Fredag innan ett lov är både härligt och jobbigt! Stämningen är uppspelt vilket är trevligt men också högljudd. Vi har haft en förälder på besök som har berättat om sitt arbete i FN, mycket intressant och jag är så stolt över eleverna som visade sig från sin bästa sida; lyssnade, ställde kloka frågor och  var allmänbildade.
 Annars har vi pratat mycket om Trollhättan. Det är så hemskt att det inte går att förstå ens. Och när man jobbar med tio- och elvaåringar så blir det väldigt nära. Var kommer sådan här händelser ifrån? Hur kan det hända?
För att pigga upp mig de senaste kvällarna har jag läst senaste Berglins klokheter. Jag fnissar igenkännande samtidigt som jag faktiskt tror att jag blir lite klokare.