Här kommer ett snörvligt inlägg från en som tycker synd om sig själv...

Efter förra helgens härliga Finlandsresa så har jag fått ett återfall av den monstruösa förkylningen jag precis återhämtat mig ifrån. Och, japp, med en liten extra bonuspresent, feber. Oklart är om det är samma förkylning som tagit omtag eller om det är en helt ny. 

Så i två dagar har jag nu legat hemma, hostat, snörvlat och tittat på Bridgerton på Netflix. Det har precis kommit en tredje säsong och när jag ändå legat i soffan så har jag passat på att titta på de gamla säsongerna igen. Lagom ansträngande för de snuviga hjärncellerna.

Utanför skiner sommarsolen men det är som att jag förvandlats till en vampyr och jag vill bara ha svalt och skugga.

Igår kom H hem från sin sista praodag. Han fick fina betyg från handledaren och en hel pappkasse med osannolikt färskt bröd. Praoplatsen var på en brödtransportfirma. Det kändes som att han var stolt och nöjd själv också. Inte så ofta som femtonåriga killar får beröm från vuxna som inte är deras föräldrar tror jag. Och det vet ju alla att vuxna i ens närhet inte räknas, såsom mammor och pappor...

"Hem till Appleby Farm" är den andra boken jag läser i vår av Cathy Bramley. Det verkar vara ett tecken i tiden att författare rör sig i ett universum där karaktärer från olika böcker möts eller åtminstone snuddar vid varandra utan att det för den skull är en kronologisk serie. Så även här. Huvudpersonen Lilly från förra boken "Fyra årstider på Ivy Lane" dyker upp även i denna bok liksom flera andra  karaktärer. Och denna boks huvudperson, Freya figurerade lite snabbt på slutet  av den boken. Hon är en rastlös, entusiastisk person som lägger ner hela sin själ i saker tills de kommit på plats, då lämnar hon för något nytt. Hon är ihop med Charlie, som hade en rätt stor roll i förra boken, och jobbar på ett café. 

Så ringer hennes faster och ber henne komma och hjälpa till. Farbrodern har varit med om en olycka och kan inte ta hand om gården på några dagar. Freya som alltid älskat sin faster och farbror och tillbringat större delen av sin barn- och ungdom på Appleby Farm tvekar inte utan åker direkt. Men det visar sig att det behövs mer hjälp än någon visste och Freya blir kvar betydligt längre än hon trott. Charlie gnölar och vips dyker Freyas bästa barndomsvän Harry upp. 

Kanske är det inte så enkelt att lämna gården och livet där? Kanske är det Appleby Farm som är hemma?

                                               

Månadens dikt maj 2024

 Hör ni....

Nu tror jag att det är dags för majdikten...

En dikt av Lars Forsell tror jag att det blir.

Fyra färger

fyra färger:

Ljusockra, cinnober,

zinkvitt, elfenbenssvart

Om jag kunde måla som Rafael

skulle jag med dessa färger

måla ett jordiskt paradis

för vad skall jag med mina tusentals ord

när tre kan bära käpprätt åt helvete-

ARBAIT MACHT FREI.

-Lars Forsell-

ur boken

Förtroenden, 2000

 Det är måndag, sommarvärmen är plötsligt här och direkt blev det svettigt på mitt bibliotek.

Vi har haft en fantastisk Kristi Flygarehelg! I torsdags satte vi oss först på tåget till Stockholm, sedan anslutningsbuss och sedan tog vi färjan till Helsingfors. Vädret har varit ganska kallt och blåsigt men  uppehåll i alla fall. Och igår var det riktigt sommarvarmt när vi kom tillbaka till Stockholm.

Jag hade aldrig varit i Helsingfors, jag tror inte att någon av de andra i sällskapet heller hade varit det så det var en upplevelse. Tyvärr var hela familjen förkyld. Jag har fortfarande efterdyningar efter min dunderförkylning, T var i början av sin (idag ligger han hemma och är rejält dålig) och H hade sin värsta dag i lördags. Han hängde med rätt så bra på förmiddagen men sedan låg han på hotellrummet några timmar och vilade förmodligen med feber.

Vi besökte Ode, Helsingfors nya gigantiska och fantastiska bibliotek. Jag har ju hört om det förut och sett bilder men det var något helt annat att se det i verkligheten. T, vars kollegor skrattade hjärtligt när de hörde att han skulle till Helsingfors för att gå på bibliotek, var imponerad och tyckte att det var bättre än han trott. Sedan blev det en snabbtitt på tågstationen vars arkitektur är välkänd samt Tempelplatsens kyrka, en fascinerande stenkyrka som vi fått tips om.

På lördagen, innan båten vände mot Sverige igen, åkte vi färja till Sveaborg. Det var kanske det bästa på resan, härlig båttur och sedan vacker plats med spännande historia.

Under resan hade jag med mig årets kanske mest spännande bok! 

 "Arvspelen" av Jennifer Lynn Barnes var en alldeles speciell ungdomsbok. Jag kunde inte sluta läsa. Den var enastående bra.

Avery bor med sin syster när hon en dag blir kallad att vara med vid uppläsningen av ett testamente från en man hon aldrig hört talas om. Mannen har gett henne ett extremt stort arv men villkoret är att hon bor ett år i släktens stora palats (skulle man kunna kalla det) tillsammans med hans barn och barnbarn. Familjen är av förståeliga skäl inte nöjda men har inget att säga till om. Det visar sig att Avery och de fyra bröderna Hawthorne, barnbarn, hamnar i ett mysterium, eller spel som det står i boken, som behöver lösas för att anledningen till att det är Avery som ärvt allt ska komma fram. 

I augusti kommer del två på svenska och jag längtar! Kanske den bästa ungdomsboken jag läst på flera år.

"Kurtisanen" är den sista delen i Anna Laestadius Larssons 1700-talsserie som inleddes med "Barnbruden". Den här gången handlar det om Beata Charlotta som debuterade på Stockholms stora teaterscen, Bollhuset, endast 16 år gammal. Hon levde ett kort men intensivt liv, som älskarinna till olika mäktiga män, spion och hålldam. I en grym värld där kvinnor var utelämnade till männens behov och önskemål så kämpade hon för att skaffa sig ett bra liv för sig, sin mamma och sina syskon. 

Nästan lika bra som de övriga i serien.

Sköna maj!

Det var länge sedan jag skrev men dels har det varit väldigt fullt upp, dels har jag dragits med en ytterst envis förkylning, som dränerat mig fullständigt på energi. Jag är fortfarande mitt upp i den känns det som men nu kände jag att jag måste ta mig i kragen och blogga lite trots allt.

Så här sitter jag och snörvlar, vilket är det nya stadiet för dagen. Huvudvärk samt ont i halsen, en extremt irriterande hosta med dålig nattsömn har ingått i de tidigare. Jag har kämpat på på jobbet och det är tur att det är lördag så att man får vila lite. Jobbar idag men det har varit väldigt lugnt. Antar att det är alltför vackert väder för att häcka inne på ett bibliotek. T och P har dragit ut på landet och jag har blivit lovad middag av barnet som valde att stanna hemma.

Han är mitt i processen att ta moppekort så han borde ägna helgen åt att plugga, men motivationen är väl så där. I veckan påbörjade han också sin prao så de är mycket nu. 

Tre böcker finns att redovisa idag.

"Bokklubben vid livets slut" är en mycket speciell och behaglig bok trots att döden är närvarande genom hela berättelsen. Will Schwalbe skriver om sin mamma som drabbas av cancer. Han följer henne på hennes behandlingar och de pratar mycket om vad de läst. Hela familjen läser mycket och diskuterar. När de två sitter där i timmar på sjukhuset bestämmer de att de ska ha en bokklubb, bara de två. Det är en salig blandning av litteratur, både sådant de läst förut och sådant som är nytt. Genom böckerna pratar de om livet och världen på ett sätt som jag tycker mycket om. Det är något med de där mycket intellektuella samtalen som jag uppskattar mycket. Trots att boken har över tio år på nacken så rekommenderar jag den varmt.

Min andra lästa bok är en ny barn/ungdomsbok som heter "Som en gnista" av Elle McNicoll. Den handlar om elvaåriga Addie som har autism. Hon kämpar med skolan och oförstående människor i omgivningen. Som tur är har hon sin storasyster som också har autism och är den som alltid kan förklara världen för Addie och skydda henne mot de värsta smällarna. I skolan får Addie höra om häxprocessen och kvinnor i hennes eget samhälle som blivit anklagade för att ha varit häxor och hon blir oerhört berörd. Hon kan verkligen sätta sig in i deras öden och känner att om hon själv levt då så hade hon lika gärna kunnat bli anklagad för att vara häxa samt att hon blir lika missförstådd av många runt omkring henne som de drabbade kvinnorna blev.

Det har kommit en hel del barn-och ungdomslitteratur om autism, adhd och liknande på sistone, både fack- och skönlitteratur, och det gör mig väldigt glad för det har saknats. Ett stort plus tycker jag, är också att författarna ofta har autism själva vilket gör böckerna så mycket mer trovärdiga.

Den tredje och sista boken jag har läst är en feelgood av Cathy Bramley. Den heter "Fyra årstider på Ivy Lane" och där får vi hänga med Tilly Parker som upplevt ett trauma och behöver en nystart. Hon bestämmer sig för att köpa en kolonilott där hon ska kunna dra sig undan, läka och få vara i fred.

Men det är inte det lättaste att få vara för sig själv när kolonigrannarna direkt börjar jobba på att få med henne i gemenskapen. Det blir ett helt annat år för Tilly än vad hon förväntat sig, men på ett bra sätt förstås.

En småmysig bok där jag faktiskt blev lite överraskad ett par gånger, tänka sig.