Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

torsdag 31 december 2009

Gott nytt år på er!
Igårkväll satt vi och pratade gamla bokminnen och då pratade vi om en supersorglig bok som flera av oss hade läst, "Spring Fanny spring" av John Reynolds Gardiner. Det är en barnbok som handlar om en pojke, Willy, som bor med sin morfar och hunden Fanny på en gård i Wyoming , USA. Morfadern vägrar plötsligt att kliva upp ur sängen en morgon. Det visar sig att han håller på att förlora gården på grund av ekonomiska bekymmer och han är djupt deprimerad. Willy bestämmer sig för att ställa upp i en slädhundstävling. Om han vinner kan han hjälpa sin morfar att behålla gården. Hans värsta konkurrent är en indian som vill vinna tävlingen för att kunna hjälpa sin indianstam. Det blir en hård och svår tävling och utan att avsöja alltför mycket så kan jag säga att slutet är fruktansvärt sorgligt och det krävs ett stort lager av näsdukar. Jag hade boken som högläsningsbok i en mellanstadieklass en gång och alla, inklusive jag, grät under sista kapitlet.

onsdag 30 december 2009

högläsning är det mysigaste som finns

Jag befinner mig just nu tillsammans med en hel hög med barn i olika åldrar på jullov. Det är -30 grader kallt så det blir inte så mycket utelek, men desto mer högläsning och det är så mysigt. För ett av barnen läser vi "Harry Potter" av J. K. Rowling, lite läskigt men bra! För ett av de lite yngre barnen är det "Millans märkvärdiga mormor",av Antoinette Baker, som gäller,en bok som vi läste när vi var små. Det är den fantastiska historien om Millan, sex år, som en dag när hon är väldigt ledsen råkar hitta en knapp i hissen där det står MORMOR. Hon trycker och hamnar hos en härligt magisk och mysig mormor. Tillsammans upplever de olika äventyr. Det finns tre böcker i serien:
"Millans märkvärdiga mormor"
"Millans födelsedagsresa"
"Millan i magiska bergen"
Om ni har en flicka eller pojke mellan fyra och åtta år så kan jag verkligen rekomendera er att försöka få tag i dessa böcker. De är skrivna i slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet, så det kanske inte är helt lätt att hitta dem, men det är väl värt ett försök. Det finns också lektonsidèer på http://www.lektion.se/ runt den första boken, men jag har inte kollat vad det var.

fredag 25 december 2009

God fortsättning på er!
Tänk vad en julafton går fort... Jag hade tur och fick ett par hårda bokklappar igår. Jag fick "Frostnätter" som jag råkat låna av en kompis, men nu kan jag läsa min egen. Har börjat så smått och det är redan spännande. En kvinna tar självmord, tror alla, men det finns omständigheter som tyder på något annat. Den trötte polishjälten Erlendur tampas med fallet samtidigt som han ska hantera sina två misslyckade, vuxna barn som knarkar och missköter sig och däremellan, när de mår lite bättre, anklagar sin far för alla sina problem.
Den andra boken jag fick är en riktig thriller. "Var är min dotter?" av Nicci French. Den verkar läskig, men spännande. Det är allt jag vet om den än så länge.
Själv gav jag bort "Hypnositören" av Kepler, den vitt omtalade romanen som är skriven av en hemlig författare som visade sig vara ett författarpar. Försäljningsknepet lyckades och den har fått massor av gratisreklam. Den har fått bra kritik också så då blev den en julklapp även om jag tycker det var ett billigt knep.
Häromdagen hittade jag en intressant bokblogg på http://www.unt.se/ av Maria Nygård som jag kan rekomendera.
Kan förresten meddela att "Damernas detektivbyrå" börjar på söndag på svt för den som är intresserad.

onsdag 23 december 2009

Jag är så förväntansfull! I julhelgen visar de "Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith på tv. "Damernas detektivbyrå" är en serie böcker som skulle passa in både på deckarlistan och må bra-listan. Det handlar om Mma Ramotswe som är Botswanas första kvinnliga detektiv. Själva intrigerna är kanske inte de mest spännande och hårresande men det är precis som i de isländska deckarna av Indridason, miljön som fascinerar. Det är helt klart att en afrikansk detektiv inte riktigt resonerar och agerar som de vanliga deckarhjältarna vi känner. Man förflyttas till det heta, exotiska Afrika för en stund där inget fall är mer akut än att man hinner ta en kopp te innan man sätter igång att lösa fallen, och det är inte alls dumt.

tisdag 22 december 2009

Jaha, Nu är det bara två dagar, sedan är det julafton.
Dagens boktips är "Flickan från ovan" av Alice Sebold. Det är en fruktansvärt sorglig berättelse om en flicka som blivit våldtagen och mördad av sin granne. Nu sitter hon på ett moln i himlen och ser ned på och följer livet på jorden. Hon försöker leda polisen och familjen på rätt spår så att de ska kunna bevisa vem som är mördaren. Samtidigt som det är läskigt och sorgligt så är det också en hoppfull bok och den 14-åriga Susie, som flickan heter, är precis så som 14-åringar är, varken smartare eller bättre. Det låter kanske som en skum intrig, men den fungerar mycket bra! Sebold har också skrivit en bok som heter "Månvarv" som finns på min "att-läsa" lista

lördag 19 december 2009

Den här veckan har jag rusat omkring som ett struligt fleppo. Ni vet, jag har drabbats av det som är förstadiet till julfrid.... H har drabbats av sin första magsjuka, och T har jobbat mer än någonsin. Så det har inte blivit så mycket tid för läsning eller bloggande. Jag ser fram emot julhelgen när vi ska smaska knäck (som jag ska koka idag är det tänkt) och läsa julklappsböcker. För på min önskelista är det mest hårda klappar.
Tack för era kommentarer förresten! Jag blir lika glad varje gång det dyker upp en!

Jag har lånat "Frostnätter" av Arnaldur Indridason av en kompis och den ligger överst i bokhögen på nattygsbordet. Det är ljuvligt att läsa om islänningar. Jag kan aldrig låta bli att viska namnen för mig själv när jag läser, det är Erlendur, Sigurdur och Eyvör, bara för att nämna några. Observera också att det är läspljud på d:et i Sigurdur och andra namn. Bara det ger en särskild läsupplevelse. Island har ett kargt landskap med karga människor som ger en extra krydda åt historierna. Morden som inträffar är också grymma och slutgiltiga och människorna som är inblandade påverkas på ett sätt, för resten av sina liv, som sällan beskrivs i andra deckare. Det är en psykologisk aspekt som gör det hela ännu mer fascinerande för mig.

torsdag 17 december 2009

smaskiga deckare

Jag tycker att det är avkopplande att läsa deckare lite då och då. Det finns ju så många olika sorter och många är bra fast på olika sätt. Camilla Läckbergs serie om Fjällbacka är som en fluffig kokosboll, god medan man äter den, lättsmält och man vet alltid vad man får och man kommer inte riktigt ihåg den efteråt. När man läser Arnaldur Indridason,en isländsk författare, så är det som att äta knäck, den kan vara seg, hård, mjuk, ibland hittar man nötter i den, men den smakar alltid bra. Jacqueline Winspear skriver om något så ovanligt som en ung,kvinnlig deckare som arbetar i mellankrigstidens London. Den innehåller en hel del psykologi och påminner mig om kanelbullar, mjuk, socker utanpå men utan att vara alltför söt. Och inuti hittar man överraskningar, som kanel och smör.
Det finns många deckare att skriva om och min plan är att göra en favoritlista så småningom.

tisdag 15 december 2009

Åh, vad sorgligt och grymt och samtidigt ett sådant hoppfullt slut på "Boktjuven"! Har läst och gråtit en skvätt. Berättelsen är full av hjältar och kärlek. Varje sida är skriven med värme. Orden virar sig runt mig som en varm filt.Det var den bästa boken jag har läst på länge! Jag måste kolla de andra böckerna som Markus Zusak har skrivit. Det är helt förståeligt varför denna bok fått så bra kritik.

söndag 13 december 2009

En helt galen syskonskara

I England finns en överklass som man inte kan hitta i Sverige. Cecilia Hagen har skrivit en bok om en helt sanslös och underhållande syskonskara, nämligen systrarna Mitford (och deras enda bror).När boken skrevs, 2002, var två av dem i livet, Deborah och Diana. Den äldsta flickan, Nancy, föddes 1904 och den yngsta, Deborah föddes 1920. Syskonen tillhörde Englands snobbigaste överklass och de ansåg sig vara betydligt mer värdefulla än gemene man. De unga, vackra flickorna umgicks i societen. Under andra världskriget var de hängivna nazister, speciellt Unity, den fjärde systern i skaran. Hon umgicks med Hitler, Wolf som hon kallade honom, och var så hängiven honom att hon försökte ta livet av sig för hans skull. De andra syskonen levde också spännande och händelserika liv. Deras levnadsöden får såpoperorna att verka lama. Jag är inte helt säker på att jag kommer ihåg rätt, men jag tror att de var släkt på något sätt med Churchill. Cecilia Hagen läste om familjen Mitford och blev fullständigt förtrollad vilket känns när man läser. Det är med skräckblandad förtjusning hon berättar om all galenskap, snobbiga idèer och åsikter som hon stött på hos dem. Hon beskriver också hur hon åker till England och träffar
Diana. På ett humoristiskt och underhållande sätt fångar Cecilia Hagen atmosfären hos Englands riktiga överklass i "De osannolika systrarna Mitford".

lördag 12 december 2009

Åh, det stämmer! Tack för kommentaren till min må bra-lista."En liten hattaffär på hörnet" av Marita Conlon-McKenna hade jag helt glömt bort! Naturligtvis hamnar den på må bra-listan. Den sträckläste jag i våras med bebis på armen. Det var nästan så att jag försökte amma samtidigt som jag läste, så svårt var det att lägga bort den. Och då ska man veta att amningen var ett komplicerat område vid den tidpunkten. Mycket bra att bli påmind om den boken. Jag ska genast lägga till den på min lista.

fredag 11 december 2009

En sak jag funderar mycket på när jag sitter här och skriver om böcker som jag tycker om och vill locka andra att läsa är hur man egentligen ska förmedla den där känslan som infinner sig när man förlorat sig i en riktigt bra bok? Hur ska man få någon att bli så sugen på en bok att den personen bara MÅSTE läsa den? Det är en fråga som jag ofta ställer mig när jag försöker fånga intresset för böcker hos de barn och ungdomar jag jobbar med också. Det är ju det bästa som finns att gå in i en annan värld och fångas så totalt av den att du kliver ut ur den efter sista sidan och är uppfylld i hela kroppen av det du har upplevt. Kanske har du förändrats en smula, börjat tänka på ett nytt sätt. För varje bok jag läser växer nya tankar fram och jag förstår andra människor lite mer. Några av mina bästa stunder i klassrummet har varit när jag har övertalat en elev att läsa en bok som jag vet är bra och den eleven sedan suttit okontaktbar och rödkindad och läst tills man nästan fått plocka bort boken. Det är som att ge bort en present till någon när det händer.

När jag nu läser "Boktjuven" inser jag hur svårt det måste ha varit att vara tysk under andra världskriget. Det kanske jag har förstått rent intellektuellt förut också, men inte med hjärtat. Hur ska man kunna behålla sin medmänsklighet och empati i en miljö där du faktiskt straffas med döden om du bryr dig om andra männsikor, i det här fallet judar? Om man måste välja mellan att stå upp för det rätta eller rädda sig själv och sin familj så blir valet plötsligt ganska svårt, eller kanske lätt...? Om jag jobbade på högstadiet eller gymnasiet skulle den här boken ha en given plats i undervisningen. Vilka diskussioner man skulle kunna ha! Det skulle också lätt gå att överföra frågorna till dagens samhälle dessutom.

torsdag 10 december 2009

Hur man botar den som dödats av blixten

På en enslig farm i Kanada bor en flicka, Beth, tillsammans med sin familj. Pappan är folkilsk och mamman försvinner in i sin egen värld där hon pratar med sin döda mor. Faderns vredesutbrott har isolerat familjen. Beth känner sig förföljd av något hon bara kan höra. Det går rykten om en coyote, prärievarg, som kan ta över männens kroppar och förvrida deras sinnen.
Beth flyr in i en drömvärld och blir hemlig vän med en indianflicka som heter Nora.
Mamman har under åren skrivit ned råd, recept och huskurer i en urklippsbok som Beth hittar. Där får man veta många intressanta saker, t ex hur man botar någon som dödats av blixten.
Några andra fantastiska saker man får lära sig från urklippsboken är : hur man botar nervösa hundar, bakar pepparkakor, nackar höns, matar höns med fisk,hur man får katter att hålla sig hemma och hur man söker kontakt med döda andar...
Detta är ytterligare en bok som rör sig mellan den vanliga världen och något annat, på ett fullständigt naturligt sätt. Jag kunde inte sluta läsa när jag väl börjat på den!
Boken heter "Hur man botar den som dödats av blixten" och är skriven av Gail Anderson-Dargatz

onsdag 9 december 2009

Bilderböcker som förgyller livet!

  1. Vem bestämmer? (Stina Wirsén) Alla Vem-böckerna är pärlor som uppskattas lika mycket av läsaren som av lyssnaren.
  2. Snurran och fjärrkontrollen (Eva Bergström). Jag bara älskar Snurran! Hon är söt, fiffig, envis och vinner alltid.
  3. När Findus var liten och försvann. (Sven Nordqvist) Alla känner väl Pettson och Findus så det är inte så mycket att säga om dem...
  4. Mamma Mu får ett sår (Juja Wieslander) Ytterligare en klassiker där kommentarer är onödiga.
  5. Siv sover vilse (Pija Lindenbaum) Pija Lindenbaum skriver rappt, fyndigt humoristiskt och klokt. Hennes bilder säger lika mycket som hennes texter. Varje gång man läser om hennes böcker hittar man något nytt.
  6. När prinsessor vaknar om natten (Per Gustavsson) Om man känner en liten flicka, eller pojke, som älskar prinsessor så är den här boken, och de andra i serien något att satsa på. Prinsessor som spelar fotboll och vinner över drakar kan behövas som motvikt till allt rosa prinsessglitter som små flickor vill omge sig med.
  7. Grodan hittar en vän (Max Velthuijs) En rätt så ny bekantskap för mig, men bra.
  8. Kalla mig Paddington (Michael Bond) Jag har mycket varma minnen av Paddington från min egen barndom fast då såg jag honom på tv. Nu finns böckerna i bokhandeln igen och de är lika bra nu tycker jag.
  9. Lilla syster kanin (Ulf Nilsson) Lilla syster kanin är en liten kanin med stor blöja och världens bästa storebror.
  10. Vilda bebin (Barbro Lindgren) Just nu tycker jag att den fantastiskt charmiga vilda bebin har vissa gemensamma drag med en kär person i vår familj....
Idag satt vi och filosoferade på biblioteket, samtidigt som en i sällskapet gnagde på en Pippi Långstrumpbok. Jag satt där och tittade ut över bokhyllorna och tänkte på hur otroligt många bra barnböcker det finns. Så här ska ni få en lista av mig och H på bra bilderböcker. Vi har lite olika kriterier när vi väljer favoritböcker just nu, så det är väl mer min lista än hans kanske...

tisdag 8 december 2009

Idag ska ni få ett boktips av mig på en faktabok. Den heter "Long Tail" och är skriven av Chris Anderson. Den handlar om internet och hur det påverkar människors val. Förr så styrdes till exempel vår musiksmak och köp av skivor av reklam och vad kompisar lyssnade på. MTV hade en enorm makt på ungdomars lyssnade och om du inte hade en snygg video som slog igenom på tv så var du chanslös på marknaden. Samma sak gäller alla andra varor och tjänster också. De största artisterna, och varumärkena styrde marknaden och det var nästan omöjligt för små aktörer att slå sig fram. Men, så kom internet och Google och där kommer den "långa svansen" in. Idag fungerar det så, om vi fortsätter med exemplet musik, att vi kanske har en favoritartist, eller hör en bra låt på radion. Då går många in på datorn och letar upp den artisten eller låten i en sökmotor. Då hamnar du på en sida där de säljer musik, eller skriver om musik och vips så får du tips på andra artister som påminner om den du gillar. Plötsligt har du flera artister och låtar som passar dig och hur smal musiksmak du än har så kan du alltid hitta det just du tycker om. Eftersom internet inte kräver ett stort lager plus att man kan sälja sina varor till kunder över hela världen så räcker det att ett fåtal personer är intresserade av en vara för att det ska löna sig att saluföra den. Jag tyckte boken var jätteintressant och den gav mig en helt ny förståelse av cyberspace. Det var lite av en aha-upplevelse att läsa den och jag rekomenderar den varmt, även till dem som inte är datanördar (kanske speciellt till dem förresten...)

söndag 6 december 2009

Jag har en fantastisk tur! I helgen har både "Ängelns lek" av Carlos Ruiz Zafon och "I själ och hjärta" av Maeve Binchy flyttat hem till min bokhylla. Ja, det är klart att till bokhyllan kommer de inte än. Tills jag har hunnit läsa dem får de hyra in sig på nattygsbordet...Nu är jag så sugen på att läsa alla mina bra böcker och jag vet inte var jag ska börja!!!!

I "Boktjuven" har jag nu upptäckt att det inte bara är Hans Hubermann som är en vardagshjälte som man måste tycka om. Även hans ilskna, våldsamt svärande fru Rosa har innerst inne ett hjärta av guld. När jag läser boken så tänker jag på vilka umbäranden människor kan gå igenom och ändå överleva med livsgnistan i behåll. Markus Zusak har en förmåga att beskriva livet precis så eländigt, jobbigt och härligt som det är. Varje gång jag sätter mig och läser om Liesel och hennes värld så är det så svårt att sluta.

lördag 5 december 2009

Idag har jag bakat pepparkakor samtidigt som jag lyssnat färdigt på "Den gamle och havet". Den var jättebra. Vilken kamp den gamle Santiago utkämpade mot den gigantiska svärdfisken! Slutet förvånade mig lite. Jag förväntade mig att han skulle gå under i sin båt eller bli uppäten av hajar.

Jag är också mitt inne i "Boktjuven". Även den har fångat mig totalt. Hans Hubermann är min typ av hjälte. En människa som gör det rätta i det tysta utan att försöka ta alltför mycket plats i världen. Sådana hjältar ska vi vara rädda om. De behövs överallt.

Om det är någon som är intresserad av att läsa mer om Laura Ingalls Wilder så finns det en hemsida där man både kan läsa om henne och se bilder. Åh, om jag någon gång fick resa till Missouri och besöka museumet någon gång...
Hemsidan heter http://www.lauraingallswilderhome.com/

fredag 4 december 2009

Lilla huset på prärien


Det är fredag eftermiddag. Pizzadegen är på jäsning, H sover och det är snart dags för fredagsmys... Vi har varit på biblioteket idag och lekt. Jag kan varmt rekomendera barnavdelningen på Uppsalas stadsbibliotek. Det är bland det mest barnvänliga ställe man kan tänka sig. Mysiga sittplatser att sitta och läsa sagor på, leksaker för olika åldrar och en lekvägg med saker som låter och lyser för de minsta. Dessutom har vi under hösten gått på sångstunder i deras sagorum. Att man dessutom kan grabba en bok och läsa då och då gör ju inte saken sämre.

Om man tar en tur på vuxenavdelningen så kan jag också tipsa om en rolig tävling de har där just nu. Fram till jul (tror jag det var) kan man skriva ned sitt bästa läsminne och vinna priser.

Det var det om dagens aktiviteter!


När jag skulle skriva ned mitt läsminne där på biblioteket så hade jag väldigt svårt att välja vilket jag skulle ta. Böckerna jag läste i bokslukaråldern glömmer jag aldrig. Det finns så oerhört många bra ungdomsböcker som blivit som gamla vänner. Jag läser väldigt sällan om böcker, men när jag gör det så är det böcker jag läste när jag var i tio till femtonårsåldern.

Laura Ingalls Wilders serie "Lilla huset på prärien" skulle jag kunna läsa om hur många gånger som helst. Det finns ingen som kan beskriva vedermödorna för en nybyggarfamilj på prärien som hon, vilket märks på att hennes böcker ju fortfarande är populära och diskuteras i media emellanåt. Bara häromsistens läste jag i tidningen att dottern Rose, anklagas för att vara den egentliga författaren till böckerna. För mig spelar det ingen roll, jag älskar böckerna!

Man får följa Laura och hennes familj från att hon är liten i den första boken "Det lilla huset i stora skogen" till den sista boken "Vägen hem" som är mer av en dokumentär bok med bilder. I den boken är Laura ute på en egen nybyggarfärd med sin man Almonzo och dotter Rose. Böckerna beskriver alla vardagens sysslor. I många år har jag drömt om att äta rostade kastanjer, plommonpaj, sötpotatis och alla andra spännande saker som det berättas om. Det var en hård tillvaro, men man fick samtidigt känslan av att det var en tillvaro där allt var möjligt, trots oväder, skördar som slog fel, gräshoppsinvasioner och liknade saker.

Sedan har vi också tv-serien som bygger på böckerna, till viss del. Jag älskade den serien som liten, vem kan någonsin glömma avsnittet när Mary blir blind!!! Nu på senare år har serien gått i oändliga repriser och nu kan jag tycka att den är lite för sirapssöt och att de tappat bort sig från ursprungshistorien alldeles för mycket, men det är förstås fortfarande nostalgiskt att se den.

onsdag 2 december 2009

En magisk släktkrönika...

Egentligen borde jag ha en egen rubrik för släktkrönikor. Det finns så många sådan som tagit tag i mig genom åren och satt spår. Isabel Allende har sina fantastiska släktkrönikor t ex.

Men nu vill jag tipsa om en helt annan författare som heter Nomi Eve. Hon har skrivit en magisk släktkrönika som spänner över tvåhundra år och heter "Citruslunden" Berättelsen startar i Jerusalem på 1800-talet och räcker fram tills idag. Den utspelar sig i en judisk miljö. Det är fantasi och verklighet, humor och allvar, hemligheter och legender. Berättarna i boken är en kvinna och hennes far. Pappan ger den historiska bakgrunden och dottern tolkar och fantiserar utifrån hans historia. Citruslunden är en viktig länk mellan de olika generationerna.

tisdag 1 december 2009

böcker jag måste läsa snart!

Nu har jag kommit igång med "Boktjuven" och den är precis så bra som alla säger. Det är Döden som berättar historien. Det är en berättelse om den lilla flickan som lever i Tyskland under andra världskriget. Hon och hennes bror ska bo hos en fosterfamilj eftersom mamman är sjuk och fattig. På vägen dit dör brodern och flickan, Liesel, får bo ensam hos fosterföräldrarna. Till en början är allting hemskt, men rätt snart visar det sig att hon får en trofast vän, Rudy, samt att fosterfadern är en riktigt varm och kärleksfull man som tar hand om Liesel på bästa sätt. Längre än så har jag inte kommit.

Igår upptäckte jag två nya böcker som kommit ut som jag bara måste läsa så snart som möjligt!
Den första är "Summan av dagarna" av Isabel Allende. Ända sedan jag läste "Andarnas hus" för en massa år sedan så är jag fast för henne. Den här senaste boken ska tydligen handla om hennes familj. Jag älskar hennes sätt att beskriva den vanliga världen på ett sätt så att den blir högst ovanlig och magisk.

Den andra boken heter "Ängelns lek" och är skriven av Carlos Ruin Zafòn. Hans tidigare bok "Vindens skugga" är ett mästerverk som handlar om en pojke som får följa med sin pappa till De bortglömda böckernas gravkammare... Där får han en bok som heter "Vindens skugga" som han blir fullständigt besatt av.

måndag 30 november 2009

Längtans ö


På min må bra-lista finns en bok som heter "Längtans ö" av Victoria Hislop. Den handlar om den 25-åriga engelska kvinnan Alexis som åker till Grekland för att ta reda på sin mammas historia. Mamman har i alla år vägrat berätta om sin uppväxt och det har gjort förhållandet mellan mor och dotter komplicerat och frostigt. Resan leder henne till ön Spinalonga, vid Kretas kust. Spinalonga är också känd som "Spetälskeön". Det visar sig ha varit en betydelsefull plats för flera i Alexis familj och den har präglat livet för flera familjemedlemmar. Under en vecka får Alexis nyckeln till sin historia och förklaringen till sin mammas sätt att vara.

För ett antal år sedan besökte jag Spinalonga under en Kretasemester. En varm, solig dag åkte vi båt ut till ön och gick en guidad visning. Det var en fascinerande vandring. Fram till 1959 var ön Greklands sista spetälskekoloni och man kan fortfarande se skalen av husen de bodde i. Ön ligger inte långt från Kreta ,ändå var det som i ett annat universum där. Om man en gång satts i land på Spinalonga så var chansen minimal att man någonsin skulle komma därifrån. Bortsett från ett par modiga läkare var det ingen frisk människa som satte sin fot på ön. Det medförde att man betraktades nästan som död av sin familj som levde kvar därhemma.
Att ha gått omkring på den ö där historien utspelar sig ger förstås en extra krydda. Men jag kan rekomendera boken till alla. En bok att läsa på soffan, under en filt med något gott att smaska på...
Så är jag då färdig med Mia Törnbloms bok. Den var helt okej tycker jag, även om det inte är någon bok som jag kommer att bära med mig någon längre tid i hjärtat. Om jag lärde mig något av att ha läst den så är det väl att vem som helst kan bli narkoman och alkoholist. Du kan ha vuxit upp i den bästa familjen, ha haft de bästa föräldrarna och de sundaste värderingarna. Åker du dit så åker du dit. Mia Törnbloms problem var möjligtvis att hon var för kaxig och självsäker. Hon växte upp med en bild av sig själv som duktig och alldeles för smart för droger. Hennes omgivning hade totalt förtroende för henne eftersom hon nästan alltid gjorde rätt och om hon någon gång gjorde ett misstag så berättade hon det direkt för sina föräldrar. Hennes inställning var att eftersom hon var var så medveten om hur dåligt droger var och hon var en så stark och trygg person så gjorde det inget att hon använde lite amfetamin och senare heroin, för hon kunde ju ändå sluta precis när hon ville. Familjen var inte uppmärksam på varningssignalerna förrän efter lång tid eftersom de var så säkra på att hon klarade sig i livet. Det känns läskigt när man själv har barn att tänka på alla faror som väntar i framtiden. När man läser en sådan här bok känns det nästan omöjligt att skydda sitt barn.

Jag har fortfarande inte satt igång med "Boktjuven". Jag vet att om jag börjar läsa så kommer jag inte ha tid med något annat så då väntar jag tills jag har en stund för mig själv. Men den ser lovande ut!

Våra tre favoriter här hemma just nu är annars "Var är Mollys vänner" ,vi tröttnar aldrig på att hitta Eddy Elefant i garderoben....
"Djurboken", för den har så fina färger och djur men hur låter en nyckelpiga egentligen?
och slutligen "Älskade baby" för på varje sida kan man känna på något mjukt och luddigt, t ex snuttefilten, kaninens öron eller varför inte nallens mage...

lördag 28 november 2009

Må bra-böcker


  1. Tuta och käka öppnar snart (Billie Letts)
  2. Där mitt hjärta finns (Billie Letts)
  3. I taket lyser stjärnorna (Johanna Thydell)
  4. Pobby och Dingan (Ben Rice)
  5. Nu vill jag sjunga dig milda sånger (Linda Olsson)
  6. Den magiska källan (Maeve Binchy)
  7. Guernseys litteratur och potatispajskalssällskapet (MaryAnn Shafter)
  8. Sonat till Miriam (Linda Olsson)
  9. Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda)
  10. Längtans ö (Victoria Hislop)
  11. En liten hattaffär på hörnet (Marita Conlon-McKenna)
Nu är det jobbigt! Jag har just fått låna Boktjuven och lider av akut beslutsångest. Ska jag läsa klart de böcker jag håller på med, eller ska jag kasta mig över min nya bok? Jag har längtat SÅ länge efter den. Hm, svårt och besvärligt.

Nu så här i adventstider behöver man använda alla medel för att pigga upp sig, tycker jag. Och vad skulle då passa bättre än en lista med må bra-böcker. Ibland ramlar man på en historia som värmer en som en skön filt, som gör att man blir uppiggad inombords. Och om man skulle råka få gråta en skvätt så inte mig emot. Jag glömmer aldrig när jag satt på ett tåg och läste I taket lyser stjärnorna, av Johanna Thydell. Det är en ungdomsbok som handlar om en flicka vars mamma får cancer. Boken är fruktansvärt sorglig och bra. I alla fall, där satt jag på tåget och läste samtidigt som tårarna bara rann för att det var så sorgligt. Inte grät jag tyst och diskret heller utan det var hulkningar och snörvel. Folk i kupèn sneglade oroligt på mig, men jag kunde varken sluta läsa eller gråta. Trots denna störflod av tårar så hamnar den boken på min lista eftersom den berörde mig så mycket och för att det är som näring för själen att få leva sig in i en riktigt bra historia.

fredag 27 november 2009

Idag har jag suttit och lyssnat på "Den gamle och havet" igen. Jag förstår varför den är en klassiker. Man kan ju undra hur en bok som handlar om en gammal fattig fiskares tankar och funderingar ska kunna vara speciellt intressant, men det är det. Hemingway förmedlar tankar om fattigdom och beroende av andra människor när man blir gammal. Fiskarens vänskap med en ung pojke är också intressant. Även där handlar det om beroende, skuld och samtidigt respekt för varandra. Relationer är ju aldrig enkelt och det blir tydligt i den här boken. Från den gamle mannens vinkel handlar det om ren vänskap, i alla fall får jag den bilden hittills, medan pojken slåss mot olika känslor och det är mer komplicerat för honom. Han lider till viss del av dåligt samvete också mot mannen.
Fiskaren har en oerhörd kärlek och respekt för naturen. Han säger till fisken han försöker fånga att:
-jag älskar och högaktar dig men tyvärr måste jag fånga och äta upp dig.
Det är en bok som kräver koncentration och tankeverksamhet att läsa. Jag märker att jag går och grunnar på det jag hört i efterhand. Den får mig att tänka på komplicerade relationer i mitt eget liv och jag kommer på mig själv att tänka att det kanske inte alltid är så svart och vitt som jag själv vill tro.

Sedan så måste jag rätta mig själv...
Tidigare så skrev jag att min son gillar Molly Mus, och det gör han. Men boken vi läser tillsammans heter "Var är Mollys vänner?", inget annat.

torsdag 26 november 2009

Mia Törnblom

Jag har nu kommit till kapitel fem i Mia Törnbloms bok. Hon tog tag i sitt liv på ett intressant och något oväntat sätt må jag säga. Vi får väl se om hon klarar av att vända kurs på sitt liv direkt eller om det blir återfall... Jag såg ett par av de tv-program där hon var relationsexpert. Kommer inte ihåg vad programmet hette men jag tror det gick på kanal 3 för några år sedan. Jag tyckte att hon var bra, men något skränig som person. Det kan man nästan förstå när man läser om hennes liv. De tips hon gav var väl egentligen ganska självklara sanningar också, men det kan ju vara svårt att se det självklara ibland när man är mitt i ett problem.
Jag har läst flera självbiografiska böcker om knarkare runt Sergels torg i Stockholm och man brukar alltid få intrycket av att de människor som ska hjälpa narkomanerna, inom kriminalvården och psykvården, är fullständiga idioter. Men i denna bok tycker jag faktiskt att jag skymtar vissa ljuspunkter. Jag väntar med spänning på hur det ska arta sig.

mitt första läsminne

Jag kommer inte ihåg hur det gick till när jag lärde mig läsa och inte heller när det var. Däremot vet jag att på sommaren när jag skulle fylla sex så fick jag ett vykort från min blivande förskolefröken, en stor händelse, som jag tragglade mig igenom själv.

När jag gick i andra klass läste jag mammas gamla exemplar av "Sotarpojken 1" av Liza Tezner, en extremt sorglig bok som utspelar sig på 1800-talet. Den handlar om pojken Giorgio som på grund av olyckliga omständigheter blir såld av sin pappa till en elak man som tänker använda honom som sotarpojke. Giorgio träffar fler pojkar under vägen som också går samma, hemska öde till mötes. Giorgio och hans vänner lever i en hemsk, fattig och fruktansvärt farlig tillvaro. Eftersom det inte direkt var en lättläst bok, i synnerhet inte för en åttaåring, så minns jag att det tog mig flera månader att komma igenom den. Vissa kapitel var så sorgliga att jag var tvungen att sluta läsa för jag grät så mycket att jag inte kunde läsa texten. Jag minns också att jag, när jag var klar, berättade för min fröken att jag läst den och hon trodde inte på mig! Nu, i vuxen ålder, kan jag förstå hennes tvivel men då var jag förnärmad i mitt innersta. Ett annat minne från boken är att jag naturligtvis läste alla namnen som de stavades och när mamma sedan berättade hur de italienska namnen egentligen skulle låta så blev det jättekonstigt och det kändes som helt nya personer helt plötsligt. Jag har aldrig läst om boken för jag vet att jag aldrig kan få samma känsla för den om jag läser den igen. Så är det ju för det mesta med böcker man läst som liten, de kan förstöras helt om man läser om dem när man blir äldre. Å andra sidan har jag ibland fått en helt ny behållning när jag läst om en bok då jag plötsligt fattat saker som gått mig förbi första gången. Nu när jag tänker på saken kanske jag ska våga mig på en omläsning. Jag kanske blir glatt överraskad?

onsdag 25 november 2009

böcker på gång

Eftersom jag är hemma med en rätt livlig son just nu så har jag många böcker på nattygsbordet som jag vill och tänker läsa så fort tillfälle ges.

Hela hösten har jag sneglat på och längtat efter att läsa "Boktjuven" av Markus Zusak. Ni har säkert hört talas om den. Den handlar om flickan Liesel Meminger som lever i Tyskland under andra världskriget. Det är ungefär vad jag vet om den, förutom att jag har åtminstone fyra kompisar som har läst den och bara har gott betyg att ge den.

Jag har upptäckt att ljudböcker är en ganska bra uppfinning när man har mycket annat att pyssla med. Annars är jag en konservativ typ när det gäller böcker, de ska helst läsas i pappersform annars mister man själva känslan. Det är samma sak med morgontidningen. Om jag inte får prassla med en papperstidning så är det ingen bra start på dagen. Idèn att läsa tidningen på nätet har aldrig fallit mig i smaken. Nåja, tillbaka till mina ljudböcker. Under i princip hela oktober har jag lyssnat på Maja Hagerman som läst sin egen bok "Spåren av kungens män". I femton timmar har jag följt framväxten av det land som vi kallar Sverige, samtidigt som jag ammat, lekt, städat, och ibland bara pustat ut på soffan. Det har varit en spännade resa genom historien och jag har fått en helt annan bild av de människor som gjorde runstenar, övergick från asagudar till kristendomen och som byggde upp den värld som vi känner till idag.

Häromdagen övergick jag till en helt annan ljudbok, nämligen "Den gamle och havet" av Ernest Hemingway. Jag har faktiskt aldrig läst något av Hemingway tidigare. Han har funnits med på min "borde läsa"-lista i större delen av mitt liv. Men nu är det alltså dags. Max von Sydow läser om den gamle mannen som sitter ensam i sin båt och försöker dra upp den envisa jättefisken som gäckar honom, timme efter timme. Det är svårt att säga vad jag tycker om den än så länge så jag återkommer till den senare.

Igår kväll började jag på en bok av Mia Törnblom, "Så dumt". Den handlar om hennes tio år som knarkare. När hon var nitton år började hon äta bantningstabletter som innehöll amfetamin. Efter ett tag övergick hon till heroin och det är ingen vacker historia hon berättar. Än så länge har jag bara läst två kapitel, men man blev direkt inslängd i den otäckaste av världar. Jag är mycket nyfiken på att få veta hur hon ska ta sig ur sitt beroende.
Nej, nu ska jag krypa ner i sängen med en kopp te och Mia Törbloms kamp för att få tag på heroin. Det var där jag lämnade henne sist...

Välkommen

Jaha, så sitter jag här och ska försöka presentera mig själv och min blogg. Jag är en bokslukare av värsta, eller ska man säga bästa, sorten. Ända sedan jag lärde mig läsa har jag slukat böcker.
Jag är uppvuxen i en liten by i Norrlands inland och eftersom det inte fanns speciellt många kompisar i närheten så var det perfekt att få sjunka in i en bra bok. Var tredje vecka kom bokbussen på besök, först till skolan på förmiddagen och sedan på eftermiddagen hem till oss. Min syster och jag lånade drivor av böcker.
Det är en klyscha, men har man bra böcker i sin närhet så är man aldrig riktigt ensam.

Sedan jag blev vuxen har jag fortsatt läsa mycket. Det finns ingen speciell genre jag håller mig till utan kastar mig över allt möjligt. Under en period var jag med i en läsecirkel, vilket jag varmt kan rekomendera. Vi valde en bok, träffades var tredje vecka och diskuterade över ett antal koppar te. Bortsett från att jag upptäckte böcker jag aldrig annars hade tittat åt så fick jag också se mig omkring i Stockholms olika delar,trevligt bara det.

Nu är jag småbarnsmamma och min son var inte mer än tre månader när han fick börja smaka på tuggvänliga, färggranna och i vissa fall luddiga bästsäljare. Vid åtta månaders ålder är han nu en van bokslukare som glatt sätter sig tillrätta när " Molly Mus leker kurragömma" kommer fram.

Tanken med den här bloggen är att jag ska berätta om böckerna i mitt liv, ge boktips, kanske få boktips från dig som läser och annat smått och gott som har med litteratur att göra. Känn dig välkommen att kommentera, tipsa och dela med dig av dina läsupplevelser!