Här kommer en sista hälsning 2023. Vi är i ett mycket snöigt Jämtland och jag har just  kommit in efter att ha varit ute och skottat snö. Lite bitter kände jag mig när jag, mycket nöjd, just hade skottat klart en lång gång mellan husen och plötsligt ser min far komma efter med snöslunga. Det var mycket tydligt att min insats mest var för min egen motions skull.

När jag kommer tillbaka till min egen dator i Uppsala kommer jag att ta tag i den vanliga listan med böcker jag läst och tankar om året som har gått.

Igår klarade vi av nyårsshoppingen och på vägen hem hamnade vi mitt i en hop med ungefär 20 renar som lufsade på vägen. Flera av dem hade reflexhalsband vilket jag aldrig sett förut. Vad de gjorde på vår väg är lite oklart, så här års ska de inte vara här. 

I eftermiddag kommer min syster med familj, mysigt. 

Igår såg vi en mycket intressant dokumentär om Carl och Karin Larsson, del två av tre. Så ikväll får vi kolla in första delen på

Svt Play

Jag har avslutat mina två julkalenderböcker på Storytel och börjat på en ny. Den här gången har jag hittat en riktig knashistoria som fått mig att fnissa högljutt under snöskottningen. Fredde Granberg läser "Fallet med den nakna spanjoren".

Paret Gösta och Lucifer har startat en detektivbyrå i Söderhamn. Idén har de fått eftersom Gösta är en gammal polis, som jag misstänker nog kanske har fått sparken. Lucifer är den mer försynte och klarsynte parten i förhållandet. Gösta älskar allt amerikanskt och eftersom han varit i USA en gång (typ 1976) så pratar han hela tiden en intressant svengelska.

När de nästan gett upp hoppet om att få något uppdrag så ringer en mycket snygg spanjorska på dörren och vill ha hjälp med Carlos som är ute och slarvar på nätterna. Detektivduon tar sig entusiastiskt an uppdraget och trots att spanjorskan kommer tillbaka efter ett par dagar och har ångrat sig så tänker de inte ge upp.

Jag har lyssnat på fyra delar så här långt och kommer att känna mig lätt utmattad innan jag är klar har jag en känsla av. Men det är en passande skröna att lyssna på ute i snöyran. Författare är Mikael Ressem.

"Jul i den lilla bokhandeln" är Jenny Colgans senaste bok som jag just slukat. Numera är det väldigt, väldigt sällan som jag slukar en bok och inte vill att den ska ta slut, men det här är en sådan bok. Jenny Colgan har ju ett flertal serier på gång och ibland har jag svår att hålla koll på dem men jag tror att det är den här bokhandelserien som är favoriten ändå. Carmen är familjens svarta får. Som barn var hon arg och motvalls. Hon gick aldrig på universitetet och hennes pojkvänner har för det mesta varit rötägg. Hennes storasyster däremot är jurist, har ett tjusigt hus, en perfekt familj och misslyckas aldrig. Affären där Carmen arbetar lägger ner och efter att hon suttit hemma hos föräldrarna och deppat tillräckligt länge så ordnar systern ett jobb åt henne veckorna före jul i en bokhandel. Jag tycker mycket om Carmen och historien passar perfekt så här i jultid. 

Just nu läser jag en svensk feelgoodhistoria av Anna Alemo. Det är första delen i en serie på tre delar som heter "Boklyckan" och boken heter "Hemligheter och hängmattor". Tyvärr är den inte jämförbar med Jenny Colgan i kvalité vilket får det att gå lite trögt. Men jag  kämpar. Agnes är dotter till en mycket känd skådespelare med okänd pappa. När en journalist börjat gräva i  gåtan vilken som är hennes pappa så får hon panik och hyr en sommarstuga i sommarstugeområdet Boklyckan. Hon är fast besluten att hålla sig på sin kant och inte avslöja vem hon är men det är inte lätt med glada, sällskapliga och entusiastiska grannar.

Har också klämt en Nora Roberts..."Längtan hem" är del två i serien "Släkten O´Dwyer"

 

Så, gott nytt år! Så ses vi på andra sidan nyår.

 Så är det äntligen jullov!

Snön har singlat ner hela dagen, kanske blir det en vit jul trots allt. 

Ikväll blir det födelsedagsmiddag hos en syster. Min familj har varit ledig idag och förhoppningsvis hunnit klä granen och julstökat lite.

Imorgon blir det städning och julgrejande men kanske och lite stick- och lästid, vem vet?

Alla julklapparna är fixade men jag behöver gå igenom dem för att se så att jag inte missat någon. 

Igår blev det lite hetsig stämning när vi plötsligt fick mejl från SJ att tåget hem till Uppsala den 2 januari är inställt på grund av fordonsfel. Vi lyckades i alla fall omboka så att vi åker hem samma dag men får vänta tre timmar i Sundsvall. Det känns lite jobbigt men vi kommer hem i alla fall.

Nu vill jag mest bara ligga på en soffa, sippa på något gott och läsa en bra bok.

Följande böcker är avslutade och återlämnade på biblioteket.

 

"Pottungen" och "Räfvhonan" av Anna Laestadius Larsson.

En mycket läsvärd serie för den historieintresserade!

 Ytterligare en jobblördag. 

Men sedan börjar nedräkningen. Jag jobbar en vecka till och efter fredagens insats så har jag jullov! 

Idag är det betydligt varmare än på flera veckor, nästan lite regn i luften.

Några tappra själar åkte skridskor på banan utanför mitt bibliotek idag men det är nog sista chansen på ett tag för isen såg väldigt blöt ut och ryktet säger att det blöta vädret ska fortgå i några dagar till, åtminstone.

Jag har redan haft en smärre julklappskris då jag råkade förlägga en julklapp som var under arbete. Har letat i flera dagar samt anklagat vissa familjemedlemmar för att ha gömt den. I morse dök den upp, som jag misstänkte låg den på ett säkert ställe för att inte bli hittad av fel person. Stället var lite för säkert, även för mig helt enkelt. Sådana här gånger känner jag mig lite för lik min mamma som vid ett tillfälle i min barndom råkade hitta en försvunnen julklapp lite närmare påsk än jul...

I kväll är min plan att göra en pepparkaksdeg som jag och min hjälpnisse ska baka ut imorgon. De senaste åren har jag fått tjata på nissen, som tycker att han är för stor för att baka pepparkakor. Men sedan när han väl kommit igång så brukar det vara rätt så kul trots allt. Och han har verkligen inget emot att smaska i sig de färdiga kakorna sedan.

Jag fortsätter läsa hertiginnan Charlottes dagbok från 1700-talet. Det har gått trögt med läsningen den här veckan eftersom jag inte klarar mer än några sidor innan jag somnar, får börja om, somnar och ger upp.

Men, Åsa Ekströms "Sayonara September 3" har jag i alla tagit mig igenom sedan sist.

Lucia

Aldrig att jag har ångrat att jag lämnade läraryrket och blev bibliotekarie. Men just på lucia kan jag faktiskt längta lite tillbaka. Inte till att arrangera luciatåg med mina klasser, den stressen är jag gärna utan. Men, den mycket speciella, förväntansfulla stämningen när man sitter där med en massa elever och myser till ljus och sång. Om jag frågade fint är jag helt övertygad om att jag skulle få vara med på skolans firande, men det har aldrig blivit av och det är dessutom lite skönt att vara på sitt lilla bibliotek också.

Men ikväll ska jag få lyssna på en systerdotter som ska lussa och jag har jagat iväg min fjortonåring som skulle lussa med sin årskurs i morse. Han var mycket nöjd då stjärngossarna skulle slippa linne och i stället ha svarta jeans och vit skjorta. Ungdomen nuförtiden vet inte hur bra de har det...

För tillfället lyssnar jag på en av årets julkalendrar på Storytel. Det är både lite mysigt och irriterande att bara kunna lyssna på ett avsnitt om dagen. Jag håller ju på med en av förra årets också

bokfavoriter: julkalender

så det blir mycket jul, som det ju ska vara i december.

Årets kalender heter "Färden mot jul" och är skriven av Helena Lindh. Den är rolig för att den utspelar sig i Östersund, välbekant miljö med andra ord. Beata bor med sin man Pär, dotter Julia och hund i Östersund. Beata har blivit av med jobbet som revisor och får otippat jobb som tågvärd på Snötåget, alla som åkt Inlandsbanan kommer att le lite nostalgiskt...

Hennes man Pär har blivit smått galen och snöat in på miljöaktivism på ett fanatiskt sätt och Julia vill helst bara köra Epa och vara med nye pojkvännen Gustav.

Beatas storasyster Bitti är chef och bor i Stockholm. Hon har problem med det sociala samspelet med andra människor, för att uttrycka det fint, och ställer till det på jobbet så till den milda grad att hon blir ombedd att ta en time out.

Ja, det är inte mycket som funkar för de två systrarna och deras familjer och jag ser med spänning fram emot hur allt ska lösa sig på slutet.

Min hemliga förhoppning är att Beata ska göra sig av med Pär för han verkar vara ett riktigt spån. Men, men, vi får se hur det går.

Månadens dikt december 2023

 Idag låter jag Göran Greider komma till tals med en dikt ur boken "Och dagarna är som små sekler" från 2012.

Mycket gamla flöjtkonserter

slår sig ner

som fåglar

i de här rummen

bland alla mina saker.

 Det bästa med en stressig period, som december ju är, att man hela tiden kan bocka av saker vilket gör att man känner att man rör sig framåt. 

Födelsedagsfesten är gjord, skolbibliotekariemötet, författarbesöket och en av två jobblördagar likaså. 

Igår åkte vi till landet och begravde vår lille pälsörade vän. Det var sorgligt men också lite skönt, ytterligare en sak avklarad även om det inte fanns i kalendern för en månad sedan.

Veronica Henrys senaste bok "30 dagar i Paris" handlar om Juliet som vid 50 års ålder är nyskild, har utflugna barn och behöver fundera över vad hon ska göra med resten av sitt liv. 

Hon är fortfarande god vän med exmannen Stuart men det var just det som fick dem att skiljas, de är bara vänner. 

Som 20-åring for Juliet till Paris som AuPair. Det blev både hennes bästa och värsta upplevelse och nu bestämmer hon sig för att resa dit igen för att göra upp med sina upplevelser. Hon ska skriva en bok, kanske bara för sig själv, hon vet inte, men genom att vara där i 30 dagar, se platserna igen och kanske möta människorna från det förflutna så tänker hon att hon kanske kan gå vidare.

Boken är en ren kärleksförklaring till Paris och Frankrike. Jag blir fruktansvärt sugen på att åka dit. Men det handlar förstås, som alltid i Veronica Henrys böcker, om att närstudera sitt liv och rätta till de saker som man inte trivs med. Jag tyckte om den som jag brukar göra med hennes böcker. Även om man inte alltid är i behov av att göra lika drastiska förändringar i livet som hennes karaktärer så skadar det ju inte att fundera på hur man vill att livet ska levas. 

 

Eftersom jag tyckte om Åsa Ekströms mangaböcker om att vara mangatecknare i Japan så har jag lånat och läst tre av hennes andra mangaböcker. "Sayonara september" är lite inne på samma tema som de första jag läste. Det handlar om Alex som börjar på en tecknarskola och bor i kollektiv. Hon har dock ett mörkt förflutet som påverkar hennes liv och gör att hon har svårt att gå vidare. Den första "Sayonara september perfect edition" visade sig vara en nyutgåva så när jag satte igång med den andra så kände jag igen historien. Det hade jag nog fattat om jag läst lite mer noggrant på baksidan. Men jag har ändå läst den eftersom en del saker är borttaget från den nya. Nu har jag tredje delen kvar, den ligger på nattduksbordet och det blir intressant och se om jag känner igen den också?

 Denna decembermånad kommer jag aldrig att glömma. Inte en lugn stund utan det händer saker hela tiden. Dels var det ju det här med Speedy, det kommer att ta lång tid för oss i familjen att bearbeta. Min T har filmat några nätter för att vi ska se vilka djur som rör sig runt vår altan och rätt som det var, några nätter efter att kaninen försvann så fångade han en stor och ståtlig räv som svepte förbi. Den var inne i kaninens toalettbur så rimligtvis är det den som är skyldig till dådet. Jag tycker att det trots allt känns bättre om det är en räv än en grannkatt som är skyldig. Men man måste ändå undra hur i hela fridens dagar en stor räv kan klämma in sig genom den extremt lilla lucka som finns?

Igår fyllde jag 50. Vi hade stort kalas i lördags och det var väldigt trevligt. Jag hade till och med lyckats locka hit min pappa över helgen vilket kändes mysigt.

På jobbet är det utbildningar, skolbibliotekariemöte och författarbesök, allt inklämt under dessa två första decemberveckor. Det är så typiskt att allt händer samtidigt, under just de veckor på året då man är som mest slutkörd och helst bara vill ligga under en filt och läsa böcker. 

Så, det har inte blivit så mycket läst under den senaste veckan. Min enda bok är faktiskt del 2 av Åsa Ekströms "Mitt liv i Japan En svensk mangatecknares äventyr 2".

Lika bra som den första förstås. Den här gången får vi också följa med när en japansk kompis besöker Sverige vilket ger en intressant vinkling på våra svenska traditioner och vanor, självklara för oss i vanliga fall men lite knasiga emellanåt när man ser dem genom en annan kulturs glasögon...