Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 30 december 2017

Så var det dags att börja sammanfatta

Två dagar kvar på det här året och jag har börjat fundera på hur det ska sammanfattas. För mig har det varit ett stressigt år med slutspurten av studierna, det nya jobbet som förvisso är superroligt men mycket nytt att lära sig. På bokfronten har det blivit många barn-och ungdomsböcker eftersom jag behöver kunna tipsa barnen på biblioteket. Jag har inte hunnit med så jättemånga vuxenböcker, men tack vare att jag börjat lyssna på ljudböcker så har det ändå blivit några fler. Enligt planen skulle jag försöka läsa lite mer klassiker och det har blivit både "Jorden runt på åttio dagar" av Jules Verne och "Löwensköldska ringen" av Selma Lagerlöf. " Under 2018 kommer jag att fortsätta med det temat. Kanske ska jag äntligen ta mig an "Röda rummet" som hängt med i flera år som ett läslöfte.
Det här ska väl också bli året då jag äntligen ska kunna sluta skriva om hur det är att bli bibliotekarie och i stället bara få skriva om att vara bibliotekarie.
I mars är nästa inlämning av uppsatsen och då ska den bara vara klar!
Det här jullovet är väldigt avslappnande. Vi har massor av snö och vi är ute och skottar varje dag och H har grävt en härlig gång rakt igenom den största snödrivan. Vi läser böcker, ser filmer och spelar spel. Ekorrarna utanför köksfönstret gräver och skuttar i snön. De verkar ha väldigt roligt. Fast när de stora. bestämda nötskrikorna kommer så får de bråttom bort från fågelbordet.
Annars kommer jag att minnas 2017 som året då Donald Trump gav oss skrämselhicka och huvudvärk ungefär tre gånger i veckan och då alldeles för många kända och duktiga människor dog. Men jag kommer också att minnas det som året då det plötsligt inte var okej med sexuella trakasserier tack vare Me Too. Det är helt fantastiskt. Nu önskar jag bara att det inte glöms bort och att vi fastnar i de enskilda personer som avslöjats utan att vi förstår att systemet måste ändras i grunden, så att inte nya trakasserier tillåts!
En sak som jag hoppas inför nästa år är att alla blir gör sitt bästa för att rädda miljön och att alla flyktingar som behöver ska få stanna i trygghet i Sverige!

onsdag 27 december 2017

God fortsättning på er alla!
Jag börjar äntligen känna mig ledig och lite avslappnad. Igår kom vi till ett mycket snöigt Jämtland och hela vår familj har sovit som klubbade oxar i natt.
Idag ska vi hälsa på en av fastrarna, men i kväll blir det mys med umgänge och film.

Mina senaste ljudböcker har varit sådär, inga höjdare. Mer som örontuggummi.
För några år sedan läste jag, med stor behållning, Eva Swedenmarks serie om familjen La Stella i Östersund; "Smultron och svek", Hallon och hat" och "Vinbär och vemod". Därför blev jag glad när jag upptäckte hennes nya serie om ett gäng kvinnor i sextioårsåldern som bryter sig loss från sina vanliga liv. Eftersom det var del två; "Se upp med vad du önskar", som jag ramlade på av en slump på Storytel så blev det den jag lyssnade på först. Men, boken var inte alls lika bra som den andra serien. I alla fall inte för mig. Först tänkte jag att det var karaktärernas ålder och livssituation som var för långt bort från mitt liv. Men nu har jag tänkt ett varv till och har kommit fram till att det är en alltför osannolik och fantastisk intrig. Det är stora pengasummor, båtjakter och sol-och vårare med. Jag har ju inte läst del ett, men har ändå ganska klart för mig vad som hände i den. Det är lite samma fart som i "Hundraåringen som försvann" av Jonas Jonasson.Kul om man är på det humöret, men det var inte jag. Så, jag struntar nog i ettan och läser något annat.

Bildresultat för se upp med vad du önskar

Min andra bok var en feelgood av Lori Nelson. "Älska, glömma och förlåta" som handlar om Hannah. Hon är en känd morgonprogramvärd som inte är helt nöjd med livet. Tittarsiffrorna har gått ned en aning, hennes pojkvän, borgmästaren, vill inte gifta sig och hans dotter gör livet surt för Hannah. Dessutom har Hannah tagit totalt avstånd från sin mamma i många år efter att mamman valde sin nya fästman framför dottern. Ja, det är många surdegar att ta tag i och saker och ting utvecklar sig åt ett katastrofalt håll. Men, det vore ju ingen feelgood om det inte redde ut sig till slut.



Bildresultat för älska glömma och förlåta bok

torsdag 21 december 2017

Snart så är det jul...

En dag kvar på jobbet, på lördag, sedan är det jullov för hela slanten!
I lördags bestämde jag mig för att jag inte orkar kämpa mer just nu utan nog skickar in min uppsats i mars.
Det var ett lätt och rätt beslut att ta, men jag får aningens ångest när jag läser på Facebook om vilka som ska bo på vilket hotell, vart avslutnignsmiddagen ska vara och sådant... Men om jag ska kunna lämna in den andra januari måste jag sitta hela julhelgen. Och det orkar jag bara inte. Det som fick mig att bestämma mig var dels att jag kände att jag höll på att bli sjuk av stress, dels att det inte är värt att inte kunna unna mig att vara med min familj under lovet.
Idag fick jag ett fantastiskt julkort på jobbet!


Jag är sjukt nöjd och stolt! Hur ofta får bibliotekarien julkort från en författare som varit på författarbesök?!
Jag vill tipsa om två mycket lättlästa ungdomsböcker om hur det kan vara att komma som flykting till Sverige.
"Flytten" av Lina Stoltz handlar om att komma från en stor stad i Syrien till en liten by i Norrbotten mitt i mörkaste vintern. Känslan av att inte förstå vad folk säger, inte veta vad råvarorna i mataffären egentligen är och därför inte kunna laga den mat man tycker om och är van. Känslan av snö, som man aldrig sett förut och mörkret som aldrig tar slut. Men också hur det är att få kompisar och börja trivas när ens mamma inte känner sig hemma. Ja, en riktigt bra bok helt enkelt!
Alan Gibbons bok "Ett nytt land" är en historia där huvudpersonen är en  kille som blir kompis med en flyktingkille och därmed väljer sida "mot" gänget Bulldog, som trakasserar och bråkar med alla som kommer utifrån. Boken handlar om vem som är svag och vem som är stark. I slutändan visar det sig att det kanske inte alltid är den man tror. Också en jättebra ungdomsbok!



söndag 17 december 2017

En av de bästa böckerna i år!

"Krokas" av Elin Olofsson är nog  hennes tunnaste bok och kanske inte lika komplex, på ett sätt, som "Gånglåt" och de andra. Men jag tyckte att den var oerhört bra. Kanske hennes bästa på grund av hennes gestaltning av Uli och Elsa, två helt olika kvinnor som ändå krokas ihop med varandra. Elsa är en ung kvinna, bor i Krokom och jobbar på lanthandeln. Hon drömmer om att få ta mer ansvar och utveckla affären. Elsa släpper ingen inpå sig, det är alldeles för farligt. Men, hon har en hemlighet som nästan äter upp henne.
Uli har lämnat ett trasigt Tyskland efter andra världskriget. Hon har inget liv kvar där sedan hennes pojkvän Hansi rapporterats död i kriget. Uli passar aldrig in och känner sig värdelös. men Hansi tyckte om henne som hon var.
Om jag hade träffat de båda kvinnorna i verkligheten hade jag förmodligen irriterat mig på dem. Men nu när jag lärt känna dem, beskrivna med så mycket värme och empati av Elin olofsson, så går det inte annat än att beundra dem och tycka om dem. De gör allt för att överleva i en karg och hård värld, på sitt eget sätt.


söndag 10 december 2017

Decemberdikten

Den här gången blir månadens dikt en som jag läste väldigt ofta i tonåren. Jag tycker fortfarande mycket om den liksom jag tycker mycket om de flesta av Karin Boyes dikter.

-I rörelse-

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd-
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds, och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och natten full av sång.

Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

-Karin Boye-

Jag har förresten glömt att berätta om "Nådegåvan" av Anthony Doerr. Till att börja med var det så svårt att komma in i den. På något sätt kändes det jobbigt och obekvämt, nästan lite obehagligt. Jag hade en känsla av att det skulle hända tragiska saker och sådant orkar jag inte riktigt med just nu.



Ända sedan David var liten har han fått varsel, sett saker som ska hända. Hans mamma förstår honom, men hon är också den enda. David lider fruktansvärt mycket av förmågan och hans liv påverkas i grunden när han får varsel om otäcka saker.
När David drömmer att han ska döda sin dotter, av misstag, så blir han näst intill paranoid. Hans fru anser att ha blivit fullständigt galen och vill inte höra talas om saken. För förhindra händelsen lämnar han familjen och beger sig så långt bort han kan komma. I tjugofem år lever han ett liv i skugga, ett liv i väntan. Ett nytt varsel efter alla år sätter stenen i rullning och plötsligt kan han inte rymma från sig själv längre.
Just nu kan min uppstressade hjärna inte beskriva boken rättvist. När jag väl fastnat så tyckte jag den var bra. Doerr har ett speciellt och egensinnigt sätt att skriva. Hans romaner liknar inget annat.

Jag är nu inne i en fruktansvärt jobbig och hetsig period med min rapport. Handledaren tror inte att jag kommer att hinna. Men jag ska bevisa att hon har fel!
Allt jag gör just nu blir hetsigt och jag drömmer konstiga drömmar om nätterna. Härom natten lagade jag, till exempel, mat med med Hasse Alfredssons granne.

Jag har läst "Sandmannen" av Kepler. Egentligen tycker jag att det är läskigt att läsa den typen av böcker, men ibland blir det ändå så. Den här var fruktansvärt gastkramande från första till sista sidan. Det gick inte att sluta läsa och jag plöjde igenom 500 sidor på tre dagar, vilket var länge sedan det hände. Jag har läst andras recensioner av boken och jag håller väl med dem. Karaktärerna är överdrivna och händelseförloppet inte särskilt trovärdigt. Men, det är också lite skönt för jag kan frossa i det läskiga och ändå inte riktigt känna att jag blir mörkrädd. Fast, någon mer sådan bok blir det inte på länge. Nu är det relationsromaner, romantik och lättsamt som gäller framöver.




I födelsedagspresent fick jag en helt annan bok, som jag börjat läsa nu efter "Sandmannen". Det är "Krokas" av Elin Olofsson.
Jag älskar hennes böcker. Hennes personbeskrivningar får mig att förstå personer i min  omgivning. Och eftersom jag plötsligt kan se och förstå varför människor kanske är på ett visst sätt så kan jag plötsligt tycka om mina medmänniskor lite mer. Jag har precis börjat och får återkomma senare med handlingen och vad jag tycker om boken. Men än så länge verkar det lovande. Och om någon faster eller annan släkting undrar så planerar jag att ta med mig den på jullovet så att fler får chansen att läsa den.