som att det finns så mycket att säga om den efter allt som redan skrivits och sagts. Men jag konstaterar att den är precis så bra som alla redan påpekat. Den utspelar sig i framtiden, i det land som tidigare var Nordamerika. Efter alla naturkatastrofer så bildades 13 olika distrikt. Det trettonde distriktet gjorde dock uppror och utplånades så nu finns tolv kvar. För att hålla folket i schack så hålls varje år en stor tävling, Hungerspelen, där en pojke och en flicka från varje distrikt ska tävla mot varandra. Tävlingen pågår tills det bara finns en kvar, vinnaren.  Mer tänker jag inte avslöja men det är hemskt och bra och jag kunde inte lägga ifrån mig den igår kväll utan läste mycket längre än jag borde ha gjort med tanke på att det var arbetsdag idag.

onsdag 22 augusti 2012

träningsvärk i rumpan

Nu är vi igång i full fart på skolan. På något lustigt sätt har det blivit så att jag har min arbetshörna på tredje våningen, personalrum samt två klassrum där jag har engelska på andra våningen, ett klassrum där jag är en hel del på första våningen och så längst ner i källaren finns biblioteket dit jag också springer en del. Detta gör att jag kommer hem med träningsvärk i rumpan på kvällarna. Som om inte det vore nog så försöker jag cykla de sju kilometrarna till jobbet åtminstone några dagar i veckan. Fortsätter jag på det här viset kommer jag att vara slimmad till jul, med granitrumpa. Det här året kommer att bli strålande, på flera sätt...

Jag har läst ut "De tre Miss Margarets" av Lousie Schaffer. Den var klart läsvärd även om jag tyckte att slutet blev lite hastigt och lustigt. Jag kände mig inte riktigt färdig med de frågor jag fått under läsningen. Den utspelar sig i den amerikanska södern, lite i samma miljö som "Niceville" av Cathryn Stockett. Skillnaden är att den fokuserade på femtiotalet och rasfrågan medan den här startar på trettiotalet och avslutas i nutid. Här är det de tre kvinnorna som är i fokus och deras utanförskap som gör att de blir vänner. Det finns också en speciell händelse som påverkar deras liv för all framtid.

lördag 18 augusti 2012

Det går sakta, sakta med mín engelska romantiska historia. Jag sticker just nu emellan med Louise Schaffers roman "De tre miss Margarets" som är betydligt mer fängslande. De tre kvinnorna Peggy, Lillan och doktor Maggie bor i den lilla staden Georgia i den amerikanska södern..De bär på en gemensam hemlighet om vad som hände för trettio år sedan. Ett plötsligt dödsfall sätter stenen i rullning och den unga kvinnan Laurel, vars alkoholiserade mamma hatade de tre miss Margarets, kommer hemligheten på spåren. Det är spännande och lättläst.

onsdag 15 augusti 2012

Vardagen rusar på, inget lunk just nu direkt. Jag har varken läst böcker, skrivit i bloggen eller ens orkat läsa andras bloggar senaste veckan. Imorgon kommer barnen. Det har varit givande arbetsdagar så här långt men det ska bli spännande att träffa alla elever också. Jag är supertaggad att börja undervisa fyrorna i engelska, vilket kommer att bli mitt huvudämne i år. Dessutom kommer jag att få jobba en del som speciallärare och det ska också bli roligt. Det brukar ge det där lilla extra att få tid att sitta och jobba med små grupper och koncentrera sig på enskilda elever.


tisdag 7 augusti 2012

Imorgon börjar allvaret. Vi startar terminen med två dagars  kick off med två nätters övernattning. Trevligt och länge sedan man fick åka iväg med jobbet. Fast gruvsamt att vara hemifrån i två nätter samtidigt. Jag tar med en bra bok och hoppas på att kunna få lite lästid. Dessutom har jag, sedan jag investerade i ny telefon, fastnat totalt i Wordfeud vilket gör att man aldrig har långtråkigt. Det finns alltid ord att fnula över.

H ville gärna lyssna på "Sockerbullen på Kruskakullen" ikväll också. Det började dock lite tveksamt för det fanns ingen bild på sidan där vi skulle börja och det har han aldrig varit med om förut. Han tyckte att vi gott kunde hoppa över det. Efter lite övertalning fick jag trots allt läsa, fast ganska snabbt.

måndag 6 augusti 2012

Efter ytterligare en varm dag så öser regnet nu ner. Det smattrar och skvalar hemtrevligt och jag börjar plötsligt tänka att det kanske är lite mysigt att hösten är i antågande i alla fall. Vi har gjort en blixtvisit på dagis idag, bara för att kolla att allt är som det ska och att alla ser ut som vanligt när vi kommer dit imorgon. H ska få mjukstarta lite då och han är mycket uppihejsan över att det är dags.

Ikväll började vi på vår första kapitelbok (ett stort tillfälle) nämligen "Sockerbullen på Kruskakullen" av Carin Wirsén och Stina Wirsén. Stina Wirsén har ju gjort alla "Vem-böckerna" som vi läst tusen gånger här i huset. Den är lite svår i språket. Det vimlar av baktermer, kaksorter och bageribeskrivningar men än så länge är H helt med och tycker att det är spännande ord. Vi gillar intressanta ord i vår familj...Den lilla tanten och hennes två barn Näpen och Häpen driver ett bageri i den lilla staden. Deras bakverk är berömda för att de är så smaskiga men något är inte helt bra. Trots att de säljer fler och fler kakor så får de inte in mer pengar. Är det någon som knycker? Tja, det får vi veta så småningom. H har inte alls snappat upp problemen utan tycker än så länge bara att det är roliga ord, söta barn och fina bilder.

söndag 5 augusti 2012

Nedräkningen har börjat

Temat för den här sommaren har varit torp. Jag konstaterade häromdagen att vi semestrat i fyra olika sommarstugor samt tittat till den femte. Inte konstigt att H förvirrat började härom morgonen med att undra vems land vi skulle till idag då? Efter att ha kuskat runt i Jämtland och Lappland större delen av sommaren så tog vi en sista tripp till Skåne förra veckan, Tomelilla för att vara exakt. Det blev en kort men härlig visit med havsbad, ett par loppisar och trevligt sällskap. Sommarens loppismål var att hitta en kaffetermos och vi råkade komma hem med tre. Så kan det bli när man inte kan bestämma sig för vilken som är bäst och de kostar en tjuga styck.
Idag har vi tittat till vårt eget lilla torp tillsammans med ett gäng kusiner. Men nu är vi hemma i vår lägenhet igen. Resväskorna är urpackade och uppburna på vinden, sanden är skakad ur sandalerna och vi har börjat tänka på viktiga saker, som till exempel vilka som kommer att vara på dagis när vi kommer dit. Det kändes hårt ikväll när T suckade och packade sin matlåda. Jag börjar på onsdag så jag kan låtsas att det är sommarlov ett par dagar till.

Det har inte blivit  så mycket läst under veckan. Men jag håller just nu på med en äkta romantisk dravelhistoria. "How to lose a Husband and gain a Life" av Bernadette Strachan.Tänk er hur en Harlequin-roman slutar, efter alla turer där den unga vackra kvinnan kämpat emot den äldre karismatiske, rike sexige dominante mannen och till sist insett att han ÄR den stora kärleken (jodå, jag har tagit igenom mig min beskärda del av Harlequinromaner så jag vet turerna). Tänk er om man hade fått dimpa ner hos det förälskade paret nio år senare och sett hur den nu lite äldre kvinnan insett att hon varit sin mans leksak, en vacker docka i alla år. Hon är trött på att få allt hon vill men aldrig få vara med och bestämma. Dessutom visar det sig att alla pengarna kom från affärer som inte var rumsrena, mannen har i smyg fått en son med en av sina anställda samtidigt som han vägrat skaffa barn med sin fru. Japp, där har ni historien. Jag fick låna den av syster yster som hittat den på sitt jobb och hade hört att jag ville läsa på engelska. En passande strandbok tänkte jag och läser den nu. Om man gillar den här genren så är den helt okej. Vissa dagar gillar jag den här genren, fast nu, när jag har hundrafemtio sidor kvar så börjar jag tröttna ganska rejält. Jag kommer naturligtvis att läsa ut den, men...