Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 17 maj 2022

Så har jag gjort en arbetsdag igen efter att ha haft några semesterdagar. Semestern ägnade jag åt att åka hem till mina föräldrar och hänga. Jag skulle frakta hem en vedkamin som jag köpt till min vävstuga. Det gick bra, fast jag glömde alla tillbehör såsom rökrör och annat. Inte för att det är någon katastrof, men retfullt när jag ändå åkte och hade plats i bilen.

Dagarna där ägnades åt umgänge och våraktiviteter. Det är något alldeles speciellt att vara där och jag tror aldrig att jag kommer att sluta känna att det är hemma. Fåglarna hade fullt upp och jag har sett änder, knipor och två tranor som seglade över hustaket. Både på dit- och hemvägen körde jag förbi ett antal renar som betade i diket. Första kvällen hade vi dessutom fyra orrar som betade utanför köksfönstret.

Eftersom jag vet hur tröttsamt det är att köra bil hela vägen själv, nästan 80 mil blev det den här gången på grund av vägarbete, så hade jag tagit semester även igår, måndag. Det var ett bra val! Bortsett från att jag besiktade bilen, vilket gick oväntat bra, så låg jag mest på soffan. Tog till och med en rejäl tupplur. Ändå känner jag mig inte helt utvilad idag.

På ditresan lyssnade jag på ljudboken "En katts resedagbok" av Hiro Arikawa. Det är min käre T som tipsat mig om den och jag tyckte mycket om den. 


Det är strykarkatten Nana som berättar hur han lite motvilligt ger upp sitt vilda liv och blir Satorus katt. Efter fem år tillsammans börjar de resa. Nana trivs mycket bra i den silverfärgade skåpbilen bredvid sin husse som han numera älskar. Satoru kan, av skäl som han inte avslöjar, inte behålla sin katt och reser till olika vänner från det förflutna för att hitta ett nytt hem åt honom. Genom Nanas ögon får vi lära känna Satoru och hans vänner. Det är mycket snyggt skrivet och jag blev lite besviken när boken tog slut.
Jag skulle gärna utvidga min läsning och läsa fler författare från lite mer ovanliga länder. Japanska böcker  har jag inte läst så mycket av men jag blir oftast glatt överraskad när jag gör det. 


 

lördag 7 maj 2022

Jag ser att det var länge sedan jag skrev något här.

Förklaringen är att jag i måndags vaknade med en fruktansvärd yrsel, så pass att jag mådde illa. Så jag kunde bara ligga ner och blunda i princip hela dagen. Ingen läsning, ingen stickning och absolut ingen bloggning. 

På tisdagen kändes det bättre och jag har jobbat hela veckan bortsett från måndagen, men riktigt bra har det inte varit. Förmiddagarna har gått ganska bra men sedan har jag haft huvudvärk.

Idag känns det bra och energin börjar komma tillbaka. Jag har hört flera som haft svår huvudvärk så det verkar vara någon skum grej som går.

Margit Sandemo, Sagan om Isfolkets författare, gav 2011 ut en självbiografi som jag har läst. Den är mycket som Isfolket-böckerna; dramatisk fantastisk och händelserik men språket gör ingen språknörd glad. Hon är också väldigt ärlig med sina styrkor och svagheter och att hon skriver snabbt och kanske inte fokuserar så mycket på det tekniska. "Livsglädje" heter boken.

Jag tyckte att det var en läsvärd bok och är imponerad över det enastående liv hon levt, samtidigt som man får ta henne på orden när hon skriver att hon ibland har alltför lätt att fantisera och att sanningen inte alltid lockar.

Men, nu är jag och Margit färdiga med varandra, åtminstone för tillfället.

Jag har också läst ytterligare en serieroman av Liv Strömquist; "Einsteins nya fru". Den består mest av redan tidigare publicerade serier så jag kände igen en hel del.

Men hon tål att läsas om.

Slutligen har jag också läst två böcker av ett engelskt medium som heter Gordon Smith. Böckerna heter "Den otroliga sanningen" och "Varför?". 

Jag har många skeptiker runt mig som undrar varför jag tycker om att läsa sådana här böcker (inte minst min son som på riktigt ville sätta sig ner och försäkra sig om jag inte tror på övernaturligheter på riktigt, men tja, han är 13 och så säker på saker och ting som man är när man är 13 blir man nog aldrig mer...)

Så, mitt svar till mitt barn och andra är att jag är intresserad av väldigt många saker, dock kanske inte så mycket motorer, och att jag vill veta hur världen, djur och människor fungerar . Och om man bestämmer sig för att det som inte är bevisat eller godtaget som vetenskapliga fakta inte är värt att lära sig mer om, ja, då missar man ganska mycket. Det behöver ju inte alls betyda att man tror på allt man läser. Men jag vill vara öppen för allt möjligt som dyker upp i min väg. Och Gordon Smith känns faktiskt som ett ovanligt klokt medium. Han pratar mycket om sunt förnuft och livserfarenhet. Han varnar för alla som låtsas vara mediala för att tjäna pengar och som utnyttjar folk i kris och sorg. En viktig poäng som han återkommer till är att han inte vet allt och att man inte ska lita för mycket på alltför självsäkra medium som anser sig ha svar på allt.

Jag har en tredje bok av honom som jag ska läsa nu härnäst.

 

Livsglädje : en självbiografi Einsteins nya fru av Liv Strömquist | ArbetarmaktDen otroliga sanningen : ett mediums guide till den osynliga världen

Varför? : acceptera förluster, ta dig igenom sorgen och hitta tillbaka till  - Gordon Smith - inbunden (9789153436218) | Adlibris Bokhandel


torsdag 28 april 2022

Vissa veckor är sega som attan, sedan har vi de där som går så fort så att man inte hinner komma igång på måndagen så är det fredag igen. Denna vecka har varit snabb.

Idag har jag haft bokcirkel med fyra tjejer i årskurs 4. Det var andra gången vi träffades och vi läser "Planen", del 1 i serien "Hemmet för bortrövade barn" av Camilla Lagerqvist. Att träffa de där flickorna är så roligt att jag nästan skuttade hem. De är entusiastiska och glada, älskar boken och kan prata hur länge som helst om den. Idag blev det extra uppåt eftersom jag bjöd på popcorn. Jag glömmer ofta mellan gångerna hur glad jag blir av sådana här aktiviteter, faktum är att det är det allra roligaste med mitt jobb och inte för att jag vill skryta men alla mina bokcirklar och bokprat genom åren har blivit bra.

Jag har läst två album av Liv Strömquist

 Einsteins fru"Einsteins fru"

Kunskapens frukt - Liv Strömquist - Häftad (9789170378041) | Bokus  "Kunskapens frukt" 

Jag blev inte besviken. De  var lika bra som det första albumet jag läste.



måndag 25 april 2022

Månadens dikt i april

Vips.

Så finns vi 

inte mer.

Minns det

när du 

tvekar.


@korsdragspoesi

söndag 24 april 2022

Idag är jag mycket nöjd med mig själv!

I morse tog jag på mig träningskläder och hörlurar och tillsammans med ljudboken

Nivå 1 - Börja springa med Storytel - Stefan Silfvergren gav jag mig ut på cykelvägen. Det finns fem delar som i lagom takt ska hjälpa en att få igång träningen och konditionen. Nu vet alla som känner mig att jag hatar att springa, men jag tilltalades ändå av det här. Varje del är trettio minuter och efter fem veckor ska man kunna jogga i 25 minuter utan att vila. I den första etappen ska man gå i fyra minuter och jogga i en, i fyra omgångar. På slutet är det fem minuters fotträning. 

Vi får se hur det går men just nu är jag taggad.

Efter det tog vi en tur till återvinningscentralen, tillsammans med väldigt många andra. Det var totalt kaos.

Lovisa Wistrand är en Uppsalaförfattare som skriver fantasy och feelgood, och kanske erotik tillsammans med sin man men där är jag lite osäker om jag kommer ihåg rätt.

Jag har i alla fall läst hennes "Ödets kyss" som utspelar sig i Uppsala, vilket var kul eftersom jag kände igen miljöerna. Anja sitter på torget och spelar gitarr den 14 februari 1966. Hon är 14 år och gör lite som hon vill, stjäl folks plånböcker, klättrar på stuprör och håller sig helst hemifrån eftersom lägenheten och familjen i Gränby inte är den roligaste. När hon sitter där råkar hon ut för en otrevlig överklassman. Mannen har med sig sin son, med de blåaste ögon Anja någonsin sett.Exakt samma datum fast ett år senare sitter hon på en bänk vid ån när plötsligt någon kommer och sätter sig bredvid henne. Det är killen med de vackra ögonen. De har en intensiv och romantisk kväll tillsammans innan de brutalt skiljs åt. Eftersom de inte har utbytt någon information som namn och telefonnummer så kan de inte hitta åt varandra igen. Men, det visar sig att varje år den 14 februari ser de varandra eller möts på något sätt. De är uppenbarligen varandras själsfränder men lyckas aldrig få varandra.

Parallellt med tillbakablickarna så möter vi Anja som 70-åring, svårt sjuk. Läkarna gav henne ett år men nu har hon levt tre år på övertid. Hon kan inte ge upp förrän hon har fått veta vad som hände med hennes stora kärlek.

Som sagt var, jag gillar miljöerna som känns välbekanta. Jag gillar på ett sätt historien men jag vet inte, något är det som gör att jag inte riktigt fastnar. Kanske är det det där att de träffas gång på gång utan att komma till skott.  Om de nu älskade varandra så mycket, borde de då inte åtminstone ha berättat sina namn och bytt telefonnummer liiite snabbare? Nu finns det försvårande omständigheter men ändå...


Ödets kyss


lördag 23 april 2022

Jämtlandssemestern var ljuvlig. Tåget gick som på räls (hehe) och vi kom fram i exakt rätt tid. Av fyra dagar var det strålande solsken i tre. Isen var perfekt eftersom det fortfarande var nattkallt och vi kunde gå överallt. Vi gjorde utflykter varje dag på sjön, grillade och mös. Två födelsedagskalas hann vi med; en tioåring och en 72-åring. 

På påskafton gömde jag, som vanligt, påskägg som tonåringarna fick leta efter. Jag vet inte riktigt om de ställde upp på jakten för att vara artiga eller om de verkligen forfarande uppskattar traditionen. Vi får se hur det blir nästa år.

Min syster vaknade så tidigt en morgon att hon fick se orrspel på sjön. Vi var flera som var rätt avundsjuka, men man måste verkligen vara uppe i tid för att inte missa det.

Nu har vi haft en fyradagarsarbetsvecka och jisses vad jag har varit trött. Fattar inte! Borde man inte vara ovanligt pigg när man är ledig på måndagen? Visserligen satt vi på tåget den dagen men ändå?

Igår, fredag, var det bokbussdags och premiärtur i den nya bokbussen. Den är riktigt fin men än är allt inte i ordning. 

Jag fick en hejdundrande huvudvärk på eftermiddagen, kanske av allt ståhej och spänning. På bussen hem råkade jag somna, vilket jag faktiskt inte kan erinra mig har hänt förut. I alla fall så missade jag att kliva av på min hållplats och fick ta en annan buss tillbaka för att hämta min cykel. Jag var helt förstörd, yrvaken och fortfarande med ont i huvudet, när jag väl kom hem. Ja, det var en pärs.

Men idag är jag pigg igen. Vi har haft städdag i kvarteret och fått hälsa på våra nya grannar som vi delar garageuppfart med. En mycket trevlig barnfamilj verkar det som. Speedy har också pussat barnen och godkänt dem. En åttaåring och en tvååring som båda blev väldigt förtjusta i Speedy.

I tisdags hade vi författarbesök i årskurs fem. Petrus Dahlin kom och berättade om sina böcker och om hur han blev författare, gav lite skrivartips och så. Eleverna hade läst boken "Kurragömma" och var heltaggade på att prata om den. Tänk vad mycket det gör när de har läst en bok i förväg. Lärarna var helt överraskade över hur bra allt blev och jag kände väl att, tja, det är ju det jag brukar säga... Se till att de har LÄST BOKEN! Men,men...

Min påskbok var "Arabella", första delen i en feel good-serie som heter "Sidensystrar" av Sara Medberg. Trots att bokomslaget ser ut som en bok i Bridgerton-serien och kategoriseras som en "modern romance" så märks det att författaren vill ge läsarna lite mer än bara en romantisk karamell. Jag skulle kalla den för en "intelligent romance" Huvudpersonerna, för jag skulle ändå säga att det är två, är förvisso unga överklassflickor, vackra och omsvärmade, men de vägrar bli hunsade med och skapar sina egna liv. 

Året är 1816 och Arabella har blivit änka. Hennes elake och mycket äldre man styrde henne med järnhand och när han oförklarigt dör ser hon sin chans att lämna det dystra godset och beger sig till Stockholm för att leva livet. Där händer det förstås saker som komplicerar det hela men Arabella är inte den som ger upp. 

Vi får också lära känna den äventyrliga fröken Nella Ridderlöw vars egentliga uppgift i livet är att lyda sin bror och sitt förkläde faster Ståhl men Nella tänker minsann uppleva äventyr och det får hon. Nella sympatiserar också med kvinnosaksfrågan och hamnar i klistret mer än en gång på grund av det. 

Så jag blev ganska positivt överraskad av boken och kommer att läsa fortsättningen när den kommer, för en fortsättning borde det bli?


Arabella (häftad)


tisdag 12 april 2022

Påsklov!

Hos oss är det påsklov. Solen skiner, kaninen är pigg igen, men fortfarande på diet och enligt veterinären är det så det ska vara framöver, till Speedys upprörda känslor och hungriga mage.

Igår tog H och jag med oss två av hans kompisar och spelade badminton och sedan blev de kvar på övernattning. Nu stökas det i köket och fixas frukost.

Ikväll ska jag ut och äta med två kompisar och sedan ska det packas för påsklov.

Vi tar nattåget norrut imorgon. Det ska bli härligt. Jag hoppas på sol och vårdropp i träden, härliga stunder ute på sjön och trevligt umgänge med familjen.

Jag har läst del 2 och 3 i serien om Tilda, väktaren som med sin mormor ansvarar för att alla de olika väsen som härjar i Stockholm med omnejd ska hålla sig i skinnet och inte bråka med människorna som inte vet att de finns. Men det är ingen lätt kamp och när mormor blir sårad och Trollpackan tar hand om henne för att försöka hjälpa henne, ja då blir det tungt för Tilda. Del 2 heter "Visheten vaknar" och del 3, "Sömnernas sömn"

 Visheten vaknar (En väktares bekännelser #2) by Elin Säfström  

Sömnernas sömn « Lilla Piratförlaget    

"Kedja av guld" av Cassandra Clare är den första delen i en ny triologi om skuggjägarna. Vi befinner oss i det viktorianska London och det är mycket modekläder, vagnar dragna av hästar och mörka gränder.

Cordelia kommer med sin mor och bror till London för att försöka skapa allianser och hitta nya vänner. Fadern sitter i fängelse i väntan på en rättegång och det gäller att inte bli utfryst bland de andra skuggjägarna. Cordelia älskar, och har alltid älskat, sin bästa vän Lucies bror James. James däremot har alltid varit kär i Grace, en blek och mystisk flicka som han träffat under somrarna på det lantställe där familjen brukar vara. 

Parallellt med kärlekssorg, spöken, baler och umgänge i societeten så får de unga skuggjägarna slåss mot demoner som skuggjägare gör. Allt som verkar tydligt och klart på ytan är mycket mer komplicerat än det verkar och Cordelia råkar ut för mycket mer än hon kunde drömma om. Hon överraskar också alla andra eftersom hon är så mycket mer än den söta och blyga tonårsflickan folk förväntat sig.

Som alltid i Cassandra Clares böcker är det otroligt dramatiskt och spännande, kärlek som håller genom alla svårigheter och romantiskt så det förslår.

En äkta bladvändare och nu får jag bita på naglarna tills nästa del dyker upp...

Kedja av guld




onsdag 6 april 2022

Först ska jag berätta (om någon undrar) att kaninen är på bättringsvägen! Han fick komma hem i söndags, så ömklig och trött. Han orkade nästan inte röra sig och ville inte äta. Men efter en del tvångsmatning av medicin, vatten och specialmat så har han kartat på sig. 

Nu är han sig lik, pigg och glad och HUNGRIG! Han får fortfarande medicin och specialmat samt hö, men inget annat. Varje gång man ens tittar mot tvättstugan där vi har hans matförråd så kommer han mycket optimistiskt skuttande för tänk om det äntligen är någon som tänker ge honom något smask. Men det är det aldrig. Han tycker uppenbarligen att vi är fruktansvärt tröga som inte hör vad han säger. Lite nervöst är det att han ska bo på kaninhotell under påskhelgen där vi inte har koll på hur han mår. Men det är ju en vecka kvar tills dess så han borde vara återställd då, även om det inte blir några godbitar där heller.

Sedan kan jag avslöja att jag är färdig med "Sagan om Isfolket"!!!

Tre år tog det men nu är det gjort. I den sista boken "Är det någon därute?" får vi veta hur det gick för släkten efter att Tengil den onde förgjorts plus att Margit Sandemo själv berättar om sitt liv och hur hon skrivit böckerna. Margit Sandemos historia var riktigt intressant. Jag har faktiskt också lånat hennes självbiografi och tänker att hon verkar ha varit en intressant person.



lördag 2 april 2022

Aldrig är det riktigt bra...

 Idag är det en sådan där lördag när jag vackert fått masa mig iväg till jobbet. I kväll får vi middagsgäster eftersom vi ska fira den nyblivna trettonåringen.

Men, jag hann inte mer än komma fram så ringde T och berättade att Speedy fått förstoppning, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Nu är det inte ens grönt gräs ute eller pälsbyte vad vi vet.

Så, nu sitter de på Ultunas akutmottagning och vi kan bara hoppas. Vi satsar fortfarande på middag ikväll, men storstädat och fixat innan kommer det nog inte bli. 

Jag lyssnar intensivt på "Sagan om Isfolket" del 46, "Det svarta vattnet".  Den och del 45, "Legenden om Marco" handlar väldigt mycket om det stora svalget, det fruktansvärda ställe dit Tengil den onde skickar alla sina fiender. Nu vill jag inte klaga men det kanske är lite väl många timmars lyssning där karaktärerna flyter omkring i mörkret med ångest och lidande som enda sällskap. 

Just nu är det i alla fall slutstrid och den utvalde; Nataniel, kämpar ensam mot Tengil, precis så som förutspåtts. Nu vill jag verkligen bli klar med den här serien för att dels får veta hur det går, dels för att få lyssna på något annat.





 








tisdag 29 mars 2022

 Kaninen och jag tittade ut i morse och var sedan helt överens, idag morgonmyser vi inomhus. Världen var täckt av snöpuder och det blåste friska vindar. Jag hade sovmorgon och kunde därför putsa kaninöronen en lång stund. Att bli putsad på öronen är det bästa han vet. Då blir han helt platt, blundar och knorrar. 

Till sommaren blir Speedy 8 år, en aktningsvärd ålder för en liten kanin. Vi förstår ju att han inte kommer att finnas för evigt, men den dagen vill vi inte tänka på. H var bara fem år när Speedy flyttade in hos oss och jag tror inte att han minns hur det var innan. Nåja, den dagen den sorgen.

Jag har gett mig på en ungdomsfantasy igen. Elin Säfström har skrivit en triologi om tjejen Tilda som är väktare, det vill säga, hon hjälper sin mormor, som också är väktare, att hålla reda på alla tomtar, vättar, älvor, troll, häxor med mera som härjar runt överallt. Grejen är att det är väldigt sällsynt att kunna se alla dessa väsen och en stor uppgift för Tilda och hennes mormor är att se till att vanliga människor inte ser och påverkas av dem. Det är inte så lätt för till exempel tomtar och troll älskar att ställa till förtret för människorna och de bryr sig verkligen inte om ifall de blir upptäckta. Parallellt med väktarjobbet ska Tilda också sköta skolan och hinna hänga med kompisen Imane. Det är tur att Tilda har Dumpe, hunden som har en förmåga att känna på sig när det händer saker som Tilda behöver reda ut. 

Tilda är fruktansvärt kär i Hakim men han har bara ögon för den nya tjejen i klassen. Inte blir det bättre av att Hakim alltid lyckas dyka upp när Tilda jobbar med att till exempel samla ihop älvstoft eller färskt hundbajs (behövs till en viss magisk medicin). Det är ganska kul och lättsam läsning. Av någon anledning tänker jag på barnboksserien om Jack av Martin Olczack. Kanske för att det handlar om nordiska väsen och böckerna utspelar sig i Stockholm med omnejd.

Och ja just det, första boken i serien heter alltså "En väktares bekännelser"



måndag 28 mars 2022

Livet det livet...

Idag hörde jag om en gammal kompis från det förflutna som tydligen fått leukumi. Jag antar att det blir så ju äldre man blir, att saker händer med en själv och ens omgivning. Men inte är det kul.

Det enda man kan göra att bita ihop och ta vara på sitt eget liv. Jag har en tendens att grotta ner mig ibland och bara vilja gömma mig, läsa böcker och vara ifred. Men så hör jag något sådant här och inser att det nog inte är mig det är mest synd om, inte den här gången heller.

Min jobbarkompis tipsade mig om Liv Strömquists seriealbum och nu har jag läst mitt första, "Prins Charles känsla". Jag har lånat hem alla hennes album som jag hittade på biblioteket för som jag själv uttryckte det till kollegan

Liv Strömquist har verkligen

"förmågan att hitta essensen i världens konstigheter och göra smart påpricken-humor av det”

 Jag är rätt nöjd med den formuleringen

 

 Prins Charles känsla - Liv Strömquist - danskt band (9789170375231) |  Adlibris Bokhandel Just det här albumet handlar om vad kärlek egentligen är. Varför har vi så olika förhållningssätt till kärlek och relationer beroende på kön?  Är våra känslor i själva verket konstruktioner utifrån samhällets normer? 

Ja, så många kloka frågor och förslag på svar. Jag fnissade och kände samtidigt att hon verkligen vaskar fram kärnan i det hela. 

Otroligt bra!

Och sedan är jag klar med del 44 i "Sagan om Isfolket", "Den onda dagen.

Den onda dagen - Margit Sandemo

 


lördag 26 mars 2022

En blåsig lördag

Veckan har varit bra. Jag besökte femmorna för att berätta om författaren Petrus Dahlin som snart kommer till årskursen på besök. För en gångs skull har lärarna varit duktiga och sett till att eleverna har läst boken. Alla femmor får boken "Kurragömma" och tanken är att de ska ha läst den vid författarbesöket för att kunna prata om den med författaren. Vi kör samma upplägg varje år i de årskurser med författarbesök men det är tyvärr väldigt sällan som de har läst. Nu blev det en väldigt bra diskussion och trots att den första kommentaren var att den var tråkig (en standardkommentar för en del när det gäller böcker) så visade det sig att nästan alla hade något att säga och olika tankar om persongalleriet och handlingen. Jag kände mig supernöjd när jag gick därifrån och dagen efter när samma klasser kom till biblioteket och skulle låna så visade det sig att lärarna också var helt uppåt för att det blivit så bra. Och de var så förvånade och inspirerade och hade plötsligt börjat känna sig sugna på fler litteratursamtal. 

Kanske att jag i smyg himlar med ögonen lite, suckar och tänker; men herregud tjatar jag inte om det här varje gång vi ses!!!

Men, det är bara att bita ihop och ta vara på chansen. Nu är det ju inte mycket kvar på terminen men jag tänker försöka surfa på vågen och sätta igång något projekt direkt i höst.

Årets ALMA-pris är utdelat och det var författaren och illustratören Eva Lindström som fick priset. Hennes bilderböcker är något alldeles eget, speciella bilder och underfundiga texter. En väl värd pristagare!

Ingenting är omöjligt för oss  Eva Lindström Min vän Lage

På onsdag får vi en tonåring. Tanken svindlar. Vad hände med den lille rättrådige lintotten som gick runt och samlade pinnar? I ärlighetens namn har han oväntat börjat samla pinnar igen, men i övrigt har vi nu en drasut, längre än sin mamma med betydligt större fötter, tonårsintressen och med den typiska tonårsegenskapen som man hört om, det där att det är som att allt fokus går åt till att växa och inte i samma grad logiskt tänkande.

Vi ska inte klaga. Vi har världens bästa barn och tonåringar har vi alla varit även om man ibland inte gärna vill komma ihåg det.

Så var det böckerna då...

"På andra sidan om oss" är en diktsamling av Max Bergander och en berättelse om hur det känns efter en separation. Han beskriver hur svårt det är när man har ett barn tillsammans, hur det känns att försöka hålla ihop när hela ens kropp och själ skriker att det inte fungerar.

Dikterna är väl kanske inte i Tranströmer-klass men ḱänslorna är väldigt äkta och berörande. Jag tänker också att det är en bok som behövs eftersom det inte vimlar av beskrivningar av unga mäns kärlekssorg i dagens samhälle.

 På andra sidan oss – Smakprov

"Kvinnor jag tänker på om natten" av Mia Kankimäki är en fantastisk bok! Det är lite svårt att beskriva genren men kanske att resedagbok, kåseri, biografi ringar in det lite. Mia Kankimäki letar efter kvinnliga förebilder, försöker hitta mod och levnadstips i kvinnorna från det förflutna. Om man inte skaffat familj, blivit rik, bara vill resa och känner att livet stampar på samma ställe och man är lite vilse i tillvaron, ja då kan man behöva livsberättelser från det som författaren kallar nattkvinnor, det vill säga kvinnor hon tänker på om natten. Ett exempel är Karen Blixen som trots en mängd motgångar levde i Afrika i många år och sedan när hon kom hem, sjuk och pank och besviken blev en författare som vi fortfarande minns och läser.

Jag fnissade mer än en gång när jag läste om 1800-talsdamerna som reste världen runt i långklänning och korsett, kvinnor som hemma med sina familjer var sjukliga, veka och framförallt anständiga och som i djungeln trotsade allt från vilda djur till kannibaler (fortfarande mycket anständiga) och som bar med sig ett rejält förråd av te eftersom det är något man inte klarar sig utan någonstans.

Boken är otroligt rolig, imponerande eftersom samtidigt som jag fnissar så inser jag att de där kvinnorna kunde åka på alla sina äventyr tack vare att de låtsades anpassa sig till samhällets normer och regler, och lärorik. Jag har lärt mig mycket genom att läsa om de olika människorna, länderna i både dåtid och nutid och kulturer i stort.

Jag rekomenderar den till alla!

 

Kvinnor jag tänker på om natten