Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

torsdag 29 december 2011

Det är nästnästsista sista dagen på året och vi har det lugnt och skönt. T har åkt på jobbet och vi har lånat vår kusin. Det började lite trögt med att H inte skulle låna ut sina leksaker och I ville bara leka med mig. Men nu har vi ätit frukost och de springer runt med en julgransgirlang och sjunger "Ja må du leva!" så då kan man nog konstatera att isen är bruten.

Efter att ha läst tre noveller ur "Det som nästan kväver dig" så går det inte att välja ut vilken som är bäst. Historien om den unga flicka vars bror hamnat snett i "Cell ett" är hemsk och gripande på ett osentimentalt sätt liksom historien om hur två systrar som hälsar på sin moster och hamnar mitt i ett upplopp i "En privat angelägenhet". Den håller jag på att läsa just nu.

tisdag 27 december 2011

När jag läst färdigt "Det goda inom dig" var jag tvungen att vänta en dag innan jag kunde börja på nästa bok. Den är en sådan där historia som man måste gå och tänka lite på och tankarna vill inte riktigt lämna Linda Olssons värld.

Nu har jag dock hoppat på nästa projekt som är "Det där som nästan kväver dig" av Chimanda Ngozi Adichie. Jag har läst den första novellen och tror att jag kommer att gilla den här boken lika mycket som "Lila hibiskus"!

måndag 26 december 2011

God fortsättning på er, alla bokvänner!
Hoppas att ni haft en lika härlig julafton som jag. Julen har utvecklats till något helt nytt sedan jag blev mamma. Under flera år tyckte jag att själva julaftonen var något som skulle klaras av så att man sedan kunde slappa och inte göra något alls under mellandagarna. Men i år gick det inte annat än att vara glad och förväntansfull när familjens lilla tomte skuttade omkring här och väntade på julklapparna och han tyckte att allt han fick var jättebra. Så, bättre kan det inte bli.
Idag har vi trängts med alla andra på mellandagsrean. Det blev inte så många fynd, ett par täckbyxor till H och en pyjamas till mig. T påstår att jag är den mysgalnaste människan som finns. Men vad ska jag göra, det är ju så lockande med mjuka och fluffiga myskläder, fika i sängen och en bra bokhög på nattduksbordet.

Linda Olssons bok, "Det goda inom dig", är precis så bra som jag hoppades på. Den handlar om Marion, eller Marianne som hon hetat i ett tidigare liv. För att slippa ta itu med sitt förflutna och sina minnen har hon bosatt sig i ett ensligt hus där hon levt i femton år. Hon är en riktig eremit som undviker andra människor om hon kan. Men när den lille pojken Ika dyker upp börjar saker att förändras och Marion inser att hon kanske inte är den person hon själv trodde.
Jag vill inte berätta mer för jag tror att jag kommer att förstöra för er som inte har läst den än. Som alltid får jag lite ont i magen när det är barn inblandade som far illa, men samtidigt skriver Linda Olsson på ett sätt som gör att man känner hoppfullhet och som att inget är försent.

fredag 23 december 2011

God jul på er alla!

God jul på er alla!
Jag hoppas att ni får många hårda bokpaket och tid att läsa allt ni vill...Här har vi julstökat hela dagen, städat, slagit in paket och skrivit de sista julkorten(vilket förstås är ungefär en vecka försent men vad gör man?)
Igår kväll avslutade jag "Gåvan" av Cecelia Ahern, hon som skrev "P.S. jag älskar dig". Den här boken handlar om den framgångsrike Lou Sufforn som alltid prioriterar sitt jobb framför sin familj. Han bryr sig igentligen inte om någon annan än sig själv trots att han har en fantastisk fru och två fina barn. En morgon stannar han av någon outgrundlig anledning och börjar prata med en tiggare utanför kontoret, Gabe. Efter att ha pratat ett tag ger Lou Gabe jobb som postutdelare på kontoret. Det visar sig att Lou blir mer påverkad av det beslutet än vad man kan tro.

Jag tyckte om "P.S jag älskar dig", men den här boken är bara för mycket. Cecelia Ahern försöker banka in sitt budskap på ett allt annat än sublimt sätt. Lou blir en helt orealistisk figur och jag lyckades inte känna någon empati med honom då han inte kändes som en trovärdig person. Slutet var så snyftigt och sirapssött att det kändes som om jag badade i klet. Läraren på min skrivarkurs sade att vi ska akta oss för att vara för tydliga med vårt budskap eftersom läsaren inte vill få sensmoralen skriven på näsan. Efter att ha läst den här boken förstår jag precis vad hon menar.

söndag 18 december 2011

Tidigt besök av tomten...


En av de roligaste sakerna med att ha en egen blogg är att man får vara med i bokbyten. Nu så här i mörkaste december behöver man allt uppiggande man kan få och när jag igår öppnade mitt gröna paket så blev humöret genast på topp.
I paketet hittade jag allt möjligt trevligt.
* "One day" av David Nichols, en bok som jag verkligen suktat efter...
*"Nick och Norahs oändliga låtlista" av Rachel Cohn och David Levithan, som jag aldrig hört talas om men som verkar lovande och intressant.
*choklad
*tomtebloss som vi genast testade och som var en stooor succé och mycket uppskattat av hela familjen
*olika bakingredienser som jag ska använda under jullovet....
*te
Tusen Tack!
Nu ska jag försöka lista ut vem min hemliga jultomte är. Såg var paketet var postat och har fått en ledtråd så jag har lite att jobba med.

onsdag 14 december 2011

Nedräkningen har börjat


Tänk dig att du springer Tjejmilen. Du har klarat av sisådär 9 kilometer och 600 meter. Det är alltså inte direkt mycket kvar. Benen är så trötta att de nästan viker sig. Du har utvecklat tunnelseende och har bara blick för målskylten där framme. Blodsmaken i munnen kom ungefär samtidigt som mjälthugget för ungefär tre kilometer sedan. Trots att förnuftet säger dig att du kommer att klara av det här så känns det ändå som en omöjlig prestation att ta sig i mål.
Ungefär så känner jag nu...
Varje morgon sitter jag på bussen och är så trött att jag har ont i kroppen. I måndags kväll var det stort luciauppträdande av min klass för alla föräldrar och andra familjemedlemmar. Igår morse var jag på jobbet en kvart tidigare än vanligt för att assistera lucia och tärnor med allt från att knyta glitter till att servera apelsinjuice när de höll på att svimma av syrebrist och spänning. Då skulle de nämligen lussa för skolkompisarna. Jag är i alla fall mycket stolt över mina elever. De sjöng strålande vackert och gav allt vid varje uppträdande (totalt fyra)

Imorgon och på fredag är det terminsavslutning på engelskursen. Det blir två späckade heldagar med trevlig middag imorgon kväll och grammatikprov på fredag morgon.

Mållinjen ligger på onsdag om en vecka då det blir jullov!!!
Bokhögen med sådant jag längtar efter att läsa växer för varje dag och även om jag inser att jag inte kommer att hinna läsa mer än toppen på isberget så är det en härlig känsla att veta att det snart FINNS tid till en bok.

Idag damp det ner en paketavi och jag längtar tills jag ska hinna hämta ut det gröna julpaketet. Det blir som en extra julafton när det kommer.
Nu ska jag gå och väcka T som ägnat sig åt att lägga H i över en timme. Varje kväll slutar det med att den som inte nattar får gå och väcka den andre. Så det är inte bara jag som känner mig lite trött just nu.

tisdag 6 december 2011

Unicef

Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop.

Och som ni säkert har räknat ut vid det här laget, är det inte jag som har författat texten ovan. Den har jag alltså hämtat på det där stället där man hämtar bloggmaterial för att stödja den här goda saken. Jag hoppas verkligen att fler hakar på. Det är en spotta i havet, sex påsar nötkräm, men det är något i alla fall.

måndag 5 december 2011

utan min skrivarkurs,,,

Förra veckan avslutade vi skrivarkursen efter åtta spännande och inspirerande veckor. Jag har fått idéer, inspiration, konstruktiv kritik och många goda synpunkter på det jag har skrivit. Nu skrev jag nog minst av alla på kursen eftersom jag är den enda som jobbar, pluggar och har småbarn som ska nattas, men det har ändå varit oerhört givande. En sak som jag har insett är att jag helt ska tänka om. Mitt skrivprojekt har varit att berätta en historia med utgångspunkt från det jag kan och vet. Men efter hand har jag insett att det hindrar fantasin och jag fastnar i någon slags känsla av att det ska vara på riktigt utan att komma för nära sanningen. Så nu har jag tänkt om och fnular på en ren sagoberättelse. Vad det än blir av det hela så är det jättekul och rätt mycket av min tid går åt till att fundera på vad som ska hända...

Som av en händelse fick jag i helgen "Att skriva" av Stephen King av min gullige T (som troget uppmuntrar mig, läser det jag skriver och sedan minsann inte skräder orden om vad han tycker).
Läraren på skrivarkursen var inte överdrivet förtjust i boken som hon faktiskt nämnt vid ett par tillfällen, men jag tycker att den är intressant så här långt. Hon retade sig på att han säger att det finns ett "rätt" sätt att skriva och regler att följa eftersom hon anser att den bästa författaren vågar strunta i reglerna. Men samtidigt har hon sagt att för att kunna strunta i reglerna måste man kunna dem och då är det ju bra att studera vad en bestseller-författare som Stephen King har att säga om saken.
Om inte annat så är det en underhållande bok. Han vet ju sannerligen vad han gör.

torsdag 1 december 2011

Julklappsbyte

Nu är det dags för roliga gröna paket igen.
Denna gång är det julklappsbyte och det ska vara en hel del roligt i paketet. Precis som förra gången ska man berätta lite om sig själv för att göra det lättare för sin bokvän. Så, nu kör jag...
  • Vilken genre håller du dig helst till när du läser? Tja, jag läser allt skulle jag vilja påstå.
  • Jag tycker om så många olika författare att det känns svårt att peka ut någon speciell.
  • Eftersom jag pluggar engelska samt undervisar i det så försöker jag läsa lite lättsam engelsk litteratur.
  • Det händer att jag lyssnar på ljudböcker och jag tror att det kommer att bli mer av det snart för jag håller på att investera i en ny telefon så att jag förhoppningsvis kan ladda ner lite böcker.
  • Jag gör listor ibland, men där plockar jag mest ut enskilda böcker.
  • När jag läser vill jag ha en bra historia först och främst. Och jag gillar det mesta, kärlek, relationer, spänning, fantasy, hjärngympa, få lära mig saker och läsning som ren avkoppling.
  • Thrillers är inget för mig, inte hårdkokta kriminaldeckare heller. Jag är mer åt Agatha Christie och Jacqueline Winspear-hållet.
  • Nja, har väldigt svårt att ta mig igenom "Snö" av Orhan Pamuk så av honom blir det nog inget mer. Nobelpristagare eller ej...
  • Tomas Tranströmer har jag aldrig kommit mig för att läsa, men känner att det börjar bli dags. Haruki Murakami är en annan författare jag länge velat läsa men det har aldrig blivit av.
  • Linda Olssons senaste skulle jag inte tacka nej till. "En dag" av David Nicholls skulle jag också sååå gärna vilja ha och läsa efter att ha gråtit ögonen ur mig på bio när jag såg filmen.
  • Jag gillar att sticka, träna, lyssna på musik och sådant när jag är ledig. När jag hinner gillar jag att baka och laga mat också, fast bak blir det inte mycket av just nu.
  • Min favoritfärg är blå. Nej, samlar inte direkt på något, annat än böcker då. Jo, vänta, fina bokmärken gillar jag.
  • Gillar både te och kaffe, är en fruktansvärd chokladråtta (som försöker minska på schweizernöten). Äter aldrig lakrits och inte gärna vingummi.
  • Min bästa film just nu är nog Niceville, både boken och filmen var superbra tyckte jag.
  • Mitt stjärntecken är skytten.
  • Jag fick fikon i julklapp en gång när jag var liten. Det uppskattade jag inte då och skulle inte göra det nu.
  • Jag blir alltid glad över små roliga, onyttiga saker som jag inte skulle köpa själv.
  • Jag tål allt.

lördag 26 november 2011

Myrddin

Glad lördag på er!
Här i köket är det tågtrafik så det bara visslar om det. Det är Dinosaurietåget (från Bolibompa för er som inte har småbarn) som tuffar omkring. Det är många tidstunnlar att ta sig igenom och många biljetter att klippa.
Utanför köksfönstret skiner solen så vi ska ta en tur till lekparken snart. I eftermiddag är det farbror P som ska leka med H. T ska jobba och jag ska på kalas.

Just nu läser jag "Myrddin", en ungdomsbok skriven av Claes Riemerthi. Den är med på Bokjuryns lista för 2011 och den är fruktansvärt spännande! En del av mitt bokbloggsprojekt i klassen är att vi ska läsa några av Bokjuryns böcker för att sedan kunna rösta på böcker och skriva om dem under våren. Då måste jag läsa några själv innan, tänkte jag, så att jag kan göra reklam för dem i klassen.

Myrddin handlar om Arthur som bor med sin mamma i London. Andra världskriget bryter ut och mamman skickar honom till hans morbror som bor i en liten håla på landet. Morbrodern Danny är vaktmästare på en skola så Arthur får bo där också. Det är lov så det är bara personalen på plats. Väldigt snabbt blir Arthur kompis med en pojke från byn, Ben. I närheten av byn ligger en borgruin som ger ett obehagligt intryck och pojkarna varnas från många håll att hålla sig därifrån eftersom det händer konstiga saker där. Naturligtvis kan de inte låta bli att bege sig dit och de hamnar mitt i både mord och övernaturliga händelser. Sägnen säger att trollkarlen Merlin ligger begravd under borgen och att det är därför det är så mycket trolldom i luften. Om man är i slukaråldern och är intresserad av spänning, Arthur och hans riddare, historia (och andra världskriget i synnerhet)fantasy och flygplan, ja då är det här den perfekta boken. Den är tjock, sexhundra sidor, så det kräver en del av läsaren, men klarar man "Harry Potter" och "Sagan om ringen" vilket en del av mina elever gör så fixar man nog den här också...
Om jag har förstått saken rätt så var Myrddin en keltisk föregångare till Merlin

fredag 25 november 2011

Veckans jerka

Vilka bokrelaterade klappar vill du helst se under granen i år?

Ett svårt val. Jag skulle bli mycket glad om Linda Ohlssons senaste bok "Det goda inom dig" skulle råka hamna under granen. Jag står i kö på biblioteket för att få läsa den, men sist jag kollade hade jag plats 30, så det lär dröja ett tag. Annars så håller jag med Annika, presentkort på Bokia, Akademibokhandeln eller liknande skulle inte sitta helt fel.

onsdag 16 november 2011

boktips till mellanstadiekillar


I min klass har jag just satt igång en läsblogg. Tanken är att motivera eleverna att läsa och skriva och ge föräldrarna en möjlighet att få se något av det vi gör i skolan. Man kan inte tro att det ska vara en så stor grej att se det man själv skrivit på nätet men det är det. Dessutom ser det proffsigt ut när det är inlagt på bloggen. Vårt första projekt är att alla ska skriva om sin absoluta favoritbok. Det är spännande att se vilka böcker som dyker upp. Flera av killarna har valt "Dagbok för alla mina fans" av Jeff Kinney. Jag har inte läst den själv men det är tydligen en serie böcker om en kille som råkar ut för olika dråpliga saker och som också försätter sig i olika knasiga situationer. Jag har tänkt att eftersom den tydligen är så populär bland pojkar i tio-elvaårsåldern så måste jag läsa den. Just killar i den åldern kan ju vara väldigt knepiga att hitta böcker åt så det är alltid bra med böcker på lager.

söndag 13 november 2011

En lista för alla novemberhuttrare som vill gömma sig och krypa fram i vårsolen.

Nedräkningen till första advent har börjat och jag har varit på vinden och klappat adventsljusstaken i smyg. Det blir väldigt sällan tid till någon lista nuförtiden. Men här kommer en i alla fall... En myspyslista (myspys är H:s bästa ord just nu) med böcker som passar till en kopp te och filt.

  • Livets aviga och räta (Kate Jacobs)
  • Sommaren jag blev vacker (Jerry Han)
  • Ensamma hjärtan och herrelösa hundar (Lucy Dillon)
  • Niceville (Kathryn Stocket)
  • Röd lilja (Norah Roberts)
  • Den glömda trädgården (Kate Morton)
  • Mellan frysdisken och hundmaten (Täppas Fogelberg)
  • Saker jag och min sambo tyckte olika om (Sabina Strand) Kanske inte helt passar in i myspysgenren, men lättsam under-filt-läsning trots allt...)
  • Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli trött (Alex Schulman)
  • Mirakelkuren (Inga-Lina Lindqvist)

torsdag 10 november 2011

En gammal goding...


Hemma hos oss är det verkligen svinnovember just nu... När klockan ringer släpar vi oss upp. H snurrar in sig ett varv till i täcket och vägrar låtsas om att han hört något. Om man säger
-Godmorgon...så får man en grymtning till svar eller, i bästa fall, höra långt ner i från kudden
-en stor välling!
Frukost orkar han inte få i sig utan vill bara sitta i soffan och mysa.
Som tur är älskar han sitt dagis så när han väl kommer dit så är allt okej.

När han sitter där i soffan så har H två önskemål varje morgon. Det ena är att få se Djungelboken på svt.play (vilket han aldrig får) och det andra är att vi ska läsa "Kringel" av Margret och H.A Rey (vilket vi nästan alltid gör). När jag var liten tyckte jag mycket om den boken och därför köpte jag den till H. Han tycker också att den är fantastisk och vill höra den ungefär tio gånger om dagen. Numera förstår jag inte riktigt vad det är som är så bra med den för handlingen är då inget att bli upphetsad över. Kringel är världens längsta tax, beundrad av hundar och människor. Han är kär i den söta lilla taxtiken Fiffi som är en riktig stropp. Hon talar glatt om för honom att hon inte gillar långa hundar och struntar fullständigt i att hon sårar stackars Kringel. Men. så en dag ramlar Fiffi ned i ett djupt hål och blir räddad av honom. Och då bestämmer hon sig för att hon är kär i Kringel, fast han är så lång, och så gifter de sig och får valpar. H:s favoritsida är när Fiffi är nere i hålet och har gråtit så mycket att det är en stor pöl på backen.

tisdag 8 november 2011

Hundar och kärlek

Mitt i novemberrusket, mörkret och utvecklingssamtal läser jag den perfekta "mysa under en filt"-boken. Ja, den ÄR som en varm filt när man fryser. Det är "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" av Lucy Dillon. Den handlar om karriärkvinnan Rachel som ärver ett hundpensionat ungefär samtidigt som hennes gifte älskare sedan tio år gör slut och hon säger upp sig från jobbet eftersom han jobbar på samma ställe. Hundpensionatet kommer från Rachels moster Dot. Det dyker upp många olika hundentusiaster hos Rachel när hon installerat sig i Dots hus. Den trevlige men retsamme veterinären George är en av dem.

Den här boken är exakt vad jag behöver just nu och jag rekommenderar den varmt till alla novemberhuttrare där ute...

fredag 4 november 2011

Bloggjerkan

Annika skriver

För någon vecka sedan skrev jag om Morgonpasset där de pratade om "skämslitteratur".Läser du böcker som du skäms för, kanske till och med så mycket att du känner dig tvingad att skyla över den bokens omslag med ett omslag från en annan bok? Eller har du böcker i din bokhylla som du egentligen inte vill att någon ska se?

Jag har aldrig varit någon finsmakare, varken när det gäller mat, kläder eller böcker... Snarare skulle jag kalla mig en allätare med plåtmage vare sig det handlar om mat eller kultur. Det jag gillar det gillar jag och jag har nog aldrig skämts för det. Ibland kan jag känna att vissa av de böcker jag bloggar om inte platsar hos de mer pretantiösa bokbloggarna men det är inget jag bekymrar mig för eftersom jag förutsätter att de inte läser min blogg om de inte vill. Hm, okej då, när jag var i tonåren läste jag Jackie Collins "Hollywoodfruar". Det var väl kanske inte något jag pratade så högt om, i alla fall inte när det var snygga killar i närheten...Men det måste ju vara preskiberat nu ?

torsdag 3 november 2011

andlighet och religion med humor

Min senaste bok ramlade jag över på biblioteket. Om man studerar bokomslaget så tror man att man hittat en totalt oseriös historia. Personen på omslaget ser ut som om hon befinner sig på en bordell (tyckte i alla fall jag...) När jag läste på baksidan insåg jag dock att det handlade om något annat.
Boken heter "Mirakelkuren" skriven av Inga-Lina Lindqvist och den handlar om några vänner i medelåldern som har startat en rådgivningssida på nätet. Företaget ska hjälpa folk med andliga, själsliga och kroppsliga problem. Hela deras idé bygger på en rysk teori. Det faktum att de hjälper andra människor med deras själsliga svårigheter betyder naturligtvis inte att deras egna liv är komplikationsfria. Däremot använder de sig av sina egna metoder för att gå till botten med sina problem. Det är en salig blandning av andlighet, övernaturlighet, exorcism, religion, livskriser och känslostormar.

söndag 30 oktober 2011

Florence


Ojojdå...Det blev visst en aning kortslutning förra gången jag skrev. "Den du söker är inte här" handlar ju inte alls om Fredrika Bremer utan om Florence Nightingale... Tokigt, som H skulle ha sagt. Mia Öströms bok om Florence är i alla fall väl värd att läsa. Den hamnar inte i min kategori biografier, trots att den handlar om en person utan det är mer av en poetisk roman ( en kategori jag just uppfann om ni undrar). Florence har fått ett frieri vid 29 års ålder och hon är lockad, men samtidigt känner hon att hon vill något mer med sitt liv. Om hon gifter sig riskerar hon att fastna i linne, putsa porslin och inte ha någon frihet. Men att förbli ogift kan också göra en kvinna ofri. Hon ser sin ogifta moster, hennes ensamhet och beroende av medkännande släktingar. Florence har också ett kall. Hon ser att de metoder som finns för att hjälpa sjuka stjälper mer än det hjälper. I stället för unken luft, värme och skitiga lakan vill hon införa ljus, frisk luft och renlighet. Om hon gifter sig finns risken att hon inte kan hjälpa de människor som behöver. Svaret på frieriet kommer att vara livsavgörande för hennes liv, men hon är inte riktigt säker på hur.

torsdag 27 oktober 2011

Efter ytterligare en fullspäckad kursdag så cyklade jag hem med glatt hjärta och trött hjärna. Att få läsa engelska är så otroligt upplyftande. Vi har mycket duktiga lärare som inte låter en minut gå till spillo under kursdagarna vilket i och för sig också innebär att tankarna snurrar efter en dags kunskapsinhämtning. Efter en halv termin så känner jag mig som om min pedagogik har höjts med ungefär tio steg och det har börjat genomsyra alla ämnen jag undervisar i. Det bästa är nog i alla fall att jag fått helt ny entusiasm för mitt jobb. Jag kommer inte ihåg sist jag tyckte det var så roligt att undervisa. Det är den där känslan av att plötsligt utvecklas och känna att man får utmana sig själv.
Idag har vi lyssnat på språkforskaren och författaren Gun Lundberg från Umeå och fått ta del av pinfärsk forskning om språkinlärning och det var mycket intressant.

T och hans bror har åkt till Vilhelmina på begravning så H och jag får klara oss själva några dagar. Så ikväll ska jag krypa tidigt till sängs med Fredrika Bremer i boken "Den du söker är inte här" av Mia Öström. En spännande historia om valet mellan att gifta sig eller styra sitt eget liv.
Som det uttrycks i boken:
" En man föds till världen, en kvinna till familjen."

tisdag 25 oktober 2011

The Reader


Det blev en sen söndagkväll. Jag upptäckte nämligen att tv visade filmen "The Reader". Jag tyckte mycket om boken, skriven av Bernhard Schlink och folk runt omkring mig har rekomenderat filmen ett flertal gånger och nu dök den upp.
Det handlar om den 16-årige Michael som inleder ett förhållande med den mycket äldre Hanna. Hon vill inte bara ha sex med honom utan han får också läsa högt för henne.
En dag försvinner Hanna spårlöst, men i Michaels hjärta finns hon kvar för alltid och hans liv påverkas mycket mer än vad någon kunde tro. Utan att avslöja för mycket så dyker hon upp igen på ett oväntat sätt.
Kate Winslet spelar Hanna och Ralph Hennes den vuxne Michael. Filmen var precis lika bra som boken och vad T än säger så var jag vaken hela tiden. Jag snarkade inte alls mitt i!

Jag kommer för övrigt att fixa layouten på bloggen snart, för det här är inte bra....

lördag 22 oktober 2011

Oktoberlördag

Hur spenderar man bäst en oktoberlördag?
Jo, man springer ikapp ett Stockholmståg, eftersom ens sällskap skuttat tigerskutt hela vägen till stationen . Sedan missar man i alla fall tåget eftersom biljettautomaterna inte fungerar. När man äntligen är i huvudstaden, har fikat med E och I och det är dags att börja shoppa loss så inser man plötsligt att det inte är någon bra idé att strosa i affärer med barnvagn i Stockholm, en lördag, då det är fullständigt proppat med folk överallt som blir extremt irriterade när de springer in i den tydligen osynliga, men ack så skrymmande vagnen.

Så, var hamnade jag och vagnsinnehavaren( som sov som en vedklabb i två timmar)? Jo, på Kulturhusets bibliotek. Det var ett genidrag, om jag får säga det själv. Där satt jag i lugn och ro. i en plastbubblefåtölj som dinglade bredvid fönstret. Ja, det låter lite skumt men tänk er en hängmattekonstruktion... Jag läste Janet Frame och H sov i väntan på T som var tvungen att jobba i ett par timmar.

Janet Frame är verkligen en fantastisk bekantskap. Jag så filmen"En ängel vid mitt bord" baserad på hennes självbiografiska böcker och tyckte att den var fascinerande. Hon var en författare från Nya Zeeland som satt inlåst på mentalsjukhus under en period. Precis när hon skulle lobotomeras upptäckte en av läkarna att hon var författare och hade fått ett pris. Det räddade henne och hon kom ut från sjukhuset.

"Mot ännu en sommar" skrevs redan 1963 men Janet Frame tyckte att den var alltför personlig och den gavs ut först efter hennes död. Den handlar om hur hon blir bjuden hem till bekanta över en helg. Hon tackar ja trots att hon är mer eller mindre socialt handikappad. Hon klarar inte av de sociala reglerna och kan inte avläsa andra människor. Det tar stopp någonstans mellan hennes tankar och tal. Alla förväntar sig en verbal, intellektuell och spirituell författare att föra djupa samtal med men får en fåordig, blyg kvinna som svara enstavigt på tilltal. Grace, som hon kallar sig, är också övertygad om att hon har förvandlats till en fågel vilket också försvårar umgänget med andra. Samtidigt som man våndas med henne i umgänget med familjen hon besöker så får man också följa hennes mycket skarpsynta och djupa funderingar. Det är svårt att beskriva handlingen utan att den låter platt, men den har vackert språk och man lär verkligen känna Grace. Jag tycker väldigt mycket om den och tycker att det är avkopplande att läsa om en människa som inte följer konventionens regler men ändå är så klok. I dagens samhälle kan man behöva påminnas om att det rätta inte alltid är att följa mallen...

När jag läser den så önskar jag så mycket att min farmor hade levt så att jag kunde diskutera den med henne. Hon hade tyckt om den, det är jag helt säker på och hade nog haft mycket att säga om boken och Frames liv.

Om ni undrar varför bloggen inte är sig lik så har jag upptäckt var man ändrar utseendet. Jag blev alldeles entusiastisk och tyckte att det var jättekul att greja. Men jag vet inte om resultatet blev så lyckat? Pappa, du brukar vara brutalt ärlig, vad tycker du?

onsdag 19 oktober 2011

Så var det onsdag igen...

Jag har ägnat veckan åt att fila på min engelska uppsats och ja, nu är den färdig... Det är några små detaljer som ska justeras och sedan är det dags att mejla den till lärarna. Känslan när man tryckt på "skicka-knappen" är rätt läskig och jag skjuter upp det. Samtidigt är det skönt när det är gjort för då kan man bara slappna av och börja tänka på annat.

Min bok för veckan har varit "Saker jag och min sambo tycker olika om". Boken började egentligen som en blogg skriven av Sabina Strand. Hon skrev den efter att ha blivit lämnad av sin sambo. Så småningom blev det en bok som man kan grotta ner sig i. Lättsam läsning som samtidigt svider. Vem har inte upplevt dåliga relationer där man i efterhand tänkt att: om jag bara hade sagt så eller gjort så....Då kanske allt hade varit annorlunda? Sabina Strand beskriver ett uselt förhållande, rent ut sagt, där hon tar på sig skulden för allt, med stor självironi.
Man känner ångesten samtidigt som det är ganska uppenbart att hon har genomskådat sin expojkvän. 

Språket och stilen är lättsam och man kan ana bloggen bakom. Jag tycker att den var läsvärd. Det är lite som att pilla på en sårskorpa när man läser sådan här historier, det gör ont och kan blöda lite extra, men ack så svårt att låta bli. Om det inte vore så att jag lever i en mycket trygg och kärleksfull relation nu så hade läsupplevelsen varit betydligt jobbigare tror jag.

onsdag 12 oktober 2011

Vissa veckor är det mer spinn på livet än andra.
I morse när jag ångade in i lärarrummet och insåg att jag stod och höll i blöjväskan och att jobbryggsäcken stod kvar hemma i hallen med matlåda, plånbok, bussbok och kalender, ja, då kände jag att det var läge för ett djupt andetag och en liten paus.
Det muntrade i alla fall upp mina kollegor som antydde att blöjor och våtservetter inte är den traditionella lunchen att ta fram... Hm, får väl bjuda på det.

Eftersom jag fortfarande går och tänker på "Niceville" och ungefär tusen andra saker så är jag inte riktigt redo för någon djupare läsning. Har därför börjat läsa kåserier av Täppas Fogelberg, "Mellan frysdisken och hundmaten", småputtriga betraktelser över livets vardagligheter kan man säga.

För övrigt är min "att läsa-lista" våldsamt lång just nu. Hittar boktips överallt som hamnar i min lilla gröna anteckningsbok. Det gäller bara att få tiden att räcka till.

Nej, nu ska jag surfa runt ett varv igen för att försöka lista ut vem som skickade det trevliga gröna paketet till mig. Sitter här och smygsmaskar på en bit choklad från paketet medan T nattar H.

lördag 8 oktober 2011

Niceville


För tredje helgen i rad har jag varit sjuk, helt osannolikt med tanke på att jag är den friskaste människan i universum i vanliga fall... Nåja, inget ont som inte har något gott med sig. I natt när jag inte kunde sova på grund av mina krämpor så passade jag på att läsa "Niceville". Och idag har jag mest legat på soffan och läst. Det var med sorg i hjärtat jag kom till sista sidan. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut!

Som alltid, får man veta så mycket mer i boken än i filmen.
Boken handlar alltså, som jag nämnt förut, om den 23-åriga Skeeter som återvänder från New York som nyutbildad journalist. Hennes dröm är att skriva och hon börjar intervjua en färgad kvinna, Aibileen, om hur det är att vara hembiträde åt vita familjer. När hon sätter igång med projektet har hon ingen aning om vilka krafter som väcks. Även om man har hört och sett om hur det var i Mississippi på 60-talet så känns det helt ofattbart när man läser om hur de vita kvinnorna utnyttjade sin makt mot de hembiträden som slet och tog hand om deras hem och barn.

Jag tycker verkligen om att alla människor i boken beskrivs som just människor, med bra och dåliga sidor. Ingen, men samtidigt alla, är offer för ett system och värderingar som påverkar alla delar av livet. Ingen är enbart ond eller god (utom miss Hilly då kanske som verkligen inte är någon trevlig person, men även hon är ett offer för sin uppväxt).

Det här är nog faktiskt den bästa bok jag har läst i år och jag kommer att bära med mig den under lång tid!

fredag 7 oktober 2011

Ett intressant test

Hittade ett litet test på bloggen Bokberoende

Det finns ett missbruk som det ofta hymlas med. Det finns många som är beroende fast de inte vet det. Ett missbruk som kan kosta mer än bara pengar, oftast handlar det om tid.

Här följer ett litet test för att se hur bokberoende du är.

1. Har du någon gång köpt en bok du egentligen inte har råd med?
Hm, ja det har hänt några gånger...
2. Har du någonsin ljugit om hur mycket du har läst?
nej, det har jag inte
3. Händer det att du tänker på den bok du läser när du är på jobbet, i skolan eller liknande?
varje dag hela tiden
4. Efter att du läst klart en bok känner att du snabbt måste hitta nästa bok att läsa?
det beror på, ibland har jag svårt att släppa den bok jag just läst och fokusera på något nytt. Men jag har alltid min hög med böcker på gång
5. Hade du efter att ha läst klart ett kapitel en längtan att återvända och läsa mer?
Ja hela tiden
6. Läser du ofta långt in på nätterna?
ja, om jag inte ska upp tidigt morgonen efter
7. Läser du någonsin längre än planerat?
ja
8. Har du någonsin läst för att fly från oro eller problem?
Ja, en bra bok kan få en att glömma allt runt omkring
9. Får gräl, besvikelser eller frustration dig att vilja gå och läsa?
Japp
10. Har du någonsin en önskan att fira framgång med några timmars läsande?
Jag använder böcker som tröst och belöning
Har du fler en 8 st JA så är du mycket bokberoende och bör söka hjälp- gå med i min planerade bokcirkel och gör ditt beroende till något mer.



Bloggjerkan

Veckans fråga är: Läser du helst bokserier eller föredrar du fristående böcker eller kanske en mix av båda?

För min del är det en mix av båda. I vissa fall är det med böcker som med filmer. Den första delen är jättebra men när man förväntansfullt kastar sig över del två så blir man besviken då det känns som utfyllnad och ett sätt att pressa lite mer ur ett vinnande koncept. Samtidigt är det ju så att vissa serier tröttnar man aldrig på. Det känns som att träffa gamla vänner. Jag längtar till exempel att få träffa Maisie Dobbs igen. Jag vet att det ska finnas en bok om henne som är på väg att komma på svenska, om den inte redan har kommit, men jag har inte sett till den. Hon som som skriver om Maisie är Jaqcueline Whinspear.

Fredag nu igen

Tänk, nu är det fredag igen och vi myser allt vi kan. När jag går hem mitt i dagen på onsdagarna från jobbet så ropar jag glatt
-Trevlig helg!
Lite förtränger jag att jag går raka vägen hem till en uppsats som jag ska åstadkomma på engelska. Den ska vara minst sex sidor och idag har jag vänt ut och in på alla mina tankar och formuleringar, skrivit ner en massa tjusiga fraser och utvecklat varje liten idé om språkinlärning som jag någonsin haft och det verkar omöjligt att få ner mer än fem sidor... Igår skrev jag , i ren panik, till min kurslärare och frågade vilket radavstånd hon ville ha, i den desperata förhoppningen att hon skulle tycka att dubbelt var en bra idé, men nej, det tyckte hon inte.
Nåja, den får ligga ett par dagar nu så kanske det dyker upp något spännande nytt perspektiv som jag glömt och kan utveckla så småningom.

Ja, nu vet vi att det blir Tranströmmer som får årets Nobelpris. Tyvärr har jag inte läst honom så det kanske är dags nu. Det känns bra att de valde honom för det årliga tjatet om att han borde få priset tyder väl ändå på att han förtjänar det? Sedan är det naturligtvis roligt att det blir en svensk vinnare. Det var ett tag sedan, (-70-talet har jag för mig?)

tisdag 4 oktober 2011

Jag måste erkänna att jag fortfarande inte löst gåtan med min hemliga bokvän men ikväll har jag lite tid att surfa runt och spana...

Läser "Niceville" av Kathryn Stockett och njuter av känslan att aldrig vilja sluta läsa utan jag tar alla chanser. Skeeter, den drygt 20-åriga nyblivna journalisten kommer hem till sina föräldrar i den amerikanska södern, redo att börja skriva. Hon får jobb på lokaltidningen och i uppdrag att svara på frågor om städning. Eftersom hon aldrig rört en dammtrasa i sitt liv så rådfrågar hon väninnans svarta hemhjälp. Hon försöker också hitta sin egen familjs hemhjälp som försvunnit oförklarligt från familjen.
Efter tips från en stor tidskrift i New York försöker hon också hitta något viktigt att skriva om.

Eftersom jag sett filmen så vet jag ungefär vad som komma skall men det förtar inte på något sätt läsupplevelsen.

söndag 2 oktober 2011


Har suttit i stort sett hela kvällen nu och försökt lista ut vem min hemlige bokvän är Jag har misstankar men är långt ifrån säker. Då har jag ändå kortet med många ledtrådar bredvid mig...Extremt retfullt och frustrerande, fast lite kul också att få leka detektiv.
Snart måste jag be om någon liten ledtråd till? Jag känner mig osäker på om jag ska gå efter poststämpeln eller orten som står i kortet?
Hjälp!

lördag 1 oktober 2011

En betydligt gladare lördag...jämfört med förra

Solen skiner. Jag fnular på hemma medan resten av familjen är på Mulle. Egentligen borde jag sätta igång dammsugaren men i stället går jag mest omkring och skrotar...

En av de bättre böcker jag läst var Fanny Flaggs "Stekta gröna tomater" som var populär både som bok och film på -90-talet. När jag besökte biblioteket för ett par helger sedan blev jag därför glad och förväntansfull när jag ramlade på en bok av henne som heter "Välkommen till himlen." Mmm, tänkte jag, detta bådar gott. Det är en lättläst historia om den gamla kvinnan Elner Shimfissie som en morgon ramlar ner från stegen när hon ska plocka några plommon. Hon blir stungen av ett gäng getingar, blir medvetslös och hamnar på sjukhus. Elner är en mycket speciell person, känd och älskad av alla i området och det blir stor uppståndelse när det visar sig att hon dött i ambulansen. Vi får dels följa med på hennes upplevelser efter att hon dött, dels hennes familj och vänners reaktioner och känslor.

Efter att ha läst några böcker med det här konceptet, att få följa med personer på deras "efter döden-upplevelser" så kan jag bara konstatera att det krävs något extra av en författare för att klara sig igenom det hela på ett snyggt sätt. Hur förtjust jag än är i Fanny Flaggs tidigare böcker så kan jag ändå inte annat än påstå att hon misslyckats lite med den här. Trots att det är en mysig och lättläst bok med ett tydligt budskap( ta vara på varje dag och njut av livet!) så lämnade den inga djupare spår och jag kommer nog inte att rekommendera den till folk omkring mig.

En helt annan bok, som däremot verkar mycket lovande är "Niceville". Den kom i mitt gröna bokpaket och trots att jag bara hunnit läsa två kapitel är den redan svår att lägga ifrån sig. Igår kväll gick jag och T på bio och såg filmen dessutom vilket ju kan vara ett vågspel när man just börjat på boken men i det här fallet gjorde det mig bara mer sugen på att skynda hem och läsa. Både jag och T tyckte att den var jättebra vilket i sig är ett fantastiskt beröm eftersom vi inte brukar gilla samma sorts filmer...Mer om handlingen kommer sedan (måste ta tag i det här med dammsugningen nu.)

onsdag 28 september 2011

Tack min hemlige bokvän!


Efter en usel helg har nu lyckan vänt åter!
I måndags kväll var första träffen på min "skriva roman-kurs". Drygt två timmar med likasinnade människor med skrivklåda. Vi diskuterade böcker, att skriva, olika inledningar, boktitlar inspiration och annat. Vi fick naturligtvis skriva en del också. Vår studieledare heter Therese Söderlind och hon gav ut sin första bok "Norrlands svårmod" förra året. En bok som jag ska läsa vid första bästa tillfälle.
Jag känner att det här kommer att bli en av de roligare saker jag gör i höst. Precis vad jag behöver. Inspirationen att komma igång och skriva själv väcktes omedelbart. Det ska bli intressant att se vad det blir av det hela!

Igår när jag kom hem från jobbet låg det en avi på hallmattan. Japp, det var vad jag hoppades på, ett grönt paket från hemlige bokvän! Det är nästan bättre än julafton när det dimper ner ett sådant paket. Inte blev jag besviken när jag öppnade paketet heller...
Smaskig choklad, "Niceville" av Kathryn Stockett som jag längtat länge efter att få läsa och sedan en bok som är helt ny för mig, "Alla lyckliga familjer liknar varandra" av Claes de Fair.Jag har en känsla av att det är bok som passar mig perfekt, jag berättar mer när jag bekantat mig med den lite mer.
Som om allt detta inte var nog så hittade jag också ett presentkort på AdLibris samt ett kort med intressanta ledtrådar som ska hjälpa mig lista ut vem min bokvän är...
Hm, hjärnan jobbar redan på högvarv...
Tack så jättemycket bokvännen!!!!

söndag 25 september 2011

Pocket och prassel-tips till min bokvän

Om böcker
*Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Hm, jag slukar det mesta men gillar deckare (om de inte hamnar för mycket i thrillergenren), historiska romaner, biografier, tja, det mesta kan man nog säga...Markus Zusak´s "Boktjuven" är en favorit.
*Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Jag är är nyfiken på Ali Shaw och hennes bok "Glasfötter" som en vän till mig säger är jättebra!
*Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer-om?"
Kate Atkinson är en författare som jag läst två böcker av "I muséets dolda vrår" och "Mänsklig krocket" men fler blir det inte.
*Finns det någon författare du samlar på? Har du allt?
Jag samlar på Maeve Binchy och Isabel Allende. Jag har alla Maeve Binchys böcker, tror jag, men jag saknar Isabel Allendes ungdomsböcker.
*Finns det någon lista publicerad, över vad du läst genom åren?
Nej, bara i en liten anteckningsbok. Det vore kanske en idé att föra över den till min blogg, fast jisses vilket jobb.
*Annat litterärt, värt att veta?
Jag längtar efter att det ska bli min tur att läsa "Niceville" av Kathryn Stocket. Står som fjortonde person i kö på biblioteket...
Ätbart
*Vad äter du för godis?
Allt utom lakrits. Vingummi är inte heller en favorit. Choklad är nog det smaskigaste jag vet.
*Naturgodis, ätbart eller inte?
Absolut ätbart!
*Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Dricker både te och kaffe, mitt favoritkaffe är Vaniljlatte på Wayne´s coffée.
Annat
*Hobby?
Stickar, virkar, älskar att skriva och ska börja på skrivarkurs imorgon.
*Favoritfilm?
Åh, den vackraste filmen någonsin är "Pianot". Den innehåller också den vackraste filmmusiken jag hört.
*Favoritmusik?
Gillar det mesta även där. Lars Winnerbäck, Anna Ternheim, Ane Brun och Regina Spector är några favoriter.
*Stjärntecken? Favoritfärg?
Jag är en skytt som tycker mycket om blått.
*Samlar du på något?
Samlade tidigare på böcker men efter några flyttar och fulla bokhyllor insåg jag att det inte var så förskräckligt praktiskt så nu försöker jag tygla mig själv....

Ingen rolig söndag här minsann...

Nu har jag lämnat Agnes och Edward åt sitt öde. Jag läste ut boken men kände aldrig att jag kom dem nära. Det är inte det att jag inte sympatiserar med dem, ingen av personerna i boken har det speciellt lätt men de berörde mig inte riktigt. Kanske borde jag ha läst den vid ett annat tillfälle när jag inte haft en massa annat i huvudet.

Det har inte varit någon bra helg för mig, mår inte så bra så jag sitter mest i soffan, stickar benvärmare, äter schweizernöt (det ultimata botemedlet mot de flesta krämpor) och känner mig låg. T och H är hemma hos farmor och äter gammaldags vaniljgräddglass för att jag ska få vila så jag har all tid i världen att frossa i "tycka synd om mig själv-känslor".

Som TUR ÄR så är det dags för "Pocket och prassel" vilket gör att det är lite svårt att sjunka ner i alltför mycket självömkan. Vi ska hjälpa våra hemliga bokvänner med lite information om oss själva vilket jag skulle ha gett nu hade jag tänkt. Men så ringde T precis och sa att de kommer hem och äter lunch med mig nu så jag får skjuta upp det en stund. Återkommer om ett tag...

tisdag 20 september 2011

Åh, vad jag är avundsjuk på alla bokbloggare som snart är på väg till Bokmässan! Jag har, som jag förut berättat. besökt mässan en gång för flera år sedan och det var som julafton i tre dagar.

Idag har jag läst i senaste numret av "Vi Läser"(nr.4/2011) att kvinnorna från projektet "Livstycket" i Tensta ska vara där i Göteborg med sin läsebok för och av analfabeter. När man läser om kvinnorna som kommit till Sverige efter svåra vedermödor och sedan efter många år i Sverige fortfarande är analfabeter trots att de har deltagit i SFI (svenska för invandrare) så undrar man hur det kan vara möjligt? Hur kan vi överhuvudtaget tillåta att dessa människor lämnas i sticket? Kvinnorna beskriver i intervjun hur handikappad man blir när man inte kan läsa namnen på tunnelbanestationer och busslinjer, hur svårt det är att ta hand om sina barn när man inte kan läsa information från skolan och den totala avsaknaden av självkänsla när man efter tio år i ett land fortfarande inte kan handla mat själv.

Tack och lov då att det finns projekt som "Livstycket" och entusiastiska lärare som aldrig tvivlar på sina elever och att ALLA kan lära sig läsa!

fredag 16 september 2011

Fredagens bloggjerka



Äntligen är det fredagsmys igen och som vanligt får man mysa till det lite extra mycket med veckans bloggjerka. Den här veckan är frågan: Du står och väljer mellan två böcker:den ena har ett fult omslag men ett till synes intressant innehåll, den andra har ett vansinnigt snyggt omslag men boken i sig intresserar dig inte nämnvärt. Vilken bok väljer du?

Jag skulle välja den intressanta boken med fult omslag. Men samtidigt måste jag erkänna att jag påverkas väldigt mycket av omslaget. Jag HAR valt bort böcker ibland för att jag inte har gillat omslaget. Och jag har ibland valt att ge en bok chansen för att jag gillat detsamma. När jag var tonåring valde jag alltid bort böcker med illustrationer av Hans Arnold för jag tyckte att hans bilder var så läskiga, med undantag för hans illustrationer i "Allra käraste syster" av Astrid Lindgren som jag alltid har tyckt om.

torsdag 15 september 2011

Idag har jag skrivit sista ordet på min första engelska rapport! En sammanfattning om de mest kända språkteoretikerna och hur de påverkat språkundervisningen. Ett intressant ämne som väcker en hel del tankar. De flesta teorierna har jag umgåtts med förut när jag pluggat men man hinner ju glömma även självklarheter mellan varven. När jag började skriva kändes det jobbigt att det skulle vara på engelska men nu när jag knåpat ihop det hela så tycker jag inte att det var så farligt.Men, jag kanske ändrar uppfattning när lärarna har sagt sitt.

Det känns otroligt lyxigt att sitta hemma en vanlig torsdag och kunna skriva i lugn och ro. T var också hemma och jobbade så på lunchen traskade vi iväg och åt sushi. Kan det bli bättre?! Det bästa är att så här ska jag ha det under hela detta läsår.

En annan rolighet just nu är att det är dags för Pocket och Prassel igen. Jag var med i våras och det var som julafton när det gröna paketet damp ner i brevinkastet.

måndag 12 september 2011

Nu vet jag...

Nu har jag kommit fram till varför det går så sakta framåt med Agnes och Edward i Lina Forss bok.
Jag tycker helt enkelt inte om Agnes. Vad det är för fel på henne vet jag inte men något är det. När jag ska läsa är det som att göra en artighetsvisit hos någon man helst inte vill träffa men av olika anledningar måste man.
De enda personerna jag tycker om i boken är Agnes barn Kim och Noah som är vilsna men gör sitt bästa i en värld av egoistiska vuxna. Jag har fortfarande inte kommit mer än en tredjedel i historien så jag kanske får revidera min uppfattning senare vilket i och för sig inte vore första gången.
Annars så tycker jag om språket i boken och jag tänker nog ge mig på de andra böckerna som Lina Forss har skrivit med förhoppningen att jag gillar de huvudpersonerna mer.

fredag 9 september 2011

Nu måste jag bara jerka lite....

När insåg du att läsning var din passion och en otroligt viktig del av ditt liv?

Det här var verkligen ingen lätt fråga från Annika, men mycket intressant att fundera på. Jag kan inte minnas när jag inte var en bokslukare. Vad som än har hänt runt omkring mig i livet så har jag alltid haft en bok i bakfickan.

När jag gick på lärarhögskolan skulle vi skriva en uppsats och berätta om de fem viktigaste barn-och ungdomsböckerna i vårt liv. Vissa av mina kurskamrater svettades över uppgiften och några fick inte ens ihop fem böcker. Jag kunde inte välja utan skrev om fem olika genrer i stället. Varken förr eller senare har jag fått så mycket beröm för en uppsats och jag minns hur rolig jag tyckte uppgiften var. Det var nog första gången jag insåg vilken stor del av mitt liv som böckerna är! Jag insåg också vilken lyx det är att få växa upp med böcker överallt. Mina föräldrar öste böcker över oss när vi var små och när jag nu tittar på all litteratur, eftersom allt fortfarande finns kvar så brukar jag tänka på vilken skatt det är. Nu är det nästa generation som läser alla de där böckerna och det gör mig så oerhört glad att intresset har gått i arv till alla barnen.
I morgon är det Kulturnatten och vi ska ut och spana. Drottninggatans bokhandel ska visst ha aktiviteter så det måste vi kolla. Det brukar finnas hur mycket som helst att se och i år blir det barnaktiviteter vi får koncentrera oss på vilket känns kul.

Jag förstår inte men jag har inte hunnit läsa nästan någonting denna vecka heller. "Agnes hjärta Edward" har inte riktigt lyckats fånga mig så när jag äntligen har tid att läsa så hamnar jag framför tv:n i stället trots att det just aldrig är något att se. Ikväll är det i alla fall fredagsmys efter smaskig hemgjord pizza.

måndag 5 september 2011

Det har varit en helt sjuk vecka och helg!
Full fart på jobbet, engelskkurs torsdag och fredag i ett galet tempo. På fredag eftermiddag när jag hämtat H och kom in genom dörren hemma så blev det nästan härdsmälta så trött var jag.
I lördags sprang jag så Tjejmilen med mina systrar och E. Utan att gå alltför mycket in på detaljer så kan jag väl säga att höger pekfinger var den enda kroppsdel som inte var stel och gjorde ont igår. Om det blir fler gånger ska jag nog träna lite mer före och stretcha lite mer efter. Feststämningen och känslan av att delta i något tillsammans med över 30 000 andra uppvägde dock lidandet. När jag lufsade in mot mål och hörde speakerns hejarop fick jag glädjerysningar!

Som ni förstår har det inte blivit mycket läst på senaste tiden. "The Curious Incident of the Dog in the Night-time" är i alla fall avslutad. Jag tyckte den var bra, men att de vuxna lyckades göra de flesta fel man kunde komma på. Det är naturligtvis så att i stressiga situationer kan man inte alltid göra rätt. Men för mig som läsare kändes det som så onödiga fel.

Nu har jag börjat läsa Lina Forss. Hon har tidigare skrivit "Vildängel" och Hallonbäcken". Jag har inte läst någon av dem. Boken jag har satt tänderna i nu heter "Agnes (hjärta)Edward". Det handlar om Agnes, gift med den 20-år äldre Ragnar, som en dag träffar Edward. Passionen blir så stark att hon blir galen. Det låter lovande tycker jag.

söndag 28 augusti 2011

Döda hundar och logiska hjärnor...

Det känns som att det är dags för en rapport om boken "The curious incident of the dog in the night-time". Efter att ha läst ungefär två tredjedelar så tycker jag att den är lättläst, med tanke på att den är på engelska, dråplig på ett sätt och varm. Den femtonåriga Christopher lever ensam med sin pappa och råtta Toby. Christopher är autistisk och ser världen på sitt eget sätt. Han tycker om deckare och när grannens hund blir dödad så tar han sig an uppgiften att hitta mördaren med stor iver.
Saker och ting utvecklar sig, som alltid, åt ett annat håll än vad Chris förväntat sig och han tvingas ta beslut och göra saker som är långt ifrån vad han tycker är bekvämt. Som tur är finns det alltid matteproblem att tänka på när hjärnan blir överhettad.
Jag tycker om boken eftersom den inte bara fokuserar på autismen utan också på intrigen. Det blir humoristiskt på ett finurligt sätt då saker som är fullständigt logiskt i våra ögon ter sig sig rätt så underliga i Christophers och tvärtom.

lördag 27 augusti 2011


Vi sitter i soffan och lördagsmyser, tittar på "Dinosaurietåget" på svt-play och har det bra.Vissa barnprogram är ganska mysiga, även för vuxna. I morse blev vi, helt oväntat, bjudna på 9-årskalas på badstranden. Det blev en härlig dag med bad och glass, kanske sista gången för i sommar.

Ikväll ska jag nog koppla av med en av mina favoritserier, "Berglins"


fredag 26 augusti 2011

Fredagsjerka

Äntligen ska jag hoppa på bloggjerkan igen efter en lång sommar.
Veckans fråga lyder :Om du hade möjlighet att byta plats med en av dina favoritkaraktärer, vem skulle det i så fall vara?

Om jag fick byta plats, för en kort tid, med en av mina favoritkaraktärer så skulle jag välja Emelie i"Mina drömmars stad-serien" av Per Anders Fogelström. Det skulle vara spännande att få se Stockholm för drygt hundra år sedan. Men jag skulle inte vilja stanna i fattigdomen och slitet för alltid. Emelie var en stark kvinna som slet i hela sitt liv.

Om jag skulle byta för alltid så blir det mitt tråkiga standardsvar, Laura Ingalls eller Anne på Grönkulla... Jag kan inte hjälpa att de alltid dyker upp i dessa sammanhang, de levde så spännande liv i en så spännande tid.
Okej, jag tar lite tillbaka mina hårda ord om språkdidaktik. När jag väl tagit mig i kragen och börjat läsa så insåg jag att det kanske var en liten aning intressant. Men,oh, vilket rent och snyggt hem jag åstadkom innan dess.
Jag var mycket nöjd med mig själv på eftermiddagen eftersom jag kände att jag läst allt jag skulle och var i perfekt fas inför kursstarten på torsdag. Klockan tre kom jag ner på jorden igen med en smäll då posten kom. Det ramlade in ett brev från kursledarna med lite kompletteringar till vad vi ska läsa, dvs tre kapitel till. Kanske vore det inget större problem om jag hade böckerna. Men, jag har suttit på biblioteket och läst referensexemplar. Jag får väl förhandla till mig en kväll i veckan på biblioteket.


Tråkiga och roliga böcker

När jag satt där på biblioteket igår, med kursböckerna uppslagna, anteckningsboken redo och med sorlet av blivande lärare i bakgrunden (inskrivning och nollning) så undrade jag varför jag väntat så länge med att plugga! Tänk att ha en hel dag för sig själv, inget barn som påkallar ens uppmärksamhet, ingen karl som suckar över att man sitter med näsan i en bok nu igen och inga elever som behöver en just då. Dessutom var det intressant läsning:
Vilka förutsättningar ger den bästa språkinlärningen? Hur blir man en riktigt bra språklärare? Inte blev det sämre av att jag insåg att jag redan har koll på de flesta förutsättningarna. Har man jobbat i femton år som lärare så har man upptäckt ganska bra vad som fungerar och inte. Om man dessutom har en passion för språk och ord så blir det ännu en liten fördel. Nu är ju min passion språkinlärning och litteratur på svenska men mycket är ändå överförbart.

Idag insåg jag varför jag inte pluggat på länge...
Tanken är nämligen att sätta tänderna i en språkdidaktikbok som vi också ska ha grepp om nästa vecka.
Jag har dammsugit i och under soffan, hängt tvätt och tömt diskmaskinen och alla de sakerna var roligare än den boken! Pust, och nu sitter jag här och bloggar vilket är ungefär hundra gånger så lockande som att läsa en dammig och torr bok från 80-talet om språkdidaktik.
Men jag lovar att jag ska ta itu med den, snart...

Berättade jag vad jag tyckte om Kristin Hannahs bok "Angelas dotter"?
Hm, det var en mysbok om den 38-åriga Angela som blivit totalt fixerad vid det faktum att hon inte kan få barn. Det förstör hennes äktenskap, relationen med systrarna som har barn allihopa och hennes livsglädje.
Efter skilsmässan från sin man återvänder hon hem till sin familj och börjar jobba i familjerestaurangen. Där tvingas hon konfronteras med sina känslor och relationer.

En dag möter hon tonårstjejen Lauren. Lauren kämpar för att skapa sig ett bra liv. Hennes mamma är alkoholist och struntar mer eller mindre i sin dotter. Angela och Lauren blir vänner och hela historien är ganska förutsägbar ända fram till slutet som kändes som en liten intressant överraskning.

onsdag 24 augusti 2011

Det är onsdag eftermiddag och jag har min första dag som student. Eller ja, jag har förstås jobbat halva dagen innan jag fick cykla hem med vinden i håret, en miljon små blomflugor i ögonen och näsan (de måste ha svärmat) och sätta mig med mina böcker. Det visade sig snart att just de tre böcker jag ska läsa ur inför första träffen är de böcker som bara finns som referenslitteratur på biblioteket. Bara tanken på att ge mig iväg till biblioteket gjorde mig smått trött men som tur var har jag ju fått tag på en annan kursbok, nämligen ungdomsromanen "The curious incident of the dog in the night-time" av Mark Haddon, så nu har jag suttit och läst i den i tre timmar.

Enligt T som ringde hem för att kolla hur det gick så är det osmart att börja med den roligaste och mest lättlästa kurslitteraturen, men jag har dyrt och heligt lovat att imorgon halv nio, efter dagislämningen, sitter jag på biblioteket och läser de seriösa och tunga böckerna!


torsdag 18 augusti 2011

Arbetsdagen är slut och jag borde egentligen cykla till biblioteket och försöka få tag i kursböckerna till engelskkursen. Men för två minuter sedan satte det igång att ösregna så jag avvaktar en liten stund.

Jag har en riktig guldklass i år, helt plötsligt en liten grupp, som verkar helt inställda på att lära sig så mycket som möjligt. Kan det bli bättre?!

För tillfället läser jag Andrew Taylor, "De fyra yttersta tingen" och det är en sådan där bok som ger mig lite ont i magen. Barn som far illa och utvecklas till skadade vuxna som gör fel saker ger mig alltid obehag. Samtidigt är det en bok som inte går att lägga ifrån sig för att det är så spännande.
Michael, som är kriminalkomissarie, hans fru Sally som är diakon och deras fyraåriga dotter Lucy bor i London och lever ett rätt stressigt men vanligt liv.
En dag försvinner Lucy och livet ställs på ända.

Så långt har jag hunnit och jag som läsare vet att Lucy är kidnappad, men det är ungefär allt än så länge. Måste nog åka buss till jobbet någon dag så att jag hinner läsa lite.

Förresten, vet ni vad jag ska göra i höst? Jo, jag ska gå en skrivarkurs! Jag är SÅ taggad!
Nej, verkar det vara ett litet uppehåll så nu ska jag kasta mig på hojjen.

tisdag 16 augusti 2011

Nu är det dags!

Imorgon är det skolstart och vi lärare har fixat det sista i klassrummen så att det ska vara redo för alla elever som kommer imorgon. För mig känns det skönt att få samma klass som jag hade förra året. Lite trist är det att så många försvunnit till olika friskolor. Flera av mina elever mister sina bästa kompisar i år och det kommer nog att bli lite jobbigt.

Jag ska läsa engelska på Lärarlyftet under hösten och det ska bli jättespännande. Mitt stora problem just nu är att hinna skaffa kursböckerna inför första träffen om två veckor.

En bok som vi ska läsa är en ungdomsroman som heter "The curious incident of the dog in the night-time" av Mark Haddon. Den har jag faktiskt lyckats få tag i på biblioteket så den ska jag nog börja läsa så fort som möjligt. Det verkar vara ett mordmysterium med detektiven Christopher Boone.
Jag återkommer när jag har hunnit läsa en bit.

måndag 8 augusti 2011

Trevlig utlottning!

Annikas litteratur och kulturblogg kan man just nu vara med på en utlottning av böcker och en dvd. Filmen är "The hours". Jag hoppas på att vinna filmen eller "Fallet med de försvunna böckerna" av Ian Samson, spännande, spännande.
Jag har inte frusit sedan i maj så idag när jag kom ut genom dörren och det blåste lite kyliga vindar så var det lite av en härlig chock.
I morse när vi cyklade till dagis var det en mycket tveksam H som inte alls var övertygad om att det skulle bli kul. När jag försökte prata om alla roliga kompisar som han skulle få träffa så undrade han om mormor skulle vara där?
-Nej, fick jag lova att förklara, ingen mormor och inga kusiner, bara dina andra kompisar.
-Hm! och fnys, lät det då.
Men, när vi såg gården med alla barnen så blev fnysandet alltmer förnöjt och förväntansfullt och när vi kom in så skuttade han rakt in till lekhörnan och innan jag ens sagt hej till personalen så var han mitt inne i en lek med en kompis och hade knappt tid att säga hej då.
Det kändes som en mycket bra start på terminen!

Jag har plöjt igenom ytterligare en Nora Roberts, denna gång inte en Harlequinroman, tack och lov. Denna gång läste jag "Röd lilja", den sista boken i en triologi. De andra böckerna heter "Blå dahlia" och "Svart ros". Serien handlar om tre kvinnor och man får följa de olika kvinnorna i varsin bok. Det är lättläst, det är kärlek och romantik och kvinnlig styrka. Om man inte orkar med djupa berättelser som kräver insatser av dig som läsare så är det här perfekt, ren och skär avkoppling vilket ju är trevligt ibland.

Utan att det riktigt var meningen har jag börjat läsa en bok i samma genre efter Roberts, nämligen "Angelas dotter" av Kristin Hannah. Den handlar om Angela, den yngsta dottern av fyra i en familj. Hennes stora sorg är att hon inte kan få barn. Vid 38 års ålder, där boken börjar, har hon och hennes man gett upp, både tanken på barn och äktenskapet. Då jag precis börjat läsa så kan jag inte berätta så mycket mer än så, men det blir säkert ett lyckligt slut även här...

söndag 7 augusti 2011

Kungen och hans liv

I morgon börjar vardagslunken igen, i alla fall för två tredjedelar av familjen. T ska börja jobba, H ska på dagis men jag har en dag till innan jag ska hugga tänderna i LGR11, scheman, planeringar och allt vad det nu är... H vägrar lyssna när vi pratar om att det är dags för dagis. Han har gärna semester ett tag till. Fast han kommer nog att tycka att det är kul när han väl är där och får träffa kompisarna.
Morgondagen ska jag ägna åt att införskaffa kurslitteratur till engelskkursen jag ska gå under hösten, träna och ha lite allmän jobbångest sådär som jag alltid har innan skolan börjar. När jag väl är på plats brukar jag dock tycka att det är riktigt roligt, så det ska nog gå bra i år också. Det roligaste är ju, precis som för eleverna, att träffa jobbarkompisarna och höra vad folk har pysslat med under sommaren.

Jag har just avslutat "Den ofrivillige monarken" av Thomas Sjöberg. Det är ju en bok som har levt om en hel del i media. Jag tyckte inte att den var så jättespännande, men ändå lite intressant att läsa. I efterordet skriver författaren att boken blivit nerskriven och fått ryktet om att vara en skandal- och skvallerbok redan innan folk har läst den och det förstår jag. Jag förväntade mig saftigt skvaller och taskigheter om kungahuset, men sådant var det inte direkt. På ett sätt blev jag lite besviken, vem vill inte veta snaskigheter om kungen och Silvia...? Samtidigt så tycker jag att den var seriöst skriven vilket gör den mer trovärdig. Den handlar om kungens uppväxt, ungdomsår, den omöjliga situationen att uppfostra en blivande monark som en "vanlig" människa samtidigt som en blivande monark omöjligt kan leva som en vanlig människa. I den andra delen av boken får man höra om de vilda festerna, synen på kvinnor som kungen och hans gubbgäng har (ingen vacker syn för övrigt) och vännernas press på sig själva att roa och smöra för att platsa i den kungliga sfären.

Jag kan inte låta bli att undra för vems skull 60-åriga karlar lever ett partyliv som om de vore 18? Är det verkligen kul efter 40 år? Ett syfte med boken är, enligt Thomas Sjöberg, att ifrågasätta om det verkligen är rätt att skattepengar ska få användas till fester och unga kvinnor? En annan känslig fråga som tas upp är den kungliga familjens förhållande till nazismen. Även om kungafamiljen idag inte kan hållas ansvariga för vad deras äldre släktingar gjort så menar Sjöberg att de borde ta avstånd och göra upp med sitt förflutna med tydlighet, vilket de inte har gjort.

Jag tycker att det är relevanta frågor och att boken tar upp dem på ett bra sätt. Jag har aldrig varit någon hängiven rojalist, men tar inte heller direkt avstånd till kungahuset men tycker att det trots allt är ett intressant ämne.

söndag 31 juli 2011







Min far har synpunkter på mitt sista inlägg och han har väl rätt...Vi hittade efter en massa möda och besvär, trots allt, 1,5 kg mylta. Han tyckte att jag var pessimistisk när jag påstod att vi knappt hittat några bär. Känslan när jag klappade syltburken med det guldfärgade resultatet idag var rätt så upplivande också förstås.

Ett av sommarens lyckokast var när jag lyfte på köksofflocket här och plötsligt hittade min isländska julklapp som varit borta sedan annandag jul! "Sommarljus" av Jón Kalman Stèfansson utspelar sig i en liten isländsk by. Inget särskilt händer och ändå händer det saker hela tiden. Starka personligheter, kufer, ensamma själar, dramatiska livshistorier och egensinniga beslut beskrivs med värme och humor. De få isländska författare jag har lyckats läsa har ett eget språk och syn på livet som jag gillar skarpt.

Läs den!

lördag 30 juli 2011

åska och mylta

Jahapp, så var vi tillbaka på Mullnäset hos mamma och pappa. Här stannar vi ett par dagar innan vi återvänder till Uppsala och avslutar semestern.



Idag fick jag, för första gången lite höstkänsla. Det ösregnade imorse och mamma och jag skördade persilja. Plötsligt kändes det som att det skulle ha kunnat vara september och det var nästan en liten aning skönt.

Efter lunch lämnade vi H i mormors trygga händer och följde med pappa till myltskog*.



Det blev inte så mycket bär men desto mer åska och hetta. Luften stod helt stilla. Nu regnar det för fullt igen. Resten av familjen bastar efter surströmmingsmiddag men jag har åskont i huvudet och bloggar istället och lyssnar på en ny favorit på Youtube, Hoffmaestro. De var med på Allsång på Skansen och jag kan lyssna hur många gånger som helst på "Highwayman" och blir lika glad varje gång.


Häromdagen läste jag klart "Simone och jag" av Åsa Moberg. Den var mycket läsvärd. Åsa Moberg väver ihop sitt eget liv och sina egna erfarenheter med Simone de Beuavoires liv. Simone de Beuavoir var en spännande människa med många bottnar. Hon skrev mycket om jämställdhet och frihet samtidigt som hon ansåg sig helt beroende av Jean Paul Sartre, en annan fransk tänkare och författare som hon hade ett livslångt förhållande med. Hon hade många tankar om vad det innebär att vara människa, idèer som känns relevanta och tänkvärda även idag.


Simone de Beuavoir var en motstridigheternas person. I hennes dagböcker, som gavs ut efter hennes död skriver hon om lesbiska relationer hon haft och hon såg homosexualitet som ett naturligt tillstånd. Trots det förnekade hon hela livet att hon var bisexuell. Det komplicerade förhållandet mellan mor och dotter är ett tema som de Moberg och Beuavoir delade.


Ja, det finns hur mycket som helst att läsa och fundera över när man läser Mobergs bok. Jag blir sugen på att läsa "Det andra könet" av Beuavoir som Åsa Moberg översatt. Som av en händelse har jag den hemma i bokhyllan men jag har aldrig en orkat bläddra i den. Nu är intresset väckt och det är dags att ta itu med den när jag kommer hem om några dagar.


*mylta=hjortron

söndag 24 juli 2011

Vilka sorgliga dagar det har varit efter katastrofen i Norge! Det är helt ofattbart att en människa kan bli så galen att han tar ihjäl nästan hundra människor och dessutom alla dessa ungdomar. Det är svårt att njuta av semester, böcker och utflykter när en sådan här sak händer.
Det är svårt att veta vad man ska skriva för inga ord kan beskriva känslan och så många människor har redan sagt så många bra saker...

På bokfronten händer en hel del. Jag insåg när jag läst klart "Bortom horisonten" av Nora Roberts att det inte bara kändes som en Harlequinbok, det VAR en Harlequinbok. Där ser man.

Jag har hunnit läsa två böcker efter den, men de två böckerna får ni höra om sedan. Just nu har jag satt tänderna i Åsa Mobergs "Simone och jag", boken som jag fick av min hemliga bokvän i våras. Jag har inte hunnit läsa så mycket men den verkar mycket lovande.

Imorgon ska vi åka till Lycksele djurpark. För två år sedan var vi där och såg då en magnifik älgtjur, med familj,som jag hoppas att vi ska träffa igen.
Vi har badat två gånger sedan vi kom hit till Vilhelmina, men H ägnade hela första tillfället åt att stå på bryggan och hojta
-dyk mamma!
Idag lyckades vi lura ner honom i vattnet och sedan fick vi tvinga honom att kliva upp (förstås).

måndag 18 juli 2011

Sommardagarna rinner iväg som vattnet i bäcken. Trots goda föresatser och planer så hinner jag som vanligt en liten bråkdel av allt jag vill. Men vi hinner bada, läsa böcker, titta på fina kryp och umgås med dem vi tycker om så det känns ändå som en lyckad sommar.

Sista dagen på jobbet gluttade jag lite i lånebokhyllan och hittade en Nora Roberts-bok, nämligen "Bortom horisonten". Jag har läst några böcker av henne tidigare och tyckt att det varit lagom lättsmält så jag lånade denna roman och tänkte att det skulle bli avslappnande sommarlektyr.
Men den här boken har hon skrivit med vänsterhanden tror jag...

Den undersköna, smarta, omtänksamma Tory Ashton är sheriff i den lilla staden Friendly. Åh, jag glömde skriva att hon har en kropp som en amazon (förstås). En dag dyker den atletiske, supersnygge, extremt duktige och populäre Hollywoodregissören Phil Kincaid upp för att spela in en film och naturligtvis uppstår gnistor, fyrverkerier och passion.
Ja, ni förstår upplägget...
Skillnaden på den här boken och en Harlequienroman är att författaren är känd och att den har ett något bättre språk.

Tyvärr har jag tappat intresset för den här typen av litteratur numera men eftersom jag av princip alltid läser klart de böcker jag börjat på så kommer jag att följa Tory och Phil och deras bestyr hela vägen.

På torsdag drar jag H norrut för att återförenas med vår T som redan spenderat en vecka där med fiske, fönsterskrapning och avloppsrensning.



måndag 11 juli 2011

En liten blå snigel

Vi har fått en ny kär vän hos oss! Det är en liten blå, äventyrlig och finurlig snigel. Det är Einar Norelius som berättar sagan i boken "Snigel Blå".



Vi har ju länge älskat Norelius klassiker "Petter och hans fyra getter" men H har inte varit mogen för den här lilla kaxiga figuren förrän nu.


Snigel Blå är snigeln med två grå bröder som smiter ifrån sin mamma en dag för att bege sig till Äventyrsland. På rim får man följa med dit där det finns allt från troll (läskit, men mamma, det finns baja tjoll i sagan...???!) till hungriga igelkottar och fiskar, feer och kråkor.


Precis som i "Petter och hans fyra getter" är det fina och poetiska illustrationer. Trots att boken kom ut på 50-talet så fungerar den lika bra ännu.



Vi läser den varje kväll och H kan citera hela meningar ur den.

fredag 8 juli 2011



Under flera dagar har jag knappt hunnit lyfta en bok. Vi har rivit tapet, sandpapprat, spacklat och tapetserat. Pricken över i:t var när pappa och T la nytt golv i förrgår. Rummet vi har fixat är det barnrum där alla kusinerna ska husera på semestern. Eftersom kusinerna kommer imorgon så har vi stressat på lite.


Jag har i alla fall läst "Mordet i Eiffeltornet" av Claude Izner, en mysdeckare, passande för hängmattan eller solstolen. Den var inte lika fängslande som Masie Dobbs, tyckte jag, men den tog sig någonstans i mitten och blev ganska spännande. Hjälten, Victor Legris, är en ung bokhandlare som besöker Eiffeltornet under världsutställningen 1889 och hamnar mitt i uppståndelsen när en kvinna ramlar ihop och dör. Det sägs att hon blivit stucken av ett bi och dött på grund av det, men när flera dödsfall inträffar så anar Victor Legris oråd och börjar forska i historien på egen hand.

fredag 1 juli 2011

Något för hängmattan!

Igår gjorde vi den årliga utflykten till Jamtli, ett fantasiskt museum i Östersund. Det finns något där för alla åldrar och smaker. På den tiden när jag jobbade här så åkte jag vid ett tillfälle på dagstur dit med en klass och jobbade med stenåldern. Barnen fick gå runt i muséet, höra av en skicklig guide om stenåldern i Jämtland. känna och pröva på olika verktyg och leksaker och slutligen leka arkeologer och leta efter fynd i en stor sandhög.

Igår gick vi runt och matade kaniner och getter, klappade en stoooor levande häst och åkte vagn efter en trähäst (H undrade var motorn var...ja se ungdomen nuförtiden...).
Vi lekte affär inne i ett rum, bäddade ner dockor och lagade mat och skuttade i gräset.

Om man ledsnar på de där sakerna så kan man gå historievandring, åka slänggunga eller varför inte gå runt i gamla hus från olika epoker. Ja, nu blev det lite av en reklamtext det här, men det är ett ställe vi aldrig tröttnar på.

Idag vilar vi upp oss och bearbetar alla intryck. Jag har fått tag i den perfekta semesterboken av min syster. "Den glömda trädgården" av Kate Morton är spännande och lite lagom romantisk. Som jag tidigare har berättat handlar den om Nell som hittas i hamnen av en hamnarbetare som tar hem henne och uppfostrar henne, tillsammans med sin fru, som sitt eget barn.

Man får parallellt följa Nell, hennes dotterdotter Cassandra och en kvinna som kallas Sagoberätterskan. Jag ska inte avslöja så mycket mer. Men om ni letar efter något avkopplande i hängmattan så är den här perfekt!

tisdag 28 juni 2011

Sommarvärmen har kommit och vi har invigt bryggan ikväll. Det är en härlig känsla att puttra ut på sjön, lämna myggen vid strandkanten och avnjuta en härlig sommarmiddag. H tyckte det var ljuvligt, men när vi satt där mitt på sjön fick han plötsligt för sig att han skulle kliva av och gå hem.
-Hugo vill inte ha vatten, var förklaringen.

Hm, inte riktigt det rätta stället att komma på en sådan sak...

Vi har varit och handlat idag och jag kunde, som vanligt, inte motstå frestelsen att gå in på bokaffären och skaffa mig några sommarpocketar( som att jag inte hade nog att läsa innan).
Just nu håller jag på med "Den glömda trädgården" av Kate Morton. Den handlar om Nell som hittas övergiven på ett passagerarfartyg till Australien när hon är fyra år, 1913. Hon tas omhand av ett ungt par och växer upp som deras barn. Men när hon är 21 år avslöjas hennes bakgrund och hennes liv förändras.

År 2005 dör Nell och hennes dotterdotter Cassandra finner ledtrådar till mormoderns förflutna ibland kvarlåtenskaperna som får henne att försöka ta reda på vad som hände.
Det är en spännade bok med flera trådar att hålla reda på samtidigt.

söndag 26 juni 2011

Japp, då har vi klarat av skuttandet runt majstången för den här gången. H var mycket förväntansfull innan vi skulle sätta igång med aktiviteterna men när det väl var dags blev han lite blyg och vågade inte hoppa ner från min famn. Sjunga och dansa "Små grodorna" med en tvååring i famnen var som ett rejält konditionspass ska jag säga...
Efteråt var vi i alla fall väldigt nöjda och dagen efter drog vi igenom alla sångerna ett antal gånger och mindes hur kul vi haft.

Min mysbok "Livets aviga och räta" slutade inte alls så mysigt som jag trott. Då och då blir man överraskad av det man läser vilket oftast höjer kvalitén även om det kanske inte blir det slut man velat ha.

Jag har inte börjat läsa något nytt utan klappar på min semesterhög och funderar på vad jag ska välja härnäst. Kanske ytterligare något lättsamt...
Ha en bra dag!

torsdag 23 juni 2011

Klockan åtta imorse klev vi på tåget norrut, mycket uppspelta och förväntansfulla inför det kommande äventyret. H är helt införstådd med att semester betyder tåg (eller möjligtvis flygplan vid sällsynta tillfällen) eftersom vi nästan alltid far norrut vid längre ledigheter. Dessutom så åker Molly Mus och Emil Ekorre tåg på sin semester.
Resan gick fantastiskt bra och vi var inte ens trötta när vi kom fram. Det händer alltid spännande och underhållande saker vilket bidrar till att jag gillar att åka tåg mycket mer än bil.

Dagens roligaste händelse var när vi passerade ett ställe som låg rätt nära Skutskärs pappersbruk. Plötsligt hörde vi en mycket anklagande och indignerad röst som högljutt anmärkte:
- Pappa, du har fisit! Gå på toa!
-Nej, det har jag inte. Vi åker förbi ett pappersbruk, försökte den något pressade fadern förklara.
-Nehe, du har fisit! Jag VET att du har fisit! Du måste gå på toa.
-Nej, det har jag inte. Vi åker förbi ett pappersbruk.
-Nehe!!!!
-Oj, titta en isbjörn, (ett något naivt försök att distrahera den unge sonen)
- Va? En isbjörn? Vard...näe det finns inga isbjörnar i den här skogen.

Mer kunde vi inte höra av konversationen men jag misstänker starkt att pappan mutade sin son på något sätt. Det hördes rätt många fniss bakom tidningar och böcker i kupén i alla fall.

Jaha, då kanske det är dags att återgå till böckernas värld. Jag fick sitta och läsa ganska länge på tåget i min "Livets aviga och räta", den perfekta tågboken eftersom den är så lättläst. Georgia bor med sin tolvåriga dotter Dakota i New York. Hon driver en garnaffär där ett gäng entusiastiska stickerskor träffas varje fredag och har stickklubb. Eller, nja, alla stickar inte lika entusiastiskt kanske men kommer troget ändå. Det är en brokig samlig människor som man får lära känna, även utanför stickklubben.

Bara för ett par dagar sedan upptäckte jag i bokbloggen www.enbokomdagen.blogspot.com att det finns en fortsättning som jag nog kommer att införskaffa vid första bästa tillfälle.

onsdag 22 juni 2011

Tvära kast

Efter att ha avslutat "Älskade syster" så kan jag bara konstatera att Joyce Carol Oates är en fantastisk författare och att jag är glad att jag plågade mig igenom de obehagliga avsnitten i boken då jag nästan mådde illa över hur barn kan behandlas. Utan att avslöja slutet så kan jag säga att det på något underligt sätt kändes hoppfullt fast det samtidigt var hemska sanningar som uppdagades.

Trots att jag vet att boken är Oates skapelse så känns det helt logiskt att den verkliga historien kunde ha gått till som hon beskriver.

Idag har jag, för att komma i lättsam semesterstämning igen, gett mig på "Livets aviga och räta" av Kate Jacobs. Det är tvära kast mellan genrer och intriger, men det är som när man ätit någon väldigt god, men stark mat. Man blir plötsligt sugen på något sött och smaskigt efteråt...
Jag gillar att sticka också och det ger boken en liten extrabonus.

söndag 19 juni 2011

Det är sommarlov och livet leker!
Nu är alla i familjen friska och glada igen och vi kan packa och förbereda oss inför tågresan norrut på torsdag.

Jag har återgått till Joyce Carol Oates och "Älskade syster". Under ett par veckor kunde jag inte läsa den eftersom jag var i mycket starkt behov av lättlästa, blommiga berättelser som inte störde sinnesron. Nu har jag kommit i semesterstämning och klarar böcker som raspar på själen (fast jag har packat några lättlästa och romantiska romaner att ta till när det blir för mycket grymheter).

Eftersom jag blir så nyfiken på verkligheten bakom Oates bok så har jag googlat och läst om den verkliga historien om den lilla skönhetsprinsessan som mördades 1996, vid sex års ålder. Det blev inte lättare att läsa boken efter det direkt!

Det absoluta värsta jag vet är böcker om barn som far illa och det är det minsta man kan säga att Bliss Rampike och hennes bror Skyler gör i "Älskade syster". Deras föräldrar framstår som totalt inkompetenta och känslomässigt handikappade när det gäller att ta hand om barn. Det värsta av allt är att de själva tycker att de gör allt för barnen när det egentligen handlar om att de tillfredställer sina egna behov. Jag blir så arg på dem! Samtidigt älskar barnen sin mamma och pappa och slår knut på sig själva för att bli älskade.

onsdag 15 juni 2011

Det blev inget dagis idag heller. Febern ger inte med sig men som tur är finns det plåster och isglassar som piggar upp när livet känns tungt. Vi läser böcker och ser på Pingu, det enda på tv som duger när man är sjuk. Det är rätt mycket bestyr med nallen som också är krasslig, H måste ta tempen på honom (läskigt tycker nallen) och när han har feber, oftast 77, behöver han plåster på benet... Ja, ni förstår ju att det är fullt upp.

Jag har just läst en mycket sorglig bok, nämligen "Du och jag farsan" av Cajsa Stina Åkerström. Hon berättar självutlämnade om sin uppväxt med den komplicerade fadern Fred Åkerström. Fred Åkerström var en extremt begåvad sångare som levde med fruktansvärda inre demoner. Han växte upp med en far som misshandlade honom både fysiskt och psykiskt vilket gav honom ärr inombords som aldrig försvann. Cajsa Stina växte upp i en värld där hon aldrig visste vilket humör hennes pappa skulle vara på. Ena stunden var han bullrigt glad och översvallande för att sedan blixtsnabbt växla till raseri.

Varför, undrar jag när jag läser, är så många konstnärliga genier så trasiga inombords?

Den allra sorgligaste delen av berättelsen är när hon skriver om hans sista år. Under den tid då han behövde sin dotter som mest, deprimerad, sjuk, ensam och svårt alkoholiserad så orkade hon inte riktigt finnas där för honom utan försökte skapa sig ett eget liv.

måndag 13 juni 2011

Engelska noveller

H har haft feber hela helgen och han och jag har varit hemma i två dagar nu. Han tycker det är mysigt men längtar efter dagis...Det är synd att han måste vara hemma just denna vecka eftersom det är hans sista innan semestern. Tack och lov verkar han mycket piggare idag så imorgon får han nog träffa sina dagiskompisar igen.

Jag har läst engelska noveller i väntan på bussen i ett par månader nu. Lättlästa, lagom långa berättelser skrivna av kända engelska författare, t ex Maeve Binchy. Temat är relationer och kärlek.
"The BookLovers´Appreciation Society" är en bok skriven för kvinnor och en del av intäkterna från den går till bröstcancerforskningen. För mig som vill träna på att läsa på engelska är den perfekt. Jag har läst rätt många av författarna förut på svenska så jag känner mig bekant med deras sätt att skriva och jag tappar inte tråden om jag inte hinner läsa i den på en vecka eftersom det är noveller.
Min favorithistoria, hittills, är nog den allra första. "May and Mallard", en söt och överraskande kärleksberättelse.

torsdag 9 juni 2011

Sommarlov i sikte!!!
Imorgon är det skolavslutning för hela slanten och efter nästa veckas arbetsdagar så är det semester på riktigt!

Vi åker som vanligt norrut över sommaren och jag har redan börjat packa mina böcker. Jag ser framför mig sköna stunder på bryggan med vattnet rofyllt kluckande i bakgrunden med en bok, mammas och pappas altan med något kallt att dricka och en bok och varför inte långa sommarkvällar med utflykter med bryggan (som pappa har motor på) och en bok...

Jag kommer säkert att få göra allt det där, men förmodligen kan jag byta ut ordet bok mot ordet tvååring på alla ställen. Tja, några böcker ska jag väl hinna med.

Vi märker plötsligt en skillnad här hemma. Från att H har varit i behov av sällskap i alla lägen, vare sig han ska leka, läsa eller titta på Bolibompa, så har han nu börjat pyssla för sig själv.
Lite då och då börjar man kallsvettas och tänka att: VARFÖR är det så tyst???? Har han åkt iväg med hissen, hoppat ut från balkongen eller spolat ner sig i toaletten? Men så när man tittar efter så sitter han på sitt rum och sjunger ur sin sångbok, läser en bok eller gör ett storkok på sin lilla röda lekspis.

Det är en fantastisk känsla att plötsligt kunna läsa hela tidningen i ett sträck eller ett kapitel i en bok när han är vaken. Samtidigt är det lite vemodigt att tänka på hur fort det går också. Ett barn är inte så litet speciellt länge.

Jag har kommit igång med Arnaldur Indridassons "Stormnätter" igen efter att inte ha lyssnat på ett par veckor. Just nu är det fruktansvärt spännande eftersom Elinborg har hittat mördaren. Men eftersom det är en bra bit kvar av boken så misstänker jag att det finns en hake någonstans.