Äntligen höstlov!

 Som jag har väntat på det här höstlovet... Helgen inleddes med en heldag på Sy och hantverksfestivalen. Nästan det första som hände var att jag såg sex av de youtubare som jag följer, på samma gång i samma monter. Jag blev totalt starstrucked och visste inte vart jag skulle ta vägen. Min syster som inte följer en enda stickpodd fnissade lite. Jag försökte påminna mig själv att det bara är vanliga tanter som gillar att sticka och som spelar in sig själv och lägger ut på Youtube, men jag blev ändå lite överväldigad.

Igår och idag har det varit väldigt slappt. Efter hantverksfestivalen blev jag förstås inspirerad och har lagt ner några timmar på stickning men jag är också sugen på att läsa som vanligt. och det kallas ju trots allt för Läslov.

Ikväll ska mitt barn ut med kompisarna på Halloweenvandring. Undrar när man blir för gammal för det? Jag ska försöka skrapa ihop en middag och sedan blir det soffan resten av kvällen. 

Imorgon  är vi bjudna på 15-årskalas med middag. Det blir trevligt. Av oss vuxna så är det bara jag som är ledig i veckan vilket känns lyxigt. 

Förra veckans jobb bestod bland annat av högläsning för tvåorna och Nallesaga för förskoleklassbarnen på Nallens dag. Biblioteket var översvämmat av gosedjur som hade väldigt svårt att fokusera, om man säger så.

"Leons bok" av Gabriel Francke Rodau handlar om det svåra arvet för barn till överlevare från andra världskriget. Leons föräldrar har kommit till Sverige efter kriget och i sin son ser de framtiden.  Han ska föra släkten, kulturen, ja hela arvet vidare. Leon växer upp helt klar över att det är för hans skull som föräldrarna överhuvudtaget orkat kämpa i alla år. Som ung student träffar han Anna som inte har judisk bakgrund. Speciellt mamman är mycket tydlig  med att visst kan han vara ihop med Anna ett tag men sedan måste han hitta en judinna som mor till sina barn. Trots att Leon och Anna älskar varandra och vill leva ihop för alltid så tar det ändå slut på grund av det här. När Leon är sjuttio år dör hans fru Rakel, som var exakt den svärdotter som hans föräldrar önskade sig. Han börjar tänka över sitt liv och frågorna dyker upp. Gjorde han rätt eller fel den där gången?

En intressant bok där själva ämnet kändes mer fängslande än boken i sig. Språket är lite kortfattat, säkerligen med vilje eftersom det ändå är en ambitiös roman, men det gör att jag hade lite svårt att fastna riktigt.

 

 

Sedan så har jag läst Eli Åhman Owetz senaste feelgoodroman "Sommaren då katten flyttade"

Som vanligt får man en småputtrig och hemtrevlig upplevelse i trakterna runt Norrtälje. Och precis som vanligt så dyker personerna från tidigare böcker upp lite här och där. Jag gillar det konceptet. Det känns lite som att åka hem på semester. Denna gång är det Anders och Nilla som vi får följa i deras kamp att komma på fötter efter varsin hård skilsmässa som fått dem att tvivla på sig själva och livet i stort. Men efter regn kommer solsken, som man säger...

 Idag var det städdag i vårt kvarter men T bara morrade lite när jag påpekade det imorse och själv är jag helt slut efter veckan så för första gången sedan vi flyttade hit så gick vi inte ut. Kaninen och jag kunde inte gosa på altanen som vi brukar utan fick gömma oss lite för att ingen ordentlig granne skulle se oss. 

Igår var jag på min första personalfest sedan jag började på biblioteket för drygt sex år sedan. Dels verkar det inte vara några partynissar på mitt jobb dels ställde pandemin till det i ett par år.. 

Festen var trevlig MEN det var flera lekar och jag är inte förtjust i det! Men, men så är det.

Ikväll ska vi på middag hos min syster. Det blir mysigt. Vi har alla haft en hektisk höst och knappt setts. Nästa lördag ska jag och samma syster på "Sy och hantverksfestivalen" i Älvsjö. Det har jag längtat efter sååå länge. Det ska bli så kul. Och sedan är det en veckas höstlov då vi ska slappa och umgås i familjen. Så jag har mycket att se fram emot just nu.

 

I veckan har jag klämt den fjärde delen i "Smythe-Smith kvartetten" av Julia Quinn. I denna avslutande del får vi lära känna den bleka och tillbakadragna Iris Smythe-Smith som har förlikat sig med tanken att hon inte kommer att bli gift på ett bra tag. Det är ingen som fastnar för hennes oansenliga utseende. Men så dyker Sir Richard Kenworthy upp. Av vissa hemliga och speciella skäl behöver han hitta en fru snarast. Vem det än månne bli. På något sätt fastnar han för Iris fast han inte riktigt förstår varför. På ett ofint sätt ser han till att de gifter sig. Han har fruktansvärt dåligt samvete för att han inte berättat sanningen för Iris men när de väl är gifta så vågar han inte. Han har blivit kär i henne och vet att hon kommer att bli väldigt arg och förmodligen hata honom och det vill han verkligen inte uppleva. Men, men, sanningen kommer alltid fram, förr eller senare...

 

Jag blev lite nostalgisk förra veckan och lånade hem en gammal goding. "Snobben och kärleken" av Charles M Schulz.

Det fanns en tid när jag ofta läste Snobben och man dessutom kunde se honom och hans husse Carl på tv lite då och då. Numera känns det som att han är en ganska bortglömd hund. Lite synd ändå.

 

Avslutningsvis har jag läst en liten Novellixbox med Selma Lagerlöf-noveller. "Dödskallen", "Tjänsteanden", "Vägen mellan himmel och jord" samt "Frid på jorden" är som titlarna antyder spökhistorier och jag slås som alltid när jag läser Selma av hur bra hennes historier håller trots sin ålder. Naturligtvis är det ett annat samhälle och en annan typ av människor än i vår moderna värld men det finns ändå något allmängiltigt som gör att det känns intressant. Eller är det helt enkelt så att man känner att det är sagor, skrivna på ett skickligt sätt som gör att man direkt köper att de är gamla.

 

Oktoberdikt

 I dessa dagar faller mörkret tidigare för varje dag, kriget härjar fortfarande i Ukraina, den nya regeringen är tillsatt och jag läste nyss Ulf Kristerssons budskap att det ska bli politik för de som vill jobba och göra en insats. Så nu är det bara att be till högre makter att man inte blir sjuk eller råkar ut för något som gör att man inte kan jobba för fullt. 

Så vad gör man? Jag får vara ledig hela höstlovet. Då ska jag göra snälla saker mot mig själv, umgås med mitt barn, om han nu kan stå ut med det, och min T och försöka tänka glada tankar.

Den 14 november skulle Astrid Lindgren ha fyllt 113 år.

Jag tycker att hon är lite väl bortglömd på mitt bibliotek så jag lobbar för att klasser ska komma i november och lyssna när jag berättar om henne och hennes böcker, läser lite och så. Tvåorna har nappat på erbjudandet och idag har jag förberett genom att börja göra bokmärken som ska delas ut. 

Den nya regeringens idé om en kulturkanon vet jag inte om jag är så mycket för. Vem ska bestämma vad den ska innehålla? Astrid kommer säkert med men fler då? Jaja, vi har inte sett var hela karusellen landar.

För att muntra upp mig, och kanske fler, så läser jag Lena Sjöbergs diktbok, ny för året, som heter "Livet och lite annat Verser om stort och smått". Jag tycker mycket om hennes dikter och även om de är för barn så talar de även till mig som vuxen. Så varsågoda!

Först så föds man

Först så föds man, sedan dör man.

Däremellan lever gör man.

Går till sängs och stiger opp

i det skal som kallas kropp.

Jobbar både här och där.

Träffar någon och blir kär.

Hånglar i en dunge.

Gör en liten unge.

Vyssjar, tröstar, busar,

ser hur åren rusar.

Friluftsdagar, läxförhör.

Skjutsar, hämtar, övningskör.

Ungen flyttar ut.

Romantiken slut.

(Om den nånsin fanns?)

Kryssning, mogendans.

Servicehem och larmpaket.

Livet, det var det.

En liten påminnelse till mig själv

Kriget överröstar allt.

Det som varit varmt blir kallt.

Kärlek viskar-våldet skriker,

löpsedlar och krigsrubriker.

Trots all smärta, sorg och död,

godhet finns i överflöd.

Varje dag, så gott vi kan

låt oss bry oss om varann.

Vad är det med Cornwall egentligen?

Det är en grå och regntung lördagsmorgon. Efter en ansträngande fredagsbokbussdag somnade jag tidigt igårkväll och vaknade tidigt idag till kaninens förtjusning.  Faktum är att det inte ens är riktigt ljust ute än.

Vår bokbusschaufför är sjukskriven för tillfället och igår skulle jag ut och åka med en vikarie. Detta har gjort fler än mig lite nervösa eftersom alla som känner mig vet att jag dels kan tappa bort mig en garderob dels har alltför lätt att bli osams med Googlemap-tanten vilket kan få oanade konsekvenser.

Bortsett från att vi åkte fel två gånger och den första gången VAR det faktiskt Google-tantens fel och att min laptop for i golvet när vi åkte så att en kontakt gick sönder så överlevde vi dagen med glatt humör och nöjda bokbusskunder. Men jag var fruktansvärt trött när jag kom hem.

"Flytten till Cornwall" av Liz Fenwick kan vara en av de första feelgoodböckerna som kom som utspelar sig i just Cornwall. Platsen verkar vara oerhört populär bland engelska feelgoodförfattare. Den här boken, första delen i en serie, handlar om Maddie som ärver ett stort hus och flyttar dit med sin adopterade dotter efter att mannen har dött i cancer. Maddie är konstnär men efter att hon blivit änka är det som att allt fallit sönder. Hon kan inte måla, tonårsdottern hatar henne och hon har lagt alla sina besparingar på mediciner och vård åt mannen.

I den lilla byn lär hon känna ett gäng trevliga människor som stöttar henne och dottern Hannah. Två män intresserar sig för henne och livet börjar kännas lite, lite lättare. Boken kom 2017 och kanske är det anledningen till att den inte är så fast i feelgoodmallen. Ibland är den lite tråkig och man skulle vilja plocka bort någon sida här och där men samtidigt gillar jag att det inte är så välpolerat och förutsägbart.

 

Jag läser också Liv Strömquists senaste seriealbum "Astrologi" där hon går igenom alla stjärntecken, egenskaper och personer med typiska drag. Som vanligt är det roligt, ironiskt, tankeväckande och väldigt läsvärt!

 Efter en regnig och lång vecka är det äntligen lördag och strålande sol, passande nog.

Jag har haft väldigt dåligt samvete i veckan eftersom jag känner att jag skrev tarvliga omdömen om podden Förlagspodden . Jag brukar vara noga med att hålla god ton, men den dagen var jag uppenbarligen kinkig och grinig. Inte för att någon har sagt något, men jag känner att det inte blev bra. Problemet jag har haft med dem är att de är väldigt storstadorienterade och då och då har en snäv bild av litteraturintresserade människor i olika delar av Sverige. Då jag sedan drygt tjugo år bor i en storstad, men alltid känt mig och alltid kommer att identifiera mig som en glesbygdmänniska, så hör jag då och då lite nedsättande kommentarer om glesbygden och dess invånare och tycker att det så otroligt tråkigt. Det innebär dock inte att jag behöver vara otrevlig.

Det var det...

Årets Nobelpristagare Annie Ernaux var en trevlig överraskning! Vi har till och med en bok av henne på vårt lilla bibliotek. Jag har inte läst den men nu blev jag förstås väldigt sugen. Det tog förstås ungefär tre minuter så var den utlånad efter beskedet så jag får läsa den när den värsta hetsen lagt sig. Kul med en författare som är läst och uppskattad av många.

Igår dog också författaren Anna Wahlgren, 80 år gammal. Jag nappade aldrig på hennes barnuppfostringmetoder. Min bild av henne har jag främst från hennes dotter Felicia Feldts bok om uppväxten "Felicia försvann". Det är ingen vidare positiv bild hon målar upp av mamman.

Så är jag hemma igen och otroligt glad att jag valde att ta en extra semesterdag för att vila efter tågresan. Resan gick bra men vi stod 66 minuter i Söderhamn på grund av ett signalfel. Jag kom ändå hem i en ganska acceptabel tid men har varit väldigt trött idag.

I min iver häromdagen så glömde jag att sammankoppla min engelska läsning-spaning med mitt språkpolisutbrott.

Det jag skulle komma fram till var förstås att jag tror att folk gör sådan konstiga grammatikfel som ett resultat av all engelska vi översköljs med. 

Att  vara en passionerad litteratur- och språkmänniska kan vara lite påfrestande ibland. Det finns så mycket att jaga upp sig över, hela tiden...

Förutom att lyssna på ett gäng lumparkillar som berättade knashistorier för varandra om lumparlivet så läste jag mest under min resa igår. Har avslutat Ali McMaras serie om Cornwall. Den tredje delen heter "Kates besynnerliga pysselbutik" och i ärlighetens namn var den inte jättebra. Dels byter den, som de andra två böckerna, tempus ständigt och jämt, dels var handlingen aningens krystad till och med för att vara en orealistisk feelgoodroman. 

 

Imorgon är det dags att fara hem igen. Vädret idag är grått med regn i luften. Jag har grejat med en vedtrave och sedan tagit det ganska lugnt. På förmiddagen tittade jag till min vävstuga men det kändes så kallt och mörkt (tömpit som jag skulle ha sagt på jamska) så jag stannade inte så länge.

Imorse lyssnade jag på Förlagspodden där de diskuterade bokmässan och lite annat smått och gott. Ganska ofta när jag lyssnar på de där två gubbarna, Kristoffer Lind och Lasse Winkler, tycker jag att de är rätt jobbiga. Men ibland blir det intressant vilket gör att jag fortsätter lyssna. I det här avsnittet pratade de om att Kristoffer Lind varit i något arabtalande land häromsistens, kommer inte ihåg vilket det var, och att han där fått veta att många läser på engelska vilket gör att många yngre har problem att läsa och skriva på arabiska. Även om det inte är på samma sätt i Sverige så kunde han ändå göra en koppling till att många svenska ungdomar läser mycket på engelska samt att universitet och högskolor använder engelsk litteratur och att studenterna förväntas skriva på engelska och att detta kommer att utarma svenskan på sikt. 

Jag fann det här väldigt intressant i synnerhet eftersom jag har tänkt på det här själv. Mina högstadieelever, mitt barn och syskonbarn läser mycket på engelska och i alla fall Booktok-tjejerna i åttan väntar hellre på att jag ska skaffa böckerna på engelska än att de läser på svenska. Nu är ju det förstås lite av en modegrej också, men ändå en trendspaning. 

Som den gamla svenskaläraren jag är har jag i många år förfärats över hur svårt många har för att  använda de och dem. Nu har jag, pinsamt nog, själv börjat tvivla emellanåt på det rätta ordet och behöver tänka efter och ibland gör jag helt klart fel. 

Men, det är ändå ingenting mot det senaste, nämligen användningen av sin och sitt. Jag ser det till och med i tidningstexter vilket gör mig fullständigt galen. När man gör fel så blir det en annan betydelse.

Låt mig ge ett exempel. Pelle tog hans boll och dribblade mot mål i stället för Pelle tog sin boll och dribblade mot mål.

Så okej, vems boll tog han? Lisas boll? sin egen boll? Det kan bli totalt fel! 

Suck och pust! Nej nu ska jag sätta igång och baka pizza.