Om hösten
Nu är det höst och de gyllene fåglarna
flyga alla hem över djupblå vatten;
på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret
och avskedet susar genom grenarna.
Avskedet är stort, skilsmässan förestående,
men återseendet är visst.
Därför blir sömnen lätt när jag somnar med
armen under huvudet.
Jag känner en moders andedräkt på mina ögon
och en moders mun mot mitt hjärta:
sov och slumra mitt barn, ty solen är borta.-
Edith Södergran
Ur
Landet som icke är
På bokrean slog jag till med en bok med Edith Södergrans dikter. När jag skulle välja vilken jag skulle ta som månadsdikt så planerade jag först att välja en lite mer okänd, åtminstone för mig, men slutligen landade jag i en av de där jag älskade som tonåring.
Dagen svalnar...
I
Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underlig att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.
-Edith Södergran-
Ur Samlade dikter
Nattlig madonna
När de svarta molnen drogo över himlen
satt en moder vaken och ett barn sov.
Och en änglastämma sjöng i nattens tystnad
alla världars lov.
Och den unga modern hörde likt ett eko
djupast i sitt inre nattens tysta lov:
o vad världen växte uti alla vidder
när den lille sov!
-Edith Södergran-
