Redan har en semestervecka gått och jag har knappt kommit in i lunken. Var en sväng till Uppsala där jag hann en hel del. Min syster och jag besökte Hallwyllska muséet i Stockholm, ett ställe jag har velat besöka i ett antal år. Det var väldigt intressant och jag är glad att vi tog den guidade turen dels för att vi då fick veta en massa saker dels för att vi fick gå in i rum som annars inte är tillgängliga.

Jag kom tillbaka till Jämtland i torsdags, idag är det söndag.

Det har inte varit speciellt varmt förrän idag. Jag har spenderat största delen av dagen i hängmattan tillsammans med tredje delen av "Timmerfolk" av Ulrika Lagerlöf, nämligen "Kärnveden".

Har ni inte läst den serien så rekommenderar jag den mycket varmt! Den handlar om skogsbruket förr och nu, samerna som trängts undan sina marker i alla tider och överhuvudtaget konflikten mellan skogsbruket och bevarandet av livsviktig naturmiljö. I den här delen handlar det en hel del om besprutningarna på    70-talet och dess konsekvenser. I efterhand verkar hela den hanteringen fullständigt galen men egentligen är det ju inte så mycket bättre nu med tanke på all avverkning som pågår.

Jag har också läst en av Nora Roberts sämre böcker, för att vara helt ärlig. Antingen håller hon på att bli för gammal eller så har hon inte haft någon skrivlust för trots att alla ingredienser finns med så finns det absolut ingen känsla. Boken heter "På andra sidan spegeln"

Slutligen har jag läst min första bok av Malin Persson Giolito, "I dina händer". Den var verkligen jättebra och jättehemsk! Vilket också är anledningen till att jag inte läst något av henne förut. Vissa böcker måste man vara stabil och utvilad för att mäkta med.

Den handlar om två bästa kompisar; Dogge och Billy, båda 14 år. Boken börjar med att Billy blir skjuten, av Dogge. Och sedan får vi dels följa med familjerna till pojkarna, poliser och andra i deras omgivning. Det är gängkriminalitet, droger, svek från vuxna, utsatthet och elände. En sådan där bok som man har ont i magen av i dagar efter att man läst och som tankarna går tillbaka till långt efteråt.

 Nu är det inte mycket kvar innan jag får semester och jag vill redan nu förvarna om att det nog inte blir så mycket bloggande under den närmsta månaden. Det brukar vara samma sak varje sommar. Jag läser, stickar, väver, hänger med familj och vänner och det blir väldigt svårt att sätta sig vid en dator. Ganska skönt faktiskt.

Att läsa-högen är förstås gigantisk som alltid. Likaså högen med stickprojekt som ligger och längtar. Nu har vi inte haft lika varmt här som i andra delar av Sverige och världen, tack och lov, så jag kan fortfarande jobba på mina ylletröjor. Men när värmen kommer brukar det bli mest disktrasor och linprojekt. 

Vaje sommar brukar jag ge mig in på något läsprojekt. Ett år läste jag alla MajGull Axelssons böcker som jag inte hunnit ta mig igenom tidigare. Förra året drog jag igenom hela "Mitt lilla hus på prärien"-serien, och ramlade med en störtdykning ner i ett kaninhål bestående av ändlösa surftimmar på telefonen om Laura Ingalls Wilder, hennes familj och liv.

Jag ser för övrigt mycket fram emot Netflixserien som kommer den 9 juli.

Lilla huset på prärien-trailer

Hur mycket jag än älskat tv-serien som jag och syster yster såg på i barndomen så önskar jag att den här nya serien blir reflekterande och modern. Böckerna och den gamla tv-serien tog inte direkt hänsyn till urinvånarnas förhållande, miljöpåverkan och sådant.

Årets projekt tror jag kommer att bli en annan gammal favoritgoding, nämligen "Anne på Grönkullaserien" Ser fram emot det väldigt mycket!

Idag fortsätter jag på temat lästa ljudböcker.

"Alla kallar mig Grynet" av och med Grynet Mollvig är en självbiografi. Grynet Mollvig är en sådan där person som jag alltid känt till men som jag aldrig tänkt på direkt.  Mina bästa biografiläsningar brukar bli just de där människorna man inte vet något om men som visar sig vara intressanta. 

För det kan man konstatera, alla människor har intressanta historier, problem och livsberättelser som ger dem djup.

Samma sak blev det med Grynet. Hon är väldigt personlig och öppen med sitt liv. Som alltid blir det mer intressant när man höra om både bra och mindre bra saker. Boken är också rolig eftersom hon är rolig med överraskande självinsikt. Som så ofta blir det också en berättelse om tidsandan och historia. Intressant med Grynet är att hon ju växt upp i Norge under efterkrigstiden. Jag har läst mycket om samma period i Sverige men Norge har ju helt andra förhållanden.

En bok jag verkligen kan tipsa om!

"Jordgubbste och chokladdoppade maränger" av Ida Frykland är en äkta feelgood. Det är första delen i "Onsalaserien" 

"Lockfågeln" av Jonas Moström är del 12 i "Natalie Svensson-serien". Den här serien läser jag aldrig utan har valt att bara lyssna. Egentligen är jag lite less på serien, Natalie Svensson och Johan Axberg. Men det fungerar som örongodis när man vill ha något lättsamt.

Natalie och Johan är ganska irriterande. Deras personligheter är lite trassliga och ibland vill jag skaka om dem och skrika i deras öron att

-Lär er någon gång då!!!!

                                      

Så imorgon är det midsommarafton.

För min del blir det ett mycket avslappnat firande med pappa och faster. Efter några års uppehåll har min far fått feeling och kommit igång med att grilla lite då och då och imorgon blir det flintastek.

Jag har tagit på mig efterrättsansvaret och fnulat hela veckan på vad som skulle vara lämpligt, eller  snarare vad jag skulle tycka vore väldigt smaskigt. 

Min övriga familj firar i Uppsala vilket förstås är lite trist men vi ses snart ändå. Två veckor kvar och sedan är det semester!

Jag har insett att det inte blivit så mycket läst på min "damma av" lista. Så nu jäklar får jag skärpa mig.

Planen är därför nu att minst varannan bok jag läser i sommar ska plockas från min att läsa-hög.

Jag har börjat med "Familjen i huset bredvid" av Sally Hepworth.

Hur den hamnat i högen från början är oklart. Den har i alla fall legat där ett tag.

På den lilla gatan Pleasant Court bor ett gäng familjer, bland annat Fran, Ange, Essie och Essies mamma Barbara. Ytligt sett så lever de alla perfekta familjeliv med sina män och barn utom Barbara då som lever för sin dotter och sina barnbarn. Men inom husens väggar är det förstås inte perfekt. 

När Isabelle flyttar in på gatan så börjar det hända saker. Hemligheter och trauman sipprar ut och ganska snart börjar de olika familjernas liv att krackelera. 

När jag började läsa kände jag mig tveksam. Det kändes inte som att jag fastnade. Men någonstans i mitten vände det och plötsligt insåg jag att jag låg och läste i sängen långt efter min sovtid.

Slutet överraskade mig också vilket alltid är positivt och jag är glad att jag tog tag i boken.

 Det jag glömde nämna igår var att förutom allt pyssel i trädgården, mina joggingturer och bokläsning så var vi också iväg och lyssnade på första majtal. Numera är det så få personer tyvärr som deltar så att de har tagit bort demonstrerandet. I min barndom demonstrerade vi varje år i stort sett och det var en festlik och glad stämning. I Uppsala har jag demonstrerat kanske två gånger så jag skulle kasta sten i glashus om jag hade synpunkter på andras engagemang men visst är det lite synd att så få tar sig iväg. 

Inför årets val känns det viktigare än någonsin att vi vågar stå upp för våra åsikter och visar att den politik som hålls nu inte är okej. Jag tänker då på miljöhotet, utvisningar, hur man hanterar gängvåld och så vidare. Nu är jag inte helt nöjd med sossarna. Tycker att de har lagt sig alldeles för långt högerut när det gäller "hårda tag" och straffålder till exempel. Vad jag än tycker om partierna och deras politik så lever jag efter måttot att världen behöver omtanke, rättvisa, solidaritet (oh, detta bespottade och förbjudna ord) och empati. Det måttot gäller för mig på jobbet, hemma och i livet i stort sett och är ganska enkelt att leva efter egentligen. Jag ställer mig alltid frågan; hur skulle jag tänka eller känna om det där var jag eller någon jag älskar? Och då är det inte så himla krångligt. Det är också vad jag försöker lära mitt barn och alltid har gjort.

I förrgårkväll började jag läsa feelgoodboken "Folk vi träffar på semestern" av Emily Henry. När jag kom hem efter jobbet igår lade jag mig i soffan och fortsatte läsa och kunde inte sluta. Jag tyckte så mycket om den! 

Poppy och Alex är bästa vänner trots att de är varandras motsatser. Varje sommar åker de på en semester tillsammans och det är årets höjdpunkt för dem båda. Som Poppy uttrycker det, det är 95 % vänskap och 5% något annat. Men båda anstränger sig till sitt yttersta för att tränga undan det där andra. Vi läsare får följa med på alla deras olika semestrar och jag vet inte vad det är men jag älskar karaktärerna och deras relation. Det är otroligt romantiskt och kärleksfullt samtidigt som det inte är sliskigt. Lite roligt, lite sorgligt och jag önskar inget annat än att de ska förstå hur självklart det är att de hör ihop. 

Upptäckte just att den finns som film på Netflix. Det får bli helgens nöje att se!

En pryd skolbibliotekaries moraliska dilemma

 I fredags när jag gick från jobbet tänkte jag lite hoppfullt att efter påsk är det nog dags att ta fram cykeln. Då var det fläckar med is och snösörja längs vägen.

I söndags när jag kom tillbaka från pappa insåg jag att jag skulle kunna ta fram cykeln nu. Alla fläckar var borta och asfalten var torr och fin.

Egentligen tänkte jag cykla redan idag men jag tänkte att jag skulle behöva försäkra mig om jag inte har punka eller så och då är inte morgonen med dess stress det bästa tillfället. Så det kanske blir att jag kollar ikväll i stället.

Nu är det den här veckan att jobba och sedan har jag tagit påsklov. Min familj kommer inte förrän nästa onsdag eftersom sextonåringen, som blir sjutton om en vecka, inte kan tänka sig att vara utan kompisarna alltför länge. Lite synd är det nu när jag kommer att vara ledig men jag hoppas på fint väder så att jag kan sitta i en snöhög, läsa och lapa sol så då blir det härligt ändå.

Pappa lyckades sparka igång skotern i helgen så nu kan man åka på utflykt också med lite mer packning (ved, fika, liggunderlag...).

"Deep end" av Ali Hazelwood är en romantisk ungdomsbok. Utan att säkert veta så gissar jag att den förekommer på Booktokkonton. Jag blir lite förvånad, och samtidigt inte, över att i princip alla ungdomsböcker nuförtiden innehåller så mycket sex. Och det är inte den romantiska typen av sex som jag läste när jag var tonåring utan det är strypsex, som i boken Hooked av Emily McIntire, eller som i den här där utgångspunkten för de unga huvudkaraktärerna är att de börjar träffas för att båda gillar hårt och våldsamt sex. Nu blir de förstås kära i varandra och boken handlar om mycket annat men ändå. Den här typen av sexbeskrivningar känns väldigt främmande för mig och jag känner mig lätt som en en pryd tant. 

Jag har läst en del Booktok-böcker för att jag tänker att jag ska boktipsa när när jag träffar högstadiet. Men det verkar svårt att hitta böcker som jag faktiskt känner mig bekväm med att tipsa om. Det är inte det att jag inte kan prata om sex och även sådant här sex men på något plan vill jag inte göra mig skyldig till att tonåringar läser om strypsex.

Däremot skulle jag gärna ha en bokcirkel där vi kan diskutera sådan här böcker för min övertygelse är att svåra ämnen alltid mår bra av att pratas om. Jag tror inte heller att det är nya ämnen för dem egentligen. Hänger man på internet så har man nog stött på det mesta. Så, jag vet inte, kanske smyger jag med de här böckerna i högstadiets bokdeposition och hoppas på samtal i efterhand?

 Min stora fundering är just nu hur mycket snö det kommer att finnas kvar på påsklovet? För oss handlar påskhelgen om uteliv, att sitta i ett vindskydd eller på en snöhög, elda, pimpla (fisk) och njuta av vårvintern. Förra året var i princip all snö och is borta och den traditionella pimpeltävlingen fick ställas in. Förhoppningsvis blir det inte så illa i år men om det kommer ett rejält vårregn så vete sjutton...

Nåja, den som lever får se...

Pappa rekommenderade en bok som jag nu har läst. Som han sa, en helt galen bok som förklarar en hel del.

"Netanyahus" av Joshua Cohen är en roman med verklighetsbakgrund som utspelar sig 1960 i Corbin College i delstaten New York där historikern Ruben Blum får i uppdrag att vara värd till Ben-Zion Netanyahu som eventuellt ska anställas på universitetet. Ruben Blum är universitets ende jude vilket nog är anledningen till uppdraget. Det visar sig att det inte bara är den smått galne Netanyahu som dyker upp utan också hans fru och tre söner, varav en är Benjamin. Besöket spårar snabbt ur och jag kände mig bitvis svettig av allt som hände.

Jag vet inte hur jag ska beskriva handlingen utan citerar i stället baksidestexten.

Den kritikerhyllade och Pulitzerprisbelönta "Netanyahus" är en roman om judisk identitet, amerikanskt universitetsliv och om politiska utopier och tragedier. Med drastisk humor och ett språk som forsar fram över sidorna får Joshua Cohen 1900-talets historia att mullra på ett helt nytt sätt.

Booktok-bok

 Jag har läst en bok där jag stött på något som jag aldrig mött förut! Och det är en bedrift med tanke på hur mycket jag läser. Och något fullständigt nytt ramlar jag inte över varje år.

Boken heter "Hooked", är skriven av Emily McIntyre och jag gav mig på den eftersom jag sett den i Booktok-sammanhang.

Jag har köpt den med tanke på högstadieungdomarna men jag kommer inte att tipsa om den. Ramen tilltalade mig eftersom den bygger på Peter Pan.

Boken innehåller våld, blod, hämnd och strypsex. Det är alltså strypsexet som är helt nytt i en bok för mig. Jag är ingen pryd människa och jag anser att ungdomar tål det mesta. De möter förmodligen det mesta på nätet. Men den här boken var väl mycket, även för mig. Nu är det så att jag följer några Youtubers som har Booktokkonton så jag har förstått att sådant här finns men ändå...

Gott nytt år!

 Ute är det en vintersolsdag som helst avnjuts inomhus då det är -28 grader för tillfället. Jag har varit ut och hämtat en korg ved samt tittat till min vävstuga men nu tänker jag inte sticka ut nosen förrän efter middagen ikväll då jag ska åka till min lägenhet. Imorgon är det nämligen jobbdag. Eftersom familjen skulle ha åkt hem igår så tyckte jag inte att det var någon idé att vara ledig. 

Nu har det visat sig att den här julen och nyårshelgen kommer att gå till historien när det kommer till resande så min familj är fortfarande kvar och kommer inte att åka förrän i övermorgon. 

Min resa till Uppsala den 20 december var helt problemfri och jag var framme i tid. Där var inget pyntat eller förberett inför julen eftersom den stackars T låg i sängen och hostade. Men jag och H hade i alla fall ett par dagar på oss att fixa och T kryade dessutom på sig så pass att han kunde hjälpa till lite lagom så julen infann sig precis som den skulle. Min 16-åring och jag hann till och med baka pepparkakor.

Julhelgen var otroligt lugn och vilsam. Vi var kaninvakter så jag har tillbringat ett antal timmar med att stå och titta på fem levnadsglada kaniner. Jag skulle nog vilja gå så långt som till att påstå att det är en form av mindfullness att titta på glada djur som grejar. Fem kaniner med olika personligheter. För när man studerat dem ett tag kan man konstatera att de är väldigt olika allihopa.

Meningen var att vi skulle åka norrut den 27 men redan ett par dagar innan fick vi informationen att alla tåg var inställda den dagen på grund av stormen Johannes. Så vi bokade om och kom iväg den 29. Tråkigt, men det positiva var att jag hann träffa min före detta biblioteksjobbarkompis och fika med henne vilket var mycket mycket trevligt. Jag kunde inte föreställa mig att jag skulle sakna henne så mycket som jag faktiskt gjort under hösten. Där ser man...

Väl framme i Jämtland så var alla som skulle vara här på plats och nyårshelgen förflöt i ett lagom vilsamt tempo. Men sedan började kaoset för de som skulle resa söderut igen. Då kom stormen Anna som ett brev på posten och alla tåg och bussar ställdes in igen! Vissa i familjen har haft mer panik än andra... Imorgon börjar tågen att gå igen även om jag förstått att stormen är i stort sett över i den här landsänden redan idag. Ett gäng hade bil och ett annat gäng hade hyrbil som skulle lämnas tillbaka i Östersund när de egentligen skulle ha satt sig på tåget, som var inställt, igår. Resultatet av allt detta blev att de idag satt sig i två bilar och är nu på väg till Uppsala och Stockholm efter löfte om att kunna behålla hyrbilen en dag extra och lämna in den vid Centralen. En familjemedlem som egentligen skulle ha åkt tåg i förrgår har fått klämma in sig i hyrbilen och min egen familj har lyckats boka om sina tågbiljetter till på tisdag.

Jag har läst en hel del men inga snabba böcker så i slutänden har det ändå inte blivit så många. 

De böcker jag klämde under juldagarna före nyår får hänga med in i det nya årets statistik.

Under mellandagarna passade det bra med en lättsam och okomplicerad feelgood. Nora Roberts senaste är en första delen i en ny serie vid namn "Huset Pools förbannelse" och del ett heter "Den första bruden". Jag tyckte inte att den var så jättebra, full av klyschor och inte så medryckande. I och för sig är det där med klyschor ganska vanligt i hennes böcker men ibland blir det lite för mycket även för mig. Det är mycket spöken, kompetenta kvinnor (alltid positivt). Alla karaktärerna, både män och kvinnor är vackra, vältränade, extremt talangfulla på olika sätt vilket faktiskt blir lite tråkigt i längden. Till och med hundarna är osedvanligt gulliga och smarta.

Efter Nora Roberts behövde min själ och hjärna något med mer näring så då satte jag igång med Jonna Bornemarks nya filosofiserie "Vrida världen". Boken heter "De levande" och handlar om att se världen och dess tillstånd på ett nytt sätt. De flesta är nog överens om att vi behöver förändra vårt beteende och förhållningssätt om inte arten människa ska gå under och ta med oss de flesta andra arter och miljöer i katastrofen. Jonna Bornemark menar att vi har olika alternativ till denna förändring; genom att protestera högljutt och kräva makthavares och andras förändrade beteende, luta sig tillbaka och vänta på att någon annan ska ta tag i saken eller så kan vi förändra vårt eget sätt att förhålla oss till världen. Som ni förstår är det den tredje vägen hon utforskar. Genom att utgå från sina egna erfarenheter och sedan mangla det genom filosofiska teorier så ger hon exempel på hur man kan göra och tänka. En otroligt spännande och intressant bok som fått igång mina tankar. Den gick långsamt att läsa eftersom min hjärna inte är så van vid lite komplicerade resonemang och jag fick backa emellanåt eftersom jag inte riktigt hängde med men ibland mår man bara av lite utmaning också. Jag gav boken i julklapp till min son och hoppas att han någon gång i framtiden ska känna sig lockad att läsa den, eller någon bok överhuvudtaget.

Min sista bok för dagen är faktiskt ytterligare en av Jonna Bornemark eftersom jag eventuellt har snöat in lite på henne för tillfället. "Jag är himmel och hav" kom 2020 och är även det en filosofibok som utgår från graviditet, födelse och moderskap. Hon knyter ihop sina egna erfarenheter med vetenskapliga teorier även här  vilket gör det hela väldigt intressant. Jag fascineras när hon börjar i det lilla, konkreta och slutar i världsalltet och visar hur allt hör ihop.

Min plan är att läsa alla hennes böcker!

Får se om nästa inlägg blir en årssammanfattning och lista med årets lästa böcker.

Vi hörs!

 Sista dagen innan jullov och arbetsmoralen sviktar å det grövsta.

Jag och kollegorna har suttit och pratat mest hela förmiddagen. Men det visade sig inte vara så dumt för vips kom vi på ett projekt inför nästa år. Prattid borde vara inlagd i arbetsuppgifterna för det är då geniknölarna jobbar och idéerna kommer. 

Nu räknar jag ner för imorgon blir det tågresa till Uppsala. Tyvärr har T fått flunsan och ligger nerbäddad men jag hoppas att han kryar på sig tills jag kommer.

H har haft julavslutning idag och var ute och åt lunch med klasskompisarna. Han var mycket nöjd när jag pratade med honom.

Jag har läst den fjärde delen i ungdomsfantasyserien "Arvspelen" av Jennifer Lynnes Barnes. Eller om det är så att det är en spin off?  Den här verkar heta "Bröderna Hawthorne"?  Efter den tredje delen var jag övertygad om att serien var avslutad men tji fick jag! Och efter att ha läst färdigt den fjärde boken; "Det finns inget mer Hawthorne än att vinna", så har jag på känn att en femte del är att vänta.

När jag läser den här serien så kan jag inte fatta hur författaren har tänkt ut hela historien. Det finns så många spår, så många detaljer som jag aldrig kunnat föreställa mig. Man skulle vilja öppna en liten lucka i hennes hjärna och ser hur cellerna jobbar.

I den här boken är det inte Avery som är huvudpersonen utan bröderna Hawthorne. Först tänkte jag att njae, jag var färdig med serien. Men en bit in var jag naturligtvis fast. Jag misstänker att det här inte är böcker för ovana tonåringar som ger upp när intrigen blir komplicerad. Jag har köpt in hela serien till mitt skolbibliotek och tänker att det krävs rätt läsare, som klar svårighetsnivån, som gillar mysterier, action och tonårskärlek för att det ska gå hem. Men för rätt läsare blir den perfekt och då kommer hen inte att vilja sluta läsa.

Serien Dream Harbor av Laurie Gilmore

 Dream Harbor 

*    Kafé Pumpkin Spice

*    Bokhandeln Cinnamon Bum

*    Julgransodlingen Christmas Tree

*    Pannkakshuset Strawberry Patch

 Alltså, jag skulle aldrig ha jinxat och skrutit om det fantastiska vintervädret här... Igår satte det igång att regna och jag halkade hem i en kombination av vatten och is. I natt har det förstås frusit på så att jag i morse fick trippa till jobbet. INTE kul! Tack och lov är det fortfarande vitt och jag hoppas att allt har återgått till ordningen tills på söndag när jag kommer tillbaka från Uppsala.

När jag ändå var i farten så klämde jag ytterligare en bok i serien om Dream Harbor, "Bokhandeln  Cinnamon Bun". Här hade vi en huvudkaraktär i min smak. Hazel ska snart fylla 30 och får en liten ålderskris. Hon inser att hon jobbat i hela sitt liv på den lokala bokhandeln, vilket hon förvisso trivs väldigt bra med, helst inte utsätter sig för obehag och okontrollerade händelser och att hennes kärleksrelationer varit rätt trista. En ledig dag ägnar hon helst åt till att läsa en bra bok.

När det oförklarligt dyker upp böcker med hundöron och uppmanande meddelanden i feelgoodböckerna i bokhandeln så känner hon att det är hennes chans att ha lite roligt innan hon fyller år. Till hjälp tar hon den rödhårige (en väldigt viktig detalj tydligen som nämns orimligt ofta i boken) otroligt snygge fiskaren Noah. Noah är väldigt förtjust i Hazel och kommer in och köper minst en bok i veckan bara för att få träffa henne. Tillsammans får de en överraskande härlig sommar. Men till hösten är det över! Eller?

 Just nu är jag på väg rakt in i julträsket med buller och bång! Det var som att något hände i söndags; adventsljusstaken åkte upp i sovrumsfönstret, jag stickar på en jultröja och jag har just läst en julfeelgood. Utanför fönstret är det fortfarande mörkt men snön och folks adventsbelysningar lyser upp omvärlden.

Jag vill kanske egentligen bara ligga under en filt och läsa mysiga böcker men man får ju ändå trava till jobbet vare sig man har lust eller inte.

"Julgransodlingen Christmas Tree" av Laurie Gilmore tar oss återigen till den lilla amerikanska orten Dream Harbor.

Kiras tvillingsyster Chloe träffade en man och flyttade till Danmark. I ett anfall av akut behov av att komma ifrån sin övriga familj så långt bort som möjligt och visa att hon klarar sig själv har Kira köpt en förfallen gård med julgransodling i Dream Harbor. Efter tre månader ångrar hon sig gruvligt. Av någon oklar anledning stöter hon bort ortens medlemmar ända tills hon inser att hon aldrig kommer att sälja några julgranar om hon inte bjuder in folk. 

En av de hon inte bjuder in men som dyker upp ändå är Bennet, och hans tre hundar, som är ute och promenerar. Bennet har väldigt svårt att inte hjälpa damer i nöd och är det något Kira är så är det i nöd. Sedan tycker Bennet förstås att hon är gudomligt snygg och hon tycker samma om honom, fast båda döljer sina känslor.

Ja, ni fattar plotten...

Serien om Dream Harbor är mycket mycket mysig och perfekt när man bara vill släppa verkligheten och gå in i en annan värld.

 I måndagskväll åkte jag till min hemby för att vara med på byföreningens styrelsemöte. Jag hade två rejäla utmaningar som jag gruvade mig för i förväg. Dels var det kolsvart redan när jag satte mig i bilen och sedan var det en dimma som låg som ett tätt lock hela vägen. Under ett antal år har det där med mörkerkörning varit ett stort ångestframkallande ämne i mitt liv efter en mardrömsresa till Romme samt kvällsresor från jobbet i Örsundsbro.

Det jag nu insett efter måndagens utflykt är att jag har en ny bil med mycket bra helljus samt att det är mycket mycket lättare att köra i mörker när man inte möter andra bilar med helljus hela tiden så att man är konstant bländad.  Eftersom jag ska köra 12 mil enkel väg nästa vecka så känns det skönt att ha tränat lite, även om jag egentligen inte tror att jag kommer att behöver köra efter mörkrets inbrott.

"Nya gäster på Hedgehog Hollow" av Jessica Redland är den andra delen i feelgoodserien om Sam som ärver en gård och startar ett räddningscenter för igelkottar. När jag började med serien så blev det lite fel och jag läste bok tre allra först.  Nu försöker jag rädda upp det hela med att gå tillbaka och läsa i rätt ordning. Böckerna är bra men lite fel blir det i mitt huvud när jag vet vad som kommer att hända. Jag är väldigt förtjust i djur som jag nämnt många gånger förr. Och igelkottar är fantastiska varelser som är mysiga att läsa om. Böckerna innehåller annars väldigt mycket drama. Människorna runt Sam är minst sagt röriga. Kanske lite väl mycket i onödan kan man tycka. Men det är ju ändå feelgood så jag känner mig lugn av vetskapen att allt kommer att ordna sig för Sam och pojkvännen Josh i slutänden.

 Så är jag tillbaka i ett regnigt Strömsund. I Uppsala var det också ganska grått och fuktigt men lite varmare och lite mer löv i träden.

Min syster och jag skulle till Sy och hantverksfestivalen i lördags men det var hopplöst att ta sig dit eftersom SJ gjorde en megastor spårgrej hela helgen så man skulle få åka buss till Knivsta och tåg därifrån. Vi bestämde efter lite förhandlande att vi klarar oss med garn tills nästa mässa i februari och skippade det hela. Och jag har hört från andra att det var lite lätt kaos med bussar som var överfulla och inte gick som de skulle, panik och hetsiga känslor. Så vi tog nog rätt beslut. Och som sagt var, garn saknas egentligen inte.

I stället blev vi bjudna på middag hos nämnda syster med familj vilket var mycket trevligt. Jag saknar familjeumgänget sedan jag flyttade hit även om jag får umgänge med andra familjemedlemmar som jag saknat förut. Så riktigt bra är det aldrig.

H var på halloweenfest och övernattade på lördagen. Hans kusin var också där, kul att deras olika gäng börjar blandas nu när de går på gymnasiet. Kusinen övernattade också, bara en sådan sak.

Jag har haft mycket lästid på tåg och bussar. Just nu läser jag också en massa för att vara förberedd inför bokprat och boktipsande till lärare.

I helgen läste jag "Älgkungen" av Maria Hellbom, en fantasy för mellanstadiet, kanske upp på högstadiet.

Den utspelar sig i en Jämtländsk by och det är väldigt roligt för folk i byn pratar jamska och det är man ju inte van vid i böcker. Klara och hennes föräldrar åker hem från Stockholm till den lilla byn. Klara längtar efter att få träffa Älgkungen igen, en mytisk älg som hon lärde känna sommaren innan. Han fick henne att förstå skogen och världen och tröstade henne när hon var ledsen. Men den här sommaren blir inte som någon tänkt sig. Skogen brinner, jag gissar att Maria Hellbom inspirerats av 2018 då det var så varmt och många skogar brann ner. 

På semester är också Aron, en Stockholmskille som hatar att bada, vara i skogen och göra saker ute. Han vill bara sitta och spela på sin dator. Klara tycker att han verkar vara den tråkigaste människan i världen men de får mer med varandra att göra än vad någon av dem förväntat sig.

Och Klaras faster dyker också upp oväntat. Hon är en mästerkock som rest runt och jobbat i hela världen. Ja, det händer mycket och jag tyckte mycket om boken! Den blir perfekt att tipsa om på skolorna häromkring. Och om man inte känner igen miljön så tycker jag ändå att man ska läsa för det är en riktigt bra bok på så många sätt!

Nästa bok är en av mina favoritfeelgoodserier. Serien om Dream Harbor innehåller mysiga, sympatiska människor, ganska orealistiskt, vilket jag köper rätt av bara för mysfaktorn och för att jag tycker om människorna. 

Biblioteket här har inte alla så den jag inte fått tag i måste jag kanske köpa, så sugen är jag...

I denna, "Pannkakshuset Strawberry Patch" av Laurie Gilmore, träffar vi Archer, världsberömd kock, som plötsligt fått veta att han har en femårig dotter. Mamman har dött och nu får Archer ansvaret för dottern Olive. Han offrar stjärnkocksjobbet, flyttar till det lilla samhället och börjar jobba på en bistro. Han behöver någon som kan ta hand om Olive på eftermiddagarna och de tidiga morgnarna och anställer Iris, lite mot bättre vetande eftersom hon verkar ganska bohemisk och rörig. Och dessutom är hon fullständigt oemotståndlig och det är ju inte bra för han kan absolut inte flirta med barnflickan! På grund av de tidiga morgnarna måste hon bo inneboende hos Archer vilket gör det ännu svårare att hålla fingrarna i styr.

Dagens sista bok är också en favoritserie, nämligen "Midnatt i den lilla bokhandeln" av Jenny Colgan. Jag tyckte mycket om första delen i serien; "Jul i den lilla bokhandeln" och den här var också mycket bra.

Carmen jobbar fortfarande i bokhandeln med ägaren mr McCredie, en väldigt världsfrånvänd man som älskar böcker men kanske inte har förmågan att sälja dem. I den förra boken träffade Carmen Oke, sitt livs kärlek. Men tyvärr gjorde missförstånd att han åkte till ett äventyr i regnskogen efter att Carmen gjort slut.

Ekonomin i bokhandeln är förfärlig och Carmen kämpar förtvivlat för att rädda den, mr McCredie är inte till någon större hjälp.

Som av en händelse så har bilen jag spanat in kommit idag. Så i eftermiddag ska jag provköra och kolla in den. Har också lovat T att han ska få vara med på videosamtal så att han kan få ha synpunkter. Vi får se vart det landar helt enkelt.

Jobbet rullar på. Den 6 oktober sätter Banned Books Week igång och vi har nu haft glädjen att boka in alla sjuorna. Jag är mycket förväntansfull och har satt igång att läsa böcker på temat. Igår läste jag "George" av Alex Gino. 

Den handlar om George, 11 år, som har en stor hemlighet. Hon vet inom sig att hon är en flicka trots att alla andra ser henne som pojke. Klassen ska sätta upp en teaterföreställning utifrån den klassiska boken "Min vän Charlotte". George drömmer om att få spela spindeln Charlotte men vet att det kommer fröken aldrig att gå med på . Charlotte ska spelas av en flicka. Som tur är har George en bästis, Kelly, och hon står på Georges sida vad som händer och jag tror att det är tack vare henne som George finner den inre styrkan att kräva att få vara sig själv.

Min andra bok att redogöra för är något helt annat. Jag har, efter att den legat på att läsa-listan i åratal, läst första delen i feelgood-serien "Begravningsbyrån Tranan" av Ewa Klingberg. Denna första del heter "Där rosor faktiskt dör" och handlar om Sandra som äntligen ska göra sin efterlängtade semesterresa genom Sverige, den hon planerat för i ett antal år. På vägen ska hon hälsa på sin moster i Tranås. Men se där blir hon fast! Mostern och hennes man äger en begravningsfirma och precis när Sandra är där så dör mosterns man hastigt och lustigt. Och utan att Sandra riktigt fattat vad som hänt så blir hon fast i Tranås för att hjälpa sin moster. Det visar sig att begravningsbyråns finanser är i stor kris och Sandra tvingas reda upp det hela.

En helt okej bok om än inte det bästa jag läst.

 

 Just nu är jag så taggad på mitt jobb!

Den här veckan har jag gjort två längre bilresor med kommunens helhybrid. Vi kanske inte är bästisar än men efter att jag både lyckats byta radiokanal och få upp tanklocket, båda sakerna hände dag 2, så känner jag mig ganska välvilligt inställd ändå.

Rektorerna på båda skolorna var väldigt positiva och visade på alla sätt att är de är förväntansfulla och glada över att jag finns. De har också en mycket tydligare bild av vilken roll en skolbibliotekarie har än lärarna.

Annat som händer just nu är att jag har börjat spana efter en ny bil. Både min far och den käre T är mycket nervösa och jag har en stark känsla av att de inte litar på mig. 

T vill att jag ska kolla runt och jämföra på alla affärer i trakten men jag har surfat runt en del på nätet och känner att det spelar ingen roll. Jag kommer inte att bli mycket klokare av det. Vi har alltid olika köpbeteende och han blir alltid lite nervös när jag ska shoppa.

Sen på bollen så har jag äntligen läst Booktoksuccèn "En duktig flickas handbok i mord" av Holly Jackson.

Först så tyckte jag att den var svårläst. Pip ska göra ett specialarbete i skolan och har valt att undersöka ett mord som skedde på en tjej i hennes skola fem år tidigare. Tjejens pojkvän blev anklagad för mordet men tog livet av sig och sedan dess är händelsen som ett oläkt sår för alla i samhället.

Pip har fått hårda förhållningsorder av sin lärare att inte prata med de inblandade och att hålla sig på en lagom nivå. Tror vi på att hon kommer att hålla det? Nej så klart. Genast börjar Pip att gräva och det där med specialarbetet är kanske mest ett svepskäl till att hon vill veta vad som hänt. Sal, pojkvännen som tog självmord har en bror Ravi som också vill veta sanningen och snabbt blir han och Pip ett team. Ju mer de får reda på desto farligare blir det och rätt som det är börjar det komma hot till Pip.

Anledningen till att det gick trögt i början var att Pips loggbok ligger insprängt i texten och jag fastnade ständigt där. Men till syvende och sist var det en otroligt spännande bok och jag blev lite tårögd på slutet även om jag inte fulgrät (som jag gör när jag läser något riktigt sorgligt).

Semester

 Så är det slutligen dags att titta in här en liten stund.

Jag har haft två veckors semester med nästan skärmfritt. Jag har knappt spelat mina telefonspel som jag annars är rätt beroende av. Det har varit väldigt skönt och avlappnande och otroligt välbehövligt. Sommaren började dock dramatiskt. Precis när vi var på väg norrut så kom nyheten att en familjemedlem åkt in på akuten. Vi blev lättade när det var en fraktur på ett revben och inte något annat. Så kom vi iväg. Någonstans vid Gävle kom hällregnet. Man kunde inte se vägen eller lyktorna på bilen framför. Det åskade och blixtrade och vi fick köra i 30 och 40 km /timmen i flera mil.

Okej, vi blir någon timme försenade sa vi till varandra efteråt men allt gick ju bra ändå. I Hudiksvall åt vi lunch, körde en bit och bestämde oss för att tanka strax före Sundsvall. Vi var otroligt nöjda med att vi bara skulle susa förbi Sundsvall för sedan är vi halvvägs. På Ljunganbron satte plötsligt motorbromsen in och mitt på bron stannade bilen!

Min 16-åring och jag fick panik men tack och lov för T som beordrade mig att ringa bärgning och dessutom hade stenkoll på var varningstriangeln låg. Det var fruktansvärt hett där vid sidan av motorvägen, bilarna körde förbi i 120 km/timmen ungefär och nästan ingen brydde sig om den där varningstriangeln. Fast en man stannade och frågade om vi behövde hjälp. Då hade vi redan beställt bärgning men blev ändå så glada att han frågade.

Bärgningsbilen körde vår bil till en verkstad och oss till ett hotell där vi övernattade. Det var otroligt varmt, ingen AC på det hotellet minsann, men ändå ganska trevligt.

Dagen efter fick vi hjälp efter ett antal timmar på verkstaden. Bärgaren råkade nämligen glömma bort att lämna bilnyckeln så vi fick vänta i typ fyra timmar innan han var färdig med förmiddagens uppdrag och kom med den. Det visade sig vara bränsleslangen som inte var ordentligt åtdragen så det var fort fixat.

Vi beslöt oss för att äta lunch innan vi fortsatte resan. När vi skulle starta bilen så var den helt död. Då kan jag säga att psykbrytet var vääldigt nära för oss alla tre! Nåväl, jag hade cykeln med mig så vi hakade av den från bilen och jag cyklade tillbaka till verkstaden, mekanikern hoppade in i sin bil, följde med och gjorde något provisoriskt under bilen så att jag kunde köra tillbaka den till verkstaden. Där visade det sig att bränsleslangen lossnat i båda ändarna. Efter en del pyssel kunde vi fara vidare. Så ett dygn senare än planerat anlände vi till slutdestinationen. 

Nämnde jag att bilens AC inte funkar så att jag var lika blöt som om jag duschat när vi kom fram samt var yr av överhettning?  Och drack flera liter vatten och ändå kände mig som en törstande kamel i öknen.

Jag överdriver inte när jag säger att det tog två dygn innan jag återhämtat mig.

Nu funkar det gamla bilskrället som det ska och en varningslampa som lyst i drygt ett år har slocknat. Så nu finns chansen att jag får den godkänd på besiktningen dessutom. Men jag har tydligt klargjort för den att det inte spelar någon roll. Jag kommer att göra slut inom en mycket snar framtid!

När detta trauma väl var över så blev allt bra och nu har jag haft två veckor med en mängd läsning flera bad i sjön varje dag och mysigt familjehäng.

Jag har befunnit mig på den amerikanska prärien. Tillsammans med Laura Ingalls Wilder har jag klarat mig igenom ett antal snöstormar (aningens absurt med tanke på den 30-gradiga värmen som varit här), gräshoppsinvasioner, och naturligtvis kärlekshistorien med Almanzo. Riktigt så magisk som när jag var elva är den inte och jag har haft väldigt jobbigt med synen på urinvånarna och synsättet att den vilda prärien ska tämjas. När bufflarna och vargarna, andra vilda djur och växter utrotas så är det något positivt även om Laura och pappa Charles sörjer det lite i smyg, vilket gjorde mig lite glad. Men när jag bearbetat de obekväma åsikterna och försonat mig med tanken att de inte visste bättre och kämpade utifrån sina förutsättningar så fastnade jag totalt, igen. Och jag har läst en massa fakta och tittat på bilder på nätet samt sett flera dokumentärer på Youtube. Det är något med Laura som trollbinder mig fortfarande trots att det är ungefär 40 år sedan jag lärde känna henne första gången. Däremot känner jag inget behov av tv-serien, som jag älskade så fruktansvärt mycket som barn, eftersom den är så långt ifrån sanningen. Kanske att jag vill se den någon gång i framtiden.

Nu har jag endast en bok kvar i serien, "De första fyra åren" och den har jag reserverat på biblioteket, min första reservation här...

Böckerna i serien är...

"Det lilla huset i stora skogen"

"Det lilla huset på prärien"

"Huset vid plommonån"

"Vid silversjöns strand"

"Farmarpojken"

"Den långa vintern"

"Den lilla staden på prärien"

"Gyllene år"

"På väg hem"

"De första fyra åren" (som jag inte läst än)

 En dag närmare semestern...Imorgon är det plötsligt fredag igen och så sent som igår så tänkte jag att den här veckan tar aldrig slut.

I morse spöregnade det när jag åkte till jobbet men nu är det uppehåll och inte jättevarmt. Ganska skönt jobbväder.

Hemma hos har vi besök av målarfirman som ska måla om vårt hus. Från ingenstans meddelade de att de skulle komma och tvätta husfasaden inför målandet. Det var tur att de ringde nu och inte om två veckor för då hade vi hunnit åka på semester.

På jobbet dyker det med jämna mellanrum upp Kulturstödsböcker som vi får ta. Ja inte alla då förstås, det mesta hamnar i biblioteket för utlåning. 

Förra veckan la jag beslag på en som jag faktiskt redan har läst. Boken heter "Imorgon är jag långt härifrån Ett avskedsbrev till USA" och författare är Martin Gelin, utrikeskorrespondent som bott och arbetat i USA i över 20 år.

Han och hans amerikanska fru blev föräldrar och beslöt att lämna USA och flytta till Paris eftersom de ville ge sitt barn en tryggare och bättre uppväxt. Jag kan verkligen rekommendera boken. Det består av texter som förmedlar både Gelins kärlek till USA och hans bild av en trasig kontinent som på många sätt är på väg rakt ner i avgrunden.

Man får ytterligare en pusselbit till det gigantiska, mycket komplicerade pussel som är USA. 

 Att sluta på jobbet kan vara en långdragen historia.

Förra veckan var det många barn och lärare jag såg för sista gången. Den här veckan har det varit ytterligare några lärare att säga hej då till och idag var det avtackning med jobbkollegorna. En av mina skolbibliotekskollegor ska också sluta och vi bjöd på kladdkaka, glass och vispgrädde. Jag fick en fantastisk matkorg med mycket uttänkt tema. Det var te som hette Bibliotek, Pippis sockerdricka, kort med Plupp och en massa annat med litteraturtema. Det ska bli spännande ikväll att komma hem och packa upp ordentligt.

Imorgon är det sommaraktivitet på mitt bibliotek och jag ska klä ut mig till Plupp. Det kommer att bli minnesvärt. Jag har provat kläderna ett par gånger och det roar mina kollegor något enormt. Min son har sett kort, ryst och konstaterat att han skulle springa långt åt ett annat håll om han mötte mig som Plupp. 

Men efter morgondagen är det mest att städa ut sig, skriva överlämning och ta en del diskpass och sedan lämnar jag Enköping och Örsundsbro för alltid!

Det ska bli mycket roligt och spännande att flytta och byta jobb men visst är det lite sorgligt med alla avsked...

Lagom till sommaren har jag påbörjat en rejäl nostalgitripp!

Jag har läst första delen av "Lilla huset på prärien- serien", "Det lilla huset i stora skogen" av Laura Ingalls Wilder. Det är nog minst trettio år sedan sist och jag både minns mycket och har glömt en hel del.  Egentligen händer det ju inte så mycket. Boken handlar om familjens tillvaro under ett år kan man säga. Jag minns från när jag var liten att det var en så fascinerande tillvaro med alla sysslor, maten de åt och hur omständigt det var att ta sig till olika ställen. Jag tycker fortfarande om Laura och berättelsen om hennes liv och min plan är att läsa hela serien under sommaren men riktigt så fängslad som jag var som barn är jag inte nu, kanske av naturliga skäl. 

Sedan har jag gett mig på "Jag kommer att hitta nyckeln" av pseudonymen Alex Ahndoril, det vill säga paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som också döljer sig bakom Kepler.

Jag har läst några Kepler-deckare och tycker att de är bra men fruktansvärt obehagliga vilket medför att det kan gå några år mellan läsningarna. Den här är mer av en pusseldeckare men jag blev inte helt begeistrad.

Anledningen kan vara att karaktärerna kändes överdriva och svåra att relatera till. Fast å andra sidan så kan jag ju läsa andra böcker utan den minsta verklighetsförankring och vara totalt uppslukad. Så egentligen är det aningens oklart varför jag inte fastnade. 

Tja man kan inte älska allt man läser.

 Gårdagen började med katastrof och panik!

Jag skulle åka hemifrån fem i sju för att hinna med bussen men vaknade ganska precis klockan sju.

Hoppade jämfota upp ur sängen, slängde på mig kläder, högg den lilla frukostpåsen som T fixat på två minuter (han bäst på att ordna nödfrukostar väldigt snabbt), cyklade i vild panik, sprang ikapp bussen. Tolv minuter över sju satt jag på bussen med väldigt immiga glasögon. När jag kom på jobbet upptäckte jag att mungiporna var vita av tandkräm, mindre snyggt.

Resten av dagen gick bra även om jag hade en inre stresskänsla som inte gick över förrän jag kapsejsade i soffan efter middagen.

När jag var på biblioteket förra veckan i Uppsala så högg jag en bok i farten. Det visade sig vara en julfeelgod vilket kändes lite fel i efterhand. Men den var lättläst även om den inte var så engagerande.

"Sista julen i New York" av Becca Freeman är för ovanlighetens skull inte i första hand en romantisk kärlekshistoria utan en bok om vänskap, familjer som saknas och hur man kommer över trauman i livet.

Hannah är kvar på campus under julen eftersom hennes föräldrar är döda och hon inte har någonstans att ta vägen. In sveper Finn, som också är kvar eftersom han inte är välkommen hem sedan han kommit ut som homosexuell. Tillsammans och med två andra vänner skapar de en jultradition som för Hannah betyder mer än något annat. Vi får följa vännerna under tio års jular men sedan kommer den sista, den som förändrar allt.

Som sagt, jag fastnade inte helt vilket kan bero på att julen känns väldigt långt borta.