Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 29 november 2021

Veckan började inte på det bästa sättet. Två bussar dök inte upp och efter att ha väntat i i en halvtimme så var jag aningens genomfrusen. Men när jag väl kom på jobbet så gick allt bra. Efter en rejäl mugg med kaffe och ett gäng glada tvåor så kändes saker och ting som de skulle igen. Jag jobbade extra igår och sedan gick jag på julkonsert med min systers kör så jag har varit lite extra trött idag.

Förra veckan var mycket trevlig eftersom jag hade min systerson som prao. Det är verkligen inte ofta man får chansen att hänga med sina syskonbarn en hel vecka i streck sådär. Han var intresserad och ivrig att göra sitt bästa så jag var väldigt stolt över honom.

Dagens händelse är väl annars att vi fått Sveriges första kvinnliga statsminister! Jag tänker inte gå in på vad jag tycker om Centerpartiet i den här frågan, mer än att de inte betett sig särskilt moget. Å andra sidan är de långt ifrån ensamma. 

 Sommar i strandhuset – Veronica Henry – Bok | Akademibokhandeln

I höstas lånade jag ""Sommar i strandhuset" av Veronica Henry men hann aldrig läsa ut den då det var kortlån på den. En populär bok med lång kö på biblioteket. Så jag ställde mig på kö igen och nu dök den upp härom veckan. Det är alltid lite vanskligt att pausa en bok sådär i ett par månader eftersom man ska komma ihåg vad boken handlade om och hur långt man kommit. Resultatet blev också att jag hade vissa problem att komma in i den nu. Men, jag gillade den, precis som jag gillat alla Veronica Henrys böcker. Robyn och Jake ska gifta sig och Robyn är gravid. De är mycket lyckliga och inga moln syns på himlen, eller? Robyn har en låda som hon aldrig öppnat. I den finns minnen från hennes allra tidigaste tid i livet. Robyn blev adopterad som liten bäbis och trots att hon älskar sina föräldrar och sin syster så har hon ett behov av att få veta sin historia, nu när hon själv ska bli mamma. Men beslutet påverkar också alla runt henne och det är inget lätt beslut att börja gräva i det förflutna.




tisdag 23 november 2021

Novemberpoesi

November

Mörkret 

sprider sig tungt

och svart, som värmen

från en järnkamin

i hörnet av

vårt liv


vi låter vänja oss

vid spröda höljen,


filten över axlarna

-natten över dagen


-Jan Östergren-

Ur Regnmakare

1975



lördag 20 november 2021

 Igår på bokbussen såg vi tre stora älgar på en åker, åtminstone två av dem var tjurar med rejäla horn. Jag har inte sett en älg på ett par år, vad jag kan erinra mig. Det sägs att älgstammen är liten just nu och kanske är det förklaringen till varför det var så länge sedan sist. Fina var de i alla fall och skönt att de var på ett visst avstånd och inte i närheten av bussen. För ett par veckor sedan hoppade tre hjortar över vägen, den sista var bara någon decimeter från att bli påkörd. Nu vill min busschaufför verkligen inte erkänna det utan påstod att hon hade total kontroll över situationen och att vi inte var i närheten av att köra på någon hjort, men jag är inte riktigt övertygad om det. Nåja, djurlivet och kuskandet runt i små byar är en stor del av tjusningen med bokbuss.

 Älg Scarf Djur - Gratis bilder på Pixabay

Gulligaste händelsen på gårdagens tur var den lilla pojken, kanske fyra år, som blev jätteglad när vi kom för  han trodde att vi skulle ta med barnen och personalen på semester, kanske till stranden? 

Ja, tänk om bokbussen plockade upp folk och tog med dem till stranden. Det låter härligt, och lite som en bra bok!

Min plan för lördagen är en knappexkursion. Jag har stickat en mönstrad yllekofta (den heter Majsan för den som har koll på stickvärlden) och nu behöver den knappar. Det verkar som att det kanske bara finns en riktig knappaffär i Uppsala. Koftan är min första steakade, det vill säga uppklippta, kofta och det gick sådär. Jag borde ha haft fler mittenstickade maskor för att kunna klippa upp på ett säkert sätt och det var med andan i halsen som jag gjorde det. Just då såg det bra ut men sedan blötte jag koftan och skulle sträcka ut den och då gick tre, fyra maskor upp på ett ställe. Så nu måste jag se om jag kan rädda den. Det borde gå. Nästa gång jag gör den här typen av stickning ska jag ha minst två mittenmaskor till för säkerhets skull.

Philippa Gregory har kommit med en ny bok häromsistens vilket också har påmint mig och andra om hennes tidigare böcker. Jag har inte hunnit läsa hennes senaste utan i stället plöjt "Jungfruns älskare".

Starten på historien är 1558 när Elizabeth 1 blir drottning. Vid hennes sida finner man ständigt den tjusige adelsmannen Robert Dudley. Han är fast besluten att få ut det mesta av hovlivet och vänskapen med Elizabeth (som snabbt blir mycket mer än vänskap) efter några svåra år där  han bland annat satt i Towern.

Att han är gift med den tillbakadragna och ödmjuka Amy bortser han glatt ifrån. Som vanligt i Gregorys böcker är det dramatiskt vid hovet, fullt av lögner, ränkspel och taktik. Mitt förhållande till de här böckerna är lite samma som förhållandet till Herman Lindqvists böcker. Spännande berättelser med historisk grund och stor författarfrihet. Skillnaden mellan de två författarna är att Philippa Gregory inte låtsas att hon är helt historisk korrekt och har inga problem med att påtala att hon gissat en hel del utifrån ett historiskt skelett.

Spännande och avkopplande är det att läsa och efteråt måste jag alltid kolla upp den verkliga historien.

Jungfruns älskare

 


 


onsdag 17 november 2021

Ett äkta äventyr!

Solo Sister - Biografier - Litteratur - Klättring | Fjällsport För drygt två år sedan hade vi besök på biblioteket av äventyraren Johanna Davidsson. Hon är den första svenska kvinnan som åkt skidor helt ensam till Sydpolen. Det tog henne 38 dagar, 23 timmar och fem minuter. Efter några dagars vila åkte hon sedan tillbaka, fast då kunde hon använda kite en stor del av turen så det gick snabbare.

Nu, två år efter hennes fascinerande berättelse den där kvällen på biblioteket, så har jag äntligen läst hennes bok "Solo sister Vägen till Sydpolen" där hon berättar om alla förberedelser och själva färden. Vi får höra andra äventyrares historier, fakta om olika expeditioner och annat smått och gott. Nu är jag ju inte den som ens skulle tänka tanken på att göra en sådan här grej men det är väldigt spännande att läsa om någon som gjort det. Johanna Davidsson får det dessutom att låta roligt och även om det är en extremt jobbig erfarenhet så får hon det ändå att låta rätt lustfyllt. Jag fylls av ungefär samma känsla som när jag ser Lars Monsen på tv, ni vet han som lufsar runt i skog och mark, fiskar, läser kartor och överlever, ibland har han åkt efter slädhundar också.

Men jag börjar trots allt tänka djärva tankar, kanske skulle man börja träna igen...?









 Jag har haft några riktigt trevliga bokprat den här veckan med lågstadiebarnen. Vid sådan tillfällen önskar jag att alla bekymrade experter med rynkiga pannor fick vara med. När man tar sig tid och pratar böcker och läsning med barn, tillsammans med engagerade och entusiastiska pedagoger så blir det bra.

Jag ser det gång på gång. När eleverna är äldre måste man lära känna dem och förtjäna deras intresse. När det är yngre elever, eller när de har svårt med tålamodet, ja då får man akta sig så att man inte blir för långrandig. Men om man är lyhörd för hur gruppen framför en fungerar och känner dem så rycks de nästan alltid med. Naturligtvis kan man inte räkna med att exakt alla ska jubla men min övertygelse är att om den allmänna stämningen i gruppen blir bra och majoriteten blir sugna på läsning, ja då kommer man så småningom att fånga in de ovilliga också. 

I en klass jag hade för ett antal år sedan så var det en som vägrade läsa, punkt slut! Jag minns att jag funderade här i bloggen på hur jag skulle lösa problemet. Det var inte det att hen inte kunde läsa, tvärtom. Men eleven såg absolut ingen poäng med att ta sig igenom en bok. Jag smörade med att hen fick bestämma högläsningsbok, jag plockade ihop högvis med tips och vände ut och in på mig själv, men näe, inget fungerade.

Tills den dag då vi lärare presenterade en tävling där vi skulle tävla mot klasserna i antal lästa sidor under tre veckor. Om eleverna slog oss skulle vi bjuda på fika. Och jisses, då fick min ovilliga läsare motivation. Under de där tre veckorna plöjde hen säkert fem böcker. Och samma dag som tävlingen slutade, och jag lite hoppfullt trodde att nu kommer hen att fortsätta läsa av bara farten, ja då var det slut på det roliga och ingen mer bok blev läst under vår tid tillsammans. Men då hade jag slutat oroa mig eftersom jag sett att hen ju faktiskt kunde läsa, hade god läsförståelse och ett ovanligt tjurigt humör.

Min poäng med allt det här är att om man kokar ner hela den bekymrade debatten om barn och unga som inte läser och framför allt inte frivilligt, ja då tänker jag att det är vi vuxna som befinner oss i  närheten av barnen och ungdomarna som måste sluta vara bekväma. Vi måste engagera oss och bry oss om våra barns läsning. Och läsa själva. Om vi vuxna inte gillar att läsa och prata böcker, då kan vi inte heller kräva att våra barn ska göra det. När vi tar oss tid och pratar litteratur med barnen så blir vi själva belönade dessutom då de ofta bjuder oss på sina intressanta och kloka tankar och reflektioner. För att inte tala om hur roligt det är att diskutera bra och dåliga böcker!

lördag 13 november 2021

 Novembermörkret ligger som en varm filt över nejden, H och hans pappa spelar dataspel ihop, det märks att det är mysigt för det pladdras nöjt om viktiga saker. En farbror är ute och promenerar i mörkret och kaninen sover i fåtöljen.

Jag har jobbat idag. Det var väldigt lugnt så jag hann fixa lite saker jag inte hunnit  med de senaste veckorna. Sådant känns alltid bra. Spökböckerna från Halloween fick åka in i hyllorna igen och jag har skyltat med annat smått och gott. Skolan har barnboksvecka nästa vecka. Se här  så jag har skyltat med bra högläsningsböcker och lite annat. Snart är det dags för kalenderböckerna att åka fram, mycket att tipsa låntagarna om nu. Skolan och fritids är på hugget i höst vilket gör mig glad och varm inombords. Kanske har debatten om läsning och fysiska, alternativt digitala, böcker tagit skruv och fått lärarna att tänka till.

 Årets slut närmar sig fort och jag har redan börjat fundera på nästa års läsplaner och bloggande. Läslöften är svårt men jag har några saker jag skulle vilja få in i min läsning och blogg. En sak som jag  helt har tappat men som jag är sugen på att ta upp igen är dikter. Ett tag läste jag dikter varje vecka men sedan kom så mycket emellan. Ibland går jag tillbaka i min blogg och läser dikterna. Jag har ju valt dem av en anledning. I december har vi författarbesök i årskurs 8. Då kommer Sofia Nordin och i mina förberedelser läste jag om hur viktiga ord är för henne. Det är väl därför dikter är så betydelsefulla. Med få ord säger författaren så mycket.

Jag kämpar på med "Sagan om Isfolket" Lyssnar för tillfället på del 37 "Stad i skräck" Det kan så här långt vara den tråkigaste av alla jag lyssnat på. Nu gäller det bara att ta sig igenom den...

 

 Kvinnan på stranden   Vandring i mörkret - Margit Sandemo   Trollmåne - Margit Sandemo  Stad i skräck - Margit Sandemo


tisdag 9 november 2021

Ja se det snöar, ja se det snöar...

Så blev det vinter då. H fick ta bussen imorse för de varnade för blixthalka. Jag är hemma idag och är krasslig, vad det nu är som drabbat mig, lite oklart. Kanske är det bara livet. 

Kaninen ville väldigt gärna gå ut och sedan satte han sig på ett bra ställe och där satt han och mös tills han var helt vit. Nu snarkar han i sin fåtölj. 

Apropå snö så har jag snöat in på träd just nu.

Dels har jag sett den fascinerande serien om skog på svt play. Det var Vetenskapens värld som visade flera avsnitt med olika vinklar på skogsbruk, framtidens skogar, miljö och allt möjligt. Skogen är ju något som, åtminstone i den värld jag befinner mig i, ses som något som alltid funnits till för oss att använda och nyttja. Nog har folk varit upprörda för regnskogen men våra egna granskogar har vi kanske inte tänkt så mycket på. Inte förrän nu!

För den som äger skog och förlitar sig på den som en inkomstkälla så är det inte helt enkelt att börja tänka att skogen behöver få står kvar och bli gammal. Så är det för många i  mina hemtrakter.

Dessutom har jag just läst färdigt den eminenta boken "Trädens hemliga liv" av Peter Wohlleben. Den har några år på nacken, gavs ut på svenska 2016, men är högst aktuell även nu, kanske ännu mer. I den presenterar författaren och skogvaktaren Wohlleben forskning och egna erfarenheter på ett lättsamt sätt om de fantastiska träden! Han förklarar varför träd har lika mycket intelligens, känslor och minnen som alla andra levande varelser. Grejen med träd är att deras livscykel är så så lång och långsam att vi människor uppfattar dem som döda ting som aldrig förändras. Efter att ha läst boken kommer jag inte kunna se ett träd utan att förundras, närstudera och imponeras. Jag tänker att alla borde läsa, i synnerhet de som arbetar med och hanterar skog. 

Jag tycker att det är väldigt jobbigt många gånger att se Vetenskapens värld. De har extremt bra och viktiga serier men för varje problem och fara för vår värld som jag lär mig mer om, desto ledsnare och mer upprörd blir jag. Ibland känns det som om man lika gärna skulle ge upp. Men så kommer det något, som den här boken eller den danska svt play-serien Ge oss naturen tillbaka som inger ett visst hopp och får mig att känna att jag är åtminstone inte ensam om att bry mig.

 

 Trädens hemliga liv | Bengt Mauritzson



söndag 7 november 2021

Vi har just kommit hem från en långpromenad i novemberregn. Det är verkligen höstruskigt nu.

Författarbesöket i tisdags blev bra. Tack och lov för fritids som kom med ett gäng. Det är väldigt svårt annars att få ihop deltagare på aktiviteter vi har. Jag vet ju hur det är hemma hos oss, det är nästan omöjligt att få iväg H på bibliotekssaker. Han känner sig mycket sällan lockad. Camilla Lagerqvist berättade om sina böcker och hur hon fick idéer till dem. Barnen tyckte det var spännande att höra om andra världskriget, motståndsrörelsen och allt annat som böckerna handlar om.

Till veckan är det mycket som händer. Lärarna har  plötsligt önskat bokprat i flera årskurser. Imorgon, måndag, ska jag presentera Sofia Nordin för åttorna. Hon kommer och besöker dem i december. På torsdag ska jag träffa både femmorna och ytterligare ett gäng åttor. Veckan därpå ska jag boktipsa förskoleklasserna. Det ska bli kul, men svårt att få tid för alla.

Igår kväll besökte vi kyrkogården och tände ljus. Det har alltid varit viktigt för T och hans familj. I min familj har vi inte haft den traditionen men när jag följer med tycker jag att det är fint och mysigt med alla ljus. 

Jag jobbar vidare på bokhögen bredvid sängen...Där finns verkligen både smått och gott att sätta tänderna i. Då och då hittar jag någon bok som jag glömt bort att jag hade (vilket kanske är ett tecken på att det är lite för stor hög).

"I hjärtats bibliotek" av Phaedra Patrick får vi träffa Martha Storm som har kört fast i livet. Efter en sträng uppväxt där pappan bestämde allt så offrade hon sin chans till kärlek och familj eftersom föräldrarna behövde henne. Den som förstod henne bäst, mormodern Zelda, dog tidigt.

Nu är Martha snart femtio, föräldrarna är döda och Marthas liv går mest ut på att hjälpa folk i omgivningen som ett sätt att få bekräftelse. Ingen uppskattar egentligen hjälpen utan tar den bara för given. Men så får hon ett mystiskt paket som innehåller en bok. Boken får allt i Marthas liv att rämna. Hon förstår ingenting och börja gräva i mysteriet. 

Det var en mysig och lite tankeväckande feelgood, ganska oförutsägbar vilket alltid upskattas.

Patrick, Phaedra | I hjärtats bibliotek | Köp din bok billigt från  bibliomani.nu