Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 31 mars 2012

Om man tyckte om "Sprickan i kristallen" av Cecilia von Crusenstierna" så kan jag rekomendera "Alla lyckliga familjer liknar varandra" av Claes de Faire.
Det handlar om överklassfamiljen som består av Jan-Carl, den lyckade affärsmannen, Lousie, hans fru med anor i adelskalendern och deras dotter Julia. Bilden de har av sig själva är att de är mycket lyckade och att de har uppnått precis vad de vill i livet. Men, som alltid, så är det en helt annan sak när man tittar under ytan. Alla tre lever destruktiva liv där de inte gör vad som gör dem själva lyckliga utan vad som förväntas av människor i deras ställning.

När jag läser böcker i den här genren funderar jag alltid på om det inte finns några rika människor som är lyckliga? Så kan man ju sucka lättat och tänka att det är för tur att man inte har så mycket pengar så att man kan leva sitt enkla liv.

Boken kom för övrigt i ett bokpaket från min hemliga bokvän för ett bra tag sedan, en bra present!

fredag 23 mars 2012

Fredag morgon, solen värmer och vi cyklade till dagis med fågelkvitter i öronen. Fast H tycker att fåglarna gott kunde vara lite tystare.
-Det låter väldigt illa i mina öron mamma!
Häromdagen fick jag en spännande inblick i hur världen kan te sig för en klurig treåring. Som jag berättat tidigare så läser vi "Nämen Benny" av Barbro Lindgren och Olof Landström, rätt ofta just nu. Det handlar om den lilla grisen Benny som blir sur på sin mamma, tar med sig sin gosegris LillNöffe och flyttar hemifrån. Han försöker få bo i korvkiosken men korvgubben säger nej. Han ser en massa små stugor och i fönstren skymtar han grisar som sitter och stirrar på sina datorer. Benny ropar och frågar om han får flytta in, men ingen hör.
Nåja, T har en kollega vid namn Benny som H bra gärna skulle vilja träffa, fast han vet att det är en vanlig "gubbe" (alla karlar över 15 räknas till gubbar). H är också väldigt intresserad av vad vi jobbar med och har förstått att T håller på med datorer på något sätt.
Så häromdagen förklarade han för mig att pappa och Benny hjälper alla i de små stugorna. Plötsligt förstod jag att han ser framför sig sin pappa och grisen Benny som går runt i stugor och hjälper grisar med deras datorer. Då förstår jag också varför det verkar vara ett mycket spännande jobb. Vem skulle inte vilja hälsa på där?

Det får mig också att tänka på mig själv och min syster som drömde i flera år om att få träffa en kvinna som vi hade hört hette Lång i efternamn. Jag kan fortfarande, efter drygt trettio år, frammana bilden av hur jag trodde att hon såg ut. Jag vet att jag till och med frågade en gång hur hon tog sig in genom dörren. Fortfarande kan jag också minnas besvikelsen när jag såg henne i verkligheten och hon så helt vanlig ut.

måndag 19 mars 2012

Den stora behållningen så här långt i "Kärleksroman" är nog att få en inblick i Rotarys verksamhet... Eller, tja, den något dravliga kärleksintrigen (håller med La Bibliofille där) är lagom avancerad för min överhettade hjärna just nu. Det går inte att säga att den berör mig på djupet, men det gör inget. En lättsmält historia att koppla av med helt enkelt. Vår helg har kantats av sjukliga släktingar, husspan, sjuårskalas och hundbesök. Det är mycket nu. Tur att påsklovet snart knackar på dörren. På jobbet är det lika snurrigt. Har det inte varit ett ovanligt hetsigt år överhuvudtaget? Eller är det bara hos oss?

I fredags såg jag K-Special på Svt om Barbro Lindgren apropå hennes sjuttiofemåriga födelsedag. Hon är en kvinna som gör det hon vill med sitt liv. Bara att se henne vandra omkring med sin hund i skogen, filosofera över små och stora händelser hade en avslappnande effekt på mig. Jag har vuxit upp med alla hennes figurer och det var roligt att höra henne berätta om bakgrunderna till Loranga, Mazarin och Dartanjang.
När jag var på bokmässan i Göteborg för ett antal år sedan så lyssnade jag också på Barbro Lindgren och jag tycker att hon har många klokheter att dela med sig av. Och dessutom tycker vi mycket om hennes gris Benny* just nu hos oss.
H är mycket intresserad av att få träffa T:s jobbarkompis Benny, fast han poängterar alltid att han VET att pappas Benny bara är en gubbe...

* "Nämen Benny"
"Jamen Benny"
"Nöff nöff Benny"

torsdag 15 mars 2012

Kärleksroman

Har börjat på en ny bok, "Kärleksroman" av Carina Burman. Än så länge har inte mycket hänt mer än att den lokala Rotaryklubben på Gotland har fått tre nya kvinnliga medlemmar som just nu blir presenterade för läsaren.
Bloggen La Bibliofille beskriver boken som en roman på gränsen till "outsägligt dravel"..., men att den ändå lyckas klara balansen. Jag är ju sådan att jag kan tycka att det är lite trevligt att läsa outsägligt dravel någon gång ibland så vi får väl se var jag hamnar i min bedömning.
Solen skiner och jag har tränat på morgonen. Nu ska jag logga in och se vad min studiegrupp har hittat på sedan sist.

onsdag 14 mars 2012

Jag är som är törstande kamel i öknen...På kvällarna, på väg till sängen, slänger jag ett längtansfullt öga på bokhögen som bara väntar på mig. Mina mest lyckade dagar är när bussen är sen så att jag hinner läsa fem minuter extra. Men snart är det påsklov och snart är min engelskkurs över och då ska jag frossa i mina böcker igen! För att inte tala om att jag ska ta tag i det här med bloggandet på allvar igen. Nu haltar det med både det ena och det andra.

Min bussbok är fortfarande Janesh Vaidyas "I det sista regnet". Till att börja med tyckte jag att den var jättebra, en vilsam och filosofisk bok som kändes lite som en varm filt i det grådaskiga marsvädret. Men nu efter halva boken börjar jag ledsna på alla österländska, filosofiska sanningar och vill ha ut mer av historien. Man får veta lite om mannen som kommer hem igen efter ett brev från sin mamma. Berättelsen förs sakta framåt med ständiga avbrott för återblickar med sedelärande historier från hans barndom. Visst är det bra, men just nu hade jag nog behövt en rivig deckare i stället.

På nattduksbordet har jag haft Isabel Allendes ungdomsbok "Odjurens stad". Den är det betydligt mer klös i men då upptäckte jag efter ett par kapitel att jag hade läst den redan. Trots det har jag läst klart den eftersom jag inte kom ihåg slutet. Allende skrev den till ett av sina barnbarn och den handlar om den 15-årige Alexander som blir skickad till sin farmor för en period. Mamman är svårt sjuk i cancer och ska gå igenom en svår behandling. Pappan behöver finnas till hands för henne och därför skickas barnen iväg. Farmor Kate är journalist och tar med sig sin sonson till Amazonas regnskog för att leta efter ett odjur som sprider skräck. Där, i regnskogen, blir han vän med Nadia, vägvisarens dotter och de två visar sig ha ett speciellt uppdrag. Inget är vad det ser ut som och det blir ett äventyr som förändrar Alexander för all framtid Som vanligt blir det en spännande historia när Isabel Allende är i farten. Hon har skrivit två ungdomsböcker till, en till varje barnbarn om jag inte minns fel och jag ska nog se till att läsa dem också.

lördag 10 mars 2012

Just nu hinner jag knappt läsa någonting roligt... Det är en aning trist. Håller dessutom på med fyra böcker för tillfället vilket inte är riktigt likt mig. På kvällarna när jag har tid att läsa så hinner jag aldrig mer än två sidor så somnar jag som en stock. Igårkväll skulle vi ha myskväll och titta på film, en kvart sedan sov jag som en stock. Ikväll somnade jag mitt i Dinosaurietåget som H och jag såg. Ja, det är helt galet. Men det är väl helt enkelt lite mycket just nu.
Vi har inte tittat på Melodifestivalen ikväll, kanske de enda i Sverige (känns det som). Enda anledningen att kolla i år hade varit för att se vad tomtarna Ranelid och Flinck pysslar med men jag har inte lyckats anamma tillräckligt stort intresse. Jag roar mig i stället med att uppdatera mig på alla intressanta bokbloggar och antecknar spännande titlar att läsa sedan, när jag får tid.

fredag 2 mars 2012

Äntligen på banan igen...nu jerkar vi in fredagen

Efter ett antal veckor då jag inte ens hunnit tänka på att bloggjerka så är jag nu med i matchen igen och funderar över veckans fråga:
Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du absolut inte tyckte om?

Tja, det är klart att det finns böcker som man inte tycker om. Jag kommer osökt att tänka på författaren Kate Atkinsons bok "I museets dolda vrår" som jag har läst mycket gott om i olika bloggar och recensioner. Jag har läst två av hennes böcker för att vara helt säker på att jag inte misstagit mig, men jag orkar helt enkelt inte med hennes berättarstil.

En annan bok som jag
tyckte var okej, men som inte berörde mig så mycket var "Spill" av Sigrid Kombuchen. Det kan vara så att jag läste den vid fel tillfälle, som det ju kan vara ibland, eller så passade boken mig helt enkelt inte.

torsdag 1 mars 2012

Solen strålar genom de skitiga fönstren och här sitter jag och försöker fokusera på engelskundervisning. Tusen gånger hellre skulle jag just nu värma näsan i solskenet men jag hoppas på en solig helg som kompensation. På dagis har gummistövlarna och galonbyxorna åkt fram igen och det är mycket plask i pölarna. Det är en härlig period i antågande. Varje dag känns lite ljusare och gladare än den förra och trots mängden arbete som ligger framför mig, uppgifter till kursen, skriftliga omdömen, utvecklingssamtal och allt annat som hör våren till så känns det rätt bra.

Boken som jag just nu läser heter "I det sista regnet" av Janesh Vaidya. En man blir kallad hem till sin by i Indien av sin mor. Han minns sin barndom och framför allt sin farmor som han alltid älskat mer än någon annan. Blandat med minnen får man en hel del visdomord och kloka tankar om livet. Boktiteln kommer sig av ett speciellt regn med svallande vågor, stormar och sedan tystnad. När regnet och stormarna är över kommer de goda andarna ner till jorden och besöker sina barn. Endast då kan man se de döda, men bara om man har broar av kärlek mellan sig.
Det är en vilsam och poetisk bok som förhåller sig till livets svårigheter med inställningen att allt som händer har ett syfte som ger en tillfällen att lära sig något.