Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

torsdag 28 april 2022

Vissa veckor är sega som attan, sedan har vi de där som går så fort så att man inte hinner komma igång på måndagen så är det fredag igen. Denna vecka har varit snabb.

Idag har jag haft bokcirkel med fyra tjejer i årskurs 4. Det var andra gången vi träffades och vi läser "Planen", del 1 i serien "Hemmet för bortrövade barn" av Camilla Lagerqvist. Att träffa de där flickorna är så roligt att jag nästan skuttade hem. De är entusiastiska och glada, älskar boken och kan prata hur länge som helst om den. Idag blev det extra uppåt eftersom jag bjöd på popcorn. Jag glömmer ofta mellan gångerna hur glad jag blir av sådana här aktiviteter, faktum är att det är det allra roligaste med mitt jobb och inte för att jag vill skryta men alla mina bokcirklar och bokprat genom åren har blivit bra.

Jag har läst två album av Liv Strömquist

 Einsteins fru"Einsteins fru"

Kunskapens frukt - Liv Strömquist - Häftad (9789170378041) | Bokus  "Kunskapens frukt" 

Jag blev inte besviken. De  var lika bra som det första albumet jag läste.



måndag 25 april 2022

Månadens dikt i april

Vips.

Så finns vi 

inte mer.

Minns det

när du 

tvekar.


@korsdragspoesi

söndag 24 april 2022

Idag är jag mycket nöjd med mig själv!

I morse tog jag på mig träningskläder och hörlurar och tillsammans med ljudboken

Nivå 1 - Börja springa med Storytel - Stefan Silfvergren gav jag mig ut på cykelvägen. Det finns fem delar som i lagom takt ska hjälpa en att få igång träningen och konditionen. Nu vet alla som känner mig att jag hatar att springa, men jag tilltalades ändå av det här. Varje del är trettio minuter och efter fem veckor ska man kunna jogga i 25 minuter utan att vila. I den första etappen ska man gå i fyra minuter och jogga i en, i fyra omgångar. På slutet är det fem minuters fotträning. 

Vi får se hur det går men just nu är jag taggad.

Efter det tog vi en tur till återvinningscentralen, tillsammans med väldigt många andra. Det var totalt kaos.

Lovisa Wistrand är en Uppsalaförfattare som skriver fantasy och feelgood, och kanske erotik tillsammans med sin man men där är jag lite osäker om jag kommer ihåg rätt.

Jag har i alla fall läst hennes "Ödets kyss" som utspelar sig i Uppsala, vilket var kul eftersom jag kände igen miljöerna. Anja sitter på torget och spelar gitarr den 14 februari 1966. Hon är 14 år och gör lite som hon vill, stjäl folks plånböcker, klättrar på stuprör och håller sig helst hemifrån eftersom lägenheten och familjen i Gränby inte är den roligaste. När hon sitter där råkar hon ut för en otrevlig överklassman. Mannen har med sig sin son, med de blåaste ögon Anja någonsin sett.Exakt samma datum fast ett år senare sitter hon på en bänk vid ån när plötsligt någon kommer och sätter sig bredvid henne. Det är killen med de vackra ögonen. De har en intensiv och romantisk kväll tillsammans innan de brutalt skiljs åt. Eftersom de inte har utbytt någon information som namn och telefonnummer så kan de inte hitta åt varandra igen. Men, det visar sig att varje år den 14 februari ser de varandra eller möts på något sätt. De är uppenbarligen varandras själsfränder men lyckas aldrig få varandra.

Parallellt med tillbakablickarna så möter vi Anja som 70-åring, svårt sjuk. Läkarna gav henne ett år men nu har hon levt tre år på övertid. Hon kan inte ge upp förrän hon har fått veta vad som hände med hennes stora kärlek.

Som sagt var, jag gillar miljöerna som känns välbekanta. Jag gillar på ett sätt historien men jag vet inte, något är det som gör att jag inte riktigt fastnar. Kanske är det det där att de träffas gång på gång utan att komma till skott.  Om de nu älskade varandra så mycket, borde de då inte åtminstone ha berättat sina namn och bytt telefonnummer liiite snabbare? Nu finns det försvårande omständigheter men ändå...


Ödets kyss


lördag 23 april 2022

Jämtlandssemestern var ljuvlig. Tåget gick som på räls (hehe) och vi kom fram i exakt rätt tid. Av fyra dagar var det strålande solsken i tre. Isen var perfekt eftersom det fortfarande var nattkallt och vi kunde gå överallt. Vi gjorde utflykter varje dag på sjön, grillade och mös. Två födelsedagskalas hann vi med; en tioåring och en 72-åring. 

På påskafton gömde jag, som vanligt, påskägg som tonåringarna fick leta efter. Jag vet inte riktigt om de ställde upp på jakten för att vara artiga eller om de verkligen forfarande uppskattar traditionen. Vi får se hur det blir nästa år.

Min syster vaknade så tidigt en morgon att hon fick se orrspel på sjön. Vi var flera som var rätt avundsjuka, men man måste verkligen vara uppe i tid för att inte missa det.

Nu har vi haft en fyradagarsarbetsvecka och jisses vad jag har varit trött. Fattar inte! Borde man inte vara ovanligt pigg när man är ledig på måndagen? Visserligen satt vi på tåget den dagen men ändå?

Igår, fredag, var det bokbussdags och premiärtur i den nya bokbussen. Den är riktigt fin men än är allt inte i ordning. 

Jag fick en hejdundrande huvudvärk på eftermiddagen, kanske av allt ståhej och spänning. På bussen hem råkade jag somna, vilket jag faktiskt inte kan erinra mig har hänt förut. I alla fall så missade jag att kliva av på min hållplats och fick ta en annan buss tillbaka för att hämta min cykel. Jag var helt förstörd, yrvaken och fortfarande med ont i huvudet, när jag väl kom hem. Ja, det var en pärs.

Men idag är jag pigg igen. Vi har haft städdag i kvarteret och fått hälsa på våra nya grannar som vi delar garageuppfart med. En mycket trevlig barnfamilj verkar det som. Speedy har också pussat barnen och godkänt dem. En åttaåring och en tvååring som båda blev väldigt förtjusta i Speedy.

I tisdags hade vi författarbesök i årskurs fem. Petrus Dahlin kom och berättade om sina böcker och om hur han blev författare, gav lite skrivartips och så. Eleverna hade läst boken "Kurragömma" och var heltaggade på att prata om den. Tänk vad mycket det gör när de har läst en bok i förväg. Lärarna var helt överraskade över hur bra allt blev och jag kände väl att, tja, det är ju det jag brukar säga... Se till att de har LÄST BOKEN! Men,men...

Min påskbok var "Arabella", första delen i en feel good-serie som heter "Sidensystrar" av Sara Medberg. Trots att bokomslaget ser ut som en bok i Bridgerton-serien och kategoriseras som en "modern romance" så märks det att författaren vill ge läsarna lite mer än bara en romantisk karamell. Jag skulle kalla den för en "intelligent romance" Huvudpersonerna, för jag skulle ändå säga att det är två, är förvisso unga överklassflickor, vackra och omsvärmade, men de vägrar bli hunsade med och skapar sina egna liv. 

Året är 1816 och Arabella har blivit änka. Hennes elake och mycket äldre man styrde henne med järnhand och när han oförklarigt dör ser hon sin chans att lämna det dystra godset och beger sig till Stockholm för att leva livet. Där händer det förstås saker som komplicerar det hela men Arabella är inte den som ger upp. 

Vi får också lära känna den äventyrliga fröken Nella Ridderlöw vars egentliga uppgift i livet är att lyda sin bror och sitt förkläde faster Ståhl men Nella tänker minsann uppleva äventyr och det får hon. Nella sympatiserar också med kvinnosaksfrågan och hamnar i klistret mer än en gång på grund av det. 

Så jag blev ganska positivt överraskad av boken och kommer att läsa fortsättningen när den kommer, för en fortsättning borde det bli?


Arabella (häftad)


tisdag 12 april 2022

Påsklov!

Hos oss är det påsklov. Solen skiner, kaninen är pigg igen, men fortfarande på diet och enligt veterinären är det så det ska vara framöver, till Speedys upprörda känslor och hungriga mage.

Igår tog H och jag med oss två av hans kompisar och spelade badminton och sedan blev de kvar på övernattning. Nu stökas det i köket och fixas frukost.

Ikväll ska jag ut och äta med två kompisar och sedan ska det packas för påsklov.

Vi tar nattåget norrut imorgon. Det ska bli härligt. Jag hoppas på sol och vårdropp i träden, härliga stunder ute på sjön och trevligt umgänge med familjen.

Jag har läst del 2 och 3 i serien om Tilda, väktaren som med sin mormor ansvarar för att alla de olika väsen som härjar i Stockholm med omnejd ska hålla sig i skinnet och inte bråka med människorna som inte vet att de finns. Men det är ingen lätt kamp och när mormor blir sårad och Trollpackan tar hand om henne för att försöka hjälpa henne, ja då blir det tungt för Tilda. Del 2 heter "Visheten vaknar" och del 3, "Sömnernas sömn"

 Visheten vaknar (En väktares bekännelser #2) by Elin Säfström  

Sömnernas sömn « Lilla Piratförlaget    

"Kedja av guld" av Cassandra Clare är den första delen i en ny triologi om skuggjägarna. Vi befinner oss i det viktorianska London och det är mycket modekläder, vagnar dragna av hästar och mörka gränder.

Cordelia kommer med sin mor och bror till London för att försöka skapa allianser och hitta nya vänner. Fadern sitter i fängelse i väntan på en rättegång och det gäller att inte bli utfryst bland de andra skuggjägarna. Cordelia älskar, och har alltid älskat, sin bästa vän Lucies bror James. James däremot har alltid varit kär i Grace, en blek och mystisk flicka som han träffat under somrarna på det lantställe där familjen brukar vara. 

Parallellt med kärlekssorg, spöken, baler och umgänge i societeten så får de unga skuggjägarna slåss mot demoner som skuggjägare gör. Allt som verkar tydligt och klart på ytan är mycket mer komplicerat än det verkar och Cordelia råkar ut för mycket mer än hon kunde drömma om. Hon överraskar också alla andra eftersom hon är så mycket mer än den söta och blyga tonårsflickan folk förväntat sig.

Som alltid i Cassandra Clares böcker är det otroligt dramatiskt och spännande, kärlek som håller genom alla svårigheter och romantiskt så det förslår.

En äkta bladvändare och nu får jag bita på naglarna tills nästa del dyker upp...

Kedja av guld




onsdag 6 april 2022

Först ska jag berätta (om någon undrar) att kaninen är på bättringsvägen! Han fick komma hem i söndags, så ömklig och trött. Han orkade nästan inte röra sig och ville inte äta. Men efter en del tvångsmatning av medicin, vatten och specialmat så har han kartat på sig. 

Nu är han sig lik, pigg och glad och HUNGRIG! Han får fortfarande medicin och specialmat samt hö, men inget annat. Varje gång man ens tittar mot tvättstugan där vi har hans matförråd så kommer han mycket optimistiskt skuttande för tänk om det äntligen är någon som tänker ge honom något smask. Men det är det aldrig. Han tycker uppenbarligen att vi är fruktansvärt tröga som inte hör vad han säger. Lite nervöst är det att han ska bo på kaninhotell under påskhelgen där vi inte har koll på hur han mår. Men det är ju en vecka kvar tills dess så han borde vara återställd då, även om det inte blir några godbitar där heller.

Sedan kan jag avslöja att jag är färdig med "Sagan om Isfolket"!!!

Tre år tog det men nu är det gjort. I den sista boken "Är det någon därute?" får vi veta hur det gick för släkten efter att Tengil den onde förgjorts plus att Margit Sandemo själv berättar om sitt liv och hur hon skrivit böckerna. Margit Sandemos historia var riktigt intressant. Jag har faktiskt också lånat hennes självbiografi och tänker att hon verkar ha varit en intressant person.



lördag 2 april 2022

Aldrig är det riktigt bra...

 Idag är det en sådan där lördag när jag vackert fått masa mig iväg till jobbet. I kväll får vi middagsgäster eftersom vi ska fira den nyblivna trettonåringen.

Men, jag hann inte mer än komma fram så ringde T och berättade att Speedy fått förstoppning, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Nu är det inte ens grönt gräs ute eller pälsbyte vad vi vet.

Så, nu sitter de på Ultunas akutmottagning och vi kan bara hoppas. Vi satsar fortfarande på middag ikväll, men storstädat och fixat innan kommer det nog inte bli. 

Jag lyssnar intensivt på "Sagan om Isfolket" del 46, "Det svarta vattnet".  Den och del 45, "Legenden om Marco" handlar väldigt mycket om det stora svalget, det fruktansvärda ställe dit Tengil den onde skickar alla sina fiender. Nu vill jag inte klaga men det kanske är lite väl många timmars lyssning där karaktärerna flyter omkring i mörkret med ångest och lidande som enda sällskap. 

Just nu är det i alla fall slutstrid och den utvalde; Nataniel, kämpar ensam mot Tengil, precis så som förutspåtts. Nu vill jag verkligen bli klar med den här serien för att dels får veta hur det går, dels för att få lyssna på något annat.