Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

söndag 25 juni 2017

Midsommar är över. Vi missade nästan all dans runt stången då de hade ändrat ordningen på programmet. Det var sorgligt för de deltagare som längtat men annars hade vi en trevlig dag ändå med trekamp, god mat och dryck och mysigt sällskap.
Midsommardagen blev desto mer sorglig då jag skulle säga godmorgon till Speedy och det var helt uppenbart att han inte mådde bra! Så vi fick sitta i timmar på veterinärakuten och våndas. Det visade sig att att han fått trumsjukan, som egentligen handlar om förstoppning, vilket är vanligt och mycket farligt för små kaniner för vilka en regelbunden mage är A och O för hälsan. Veterinären var trevlig och bra, men talade om för oss att det kunde gå lite hur som helst. Så vi fick lämna honom där över natten. Idag ringde de och berättade att allt gått bra, och han har fått komma hem. Vi  är helt utmattade av oron och lättnaden.

Jag har läst ett par myspysböcker...



lördag 17 juni 2017

Morgonkaffet står framför mig. Det är skönt att hela familjen är samlad igen, det tycker både Speedy och jag. Speedy betraktar mig för övrigt som om jag vore Jossi, förrädaren, i Bröderna Lejonhjärta (som vi just nu har som högläsningsbok) eftersom han just nu är i sin värsta pälsbytarperiod och det är jag som varje kväll plockar fram borsten.
Igår var vi på biblan och H lånade en hel hög med spännande sommarlovsböcker. Tre serier släpade vi hem.












Till nästa bokcirkelträff har jag läst "Den lilla bokhandeln i Paris" av Nina George.
När jag började läsa så blev det mycket underlig känsla eftersom jag hade helt fel förväntningar på den. Framsidan påminner mycket om mysdeckaren

Naturligtvis visste jag att det inte var samma typ av bok, men jag hade ändå någon undermedveten bild av 1800-talets Paris och...ja....
Det tog mig fyra kapitel innan jag helt förstått att Nina Georges bok utspelar sig i nutid, på en bokbåt och att det inte ens var en chic lit, som jag också trodde på något mystiskt sätt. När jag väl accepterat allt det där så tyckte jag att den var bra. Monsieur Perdu är bokhandlaren som bara lever för sina böcker och vägrar känna något, eller leva livet, sedan han blivit sviken av sin stora kärlek tjugo år tidigare. När han, efter alla år, förmår sig att läsa brevet hon skrev när hon lämnat honom så inser han att det är dags att ta tag i livet och tillsammans med Max, den unge geniförklarade författaren med skrivkramp, så ger han sig ut på Frankrikes floder. Det blir en resa som förändrar livet för fler än Perdu.




onsdag 14 juni 2017

Jag har fått fast jobb! Idag fick jag veta att jag får fortsätta på mitt vikariat, som tills vidareanställd. Det känns fantastiskt , bara jag nu ror sista terminen på utbildningen i hamn också...
H och jag är ensamma i veckan då T har åkt med jobbet till Vancouver en vecka.  Jag känner mig som världens sämsta mamma eftersom jag tvingade H till sommarfritids trots att han inte ville i morse. Under dagen hade fritids ringt mig för att tala om att den stackarn blivit sjuk, men min jobbtelefon funkade inte så jag upptäckte inget förrän jag kom och skulle hämta. Nu ligger han på soffan och snörvlar ynkligt.
Nu är alla eleverna som bortblåsta från skolan. Idag gjorde lärarna sin sista dag. Ett par stycken har varit in och frågat om jag blir kvar i höst. Jag har påbörjat en del samarbeten som jag nu kan utveckla till hösten och det känns superkul!

Så, till dagens bok.
Horace Engdahl är en mycket speciell person. Han kan få det att krypa i mig med sitt överintellektuella språk och syn på sin egen förmåga. Samtidigt har han förmågan att beskriva sin omvärld på pricken och hans torra humor är ganska rolig emellanåt. Jag tänker att hans namn måste ha bestämt hans personlighet. Att heta Horace måste ju förpliktiga på ett eller annat sätt. På bokrean för ett antal år sedan köpte jag hans lilla kåserisamling "Cigaretten efteråt". Den  har legat i bokhögen sedan dess. För ett tag sedan gav jag mig själv utmaningen att inte låna någon bok på biblioteket förrän jag hade läst fem från min egen bokhög. Det gick sådär...Jag läste två, varav Horace var den ene, sedan råkade jag komma hem med två biblioteksböcker som jag inte kunde motstå och det är fortfarande bara två lästa.
Vissa av hans små betraktelser slog mig med häpnad och jag tänkte att: Ja, just så är det! Andra fick mig att gäspa och tänka att: Jaja, Horace, du säger det...
Lite intressant, men jag kanske inte längtar efter att sätta tänderna i något mer av honom just nu i alla fall.

lördag 10 juni 2017

Junidikten

Och här kommer månadens dikt..

Tag mig.- Håll mig.- Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand- för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. -Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

Ur Tag mig
Dikter 1919
av Harriet Löwenhjelm