Igår var vi till Jamtli allihopa. Nu är det några år sedan sist men annars är det en trevlig sommartradition. I år firar de konstnären Bengt Lindström som skulle ha fyllt 100 år i år. Han föddes i Storjö kapell. Det var kul att se och fascinerande tavlor. Det är något speciellt att se konst i verkligheten, särskilt tavlor som är så stora som de här.

Vi gick runt, som vanligt, till de olika husen, klappade killingar, lyssnade på de olika skådespelarna och hade trevligt trots det något tveksamma vädret.

På vägen hem övningskörde mina killar. Det gick över förväntan. För ett år sedan hade jag inte vågat låta dem köra en sådan väg så de har utvecklats ändå.

"Arnliot Gellina : en berättelse : nyutgåva med introduktion och efterord av Kent Knutsson / Otto von Schantz" är en intressant historia om legenden och myten Arnljot Gellina. Naturligtvis har jag hört om Arnljot, bland annat genom Arnljotspelen som spelas i Östersund. Kent Knutsson har hittat en gammal text från 1868 (tror jag att det var) som han moderniserat lite och gett ut i en liten skrift. Nu vet jag att huvuddragen i legenden, som dök upp första gången i Snorres Edda, Heimkringla, handlar om att Arnljot blir kristnad och dödas i ett slag i Norge där han slåss för kung Olav. Det har skrivits många varianter genom åren och de har förstås påverkats av sin tid. 

Jag återkommer med ett kort på boken i nästa inlägg.

Och så är jag igång med "Anne på Grönkulla" av L. M. Montgomery. Jag har läst den första som heter just "Anne på Grönkulla"

Lika fängslad som när jag var barn och läste den är jag förstås inte. Men det är hemtrevligt och mysigt att läsa och ganska rolig. Väldigt skönt också att veta att hon och Gilbert får varandra till slut trots allt.

 Enligt nyhetsrapporteringen så har vi den varmaste sommardagen hittills idag. Jag har legat i hängmattan i stort sett hela dagen och läst Stephen Frys version av Odyssén, "Odyssé".

Underhållande, humoristisk och ganska pladdrig. Både pappa och min syster har hört att den fått ganska dåliga recensioner men jag tycker ändå att den är klart läsvärd. En sak som får läsflytet att hacka lite är alla noter som dyker upp på nästan varje sida. Förvisso intressant men som sagt var, det förtar flytet en aning.

Självklart hade jag en viss kunskap om historien innan men jag har aldrig läst den så jag känner igen mycket som nu får stadga och struktur och plötsligt hamnar saker och ting i ett sammanhang. I förordet står det att det här är den fjärde boken på temat som Stephen Fry har skrivit och jag kommer helt klart att läsa de andra. Den här är nyutkommen.

För någon vecka sedan skrev jag om japanska böcker med temat magi, böcker och katter. 

"Katten som stannade kvar" av Hiro Arikawa innehåller kanske inte så mycket magi eller böcker men jag skulle ändå vilja påstå att den tangerar temat. Hiro Arikawa är även författaren till "En katts resedagbok" som jag läste för flera år sedan och som jag tyckte mycket om. Något jag upptäckte i samband med den här andra boken är att författaren är kvinna vilket jag helt missade förra gången. Inte för att det spelar någon egentlig roll men...

Boken består av noveller med olika katter i huvudrollerna. Novellerna rör sig i samma universum och karaktärerna dyker upp på flera ställen. I slutet får man också läsa en som handlar om mannen och katten från "En resekatts dagbok". Det var en ganska mysig bok även om jag inte älskade den. Kanske hade det krävts lite mer böcker och magi?!

Behållningen var nog ändå att det är lite spännande och intressant att läsa om den japanska kulturen som är så annorlunda än den västerländska

Nu börjar nedräkningen...

 Sista måndagen före semestern!

Helgens väder var härligt. I lördags gjorde jag och faster en utflykt till en garnaffär jag otippat hittat åt här i närheten. Den var jättefin men det visade sig att den bara finns tills i november, sedan flyttar ägaren till Småland. Men vi gjorde några inköp som kändes väldigt inspirerande. När jag kom hem badade jag i sjön för första gången i år. Enligt pappa var jag förmodligen först av alla i byn. Sedan blev det också premiärtur med båten dessutom. Vi skulle till min faster på middag. Allt det här gjorde att det kändes som sommar och semester och det känns aningens orimligt att jag ska jobba en vecka till...

Igår, söndag, var det också varmt med regnskurar och åska emellanåt. Solen sken bitvis men det var så vansinnigt tryckande varmt och kvavt att jag nästan inte kunde vara utomhus.

I helgen har jag läst Emma Hambergs senaste bok, "Kastanjekvartetten". Ingen kan nog ha missat att jag har en faiblesse för Emma Hamberg. Hon har en slags livsglädje som gör också mig glad. Hon skriver om helt vanliga, gärna lite misslyckade, människor och låter dem hitta sina egna äventyr och kärlek. Sedan är det där med Frankrike och ostarna. Om man ska kalla någon människa för frankofil så är det Emma Hamberg. Och hon älskar uppenbarligen franska ostar. Min pappa läser just nu "Mord under solen" av  Anders och Anette de la Motte som utspelar sig i Italien och vi hade båda lite problem i helgen med att vi inte kunde läsa utan att bli hungriga.

"Kastanjekvartetten" är en fortsättning på boken "Kärlekens idioter" och jag skulle rekommendera att man läser dem i ordning. Jag hade lite svårt i början att komma ihåg vissa saker som hade hänt eftersom det är något år sedan jag läste den förra.

Nåja, i alla fall...

Albin, 19 år,  har flyttat till Paris för att uppleva livet och allt det där han har läst om. Men det går inte så bra. Han jobbar på en bilverkstad, lär inte känna någon och ägnar fritiden åt att äta makaroner direkt ur kastrullen och läsa böcker.

Gertrud, den mycket speciella och introverta 73-åriga kvinnan vars bästa vän var kastanjen Alice B Toklas bestämmer sig för att åka till Paris för att trösta Albin. Det är ett otroligt stort steg eftersom hon hatar människor och brott mot sina rutiner. Men Albin är den enda människan i hela världen som hon faktiskt tycker om (men väldigt lite om man frågar henne själv). Anledningen till att hon inte har kvar sin vän kastanjen Alice B Toklas är att trädet försvann oförklarligt en natt med rötter och allt.

I Paris hittar vi Didier, en gammal man, som säljer böcker på sin lilla båt på Seine och har slutat leva i princip efter att hans dotter dog för många år sedan.

Och slutligen så dyker den unga flickan Ines upp.

Alla dessa människors livsöden knyts ihop och påverkar varandra. En stor anledning för mig att älska Emma Hambergs böcker hittar vi också där. De här karaktärerna är som de är och de ändrar sig inte utan det är mycket tydligt att de är värda att älskas och älskas just därför.

Och dessutom är det ju så att både jag och Emma Hamberg fullständigt älskar Gertrude Stein och Alice B Toklas! 

Kastanjekvartetten

 Jag ber verkligen om ursäkt för mitt otroligt långa semesteruppehåll men jag har inte använt en dator på i stort sett hela sommaren. Dels har jag inte haft så bra tillgång till någon dels har jag varvat ner och försökt ge hjärnan en riktig semester. Fast i ärlighetens namn så har jag surfat en hel del på telefonen. Den är svårare att bara nonchalera. 

Nåväl, vi har varit i Jämtlands inland i stort sett hela semestern. I den värmebölja som blev så har vi mest legat i sjön, på bryggan eller i en hängmatta. Vattentemperaturen var ljummen i flera veckor. Jag har läst en massa böcker. Som jag skrev i det förra inlägget så plöjde jag hela "Lilla huset på prärien"-serien. Även den sista;"De första fyra åren" har jag läst.

Nu har min faster gett sig in på "Anne på Grönkulla" och jag kände mig omedelbart väldigt sugen på den. Vi får se om det blir i höst eller om min läslust hamnar på någon annan stig, som den så oftta gör.

Annars har läsningen bjudit på högt och lågt. Den andra delen av "Timmerfolk"; "Blekjorden" av Ulrika Lagerlöf var precis lika bra som den först "Hjortronmyren"

Siv är nu gift med John och sonen Nils är ungefär tio år. Nils mobbas i skolan och har det inte bra där. Siv håller på att bli galen av känslan att livet bara består av att gå hemma och ta hand om familjen. Kärlekhistorien och minnena av Nila är gömt i ett hemligt rum i hennes hjärta som hon aktar sig noga för att öppna. 

John, som älskar Siv och vill att hon ska må bra, går med på att hon återigen blir kocka en sommar åt hans arbetslag. Mycket händer under den sommaren, både bra, och efteråt är inget sig likt.

I nutid träffar vi Eva igen, Sivs barnbarn. Hon har ett förhållande på distans med Mattias och trots att de har det väldigt bra så är inget enkelt. Hon jobbar fortfarande åt ett skogsbolag och slits mellan sitt jobb som innebär avverkningar och kortsiktigt vinsttänkande och vikten av att vara rätt om och bevara skogen och dess miljö.

Semester

 Så är det slutligen dags att titta in här en liten stund.

Jag har haft två veckors semester med nästan skärmfritt. Jag har knappt spelat mina telefonspel som jag annars är rätt beroende av. Det har varit väldigt skönt och avlappnande och otroligt välbehövligt. Sommaren började dock dramatiskt. Precis när vi var på väg norrut så kom nyheten att en familjemedlem åkt in på akuten. Vi blev lättade när det var en fraktur på ett revben och inte något annat. Så kom vi iväg. Någonstans vid Gävle kom hällregnet. Man kunde inte se vägen eller lyktorna på bilen framför. Det åskade och blixtrade och vi fick köra i 30 och 40 km /timmen i flera mil.

Okej, vi blir någon timme försenade sa vi till varandra efteråt men allt gick ju bra ändå. I Hudiksvall åt vi lunch, körde en bit och bestämde oss för att tanka strax före Sundsvall. Vi var otroligt nöjda med att vi bara skulle susa förbi Sundsvall för sedan är vi halvvägs. På Ljunganbron satte plötsligt motorbromsen in och mitt på bron stannade bilen!

Min 16-åring och jag fick panik men tack och lov för T som beordrade mig att ringa bärgning och dessutom hade stenkoll på var varningstriangeln låg. Det var fruktansvärt hett där vid sidan av motorvägen, bilarna körde förbi i 120 km/timmen ungefär och nästan ingen brydde sig om den där varningstriangeln. Fast en man stannade och frågade om vi behövde hjälp. Då hade vi redan beställt bärgning men blev ändå så glada att han frågade.

Bärgningsbilen körde vår bil till en verkstad och oss till ett hotell där vi övernattade. Det var otroligt varmt, ingen AC på det hotellet minsann, men ändå ganska trevligt.

Dagen efter fick vi hjälp efter ett antal timmar på verkstaden. Bärgaren råkade nämligen glömma bort att lämna bilnyckeln så vi fick vänta i typ fyra timmar innan han var färdig med förmiddagens uppdrag och kom med den. Det visade sig vara bränsleslangen som inte var ordentligt åtdragen så det var fort fixat.

Vi beslöt oss för att äta lunch innan vi fortsatte resan. När vi skulle starta bilen så var den helt död. Då kan jag säga att psykbrytet var vääldigt nära för oss alla tre! Nåväl, jag hade cykeln med mig så vi hakade av den från bilen och jag cyklade tillbaka till verkstaden, mekanikern hoppade in i sin bil, följde med och gjorde något provisoriskt under bilen så att jag kunde köra tillbaka den till verkstaden. Där visade det sig att bränsleslangen lossnat i båda ändarna. Efter en del pyssel kunde vi fara vidare. Så ett dygn senare än planerat anlände vi till slutdestinationen. 

Nämnde jag att bilens AC inte funkar så att jag var lika blöt som om jag duschat när vi kom fram samt var yr av överhettning?  Och drack flera liter vatten och ändå kände mig som en törstande kamel i öknen.

Jag överdriver inte när jag säger att det tog två dygn innan jag återhämtat mig.

Nu funkar det gamla bilskrället som det ska och en varningslampa som lyst i drygt ett år har slocknat. Så nu finns chansen att jag får den godkänd på besiktningen dessutom. Men jag har tydligt klargjort för den att det inte spelar någon roll. Jag kommer att göra slut inom en mycket snar framtid!

När detta trauma väl var över så blev allt bra och nu har jag haft två veckor med en mängd läsning flera bad i sjön varje dag och mysigt familjehäng.

Jag har befunnit mig på den amerikanska prärien. Tillsammans med Laura Ingalls Wilder har jag klarat mig igenom ett antal snöstormar (aningens absurt med tanke på den 30-gradiga värmen som varit här), gräshoppsinvasioner, och naturligtvis kärlekshistorien med Almanzo. Riktigt så magisk som när jag var elva är den inte och jag har haft väldigt jobbigt med synen på urinvånarna och synsättet att den vilda prärien ska tämjas. När bufflarna och vargarna, andra vilda djur och växter utrotas så är det något positivt även om Laura och pappa Charles sörjer det lite i smyg, vilket gjorde mig lite glad. Men när jag bearbetat de obekväma åsikterna och försonat mig med tanken att de inte visste bättre och kämpade utifrån sina förutsättningar så fastnade jag totalt, igen. Och jag har läst en massa fakta och tittat på bilder på nätet samt sett flera dokumentärer på Youtube. Det är något med Laura som trollbinder mig fortfarande trots att det är ungefär 40 år sedan jag lärde känna henne första gången. Däremot känner jag inget behov av tv-serien, som jag älskade så fruktansvärt mycket som barn, eftersom den är så långt ifrån sanningen. Kanske att jag vill se den någon gång i framtiden.

Nu har jag endast en bok kvar i serien, "De första fyra åren" och den har jag reserverat på biblioteket, min första reservation här...

Böckerna i serien är...

"Det lilla huset i stora skogen"

"Det lilla huset på prärien"

"Huset vid plommonån"

"Vid silversjöns strand"

"Farmarpojken"

"Den långa vintern"

"Den lilla staden på prärien"

"Gyllene år"

"På väg hem"

"De första fyra åren" (som jag inte läst än)

Juli...

 Så är vi inne i juli och det är inte ens två veckor kvar innan vi får semester.

16-åringen har äntligen sommarlov på riktigt. I fredags gjorde han sista dag och då var sommarlägret slut och han fick i stället jobba på en fritidsklubb. Efter en något nervös start på dagen (för oss alla) då han åkte en hållplats för långt och fick knata tillbaka längs motorvägen så tror jag nog ändå att det blev ganska bra. Fast han har beklagat sig under de här två jobbveckorna över att det har varit så lite att göra. Jag sympatiserar med honom samtidigt som jag av erfarenhet vet att det kan vara svårt att hitta sysslor till sommarjobbare och praoelever.

Nu är det tre dagars jobb kvar på samma fritidsklubb. Men det blir inte förrän i augusti, veckan innan skolan börjar.

För mig blev helgen otroligt hektisk.

På fredagen var vi på en mycket trevlig middag hos svärmor.

På lördagen körde jag, med T som kartläsare till Stockholm för att hämta en tv som jag fått av min kusin. Allt gick bra även om vi naturligtvis missade en vänstersväng precis när vi skulle lämna motorvägen och fick köra genom Östermalm bland annat. Kartläsaren var besviken och kände att han inte levt upp till förväntningarna. Jag skulle snarare säga att det var Google maps fel som laggade och inte hängde med just där. Så många gånger som jag bråkat med Google-tanten (som jag lite bitskt brukar kalla henne) så vet jag att det kan bli fel. Även om det inte är något jag gärna erkänner så är mitt personliga problem att jag har uselt lokalsinne och ofta har en känsla av att Google-tanten har fel, väljer en annan väg trots min egen oförmåga att hitta bara för att inse att hon nog hade rätt.

Nåja, vi kom fram och fick vår tv som är otroligt fin, kan inte fatta att kusinen vägrade ta betalt för den. Hem gick allt mycket, mycket bra och det tog endast ett par minuter så var vi på rätt motorväg och kunde susa hem.

Så i söndags var det dags för en båtutflykt. Jag råkade få veta att det är en utställning i sommar på Skoklosters slott med Bridgerton-tema.

Alla som läst min blogg ett tag vet att jag är löjligt svag för Bridgertonböckerna och Netflixserien. Utställningen heter "Queen Charlotte" och består av dräkter, smycken tiaror och berättelsen om Queen Charlotte och hennes kung George.

Queen Charlotte på Skokloster

Min syster, systerdotter och jag åkte på en dagskryssning med lunch ombord, två timmar på Skokloster och sedan hem igen. Vädret var ljuvligt, strålande sol och bris. Ja, det var en otroligt lyckad dag och hemma ångrade min familj att de inte följt med. Trots att jag försökte locka med dem och sa att de ju inte behövde gå på utställningen men att det kunde bli en härlig båttur så trodde de inte att det var en utflykt för dem. I efterhand så kände de att det nog hade varit ganska härligt ändå.

Och en annan sak som jag inte räknat med var att jag fick lära mig att historien om Charlotte och George bygger på den sanna historien om kung George och drottning Charlotte som levde i England på 1700-talet.

Kung Georg III

Och som av en händelse så hade jag en bok med mig i handväskan som passade perfekt, nämligen 

"Georgiana Bridgertons skandal", den senaste delen i serien "Familjen Rokesby" av Julia Quinn

Och något har hänt med Julia Quinns böcker. Utan att kunna bevisa något så skulle jag säga att det här har hänt efter just boken "Queen Charlotte" Jag tycker mig märka att det har smugit sig in något nytt. De vackra , unga flickorna som är huvudpersoner är plötsligt mera bestämda och mångfasetterade. De har aldrig varit några små våp som bara vill bli gifta men nu tycker jag att de har ännu mer personlighet och egen vilja. Och i den här boken fanns det inte ens ett gigantiskt missförstånd som får de förälskade paret att tvivla på sitt förhållande och varandra. 

Jag gillar trenden att även feelgood moderniserar sig själv och blir mer jämställd.

Naturligtvis gick vi runt och tittade på själva slottet också som jag aldrig tidigare besökt. Mycket fint och intressant att se den dagen...

Min andra bok är också en feelgood som heter "Fröken perfekt" och är skriven av Maria Parkhede.

Det var en bra bok tycker jag även om det där onödiga missförståndet då plötsligt huvudkaraktären beter sig som ett våp och tror att hon måste offra all framtida lycka för ett helt orealistiskt problem tyvärr fanns med. Då, när det var sisådär 30 sidor kvar så kroknade jag en aning och blev på dåligt humör. Men innan dess var jag mycket positiv.

Tydligen är det andra delen i en serie så jag får väl ge mig på del ett och tre i efterhand.

Emma är en lågstadielärare som ska hjälpa sin lillebror som blivit sjuk genom att klä ut sig till Lissebergskanin och eskortera runt musikern Sam en hel dag på stan. Linus (lillebrodern) jobbar på ett eventföretag och det är Sams kompisar som hyrt kaninen inför Sams svensexa. 

Det ena leder till det andra under sommaren som följer och konstigt nog dyker Sam upp där Emma är med jämna mellanrum.

Absolut en bok jag rekommenderar för hängmattan eller badbryggan

 Äntligen är värmen här! Eller ja, nu tänker jag på alla andra som har längtat. Själv har jag varit ganska nöjd i smyg eftersom jag jobbar och därför föredrar ett svalt väder, även regn mottages tacksamt. Men mitt barn till exempel som sommarjobbar utomhus på ett barnläger har inte varit sitt gladaste jag under regn- och kallblåstdagarna. Till på köpet räckte inte lunchen häromdagen så han och den andra sommarjobbaren fick inte riktigt äta sig mätta. Det var ingen solstråle som kom hem då kan jag säga...

På söndag har jag, min syster och systerdotter tänkt åka båt till Skokloster och gå på en Bridgertonutställning! 

 Bridgerton på Skokloster 

Jag har anmält oss idag men inte fått bekräftelse att vi fått platser på båten så jag känner mig lite nervös. Det vore så härligt att få åka. I värsta fall kan man ta bilen men båtresan känns som en mycket viktig del av utflykten.

Annars så räknar jag ned till semestern. Efter morgondagens jobb är det två veckor kvar. Helt otroligt! Sedan vinkar jag adjö till Enköping och drar på nya äventyr.

En av alla mina poddar jag lyssnar på är 

P3-klassikern

och där pratade man härom veckan om 1300-talsklassikern "Decamarone" av Giovanni Boccaccio. 

Faktum är att samtalen i podden ofta får mig sugen på att läsa böckerna. Programledaren Emelie Rosenqvist är mycket inspirerande och det spiller över på gästerna.

"Decamarone" utspelar sig i Florens under pesten. Ett gäng ungdomar flyr staden för att komma undan pesten, håller sig i tio dagar på landet där de dansar, umgås och berättar lättsamma historier för varandra. Historierna, eller novellerna, är det som boken består av. Boken jag har läst är ett urval, gjort av översättaren, från 80-talet någon gång. Lättläst översättning ganska underhållande men jag känner mig nöjd och tänker nog inte nosa upp flera noveller.

man får helt enkelt drömma sig tillbaka...

 Semestern är slut, jag kom tillbaka till storstan i tisdags och idag har jag jobbat min första dag. De övriga i familjen är kvar i Jämtland, bland mygg och tranor och jag räknar inte med att se dem på minst ett par veckor. Jag har haft det mycket bra och känner mig utvilad. Så egentligen är det inte så förskräckligt synd om mig även om jag inte älskar första arbetsdagen efter en lång ledighet. När jag funderar över sommarens aktiviteter så inser jag att det inte har hänt så mycket. har mest lunkentussat, vävt, stickat, legat i hängmattan och läst. Det blev endast två sjöturer och två bad eftersom vädret inte inbjöd till vattenaktiviteter förrän de allra sista dagarna.

Sonen är nu stolt ägare till både moppekort och moppe. I ärlighetens namn är jag lite glad för att han är på semester just nu med moppen i garaget för jag hade nog känt mig lite nervös om jag vetat att han varit ute och flängt om dagarna. Det är en elmoped vilket gör att man måste tänka på batteriets räckvidd, förutom allt annat man måste tänka på när man är ute i trafiken. Det kan vara så att han fått skuva den en bit första veckan för att han blev lite ivrig och drog till en kompis liite för långt bort.

Många böcker blev det och jag kommer att få hålla på ett tag innan jag redovisat alla här...

Jag kavlar upp ärmarna och sätter igång

!

 "Fredagsklubben" är skriven av S. Lundberg, A. Richman och M.J. Rose. Det är en fiktiv roman som handlar om Hilma af Klint och hennes fyra vänner som träffades varje fredag för spiritistiska aktiviteter samt konstnärskap. Inspirationen till boken fick författarna under en utställning om Hima af Klint 2018 på Guggenheimsmuséet i New York. Det är en intressant bok och även om jag ibland har lite svårt med böcker som blandar fakta och fiktion så gillade jag denna. Den handlar också om tidsandan och ger en förklaring till varför Klint kanske inte kände att tiden var mogen gör hennes konst. En intressant detalj, som jag inte kände till men som jag läst om efter boken är att hennes vän Anna Cassel hjälpte till och att vissa av konstverken är målade av henne.

När jag var på biblioteket i sommar så blev det aningens förvirrat och jag kom hem med del 1 och 3 i feelgood-serien "Hedgehog Hollow" av Jessica Redland. Till på köpet råkade jag läsa trean först vilket förstörde en del av upplevelsen, men ändå en trevlig serie som passade mycket bra i hängmattan. Samantha är en person som försöker göra rätt, vara snäll och glad. Men hon har en mamma som aldrig tyckt om henne och en kusin som alltid varit hennes bästa vän men som alltid har styrt och gjort lite som hon velat med Samantha. Gränsen är nådd, kan man säga, när kusinen snor Samanthas pojkvän och gifter sig med honom. Till det nygifta parets försvar så kanske de inte riktigt förstått hur kär Samantha var i honom.

Men, ibland måste man ner på botten för att sedan simma uppåt igen, om man så säger.

Precis som titeln antyder (hedgehog = igelkott) så har igelkottar en stor betydelse i handlingen. Jag ser fram emot att grotta ner mig i resten av serien. Något för en ledig dag och och har man inte en hängmatta till hands så tror jag att en soffa och filt funkar lika bra.

 Just nu är semestern som när den är som bäst. 

Pappa och jag lunkar omkring, han jobbar på med olika projekt och jag med mina. Vi umgås med en faster, ser olika serier och filmer på kvällarna. Jag läser en massa och grejar i vävstugan. Min första traslöpare är färdig men i stället för att börja på en ny så har jag satt upp en väv i den andra vävstolen. Det ska bli en yllehalsduk i Rauma finull. Min T hjälpte mig med själva vävstolen innan han åkte och sedan har jag ägnat ett antal timmar åt att sätta upp väven. I morse fick  jag ordning på det hela och kunde börja väva. Det blir verkligen inte perfekt men jag är sjukt nöjd med att ha klarat av det. 

H klarade sitt moppekort i måndags och har dessutom hunnit köpa en moped som han svischar runt på. Han är mycket, mycket nöjd!

Igår var det ganska kallt och grått och jag ägnade större delen av dagen åt städning. På tisdag kommer familjen och då vill man att det ska vara fint.

Jag har inte testat badtemperaturen i sjön än, det har inte varit tillräckligt varmt för att jag ska bli sugen men det kommer väl. 

Varje morgon ungefär halv fem vaknar jag av tranparet som bor i skogen här ovanför. De trumpetar alltid glatt när de susar bort över sjön. Vi misstänker att de hälsar på byns pärlann (potatisland). Till pappas förtjusning verkar de inte ha upptäckt var han har sitt land i år. Han har bytt ställe och jag är van att kunna spana på dem där de stått i det gamla, smaskat och trumpetat, men i år flyger de bara förbi.

En bok som det varit kö på sedan den kom på vårt bibliotek är "De fenomenala fruntimren på Grand Hotell" av Ruth Kvarnström-Jones. 

När jag kom till biblioteket här så stod den bland sommarskyltningen och då passade jag på. Den handlar om kvinnorna i början av 1900-talet som byggde upp Stockholms Grand Hotell och gjorde det berömt. Wilhelmina Skogh, som blev hotelldirektör och genom sina nyskapande visioner skapade något allra extra samt de kvinnor i olika befattningar som hjälpte henne. Jag vet inte om de övriga kvinnliga karaktärerna fanns på riktigt men Wilhelmina gjorde det absolut. Det är en fascinerande bok som beskriver hotellet, Stockholmsmiljön och feminismen. Tydligen ska det bli en serie som heter "Stockholms pärlor" och där den här är första delen. Jag ser fram emot fler historiska böcker som utspelar sig i Stockholmsmiljö

 Så är vi på plats! Det vill säga, semestern är igång och vi befinner oss i Jämtlands inland. Vi kom igår eftermiddag och resan gick bra. Vi mötte många timmerbilar, det verkar vara högsäsong för dem. Det var skönt att kunna köra raka vägen och inte pausa var tionde mil för att rasta Speedy. 

Idag regnar det och jag som tänkt påbörja sommarens joggingrutin känner mig utmanad men jag vet ju att om jag inte sätter igång efter planen så är det lätt hänt att det inte blir något på hela sommaren...

I eftermiddag blir det postfika hos en faster men annars har vi inga direkta planer. När H fyllde år så fick han presentkort på en gitarr av sin far. I måndags slog han till och köpte en jättefin som naturligtvis är med hit. Så jag somnade till ljudet av far och son som jammade på varsin gitarr igår, mysigt.

Min familj stannar endast över midsommar. Sedan far de tillbaka en vecka för att jobba och greja. 

Det är så grönt här att det man nästan blir bländad när man tittar ut. Vi såg mängder av midsommarblomster, smörblommor och hundkex längs vägrenen och färre lupiner än vanligt. Jag försökte optimistiskt få pappa att säga att de håller på att försvinna men han tog omedelbart ner mig på jorden och påpekade att de bara flyttar på sig.

Så, två böcker har det blivit sedan sist.

Dels en bok som  heter "Att hitta hem" av Caroline Twamley som handlar om Inga som är nyskild och uppfyller sin dröm att åka till Irland. I alla år har hon drömt om att få åka dit men hennes man har aldrig låtit henne. Väl där blir hon vän med Colleen och hennes son. I Sverige finns också Malin som sörjer sin mamma som dött ett år tidigare. Pappan har hittat en ny kvinna vilket inte Malin är så glad för. Han har också bestämt sig för att sälja huset och när Malin ska hjälpa honom att städa så hittar hon något som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Ingas, Colleens och Malins liv korsas vilket påverkar allas liv. Kanske inte den mest trovärdiga historien men trevlig underhållning. 

Min andra bok kan man inte heller anklaga för att vara verklighetsförankrad men känns som den perfekta hängmatteboken på semestern. Katie Gayle är egentligen två väninnor som bor i Sydafrika och skriver mysdeckare tillsammans. Deras huvudkaraktär heter Julia Bird, nybliven pensionär som även hon är nyskild och har flyttat till en liten engelsk by för att få en nystart.  Boken heter "Mord i en engelsk trädgård" och som titeln antyder så börjar allt med att Julia ska bygga ett hönshus i sin nya trädgård men hittar ett lik under trädgårdsskjulet.

 Det är måndag, sommarvärmen är plötsligt här och direkt blev det svettigt på mitt bibliotek.

Vi har haft en fantastisk Kristi Flygarehelg! I torsdags satte vi oss först på tåget till Stockholm, sedan anslutningsbuss och sedan tog vi färjan till Helsingfors. Vädret har varit ganska kallt och blåsigt men  uppehåll i alla fall. Och igår var det riktigt sommarvarmt när vi kom tillbaka till Stockholm.

Jag hade aldrig varit i Helsingfors, jag tror inte att någon av de andra i sällskapet heller hade varit det så det var en upplevelse. Tyvärr var hela familjen förkyld. Jag har fortfarande efterdyningar efter min dunderförkylning, T var i början av sin (idag ligger han hemma och är rejält dålig) och H hade sin värsta dag i lördags. Han hängde med rätt så bra på förmiddagen men sedan låg han på hotellrummet några timmar och vilade förmodligen med feber.

Vi besökte Ode, Helsingfors nya gigantiska och fantastiska bibliotek. Jag har ju hört om det förut och sett bilder men det var något helt annat att se det i verkligheten. T, vars kollegor skrattade hjärtligt när de hörde att han skulle till Helsingfors för att gå på bibliotek, var imponerad och tyckte att det var bättre än han trott. Sedan blev det en snabbtitt på tågstationen vars arkitektur är välkänd samt Tempelplatsens kyrka, en fascinerande stenkyrka som vi fått tips om.

På lördagen, innan båten vände mot Sverige igen, åkte vi färja till Sveaborg. Det var kanske det bästa på resan, härlig båttur och sedan vacker plats med spännande historia.

Under resan hade jag med mig årets kanske mest spännande bok! 

 "Arvspelen" av Jennifer Lynn Barnes var en alldeles speciell ungdomsbok. Jag kunde inte sluta läsa. Den var enastående bra.

Avery bor med sin syster när hon en dag blir kallad att vara med vid uppläsningen av ett testamente från en man hon aldrig hört talas om. Mannen har gett henne ett extremt stort arv men villkoret är att hon bor ett år i släktens stora palats (skulle man kunna kalla det) tillsammans med hans barn och barnbarn. Familjen är av förståeliga skäl inte nöjda men har inget att säga till om. Det visar sig att Avery och de fyra bröderna Hawthorne, barnbarn, hamnar i ett mysterium, eller spel som det står i boken, som behöver lösas för att anledningen till att det är Avery som ärvt allt ska komma fram. 

I augusti kommer del två på svenska och jag längtar! Kanske den bästa ungdomsboken jag läst på flera år.

"Kurtisanen" är den sista delen i Anna Laestadius Larssons 1700-talsserie som inleddes med "Barnbruden". Den här gången handlar det om Beata Charlotta som debuterade på Stockholms stora teaterscen, Bollhuset, endast 16 år gammal. Hon levde ett kort men intensivt liv, som älskarinna till olika mäktiga män, spion och hålldam. I en grym värld där kvinnor var utelämnade till männens behov och önskemål så kämpade hon för att skaffa sig ett bra liv för sig, sin mamma och sina syskon. 

Nästan lika bra som de övriga i serien.

 Ikväll jobbar jag ganska sent men sedan far jag hem, ska packa det sista, och imorgon far vi på sportlov några dagar! Vi ska fira en 80-åring och en 44-åring så det kommer att bli full fart. Jag har längtat i flera veckor.

I lördags var jag och systeryster på Sy och hantverksfestivalen i Älvsjö. En mycket trevlig dag och vi kom hem båda två med rejäla påsar fulla med garn. Dagen avslutades med pizza och öl tillsammans med den tredje systern och en kusin. Vi var mycket nöjda allihopa även om jag var extremt trött på söndagen. 

Förra måndagen lyckades jag skutta snett i stentrappen på jobbet och stukade foten. Två dagar hemma med foten i högläge och sedan har jag kört på som vanligt. Fast jag får vara försiktig. Minsta lilla snedkliv eller för hård belastning på foten så gör det ont.

Min 14-åring har haft övernattningsgäster två nätter redan på lovet, det är ju bara tisdag idag. Men det gäller förstås att passa på, även han ska med på sportlovsresa imorgon.

Får se om vi lyckas hinna med ett litet bokreabesök när vi är där. Som vanligt tjatar min bättre hälft på om bokberg och frågan om hur många böcker jag egentligen rimligtvis kan hinna läsa under min livstid, men det där förstår han verkligen inte.

Jag har läst mycket under de senaste veckorna men inte hunnit blogga så idag får ni bara titlarna rakt av.

"Hedvig Elisabeth Charlotta dagbok" (har jag skrivit om förut.

"Skandar Spökryttaren" av A.F. Steadman

"Fridas resor" av Frida Ulvegren

"Diskbänkstecknaren" av Ulrika Linder

"Afrosvenskar" av Johanna Berg & Maria Fröhlich

"En julsaga" av Charles Dickens (nej, jag var tydligen inte riktigt färdig med julen...och just nu läser jag ytterligare en med jultema. Kommer jag att ha avslutat julen till påsk är frågan?

"Dimma över heden" av Julia Chapman

Men nog är det rätt trevligt med augusti också...

 Ända tills dagen innan vi skulle sätta oss i bilen och bege oss tillbaka mot Uppsala så kändes min semester om inte oändlig så åtminstone lång. Min teori är att det varierade vädret samt flera aktiviteter än på flera år är orsaken.

Naturligtvis kändes det lite sorgligt att fara hem igen men jag är ändå nöjd, utvilad och taggad för hösten som kommer.

Kaninen har deppat nästan hela veckan över att vara tillbaka och han har visat tydligt att han varit sur på mig. Han har inte velat gosa med någon ordning och inte velat göra något alls. Nu verkar det dock ha vänt och han börjar bli sig lik. Men jag förstår honom, dels en gigantisk frodig gräsmatta att skutta på i flera veckor och han har verkligen sträckt ut stegen dels en egen gullig hare att leka med. Den lilla tråkiga plätten här utanför är inte mycket att hurra för. Och här lär det bara lukta katt vilket verkligen inte är kul om man är kanin. Den enda fördelen med att vara hemma är fåtöljen och fläkten som han pussar varje dag.

Jag har hunnit jobba en vecka. I söndags var det jobbångest för hela slanten men som vanligt kändes det bra så fort jag var på plats.

I höst känns det extra roligt med tanke på läsprojektet vi ska ha på hela skolan. När jag började förbereda lärarna i våras så kändes det nervöst, tänk om ingen skulle nappa?! Men det är flera som är lika taggade som jag så det är jättekul. Till veckan ska jag träffa två arbetslag och planera. Detta är mitt jobb när det är som roligast. Eller ja, att träffa barnen är förstås det roligaste. Om det fanns den minsta gnutta jobbångest i måndags morse så försvann den direkt när jag gick från bussen och fick kramar och barn som var superglada att ses igen. Att vara skolbibliotekarie är ett enastående roligt yrke (oftast).

H har hunnit gå två dagar i åttan och hans ångest kan ha varit på en något högre nivå än min. Men det har visat sig vara en bra start, kul att träffa kompisarna, hemkunskap igen och pyttelite mer sovmorgon än förra året.

På måndag börjar T jobba. Sist av alla. Enda trösten i veckan när vi andra åkt iväg   har varit  att han får lida av sin jobbångest den här helgen när vi andra redan är på banan.

Kanske att jag ska dra några böcker jag läst också.

I sommar har det blivit några deckare och den sista jag plöjde var Katarina Bivalds deckardebut "Morden i Great Diddling". Den populära författaren Berit Gardner lider av svår skrivkramp och har flyttat till en liten by i Cornwall för att försöka hitta inspirationen igen. Det går inget vidare om man säger så. Hennes förläggare skickar en ung assistent som ska få igång skrivandet men det hjälper föga. På en tebjudning i byn inträffar ett mord och Berit bestämmer sig för att försöka klura ut vem som är mördaren. Hon inleder ett inofficiellt samarbete med kommissarien Ian Ahmed. Det är en äkta mysdeckare där de klassiska deckarförfattarna får sin rättmätiga uppmärksamhet och där tankearbetet är det som leder arbetet framåt.

Det finns åtminstone en bok till om Berit och den ser jag fram emot att läsa.

 

 

 

En helt annan bok som det verkligen var på tiden att jag läste är ett seriealbum av Mats Jonsson. "När vi var samer" lärde mig otroligt mycket om de svenska samernas historia och jag kommer att tänka på den och diskutera den med olika människor under lång tid. Min farmors farmor var same och jag känner igen så mycket av Mats Jonssons historia. Det där att inte veta så mycket, allt som försvunnit för att samerna inte var värda något. Jag vet inte så mycket om min egen släkthistoria mer än att farmors farmor var fattig, inte hade några renar och jag kan tänka mig att hennes familjs historia är en liknande som den som Jonsson berättar om. Han är dock mycket mer same än vi och i hans barndom fanns ändå kulturen där på ett hörn. När jag läste så förstod jag plötsligt så mycket mer om dagens förhållningssätt till olika typer av samer, lagar och regler som lever kvar än idag och konflikter,

Otroligt intressant! Och jobbigt!

 

 

Slutligen så har jag klämt två ljudböcker under sommaren också.

"Gustav VI Adolf: Regenten som räddade monarkin" av Roger Älmeberg var en ganska torr bok, för att vara helt ärlig. Den handlar om kungen som var känslosam men samtidigt plikttrogen och tillbakadragen. Han engagerade sig i politiken under andra världskriget då han var kronprins. Hans prinsessa Margareta, eller Daisy, dog som 37-åring och lämnade man och barn i djup sorg. Sedan gifte han sig med Louise som jag trodde var en överklassdam men som jag nu lärt mig var en prinsessa även hon. Sedan dog sonen Gustav Adolf (nuvarande kungens pappa) i en flygolycka och Gustav VI Adolf fick vara kung ända tills han dog och Karl XVI Gustav blev kung. Boken uppehåller sig mycket kring regler och lagar, författningar och liknande. Inget spännande skvaller direkt med lärorikt för mig som gillar historia.

Den andra ljudboken är en feelgood som jag la till i bokyllan av misstag och trodde att jag inte skulle orka igenom. Den verkade lite trist. Men så, som det ibland blir, visade det sig att den vara helt okej och jag lyssnade snabbt klart och gillade den skarpt. Boken heter "Sju sorters kyssar" och är skriven av Alice Ekström. Lisa är konditor och hon och vännen Edvin har öppnat ett kafé lagom till jul. Edvin anställer Max som Lisa verkligen inte gillar vilket är helt ömsesidigt. Lisa är ingen lättsam och trevlig person. Men ju mer de jobbar ihop desto mer intresserade blir de trots allt av varandra.

 Idag regnar det och jag och systerdöttrarna är hemma och slappar medan övriga familjemedlemmar åkt för att handla. Igår plockade vi mylta (hjortron) och jag har kokat sylt på ett och ett halvt kilo bär nu till morgonen. Känner mig mycket nöjd.

Kaninen är utmattad efter att ha träffat haren flera dagar i trädgården. Haren kommer så nära att de nästan har noskontakt. Man kan lugnt säga att känslorna svallar på Speedy. Så spännande semester hade han nog  inte räknat med. Det här ska han leva på hela vintern.

I kväll åker vi på sommarens sista café. I år har det blivit många. Det har varit riktigt roligt att träffa en massa folk. Jag har en och en halv veckas semester kvar och jobbet känns fortfarande långt borta även om andra runt mig börjar förbereda sig för att åka hem till vardagen.

De senaste dagarna har det inte blivit så mycket gjort i vävstugan eftersom jag har haft en del andra saker att pyssla med. Och de två dagar som varit riktigt varma och soliga har jag tillbringat ute på vår badflotte. Jag har läst mycket och stickat ytterst lite.

Passande nog med tanke på var jag är så har jag läst "Fågeln i mig flyger vart den vill" av Sara Lundberg.

Den handlar om konstnären Berta Hansson som växte upp i början av 1900-talet i Hammerdal, inte alls långt härifrån. Hennes mamma var sjuk i turbekulos och Berta och hennes systrar förväntades hjälpa till hemma på gården. Pappan hade ingen förståelse för Bertas önskan och behov av att måla och hon hade det inte så lätt. Boken är en rikt illustrerade barnbok skulle jag säga och jag har tänkt läsa den ända sedan den kom för flera år sedan. Kan varmt rekommenderas.

Jag har också läst del två och tre i serien "Kontrahenterna" av Denise Rudberg. Om man bortser från att jag hela tiden hörde Sickan Carlssons röst från någon pilsnerfilm från 40-talet så var böckerna helt okej. Just nu är jag osäker på om det hunnit komma en del fyra men det får jag kolla upp när jag kommer hem igen. Del två heter "En andra allians" och del tre "En tredje man".

  

Precis nu innan jag satte mig vid datorn så läste jag ut en mysdeckare av Sally Andrew; "Tannie Marias stora utmaning".  Det är den andra boken om Maria som bor i Sydafrika älskar att laga och äta mat samt har en spalt i den lokala tidningen där hon ger råd och recept. Hon har en förmåga att hamna i mordmysterier och trots att pojkvännen, polisen Henk, är mycket bekymrad över den saken så verkar det omöjligt att undvika. Det finns en underfundig och ganska lågmäld humor i de här böckerna som tilltalar mig mycket. Perfekt semesterläsning.

Det har varit en solig helg. Själv var jag på Jämtlandssemester men även där var det riktigt vårvarmt. Idag är det ganska mycket svalare och regn. Kaninen tyckte det var mycket skönt att sitta ute i regnet och sniffa på vårluften imorse.

Jag har jobbat idag efter sex dagars ledigt, nästan lite jobbigt att komma tillbaka. Som alltid när man har varit borta ett tag så har det hänt alldeles för mycket tycker jag. Böcker står på konstiga ställen, det har gallrats böcker som jag inte tyckte skulle gallras, ja folk passar helt enkelt på. Det är lite samma sak som när folk hälsat på hemma och hjälpt till i köket. Det kan ta dagar att få till ordningen igen. Problemet är att jag spenderar så mycket tid på "mitt" bibliotek så att det känns jobbigt när andra gör som de tycker, vilket de förstås alltid gör.

Min semester var härlig! Jag har sett och hört otroligt många fåglar. Utanför mitt fönster ligger det ett litet näs med pärlann (potatisland) och där har det struttat omkring en trana, ett antal orrar och i sjön har ett förnumstigt andpar plaskat omkring högljutt diskuterandes livets stora frågor. I alla fall var det så det lät. Från skogen har också haramjeckra bräkt (enkelbeckasin).

Jag målade en hylla till min vävstuga och sedan försökte jag mig på att börja solva väven, ett moment där man trär varpen genom öglor för att det  sedan ska funka när man trampar, en mycket sammanfattad beskrivning. Det gick inte bra direkt och nu förlitar mig jag som alltid på att T ska hjälpa mig att reda ut det här i sommar. Hur skulle jag klara mig utan honom?!

I helgen är det stort partaj! Två av mina syskonbarn fyller 18 i vår och nu ska vi fira ordentligt. Min pappa och faster kommer till och med, det händer inte varje år.

Jaha, så var det läsningen då som jag kanske ska komma in på lite också.

"Au revoir Agneta" är den andra boken av Emma Hamberg om Agneta, med världens tråkigaste äktenskap, barn som inte bryr sig, en mamma som tycker att hon har all rätt i världen att styra och ställa över sin dotter samt ett jobb som inte bara är oinspirerande, kollegorna märker knappt att hon är där. I första delen fick Agneta nog och rymde till Frankrike där hon skulle jobba som Au pair. Inget blev som hon tänkt, snarare bättre och hon vill aldrig åka hem. Men även i en feelgood kan verkligheten hinna ikapp en på olika sätt och ibland måste man ta itu med sådant man inte vill. Jag gillar båda böckerna och jag gillar att det kan finnas problem och vardagstristess även i en romantisk mysbok.

Min misstanke är att vi inte är färdiga med Agneta. Boken slutade med en inandning skulle jag vilja påstå. Vi får väl se.

Jag har också läst del två i fantasyserien av Cassandra Clare som heter "The last hours. Shadowhunter". Denna bok heter "Kedja av järn" och handlar om Cordelia som älskar sin bästa väns bror James och som hon gifter sig med. Problemet är dock att James är kär i Grace fast han och Cordelia vet inte att det är magi involverat i känslorna för Grace. Förutom alla kärleksförväxlingar mellan olika skuggjägare så är det onda makter i rörelse och det är ingen munter tid för skuggjägarna och nedomvändarna. Jag är mycket svag för den här typen av fantasy och längtar nu efter del tre som just kommit ut på engelska. Själv väntar jag och ser om den blir översatt till svenska.

Just nu läser jag en helt annan bok än de här ovanför. "Bron över Tangagata" är skriven av islänningen Eirikur Örn Norddahl. Först och främst så har jag alltid varit oerhört förtjust i isländska namn och ord och det får man i överflöd i den här boken. Och även om det här är så långt ifrån en feelgood som man kan komma så är det inte brist på kärlek. Boken är rolig, drastisk, sarkastisk och samtidigt vardaglig. Halldor är hemma på dagarna eftersom det är produktionsstopp på räkfabriken där han annars jobbar. Dagarna går i ett stilla tempo och det är inte utan att han längtar efter att jobbet ska komma igång igen. Under tiden funderar han på stort och smått, dricker kaffe och spanar på grannen Gyda som han är kär i. 

Utanför fönstret, mellan hans och Gydas hus är det ett stort vägarbete på gång med ett stort dike. Rätt som det en dag så får Halldor rycka ut och rädda Gyda som ramlat ner i diket och där börjar deras historia om än mycket trögt och långsamt.

En sådan där bok som ger en lite extra eftersom historien inte passar in i någon mall! Jag gillar den skarpt!

Så är påsken i annalkande

 I förrgår eftermiddag kom jag med tåget till Östersund efter en resa genom ett fantastiskt soligt Sverige.

Gårdagens väder var en aning grått och bistert men idag skiner solen igen och jag har suttit på pappas bro och lyssnat på fågelkvittret och takdropp med en känsla av fullständig sinnesro i kroppen.

Imorgon kommer min familj med tåg och min systers familj med bil.

Just nu är jag aningens distraherad i mitt bloggande då det pågår ett oerhört upprört och dramatiskt bråk utanför köksfönstret. Det står ett träd bredvid fågelbordet med ett skatbobygge som enligt pappa har pågått i flera år. Två skator jobbar ihärdigt med att förbättra och bygga på det. Men! Nu har två extremt retsamma kråkor börjat hämta pinnar där som de flyger till sitt eget bobygge med.

Det är SÅ mycket upprörda känslor, Skatorna kämpar förtvivlat för att få bort de irriterande typerna men kråkorna är större och vinner hela tiden. Det är slagsmål och rumpnyp. Och det som gör de där kråkorna så muckiga är att de dels bara hämtar pinnar när skatorna är där, dels att det finns hur många bra pinnar som helst att plocka mycket närmare deras egna bo men att de uppenbarligen vill bråka. Jag får lite samma känsla som när jag tittar på dokusåpor på tv.

Sedan sist jag bloggade så har jag förstås hunnit läsa en del. Anledningen till att det blir så lite bloggat just nu är för att jag helt prioriterar min läsning och har haft väldigt svårt att hitta motivationen till att skriva,

Jag tänker inte skriva så mycket om min läsning utan nöjer mig med att konstatera att jag läst tre riktigt bra böcker sedan sist.

"Bokhandeln i fyrtornet" av Sharon Gasling, "Veronas dotter" av Alyson Richman och sist men inte minst den absolut sista delen i Vibeke Olssons serie om Bricken, "Stockens färd mot havet".

Förlåt förlåt

Drygt en månad är det  sedan jag var här. Det är inte det att jag inte har försökt. När jag satt där på semestern och skulle blogga, på en annan dator än vanligt, så funkade inte inloggningen. Lösenordet funkade helt enkelt inte. Naturligtvis hade jag, med viss möda, kunnat fixa ett nytt. Men jag hade semesterhjärna och var egentligen inte så sugen på att sitta vid en dator. Så jag låtsades som att jag inte hade någon blogg och satte mig och läste i en solstol i stället. Kanske är det just det som är hela poängen med ledighet, att kunna strunta i det man inte är sugen på...

Jag har haft en bra sommar så här långt trots att vi inte haft så varmt och soligt. Det blev bara ett bad och det var första morgonen hemma i den jämtländska insjön. Många böcker har det blivit, bastu, bryggtur och en massa vävstugejobb.

Allt är inte klart i min lilla vävstuga men vi har fått upp golvlister och jag har kommit en bra bit i processen att trä min väv. Det har krävts mycket hjälp av min T, pappa och min svåger. Man kan sammanfatta samarbetet med att de står för det analytiska och jag står för det kreativa. Min hjärna börjar lätt surra på ett obekvämt sätt när jag ska räkna ut hur nya saker fungerar.

Som jag berättat förut så får vi författarbesök i september av Marie Bengts. Hon har skrivit en serie med tre mysiga pusseldeckare som utspelar sig på 50-talet. 

Klädskaparen Hannah Lönn reser till sin faster i den lilla småländska byn för att hjälpa henne när hon brutit benet. Hannah ser inte direkt fram emot besöket, kafferep och bönder är vad hon förväntar sig. Och det blir det förstås. Men ganska snart inträffar ett mord  och Hannah bestämmer sig direkt för att försöka hitta mördaren. Polisen är inte överförtjust över "hjälpen" men kriminalkommissarie Holm kan ändå inte låta blir att fascineras en aning av den snygga Hannah. Dessutom visar det sig att hennes hjärna är betydligt skarpare än många av gubbarnas i poliskåren. 

Jag gillar miljöerna och personbeskrivningarna. Författaren har verkligen gjort research. Hannah får också kämpa hårt för att bli tagen på allvar. Mer än en gång blir hon klappad på huvudet av gubbar som tycker att kvinnor ska vara snygga och tysta!

Den första boken heter "En sax i hjärtat" och fortsättningen "Döden klär i domino". Del två utspelar sig i Stockholm och mordet sker vid en modevisning där det först är något oklart vad som är teater och vad som är verklighet. Även där råkar Hanna vara på plats vid rätt tillfälle och tänka sig, kommissarie Holm också. 

Den tredje boken kommer jag att läsa så fort jag får tillfälle!

 

 Så är midsommarhelgen över och vi kan konstatera att vi haft det väldigt bra!

Efter inköp av nytt solsegel så kunde vi lägga nästan hela vår lilla pytteträdgård i skugga och den heta solen kändes överkomlig. Dessutom fläktade det en aning. Vi skippade alla traditionella aktiviteter och slappade hemma tills våra middagsgäster kom. Kvällen blev mycket lyckad med god mat, svenska jordgubbar och midsommarquiz.

Resten av helgen har varit oerhört slapp i värmen. Jag orkar ingenting, inte ens virka, utan har legat i hängmattan i skuggan läst en massa med avbrott för stärkande små tupplurar emellanåt.

En riktigt bra och fruktansvärt obehaglig bok som jag läst är "1793" av Niklas Natt och Dag.  Jisses  säger jag bara. Mina läsvänner har varnat för att man kan storkna av vissa speciellt läskiga beskrivningar men jag var ändå inte riktigt förberedd. Det är stympningar, lukter och grymheter. Och ändå längtar jag efter nästa del. Författaren lyckades verkligen förflytta mig till ett 1700-tal där man undrar hur någon överhuvudtaget kunde överleva?

Mickel Cardell, den handikappade och försupne palten (polisen) hittar ett lik i den stinkande sjön Fatburen. Han börjar , tillsammans med den dödsjuke Cecil Winge leta efter den skyldige trots att ingen annan egentligen vill veta vem som begått brottet. 

Det är en fruktansvärt grym värld där det gäller att se sig över axeln samt ha en hiskelig tur för att överleva. Historien är spännande och mitt i allt ihop finns glimtar av en vilja att hjälpas åt och skapa en bättre värld!

Jämtlandssemestern var ljuvlig. Tåget gick som på räls (hehe) och vi kom fram i exakt rätt tid. Av fyra dagar var det strålande solsken i tre. Isen var perfekt eftersom det fortfarande var nattkallt och vi kunde gå överallt. Vi gjorde utflykter varje dag på sjön, grillade och mös. Två födelsedagskalas hann vi med; en tioåring och en 72-åring. 

På påskafton gömde jag, som vanligt, påskägg som tonåringarna fick leta efter. Jag vet inte riktigt om de ställde upp på jakten för att vara artiga eller om de verkligen forfarande uppskattar traditionen. Vi får se hur det blir nästa år.

Min syster vaknade så tidigt en morgon att hon fick se orrspel på sjön. Vi var flera som var rätt avundsjuka, men man måste verkligen vara uppe i tid för att inte missa det.

Nu har vi haft en fyradagarsarbetsvecka och jisses vad jag har varit trött. Fattar inte! Borde man inte vara ovanligt pigg när man är ledig på måndagen? Visserligen satt vi på tåget den dagen men ändå?

Igår, fredag, var det bokbussdags och premiärtur i den nya bokbussen. Den är riktigt fin men än är allt inte i ordning. 

Jag fick en hejdundrande huvudvärk på eftermiddagen, kanske av allt ståhej och spänning. På bussen hem råkade jag somna, vilket jag faktiskt inte kan erinra mig har hänt förut. I alla fall så missade jag att kliva av på min hållplats och fick ta en annan buss tillbaka för att hämta min cykel. Jag var helt förstörd, yrvaken och fortfarande med ont i huvudet, när jag väl kom hem. Ja, det var en pärs.

Men idag är jag pigg igen. Vi har haft städdag i kvarteret och fått hälsa på våra nya grannar som vi delar garageuppfart med. En mycket trevlig barnfamilj verkar det som. Speedy har också pussat barnen och godkänt dem. En åttaåring och en tvååring som båda blev väldigt förtjusta i Speedy.

I tisdags hade vi författarbesök i årskurs fem. Petrus Dahlin kom och berättade om sina böcker och om hur han blev författare, gav lite skrivartips och så. Eleverna hade läst boken "Kurragömma" och var heltaggade på att prata om den. Tänk vad mycket det gör när de har läst en bok i förväg. Lärarna var helt överraskade över hur bra allt blev och jag kände väl att, tja, det är ju det jag brukar säga... Se till att de har LÄST BOKEN! Men,men...

Min påskbok var "Arabella", första delen i en feel good-serie som heter "Sidensystrar" av Sara Medberg. Trots att bokomslaget ser ut som en bok i Bridgerton-serien och kategoriseras som en "modern romance" så märks det att författaren vill ge läsarna lite mer än bara en romantisk karamell. Jag skulle kalla den för en "intelligent romance" Huvudpersonerna, för jag skulle ändå säga att det är två, är förvisso unga överklassflickor, vackra och omsvärmade, men de vägrar bli hunsade med och skapar sina egna liv. 

Året är 1816 och Arabella har blivit änka. Hennes elake och mycket äldre man styrde henne med järnhand och när han oförklarigt dör ser hon sin chans att lämna det dystra godset och beger sig till Stockholm för att leva livet. Där händer det förstås saker som komplicerar det hela men Arabella är inte den som ger upp. 

Vi får också lära känna den äventyrliga fröken Nella Ridderlöw vars egentliga uppgift i livet är att lyda sin bror och sitt förkläde faster Ståhl men Nella tänker minsann uppleva äventyr och det får hon. Nella sympatiserar också med kvinnosaksfrågan och hamnar i klistret mer än en gång på grund av det. 

Så jag blev ganska positivt överraskad av boken och kommer att läsa fortsättningen när den kommer, för en fortsättning borde det bli?