Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 31 december 2022

Nyårsafton 2022

Så är vi inne på årets sista dag. Vi har haft en slapp dag så här långt men om en stund är det dags att dra iväg till en syster och hennes familj. Där kommer vi också att få träffa min kusin och hans gäng. Kusinen och vi  firade också julafton ihop så plötsligt blir det mer umgänge än  på länge. Det känns mycket trevligt. 

Jag har stickat ett kort ärm på min blivande klänning i garnet Pure silk. Mönstret är egentligen tröjan "Inga krusiduller" av den danska designern Petite Knit. En tröja jag stickat ett antal av vid det här laget men modellen är så enkel och passar mig så bra. Att sticka en klänning är första gången dock.

Jag vill tipsa om en seriebok-serie som är väldigt populär på mitt bibliotek, och många andra gissar jag. Serien finns dessutom på Netflix och verkar lika populär där. Det är "Heartstopper" av Alice Oseman och den är en kärlekshistoria mellan Charlie och Nick. I den första boken får man vara med när de lär känna varandra, blir kära och ihop och i de övriga tre böckerna handlar det helt enkelt om deras värld; skolan, kompisar och hur det är att komma ut som gay. 

Både killar och tjejer gillar böckerna hos mig och jag tror att det beror på att det är så stor igenkänning i hur det är att vara tonåring och försöka hitta sin plats i världen. Jag gillar också böckerna och hade gärna läst dem som tonåring. Vem minns inte hur det var att vara tonåring och kär?! Sedan spelar det ingen roll om man gillar killar eller tjejer eller både och.

 

Heartstopper | Alice Oseman    

Årets sista boktips blir en bok som lätt platsar på årets topp 3! "Färskt vatten till blommorna" är skriven av Valérie Perrin och jag har sett den på mångas favoritlistor under året. Själv har jag stått i kö på biblioteket i flera månader innan den ramlade in till mig lagom till jul. Den går nog faktiskt inte riktigt att beskriva på ett sätt som gör den rättvisa. Men den handlar i alla fall om Violette, en kvinna med ett trasigt förflutet. Hon har i tio år bott och arbetat på en kyrkogård som kyrkogårdsväktare. Hon lever ett stilla och vänligt liv ända tills den dag då poliskomissarien Jules kommer dit och ber henne om hjälp...

Färskt vatten till blommorna (inbunden)  

Så, gott nytt år! 

Och bara för ni ska förstå hur dagvill jag är så här i jullovstider...Den andra januari är på måndag så jag dementerar gårdagens dementi om att jag blörjar jobba på tisdag. Det ÄR PÅ MÅNDAG!!!

 


fredag 30 december 2022

 En vän till mig rekomenderade "Olive Kitteridge" av Elizabeth Strout för kanske ett år sedan. Jag kom mig inte för att läsa den förrän nu i jul efter att ha räddat den från gallringsdöden på jobbet. Om man tycker om Alice Munroe så är detta absolut en bok man ska ge sig på! Olive är en en bister och argsint kvinna, engelsklärare och rätt dålig på socialt samspel, om man säger så. I bokens olika kapitel får man lära känna Olive och hennes familj men också andra invånare i Crosby i Maine. Ibland fladdrar Olive bara förbi som en bifigur vilket är otroligt snyggt gjort. Genom andras ögon får man mycket tydligt en bild av Olive och hennes man Henry. 

Henry är för övrigt tvärtom. Han är alltid vänlig, bryr sig om andra och älskar sin fru trots alla hennes skavanker. Handlingen är inte drastisk utan det är vardagslivet som gestaltas och det är väl kanske där jag börjar tänka på Alice Munroe.

Min syster uppmärksammade mig också på att det finns en tv-serie baserad på boken på HBO och jag såg en del nu i jul. Den var bra också men boken var förstås bättre. Jag tycker att Henry var mycket argare i tv-serien. Han hade inte riktigt samma förståelse för Olive. Nu har jag som sagt var bara sett en del så det kan ju rätta till sig, vi får se.

En mycket läsvärd bok i alla fall!

Olive Kitteridge (pocket) Ps. Jag skrev igår att jag börjar jobba på måndag. Det var fel. Den andra januari är ju faktiskt på tisdag...Ds.


torsdag 29 december 2022

I julens efterdyningar

Så var vi hemma igen. Vi lämnade ett vintervitt och kallt Jämtland och kom hem till ett regnigt och grått Uppsala. Jag hade lätt kunnat stanna kvar ett par veckor till men samtidigt så är det skönt med den egna sängen och kuddarna. Det är något där som gör att madrasserna glider runt och man vaknar nästan varje morgon med en fot eller arm som sitter fastklämd, för att inte tala om kuddarna som nästan alltid försvinner ner under eller mellan madrasserna.

Men annars är det härligt att vara där och jag känner alltid att jag vill flytta hem.

Julhelgen har varit lugn med snöiga promenader, familjehäng, bokläsning och stickning.

Ännu är det oklart hur vi ska fira nyår men jag kommer inte att gråta om det bara blir vi här hemma. På måndag är det dags att pallra sig till jobbet igen så det gäller att passa på att vara ordentligt ledig.

Jag fick inte en enda bok i julklapp vilket var lite tråkigt. Å andra sidan gav jag bort en hel del böcker och det är nästan lika trevligt.

Under helgen har jag lyssnat på mina julkalendrar. Efter "Decemberdåd" blev det "Mysteriet i Frostköping" av Eva Hildén, en barnkalender om Rut och Rakel som ska fira jul hos sin morfar i Frostköping. Morfar älskar julen precis som Rut. Hon åker lite i förväg men när hon kommer fram är inte morfar där. I stället väntar en kvinna vid namn Anna i huset. Hon påstår att morfar åkt iväg för att köpa anitkviteter. Det kanske behöver påpekas att Ruts morfar äger en antikvitetsaffär.

Mysteriet tätnar och Rut känner i hela kroppen att något inte stämmer och att Anna ljuger.

Det var en mysig kalender. Vi har den på biblioteket och därför kändes det rätt att ha läst den för att kunna tipsa.

Mysteriet i Frostköping av Eva Hildén (Bok) 

Innan vi åkte på jullov läste jag "Pur" av Erik Lindman Mata. Det är som en enda lång dikt om författarens flickväns sista tid, hennes död och sorgen efteråt. Nu letar jag i hjärnvindlingarna efter vad man ska kalla den här sortens poesiberättelse men hittar inget bra. Boken var sorglig och gick fort att läsa. Det senaste året har jag ramlat på flera sådana här böcker av någon anledning.

erik-lindman-mata-pur-poesi-tips-2Kritiklabbet on Twitter: "Ytterligare en debutant har inkommit till  redaktionen på #örnenochkråkan, Erik Lindman Mata - utgiven av  #nirstedt/litteratur https://t.co/Ox7FGuK0PT" / Twitter


lördag 17 december 2022

 Vi var på en fantastisk julkonsert igår med Sofia Karlsson och Martin Hederos!

Efter en stressig dag där jag varit lite nervös för bussar, sjuka konsertvänner och annat så satte vi oss , mörkret sänkte sig i salongen och Sofia och Martin inledde med orgel och thinwistle. Jag kände hur hela jag suckade och slappnade av och när den andra låten började och Sofia började sjunga, ja då blev jag faktiskt lite tårögd. Det var nog både för att hennes sång alltid går rakt in i hjärtat på mig och för att jag för första gången på ungefär en vecka kände mig lugn och inte stressad. 

Nu är det två arbetsdagar kvar och sedan har jag jullov! Fortfarande har jag några julklappar att fixa och jag har inte packat en enda pinal (som mormor skulle ha sagt), men imorgon får det bli sådant pyssel.

Idag har jag också jobbat. Det var en mycket lugn dag. Jag har hunnit greja med lite olika saker som ska vara färdigt innan jul samt städat en del bland bilderböckerna. 

Utanför fönstret har det varit full fart på skridskobanan. Jag såg både vuxna och barn glida runt. Nu spås det att det ska bli varmare men jag hoppas att isen får vara kvar på jullovet så att alla barn hinner åka allt de vill.

onsdag 14 december 2022

Om en vecka har jag jullov! Tanken har gjort mig mig osedvanligt glad och uppihejsan och det blev mycket gjort på jobbet idag.

Under en period har jag försökt städa och fixa på bokhyllorna. Jag har bytt ut knubbarna där det behövts, dammat, sorterat böcker och gallrat. Att gallra är väldigt svårt för mig. Det gör oftast ont i hjärtat men jag vet att det är nödvändigt. Och när det väl är gjort, efter att ha klappat i princip varje bok med kärlek innan den hamnat i sopsäcken, så är det alltid aningens befriande trots allt. Det är mycket tillfredställande när det finns lite mera plats på hyllorna för alla de nya böckerna som kommer förr eller senare.

Jag har också börjat fundera på nästa års läsning. Förmodligen kommer jag inte att uppnå årets mål, att läsa minst en författare på varje bokstav men de bokstäver som är kvar vid årets slut får nog följa med in i januari. Nästa år blir flera listor har jag tänkt mig. Ni kommer att få veta mer vid nyår. Men det blir nog inga listor som ska klaras av på ett år utan mer på sikt. Vi får se var det landar.

Boken jag läste ut idag är "Hoppets budskap från änglarna". Den sista jag hittat av Lorna Byrne. Jag vet inte hur jag ska ta till mig hennes böcker utan det får bli som vanligt med sådant jag känner mig tveksam till. Jag läser med skeptiskt intresse och tänker att alltid lär man sig något om världen.




tisdag 13 december 2022

Lucia, och jag har inte sett en enda liten tomte eller annat. De senaste åren har jag tappat bort traditionen. Lite synd men kanske kommer det tillbaka något år. Jag var bjuden på glöggparty med fritids i eftermiddags men lyckades pricka in att ha medarbetarsamtal med den nye chefen så jag missade glöggen. Jag är SÅ nöjd med samtalet. Som sagt var, ny chef utan en massa känslomässigt bagage i verksamheten. Han lät mig berätta om allt möjligt utan att det blev jobbigt en enda gång. Jag är van vid att tassa på tå för att inte väcka ont blod, eller så bestämmer jag mig för att skita i det och säga exakt vad jag tycker och inget brukar bli bra i slutänden.

Vintern verkar ha oss i sitt grepp, åtminstone för stunden. Utanför biblioteksfönstret ser jag varje dag glada och entusiastiska skridskoåkare. Tänk att trots alla datorer och telefoner så är det så många barn och ungdomar som gillar att åka skridsko. Det känns skönt. 

Jag lyssnar på en julkalender på Storytel. Fredde Granlund läser "Decemberdåd" av Felix Åberg. Det handlar om Niklas som åkt till Gotland för att röja ur och sälja det lilla sommarhuset som hans fru drivit igenom att de skulle köpa. Nu har frun dött i en bilolycka och Niklas har ingen som helst önskan att ha kvar huset. Till sin hjälp att röja kartonger hyr han Elias, en tonårskille i stort behov av pengar. Han lär också känna Elias mamma samt grannen Johan. Ganska snart visar det sig att planen att stanna i huset i ett par veckor för att sedan lämna allt bakom sig inte kommer att hålla. Städningen tar tid och dessutom börjar Niklas förstå att något skumt hände under fruns sista tid i livet. Snart får han hot av både anonyma och inte så anonyma grannar. Ju mer de vill att han ska lämna ön, desto större behov får han att reda ut vad som egentligen hände. 

Först var jag lite tveksam till handlingen och i ärlighetens namn är den inte fantastiskt skriven men som så ofta så vill jag veta hur det ska sluta och lite spännande är det förstås.



söndag 11 december 2022

 Jag skulle kunna dra familjens snuvor och elände men i stället konstaterar jag att det är vackert vintervitt ute och jag var på adventsfika kombinerat med födelsedagskalas hos min syster igår, visserligen två veckor för tidigt men ändå. 

Det känns riktigt bra att ha den här veckan avklarad. I torsdags hade vi författarbesök i årskurs 8; Johanna Lindbäck. Alla eleverna har läst och fått boken 

"Karta för förälskade och andra vilsna"

Karta för förälskade och andra vilsna Den är riktigt bra men svår för vissa fjortonåringar som inte är så vana att läsa om relationer och känslor. 

Innan besöket oroade jag mig som vanligt för att köra. Nu för tiden kör jag väldigt lite bil och det är alltid lite nervöst att köra runt med en främmande författare. Men allt gick bra trots att det var -13 grader kallt och aningens halt. 

Besöket gick bra men som jag sa så var boken ingen självklar hit i klasserna och några killar i båda grupperna gjorde försök att sabotera. 

Efteråt pratade jag med en annan skolbibliotekarie som sa att det tydligen varit samma sak på alla skolorna, tyvärr. Vi kände oss båda lite nere över det hela men jag känner samtidigt, som alltid i sådana här situationer, att jäklar anamma! Här finns ett jobb att göra. Just för att boken var svår för många att ta till sig så är det fantastiskt bra att vi nu har fått alla åttor på skolan att läsa den. Och på vägen har de säkerligen lärt sig något.

Vi pratade också om att det inte spelar någon som helst roll hur mycket klasserna läst och jobbat med en bok, när de får chansen att ställa frågor till författaren så kommer det sådant som

-Hur gammal är du? 

-Vad är din favoritmat?

Och så vidare...Ja ni fattar. Inga frågor om boken och det blir aldrig de här bra diskussionerna. Så nu grunnar jag på hur vi som bibliotekarier  ska kunna hjälpa lärarna att få till de viktiga samtalen under vägen som gör att författarbesöken blir riktigt givande. Ofta blir det bättre i de yngre årskurserna eftersom lärarna styr upp det hela mer där.

Nog om detta. Svårigheten är ganska ofta att få  med lärarna på båten.

I helgen har jag klämt en Nora Roberts. Det är första delen i en ny serie som heter "Släkten O´Dwyer". Boken heter "Hjärtats land" och innehåller betydligt mer magi och kamp mot det onda än vad det brukar vara. Hon har skrivit ett par serier, vad jag vet, tidigare med samma tema men det var länge sedan jag läste en sådan.

Iona har växt upp i USA och varit ganska ensam. Hennes föräldrar har aldrig riktigt förstått sig på henne. Mormodern däremot har alltid varit hennes stöd och den som berättat för Iona om hennes irländska arv och förfäder. Hon kommer från en lång rad av häxor med en viktig uppgift, att besegra ondskan i form av den onde Cabhan. Med mormoderns stöd och uppmuntran reser Iona till Irland för att träffa släktingarna Connor och Branna. 

Ja och så blir det en massa kärlek och romantik förstås. Annars vore det inte Nora Roberts...  


Hjärtats land


tisdag 6 december 2022

Decemberdikten

 






Denna månad får Barbro Lindgren stå för poesin...

Från boken "Det har kommit en komet"

För oss som gillar poesi och hundar! 

måndag 5 december 2022

Och så blev det december...

I år julmyser vi allt vi kan. Vi har druckit glögg ett par gånger, julstjärnor i fönstren, slingor utomhus och tända ljus varje morgon när vi äter frukost och ser julkalendern. Vi tycker för övrigt att kalendern är bra.

I helgen hade vi födelsedagsmiddag för mig, som är ett äkta decemberbarn. Det var en lugn tillställning men mycket trevligt. Mina systrar och deras familjer kom. Inga födelsedagsböcker i år, men jag har ju en liten hög vid sängen som jag inte hunnit läst, T  kallar den gigantisk men han har så dåligt ögonmått.

I natt var det lite kallare så kaninen skulle sova i sin bur på altanen. När jag kom ut i morse hittade jag inte åt honom! Buren var tom och öppen och i hans vanliga bur i trädgården var det också tomt. Paniken skulle just slå till när jag såg ett par flaxiga öron i ögonvrån. Det var en mycket glad och hungrig kanin som kom för att säga godmorgon. Han hade helt enkelt brutit sig ut ur buren, oerhört nöjd med sig själv kan man säga...

Jag var otroligt sen i morse eftersom det skulle ätas frukost, tittas på kalender och pratas allvar med kaninen men till min stora lycka så var även bussen sen och jag hann med i sista sekund. Problemet var bara att när jag kom på jobbet så hade jag inte med mig någon dator. Den låg hemma i hallen så då var det bara att sätta sig på bussen igen och åka hem. Då var jag inte jätteglad. Som tur var hade den första klassen som skulle komma meddelat att de hade temaarbete och var tvungna att hoppa över biblioteket den här veckan.

Böckerna jag har läst sedan sist är "Fri från skulden" av Marianne Cedervall






"Midnattslöftet" av Lucy Diamond






tisdag 29 november 2022

Snart är alla julböcker på mitt bibliotek utlånade! Och december har inte ens börjat. 

Min julkänsla kom i söndags kväll när jag och svärmor gick på julkonsert med min systers kör. Konserten gjorde att vi aldrig hann tända första adventsljuset och inte hann vi dricka glögg. Och igår var vi för trötta så då blev det inte av heller och ikväll har jag jobbat kväll. Men imorgon kanske det händer. 

På lördag blir det födelsedagsmiddag med rödbetssoppa. Jag ska få matlagningssällskap av en systerdotter  så det blir extra lyxigt.  

På kvällarna blir det inte så mycket läst för tillfälligt eftersom jag antingen handarbetar eller somnar. Härom kvällen rasade plötsligt en bokhög bredvid sängen, precis när jag höll på att somna. Så då fick T vatten på sin kvarn. Han älskar att påpeka att vi snart inte kan sova i sovrummet eftersom böckerna håller på att ta över. 

Igår var det Augustgala och jag hade några kollegor där. Det hade varit väldigt roligt att följa med, men jag råkade missa att anmäla intresse. Men kanske kommer det fler chanser.


tisdag 22 november 2022

Kalenderböcker framme

 Nu är kalenderböckerna på mitt bibliotek framtagna. Vi har alla julböckerna i ett skåp och redan förra veckan var det flera som fick leta i skåpet efter att ha önskat julberättelser. Kanske är det världens bistra tillstånd som gör det men folk verkar längta efter julstämning och redan nu i helgen såg jag att våra grannar, som brukar vara oerhört noga med att sätta upp adventsljusstaken den första advent, tjuvstartade och smällde upp den på lördagen. Vi väntar men har börjat värma upp genom att dricka te, tända ljus och mysa ett par kvällar. Till och med H som oftast rusar till sin dator och vännerna där så fort han har chansen uttryckte härom kvällen att; vi borde nog mysa lite oftare ihop.

Jag vill tipsa om en serie idag. "Havets hemlighet" av Molly Knox Ostertag handlar om Morgan som bor i en liten stad vid havet. Hon längtar bort, dels för att det är tråkigt dels för att hon inte känner att hon kan vara sig själv. 

En natt håller Morgan på att drunkna men blir räddad av en mystisk tjej, Keltie. De kysser varann och allt känns som en dröm. Men Morgan vågar inte visa upp deras kärlek och Keltie har dessutom en hemlighet. Hon är en selkie, alltså en sälmänniska. 

Det här är en småmysig bok för barn och ungdomar.





fredag 18 november 2022

Äntligen fredag!

Idag var det ingen bra bokbussdag. I veckan hade jag ett litet psykbryt på en kollega. Så på sätt och vis har det inte varit min bästa vecka. Men jag har också firat Astrid Lindgren tillsammans med ettorna och tvåorna och det var riktigt mysigt!Och i onsdags var jag med på bokcirkel och pratade om "Höga visan på Palermovägen" av Annette Bjergfeldt. Det var också mycket trevligt. 

Jag tycker egentligen om mina kollegor och jag vet att de gör sitt bästa. Men ibland känner jag mig inte lyssnad på och ganska ofta vill jag styra de få saker på jobbet som jag kan styra vilket får mig att bli fruktansvärt arg när folk vill lägga sig i de där sakerna.

Nu pratar vi egentligen om små bagateller som hur man ska strukturera upp bokbeståndet på bokbussen eller vilka böcker som ska gallras när och hur på min filial. Min T påpekar glatt och gärna att jag är lite tramsig men i en värld där mycket är elände och kris så blir  de där småsakerna en livlina, något att ha kontroll över. Det kan inte hjälpas att jag hetsar upp mig. Förr var jag mycket bättre på att dölja när jag blev arg. Nu är det som att jag inte orkar hålla masken, i alla fall inte alla dagar. 

Nåja, tillbaka till det roliga. Vi pratade om Astrid och jag visade lite bilder ur hennes liv. Barnen fick lyssna när Astrid läste om hur Lillebror och Karlsson på taket möttes första gången och sedan avslutade vi med att lyssna på Karlsson-sången ur filmen samtidigt som det visades snuttar ur filmen (och nu pratar jag om den första originalfilmen förstås). När barnen gick fick det välja ett bokmärke med en Astrid-figur på. En lyckad stund både för mig och dem.

Bokcirkeln var lyckad eftersom flera av deltagarna sa att de aldrig skulle ha valt boken om det inte varit för bokcirkeln men att de verkligen uppskattat den och var glada att de hade läst den. Eftersom det var jag som valt den så kände jag mig sjukt nöjd. För mig är en stor poäng med bokcirklar att man ska få läsa sådant som man annars skulle ha missat.

Jag har läst ett par böcker av en irländsk kvinna vid namn Lorna Byrne. Den första heter "Änglar i mitt hår" och den andra "Trappor till himlen"

Änglar i mitt hår : [en vacker berättelse om änglar] / Lorna Byrne ; översättning: Birgitta Karlström   Trappor till himlen : änglarna visar oss vägen / Lorna Byrne ; översättning: Birgitta Karlström 

De handlar om hennes liv och att hon ända sedan hon var liten kunnat se och pratat med änglar. Jag fascineras av sådana böcker även om jag emellanåt fnyser för mig själv och tänker: att nu undrar jag om du spårade ur lite... Lorna har helt uppenbart sina rötter i den katolska kyrkan och både änglarna och Gud är väldigt fysiska i hennes värld. För mig blir det aningens obekvämt när hon beskriver dem som människolika.Jag har en tredje bok av henne på nattduksbordet och jag kommer att läsa även om jag inte tro på allt. 

En sak som jag alltid tar med mig, dock, från sådana här böcker är vikten av kärlek och att det man ger får man tillbaka. Vare sig det är en övernaturlig slutsats eller inte så är det något jag tror stenhårt på.

 


onsdag 16 november 2022

Novemberdikt

I måndags hade Astrid Lindgren födelsedag och vad passar då bättre än en dikt som hon skrivit.

Den är tagen ur boken "Astrid Lindgren i diktens träd" från 1994


 


Vore jag Gud...
Vore jag Gud

då skulle jag gråta

över människorna,

dem som jag skapat

till min avbild.

Vad jag skulle gråta

över deras ondska

och gemenhet

och grymhet

och dumhet

och deras stackars godhet

och hjälplösa förtvivlan

och sorg.


Och vad jag skulle gråta

över deras hjärtas ångest

och eviga hunger,

deras oro

och dödsskräck

och ödsliga ensamhet

och över deras öden,

deras ömkliga små öden

och deras blinda famlande

efter någon...någon!

Kanske mig!


Och vad jag skulle gråta

över alla dödsskriken

och allt blod som flyter

så förgäves,

så innerligt förgäves

och över hungern 

och hopplösheten 

och nöden

och alla vanvettiga plågor

och ensamma dödar

och över de torterade

som skriker och skriker

och över de torterande 

ännu mer.


Och så alla barnen,

alla, alla barnen,

dem skulle jag gråta över

allra mest.

Ja, vore jag Gud,

så nog skulle jag gråta

mycket över barnen

för inte hade jag väl tänkt

att de skulle få det så här.

Floder, floder

skulle jag gråta

så att de kunde drunkna

i mina tårars väldiga vatten,

alla mina stackars människor,

och det äntligen

bleve ro

-Astrid Lindgren-

söndag 13 november 2022

Detta är en helg vikt åt kalas. Igår firade vi en svåger och idag är det svärmor. Till på köpet är det ju farsdag och jag kom visserligen ihåg min egen far, men T missade vi lite. 

Jag gjorde piroger igår som blev goda men inte så vackra. Det får bli fler gånger så att jag kan utveckla min pirogbakarförmåga. För det mesta behöver jag inte laga mat men ibland får jag feeling och kör. Idag ska jag göra crepes har jag tänkt. Och sedan får T sköta veckans vardagsmiddagar.

Imorgon skulle Astrid Lindgren ha fyllt 113 år. Det ska vi fira på biblioteket genom att jag tänkt berätta om Astrid och hennes böcker. Och sedan ska barnen få lyssna när Astrid själv läser "Karlsson på taket". 

Min generation är ju uppväxt med Astrids speciella röst när hon läste sina böcker och jag hör den fortfarande inombords när jag läser hennes berättelser. Men för dagens barn är hon knappast lika självklar. Eftersom jag tror på att låta barn uppleva saker med flera sinnen så tänker jag att det kan vara roligt att få höra hur hon lät.

På onsdag ska jag vara med på bokcirkel i Enköping. Vi ska prata om "Höga visan på Palermovägen" av Annette Bjergfeldt. Den skrev jag om här den 8 mars i år. 

Jag ser fram emot att höra vad andra tycker om den eftersom jag fann den fantastisk. Det kan bli riktigt roliga diskussioner om någon tycker annorlunda...

Den senaste tiden har det blivit en hel del ljudböcker.

Nu när första advent närmar sig så har jag tagit itu meden av Storytels adventskalendrar sedan 2021. Än så länge har jag lyssnat på fyra delar och jag är inte helt fast. Men sedan tidigare vet jag att det kan ta ett tag så jag har inte gett upp. Serien heter "När fjärde ljuset brinner" av Mia Söderberg.

Maja och hennes väninna Matilda har startat ett klädföretag. De har massor att göra och även om det går bra så måste de hitta en fabrik som kan sy upp deras kläder för att de ska ha en chans att komma vidare. Maja har också, sedan åtta månader, ett förhållande med Gustav. De är mycket kära och lyckliga med på senaste tiden har Gustav börjat bete sig underligt och Maja oroar sig för att han har hemligheter som han döljer  för henne.



När fjärde ljuset brinner - Ljudbok & E-bok - Mia Söderberg - Storytel 

 

Jag har lyssnat på del 1 och 2 i Jonas Moströms serie om Johan Axberg. Som vanligt lyckades jag inte få till ordningen. Först lyssnade jag på tvåan; "Svart cirkel" och sedan ettan "Dödens pendel". 


  Dödens pendel - Ljudbok & E-bok - Jonas Moström - Storytel   Svart cirkel - Ljudbok & E-bok - Jonas Moström - Storytel

 

onsdag 9 november 2022

 Novemberonsdag och jag och mitt barn är hemma. Jag var hemma igår också med ont i huvudet och lite lätt illamående. När jag skulle meddela jobbet om hur jag skulle göra idag så kändes det inte som att det gick åt rätt håll så jag beslutade mig för att vara hemma även idag. Nu känns det faktiskt lite bättre så jag hade nog kunnat släpa mig iväg idag, men nu är det som det är. Imorgon blir det till att jobba i alla fall. Jag tycker att det är extremt svårt det där...Så ofta som jag känner mig risig nuförtiden och oftast pallrar jag mig iväg, nu när minsta symtomregeln inte gäller längre, och oftast så går det ju bra även om man inte känner sig som sitt bästa jag. Men ibland inser jag också att jag borde ha varit hemma. Men hur i hela fridens dagar ska man veta det kvart i sju på morgonen?

H har sovit dåligt i natt och såg rätt risig ut igårkväll. Så när han sa att  han verkligen behövde vara hemma idag tyckte jag att jag inte kunde säga nej. Han tror dock att även han ska kunna gå iväg imorgon. Just nu sover han som en stock och förhoppningsvis känner han sig bättre efter det. Med tanke på att vi alldeles nyss haft en vilsamt och skönt höstlov så borde vi vara i toppform men tydligen inte.

Idag ska jag försöka få tag i tågbiljetter inför julen, verkar hopplöst. SJ har tydligen brakat ihop totalt av alla som vill boka. Jag tänker att jag nog kommer att få tag i biljetter bara hysterin har lagt sig. Mycket möjligt att det blir dyrare men det får man väl leva med.

Jag har vissa favoritförfattare i genren feelgood. Författare som banat väg för en massa nya författare och visat på formeln som gör en bra feelgodhistoria.  Ganska många av de nya når inte hela vägen fram och jag kan bli rätt trött ibland när jag läser. Men de här riktigt duktiga som skrivit ett antal böcker i samma stil, en stil som fungerar mycket bra för dem, bevisar också sin talang på det sättet att jag upptäckt i de senaste böckerna att de börjar ta nya vägar, utforska andra områden än de vanliga. 

Jenny Colgan är en sådan favorit. I sin senaste bok "Soluppgång över Strandpromenaden" gjorde hon mig glatt överraskad även om jag tycker att hennes svenska förlag skulle kunna våga sig på lite nytänk i översättning av titel och bokomslag. Eller om det är Colgan och hennes engelska förlag som skulle behöva tänka på det, kanske en kombination.

På ett sätt liknar boken alla hennes andra. Vi återvänder till den lilla ön Mount Polbearne där vi sedan tidigare känner Polly, bagaren, och hennes man Huckle. Stilen är densamma men i denna bok handlar det mycket om panikångest, sorg och att kunna hantera världen. Det handlar också om hur svårt det kan vara för andra människor att förstå hur ren och skär ångest känns och påverkar den som drabbats.

Den som gillar Jenny Colgan behöver nog inte mer än så och till den som inte läst henne kan jag bara säga; Ge hennes böcker en chans!


Soluppgång över strandpromenaden | Jenny Colgan | Inbunden


 

 


söndag 6 november 2022

Och där kom söndagen ångande...

Stockholmsutflykten var mycket trevlig. Vi spenderade ett antal timmar på Historiska bland uppgrävda guld och silverföremål, en stickad vante från Gustav Vasas tid, Heliga Birgittas yllefilt och mycket annat. 

Lite väl många guldringar kändes det som till sist men annars en lärorik upplevelse.

 Det var mysigt att tillbringa en hel dag ihop. Nuförtiden sitter vi så ofta vid varsin skärm, i varsitt rum och hänger och det är så lätt att glömma att en familj behöver prata och hänga tillsammans.

Idag har H haft en kompis på besök och vi andra har haft en lugn söndag. Det gäller att ladda inför måndagen. Jag stickar frenestiskt på min tröja och tror att jag kommer att bli färdig med mudden idag. Sedan är det bara runt runt ända upp till ärmhålet.

Förutom tröjan har jag ett par andra projekt som jag verkligen skulle behöva ta tag i så jag får nog jobba lite parallellt framöver. Att det alltid ska vara så lite tid.

Jag har läst "Hemlighen i Cornwall", den andra boken av Liz Fenwick. Hennes böcker har liknande titlar och ser väldigt lika ut på omslagen så jag trodde att det var en sammanhängande serie. Men så var inte fallet även om det, precis som i Eli Åhman Owetz böcker, rör sig i samma universum och figurerna från den förra boken dyker upp på ett mycket litet hörn. Jude rymmer från sitt eget bröllop till familjens bestörtning. För att komma ifrån allt elände tar hon ett jobb i Cornwall. Hon ska sortera papper och material åt författaren Petroc Trevillion. Hon älskar herrgården där Petrock bor. Hon älskar naturen och känner sig omedelbart hemma. Men naturligtvis dyker det upp saker som försvårar arbetet. Boken innehåller också ett mysterium, en dyrbar skatt som varit försvunnen under lång tid och som Petrock Trevillion letar efter med ljus och lykta.

Liz Fenwick har en egen stil som jag ibland gillar väldigt mycket och ibland lite mindre. Men jag uppskattar att läsa texter som inte är så strömlinjeformade och förutsägbara.

Hemligheten i Cornwall - Liz Fenwick - Pocket | Bokus


fredag 4 november 2022

Tänka sig, redan fredag. Vi har verkligen slappat och haft det bra under den här veckan.  Både jag och H har varit rätt utpumpade och inte så taggade på att göra en massa. Men han har i alla fall gått runt med ett par kompisar i måndags på "bus eller godis-runda och i onsdags spelade vi badminton med en annan kompis. Igår var planen en utflyktsdag till Stockholm och något museum men H gjorde illa knät under badmintonträningen och ville skjuta upp det hela tills på lördag så imorgon blir det eventuellt en tur. På Historiska verkar de ha flera intressanta utställningar och lovaktiviteter men det finns även andra muséer vi är sugna på.

Jag har satt igång att sticka tröjan "Lägdan" från Yarns and Barns ullspinneri i Ås.

Knitkit – Lägdan damtröja – Yarns & Barns och känner mig aningens manisk. Den är så fruktansvärt kul att sticka! Det här med spetsstickning har blivit någon sorts grej för mig. Det är som att jag känner mig dyslektisk när jag ska sticka det och kanske är faktumet att jag direkt fattade det här mönstret som gör att det är så kul? Min syster har stickat den förut så jag har kunnat kolla in hennes tröja vilket nog har underlättat det för mig.

Jag stickar i tvåtrådigt ullgarn från Ölands ullspinneri i en mörk lila färgat på grå ull. Är extremt nöjd!

Dagens bok får bli "Försoning" av Anneli Fichtelius. Den ser ut och är eventuellt klassad som feelgood ,men det kan jag inte säga att det är. Allt börjar med den fantastiska midsommarkvällen när Alice möter Anders. Anders är perfekt och de två känner direkt en samhörighet utöver det vanliga. Ganska snabbt förlovar de sig och planerar bröllop. Men Anders är adopterad och han vill gärna hitta sina biologiska föräldrar innan han gifter sig, få veta var han kommer ifrån. 

Alice tycker att det är rimligt och hjälper gärna till i letandet. Men ju mer de får veta desto mer sliter det på deras förhållande och till sist blir det inget bröllop alls.

Flera år senare möter vi Alice igen. Nu lever hon med Erik och deras två söner. Men Alice kämpar fortfarande med känslorna för Anders och har svårt att släppa det förflutna.

En oväntat och ganska spännande bok med en oväntad intrig. I ärlighetens namn så var kanske inte handligen riktigt realistisk men det är inte första gången man råkar ut för det.

Försoning - Anneli Fichtelius - Bok (9789188867056) | Bokus

måndag 31 oktober 2022

Äntligen höstlov!

 Som jag har väntat på det här höstlovet... Helgen inleddes med en heldag på Sy och hantverksfestivalen. Nästan det första som hände var att jag såg sex av de youtubare som jag följer, på samma gång i samma monter. Jag blev totalt starstrucked och visste inte vart jag skulle ta vägen. Min syster som inte följer en enda stickpodd fnissade lite. Jag försökte påminna mig själv att det bara är vanliga tanter som gillar att sticka och som spelar in sig själv och lägger ut på Youtube, men jag blev ändå lite överväldigad.

Igår och idag har det varit väldigt slappt. Efter hantverksfestivalen blev jag förstås inspirerad och har lagt ner några timmar på stickning men jag är också sugen på att läsa som vanligt. och det kallas ju trots allt för Läslov.

Ikväll ska mitt barn ut med kompisarna på Halloweenvandring. Undrar när man blir för gammal för det? Jag ska försöka skrapa ihop en middag och sedan blir det soffan resten av kvällen. 

Imorgon  är vi bjudna på 15-årskalas med middag. Det blir trevligt. Av oss vuxna så är det bara jag som är ledig i veckan vilket känns lyxigt. 

Förra veckans jobb bestod bland annat av högläsning för tvåorna och Nallesaga för förskoleklassbarnen på Nallens dag. Biblioteket var översvämmat av gosedjur som hade väldigt svårt att fokusera, om man säger så.

"Leons bok" av Gabriel Francke Rodau handlar om det svåra arvet för barn till överlevare från andra världskriget. Leons föräldrar har kommit till Sverige efter kriget och i sin son ser de framtiden.  Han ska föra släkten, kulturen, ja hela arvet vidare. Leon växer upp helt klar över att det är för hans skull som föräldrarna överhuvudtaget orkat kämpa i alla år. Som ung student träffar han Anna som inte har judisk bakgrund. Speciellt mamman är mycket tydlig  med att visst kan han vara ihop med Anna ett tag men sedan måste han hitta en judinna som mor till sina barn. Trots att Leon och Anna älskar varandra och vill leva ihop för alltid så tar det ändå slut på grund av det här. När Leon är sjuttio år dör hans fru Rakel, som var exakt den svärdotter som hans föräldrar önskade sig. Han börjar tänka över sitt liv och frågorna dyker upp. Gjorde han rätt eller fel den där gången?

En intressant bok där själva ämnet kändes mer fängslande än boken i sig. Språket är lite kortfattat, säkerligen med vilje eftersom det ändå är en ambitiös roman, men det gör att jag hade lite svårt att fastna riktigt.

 

Leons bok : en kärlekshistoria 

Sedan så har jag läst Eli Åhman Owetz senaste feelgoodroman "Sommaren då katten flyttade"

Som vanligt får man en småputtrig och hemtrevlig upplevelse i trakterna runt Norrtälje. Och precis som vanligt så dyker personerna från tidigare böcker upp lite här och där. Jag gillar det konceptet. Det känns lite som att åka hem på semester. Denna gång är det Anders och Nilla som vi får följa i deras kamp att komma på fötter efter varsin hård skilsmässa som fått dem att tvivla på sig själva och livet i stort. Men efter regn kommer solsken, som man säger...

Sommaren då katten flyttade (inbunden)



lördag 22 oktober 2022

 Idag var det städdag i vårt kvarter men T bara morrade lite när jag påpekade det imorse och själv är jag helt slut efter veckan så för första gången sedan vi flyttade hit så gick vi inte ut. Kaninen och jag kunde inte gosa på altanen som vi brukar utan fick gömma oss lite för att ingen ordentlig granne skulle se oss. 

Igår var jag på min första personalfest sedan jag började på biblioteket för drygt sex år sedan. Dels verkar det inte vara några partynissar på mitt jobb dels ställde pandemin till det i ett par år.. 

Festen var trevlig MEN det var flera lekar och jag är inte förtjust i det! Men, men så är det.

Ikväll ska vi på middag hos min syster. Det blir mysigt. Vi har alla haft en hektisk höst och knappt setts. Nästa lördag ska jag och samma syster på "Sy och hantverksfestivalen" i Älvsjö. Det har jag längtat efter sååå länge. Det ska bli så kul. Och sedan är det en veckas höstlov då vi ska slappa och umgås i familjen. Så jag har mycket att se fram emot just nu.

Sir Richards hemligheter - Julia Quinn - Häftad (9789188803221) | Bokus 

I veckan har jag klämt den fjärde delen i "Smythe-Smith kvartetten" av Julia Quinn. I denna avslutande del får vi lära känna den bleka och tillbakadragna Iris Smythe-Smith som har förlikat sig med tanken att hon inte kommer att bli gift på ett bra tag. Det är ingen som fastnar för hennes oansenliga utseende. Men så dyker Sir Richard Kenworthy upp. Av vissa hemliga och speciella skäl behöver han hitta en fru snarast. Vem det än månne bli. På något sätt fastnar han för Iris fast han inte riktigt förstår varför. På ett ofint sätt ser han till att de gifter sig. Han har fruktansvärt dåligt samvete för att han inte berättat sanningen för Iris men när de väl är gifta så vågar han inte. Han har blivit kär i henne och vet att hon kommer att bli väldigt arg och förmodligen hata honom och det vill han verkligen inte uppleva. Men, men, sanningen kommer alltid fram, förr eller senare...

 Snobben och kärleken – Smakprov

Jag blev lite nostalgisk förra veckan och lånade hem en gammal goding. "Snobben och kärleken" av Charles M Schulz.

Det fanns en tid när jag ofta läste Snobben och man dessutom kunde se honom och hans husse Carl på tv lite då och då. Numera känns det som att han är en ganska bortglömd hund. Lite synd ändå.

 Novellix presentask - Fyra noveller av Selma Lagerlöf - Designbutiken  Strängnäs

Avslutningsvis har jag läst en liten Novellixbox med Selma Lagerlöf-noveller. "Dödskallen", "Tjänsteanden", "Vägen mellan himmel och jord" samt "Frid på jorden" är som titlarna antyder spökhistorier och jag slås som alltid när jag läser Selma av hur bra hennes historier håller trots sin ålder. Naturligtvis är det ett annat samhälle och en annan typ av människor än i vår moderna värld men det finns ändå något allmängiltigt som gör att det känns intressant. Eller är det helt enkelt så att man känner att det är sagor, skrivna på ett skickligt sätt som gör att man direkt köper att de är gamla.