Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 26 maj 2020

Hur mår fröken Furukura? – Lind & Co

"Hur mår fröken Furukura?" är en japansk bok av författaren Sayaka Murata. Jag hade aldrig sett den förut när den plötsligt låg i en boklåda, reserverad av någon på mitt bibliotek. Självklart blev jag omedelbart intresserad. För det första  är det inte så ofta jag läser japanska författare, för det andra så förstod jag av baksidestexten att det här var något alldeles eget.
Nu har jag läst och alla mina förväntningar uppfylldes!
Fröken Furukura är 36 år och jobbar sedan arton år i en närbutik som timanställd. Hennes omgivning är mycket bekymrad. 36 år och inte ha ett riktigt jobb och dessutom har hon aldrig haft ett kärleksförhållande. Boken är skriven i jag-form och man förstår att Furukura själv är mycket tillfredsställd med sin tillvaro. Hon har aldrig vetat hur hon ska vara eller göra för att passa in men reglerna i närbutiken är väldigt tydliga. Här finns en manual för allt. Även privatlivet styrs av jobbet eftersom hon behöver vila, äta och sköta om sig för att göra ett bra jobb.

När jag läste så tänkte jag mycket på boken "Projekt Rosie" av Graeme Simson. Båda böckerna visar huvudpersonernas perspektiv, som är fullständigt logiskt och normalt, för dem. Det är snarare omvärlden som beter sig knasigt och ologiskt. När man inte tolkar omgivningen utifrån oskrivna regler och lagar utan bara från exakt det man ser och hör så verkar människor överlag bete sig väldigt underligt.
Jag rekommenderar den här boken mycket varmt till alla! Och kanske särskilt mycket till alla oss som arbetar med människor av alla de olika slag.
"Hur mår fröken Furukura?" är en lättläst och tänkvärd bok som passar bra som semesterläsning.

tisdag 19 maj 2020

P O Enquist, räddaren i nöden

Härom helgen var vi på landet och då uppstod en kris! Jag hade tagit med allt möjligt, spel,böcker och tidningar till båda mina killar eftersom de brukar beklaga sig över att de inte har något att läsa på kvällskvisten. Mat och godis till kaninen kom också med. Men jag glömde min egen bok! Ve och fasa. Två dagar utan något att läsa. Det var bara att börja gräva i bokhyllan som finns där och som mina svärföräldrar en gång i tiden skapat. Och tänka sig, där stod "Livläkarens besök" av P O Enquist. När han dog för ett tag sedan så tänkte jag att jag borde läsa något av honom och nu fick jag chansen. Den är inte utläst eftersom jag har några andra böcker på gång parallellt. Men den är ganska lättläst även om den är tragisk. Det handlar om den danske kungen Kristian VII som ansågs sinnessjuk och därför fick med sig en livläkare när han åkte på resa genom Europa 1768. Läkaren, vid namn Struensee, blev snabbt den som i praktiken styrde landet och kungen. När det visade sig att han hade en affär med drottningen blev han avrättad och hon utvisad. Dramatiskt så det förslår!

Mig veterligt har jag bara läst en bok av Enquist förut, nämligen "Ett annat liv" som är en självbiografi. Jag är kanske inte den som älskar P O Enquists böcker mest av alla men de är helt okej får jag väl säga.

  

söndag 17 maj 2020

En liten majdikt...

Majlynne

Nu tittar i mitt fönster
en blomtung körsbärskvist,
lövsångarna hör jag spela
sitt blida:tack för sist!

Nu ljumma, blomdoftfyllda
små fläktar sålla kring
på golvet mina papper,
men det gör ingenting:

Ty nu är majdag inne
och våren lever än!-
Nu är nog bort till graven
en bra nog bit igen.

-Albert Theodor Gellerstedt-

 Körsbärsträd – 14 fakta alla som älskar körsbärsblommor borde ...
Så var det snart slut på en vecka igen. Jag jobbade igår och sedan grillade vi med systrarna. Känner mig en aning sliten. Idag bestämde jag att nu får det vara dags att börja träna lite igen så jag har varit och simmat på Centralbadet. Jag har läst att Coronaviruset inte trivs i vatten och har bestämt mig för att lita på det. Dessutom undrar jag om jag inte har haft en lättversion av Corona? Jag har åtminstone haft underliga symtom ibland under våren. Det vore ju praktiskt om man hade klarat av det utan att vara jättesjuk.

"Juliette Kvinnan som läste på metron" av Christine Fèret-Fleury är en speciell bok. Jag har upptäckt att de få franska författares böcker  jag läst ofta varit lite egensinniga och uppiggande. Den här handlar om Juliette som lever ett mycket inrutat liv. Varje dag åker hon metron till sitt tråkiga kontorsjobb. Hennes enda ljuspunkt i tillvaron är att läsa och hon älskar att studera vad andra läser, i smyg.
En dag kliver hon av två hållplatser för tidigt och råkar träffa den mystiske Soliman som äger en lika mystisk bokhandel. Soliman skickar ut "boksmugglare" som studerar människor för att sedan ge dem den bok just den personen behöver. Han behöver hjälp i sin affär och ber Juliette. Hon tvekar, det vore att totalt ändra sitt liv, men på ett sätt är det ju det hon vill. En mycket mysig bok att läsa och jag rekomenderar den varmt.

"Fjärilsrummet" är en helt nyutkommen bok av min  senaste favoritförfattare; Lucinda Riley. Den är lika bra som hennes andra böcker och uppbyggd på ett liknade sätt med en historia i nutid och en parallell från länge sedan som förklarar det som händer nu.
Posy är 70 år, bor i ett gigantiskt hus som hon ärvt av sina föräldrar. Där uppfostrade hon sina två söner efter att mannen tragiskt dött i en bilolycka när pojkarna var små och där har hon blivit kvar. Huset börjar bli förfallet och hon inser att hon nog måste sälja det eftersom hon inte har råd, eller ork, att renovera det.
Vi får också följa Posys två, nu vuxna, söner och deras familjer. Sam som är äldst dricker för mycket, ger sig in i misslyckade ekonomiska projekt och är inte vidare rädd om sin fru och sina två små barn. Lillebror Nick har just flyttat hem till England efter att ha bott nästan tio år i Australien där han haft en framgångsrik antikvitetsaffär. På ytan verkar de alla leva helt vanliga, ganska bra liv, men hemligheter kommer upp till ytan och det förflutna gör sig påmint och det blir som en lavin som inte går att stoppa. Boken var sjukt spännande och jag lyckades inte lista ut den största hemligheten, traumat som förändrade allas liv för länge sedan.

 Juliette - kvinnan som läste på metron on Apple Books Fjärilsrummet

söndag 10 maj 2020

Så har också Kristina Lugn dött. På nätet virvlar hennes dikter runt när folk minns henne.
En av dem jag sett flest gånger är den ni får av mig här. Jag hade aldrig läst den förut men jag tycker den är otroligt fin.

Nu sover jag
i en mycket vacker
mycket gammal stad.
Nu sover jag
för första gången
med knäppta händer.
Och någon som inte känner mig
har strukit bort håret
från mitt ansikte.
Nu är jag
ingens lilla flicka längre.
Så nu behöver jag aldrig
känna mig övergiven mer.
När man är död
är man sannerligen död
och skiter i hur ledsen man var
medan man gick omkring här på jorden
och såg dum ut.

 Per Wästberg: Kristina Lugn var det svenska välfärdssamhällets ...

onsdag 6 maj 2020

Är det inte ovanligt många humlor ute och surrar i år? Eller är det för att vi är ute i vår egen trädgård så  mycket denna vår? Till skillnad från när allt är som vanligt och man själv är ute och surrar mer i världen? Ja, jag vet inte jag.
Igår lyssnade jag på ett avsnitt av Förlagspodden där Lasse Winkler hade ringt runt till olika bokhandlare och kunde konstatera att dessa inte var så panikslagna som förväntat av Coronakrisen eftersom det visat sig trots att försälningen gått ner så vill folk ha sina bokaffärer kvar och köper. Vissa kunde till och med berätta att det går lite bättre än vanligt eftersom folk jobbar hemma och kan shoppa böcker nära sina hem.

 Satans fotspår - Margit Sandemo

Jag läser mer än vanligt just  nu. och stickar och virkar dessutom.
Igår kväll avslutade jag del 13 av "sagan om isfolket" "I satans fotspår". En dramatisk historia som lite oväntat fångade mig så att jag var tvungen att lyssna klart innan jag kunde gå och lägga mig. Det var tur eftersom jag har lyssnat på två delar som väckte lite halvljummet intresse.

 Hjortron och hjärtan - Eva Swedenmark, Annica Wennström - danskt ...

Efter att ha legat ett par år på att läsa-listan så har jag nu läst den femte och sist utkomna delen i serien "Familjen kring La Stella" av Eva Swedenmark och Annica Wennström, nämligen "Hjortron och hjärtan".
Det är svårt när man följer en serie och det dröjer för långt mellan böckerna. Åtminstone jag tappar fokus då och har svårt att komma in i berättelsen igen. Nåja, den här serien utspelar sig i Östersund med omnejd och i centrum har vi Liselotte, 45 år, hennes exman Mario, deras två barn, Liselottes föräldrar syskon och deras familjer. Behållningen med läsningen är helt klart miljön. Jag älskar att de travar runt i Östersund, lagar mat med älgkött och tittar ut över Storsjön.
För flera år sedan, när jag läste serien sist, så fastnade jag för sättet att skildra familjelivet, höjder och dalar, att det kändes som helt vanliga människor som visserligen råkade ut för lite mer än gemene man, men ändå...
Nu fick  jag kämpa lite mer för att finna det intressant men jag ville ändå veta vart det skulle hamna.  En lättsam, läsvärd bok som kanske inte kommer att lämna djupare spår.

 

Min sista bok för dagen är en lite ovanlig feel-good, om man nu ens kan kalla det feel-good. "Livet enlig Fikry" av Gabrielle Zevin utspelar sig runt en bokhandel och dess tväre och bittre ägare Fikry. Fikry är änkling och har i princip bestämt sig för att supa ihjäl sig.Om det här nu hade varit en helt ordinär feel-good så hade det dykt upp en söt, trevlig tjej och räddat hans liv. Och ja, det gör det faktiskt. men inte riktigt på det sätt som man förväntar sig. Den här berättelsen innehåller mycket mer än man tror och jag stängde boken efter att ha läst sista sidan med både en känsla av uppbragdhet över att det skulle sluta som det gjorde och samtidigt glädje över att alla böcker inte är förutsägbara och att det är härligt att få bli överraskad ibland.