Nyårsafton 2022

Så är vi inne på årets sista dag. Vi har haft en slapp dag så här långt men om en stund är det dags att dra iväg till en syster och hennes familj. Där kommer vi också att få träffa min kusin och hans gäng. Kusinen och vi  firade också julafton ihop så plötsligt blir det mer umgänge än  på länge. Det känns mycket trevligt. 

Jag har stickat ett kort ärm på min blivande klänning i garnet Pure silk. Mönstret är egentligen tröjan "Inga krusiduller" av den danska designern Petite Knit. En tröja jag stickat ett antal av vid det här laget men modellen är så enkel och passar mig så bra. Att sticka en klänning är första gången dock.

Jag vill tipsa om en seriebok-serie som är väldigt populär på mitt bibliotek, och många andra gissar jag. Serien finns dessutom på Netflix och verkar lika populär där. Det är "Heartstopper" av Alice Oseman och den är en kärlekshistoria mellan Charlie och Nick. I den första boken får man vara med när de lär känna varandra, blir kära och ihop och i de övriga tre böckerna handlar det helt enkelt om deras värld; skolan, kompisar och hur det är att komma ut som gay. 

Både killar och tjejer gillar böckerna hos mig och jag tror att det beror på att det är så stor igenkänning i hur det är att vara tonåring och försöka hitta sin plats i världen. Jag gillar också böckerna och hade gärna läst dem som tonåring. Vem minns inte hur det var att vara tonåring och kär?! Sedan spelar det ingen roll om man gillar killar eller tjejer eller både och.

 

    

Årets sista boktips blir en bok som lätt platsar på årets topp 3! "Färskt vatten till blommorna" är skriven av Valérie Perrin och jag har sett den på mångas favoritlistor under året. Själv har jag stått i kö på biblioteket i flera månader innan den ramlade in till mig lagom till jul. Den går nog faktiskt inte riktigt att beskriva på ett sätt som gör den rättvisa. Men den handlar i alla fall om Violette, en kvinna med ett trasigt förflutet. Hon har i tio år bott och arbetat på en kyrkogård som kyrkogårdsväktare. Hon lever ett stilla och vänligt liv ända tills den dag då poliskomissarien Jules kommer dit och ber henne om hjälp...

  

Så, gott nytt år! 

Och bara för ni ska förstå hur dagvill jag är så här i jullovstider...Den andra januari är på måndag så jag dementerar gårdagens dementi om att jag blörjar jobba på tisdag. Det ÄR PÅ MÅNDAG!!!

 

 En vän till mig rekomenderade "Olive Kitteridge" av Elizabeth Strout för kanske ett år sedan. Jag kom mig inte för att läsa den förrän nu i jul efter att ha räddat den från gallringsdöden på jobbet. Om man tycker om Alice Munroe så är detta absolut en bok man ska ge sig på! Olive är en en bister och argsint kvinna, engelsklärare och rätt dålig på socialt samspel, om man säger så. I bokens olika kapitel får man lära känna Olive och hennes familj men också andra invånare i Crosby i Maine. Ibland fladdrar Olive bara förbi som en bifigur vilket är otroligt snyggt gjort. Genom andras ögon får man mycket tydligt en bild av Olive och hennes man Henry. 

Henry är för övrigt tvärtom. Han är alltid vänlig, bryr sig om andra och älskar sin fru trots alla hennes skavanker. Handlingen är inte drastisk utan det är vardagslivet som gestaltas och det är väl kanske där jag börjar tänka på Alice Munroe.

Min syster uppmärksammade mig också på att det finns en tv-serie baserad på boken på HBO och jag såg en del nu i jul. Den var bra också men boken var förstås bättre. Jag tycker att Henry var mycket argare i tv-serien. Han hade inte riktigt samma förståelse för Olive. Nu har jag som sagt var bara sett en del så det kan ju rätta till sig, vi får se.

En mycket läsvärd bok i alla fall!

Ps. Jag skrev igår att jag börjar jobba på måndag. Det var fel. Den andra januari är ju faktiskt på tisdag...Ds.

I julens efterdyningar

Så var vi hemma igen. Vi lämnade ett vintervitt och kallt Jämtland och kom hem till ett regnigt och grått Uppsala. Jag hade lätt kunnat stanna kvar ett par veckor till men samtidigt så är det skönt med den egna sängen och kuddarna. Det är något där som gör att madrasserna glider runt och man vaknar nästan varje morgon med en fot eller arm som sitter fastklämd, för att inte tala om kuddarna som nästan alltid försvinner ner under eller mellan madrasserna.

Men annars är det härligt att vara där och jag känner alltid att jag vill flytta hem.

Julhelgen har varit lugn med snöiga promenader, familjehäng, bokläsning och stickning.

Ännu är det oklart hur vi ska fira nyår men jag kommer inte att gråta om det bara blir vi här hemma. På måndag är det dags att pallra sig till jobbet igen så det gäller att passa på att vara ordentligt ledig.

Jag fick inte en enda bok i julklapp vilket var lite tråkigt. Å andra sidan gav jag bort en hel del böcker och det är nästan lika trevligt.

Under helgen har jag lyssnat på mina julkalendrar. Efter "Decemberdåd" blev det "Mysteriet i Frostköping" av Eva Hildén, en barnkalender om Rut och Rakel som ska fira jul hos sin morfar i Frostköping. Morfar älskar julen precis som Rut. Hon åker lite i förväg men när hon kommer fram är inte morfar där. I stället väntar en kvinna vid namn Anna i huset. Hon påstår att morfar åkt iväg för att köpa anitkviteter. Det kanske behöver påpekas att Ruts morfar äger en antikvitetsaffär.

Mysteriet tätnar och Rut känner i hela kroppen att något inte stämmer och att Anna ljuger.

Det var en mysig kalender. Vi har den på biblioteket och därför kändes det rätt att ha läst den för att kunna tipsa.

 

Innan vi åkte på jullov läste jag "Pur" av Erik Lindman Mata. Det är som en enda lång dikt om författarens flickväns sista tid, hennes död och sorgen efteråt. Nu letar jag i hjärnvindlingarna efter vad man ska kalla den här sortens poesiberättelse men hittar inget bra. Boken var sorglig och gick fort att läsa. Det senaste året har jag ramlat på flera sådana här böcker av någon anledning.

 Vi var på en fantastisk julkonsert igår med Sofia Karlsson och Martin Hederos!

Efter en stressig dag där jag varit lite nervös för bussar, sjuka konsertvänner och annat så satte vi oss , mörkret sänkte sig i salongen och Sofia och Martin inledde med orgel och thinwistle. Jag kände hur hela jag suckade och slappnade av och när den andra låten började och Sofia började sjunga, ja då blev jag faktiskt lite tårögd. Det var nog både för att hennes sång alltid går rakt in i hjärtat på mig och för att jag för första gången på ungefär en vecka kände mig lugn och inte stressad. 

Nu är det två arbetsdagar kvar och sedan har jag jullov! Fortfarande har jag några julklappar att fixa och jag har inte packat en enda pinal (som mormor skulle ha sagt), men imorgon får det bli sådant pyssel.

Idag har jag också jobbat. Det var en mycket lugn dag. Jag har hunnit greja med lite olika saker som ska vara färdigt innan jul samt städat en del bland bilderböckerna. 

Utanför fönstret har det varit full fart på skridskobanan. Jag såg både vuxna och barn glida runt. Nu spås det att det ska bli varmare men jag hoppas att isen får vara kvar på jullovet så att alla barn hinner åka allt de vill.

Om en vecka har jag jullov! Tanken har gjort mig mig osedvanligt glad och uppihejsan och det blev mycket gjort på jobbet idag.

Under en period har jag försökt städa och fixa på bokhyllorna. Jag har bytt ut knubbarna där det behövts, dammat, sorterat böcker och gallrat. Att gallra är väldigt svårt för mig. Det gör oftast ont i hjärtat men jag vet att det är nödvändigt. Och när det väl är gjort, efter att ha klappat i princip varje bok med kärlek innan den hamnat i sopsäcken, så är det alltid aningens befriande trots allt. Det är mycket tillfredställande när det finns lite mera plats på hyllorna för alla de nya böckerna som kommer förr eller senare.

Jag har också börjat fundera på nästa års läsning. Förmodligen kommer jag inte att uppnå årets mål, att läsa minst en författare på varje bokstav men de bokstäver som är kvar vid årets slut får nog följa med in i januari. Nästa år blir flera listor har jag tänkt mig. Ni kommer att få veta mer vid nyår. Men det blir nog inga listor som ska klaras av på ett år utan mer på sikt. Vi får se var det landar.

Boken jag läste ut idag är "Hoppets budskap från änglarna". Den sista jag hittat av Lorna Byrne. Jag vet inte hur jag ska ta till mig hennes böcker utan det får bli som vanligt med sådant jag känner mig tveksam till. Jag läser med skeptiskt intresse och tänker att alltid lär man sig något om världen.

Lucia, och jag har inte sett en enda liten tomte eller annat. De senaste åren har jag tappat bort traditionen. Lite synd men kanske kommer det tillbaka något år. Jag var bjuden på glöggparty med fritids i eftermiddags men lyckades pricka in att ha medarbetarsamtal med den nye chefen så jag missade glöggen. Jag är SÅ nöjd med samtalet. Som sagt var, ny chef utan en massa känslomässigt bagage i verksamheten. Han lät mig berätta om allt möjligt utan att det blev jobbigt en enda gång. Jag är van vid att tassa på tå för att inte väcka ont blod, eller så bestämmer jag mig för att skita i det och säga exakt vad jag tycker och inget brukar bli bra i slutänden.

Vintern verkar ha oss i sitt grepp, åtminstone för stunden. Utanför biblioteksfönstret ser jag varje dag glada och entusiastiska skridskoåkare. Tänk att trots alla datorer och telefoner så är det så många barn och ungdomar som gillar att åka skridsko. Det känns skönt. 

Jag lyssnar på en julkalender på Storytel. Fredde Granlund läser "Decemberdåd" av Felix Åberg. Det handlar om Niklas som åkt till Gotland för att röja ur och sälja det lilla sommarhuset som hans fru drivit igenom att de skulle köpa. Nu har frun dött i en bilolycka och Niklas har ingen som helst önskan att ha kvar huset. Till sin hjälp att röja kartonger hyr han Elias, en tonårskille i stort behov av pengar. Han lär också känna Elias mamma samt grannen Johan. Ganska snart visar det sig att planen att stanna i huset i ett par veckor för att sedan lämna allt bakom sig inte kommer att hålla. Städningen tar tid och dessutom börjar Niklas förstå att något skumt hände under fruns sista tid i livet. Snart får han hot av både anonyma och inte så anonyma grannar. Ju mer de vill att han ska lämna ön, desto större behov får han att reda ut vad som egentligen hände. 

Först var jag lite tveksam till handlingen och i ärlighetens namn är den inte fantastiskt skriven men som så ofta så vill jag veta hur det ska sluta och lite spännande är det förstås.

 Jag skulle kunna dra familjens snuvor och elände men i stället konstaterar jag att det är vackert vintervitt ute och jag var på adventsfika kombinerat med födelsedagskalas hos min syster igår, visserligen två veckor för tidigt men ändå. 

Det känns riktigt bra att ha den här veckan avklarad. I torsdags hade vi författarbesök i årskurs 8; Johanna Lindbäck. Alla eleverna har läst och fått boken 

"Karta för förälskade och andra vilsna"

Den är riktigt bra men svår för vissa fjortonåringar som inte är så vana att läsa om relationer och känslor. 

Innan besöket oroade jag mig som vanligt för att köra. Nu för tiden kör jag väldigt lite bil och det är alltid lite nervöst att köra runt med en främmande författare. Men allt gick bra trots att det var -13 grader kallt och aningens halt. 

Besöket gick bra men som jag sa så var boken ingen självklar hit i klasserna och några killar i båda grupperna gjorde försök att sabotera. 

Efteråt pratade jag med en annan skolbibliotekarie som sa att det tydligen varit samma sak på alla skolorna, tyvärr. Vi kände oss båda lite nere över det hela men jag känner samtidigt, som alltid i sådana här situationer, att jäklar anamma! Här finns ett jobb att göra. Just för att boken var svår för många att ta till sig så är det fantastiskt bra att vi nu har fått alla åttor på skolan att läsa den. Och på vägen har de säkerligen lärt sig något.

Vi pratade också om att det inte spelar någon som helst roll hur mycket klasserna läst och jobbat med en bok, när de får chansen att ställa frågor till författaren så kommer det sådant som

-Hur gammal är du? 

-Vad är din favoritmat?

Och så vidare...Ja ni fattar. Inga frågor om boken och det blir aldrig de här bra diskussionerna. Så nu grunnar jag på hur vi som bibliotekarier  ska kunna hjälpa lärarna att få till de viktiga samtalen under vägen som gör att författarbesöken blir riktigt givande. Ofta blir det bättre i de yngre årskurserna eftersom lärarna styr upp det hela mer där.

Nog om detta. Svårigheten är ganska ofta att få  med lärarna på båten.

I helgen har jag klämt en Nora Roberts. Det är första delen i en ny serie som heter "Släkten O´Dwyer". Boken heter "Hjärtats land" och innehåller betydligt mer magi och kamp mot det onda än vad det brukar vara. Hon har skrivit ett par serier, vad jag vet, tidigare med samma tema men det var länge sedan jag läste en sådan.

Iona har växt upp i USA och varit ganska ensam. Hennes föräldrar har aldrig riktigt förstått sig på henne. Mormodern däremot har alltid varit hennes stöd och den som berättat för Iona om hennes irländska arv och förfäder. Hon kommer från en lång rad av häxor med en viktig uppgift, att besegra ondskan i form av den onde Cabhan. Med mormoderns stöd och uppmuntran reser Iona till Irland för att träffa släktingarna Connor och Branna. 

Ja och så blir det en massa kärlek och romantik förstås. Annars vore det inte Nora Roberts...  

Decemberdikten

 

Denna månad får Barbro Lindgren stå för poesin...

Från boken "Det har kommit en komet"

För oss som gillar poesi och hundar! 

Och så blev det december...

I år julmyser vi allt vi kan. Vi har druckit glögg ett par gånger, julstjärnor i fönstren, slingor utomhus och tända ljus varje morgon när vi äter frukost och ser julkalendern. Vi tycker för övrigt att kalendern är bra.

I helgen hade vi födelsedagsmiddag för mig, som är ett äkta decemberbarn. Det var en lugn tillställning men mycket trevligt. Mina systrar och deras familjer kom. Inga födelsedagsböcker i år, men jag har ju en liten hög vid sängen som jag inte hunnit läst, T  kallar den gigantisk men han har så dåligt ögonmått.

I natt var det lite kallare så kaninen skulle sova i sin bur på altanen. När jag kom ut i morse hittade jag inte åt honom! Buren var tom och öppen och i hans vanliga bur i trädgården var det också tomt. Paniken skulle just slå till när jag såg ett par flaxiga öron i ögonvrån. Det var en mycket glad och hungrig kanin som kom för att säga godmorgon. Han hade helt enkelt brutit sig ut ur buren, oerhört nöjd med sig själv kan man säga...

Jag var otroligt sen i morse eftersom det skulle ätas frukost, tittas på kalender och pratas allvar med kaninen men till min stora lycka så var även bussen sen och jag hann med i sista sekund. Problemet var bara att när jag kom på jobbet så hade jag inte med mig någon dator. Den låg hemma i hallen så då var det bara att sätta sig på bussen igen och åka hem. Då var jag inte jätteglad. Som tur var hade den första klassen som skulle komma meddelat att de hade temaarbete och var tvungna att hoppa över biblioteket den här veckan.

Böckerna jag har läst sedan sist är "Fri från skulden" av Marianne Cedervall

"Midnattslöftet" av Lucy Diamond