Snart är alla julböcker på mitt bibliotek utlånade! Och december har inte ens börjat. 

Min julkänsla kom i söndags kväll när jag och svärmor gick på julkonsert med min systers kör. Konserten gjorde att vi aldrig hann tända första adventsljuset och inte hann vi dricka glögg. Och igår var vi för trötta så då blev det inte av heller och ikväll har jag jobbat kväll. Men imorgon kanske det händer. 

På lördag blir det födelsedagsmiddag med rödbetssoppa. Jag ska få matlagningssällskap av en systerdotter  så det blir extra lyxigt.  

På kvällarna blir det inte så mycket läst för tillfälligt eftersom jag antingen handarbetar eller somnar. Härom kvällen rasade plötsligt en bokhög bredvid sängen, precis när jag höll på att somna. Så då fick T vatten på sin kvarn. Han älskar att påpeka att vi snart inte kan sova i sovrummet eftersom böckerna håller på att ta över. 

Igår var det Augustgala och jag hade några kollegor där. Det hade varit väldigt roligt att följa med, men jag råkade missa att anmäla intresse. Men kanske kommer det fler chanser.

Kalenderböcker framme

 Nu är kalenderböckerna på mitt bibliotek framtagna. Vi har alla julböckerna i ett skåp och redan förra veckan var det flera som fick leta i skåpet efter att ha önskat julberättelser. Kanske är det världens bistra tillstånd som gör det men folk verkar längta efter julstämning och redan nu i helgen såg jag att våra grannar, som brukar vara oerhört noga med att sätta upp adventsljusstaken den första advent, tjuvstartade och smällde upp den på lördagen. Vi väntar men har börjat värma upp genom att dricka te, tända ljus och mysa ett par kvällar. Till och med H som oftast rusar till sin dator och vännerna där så fort han har chansen uttryckte härom kvällen att; vi borde nog mysa lite oftare ihop.

Jag vill tipsa om en serie idag. "Havets hemlighet" av Molly Knox Ostertag handlar om Morgan som bor i en liten stad vid havet. Hon längtar bort, dels för att det är tråkigt dels för att hon inte känner att hon kan vara sig själv. 

En natt håller Morgan på att drunkna men blir räddad av en mystisk tjej, Keltie. De kysser varann och allt känns som en dröm. Men Morgan vågar inte visa upp deras kärlek och Keltie har dessutom en hemlighet. Hon är en selkie, alltså en sälmänniska. 

Det här är en småmysig bok för barn och ungdomar.

Äntligen fredag!

Idag var det ingen bra bokbussdag. I veckan hade jag ett litet psykbryt på en kollega. Så på sätt och vis har det inte varit min bästa vecka. Men jag har också firat Astrid Lindgren tillsammans med ettorna och tvåorna och det var riktigt mysigt!Och i onsdags var jag med på bokcirkel och pratade om "Höga visan på Palermovägen" av Annette Bjergfeldt. Det var också mycket trevligt. 

Jag tycker egentligen om mina kollegor och jag vet att de gör sitt bästa. Men ibland känner jag mig inte lyssnad på och ganska ofta vill jag styra de få saker på jobbet som jag kan styra vilket får mig att bli fruktansvärt arg när folk vill lägga sig i de där sakerna.

Nu pratar vi egentligen om små bagateller som hur man ska strukturera upp bokbeståndet på bokbussen eller vilka böcker som ska gallras när och hur på min filial. Min T påpekar glatt och gärna att jag är lite tramsig men i en värld där mycket är elände och kris så blir  de där småsakerna en livlina, något att ha kontroll över. Det kan inte hjälpas att jag hetsar upp mig. Förr var jag mycket bättre på att dölja när jag blev arg. Nu är det som att jag inte orkar hålla masken, i alla fall inte alla dagar. 

Nåja, tillbaka till det roliga. Vi pratade om Astrid och jag visade lite bilder ur hennes liv. Barnen fick lyssna när Astrid läste om hur Lillebror och Karlsson på taket möttes första gången och sedan avslutade vi med att lyssna på Karlsson-sången ur filmen samtidigt som det visades snuttar ur filmen (och nu pratar jag om den första originalfilmen förstås). När barnen gick fick det välja ett bokmärke med en Astrid-figur på. En lyckad stund både för mig och dem.

Bokcirkeln var lyckad eftersom flera av deltagarna sa att de aldrig skulle ha valt boken om det inte varit för bokcirkeln men att de verkligen uppskattat den och var glada att de hade läst den. Eftersom det var jag som valt den så kände jag mig sjukt nöjd. För mig är en stor poäng med bokcirklar att man ska få läsa sådant som man annars skulle ha missat.

Jag har läst ett par böcker av en irländsk kvinna vid namn Lorna Byrne. Den första heter "Änglar i mitt hår" och den andra "Trappor till himlen"

    

De handlar om hennes liv och att hon ända sedan hon var liten kunnat se och pratat med änglar. Jag fascineras av sådana böcker även om jag emellanåt fnyser för mig själv och tänker: att nu undrar jag om du spårade ur lite... Lorna har helt uppenbart sina rötter i den katolska kyrkan och både änglarna och Gud är väldigt fysiska i hennes värld. För mig blir det aningens obekvämt när hon beskriver dem som människolika.Jag har en tredje bok av henne på nattduksbordet och jag kommer att läsa även om jag inte tro på allt. 

En sak som jag alltid tar med mig, dock, från sådana här böcker är vikten av kärlek och att det man ger får man tillbaka. Vare sig det är en övernaturlig slutsats eller inte så är det något jag tror stenhårt på.

 

Novemberdikt

I måndags hade Astrid Lindgren födelsedag och vad passar då bättre än en dikt som hon skrivit.

Den är tagen ur boken "Astrid Lindgren i diktens träd" från 1994

 

Vore jag Gud...

Vore jag Gud

då skulle jag gråta

över människorna,

dem som jag skapat

till min avbild.

Vad jag skulle gråta

över deras ondska

och gemenhet

och grymhet

och dumhet

och deras stackars godhet

och hjälplösa förtvivlan

och sorg.

Och vad jag skulle gråta

över deras hjärtas ångest

och eviga hunger,

deras oro

och dödsskräck

och ödsliga ensamhet

och över deras öden,

deras ömkliga små öden

och deras blinda famlande

efter någon...någon!

Kanske mig!

Och vad jag skulle gråta

över alla dödsskriken

och allt blod som flyter

så förgäves,

så innerligt förgäves

och över hungern 

och hopplösheten 

och nöden

och alla vanvettiga plågor

och ensamma dödar

och över de torterade

som skriker och skriker

och över de torterande 

ännu mer.

Och så alla barnen,

alla, alla barnen,

dem skulle jag gråta över

allra mest.

Ja, vore jag Gud,

så nog skulle jag gråta

mycket över barnen

för inte hade jag väl tänkt

att de skulle få det så här.

Floder, floder

skulle jag gråta

så att de kunde drunkna

i mina tårars väldiga vatten,

alla mina stackars människor,

och det äntligen

bleve ro

-Astrid Lindgren-

Detta är en helg vikt åt kalas. Igår firade vi en svåger och idag är det svärmor. Till på köpet är det ju farsdag och jag kom visserligen ihåg min egen far, men T missade vi lite. 

Jag gjorde piroger igår som blev goda men inte så vackra. Det får bli fler gånger så att jag kan utveckla min pirogbakarförmåga. För det mesta behöver jag inte laga mat men ibland får jag feeling och kör. Idag ska jag göra crepes har jag tänkt. Och sedan får T sköta veckans vardagsmiddagar.

Imorgon skulle Astrid Lindgren ha fyllt 113 år. Det ska vi fira på biblioteket genom att jag tänkt berätta om Astrid och hennes böcker. Och sedan ska barnen få lyssna när Astrid själv läser "Karlsson på taket". 

Min generation är ju uppväxt med Astrids speciella röst när hon läste sina böcker och jag hör den fortfarande inombords när jag läser hennes berättelser. Men för dagens barn är hon knappast lika självklar. Eftersom jag tror på att låta barn uppleva saker med flera sinnen så tänker jag att det kan vara roligt att få höra hur hon lät.

På onsdag ska jag vara med på bokcirkel i Enköping. Vi ska prata om "Höga visan på Palermovägen" av Annette Bjergfeldt. Den skrev jag om här den 8 mars i år. 

Jag ser fram emot att höra vad andra tycker om den eftersom jag fann den fantastisk. Det kan bli riktigt roliga diskussioner om någon tycker annorlunda...

Den senaste tiden har det blivit en hel del ljudböcker.

Nu när första advent närmar sig så har jag tagit itu meden av Storytels adventskalendrar sedan 2021. Än så länge har jag lyssnat på fyra delar och jag är inte helt fast. Men sedan tidigare vet jag att det kan ta ett tag så jag har inte gett upp. Serien heter "När fjärde ljuset brinner" av Mia Söderberg.

Maja och hennes väninna Matilda har startat ett klädföretag. De har massor att göra och även om det går bra så måste de hitta en fabrik som kan sy upp deras kläder för att de ska ha en chans att komma vidare. Maja har också, sedan åtta månader, ett förhållande med Gustav. De är mycket kära och lyckliga med på senaste tiden har Gustav börjat bete sig underligt och Maja oroar sig för att han har hemligheter som han döljer  för henne.

 

 

Jag har lyssnat på del 1 och 2 i Jonas Moströms serie om Johan Axberg. Som vanligt lyckades jag inte få till ordningen. Först lyssnade jag på tvåan; "Svart cirkel" och sedan ettan "Dödens pendel". 

    

 

 Novemberonsdag och jag och mitt barn är hemma. Jag var hemma igår också med ont i huvudet och lite lätt illamående. När jag skulle meddela jobbet om hur jag skulle göra idag så kändes det inte som att det gick åt rätt håll så jag beslutade mig för att vara hemma även idag. Nu känns det faktiskt lite bättre så jag hade nog kunnat släpa mig iväg idag, men nu är det som det är. Imorgon blir det till att jobba i alla fall. Jag tycker att det är extremt svårt det där...Så ofta som jag känner mig risig nuförtiden och oftast pallrar jag mig iväg, nu när minsta symtomregeln inte gäller längre, och oftast så går det ju bra även om man inte känner sig som sitt bästa jag. Men ibland inser jag också att jag borde ha varit hemma. Men hur i hela fridens dagar ska man veta det kvart i sju på morgonen?

H har sovit dåligt i natt och såg rätt risig ut igårkväll. Så när han sa att  han verkligen behövde vara hemma idag tyckte jag att jag inte kunde säga nej. Han tror dock att även han ska kunna gå iväg imorgon. Just nu sover han som en stock och förhoppningsvis känner han sig bättre efter det. Med tanke på att vi alldeles nyss haft en vilsamt och skönt höstlov så borde vi vara i toppform men tydligen inte.

Idag ska jag försöka få tag i tågbiljetter inför julen, verkar hopplöst. SJ har tydligen brakat ihop totalt av alla som vill boka. Jag tänker att jag nog kommer att få tag i biljetter bara hysterin har lagt sig. Mycket möjligt att det blir dyrare men det får man väl leva med.

Jag har vissa favoritförfattare i genren feelgood. Författare som banat väg för en massa nya författare och visat på formeln som gör en bra feelgodhistoria.  Ganska många av de nya når inte hela vägen fram och jag kan bli rätt trött ibland när jag läser. Men de här riktigt duktiga som skrivit ett antal böcker i samma stil, en stil som fungerar mycket bra för dem, bevisar också sin talang på det sättet att jag upptäckt i de senaste böckerna att de börjar ta nya vägar, utforska andra områden än de vanliga. 

Jenny Colgan är en sådan favorit. I sin senaste bok "Soluppgång över Strandpromenaden" gjorde hon mig glatt överraskad även om jag tycker att hennes svenska förlag skulle kunna våga sig på lite nytänk i översättning av titel och bokomslag. Eller om det är Colgan och hennes engelska förlag som skulle behöva tänka på det, kanske en kombination.

På ett sätt liknar boken alla hennes andra. Vi återvänder till den lilla ön Mount Polbearne där vi sedan tidigare känner Polly, bagaren, och hennes man Huckle. Stilen är densamma men i denna bok handlar det mycket om panikångest, sorg och att kunna hantera världen. Det handlar också om hur svårt det kan vara för andra människor att förstå hur ren och skär ångest känns och påverkar den som drabbats.

Den som gillar Jenny Colgan behöver nog inte mer än så och till den som inte läst henne kan jag bara säga; Ge hennes böcker en chans!

 

 

Och där kom söndagen ångande...

Stockholmsutflykten var mycket trevlig. Vi spenderade ett antal timmar på Historiska bland uppgrävda guld och silverföremål, en stickad vante från Gustav Vasas tid, Heliga Birgittas yllefilt och mycket annat. 

Lite väl många guldringar kändes det som till sist men annars en lärorik upplevelse.

 Det var mysigt att tillbringa en hel dag ihop. Nuförtiden sitter vi så ofta vid varsin skärm, i varsitt rum och hänger och det är så lätt att glömma att en familj behöver prata och hänga tillsammans.

Idag har H haft en kompis på besök och vi andra har haft en lugn söndag. Det gäller att ladda inför måndagen. Jag stickar frenestiskt på min tröja och tror att jag kommer att bli färdig med mudden idag. Sedan är det bara runt runt ända upp till ärmhålet.

Förutom tröjan har jag ett par andra projekt som jag verkligen skulle behöva ta tag i så jag får nog jobba lite parallellt framöver. Att det alltid ska vara så lite tid.

Jag har läst "Hemlighen i Cornwall", den andra boken av Liz Fenwick. Hennes böcker har liknande titlar och ser väldigt lika ut på omslagen så jag trodde att det var en sammanhängande serie. Men så var inte fallet även om det, precis som i Eli Åhman Owetz böcker, rör sig i samma universum och figurerna från den förra boken dyker upp på ett mycket litet hörn. Jude rymmer från sitt eget bröllop till familjens bestörtning. För att komma ifrån allt elände tar hon ett jobb i Cornwall. Hon ska sortera papper och material åt författaren Petroc Trevillion. Hon älskar herrgården där Petrock bor. Hon älskar naturen och känner sig omedelbart hemma. Men naturligtvis dyker det upp saker som försvårar arbetet. Boken innehåller också ett mysterium, en dyrbar skatt som varit försvunnen under lång tid och som Petrock Trevillion letar efter med ljus och lykta.

Liz Fenwick har en egen stil som jag ibland gillar väldigt mycket och ibland lite mindre. Men jag uppskattar att läsa texter som inte är så strömlinjeformade och förutsägbara.

Tänka sig, redan fredag. Vi har verkligen slappat och haft det bra under den här veckan.  Både jag och H har varit rätt utpumpade och inte så taggade på att göra en massa. Men han har i alla fall gått runt med ett par kompisar i måndags på "bus eller godis-runda och i onsdags spelade vi badminton med en annan kompis. Igår var planen en utflyktsdag till Stockholm och något museum men H gjorde illa knät under badmintonträningen och ville skjuta upp det hela tills på lördag så imorgon blir det eventuellt en tur. På Historiska verkar de ha flera intressanta utställningar och lovaktiviteter men det finns även andra muséer vi är sugna på.

Jag har satt igång att sticka tröjan "Lägdan" från Yarns and Barns ullspinneri i Ås.

och känner mig aningens manisk. Den är så fruktansvärt kul att sticka! Det här med spetsstickning har blivit någon sorts grej för mig. Det är som att jag känner mig dyslektisk när jag ska sticka det och kanske är faktumet att jag direkt fattade det här mönstret som gör att det är så kul? Min syster har stickat den förut så jag har kunnat kolla in hennes tröja vilket nog har underlättat det för mig.

Jag stickar i tvåtrådigt ullgarn från Ölands ullspinneri i en mörk lila färgat på grå ull. Är extremt nöjd!

Dagens bok får bli "Försoning" av Anneli Fichtelius. Den ser ut och är eventuellt klassad som feelgood ,men det kan jag inte säga att det är. Allt börjar med den fantastiska midsommarkvällen när Alice möter Anders. Anders är perfekt och de två känner direkt en samhörighet utöver det vanliga. Ganska snabbt förlovar de sig och planerar bröllop. Men Anders är adopterad och han vill gärna hitta sina biologiska föräldrar innan han gifter sig, få veta var han kommer ifrån. 

Alice tycker att det är rimligt och hjälper gärna till i letandet. Men ju mer de får veta desto mer sliter det på deras förhållande och till sist blir det inget bröllop alls.

Flera år senare möter vi Alice igen. Nu lever hon med Erik och deras två söner. Men Alice kämpar fortfarande med känslorna för Anders och har svårt att släppa det förflutna.

En oväntat och ganska spännande bok med en oväntad intrig. I ärlighetens namn så var kanske inte handligen riktigt realistisk men det är inte första gången man råkar ut för det.