Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 30 december 2014

Känslan när jag kom ut på bron i morse och det plötsligt droppade från träden var lätt overklig. Barnen har byggt två rejäla snöborgar och haft ett häftigt snöbollskrig på förmiddagen. Sparkföret på isen är fantastiskt, blankis med lite skrövel så att man får fäste.
Igår skrev jag att jag läst två barnböcker i jul. Jag berättade om "Silverhästen" av Lene Kaaberböl. Min andra bok är "Fjärilslejonet" av Michael Morpugo. Det är en ganska ny bok som handlar om pojken Michael som rymmer från internatskolan en dag och träffar en gammal dam som bjuder in honom på te. Hon har en fantastisk historia att berätta. När hennes man Bertie var liten och bodde på en afrikansk farm så hittade han en dag ett vitt lejon som han tog hand om. Deras vägar skildes åt efter ett tag men Bertie lovade sitt lejon att han aldrig skulle glömma det och att han en dag skulle hitta åt det igen. Boken handlar om vänskap och kärlek som övervinner allt. Den rekomenderas varmt!

söndag 28 december 2014

Ytterligare en kall dag. Men det finns hopp om varmare väder, nu är det bara -27 grader och för en timme sedan var det -29. Imorgon ska det tydligen bli plusgrader, underliga tider. Idag är en stor dag. Morfar har bjudit alla sina barnbarn på bio. De ska se "Sunes jul", väldigt spännande.
Jag har klämt två barnböcker i jul. Den första är "Silverhästen" av Lene Kaaberböl. Det är första delen i en av hennes fantasyserier. Flickan Kat är tolv år. Hon bor med sin mamma, syskon och styvfar på ett värdshus.Det är bara kvinnor som kan äga mark och det är ovanligt att de lever med män. Männen reser i allmänhet runt som vagabonder. Kat passar inte in i sin familj. Hon är trotsig och äventyrlig och undrar hur världen ser ut. Efter att ha bråkat rejält med sin styvfar skickas hon iväg av sin mamma till ett färgeri där hon ska bli lärling. Men, det går inte bra och redan efter några veckor är hon på rymmen, Nu har jag inte del två tyvärr men ser mycket fram emot att få veta vad Kat ska råka ut för. En fantastisk silverhäst har en viktig roll i historien också.

lördag 27 december 2014

Här är det verkligen vinter. -28 grader och kallblek sol.  Två kvällar har vi kunnat gå ut och beundra ett fantastiskt norrsken. Vi har haft en riktig innemysardag med djurlekar, lego, spel och bokläsning. Jag har efter många om och men avslutat "Wolf Hall" av Hilary Mantel. Jag tyckte mycket om boken, men den har krävt tid och koncentration så det krävdes ett jullov för att få ordning på den. Huvudpersonen är Thomas Cromwell, en av Henrik den åttondes närmaste män. Han var son till en smed och arbetade sig upp. Hilary Mantel har en fantastisk förmåga att ta en med till medeltidens London. Miljön, lukterna, smakerna, vardagslivet känns verkligt och trovärdigt. Beskrivningen av kungen är mer nyanserad än vad jag läst förut och han känns mera verklig än tidigare. Boken sträcker sig över de år då kungen blir kär i Anne Boleyn, skiljer från Katarina och får sin nya drottning Anne. Hon lyckas inte ge England en ny tronföljare  utan endast den lilla prinsessan Elisabeth. I bok nummer två "För in de döda", som jag just börjat på så är kung Henrik missnöjd med sin drottning och börjar intressera sig för den blyga Jane Seymore.

onsdag 24 december 2014

God jul på er alla, var ni än är och vad ni än gör!
Vi har det kallt, snöigt och härligt. Det snöade utan uppehåll i ett dygn efter att vi kom hit, så skridskobanan på sjön som vi har gjort har fått skottats i omgångar.  Alla har åkt skridskor. Jag och H investerade  i nya förra veckan så vi tycker det är härligt att åka. Idag har vi dessutom eldat och druckit glögg på isen. Nu väntar vi på julgästerna och Kalle Anka. Julgröten till tomten är placerad utanför dörren och enligt säkra källor har han varit där och smakat. Apropå Kalle Anka så såg jag "Allt för Sverige" julspecial härom kvällen och skrattade lite när amerikanarna fick veta att något väldigt viktigt skulle hända klockan tre, något som får Sverige att stanna upp. De var vansinnigt förväntansfulla och blev vansinnigt snopna när de insåg att det var en timme med Disneyklipp. Ha en bra dag!
Här bor vi i jul.

söndag 21 december 2014

Norrland

Imorgon sätter vi oss äntligen på tåget norrut. Kaninvakten är instruerad i skötsel och burstädning  och böckerna är packade. Till och med strumpstickningen ryms. Vi hade trevliga lunchgäster idag och fick den perfekta presenten! "Norrland" av Po Tidholm som jag har önskat mig så länge! Jag älskar att lyssna på Po och Sofia Mirjamsdotter när de diskuterar i Norrlandspodden. Det är politik, analys av olika samhällsaspekter och annat smått och gott. Om man är från Norrland ska man absolut lyssna för att det sätter fingret på så många tankar och känslor i alla fall jag har om hur det är att komma från en liten ort i inlandet. Om man inte är norrlänning ska man lyssna för att man lär sig en hel del om en stor del av Sverige och dess invånare.

onsdag 17 december 2014

I huvudet på en trött bokslukare...

Nu har det vanliga huvudbryet infunnit sig. Snart åker vi på jullov, med tåg. I bagaget finns kläder för alla väder och tillfällen, skridskor och julklappar. Och så var det det där med böckerna. Vilka ska få följa med?  Hilary Mantels  Wolf Hall" har jag fortfarande inte tagit mig igenom. 600 sidor medeltid. Det är riktigt bra, men det krävs koncentration och tid för att uppslukas av Cromwells liv vid det engelska hovet. Om jag packar den så ryms ingen finklänning till julafton, så är det bara. Men, samtidigt, om jag tar med mig lite mindre skrymmande böcker så kommer jag att behöva fler än om "Wolf Hall" får följa med. Det är lite skönt att få bry huvudet med sådana här livsavgörande frågor i stället för de vanliga som snurrar runt; varför tycker inga världsledande politiker att vi behöver vara rädda om miljön, hur ska det bli efter valet i mars, varför ska det skjutas så många vargar i år, hur ska jag klara mina studier...?
Nej, nu vill jag bara provpacka resväskan med böckerna jag helst vill läsa!

måndag 15 december 2014

Och det regnar och regnar...

Igår snöade det till allas vår stora glädje. De flesta  kottar jag känner, under tio år, letade raskt fram pulkor och andra fordon för att passa på. Och det var tur, för idag har allt regnat bort. I morse var det glashalt ute, Jag vurpade på väg till brevlådan när jag skulle hämta morgontidningen och ville att vi skulle lämna cyklarna hemma och gå till dagis. Men, nej, det ville inte mitt sällskap. Så vi halkade tveksamt iväg. Jag hade lätt andnöd av att försöka hålla mig på cykeln medans H blev lite uppspelt eftersom han genast uppfann en bana som han skulle trixa sig igenom. Två gånger fick jag plocka upp honom ur diket vilket inte var så kul, men han var ändå rätt nöjd när vi kom fram.
Bortsett från att halka runt i tillvaron så försöker jag samla tankarna och läsa de sista böckerna och artiklarna inför tentan i januari. Planen är att inte behöva plugga på jullovet, får se hur det lyckas.
Efter ett antal timmar med "Barnbibliotek och lässtimulans" av Amira Sofie Sandin så var jag bara tvungen att rensa hjärnan med det sista kapitlen av "Ulricas bok" av Maria Gustavsdotter. Om jag ska kategorisera den snabbt skulle jag säga lättläst romantiskt om 1600-talet, men det stämmer egentligen inte. Boken handlar om den unga prästdottern Ulrica som tillsammans med sin bror och hans vän (som hon är kär i) ställer till med en skandal i kyrkan. De tre kumpanerna blir straffade och Ulrica och broderns vän rymmer. Resultatet blir inte alls vad de tänkt sig och livet blir så gott som outhärdligt för Ulrica. Samtidigt hemma i prästgården tvingas den yngre systern Katarina leva ett instängt liv med en sträng far som inte bryr sig om sina barns känslor.
Jag tyckte boken var sådär.Fastnade inte riktigt även om jag uppskattade allvaret i den.


torsdag 11 december 2014

Under några veckor har jag gått omkring och tänkt på att det vore trevligt att göra en lista där böcker har en viktig plats. I bakhuvudet har tanken funnits att jag läst så mycket det senaste året där temat varit just böcker. Men nu, när jag gått igenom min lista så visade det sig vara färre än jag trodde men ni får den ändå. Kanske fyller jag på den om jag kommer på fler.
  • I skymningen sjunger koltrasten (Linda Olsson)
  • Och så levde de lyckliga (Lucy Dillon)
  • Läsarna i Broken Wheel rekomenderar (Katarina Bivald)
  • Vindens skugga (Carlos RuizZafón)
  • Dagboken från imorgon (Cecelia Ahearn)
  • Boktjuven (Markus Zisak) ( Ungdomsbok )
  • Nabus Bok (Zison Corder) (Ungdomsbok)

onsdag 10 december 2014

Högen med böcker jag vill läsa bara växer och växer. Tyvärr har vi massor att läsa på bibliotekariekursen också och det går inte riktigt ihop. Men, ibland kan ju även kurslitteratur fånga intresset och boken jag läst nu hör faktiskt till den kategorin. I "Studier av barn-och ungdomsbibliotek" av Kerstin Rydsjö och Anna Carin Elf undersöks barnbibliotekens verksamhet samt barn-och skolbibliotekariernas uppgift. Det är både positiv läsning om olika projekt och satsningar, entusiastiska och lyhörda bibliotekarier och negativa upptäckter som att många bibliotek helt har glömt bort barnen i åldern 9-12 år. Författarna pratar också om att läsning förknippas väldigt mycket med nytta (av både barn och vuxna) och betydligt mindre med nöje. De uttrycker en oro för att man tappar bort många ungdomar eftersom de förknippar läsning med något man mest gör i skolan för att man måste. Jag har under det senaste året funderat mycket på det där, i takt med att Läslyftet, En läsande klass och liknande projekt gjort sitt intåg i skolan. Det är ju inte fel att lära sig strategier och jobba med böcker i skolan, men hur ska man få chansen att fastna i en annan värld och glömma bort verkligheten om man samtidigt ska dissekera texten i jakt på svar på olika frågor?
Nja, inte vet jag... Jag tycker bara att vi måste ge barn och ungdomar tillgång till den där magiska världen där vi boknördar nästan alltid hamnar när vi slår upp en bok.

lördag 6 december 2014

Årets bästa bok!

Sitter uppkrupen i soffan, under en varm filt, och läser "Jag heter inte Miriam" av MajGull Axelsson. Det är en slump att jag råkar läsa den just nu, mitt i den röra som Sverige befinner sig i. Efter ungefär tio sidor måste jag ta en paus för det gör för ont att läsa vidare. Jag visste innan jag började läsa att det här nog skulle bli årets bästa och jobbigaste läsning och det kan man lugnt säga att det är! Tänk om man kunde smyga in Miriams fruktansvärda berättelse i alla människors hjärtan. Då skulle inte SD ha haft enda person som röstat på dem. Förresten skulle de inte ens ha existerat.
Miriam fyller 85 år och uppvaktas av familjen. I nästan sjuttio år har hon, för att överleva, låtsas vara judinnan Miriam, men i själva verket är hon rom och hette en gång Malika. Romerna hatades till och med av judarna och det var förbjudet för dem att flytta till Sverige ända till 1954. Miriam överlevde koncentrationsläger, sin pappas och farfars försvinnande, sin lillebrors död men det var på bekostnad av sin identitet och sin historia. När man läser om vad hon överlevde undrar man hur stark en människas överlevnadsinstinkt är. Och hur stark är man inte om man lyckas dölja sig själv och låtsas varje vaken sekund i sjuttio år. Hur orkar man älska andra människor och leva?
MajGull Axelsson skriver oerhört bra. Jag är hos Miriam i koncentrationslägret. Varje ord gör ont att läsa och ändå går det inte att sluta!

fredag 5 december 2014

Den här veckan är frågan på bloggjerkan
Hur tror du att man kan inspirera barns läsande? Har du några goda exempel?

Mitt svar på det är att läsa för barnen, prata om läsning och läsa själv.
Vår son som snart fyller sex år har lyssnat på böcker dagligen sedan han var tre månader. Eller, ja, från början var det bokstavligt talat frågan om att sluka dem. Han sög och tuggade på dem mest. Men, böcker har varit en självklar del av vårt kvällsmys, ett sätt att umgås och han har sedan späd ålder citerat rader ur böcker. Jag glömmer aldrig på tåget norrut när han var drygt två  år och en vänlig tant frågade honom vart han var på väg?

-Jag ska till min mormor som bor i det lilla huset i gläntan mellan de två ekarna, svarade den lille pojken med allvarlig stämma.

Hm, tänkte jag, var kom det därifrån? Ett par månader senare fick jag svaret när vi läste Rödluvan och exakt den formuleringen dök upp. 

Många dagar har jag kommit in på dagis och hittat honom uppkrupen mot sin favoritfrökens axel lyssnandes på en god bok. Jag tror stenhårt på att visa barnen från att de är små att böcker och läsning är något mysigt, roligt, spännande och gemenskap. Förknippar de läsning med positiva upplevelser så håller det i sig. Det är jag säker på!

I skolan jobbar jag mycket med att läsning ska vara något lustfyllt. Ibland tycker jag att vi går för långt med alla våra pedagogiska ambitioner och glömmer att låta eleverna få sjunka in i en bra bok. Det är bra att jobba med läsförståelse och strategier men det viktigaste är ändå att njuta av böcker, att få glömma tid och rum för då blir man inspirerad. Jag pratar mycket läsning med mina elever också. Om jag har läst eller hört om en bra bok så diskuterar jag det med eleverna för jag tror att det är viktigt att visa att jag själv läser och uppskattar bra böcker.

torsdag 4 december 2014

Häromkvällen var jag och min syster på bio och såg filmen om Björn Afzelius; Tusen bitar. Mikael Wihe och Björn Afzelius var självklara delar av min uppväxt. Det som berörde mig starkast i filmen var hur mycket Afzelius delade av sig själv genom sin musik. Flera personer säger att han var en hemlig person som inte släppte in andra, men när man får veta mer om  hans barndom och uppväxt så inser man att han berättade allt i sin musik. Och när man förstår vad han gick igenom, en psykiskt sjuk mamma som så småningom tog sitt liv, och en kärlekslös barndom, så blir hans texter plötsligt väldigt sorgliga. En bra film som fick mig att gå hem och lyssna på hans och Mikael Wihes låtar igen!
Två ljus

fredag 28 november 2014

veckans jerka

Vilka Nobelpristagare hittar man i din bokhylla,alt. vilka har du läst? 

I bokhyllan står Selma Lagerlöf. Jag har läst Nils Holgersson och Kejsaren av Portugallien (för länge sedan). På mitt nattduksbord ligger faktiskt också årets pristagare Patrick Modiano. Men jag har inte läst den än, T har köpt den och läst den, kors i taket. Hm, jag har läst någon enstaka bok av Toni Morrison. Alice Munroe fastnade jag för och har läst flera böcker av henne. 
Det är de jag kommer på, i alla fall just nu.


torsdag 27 november 2014

I skymningen sjunger koltrasten

För mig är det en sådan där vecka då det är lite för mycket av allt. Ligger hemma just nu och är krasslig. Enda ljuspunkten är att jag har mycket tid för mina böcker.
Har plöjt igenom Linda Olssons nya roman "I skymningen sjunger koltrasten". Som vanligt i Olssons böcker handlar det om vingklippta själar som måste skapa sig en ny plats i världen. I ett hyreshus bor Elias, den unge konstnären som gömmer en hemlighet. Det enda han vill är att teckna. Otto är sjuttiotre år och änkling sedan många år. Han har ägt ett antikvariat och lever fortfarande för sina böcker. Till huset flyttar också Elisabet som helt flytt från livet. Hon vill stänga av allt som livet erbjuder och ligger bara på sin säng, i mörker. Genom ett brev som kommit fel börjar de tre personerna sakta närma sig varandra och blir vänner.
I Björn Gunnarssons recension i GP konstaterar Gunnarsson att det blir för enkelt. Trovärdigheten försvinner då Linda Olsson löser huvudpersonernas problem alldeles för lättvindigt. Tja, på ett sätt kan jag väl hålla med. Samtidigt kan jag köpa att allt i en bok inte är helt trovärdigt om boken är riktigt bra. Jag har läst allt som Linda Olsson skrivit och gillat det varje gång.

fredag 21 november 2014

Bloggjerka

Oh, den bästa och svåraste frågan den här veckan...

Varför läser du böcker egentligen?

Jag  läser först och främst böcker för att drömma mig bort, uppleva andra världar. Att fastna i en riktigt bra bok ger ett rent lyckorus tycker jag. Sedan läser jag för att lära mig saker, för att förstå världen. Läsning är också ett tidsfördriv. Har man en bok i handväskan så har man aldrig tråkigt och är aldrig ensam. För mig är också läsning en flykt. När vardagen och livet blir mig övermäktigt så läser jag. När jag är ledsen så kan en varm feelgood-roman göra mig glad igen.
Jag skulle säkert kunna komma på fler orsaker, men det här kanske räcker en bit.

söndag 16 november 2014

PAX

Jag har legat på spikmattan ikväll och lyssnat på  Åsa Larssons sommarprat .Jag rekommenderar det varmt om ni inte redan lyssnat på det. Hon berättar om sin morfar, bokläsaren, mormor, arbeterskan, sina föräldrar, studenterna och sig själv, författarinnan. Böckerna och berättelserna  löper som en röd tråd genom hennes liv.
Apropå Åsa Larsson så har hon och Ingela Korsell börjat skriva på en spänningsserie riktad till pojkar i "mellanåldern". De första två har kommit ut; "Nidstången" och "Grimmen". Själva serien heter Pax. Vi har böckerna på skolan och en pojke i fyran har satt igång med den första och tycker den är jättebra. Jag förstår tanken med serien, att fånga de där oläsvilliga killarna. Men ibland känner jag mig irriterad över att man satsar så hårt på att få igång pojkarnas läsning att man glömmer flickorna. Varför ska man separera alla områden i livet utifrån kön?! Kläder, leksaker, dataspel och nu böcker... Visst finns det typiska "tjejböcker"- hästböcker t ex. Men är det något vi ska eftersträva? Jag vill att min son ska läsa alla typer av böcker i livet, han ska inte gå till pojkhyllan. Samtidigt känner jag mig uppgiven många gånger. Han har, trots att vi kämpat emot, en bestämd bild av vilka färger han ska ha på sina kläder och vilka leksaker som är coola. Borde jag kämpa hårdare mot det här? Eller ska jag låta honom få vara en bland de andra killarna? Jag förstår ju att han gör det för att vara en i gänget. Just nu har jag lite gett upp kampen och tänker att det finns viktigare strider. Det viktigaste är att han blir en empatisk, snäll och vidsynt människa på de stora områdena i livet. Men ja, det är inte lätt.


fredag 14 november 2014

Den vecka som jag hinner vara med på Bloggjerkanså var det ingen lätt fråga.

Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel?

Tja, jag tänker först och främst på den bok som jag läser just nu; "Wolf hall" av Hilary Mantel. Den handlar om livet i det engelska hovet runt Henrik Vlll. Tidigare har jag läst böcker av Philippa Gregory som har utgått från drottningarna, men den här har Thomas Cromwell som är huvudperson. Det är mycket intressant att jämföra berättelserna. Men bilden av den galne, maktfullkomlige kungen består.

söndag 9 november 2014

Juridik, stickning och medeltidens London

Håll tummarna för imorgon när jag, den inbitne språk-och litteraturmänniskan, sitter där i Borås på min juridiktenta, fylld med avtal, lagar och sekretess, Gissa om jag kommer att vara glad när det är över!
Har packat "Wolf hall" av Hilary Mantel, en tegelsten på drygt 500 sidor. Den upptar hälften av hela min packning för tre dagar. Men jag tänker att jag ska ha rejält med tid att läsa i min ensamhet på hotellrummet. Strumpstickningen får också följa med. Vi får se vilken aktivitet som vinner.
Vi har varit på födelsedagsmiddag hos släktens nyaste sjuåring och hennes storasyster skickade med mig tre nya böcker som hon tycker jag borde läsa. Så just nu här det ingen bokbrist direkt.

tisdag 4 november 2014

Siri von Essen

Efter ytterligare en regnig dag, med tandläkarbesök för H, så sitter jag nu här och drömmer mig tillbaka till helgens resa. T och jag tillbringade tre dagar i Barcelona. Det var en perfekt helg, +20 grader, god mat, fint hotell och mycket att se. Vi besökte Picassomuséet och kyrkan som Gaudi ritat; Sagrada Familia. Den är långt ifrån klar. Det var en häftig känsla att se en stor kyrka som inte är färdig. Plötsligt får man en känsla av hur det var att leva för flera hundra år sedan när stora kyrkor och katedraler runt om i världen byggdes. Tyvärr orkade vi inte köa för att se insidan, fyra timmars kö ungefär.

Min hotellbok var "Siri" av Lena Einhorn. Det är en skönlitterär bok om Siri von Essen, August Strindbergs första hustru. Innan jag läste boken visste jag mycket lite om henne, inte mer än att hon var skådespelerska, gift med Strindberg och en luddig bild av hon hade haft ett lesbiskt förhållande (efter någon film när jag var liten med Stina Ekblad i rollen som Siri). Det visade sig att hon var en stark, självständig person som mot alla odds förmådde ta sig ifrån den helt galne Strindberg. Jag visste att han led av förföljelsemani och kvinnohat i perioder, men att han var så labil hade jag nog inte riktigt insett...Mycket bra bok är det i alla fall och även om det är en roman så känns det som att Lena Einhorn fångat känslan av Siri von Essens liv.


måndag 3 november 2014

En regnig måndag i november

Regnet smattrar mot rutan. Jag sitter i soffan med papper, böcker och pärmar omkring mig och försöker styra in hjärnan på avtalslagar, upphovsrätt och bibliotekssekretess. Jipphii, så kul! (det inte är....). Om en vecka är det salstenta i Borås och jag kan bara hoppas att det går bra. I stället för att plugga har jag sett ett rörande avsnitt av "Allt för Sverige", serien där amerikaner får åka till Sverige och lära sig om sitt fädernearv och tävla om första pris som är att träffa alla sina svenska släktingar. Min favorit i den här omgången är helt klart Leslie, en fyrtionioåring kvinna som uppenbarligen inte har haft ett enkelt och roligt liv. Hon hade aldrig rest tidigare och sa redan i början av serien att hon måste hålla sig kvar så länge som möjligt i tävlingen eftersom hon aldrig kommer att ha råd att åka hit igen. Så, typiskt nog, så åkte hon ut som andra person. Det hela kändes så sorgligt att jag grät en skvätt för hennes skull.

Så vad har jag läst på sistone?
Jo, "Projekt Rosie" av Graeme Simsion, Den handlar om Don, 39 år, som har påbörjat ett projekt, nämligen att hitta sig en fru. Det kan tyckas enkelt i teorin men i praktiken nog så svårt. Sociala relationer är inte Dons starka sida. Han är en extremt fyrkantig person med oerhörda svårigheter att läsa av andra människor. Han enda vänner är ett par, där mannen är notoriskt otrogen och frun en trött psykolog som gör sitt bästa för att hjälpa Don. Planen är att Don har gjort en enkät som kvinnorna ska svara på, med ytterst stränga kriterier, för att hitta den perfekta kvinnan. Naturligtvis så lyckas det inte, antingen är det någon del av kvinnans personlighet som inte passar in, eller så blir första daten en katastrof. Mitt i alltihop så dyker Rosie upp. Hon passar absolut inte in på Dons kriterier och han har inte en tanke på att bli ihop med henne. Det är bara det att Rosie behöver hjälp med en sak och Don ställer upp.
Boken är lite rolig, ömsint och empatisk. När jag läser den så tänker jag att man egentligen aldrig vet vem som är normal eller inte. Utifrån Dons perspektiv så kan man verkligen inte se det logiska i vad "normala" människor tänker, säger och gör. Hans logik är dock solklar när man får följa hans tankar.
Jag gillar när mina egna tankar och värderingar ifrågasätts och ger mig ett annat perspektiv. Något de allra flesta av oss borde erfara lite oftare.

lördag 25 oktober 2014

Regnig oktoberlördag

En regnig lördag med städning av kvarteret på agendan. Uppslutningen var sisådär och det var väl det mest nödvändiga som blev gjort innan folk diskret smög in i sina hus igen. H har varit på simskolan för första gången och var mycket nöjd när han kom hem.
Själv fick jag en sällsynt, härlig chans att krypa ner under en filt, med en gosig kanin vid fötterna och sträckläsa en hederlig Nora Roberts, nämligen del två i "Värdshuset- serien "Pojkvännen". Okej, jag vet att det inte är högklassig litteratur på något sätt men ibland när man befinner sig mitt i den där orkanen som livet kan vara så är Nora Roberts den perfekta avkopplingen.
Som vanligt i Roberts kärlekshistorier så finns det en fantastiskt händig karl, en lika fantastiskt kreativ och vacker kvinna, ett spöke och ett kompisgäng där alla stöttar alla. Vad mer kan man begära en regnig oktoberlördag?


torsdag 23 oktober 2014

Jag har nästa tentapanik nu. Den tionde november är det juridiktenta. Och vad kan jag säga annat än att om jag hade tyckt att det vore kul att läsa om lagar så hade jag varit jurist...
På jobbet har vi kommit igång med vår biblioteksblogg. Eleverna är heltaggade, det gäller bara att få tid att jobba med bloggen och dem.
Böckernas hem
 Imorgon är det sista dagen före lovet.Ett efterlängtat lov på många håll. På torsdag far jag och T till Barcelona. Det känns lyxigt! Jag har gottat mig åt det i flera veckor.
Med läsningen har det varit si och så på sista tiden. Jag läser "Oksa Pollock, det sista hoppet" av Anne Plichotta, en ungdomsfantasy. Det handlar om Oksa, 14 år, som flyttar med sina föräldrar och farmor från Paris till London. Där börjar det hända saker. Oksa får ett konstigt blåmärke och konstiga magiska förmågor. Det visat sig att hon är den sista drottningen från ett magiskt land; Edefia.. Innan hon vet ordet av är hon och hennes familj indragen i ett gastkramande äventyr där det vimlar av goda och onda människor och fantastiska magiska varelser.

torsdag 16 oktober 2014

Äntligen har jag klarat av tentan, tre timmars oavbrutet skrivande. Var rätt mör efteråt igår kväll och idag har jag sluddrat av trötthet. Men nu väntar en härlig helg med Stockholmsbesök på lördag med mina två systrar och äldsta systerdottern. Vi ska gå på Flashdance på China teatern. Det ser jag mycket fram emot, både musikalen och en dag med tjejerna, det händer inte så ofta.
Vår biblioteksblogg har kommit igång på skolan och eleverna är heltaggade! De har redan skrivit några inlägg och har idéer på fler. Säga vad man vill om nätet men det ger fantastiska möjligheter i undervisningen! Det är superkul också att kunna delge föräldrarna vad vi håller på med på ett enkelt och inbjudande sätt.
Om en vecka är det höstlov. På torsdagen åker jag och min T till Barcelona. Det är ytterligare en sak att längta till. Just nu är det många ljuspunkter i tillvaron.
Nej, nu ska jag dricka en kopp te, kolla in något lagom avslappnade på svt play och sedan stupa i säng.




lördag 11 oktober 2014

Nabus bok

Lördag eftermiddag. T och H har farit till farmor för att fika och jag och Speedy, kaninen, är hemma och pluggar. Speedy studerar mest olika skrymslen och vrår och lämnar Fred Lerner och hans "The Story of Libraries" till mig. Jag säger som en mina kompisar på utbildningen; varför är det de roliga kapitlen som man kan skumma igenom för de kommer inte på tentan?! Den roliga läsningen handlar om olika bibliotek genom tiderna, att läsa om biblioteket i Alexandria till exempel. Jag finner inte alls samma nöje i att läsa om olika katalogiseringssystem på 17- 0ch 1800-talet och sådant. Inte är det så upphetsande att lära sig vilka århundraden de olika bibliotekstyperna uppstod heller...
Faktum är att jag råkade halka in på samma ämne i den ungdomsbok jag just har läst, eller ja, inte när bibliotekens historia och sorteringssystem då  men bokens historia... "Nabus bok" av Zizou Corder (pseudonym för en mor och dotter), handlar om Lee, en kille som rymt hemifrån eftersom hans familj inte är särskilt trevlig och de hånar honom för att han inte kan läsa. Lee är en småtjuv, precis som de övriga i familjen, och en dag råkar han stjäla en mycket speciell bok. Det visar sig vara Böckernas bok, varje historia som någonsin skrivits eller berättats finns i den och varje gång man öppnar första sidan så får man läsa en ny historia. Det mest fantastiska är att när Lee öppnar den så börjar boken läsa högt för honom. Nu är det förstås flera som vill ha denna speciella bok mer än något annat och jakten startar. Berättelsen utspelar sig 2046, och är en fantasy. Den är mycket bra och jag rekomenderar den varmt! Skulle passa bra som högläsningsbok också.




tisdag 7 oktober 2014

Nu har tentaångesten slagit till igen. Om en vecka är det dags för höstens första och jag har många oklara trådar att nysta i innan dess. Pust! Inte känner jag mig lugnare när jag läser de andra studenternas funderingar och frågor.

Jag var på biblioteket förra veckan och ramlade på "Mirakelverkstaden" av Valérie Tong Cuong. Boken är lättläst och oväntad. Om man är en rutinerad bokmal som känner igen det mesta så ska man absolut ge sig på den eftersom den överraskar. Den är oförutsägbar och tänkvärd.
Vi möter tre trasiga själar; Millie som blir räddad ur en eldsvåda och låtsas ha fått minnesförlust för att kunna starta ett nytt liv, Mariette som levt under konstant terror i hela sitt vuxna liv under både sin familj och på  sitt jobb som lärare. En dag ger hon en elev en örfil och måste ta tag i sitt liv och slutligen Monsieur Mike, en uteliggare som deserterat från armén. Alla tre blir uppsökta av den mystiske och karismatiske Jean som erbjuder dem att komma till sin mirakelverkstad.De tar tacksamt emot hjälpen och livet vänder för dem. Men, Jean är inte riktigt så okomplicerad som man kan  hoppas och när det hettar till så ställs allt på sin spets. Deras nya insikter och inre styrka prövas oväntat.

lördag 4 oktober 2014





Bara för ett halvår sedan kände jag mig lite bekymrad över att H inte ville lyssna på kapitelböcker och i synnerhet inte om det fattades bilder. Det där fina i tanken att få egna inre bilder gick verkligen inte hem. Men, skam den som ger sig. Vi har tränat med böcker som befinner sig någonstans i gränslandet mellan bilder- och kapitelböcker. H har fått lyssna på "Gustava och Tex går till kungen" av Martin Widmark  och "Klas Klättermus" av Torbjörn Egnér. och liknande böcker där det vimlar av roliga bilder trots att det är kapitel. Nu tror jag egentligen kanske inte att det är det som gjort det utan snarare några nya synapser i femåringens hjärna som kopplats ihop, men det känns ändå härligt att vi nu oväntat och överraskande kan läsa böcker som kan ha fem sidor utan en enda bild utan att H tappar intresset. Grejen när man har ett enda barn är att man har alldeles för mycket tid att oroa sig för att man inte ska göra rätt..Nu har vi läst de två första böckerna om vikingapojken Hicke, som är son till vikingahövdingen och som inte är stark blodtörstig eller grym. Att han är snäll, klok och smart och eftertänksam räknas absolut inte, snarare är det en belastning.  Det är sjukt roliga böcker, ibland nästan roligare för den vuxne som läser eftersom skämten virvlar förbi H, men det är också spännande och mycket att diskutera. De två första böckerna heter

Nu satsar vi på att få tag i del tre...

fredag 3 oktober 2014

Ytterligare en fredag i mitt liv

Vänta nu...Fredag igen?! Hm, så var det oktober och hösten känns i kroppen. Härom morgonen var det frost när jag gick till bussen. Vi har fullt med barn i huset i helgen. Och kaninen förstås. Imorgon har han bott hos oss en vecka. Jag har plågat alla mina kollegor med söta bilder. Kan bara tänka mig den dagen jag blir farmor. Ujuj, det blir en prövning för omgivningen. Innan jag stupar i säng ska jag blogga lite så jag känner att det är helg. Frågan denna vecka är


Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?

Jag ser böcker, lånar på biblioteket, på bloggar och i "Vi läser" och andra ställen och tänker att det där ska jag läsa! Har alltid en rejäl "att läsa-lista" i handväskan.Men sedan vet jag aldrig i vilken ordning det blir. Jag kan ha en hel hög böcker på nattygsbordet, men sedan är jag sugen på något helt annat och då blir det det i stället. Jag är en lustläsare och väljer alltid det som ger själen mest näring just i det ögonblicket om jag kan.

 

tisdag 30 september 2014


Bokläsningen och bloggandet har fått hård konkurrens denna vecka! Vi har fått en ny familjemedlem. Han heter Speedy (H har bestämt). Han är åtta veckor och det gosigaste man kan tänka sig. Det är svårt att surfa med datorn eller läsa en bok när han gnossat ner sig i ens knä
Jag har trots allt lyckats avsluta "Äta kakan och ha den kvar", en debut av Kristin Emilsson. Nu kommer jag kanske att låta orättvist hård men så får det bli. Det känns  som att författaren vill göra en "Emma Hamberg-bok, en underfundig, rolig och tänkvärd chic lit med knorr. Tanken är god, men resultatet når inte ända fram.När jag läser kan jag inte låta bli att tänka att Emilsson följt ett recept. Välj en hjältinna, på en plats i livet där hon inte trivs. Ge henne en familj som inte ser alla hennes goda egenskaper utan tar henne för given. Lägg till en dramatisk händelse som förändrar villkoren. Ge henne några nya, gärna lite udda vänner som ger henne nytt perspektiv på tillvaron.Peta in lite homosexualitet (ser alltid bra och modernt ut) och låt sedan allt ordna sig på slutet och låt alla bli snälla och uppskattande mot vår hjältinna på ett sätt som gör att det är uppenbart att de ångrar sitt beteende och plötsligt ser hur bra hon är. För Emma Hamberg funkar det, men i den här boken blir det bara tråkigt, Det finns inget djup hos bokens personer utan de känns som stereotyper, Trots att till exempel döttrarna ändrar sig från att vara taskiga och egocentriska tonårsmonster till att bli ansvarsfulla och ångerfyllda så känns de som endimensionella pappersdockor. 
Jag läser fyrahundra sidor utan att känna någon gemenskap med bokens personer vilket inte fungerar för mig. Men, å andra sidan. Om man är ute efter något extremt lättsmält som inte kräver något av läsaren i gengäld så funkar den kanske.








fredag 26 september 2014

Vad hände?! Fredag igen! Jipphiiii!

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ)

Åh, det var en intressant fråga. Få se, jag har läst många serier genom åren. De längsta som jag följt har nog varit barn-  och ungdomsböcker måste jag säga.. Just nu får jag minnesförlust och kommer inte ihåg någon riktigt lång vuxenserie, men "Lilla huset på prärien" av Laura Ingalls var väl nio eller tio delar om jag minns rätt. "Kulla Gulla" av Martha Sandwall-Bergström bestod av tolv böcker (har jag kollat upp på google måste jag erkänna). På senare år har jag läst serien om Heptimus Heap, en ungdomsfantasy av Angie Sage som har sju delar. Av de böcker jag nämnt kan man inte säga att det förändras så mycket genom böckerna. Det kanske beror på att författarna haft en tydlig agenda som de följt. Berättelsen ska berättas och när den är klar så är den klar. Eller så var jag mindre medveten om kvalité när jag var yngre vilket är mycket troligt. Om jag däremor ska jämföra hur författare förändras över tid så tycker jag att det är tydligt vilket väl handlar om att man utvecklar sin stil och sitt språk ju mer man skriver och utifrån vad som händer i livet. Oh, nu kommer jag plötsligt på två viktiga serier i mitt liv, även om det är minst tjugo år sedan jag läste någon av dem... "Mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström och "Mor gifter sig" av Moa Martinsson. De påverkade mig och gav mig värderingar som jag fortfarande bär med mig.

onsdag 24 september 2014

Jag är inte ett dugg avundsjuk på alla de som ska på Bokmässan i helgen, näe då. Det ska bli SÅ härligt att vara hemma; städa, storhandla, tvätta och planera veckomatsedeln...Hm...I Borås  i måndags var vi rörande överens, mina klasskamrater och jag, att nästa år då åker vi dit tillsammans, kosta vad det vill! Detta år får jag väl nöja mig med att följa alla bloggare som är där, kolla in Babel som säkert rapporterar därifrån och läsa det som tidningarna skriver.
Ibland vid sällsynta tillfällen, känner jag mig lite för ung för en bok. Det händer verkligen inte ofta. För gammal för en bok är  jag nästan aldrig.Barnboks- och ungdomsböcker funkar oftast bra och jag har sällan problem att minnas hur det kändes att växa upp. Om en bok är riktigt bra så spelar inte åldern på huvudpersonen någon som helst roll.Men, jag är inte riktigt mogen för "Torsdagarna i parken" av Hilary Boyd.Och tur är väl det. En feelgood.roman  om en kvinna på 60 år som lever i ett ganska trött äktenskap sedan trettio år. Hon driver en hälsokostaffär som hon älskar och lever i övrigt för sitt lilla tvååriga barnbarn. Varje torsdag eftermiddag tar hon barnbarnet till parken och där lär hon känna Ray, som också är där med sitt barnbarn. Motvilligt tar Ray mer och mer plats i hennes tankar och liv. Inte blir det bättre av att hennes man och dotter anser att hon ska trappa ner och bli pensionär. Om jag hade varit 60 år så hade jag säkert tyckt att boken varit mysig och bra. Men som 40-åring så är det svårt att känna något större engagemang. Det skulle krävas lite intressantare handling för det. För, trots att jag inte känner igen mig så kan jag lätt förutsäga vart det barkar.

tisdag 23 september 2014

Det har varit lite mycket nu. Jag har läst men inte hunnit skriva, ibland gäller det att prioritera menar jag. Igår var jag över dagen till Borås. En lång dag.

Jag har läst en jättebra bok som jag varmt rekommenderar. Det är Elin Olofssons andra bok "Till flickorna i sjön". Jag tyckte mycket om hennes första "Då tänker jag på Sigrid" också, men den här är faktiskt snäppet bättre. Helena är städerska på Östersunds lasarett. Hon har i stort sett avsagt sig kontakten med hembyn och pappan. Mamman bor på Island med sin nya man. Helena är väldigt ensam sedan hennes pojkvän Tomas gjorde slut och allt har bara blivit för mycket. Hon klarar inte att komma över de händelser som gjort ont i det förflutna och att gå vidare. En dag så ser hon en välbekant person i en sjuksäng och hon kan inte låta bli att ta kontakt.
I avsnittet "Kultur" i  "Norrlandspodden" med Po Tidholm och Sofia Mirjamsdotter pratar de om att litteratur och filmer från Norrland nästan alltid handlar om platsen på ett eller annat sätt, och att de väntar på något där inte Norrland har huvudrollen. Jag tycker att Elin Olofsson och hennes nya bok är ett bra exempel på att platsen kunde ha varit vilken som helst, allt det som händer hade kunnat ske i Skåne lika gärna, samtidigt som jag förstås gillar att det är i just Östersund hon vandrar omkring.

tisdag 16 september 2014

I efterdyningarna...

Jag känner mig fortfarande upprörd av valresultatet i söndags. Tänk att så många röstade på SD! Inte blir det bättre av att jag faktiskt känner de som gjort det, även om det kanske inte är mina närmaste vänner direkt. Vad hände med humanismen och empatin? Tänk om alla rasister i Sverige gav sig på den här listan!

fredag 12 september 2014

Älgjaktsjerka

Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den?
Kort sagt: dela med dig av dina bästa recenseringstips!

Hm. Jag är nog den sämste att ge recenseringsstips. När jag ska skriva om en bok så hamnar jag nästan alltid i känslan jag fick när jag läste. Ibland glömmer jag nästan bort att berätta vad boken handlat om. När jag läser andras recensioner så vill jag förstås veta lite om storyn, men också där är det känslan jag fastnar för. Jag försöker skriva om en bok direkt när jag har läst den. Börjar jag på en ny bok så släpper jag taget om den förra och kommer nästan inte ihåg vad jag ska skriva. Tyvärr kommer jag aldrig ihåg att föra anteckningar heller , någon enstaka gång har jag satt en liten lapp när det är något speciellt jag vill komma ihåg eller citera. Ibland har jag boken bredvid mig och bara av att ha det så kommer  jag ihåg. 
Så, sammanfattningsvis är jag kanske inte den bästa recensenten.

måndag 8 september 2014

En film som varit populär hemma hos oss under en längre tid är "Hur man tränar en drake". Nu har vi gett oss på boken. Oh,det är bra! Det handlar om vikingahövdingens son Hicke som måste genomgå mandomsprovet, att fånga och uppfostra en drake. Om man inte klarar mandomsprovet blir man landsförvisad, ve och fasa. Vi har hunnit så långt att Hicke har misslyckats och har fått sitt straff, men då visar det sig att det strandat en gigantisk drake på stranden, mer lik ett berg än en drake. Hur ska vikingarna få bort den? Den har dessutom just ätit upp en annan, lite mindre drake, så det är lite nervöst. De vill fråga draken om han kommer med krig eller fred, men drakiska är inget byborna lärt sig direkt. Men, då visar det sig att Hicke kan....Det är humor (som kanske fladdrar förbi den femåriga lyssnaren men vi som läser fnissar förtjust) på hög nivå,  Eller ja, okej då kanske inte så hög nivå, ganska mycket flirtande med små pojkars och flickors åsikter om vad som är roligt. Nu när vi är på minisemester passar vi på att läsa mycket! Härligt är det.
                                                     

söndag 7 september 2014

"Tvillingsystrarna" av Tessa de Loo är en läsvärd berättelse om de två tyska systrarna Anna och Lotte som skiljs åt vid sex års ålder, efter att deras föräldrar dött. Lotte skickas till släktingar i Nederländerna och Anna hamnar hos sin mycket stränge farfar i ett litet samhälle i Tyskland. De växer upp under totalt olika förhållanden under 1900-talets första hälft och när de möts av en slump igen, över sjuttio år gamla så krockar deras värderingar och erfarenheter. Anna som varit gift med en nazisoldat och Lotte med en judisk man. Historien väcker tankar om vad som egentligen hände i Tyskland under Hitlers välde. Vad fick tyskarna att hänge sig så totalt? Hade de något val? Och hur stor rätt har andra att döma? Visste de vad de gav sig in på? Det tog ett tag att komma in i boken men när jag väl gjorde det blev jag fast.

fredag 5 september 2014

Älgjakt

Igår efter jobbet packade vi in oss i bilen och for norrut. En hel veckas älgjakt, för en del, mys med mormor för en del och en del biblioteksjuridik för en del. Just nu inspekteras jordgubbslandet och pärlanne (potatislandet).  Vi kommer nog att få hacka lite pära i veckan. Det var några år sedan sist så inte mig emot.
I veckan såg jag Bokcirkeln i Hökarängen med Kristina Lugn och hennes gäster. För mig som älskar bokcirklar och samtal om litteratur så är den här serien som en stor schweizernöt (min favoritchoklad). Inte tjusigt på något sätt, helt vanliga men ändå ovanliga människor med olika erfarenheter och liv som samlas runt en bok. Jag tycker mycket om att det är läsningen som står i fokus och att det inte är kändisar som sitter där.

Nu jerkar jag!

Näe, nu måste jag jerka!
I så många veckor har det inte blivit av men nu så...
Veckans fråga lyder
Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna?

En bra bok kan hålla mig uppe hur länge som helst. Är den riktigt bra måste jag läsa ut den om det så innebär att jag inte hinner sova alls. Det gör att jag ibland inte ens börjar läsa på kvällen om jag vet att jag måste kliva upp tidigt dagen efter. Däremot, är det en mindre bra bok så händer det  med jämna mellanrum att jag vaknar av ett vasst bokhörn på näsryggen, det kan göra ganska ont, tro det eller ej. Och då är det lika bra att sluta läsa för då minns jag ändå inget av det jag läst dagen efter.

söndag 31 augusti 2014

Brasse




Vad det kändes sorgligt igår att läsa att Brasse har dött! Han, Magnus och Eva lärde mig läsa en gång i tiden och jag klassar fortfarande "Fem myror är fler än fyra elefanter" som ett av de bästa tv-programmen i mitt liv. Idag finns många pedagogiska program som ska lära våra barn siffror och bokstäver men jag vet inget som är så bra och som påverkar så många som "fem myror" gjort. De var en så bra trio. Även om det var flera inblandade förstås så var det just de där tre som gjorde det.Och nu är det bara Magnus kvar. Eva dog i cancer, vill jag minnas, för länge sedan. Sedan har Brasse förstås gjort en massa andra bra saker också.

Eftersom det pågår ett komplicerat legobygge här i huset så har jag hunnit se första delen i en ny serie på svt play. Programmet heter "Det blodröda fältet" och handlar om några frivilliga sköterskor på ett fältsjukhus 1915. Första delen var både spännande, sorglig och innehöll snygga klänningar. Lovar gott inför de övriga fem avsnitten.

fredag 29 augusti 2014

Det är fredag, vädret verkar bli okej i helgen och jag ska vara hemma och plugga på måndag. Livet känns rätt bra.
Jag har påbörjat projektet att läsa fler barn- och ungdomsböcker och har inlett med "Små mekaniska mirakel" av Lissa Evans.
Peter Lutten är en tioårig kille som bor med sina något speciella men bra föräldrar och trivs bra med livet. Bortsett kanske då att han är kort och inte är helt nöjd med att bli kallad P.Lutten. Men så flyttar han och hans familj, i början av sommarlovet dessutom, till pappans uppväxtstad.
Peter tycker att det är värdelöst ända tills han ramlar på ett mysterium. Hans pappas farbror ägde en gång en magisk mekanisk verkstad men en dag försvann han spårlöst och sedan dess har ingen kunnat spåra verkstaden med de fantastiska mekaniska uppfinningarna, trots att många försökt. Nu visar det sig att Peter ska få den om han hittar den, och det börjar dyka upp spännande ledtrådar. Jag skulle inte klassa den här boken som en vanlig fantasy, även om den innehåller vissa magiska inslag. Den passar som högläsningsbok. Alla som gillar magi, trolleri, mekaniska grejer och spänning kommer att gilla den här berättelsen!
Nu måste jag hitta fortsättningen också; "Stora mekaniska mirakel"

onsdag 27 augusti 2014

Just nu i skolbiblioteket



 Jag är mycket stolt över vårt skolbibliotek och tar ödmjukt åt mig en stor del av äran till varför det har blivit så bra. (hm...ja...)Mest stolt just nu är jag över våra engelska böcker som jag fick äran att beställa i våras. Gissa om det var julafton att sitta och välja och vraka. Vi har olika nivåer, allt från enkla bilderböcker till tjocka kapitelböcker. Det roligaste är att böckerna lånas en hel del och att jag redan nu har ett gäng fyror som läser. Vi i biblioteksgruppen jobbar hårt på att göra skolbiblioteket till en levande miljö dit alla vill gå. Nästa steg är vår blogg och jag ligger på kvällarna och filosoferar över hur vi ska lägga upp det hela.
Brevlådan kommer från familjen vi köpte huset av förra året. I stället för att hamna på återvinningsstationen så har den nu fått en ny karriär, efter en rejäl uppfräschning.

söndag 24 augusti 2014

Igår ett trevligt fyraårskalas i Stockholm  med god middag. Idag landet med trädhuggning på agendan. Det hela började med att jag skulle ansa syrènhäcken vi har och rätt snart visade det sig att en gren blivit en aning förvuxen och utvecklats till ett träd. En timmes jobb blev det och jag fick användning av både sekatör och såg. Under tiden satte killarna ihop den nyinköpta studsmattan. Och resten av dagen hoppade H. Eftersom han tyckte det var trist att hoppa själv så har jag, hans far och farbror också hoppat. Vi vuxna som turats om att hoppa kommer nog att få lite träningsvärk, till skillnad från H som hoppade hela tiden utan att bli det minsta trött. Tänk om man hade toppformen som en femåring.

"Ryssar är sådana som gillar björkar" är en mycket sorglig historia som handlar om religion, utanförskap, vänskap, kärlek och politik. Masja är en trasig människa som försöker leva sitt liv trots de upplevelser hon haft. Hur överlever man ett krig och folkmord? Vad blir man för människa efter att ha överlevt? Hur bemöter man rasism och främlingshat utan att gå under? Jag vill inte avslöja alltför mycket av handlingen, men boken är högst aktuell idag och trots att den utspelar sig i Tyskland så hade det lika gärna kunnat vara Sverige. En mycket läsvärd bok som jag kommer att grubbla på en lång tid framöver och varmt rekomenderar även om man får lite ont i magen av den.


fredag 22 augusti 2014

Lördag morgon och vi sitter och morgonmyser. Lördagsmorgnar är trots allt bäst när man jobbat och slitit hela veckan.
Resultatet av mitt grävande i bokhögen blev "Ryssar är sådana som gillar björkar" av Olga Grjasnowa. Det handlar om Masja. Hon och hennes föräldrar har flytt från Azerbadjan på grund av krig och bor nu i Tyskland. Mamman ger pianolektioner och pappan sitter hemma, är arbetslös och har gett upp. Masja är tolk och pluggar språk. Än så länge har jag inte hunnit så långt så vissa detaljer är fortfarande lite oklara. Men jag har förstått att det här är en bok som kommer att stanna i tankarna efteråt.



torsdag 21 augusti 2014

"Och så levde lyckliga" har gjort mig lycklig den här veckan...När vardagen blivit lite för hetsig och hjärnan börjat koka, ja då har jag kunnat drömma mig bort i några sidor och sedan varit på banan igen.. Den  tog slut på lunchrasten idag, men just nu önskar jag att det varit lite kvar. Det pågår nämligen ett superkul kuddkrig här bredvid mig och det hade känts gaaanska skönt att stänga ute ljudet av det.

Nu vet jag inte riktigt vilken bok jag ska välja i högen. Kanske en barnbok vore lagom avancerat.Min kollega och jag har bestämt oss för att skapa en biblioteksblogg på skolan. Den ska innehålla boktips från lärare och elever och lite annat smått och gott. Jag ser fram emot att jobba med den och hoppas att vi ska komma igång snart. Det betyder att jag ska försöka läsa lite mer barn- och ungdomsböcker under året vilket jag inte har något emot. I en tidigare klass skapade jag en läsblogg, men vi hann inte så långt innan eleverna slutade på skolan. Därför känns det kul att bygga upp något där alla skolans bokslukare kan delta. Under det senaste året har vi jobbat stenhårt med att utveckla och uppdatera skolbiblioteket och det har gett resultat i elevernas bokintresse. Att låna och läsa böcker blir så mycket roligare när det finns mycket att välja på, miljön är inbjudande och skolan signalerar att böcker är viktiga!

söndag 17 augusti 2014

Spänning och myspys


"Strindbergs stjärna" (Jan Wallentin) inleds med att en hobbydykare, Erik Hall, hittar ett lik i en gammal vattenfylld grotta. Nyheten väcker snart uppståndelse och uppmärksamhet från olika håll. Det visar sig att både liket och stjärnan, som Hall också hittar, har en betydligt mer komplicerad historia än vad man kan tro. Historikern Don Titelman blir uppringd av Erik Hall för att han ska komma och förklara vad fynden betyder. Efter mycket tjat åker Titelman dit, men hamnar i ett äventyr mycket större än han önskat sig, ett äventyr där ingenting är vad det verkar vara. Don Titelman har en syster som påminner mig lite om Lisbeth Salander i milleniumtriologin. Don Titelman och hans advokat Eva Strand befinner sig snart på flykt från otydliga fiender. Vem är vän och vem är fiende? Det är spännande och händelserikt och när jag väl hade förlikat mig med tanken på att det inte alls var den typ av bok som jag förväntat mig så fastnade jag och kunde inte sluta läsa.
Första arbetsveckan har varit som ett maratonpass. Att kliva upp tidigt, ta sig i tid till jobbet med sommartidtabell på bussen, få ihop tankarna så att det ska bli ett bra år med alla barn....Ja, det har varit mycket. Då har Lucy Dillon varit räddningen. Hennes senaste pocket är perfekt för oss som älskar böcker, bokaffärer och lättsam och varm stämning. Michelle rymmer från sitt gamla liv, en otrevlig exman och bossiga föräldrar. Hon flyttar till en liten ort, öppnar en heminredningsaffär och blir kompis med Anna.
Anna å sin sida är gift med Philip, styvmor till tre bortskämda barn och huvudansvarig för familjens hund Pongo. Hon har alltid drömt om en stor familj men i stället har hon blivit som en hushållerska. Av en lycklig slump blir Anna ansvarig för bokhandeln vägg i vägg med Michelles affär. Hela den här boken är en flirt med oss bokmalar och när jag läser försvinner allt jobbigt i mitt vanliga liv....

tisdag 12 augusti 2014

Alldeles strax börjar den tredje arbetsdagen. Det känns okej att vara på plats, även om vi är som en skock yra höns hemma när klockan ringer. Eftersom vi har gäster  så har det inte blivit mycket läst på kvällarna. Men jag harvar på med "Strindbergs stjärna". Till helgen är den kanske utläst. Har varit i skolbiblioteket en del under dessa dagar och drömt om ett framtida liv. Kanske en dag kommer jag att få betalt för att klappa böcker?

torsdag 7 augusti 2014

Tillbaka i verkligheten igen, så känns det. Fast ändå inte...Till sist blev det så att vi avslutade sommarens Jämtlandsvistelse med en tvådagars tur till Stekenjokk, en övernattning. Vädret var fantastiskt. Inga mygg, lätt blåst och sol. Lite surrealistisk känsla var det att komma upp på fjället och inse att man plötsligt hade många fler människor runt omkring sig än vad man haft på hela sommaren. Vi såg inte så många djur, ett lämmelkranium, ljungpipare och en massa renbajs. Jo, vi såg också en hög björnbajs. Det var lite spännande.
Nu har vi en kusin  här på övernattning och i eftermiddag kommer T:s kusin hit med familj. De stannar en hel vecka. Det ska bli jätteroligt för de har aldrig hälsat på hos oss förr.
Ja, och på måndag bär det av till jobbet igen.En sommar går fort. Jag har vilat upp mig så till den milda grad att det känns som om jag inte kommer ihåg hur man ställer väckarklockan. Och hur gör man egentligen när man jobbar?!
När jag besökte bokhandeln Ugglan för sista gången i sommar ramlade jag på Jan Wallentins "Strindbergs stjärna". Egentligen inte alls min typ av bok, en gastkramande modern deckare, kanske räknas den till och med som thriller?  Jag köpte den eftersom jag kände igen och tyckte om titeln. Det går lite trögt med läsningen, efter en hel sommar med bokplöjning, men om man gillar den här typen av böcker så är den spännande. Även jag måste få veta hur det går till sist...

torsdag 31 juli 2014

"Hjärta av jazz" av Sara Lövestam är en bok svår att placera. Enligt min syster, som lånat ut boken, så är det en vuxenroman. Jag lutar åt ungdomsroman, men den passar rätt bra in i genren för unga vuxna så då har vi väl båda rätt.
Steffi går i nian. Hon spelar bas och älskar Povel Ramel. Om det inte vore för plågoandarna i skolan skulle livet vara bra. Tjejgänget, med Carro i spetsen, missar aldrig ett tillfälle att trycka till henne, kalla henne horunge och äckel, både i verkligheten och på nätet.
På väg hem en dag hör hon Povel Ramels musik genom ett öppet fönster. Hon stannar för att lyssna och blir oväntat inkallad för att presentera sig. Det visar sig vara den drygt åttioåriga Alvar  som bor därinne och han och Steffi blir vänner. De lyssnar på och pratar musik och Alvar berättar om hur det var att vara ung på 40-talet och älska jazz. Jag tycker så mycket om Steffi. Hon är en genomärlig person som går sina egna vägar, tror på sig själv trots att hon blivit mobbad i åratal (fast ibland vill hon bara slå sig själv för att hon känner sig så fel).
Det här är en riktigt, riktigt bra bok. Jag kunde inte sluta läsa. Det handlar om livet och musik, om att orka stå för den man är och att hitta sin plats i världen.
LÄS! Och vet du någon vilsen tonåring så tipsa om den vet jag!
 

onsdag 30 juli 2014

Under ägget

Hade jag inte rätt kanske! Lagom tills vi skulle till Stekenjokk och fjällvandra så kom regnet, och åskan. Så nu är äventyret uppskjutet tills imorgon då det ska vara kallt, men uppehåll. Igår blev det loppisar för hela slanten. Totalt blev det sex loppisar och ännu fler fynd. Mitt bästa köp var en fåtölj. När hela flocken är här på semester och vi ska spela spel, prata och umgås så tvingas vi att sitta på en kökssoffa i trä och en ynklig liten fåtölj med fjädring från forntiden. Men nu har vi ytterligare en skön sittplats. Jag funderar på om jag ska göra en liten namnskylt på den, annars lär man väl aldrig få sitta i den...


Min nioåriga systerdotter lånade häromdagen ut en jättebra bok till mig som heter "Under ägget" av Laura Marx Fitzgerald. Den vänder sig till åldern 9-12 år (och så bokfanatiska mostrar förstås) och utspelar sig i New York. Theodora (Theo),13 år, bor med sin morfar och mamma i ett stort gammalt hus. Morfar är konstnär och vakt på konstmuseum. Mamman har totalt snöat in på matematiska ekvationer och te och vägrar delta i det vanliga livet. En dag dör morfar i en bilolycka och plötsligt måste Theo betala alla räkningar, sköta mamma och hus, ja helt enkelt överleva.. Innan morfar dog sa han till Theo att hon skulle titta under ägget och hitta en skatt. De orden blir hennes halmstrå, att han kanske har lämnat något värdefullt som ska få henne att klara sig. Det  visar sig vara svårare än man kan tro och mysteriet växer för varje dag. Men samtidigt som Theo sliter med att lösa frågan så dyker det upp hjälp från oväntade håll och hon får en oväntad vän. Boken handlar om både konst och konsthistoria och andra världskriget. En riktigt spännande bok. Min nioåring och jag är rörande överens om att det är en av de bättre i år. Den skulle passa bra som högläsningsbok också.

tisdag 29 juli 2014

Bryggböcker

Så här i slutet av badmånaden juli ska ni få en lista att suga på. Än ska vi väl få njuta av dagar i hängmattan eller på bryggan med lättsmälta böcker...



  • Den frusna trädgården (Kristin Hannah)
  • Barnmorskan i East End (Jennifer Worth)
  • Läsarna i Broken Wheel rekomenderar (Katarina Bivald)
  • För mycket lycka (Alice Munroe)
  • En nypa salt (Maria Goodin)
  • Analfabeten som kunde räkna (Jonas Jonasson)
  • Extra bekvämt på safariklubben (Alexander McCall Smith)
  • Om du får det här brevet (Sara Blake)
  • Den blå hertiginnan (Philippa Gregory)
  • Mysteriet på Pére Lachaise (Paul Izner)
Vi trodde att värmen var på väg att försvinna. Igår mullrade åskan, det regnade rejält och luften var sval. Till och med badvattnet kändes lite mindre ljummet. Idag är det lika varmt igen. Imorgon ska vi till Stekenjokk och fjällvandra lite, då kommer säkert regnet.
Vi ska försöka klämma in en loppisrunda i eftermiddag. Det hör också sommaren till.

Min senaste bok heter "Den frusna trädgården" av Kristin Hannah. Alla som läst Kristin Hannah vet att hennes böcker är ganska lättsamma, ofta lite romantiska historier. Den här är fruktansvärt sorglig och har ett allvar som jag blev lite överraskad av. Boken handlar om två systrar i fyrtioårsåldern. I hela sitt liv har de sökt efter sin mammas kärlek men hon har varit en kall och otillgänglig förälder. Pappan är den som älskat dem och alltid funnits där. Den äldsta systern, Meredith, är gift, har två barn och har tagit över pappans företag. Nina, lillasystern, är fotograf och reser runt hela världen. Båda systrarna är trasiga på grund av sin uppväxt. Så dör pappan och systrarna tvingas att möta mamman och hennes förflutna. Sakta börjar de förstå sin mammas person och handlingar. Mycket sorgligt och samtidigt semesterläsning. Man skulle kunna sammanfatta budskapet med att så länge man inte har sin historia och förstår var man kommer från, så är man inte hel.

lördag 26 juli 2014

"Ett amatöräktenskap" är avslutad. Det var en bra bok som handlade om livet. Vad är det som får människor att känna och göra som de gör? Varför verkar alla andra ha ett så enkelt och bra liv? Vad hade hänt om man hade valt en annan väg, gått åt ett annat håll? Frågorna känner jag igen. Även om man är nöjd med sitt liv så kan man förstås undra ibland vad som hade hänt om man valt ett annat yrke, bott någon annanstans.....? Anne Tyler lyckas visa hur livet aldrig är vitt eller svart, inga människor är enbart onda eller goda och livet är fullt av beslut man tar eller inte tar.

fredag 25 juli 2014

Den fantastiska sommaren fortsätter. Jag har sett folk, som knappt doppar tårna i vanliga fall, glatt simma i sjön. Och jag har sett badbyxor som inte lämnat garderoben på många år hänga på tork.Vi tar på badkläderna redan på morgonen så att vi är redo. Nu börjar hallonen och hjortronen mogna så om vi orkar och inte får solsting så blir det nog en färd till myltmyren i eftermiddag.

Annet Tylers bok "Ett amatöräktenskap" handlar om Michael och Pauline som möts under andra världskriget. De är bara tonåringar och möts när Pauline gör illa sig och behöver plåster och därför kommer in i affären där Michael jobbar åt sin mamma. Michael blir störtkär, men Pauline dras mer med i den romantiska situationen och känslan. Hon vill vara kär och skicka iväg sin käresta till kriget, som alla andra. Redan från början inser paret innerst inne att de inte passar ihop men på något sätt blir det bara att de fortsätter.
Jag har kommit så långt nu att deras barn har blivit tonåringar och man förstår att de tre barnen påverkats hårt av föräldrarnas bråk och själviska ovilja.

fredag 18 juli 2014

Mord i Paris

Tydligen är jag inte riktigt redo att släppa döden som tema, i sommarsolens glans...Utan att jag direkt tänkte på det började jag att läsa mysdeckaren "Mysteriet på Pére Lachaise" av Claude Izner igår.
Det är den andra delen i serien om bokhandlaren Victor Legris. I förra boken , "Mordet i Eiffeltornet",rörde sig handlingen runt världsutställningen i Paris 1889. Nu är året 1890 och Legris blir uppsökt av tjänsteflickan Denise som jobbar för änkan Odette. Odette har tidigare varit älskarinna åt Legris men nu har hon försvunnit. En gammal soldat och dödgrävare råkar bli inblandad på ett högst olyckligt sätt.Miljön är exotisk och en trevlig variation till den vanliga moderna i deckargenren. Legris kastar sig glatt in i nya mysterier samtidigt som han underhåller sin kärlekshistoria med den ryska konstnärinnan Tasja, säljer böcker och promenerar runt på Paris gator.
Bortsett från franska deckare ska vi idag äntligen hylla vår kusin som fyller sju. Som vi har väntat! Sorgligt nog sitter vår T kvar i Vilhelmina med ont i ögat, annars vore allt perfekt.


torsdag 17 juli 2014

Livet och döden

Jag hakade ju upp mig på hur Solveig Vidarsdotter beskriver sina karaktärer och nu har jag letat upp det exempel som jag tyckte var värst...På sidan 76 läser jag:
"Berit Claesson, assistent", sa nästa person som kom fram till Ingrid. Hon var kort och fetlagd. Det svarta långa håret såg färgat ut och makeupen var kraftig. Tjockiskläderna med inslag av svart spets. gjorde att hon såg ut som en Michelingubbe förklädd till dominatrix.
Jag vet inte, på ett sätt får jag en tydlig bild av hur Berit ser ut, men jag tycker att hon kunde ha beskrivits på ett smakligare sätt.

Ett stort genrehopp blev det med nästa bok. I flera månader har jag haft "I kroppen min" av Christian Gidlund på nattduksbordet. Det är bokvarianten på hans blogg om livet med cancer. Jag har hört och sett flera intervjuer med honom tidigare och visste att den här boken var inget jag kunde ge mig på hur som helst. Nu, med utvilad hjärna och hjärta kände jag mig redo, tog ett djupt andetag och läste. Och den var sorglig och hemsk, men samtidigt osentimental och rakt på sak. Jag tog mig an den på samma sätt som när jag ska ta en simtur i iskallt vatten. Det gäller att vara snabb, inte tänka för mycket eller andas för djupt. Boken får en onekligen att tänka på livet och döden och meningen med allt.


onsdag 16 juli 2014

Samtidigt som regnet kom vi till Vilhelmina. Där har vi träffat släktingar, slagits mot en miljon mygg och knott och ätit palt. Ikväll kom jag och H tillbaka till morfar och mormor. På vägen gjorde vi ett stopp hos två fantastiskt gigantiska New Foundlandhundar och deras familj i Dorotea.H blev helt kär i dem och har gosat och kliat tills han nästan fick träningsvärk.
Passande nog för en semester i Norrlands inland har jag läst "Isvittring, en deckare som utspelar sig i Gäddede. Det är Solveig Vidarsdotter, uppvuxen på en getgård i Frostviken, som debuterar med historien om den lille pojken Thomas som mördas på elevhemmet. Polisen Ingrid har just återvänt till Gäddede efter att ha jobbat i Stockholm under några år. Det är inte helt enkelt att komma hem och försöka leva upp till sina egna och andras förväntningar.Storyn känns som en klassisk deckare, spännande och välskriven. Ibland fastnar jag dock på vissa formuleringar och tänker att det är typiska nybörjarmeningar, sådant som jag själv skriver och retar upp mig på.
Sedan finns det ytterligare en sak som jag hakar upp mig på och det är att Solveig Vidarsdotter beskriver flera av karaktärerna utifrån om de är smala eller tjocka. Berit, till exempel, vaggar runt i sina "tjockiskläder". Även om hon och de andra sedan blir mer sympatiskt gestaltade så är det tydligt att författaren använder beskrivningen av feta människor som något negativt.

fredag 11 juli 2014

Sommardagarna rullar på i ett makligt tempo.Igår kom vi på hur man ändrar värmefläkten till en kallfläkt, en härlig upptäckt. När vi kom hit kände jag mig som ett trassligt garnnystan med en massa knutar. För varje dag med sol, bad, vilda djur, trevligt umgänge och bra böcker så är det som att garnnystanet rätar ut sig allt mer. Varje dag blir garnet rakare och humöret lättare. Att förflytta sig från vardagens ankdamm till en ny miljö är skönt.

Nu läser jag Isabel Allendes "Mayas dagbok". Som vanligt när man läser Allende så förflyttas man till en annan värld. Maya är nitton år, har vuxit upp med sin farfar och farmor i Los Angeles. Pappan är pilot och befinner sig oftast uppe i luften och vill inte gärna konfronteras med sin dotter. När farfar dör tappar Maya fotfästet totalt och hamnar i våld, droger och kriminalitet. Slutligen måste hon gömma sig och blir skickad till Chile där hon skriver dagbok och berättar sin historia. Samtidigt som huvudpersonen är Maya så får man lära känna andra intressanta och minnesvärda personer, Chiles historia, folktro och levnadsvillkor.


lördag 5 juli 2014

feelgood för hängmattan

Tre dagar i rad med strålande sommarsol, en lagom bris och värme. Även denna sommar kommer jag att minnas som härlig. Nu har jag kommit in i semesterlunken, ligger halva nätterna och läser och "En nypa salt" tog mig bara en dag att plöja. Den passade perfekt för bryggan igår, varm, lite sorglig med en sensmoral som lyste igenom men ändå kändes okej. Det var kanske inte den bästa bok jag läst men helt okej. Meg (som fått namnet av nutmeg = muskotnöt) kommer hem till sin svårt sjuka mamma. Hennes högsta önskan är att få veta sanningen om sitt och mammans liv eftersom mamman har ägnat hela Megs liv åt att fantisera ihop fantastiska minnen och historier. Mark, Megs pojkvän, som är forskare hejar på henne att tvinga fram sanningen men det är inte så lätt. Mitt i alltihop anställer Val, som mamman heter, en trädgårdsmästare som har sitt eget speciella sätt att se på livet. Det är omöjligt att inte tycka om Meg och Val. Man förstår bådas val och utgångspunkter. Det är en varm bok som stannar kvar som en solstråle inombords.

fredag 4 juli 2014

Lata sommardagar

Idag på eftermiddagen skulle jag ut och ro. Jag tog med mig H så att han kunde passa på att vobbla. Vi hann inte långt förrän han fick napp. Efter en hård kamp där vi ett tag trodde att han skulle förlora fångsten så drog han upp en gädda på drygt två kilo. Jisses vad stolt han var! Nu ligger gäddan i frysen och H är fortfarande på ett strålande humör.
Annars har dagen gått åt till att ligga i solskenet på bryggan och läsa klart min bok. Det visade sig att "The Lake of Dead Languages" blev fruktansvärt spännande på slutet. Jag hade rätt om vem som var skurken, men blev ändå överraskad av händelseutvecklingen. Jag rekommenderar den varmt, en perfekt bok för hängmattan.
Nu har jag påbörjat "En nypa salt" av Maria Goodin. Den handlar om Meg, 21 år, som vuxit upp med sin mamma som fantiserat ihop det mesta under Megs barndom. Nu är mamman svårt sjuk i cancer och Meg åker hem för att ta hand om henne. I baksidestexten får man veta att det "är en varm, underhållande och gripande berättelse om livslögner , försoning och förlösande kärlek."  Det låter lovande för bryggan imorgon. Fast imorgon har vi också annat för oss. Först ska vi på hembygdsdag och äta kjesfil och sedan till middag blir det surströmming, som jag har längtat efter sedan förra sommaren.

onsdag 2 juli 2014

Nu har jag läst drygt hälften av "The Lake of Dead Languages" och har bestämt mig för hur det kommer att sluta. Det är svårt att svara på om jag kommer att känna mig nöjd eller besviken om jag har rätt. Intrigen påminner om en annan bok jag läst för åratals sedan. Nu kommer jag förstås inte ihåg namnet eller författaren. Men det kanske är lika bra för jag vill ju inte avslöja för mycket. Spännande är det i alla fall.
Idag har det varit den perfekta sommardagen, barnen har fiskat, lekt och badat. Jag har kunnat ligga på bryggan och läst. Det är mycket avslappnande när man ligger där, inne i boken med barnens prat och skratt i bakgrunden, med fågelkvitter och vågskvalp som ljudfond. När vi la ut nät ikväll så var sjön spegelblank, himlen orange och myggorna surrade förnöjsamt omkring oss. Sjön vakade och vi hörde prat och plask från en annan båt med fiskare. Det är livet det!


tisdag 1 juli 2014

Semester!

Så är vi inne i den ultimata sommarmånaden, juli. Dagarna är fyllda med sommaraktiviteter. Barnen har redan hunnit lägga ut nät två gånger med T och morfar. Några har torrtovat idag i solskenet. De två nya kajakerna har använts flitigt. H ligger just nu ute i tältet i trädgården. Tanken var att han skulle ha sällskap av sin kusin men hon ångrade sig rätt snabbt och gick in. Så nu får han sova med sin pappa i stället. Att meta från bryggan är ett annat populärt tidsfördriv. H sätter sig också då och då och läser serietidningar. Han kan bli helt fast i det. Det är mysigt att få försjunka i läsning precis så länge man vill, även när man inte kan läsa.

Min engelska bok som jag läser just nu heter "The Lake of Dead Languages" av Carol Goodman. Det handlar om Jane som är lärare i latin på den flickskola där hon själv har gått en gång i tiden. Hennes egen tid där slutade med en tragedi, båda hennes bästa vänner drunknade. Nu jobbar Jane på skolan, bor ensam med sin fyraåriga dotter och försöker skapa ett tryggt liv för sig och dottern. Plötsligt börjar det förflutna göra sig påmint när Janes gamla dagboksanteckningar dyker upp och läskiga saker händer. Boken är lättläst och ganska spännande. Jag ser fram emot att få veta om mina gissningar stämmer om vad som egentligen har hänt...

söndag 29 juni 2014

Äntligen är vi på vår sommarsemester. Kom igår kväll till ett grönt och lummigt. om än ganska kyligt Jämtland. Vi var inte länge här innan barnen hade hunnit bada i sjön (mycket kallt) och rusat runt gården som ystra kalvar. Plötsligt kom ett skyfall med en enorm regnbåge som bakgrund. Jag drabbades av barndomsnostalgi och rusade ut och dansade i regnet iklädd bikini. Efter två minuters chock från barnen, som trodde att det slagit slint totalt så kom de också skuttandes. Inget är så uppiggande som att vara ute i ett sommarregn. det vet man ju.

Med nöd och näppe hann jag avsluta "Analfabeten som kunde räkna". Är glad att kunna lägga den till handlingarna. Jag var inte alls på humör för en speedad humoristisk historia med instoppad samhällskritik.
Nu har jag börjat på en engelsk bok som jag lånat av min syster. Just exakt nu kommer jag inte ihåg titeln så den får ni nästa gång. Att läsa på engelska innebär ett motstånd för mig trots att jag inte har problem att förstå. Men, eftersom jag tjatar på mina elever om hur bra det är att plöja en bok på engelska emellanåt så måste jag förstås föregå med gott exempel.

Är just nu ganska avundsjuk på min syster som just bokat biljetter till bokmässan i september. Jag vill också åka dit!

tisdag 24 juni 2014

Efter en veckas semester så kunde jag inte riktigt hålla mig idag. H fick så lov att följa med mig till skolans bibliotek och städa klart det som jag inte hann sista arbetsdagen. Han muttrade en del om barnarbete och jag fick kompensera genom att låta honom åka linbana några gånger på skolgården.I slutet av terminen kom vi på den strålande idén att vi skulle byta plats på alla böckerna och det tog naturligtvis lite längre tid än planerat. Inte för att det är färdigt och perfekt nu heller men grovarbetet är avklarat.
Annars försöker jag sätta in kort, packa inför semestern och städa. På lördag far vi norrut, äntligen. Det händer inte så mycket trots det något ostadiga vädret. Jag orkar inte ens läsa ordentligt. Tidigare i våras lånade jag "Analfabeten som kunde räkna" av Jonas Jonasson. Då hann jag bara läsa en bit innan det var dags att lämna tillbaka den. Nu har jag fått tag i den igen, men det är svårt att komma in i den. Tempot är halsbrytande och den dramatiska och ironiska tonen gör mig smått andfådd. Det ryms en del tänkvärd politik och levnadsvisdom mellan alla tokigheter men jag blir mest trött av det hela just nu. Naturligtvis kommer jag att läsa ut den, men det går lite trögt.

söndag 15 juni 2014

Två dagar är allt som är kvar innan semestern tar vid. På tisdag blir det avslutningsmingel med mat, trevligt. Enda missen i planeringen är att T måste jobba kväll så jag får hyra ut min son. På tv är det fotbolls vm. Jag gjorde bort mig häromdagen när jag frågade en kollega när Sverige har sin första match...? Hm, så insatt är jag i fotboll och efter det säger jag inget. H vet mer. Han kommer hem från dagis då och då och kommenterar hur det har gått för Barcelona. Det är ju inte så att han någonsin sett dem spela, men det är som med Starwarsfilmerna, vissa saker VET man bara.
Ikväll avslutade jag äntligen "Vägen mot Bålberget". Som jag sade förut; den är för lång. Om Therese Söderlind hade skippat den sista delen som är Olofs berättelse så hade det varit perfekt. Den hade kunnat bli en egen bok för det är spännande och intressant men det passar inte riktigt in i boken tycker jag.

onsdag 11 juni 2014

Therese Söderlind berättar först Jackes historia på 70-talet. Den medelålders Jacke som sitter vid sin mammas dödsbädd, vantrivs i sitt äktenskap, inte når  fram till tonårsdottern och  inte riktigt vet vem som är hans pappa. Därefter är det Malins tur. Malin som lever på 1600-talet, som lever ett liv i armod och blir anklagad för att vara häxa. Hela sitt liv har hon blivit utsatt för männens vrede och godtycklighet. Så hoppar det fram till nutid och vi får möta den nu medelålders Veronica, dotter till Jacke. Redan som tonåring fascinerades Veronica av historien om alla de kvinnor i byn som blev utpekade som häxor för trehundra år sedan och nu börjar hon forska i vad som egentligen hände. Slutligen möter vi Olof, ett av de barn som var med och pekade ut kvinnorna, bland annat sin egen mamma. Honom möter vi som en gammal man där han ser tillbaka på sin barndom. Det är många trådar Söderlind väver ihop och hon gör det bra. Men någonstans på vägen så tröttnade jag lite. När Veronica börjar berätta om sitt liv så hade jag hellre velat höra mer av Jacke. Jag var liksom inte riktigt färdig med honom. Nu är det inte så mycket kvar av Olofs kapitel och jag förstår att vissa frågor i nutiden inte kommer att redas ut, lite synd tycker jag. Andra spår i boken hade kunnat hoppas över.

tisdag 10 juni 2014

Utanför fönstret tränas det sommarsånger. Om fem minuter ska jag också ut och sjunga med de äldre eleverna. Imorgon  är det skolavslutning. Tänk att, bortsett från kanske i fyra år, så har jag varit med på skolavslutning varje år sedan jag var sex. Rätt galet när man funderar på det. För övrigt är det städning idag och brännbollsmatch. För mig är det en mycket lugn dag (till och med så att jag bloggar på jobbet, hemska värld). Igår var vi hemma eftersom H hade feber. Värmen gjorde honom inte svalare direkt. Idag är han på benen igen.
Nej, nu är det dags!

måndag 9 juni 2014

Nu är det verkligen inte mycket kvar av det här läsåret. Jag har just varit i skolbiblioteket och sorterat. Drömmer om den dagen när det är mitt riktiga jobb och inte bara något jag pysslar med på lediga stunder. Kan inte riktigt släppa uppsatsen jag skickat in. Det dyker hela tiden upp kommentarer från lärare och kurskamrater som ger mig ont i magen eftersom det är saker som jag inte vet om jag gjort rätt.
Men, jag kämpar för att ta sommarlov och tänka att det inte är så mycket att göra just nu åt saken!
Läser Therese Söderlinds "Vägen mot Bålberget". Jag funderar på varför hon hamnar i sjuttiotalet, både i sin första bok "Norrlands svårmod" och den här? Inte för att det stör mig men jag blir nyfiken hur hon har tänkt.

torsdag 5 juni 2014

Ett gigantiskt stenblock borta från axlarna!

Idag är en lättnadens dag! Nu är det långhelg igen. Igår skrev jag det sista på min bibliotekskursuppsats. Sedan, i ren segeryra, sydde jag ett överdrag till kökssoffan på landet. För fem minuter sedan klickade jag på skickaknappen så nu är min uppsats inlämnad och det finns inget mer att göra. Blir det kompletteringar så är det ett senare problem. Nu väntar en härlig helg med landet, middag med mina kompisar, middag med släkten och Monika Zetterlund.

Jag läser nämligen biografin, skriven av Klas Gustafson. Efter första kapitlet tänkte jag att; njae, var ska det här sluta? Det kändes smörigt och underdånigt. Han skriver om hur fantastisk hon var och hur svårt hon hade att se sin egen storhet och så håller det på. Men redan i andra kapitlet blev det lite mer sansat och nu har jag snart avverkat halva boken och tycker att det är intressant. Vi befinner oss fortfarande på 50-talet och hon är fortfarande ett nytt stjärnskott. Dottern Eva-Lena är tre år och bor hos morfar och mormor när Monika är ute i världen och sjunger. Lite jobbigt är det, precis som när jag läste "Jag vill ju vara fri" om Lena Nyman, av Annika Persson (se biografier), att veta att trots alla framgångar så kommer det att bli sorgligt då man vet att hon drack, försummade sitt barn emellanåt och var ledsen ibland. Men det är samtidigt spännande att läsa om den stora begåvning hon ju faktiskt var och det fascinerande liv hon levde.

fredag 30 maj 2014

Om du gillar engelska serier...

När jag läser Sara Blakes "Om du får det här brevet" så förflyttas jag till fyrtiotalet;
kläderna,husen,radioapparaterna, värderingarna, ja allt beskriver Blake med inlevelse. Om jag ska jämföra boken med något så är det nog alla de engelska kvalitetsserierna som visats på tv, till exempel Bletchley Circle, Landgirls, och Barnmorskan från East End.
Frankie som flyttat till London för att rapportera om kriget i radion hamnar snabbt mitt i kaoset. Människor runt henne dör och hennes lägenhet bombas. Hon vill berätta mer, låta judarna på flykt berätta sina historier eftersom hon har en känsla av att det finns mer galenskap i behandlingen av dem än någon vill tro. Den föräldralösa Emma, som äntligen fått sin familj i Will, läkaren, blir snart ensam igen, i alla fall för en tid.
Överallt påverkas folk av krigsstämningen, hotet att allt ska bli utplånat. Ingen vet var det ska sluta och människor försöker hitta en logik och trygghet i tillvaron. Man lyssnar på makten för vad ska man annars göra?  Det är tänkvärt för oss som står här med facit i hand. Vad hade vi egentligen gjort om vi hade stått där då? Hade vi verkligen gjort "rätt"? Om vi överför det till dagens krig och utsatta grupper kan vi fråga oss vad kommande generationer kommer att säga. Kommer de att tycka att vi gjorde rätt?

onsdag 28 maj 2014

Det är sovmorgon och solen skiner utanför fönstret. Även om det ser härligt ut så vet jag att det blåser kalla vindar. Här inne är det lugnt, bara jag vaken. Vi hade en spännande och intensiv dag igår. Vår femåring åkte på sitt livs första semester utan mamma och pappa. Han och farmor åkte till hennes lilla hus i Skåne. Hela veckan har han längtat och längtat och igår var det dags. Resan startade en aning knaggligt dock. Jag vinkade glatt av dem på perrongen, men det visade sig snabbt att inga tåg gick mellan Uppsala och Stockholm på grund av elfel som gett ett antal andra problem. Så det hela slutade med att jag, i stället för att åka hem och avsluta min uppsats som var tanken, skjutsade två något mindre entusiastiska resenärer till Upplands Väsby där de tog pendeln. De kom fram så småningom och det var väl huvudsaken. Nu ska vi klara oss utan honom ända tills på måndag, Det kommer förmodligen att bli jobbigare för oss än för H. Idag får jag ta nya tag med uppsatsen för nu ska den bli klar, kosta vad det vill. I en månads tid har jag inte sovit ordentligt, inte kunnat njuta helhjärtat av en bok och varit stingslig och kinkig och nu får det vara nog!

Apropå böcker så läser jag nu "Om du får det här brevet" av Sarah Blake. Om man studerar bokomslaget så tror man lätt att det är en romantisk Nora Roberts man hittat, men där har man fel. Året är 1940, andra världskriget pågår som bäst. Vi får följa tre kvinnor; den unga, nygifta doktorsfrun Emma, postmästaren Iris och krigsreportern Frankie. Emma och Iris bor i den lilla amerikanska staden Franklin på Cape Cod där alla har koll på varandra och där hoppet fortfarande lever att ingen ska behöva delta i kriget. Frankie har lämnat USA för att bli radioreporter i London och är därmed mitt i allt som händer.

Jag har en stor hög på nattygsbordet med härliga böcker och nu börjar jag känna att det finns en chans att grotta ner sig i dem. Åh, vad jag längtar! Dags är det också att börja på sin semesterhög. Vilka ska få följa med? Varje år är det nästan lika mysigt att planera det som att verkligen ta med dem.