Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

onsdag 26 augusti 2020

Augustidikten i sista stund...

Höstluften är här. Även om det kan bli rätt varmt under dagarna så känns det att det snart är september. Jag känner mig mycket nöjd. Är lite mindre glad över att jag har rejäl huvudvärk. Satt och gjorde lånekort till våra nya sexåringar igår eftermiddag på jobbet när det plötsligt slog till. Det var nästan så att jag inte kunde läsa vad det stod på lapparna framför mig. Huvudvärken har inte släppt och jag är hemma idag och vilar. Egentligen borde jag inte sitta och skriva det här heller, men gör ett kort inlägg med en liten höstdikt av Emily Dickinson.


Autumn-overlooked my Knitting-

Dyes-said He-have I-

Could disparage a Flamingo-

Show Me them-said I-


Cochineal- I chose-for deeming

It resemble Thee-

And the little Border-Dusker-

For resembling Me-

________________________________

Hösten-såg mig sticka-

jag har färger- sade han-

en flamingo skulle blekna-

låt mig se-sa jag-


Jag valde koschenill-

för att det passar dig-

och till bården-skymning-

för att det passar mig- 

-Emily Dickinson-

1863

fredag 21 augusti 2020

 Idag vände vinden och det känns som att saker och ting ska förändras, ungefär som i boken och filmen Chocolat. Kan det vara hösten som tänker ge sig till känna? Veckan har varit fruktansvärt kvav och jag har nästan inte orkat jobba. Imorse var dimman tät och det var så fuktigt att det kändes som att jag hade en blöt filt över huvudet. När jag hoppade på bokbussen fick jag börja med att berätta att jag var förskräckligt kinkig! Men nu verkar det bli svalare. 

Vi har haft en väldigt sjuk kanin i ett par dagar. Han har legat inlagd på Ultunas IVA i ett dygn med oklar utgång. Det är samma gamla vanliga förstoppning som spökar. Veterinärens teori är att höstens pälsbyte har satt igång och att det har blivit pälsboll i magen som stoppar upp. För oss människor som svettats och plågats av värmen kändes det något överraskande med vinterpäls, men Speedy vet uppenbarligen något som vi inte vet. Nu är han hemma, hungrig och trött men samtidigt lite uppspelt. Doktorns order är specialkost, medicin och hö. Speedy ställer sig något frågande till det kan man säga.

Jag är fortfarande inne i ett nästan lite maniskt läsande. Dagens bok är en svensk feelgood; "Ett litet steg på vägen" av Jenny Fagerlund. Den var lättläst, behandlade svårigheten med att vara ensamstående mamma till ett barn med eventuell diagnos. Den delen av historien tyckte jag var lite intressant även om det inte direkt blev någon djupdykning i problemet, antagligen för att det trots allt är en feelgood. Kärlekshistorien kändes inte helt självklar. Ibland önskar jag att de här nya svenska författarna skulle få skriva böcker utan feelgoodingrediensen. Det känns som om att de vill säga saker som inte riktigt ryms i genren men att de någonstans på vägen tvingats trycka in det i en lättsam och samtidigt vardaglig kärlekshistoria vilket inte riktigt gynnar böckerna. 


https://bokborsenlive.objects.dc-sto1.glesys.net/product_thumb/847/9032951/5e68d00b0dac2.jpg

tisdag 18 augusti 2020

Den lilla ön i havet av Jenny Colgan

 Jenny Colgans feelgoodserie om människorna på den lilla skotska ön där det nästan alltid regnar och folk pratar gaeliska på ett mycket charmigt sätt! Egentligen är boken "En avlägsen kust" den sist utkomna. Men utifrån händelseutvecklingen skulle jag säga att den är del 3 och därför hamnar den där i min lista.


1.    Sommar på den lilla ön i havet

2.    Tillbaka på den lilla ön i havet

3.    En avlägsen kust

4.    Julafton på den lilla ön i havet


Sommar på den lilla ön i havet - Jenny Colgan - inbunden ...  Tillbaka till den lilla ön i havet - Jenny Colgan - Bok ...      What You Readin?: En avlägsen kust               Julafton på den lilla ön i havet (inbunden)

måndag 17 augusti 2020

 

Så är skolan igång då. Även om det sved lite att erkänna  så var vissa i vår familj ganska nöjda efter första skoldagen. Igår kväll låg han och kunde inte fatta själv att han nu går i femman!
Jag åkte till jobbet igår och tänkte att det nog skulle bli ganska lugnt. Det var ju trots allt första dagen och klasserna brukar ju inte ha tid att komma till mig då. Men, klockan nio ramlade mitt gamla gäng in, de som kom varje rast i våras. Strålande glada och nöjda med att ses igen. Några till och med lånade böcker. Biblioteket var fullt av elever större delen av dagen och jag kände efter första chocken (eftersom jag lite glömt hur det var) att det är så härligt att allt är igång!
 
Hemma sitter T och jobbar och har det stressigt. Det stressiga är kanske inte så mycket jobbet som vår kanin som vill ut och lufta sig med jämna mellanrum, kanske att han är aningens bortskämd efter sommaren, de sex igelkottungarna och deras mamma som behöver vatten, kattmat och småprat lite då och då och grannkaninerna som rymmer hemifrån och också vill pysslas om rätt som det är.
Att vara djurvän är ett tidsödande jobb!
 
På bilden ser ni de senaste böckerna jag läst. För tillfället har jag helt gett upp att sticka eftersom jag blir svettig bara jag tittar på stickpåsen. Dessutom, när jag väl försöker så blir det bara fel och jag får repa. Så jag väntar på en kyligare dag med gott om tid och lust. Däremot läser jag galet mycket. Läser på jobbet också på lediga stunder för att vara redo när det blir bokprat framöver.
 
Emma Hambergs "Resten av allt är vårt" gav mig flera saker. Dels skriver hon så att allt känns som en småtrevligt kåseri i Rosengäddastil, dels gjorde boken mig avslappnad. Alltså, Emma Hamberg har gått igenom riktigt tuffa saker. Hennes man och pappan till de tre barnen blev dödsjuk på grund av ett virus. Han fick epilepsi och hjärnskada. Han kommer aldrig att bli sig lik igen. Allt detta berättar hon om i boken, plus en massa annat från sitt liv. Vi får vara med när hon blir kär i sin nye man och det svåra med att vara fyrtiosex år och börja dejta på Tinder.
Anledningen till att jag blir avslappnad av att läsa boken är att jag alltid känner att jag måste vara så vuxen, ordentlig och duktig. Det känns ibland som att misstag är något man borde ha slutat med i min ålder om man inte vill vara misslyckad. Men Emma och hennes vänner lever på sätt och ett vis ett tonårsliv. De dricker för mycket emellanåt, misslyckas i kärlek och gör bort sig. Grejen är att de inte skäms, eller i alla fall inte har problem att erkänna det. Och de är ändå samtidigt lyckade och coola människor. Inte för att jag vill leva Emmas liv men det är skönt att känna att man kanske duger fast man är som man är.

onsdag 12 augusti 2020

 Efter en härlig helg med mycket sol, bad och grillmiddag hos lillasyster så känns det som att det nog är sommar ett tag till. Igår hade vi sista tillfället med Sommarboken i Enköping. Det var mysigt men jag är glad att alla sommaraktiviteter är över och att jag nu får blicka framåt mot hösten. Lärarna är tillbaka den här veckan och de är på hugget! 

Som tur var hade jag förutsett att det kunde bli lite hetsigt så bokningschemat var färdigt igår eftermiddag och jag kunde sätta upp det i lärarrummet innan jag åkte hem. Mitt mål är att biblioteket och jag ska vara något de tänker på så fort de kommer till jobbet och att de ska inspireras till många samarbeten och läsprojekt. Det blir lite bättre för varje år tycker jag. Jag ser verkligen fram emot måndag när alla barnen kommer. Då är allt som det ska igen!

Känner ni Jana? Jag tänker förstås på huvudpersonen i Karin Smirnoffs serie om Jana som återvänder till sin barndomsby och tvilling Bror. I den här boken, del två; "Vi for upp med mor" tar sig syskonen hem till moderns uppväxtby. Det är dags för begravning och att göra upp arvet en gång för alla. De ska bara vara där tills de sakerna är avklarade men det visar sig mer komplicerat än Jana trodde att återvända hem igen. Den vilsne Bror fastnar i släktens garn och utan honom åker hon inte! 

På bokbussen i fredags pratade jag med en låntagare som bott i Umeåtrakten och hon var mycket upprörd över de här Västerbottenförfattarna som alltid ska framställa västerbottningarna som så eländiga. Hon menade att det är alkohol, incest, religiösa sekter i varje hus i de här böckerna och att så är det inte i verkligheten! Och en viss poäng har hon såklart. Men elände saknas ju inte direkt i litteratur från andra ställen heller. Tills nästa gång jag träffar henne ska jag fundera ut ett exempel på en författare som inte skriver eländesskildringar. 

När jag hade läst Karin Smirnoffs första bok "Jag for ner till bror" så var det kanske ändå språket och dialekten som fanns kvar längst inombords och så kommer det nog att bli med den här också. Att läsa på dialekt ger en alldeles särskild dimension till upplevelsen.

https://s2.adlibris.com/images/49240865/vi-for-upp-med-mor.jpg



fredag 7 augusti 2020

Och vissa har det bra...

Idag var det premiär för höstens bokbusstur för mig. Det var varmt, minst sagt. På sista hållplatsen hade vi 27 grader inne i bussen och 33 utanför. Det var aningens risk för härdsmälta.

Inte blev det bättre när det plingade i telefonen och mina killar därhemma, som jobbar stenhårt på att suga ut det sista av semestern, meddelade att de var på väg till Fyrishov. 

Nåja, nu är det helg och jag räknar inte med något annat än att det ska bli ljuvligt sommarväder hela helgen.

Jag har känt mig som en galen "catlady" i veckan. På kvällarna har jag gått runt med små mat- och vattenskålar till olika hörn av trädgården. En kväll fick jag dessutom kramp i låret så jag släpade ena foten när jag gick runt där. Då fnissade jag lite för mig själv och funderade på om jag nått någon sorts galenskapsgräns...Dels försöker vi curla igelkottsfamiljen, dels har vi haft grannkaninen på besök. Min strategi har varit att pyssla om grannkaninen så mycket att den känner sig trygg med oss och vill komma dit så fort den rymt och att vi då ska kunna plocka upp den och bära hem den utan att behöva springa runt kvarteret med håv i flera dagar först. Planen har lyckats ganska bra om jag får säga det själv. I onsdags kväll när jag kom hem så satt den och väntade bredvid Speedys bur och när jag kom så kom den fram och hälsade; markerade min cykel, mina skor och meddelade tydligt att den kunde tänka sig något litet gott. Igår fångades den av T som sedan bar hem den. Så nu är vi lugna och avslappnade igen tills nästa gång.


Välkommen till Flanagans

"Välkommen till Flanagans" av Åsa Hellberg är en ny serie om Linda som växer upp med sin mormor i Fjällbacka. Mamman är död och pappan äger ett hotell i London. 

Andra världskriget är slut när Linda får beskedet att pappan är svårt sjuk och hon reser omedelbart till honom. Hennes intention är att komma hem till mormor efter ett par veckor. Men pappan dör och plötsligt står hon där, 21 år och arvtagare till det lyxiga hotellet. Hennes kusiner, lömska och otrevliga, äger 20 procent och gör allt för att utmanövrera Linda och ta över verksamheten. Linda har dock människor omkring sig som stöttar och uppmuntrar henne att kämpa för att behålla hotellet.

Parallellt med händelserna 1949 när hon ärver hotellet så får vi följa händelsutvecklingen när det gått tio år. Linda har inte bara lyckats behålla hotellet. Hon har också gjort det ännu mer lyxigt och populärt. Men priset är högt. Vi får också träffa ett par flickor som arbetar på Flanagans. Deras perspektiv är ju förstås ett annat men de är ambitiösa och vill ha ut mer av livet än deras föräldrar lyckats med.

En perfekt semesterbok egentligen (om man hade haft semester)!


söndag 2 augusti 2020

Starstable

    Star Stable. Ödesryttarna. Jorvik kallar Ödesryttarna. Legenden vaknar (kartonnage)  Serie Star Stable - Böcker | Bokus bokhandel

Inför sommarens bokpratsaktiviteter så läste jag första delen i serien Starstable; "Jorvik kallar" Det kan du läsa om här
Nu har jag plöjt de två andra delarna i triologin och det var spännande fram till sista sidan! Jag har fortfarande en känsla av att böckerna riktar sig till lite äldre barn och ungdomar. Dels är språket lite avancerat emellanåt dels så hoppar handlingen mellan de olika karaktärerna så det gäller att hänga med. Vissa saker måste man också själv kunna tolka in i handlingen då inte allt skrivs rent ut. Samtidigt tror jag att serien kan vara en brygga till lite svårare litteratur då det är så oerhört spännande hela tiden. Kanske beror det på att det är ett dataspel från början, men det är verkligen inga döda punkter utan det händer saker hela tiden!


   Min första kväll hemma efter semestern så var jag och Speedy ute i trädgården. Mitt sällskap skulle gå på sin toasten. Plötsligt när vi stod där kom en stor igelkott knatandes med ett glasspapper i munnen. Hon tog ingen notis om oss utan hade väldigt fullt upp med sitt. Hon slank in under altan och fixade en stund innan hon kom ut igen och tog samma väg tillbaka. Så igår morse så får vi se en lite igelkottunge, Och när vi står där så dyker det upp fler. Slutligen kunde vi konstatera att vi har en mamma och sex ungar boendes under altanen. Mamman höll sig under altanen och vi kunde bara höra henne gruffa och prata med ungarna. De däremot var ute säkert sex, sju gånger under dagen på upptäcktsfärd. Så otroligt söta och små! Man får aldrig nog av att titta på dem.

Jag kunde inte sluta tänka på en av mina favoritbilderböcker när jag var liten.

Kom in och drick en kopp te - Stjernholm Ræder, KarinDet kändes som att jag var med i den...


Bortsett från igelkottar så har jag också läst lite i veckan. "Hjärtats bokhandel" av Veronica Henry är ytterligare en varmhjärtad hyllning till böcker och bokhandel. Sarah har varit ute och rest i världen men kommer hem till sin döende pappa och hans bokhandel Nightingale Books där Sarah i princip vuxit upp.
Hon lovar pappan att försöka fortsätta hålla liv i bokhandeln men det är svårt. Både sorg och ekonomi får uppgiften att kännas oöverstiglig. Men med stöd och hjälp av vänner och stamkunder så gör hon sitt bästa. Vi får också lära känna några av kunderna och deras problem och livsden. En äkta feelgod!