Nu kommer jag aldrig att få se kaninen köra sin "kaninen från Frostmofjället-show" mer, han kommer aldrig att bli förnärmad och försöka hindra mig från att städa vardagsrummet, aldrig kommer han att skutta efter oss och putsa och pussa våra fötter i farten, nu behöver vi inte vara noga med att stänga dörren till tvättstugan där hans godis är, semesterresorna kommer att gå mycket snabbare för vi kommer inte att behöva stå på olika rastplatser och vänta på att han ska känna sig bekväm nog för att bajsa...

Mitt barn kommer inte att ha sitt djur att krama och få tröst av och detsamma är det för oss andra. 

I söndags morse hittade vi honom inte på altanen. I flera timmar letade vi , på altanen, i huset ute i trädgården och området. Inte förrän på eftermiddagen hittade vi honom, nedgrävd och det var inte hela kaninen...

Vi visste förstås att han levde lite på övertid. I juli skulle han ha fyllt tio år. Men vi hade väl aldrig trott han skulle försvinna på ett så dramatiskt och sorgligt sätt. Och det värsta för mig i alla fall, är att vi inte var där och tröstade honom, att han var ensam och blev jagad av ett annat djur.

Jag känner mig fullständigt urlakad, somnar klockan nio på kvällarna, är lika trött när jag vaknar och känner mig yr av trötthet under dagarna. Och ändå sover jag som en klubbad oxe nästan hela nätterna. 

Men, ge oss några veckor så ska vi kunna tänka på alla år vi har fått leva med den lilla pälsbollen med ett hjärta och personlighet större än en Grand Danois. För det är ju så det är, ju mer man älskat någon desto mer sorg blir det när den dör men  all kärlek och glädje han gav oss kommer att finnas kvar.

Puh, det var det...

Den här veckan har jag inte orkat med något djupsinnigt och komplext och därför var det tur att den senaste Julia Quinn-boken fanns på biblioteket. Hon skriver fortfarande om familjen Bridgerton men har gått tillbaka i tiden och här får vi träffa Billie Bridgerton, en 23-årig pojkflicka som önskar hon fötts till pojke för då hade hon kunnat ta över och sköta gården.

Boken börjar med att hon hamnat på ett tak och stukat foten när hon försökt rädda en otacksam katt.

Hennes granne, George Rokesby, kommer och försöker rädda henne och så är cirkusen i full gång. Billie har alltid varit vän med Georges småsyskon men George och hon har aldrig gillat varandra, förstås. 

Men efter takhändelsen så är det som att något händer och de umgås mer och mer. De gillar fortfarande inte varandra, förstås, eller...?

En klassisk Bridgertonbok som heter "Familjen Rokesby. På grund av Billie Bridgerton"

Jag är inne i en ljudboksperiod just nu.

Har lyssnat på Jonas Moströms deckare; "Den omänsklige", "Kameleonten", "Dominodöden" och "Skuggorna ruva".

  

Eftersom det snart är december, äntligen, så har jag också satt igång med en kalenderbok, det vill säga en bok med 24 delar, nämligen "Julbröllop och adventsstök" av Anna Johansson. Det känns som en väldigt typisk och ganska ordinär julfeelgood. Helt okej som örongodis. Den handlar om tre systrar med helt olika liv. Det enda de har gemensamt är att de inte trivs så bra och man förstår att deras liv förmodligen kommer att förändras på ett eller annat sätt.

 Så här långt har november bjudit på både toppar och dalar. 

Hela familjen har varit riktigt förkylda. Jag var hemma tre dagar förra veckan och missade i princip hela sista lästemaveckan. När jag har mycket på jobbet och känner mig väldigt trött och stressad så kan jag drömma om att få vara hemma några dagar. Men när det väl händer så blir jag nästan lite deppig och rastlös. Sjukdagarna ägnade jag åt läsning, stickning och flera säsonger av "Downton Abbey". Den äldre mrs Grantham är min absoluta favoritkaraktär, inte bara i just den serien utan överhuvudtaget. Det spelar ingen roll hur många gånger jag hör hennes sylvassa repliker och fnysningar. Jag fnissar lika mycket varje gång. Och allra roligast blir det när hon får mothugg av kusin Violet.

Igår var jag ut och åt med mina systrar och min kusin. Det var mycket trevligt. Nästa helg blir det födelsedagsfest hos oss. Då kommer samma kusin. Vi har inte träffats på många år och nu blir det två helger på rad. Lustigt hur det kan bli.

Idag när jag och kaninen stack ut våra nosar så var det strålande sol, i alla fall en decimeter snö och strålande sol. Jag huttrade men kaninen körde hela sin "jag är en vildkanin som måste kämpa för att hitta mat och toaletten"- show. Som jag sagt många gånger förut. Den där kaninen är en sådan dramaqueen!

Jaha, så var det läsningen då...

"Barnbruden" av Anna Laestadius Larsson är en bok som funnits på min att läsa-lista sedan den kom ut 2015 men inte förrän nu har den blivit läst. Den var väl värd att vänta på. Jag blev väldigt intresserad av prinsessan Hedvig Elisabeth Charlotta som kom till Sverige som 15-åring för att gifta sig med brodern till Gustav III, hertig Karl.

Glad och lättsam blev hon populär vid hovet och tack vare hennes dagböcker så vet man rätt mycket om hennes liv och tankar. Efter att ha läst boken så var jag förstås tvungen att få veta mer och då visade det sig att hennes dagböcker finns att låna på biblioteket! Så nu läser jag den första delen som utspelar sig 1775-1782.  Jag berättade om den för en kollega och konstaterade att femtonåringar är sig ganska lika oavsett vilket århundrade de lever i. Mycket fascinerande läsning må jag säga.

Nästa bok är något helt annat!

I somras läste jag Katarina Bivalds deckare om Berit Gardner och uppskattade de två första böckerna mycket. Så när jag var biblioteket för ett tag sedan och såg hennes "En dag ska jag lämna allt det här" så blev jag sugen och lånade den. Men tyvärr fastnade jag inte riktigt. Jag har läst flera böcker av henne och det är lite ojämnt. Ibland är det superbra, ibland sådär.

Henny dör när hon blir överkörd av en lastbil. Det är så boken startar. Hon hade just återförenats med sin ungdomskärlek och var mycket lycklig. Hennes bästa vän kontaktar ytterligare en vän i kompisgänget som därför kommer tillbaka till det lilla samhället.

Boken handlar sedan om att Henny vill hjälpa människorna som varit viktiga i hennes liv och göra dem lyckliga. Det är inget enkelt projekt.

Ja, jag vet inte riktigt varför jag inte fastnade, kanske var det det att hon är död genom hela boken eller så hade jag lite svårt att knyta an till karaktärerna.

Dagens sista bok är återigen något helt annat, nämligen en svensk manga. Åsa Ekström upptäckte och började älska manga och animé som tonåring. Drömmen var att bo i Japan och uppfylldes. Idag bor hon där och ger ut egna mangaböcker. I sin bok "Mitt liv i Japan en svensk mangatecknares bekännelser" berättar hon om livet där, i mangaform. Det är både intressant och roligt. Japan är ett spännande land och det blir många kulturkrockar på olika sätt. Som överallt finns det både bra och mindre bra saker men åtminstone jag blir ganska sugen på att få veta mer och kanske åka dit (vilket förmodligen aldrig kommer att hända men drömma kan man ju...)

Månadens dikt november 2023

 IDAG ÄR DU DEN JAG BOR MED

Han sa:

Jag är inte lika enkelspårig

fyrkantig som du.

Jag är en människa med kapacitet.

Kan ändra mig.

Ståndpunkter är för moraliska

politiska

dumskallar.

Hon sa:

Som du bäddat får jag ligga

menar du.

Han sa: 

Sluta älta den där skiten.

Ur

"Århundradets kärlekskrig"

Av

Ebba Witt-Brattström

2016

Vad läsningen gör med oss...

 

 Min T säger att han har svårt för serieformatet, att han förknippar det med barndomens Tarzan, Kalle Anka och sådant och att han svårt att ta genren seriöst. 

Jag har också haft ett antal år då jag inte läst serier trots att jag under min uppväxt älskade det. Men för något år sedan så blev det något, jag vet inte riktigt vad, som fick mig tillbaka på spåret. Kanske var det Liv Strömqvists böcker som jag verkligen uppskattar. Jag har i alla fall insett att det finns så otroligt många bra album i genren och att det ofta är där som jag hittar samhällskritiken, politiken och livsfrågorna, ofta genom ett sarkastiskt och roligt på pricken-perspektiv. 

"Lilla Berlin 6, Bättre brinna upp än fejda ut" består delvis av samma seriestrippar som jag läste i jubileumsalbumet för någon vecka sedan. Men det gör ingenting det tål att läsas två gånger.

Hemma ligger ett gäng olika serier som jag ska sätta tänderna i vid tillfälle. Den perfekta avslutningen på jobbiga dagar eller början på en lördagsmorgon med kaffe och macka i sängen.

Jag behöver prata lite mer om Anne-Marie Körlings böcker som jag skrev om i förra inlägget. Hon har fått mig att fundera så mycket på det här med vad läsningen gör med oss och vad det betyder för en människa att få texter i sig. 

Vi är just nu inne på den andra veckan av vårt lästema och jag ser så mycket fantastiskt. Min familj är lite trötta på mig för att jag är så glad och lyrisk varje kväll jag kommer hem. De anser, lite med glimten i sina ögon förvisso, att det inte är okej att vara glad och positiv så här års, i synnerhet inte över sitt jobb.

Men det är verkligen så, så härligt att möta alla elever som läser allt de kan. Och jag hör inspirerande samtal mellan dem där de tipsar varandra och pratar böcker och läsning. I torsdags var det en i tvåan som efter en lång stund och en hel del hjälp av mig, hittade två faktaböcker som han ville ha. Han pustade och jag frågade om han hade fått kämpa och det hade han. Precis då kom en kompis svepande, tittade på böckerna och sa entusiastiskt att

-om du behöver en LasseMaja så följ med mig!

-Hm, sa den kämpande pojken och följde med.

En stund senare lämnade han biblioteket, betydligt gladare med två faktaböcker och en LasseMaja under armen.

Bättre än så blir inte litteraturförmedling!

Och de där samtalen hör jag varje dag just nu. 

Det Anne-Marie Körling gjort för mig är att visa värdet av läsning på så många plan. Bortsett från de där gamla vanliga argumenten som vi kör med; det är viktigt för demokratin att kunna tillgodogöra sig information, man får draghjälp i skolarbetet, man blir allmänbildad, duktig i svenskaämnet, har aldrig tråkigt....Ja ni vet... så visar hon hur man får tillgång till sina tankar och känslor, hur man lär sig hantera ilska, sorg, besvikelse och alla möjliga andra känslor när man kan sätta ord på dem. Hon visar på hur en elev som får tillgång till litteratur växer inombords och ser på sig själv på ett nytt sätt.

Och kanske det viktigaste av allt. Hon lär oss att lita på textens egen kraft. Man behöver inte förklara allt, tydliggöra och alltid arbeta med texterna. Naturligtvis ska man göra det också i skolan men ofta räcker det att läsa och fundera över det man läst.

Jag önskar att alla vuxna, inte bara lärare och bibliotekarier, som har med barn och ungdomar att göra skulle få ta del av hennes tankar.

Läsveckor på biblioteket

 Det har varit en fantastiskt rolig och intensiv vecka!

Tillsammans med skolan har jag äntligen dragit igång tre veckors lästema.

Denna vecka har innehållit läsraster för årskurs 3 och 4, boktips för förskoleklasserna och igår hade vi bokklubb med ungefär 25 barn som smaskade popcorn, fick tips på nya böcker och lånade.

Dessutom fick vi bibliotekarier en föreläsning i tisdags med Anne-Marie Körling, så otroligt inspirerande och bra.

Nästa vecka blir det fler läsraster och på torsdag kör vi bokbytardag. 

Som av en händelse har jag precis läst hennes två böcker "Väck läslusten i skolan" och "Pojkars läsande och lärande" så jag känner mig rätt uppfylld och inspirerad av hennes budskap. Hennes sätt att se på barn, ungdomar och deras läsning passar mitt eget sätt så bra och jag har både fått bekräftat att jag tänker rätt och fått nya tankar om hur jag kan utveckla mitt sätt att jobba.

Hon har sådan respekt för barn och ungdomar och utgår hela tiden från det som är bra och kan utvecklas i stället för vad som är fel och ska bort. vilket är väldigt sympatiskt.

Sedan har jag läst "10 år med Lilla Berlin", en jubileums bok av Ellen Ekman. Jag har läst "Lilla Berlin" förut i olika tidningar men det var fascinerande att läsa serierna i kronologisk ordning och se utvecklingen. Mycket bra och träffsäker samhällsanalys samtidigt som det är kul läsning.

Och så kom november...

 Att vara på bokbussen idag var mysigt. Regnet smattrade och det var varmt och ljust inne.

På en av förskolorna kom de där fyra- och femåringarna in som jag besökte och läste för för några veckor sedan. De blev väldigt glada när de kände igen mig och jag fick en stor och mycket lerig kram av en av pojkarna.

Lovet har varit krisigt på mitt jobb, många lediga och flera sjuka. Igår var vi två stycken på hela det stora huvudbiblioteket som skulle rodda och öppna. Ingen av oss brukar göra det så allt kändes krångligt. men det funkade till slut förstås.

Sedan hade vi spökmys på mitt lilla bibliotek men det kom bara två systrar som egentligen inte hade en aning om att det var aktiviteter men de fick boktips och lånade jättemycket så vi var ändå ganska nöjda.

I onsdags besökte jag PRO och berättade om biblioteket. Det var mycket trevligt och jag blev bjuden på en fantastiskt god sopplunch. 55 pensionärer och jag fick hänga en timme ungefär. De var nöjda med informationen och jag tyckte själv att det gick bra. Men de var lite som en skolklass, hade svårt att vara tysta och tänkte mycket på maten som de skulle få efter min presentation. Ordföranden inledde det hela med att beordra alla att skruva upp hörapparaterna. 

Har jag sagt att jag älskar mitt jobb....

Nästa vecka kör vi igång Läsveckorna på min skola. Det ska bli SÅ kul!

Rapport om det kommer.

Böcker jag har läst kommer här. 

 

"Den naturliga komedin", ett mycket speciellt seriealbum av Ulla Donner. En roadmovie i serieform om ett björklöv, ett frö och några svampar, och några till. Det handlar om existensiella frågor, miljöförstöring och sådant.

Ganska kul.

"Den hemliga stranden i Cornwall" är Liz Fenwicks senaste bok. Handlar om en uppseendeväckande vacker och smart kvinna som arbetar med kartor i London under andra världskriget. Hon har valt bort familj och äktenskap då hon inte är beredd att offra sin karriär. Kriget har gett henne en chans att få arbeta med det hon älskar och trots att kriget påverkar allt så trivs hon med sitt liv. Men så händer saker som gör att hon åker hem till Cornwall för en period och som det alltid är, i livet likasom i Fenwicks böcker, som får henne att fundera över sitt liv.