Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

onsdag 25 december 2013

Så var årets julafton över och vi kan; mätta och nöjda, återgå till vårt slappa jullovstempo. Vi hade endast ett barn i sällskapet så det var väldigt lugnt och inte så många julklappar i omlopp. Min faster gav i alla fall en kul  bok till H, nämligen "Birger-det lilla Storsjöodjuret" av Sara Strömberg och Anders Nilsson. En passande bok för jämtar.
I somras kunde man stöta på Birger lite här och där i Östersund. Han fanns som staty på ett antal ställen. Birgers pappa är Storsjöodjuret. Hans mamma bor i Loch Ness tillsammans med Birgers lillasyster Harriet.
                                                       




tisdag 24 december 2013



                                                                      GOD JUL


söndag 22 december 2013

Äntligen är vi på jullov!
Här är det snö, domherrar i utegranen och rävspår på vägkanten. Jag har drabbats av stickningsmani och kan inte sluta på tröjan jag håller på med. H är just nu ute och går på sjön i vintermörkret med sin pappa och mormor. Utrustad med ficklampa och trevligt sällskap gjorde att humöret var på topp när han gick.
Bredvid garnnystanet ligger boken "Läsarna i Broken Wheel rekommenderar" av Katarina Bivald och jag önskar att jag kunde läsa och sticka på en gång för den verkar vara en ren chokladpralin i bokväg. Enligt bokens baksidesinformation ska det vara en "romantisk och humoristisk feel-good-roman om vänskapens kraft,kärleken till böcker och om att hitta sin plats i tillvaron."
Mer lovande än så kan det knappast bli.

fredag 20 december 2013

Årets sista bloggjerka

Den självklara frågan torde nog vara vad ni önskar er i julklapp, men det förutsägbara är en aning tråkigt tycker jag. Därför tänkte jag grilla er i ämnet om vad som kommer att bli ert bokliga löfte 2014.
Jag vet att det kan tyckas vara en knivig fråga så här mitt i all julstress så därför geer jag oss extra lång betänketid. Jerkan utgår nästa vecka och återkommer inte förrän den 10 januari. Innan dess borde vi väl ha satt våra mål inför nästa år, eller vad tror ni?

Jag har tre saker att ta tag i under nästa år. I ärlighetens namn så spökar det långt bak i huvudet att jag haft samma mål under detta år och har väl lyckats så där, men skam den som ger sig!
  1. Jag ska avverka lite fler böcker i bokhyllan och inte bara skaffa nytt...
  2. Läsa mer på engelska, har varit väääldigt lat på det området i år.
  3. Ta mig igenom lite fler klassiker. Har fortfarande inte läst "Röda rummet" som jag planerade att läsa för snart ett år sedan.
God jul på er!

Snart så...

Snart är det jullov!
Jag verkar vara i stort sett ensam på jobbet idag. Barnen fick jullov igår kväll och de flesta lärarna har tid att flexa ut. Eller så sitter de i sina klassrum och jobbar. Jag hade ingen flextid så nu är jag här, grejar i biblioteket, planerar inför januaristarten och städar bland mina grejer. Det är inte allt för ansträngande att vara här. Och, om ni undrar, så har jag en liten rast just nu och eftersom det inte finns någon att prata strunt med så bloggar jag lite strunt i stället.
Vet ni vad jag ska göra efter jul? Jag ska uppfylla en av mina största drömmar! Jag har kommit in på bibliotekarieutbildningen på distans i Borås! Det kommer att ta mig mödosamma fyra år på halvtid och jag ska förstås jobba samtidigt. Och de som vet missar inte att underrätta mig om att det inte finns jobb sedan när jag blir klar. Men, om jag inte utbildar mig har jag absolut ingen chans att bli bibliotekarie så det här känns ändå som ett gigantiskt steg i rätt riktning. Det blir som ett varmt lyckligt surr i hjärtat varje gång jag tänker på det.

söndag 15 december 2013

Förkylningen sitter i, hostar, snörvlar och har en elak blåsa i munnen som gör att jag just nu tuggar som vår hund gjorde den gången han råkade tugga i sig en apelsinklyfta (ingen vacker syn). Jag har nämligen fortfarande känningar efter förra läkarbesöket på den andra sidan av  munnen.
Men, vi har vilat i helgen, sovit länge och bara gjort ett kort besök nere på stan för att inhandla de sista julklapparna igår. Om bara rösten kommer tillbaka, kraxar som en kråka, så kan jag nog jobba imorgon.
Jag orkar inte läsa något mer avancerat än ungdomsfantasy för tillfället, vilket ju inte är det sämsta," Familjen Bliss magiska bageri" kommer jag säkerligen att använda som högläsningsbok framöver. Rolig och spännande. Eftersom det är så modernt med drakar, häxor och trollkarlar så är det uppfriskande att läsa en fantasy som handlar om helt andra typer av magi.
Nästa bok jag huggit in på innehåller dock minst en elak drake, men den är väldigt spännande och bra ändå. "Drakens bok" av A.J.Lake handlar om kungasonen Edmund och skeppardottern Elspeth som är de enda överlevande från ett förlist skepp. De spolas iland tillsammans med en gammal träkista och hittas av den gamle mannen Aagard. Edmund och Elspeth visar sig ha varsin oanad gåva som för in dem i ett riktigt äventyr.

fredag 13 december 2013

Ingen nyhet för oss bokmalar med lärarutbildning, men ändå skönt att få bekräftat!
Läslandslaget


Inget inspirerande inlägg precis...

Vilken författarduo tillhör dina favoriter? (Alternativt: finns det någon författare vars böcker du har gillat både under författarens riktiga namn såväl som dennes pseudonym)?

Jag kommer just nu inte på några författarduos direkt, utom Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som har skrivit "Cirkeln", "Eld" och "Nyckeln" och de är ju bra. Tja, förresten, Lars Kepler skriver också bra. "Hypnositören" är den enda bok jag kommit mig för att läsa men den är bra och jag har tänkt läsa de andra. Har aldrig läst något de har skrivit i eget namn.  Hm, får nog läsa de andra inläggen på Jerkan istället för att komma med något smart inlägg själv idag.

torsdag 12 december 2013



Glad lucia på er alla!
Vi är hemma trots allt idag. Det visade sig att H drabbats av samma åkomma som jag, så här sitter vi. Men, jag är glad för att det är nu vi är förkylda och hoppas att vi är på benen nästa helg då vi ska åka norrut på jullov.
När jag fyllde år häromsistens fick jag en härlig present, som jag haft på önskelistan ett bra tag, nämligen
 Den tror jag att jag ska bläddra i under dagen, för att pigga upp mig lite. Ska nog bloggjerka också, om det finns något att jerka om. H har deklarerat att han inte tänker ta av sig pyjamasen idag. Som ni förstår är vi inte de piggaste nissarna just nu.

tomtar och snuva

Idag har vi fått se luciatåg på dagis, alltid lika mysigt. Hos oss flyttade tomten in för en vecka sedan och det verkar inte som att han tänker byta ut tomtekostymen på ett bra tag.
Jag har drabbats av en rejäl julsnuva, bomull i huvudet, rinnande ögon och näsa och ont i större delen av kroppen. Borde kanske vara hemma imorgon, men då är det fredag och kortdag så det känns så fjantigt att vara hemma. Det är ju stämninsfullt att få se lucia i skolan också vilket vi får göra imorgonbitti.

Jag hann aldrig läsa ut "Stad av aska" av Cassandra Clare. Den skulle tillbaka till biblioteket och så var det med det. Får ställa mig i ny kö. I stället läser jag nu en annan barnbok; "Familjen Bliss magiska bageri" av Kathryn Littlewood. Familjen Bliss är en bohemisk familj med ett bageri. De bakar inte bara vanliga kakor och bullar utan de har också en magisk kokbok som de använder vid speciella tillfällen. I den finns recept som botar glömska, kärlekssorg, dåligt humör och allt möjligt annat. Föräldrarna måste åka bort under några dagar och barnen får i uppdrag att sköta bageriet och varandra och de får absolut inte visa den magiska kokboken för någon! Det är bara det att föräldrarna hinner knappt iväg förrän det dyker upp en mystisk släkting som är väldigt intresserad av att få tag i kokboken. Det här är bok som jag kan tänka mig passar som högläsningsbok i en klass. Den riktar sig till barn i åldern 9-12 år, men passar bra för fyrtioåriga boknördar också.

fredag 6 december 2013

En lördagsjerka

Vilken skulle du helst vilja möta IRL och varför?

Hm, jag börjar med Laura Ingalls Wilder så har vi det avklarat.
En karaktär jag gärna skulle träffa är Miss Marple, Agatha Christies supertant. Kluriga och roliga tanter har jag alltid gillat.  Dumbledore i Harry Potter verkar också vara en spännande personlighet.  Bricken i Vibeke Olssons serie om sågverket i Svartvik skulle jag också gärna prata med. Hon är en så envis och klok person som orkar tänka på livets stora frågor trots alla umbäranden och slit.
Ja, det är svårt att välja. Kanske vore det enklare att välja vilka karaktärer man INTE skulle vilja träffa.

Fredag kväll och huset är städat. Imorgon är det party så då kommer det att vara fullt upp med matlagning och stök. Jag har avslutat två böcker idag, både den om bibliotekariestereotyper och "Viridians blod", barnboken av Lene Kaaberböl. Richard Ohlsson gav mig tyvärr ingen spännande inblick i livet som bibliotekarie. Jag hade nog helt enkelt totalt fel förväntningar. Det medförde också att jag inte riktigt gillade den vilket jag kanske hade gjort om jag inte hade missuppfattat ämnet.
"Viridians blod" var spännande och sorglig, en bok jag kommer att rekomendera till mina elever. Jag har den tredje delen "Kimeras hämd" på nattduksbordet, men måste först läsa "Stad av aska", fortsättningen på fantasyn "Stad av skuggor" skriven av Cassandra Clare. Den ska nämligas bäras tillbaka till biblioteket på måndag. Var ner en sväng i skolbiblioteket idag samtidigt som ett gäng femmor. Alla trivs så bra där nere efter att vi fixat till det och det är så mycket lättare att hitta bra böcker nu. Jag känner mig lika nöjd varje gång jag kommer dit!

tisdag 3 december 2013

                                                                    

Varje morgon cyklar jag med H till dagis. Det är mörkt, det är stressigt, ibland hamnar mitt sällskap i diket på ett mystiskt sätt. En bra morgon tar det en kvart, en mindre bra tar det tjugo minuter.
Men, det är också fantastiskt mysigt och vi hinner med många filosofiska samtal på vägen, beundra stjärnorna och lyssna på vindspelet som spelar på en balkong.
 Häromdagen var samtalsämnet vad man egentligen äter och dricker om man bor i öknen. Sammanfattningen blev slutligen att vi älskar att sticka ut tungan och dricka regndroppar, sand är blä men det bästa i hela världen är mormors jordgubbar!
Imorse konstaterade H att; när man ser någon med mask för ögonen och mantel så tänker man superhjälte och när man ser någon med mask för ögonen utan mantel så tänker man tjuv.
En sådan enkel och logisk klassificering hade jag aldrig kommit på...

måndag 2 december 2013

Min hjärna är just nu så speedad att jag vaknar mitt i nätterna och tänker på vad jag ska göra på jobbet, när jag ska göra det och vad jag ska säga till olika människor. Det är dags för ett rejält jullov helt klart. Jag försöker plöja igenom "Bibliotekariestereotyper i populärlitteraturen", men den är så torr och poängterar mest vilken sned bild man får när man läser om bibliotekarier. Jag vill drömma mig bort, veta mer om yrket och hur det egentligen är att jobba på bibliotek. Boken känns som en avhandling, vilket den kanske är också för den delen. Titeln säger vad man får, men nja, det var ändå inte vad jag hoppades på.
                                                            
I jul ska jag nog bara läsa ungdomsböcker och fantasy! Har börjat läsa "Viridans blod" av Lene Kaaberböl. Det är den andra boken i barnboksserien "Vildhäxa". Jag har haft "Vildhäxa" som högläsningsbok i två klasser och nu vill jag veta fortsättningen.. Mycket roligare läsning än den om missförstådda bibliotekarier minsann.

söndag 1 december 2013

Så är det första advent. Vi hetsstädade igår och pyntade så nu är det adventsmys för hela slanten. Vi har bakat pepparkakor och varit på adventsfyrverkeri som Uppsala bjuder på varje år. Imorse såg vi första delen av julkalendern. Jag tyckte det var bra. H passade på att göra lite annat som han inte hade hunnit med under helgen. Antar att han är lite för liten.

Jag läser om bilden av bibliotekarier. "Bibliotekariesterotypen i populärkulturen" av Richard Ohlsson. När jag började på boken hoppades jag att jag skulle få lite information om livet som bibliotekarie, vad de gör och så. Hittills, efter cirka femtio sidor, tycker jag att jag mest fått veta vad man inte pysslar med, ser ut som eller är för människotyp. Jag läser vidare och hoppas på något mer matnyttigt snart.

onsdag 27 november 2013


Förresten... Jag deltar i en utlottning av "Nyckeln" av Sara Bergmark och Mats Strandberg. Du finner utlottningen i Annas bokhörna


Jag läser just nu "Nattsagor för sömnlösa", en debutroman av Johanna Wester.  Det handlar om den 19-åriga Olivia, en Stockholmstjej precis på gränsen till att bli vuxen. Hon har två bästa kompisar, Chris och Pascal och så Josef som hon älskar, fast han är upptagen. Olivia rör sig i Stockholm, längtar bort och längtar till. Olivia vill ha mer av livet, men vet inte riktigt vad.

Jag tycker om boken och känner igen känslan av att inte riktigt veta vart man är på väg och hur starka alla känslor är när man är tonåring. Allt är svart eller vitt och man nöjer sig inte med mindre.
 
 

fredag 22 november 2013

En mellanbok i mitt liv...

Oh, så ljuvligt  med lördag! Den är hett efterlängtad här. Nu vaknade H klockan fem, pigg som en mört, inte kul. Men det gjorde att vid sju satt jag i sängen, drack morgonkaffe, stickade och lyssnade på P1-dokumentär vilket var rätt mysigt. Om en timme ska jag bege mig mot tåget för en heldag i Stockholm med mina systrar. Det ska bli jättekul. Lite dålig planering insåg jag dock att det var när jag kollade finanserna imorse. Lönehelgen om en vecka hade kanske varit bättre.

"Mannen som glömde sin fru" av John O`Farell gav mig blandade känslor. Jag tyckte att författaren staplade roligheter på varandra så att det blev för mycket. Å andra sidan kom jag på mig själv att skratta så att jag blev tårögd när jag läste ett avsnitt om hur huvudpersonen, som ju glömt precis allt om sitt tidigare liv, ska ha sex för första gången efter minnesförlusten. På slutet förstår man att boken har ett filosofiskt syfte och att det är meningen att man ska fundera på betydelsen av arv och miljö och hur våra erfarenheter påverkar vår personlighet. Jag tycker att ämnet är intressant, men kunde ha varit smidigare presenterat. Jag önskar att O`Farell hade struntat i att försöka göra det så roligt så hade det kanske blivit mer kul.

onsdag 20 november 2013

November rullar på. Det är mörkt och regnigt ena dagen och mörkt och kallt den andra. Men man vet i alla fall att mörkt är det. Idag skulle Selma Lagerlöf ha fyllt 155 år, det är ju något att fira. Jag har roat mig med att rätta engelskläxor ikväll och känner mig helt uppåt för att mina elever har gjort så bra ifrån sig. De har fått en skrivuppgift där jag uppmanade dem att utmana sig själva och skriva så mycket de bara kunde. Och, jisses, de tog mig på orden. Sådant värmer ett frökenhjärta!
 
 
 

söndag 17 november 2013

I  "Mannen som glömde sin fru" känns det som att syftet är att visa hur det går när man stagnerar i sitt liv, sitt äktenskap, ja överhuvudtaget går vilse i sina relationer. Vad händer om man plötsligt får upp ögonen och ser sitt liv i ett nytt ljus? För en massa år sedan deltog jag i ett jämställdhetsprojekt där ett av vår lärares favorituttryck var "att byta glasögon", lite samma sak. Jag förstår och uppskattar syftet med boken. Vem skulle inte behöva öppna ögonen på vid gavel och se sitt liv i ett nytt ljus någon gång emellanåt?! Men, jag irriterar mig alltid när författaren har ansträngt sig för att vara rolig och här får jag den känslan ibland. Inte hela tiden vill jag dock påpeka. Det är klart att det kan uppstå komiska situationer när en person glömt allt, till och med vem han själv är. Och ibland blir det kul, till exempel i början när huvudpersonen ligger på sjukhus och tvingas dela rum med en oerhört irriterande och komisk man, men ibland blir det bara krystat. Eller, jag vet inte, kanske är jag ovanligt kritisk efter att ha läst en väldigt bra bok i en helt annan genre alldeles nyss. Eller så har jag bara svårt att identifiera mig med en medelålders halvalkoholiserad drummel till karl. Fast jag brukar kunna identifiera mig med nästan vem som helst i en bok, så jag vet inte. Läser vidare med en kluven känsla.

lördag 16 november 2013

Lördagsmys

Mer lördagsmys än vad det är här i soffan just nu kan det inte bli. Vi har lånat en kusin på övernattning och nu sitter vi här med pyjamasar, lördagsgodis, mystäcken, tänt ljus och "Doktor Snuggles" på tv:n. Det gäspas ganska högljutt men ingen är trött, precis som det ska vara en lördagskväll.
Jag har införskaffat årets första julklapp idag, en bok såklart. Eftersom jag vet med bestämdhet att mottagaren av gåvan inte läser den här bloggen kan jag avslöja att det är

Det är en fantastisk kartbok som inte bara visar kartor utan också en massa spännande fakta om vad som finns under marken, t ex diamanter, var det finns pirater, dinosauriefynd och sådant.

fredag 15 november 2013

Jag ska verkligen inte tråka ut er med mig och mina tänder...Men, följetongen fortsätter...Igår kom jag på fel tid, har ingen aning om det var jag som hörde fel eller om de sa fel till mig, men nu har jag fortfarande rotfyllningen kvar att göra och kommer att få åka dit två gånger i december. Är inte så glad.

Det värsta när man har läst en riktigt välskriven och bra bok är att det som kommer efter ofta känns så blekt. Just nu är det exakt det jag har råkat ut för. Igår, efter att "Tio saker jag lärt mig om kärlek" av Sarah Butler var avslutad så började jag med "Mannen som glömde sin fru" av John O´Farell, en något glättig historia om en man som drabbas av total minnesförlust. Han upptäcker så småningom att han är mitt i en skilsmässa men när han träffar sin exfru så blir han blixtförälskad, igen. Den är inte dålig, men den går inte att jämföra med Sarah Butlers bok som är en av de bättre jag har läst i år.


onsdag 13 november 2013

tandvärk och debutant

Jag har en ond tand och jag har väntat i veckor på att få gå till tandläkaren. Efter en hemsk natt med tandvärk så fick jag, för rätt länge sedan, komma till "Uppsalas chef över rotfyllningar". Det kändes mycket bra och lugnande och tandläkaren i fråga var mycket trevlig och proffsig. Jag fick två nya tider då han skulle fixa tanden. Men, när det var dags så var han sjuk och det blev ombokat. Sådant händer ju och även om jag hade haft känningar så var det ingen katastrof. Efter ytterligare tre veckors väntan så var det så äntligen dags, hade tagit ledigt från jobbet och laddat. På bussen dit ringde de och ombokade igen, nu var det salivsugarna som kapsejsat och de fick ge återbud till alla patienter. Då blev jag riktigt arg, dels för att jag börjat få mer ont, dels för att kvinnan som ringde var så otrevlig. Imorgon är det dags för tredje gången. Jag har känt mig lite orolig men tänkt att det kan ju inte misslyckas tre gånger. Ha! trodde jag...På bussen idag ringde de igen och sa att tandläkaren var sjuk, igen. Men nu har jag fått nog och sa att de får skaka fram en annan tandläkare för jag tänker komma ändå. Kanske tänkte receptionisten att det skulle bli lite jobbigt att ha mig där i väntrummet som ett ilsket bi så nu har jag tack och lov fått en ny tid imorgon med en ny tandläkare. Men surt är det eftersom jag måste ta ledigt två timmar mer än vad jag planerat.Pust, nu har ni fått genomlida mina tandbekymmer så nu pratar vi om något roligare (som min mamma brukar säga).

Jag läser just nu en riktigt bra debutant, nämligen Sarah Butler. Hon har skrivit boken "Tio saker jag lärt mig om kärlek". Det handlar om globetrottern Alice som hastigt får åka hem till London eftersom hennes pappa är döende. Man förstår att Alice är en sådan som flyr från det som är jobbigt. Hon vill känna sig fri, men pappans död tvingar henne att stanna upp ett tag. Samtidigt som vi får följa Alice så får vi också lära känna uteliggaren Daniel som har en oväntad koppling till Alice. Berättelsen känns överraskande och oförutsägbar och jag får en varm känsla inombords av den, men jag kan inte säga att det är en feelgoodhistoria. Man får lära känna Alice och Daniel genom olika listor vilket känns som ett fräscht grepp. Jag vill gärna läsa mer av Sarah Butler.

lördag 9 november 2013

Josefine Sundström är ingen ny person för mig. Jag har sett henne på tv och visste att hon är författare. Men "Vinteräpplen" är det första hon har skrivit som jag har läst. Det är hennes debut och utspelar sig på den lilla ön Kaskö i Österbotten. Vi får följa Mari och hennes dotter Tova genom deras fattiga liv, fyllt av förtryck. Mari anses redan som liten som slö och dum. Hennes mamma, Susanna, ville egentligen inte ha henne och Mari får i stort sett ingen kärlek och omsorg under sin uppväxt.När hon är tonåring blir hon själv mamma till Tova som blir hennes ljus i livet. De svåra mönstren är svåra att bryta och Tova gifter sig med en alkoholiserad kvinnomisshandlare.
Jag blev väldigt tagen och upprörd över berättelsen, över hur nära i historien det ändå är, inte ens hundra år bort, och att det finns sådant här förtryck även idag, Det är om sin egen släkt Sundström skriver, även om det är en roman och inte allt är exakt sant. Jag blir också tagen över hur stark livsvilja de här kvinnorna ändå har.
En mycket bra bok!

Veckans bloggjerka

Vad önskar du dig mest av allt just nu som är relaterat till böckernas värld?

Svaret på det är helt klart att få jobba med böcker. I hela mitt liv har jag drömt om det och just nu gör jag det mer än någonsin. Det skulle kunna vara att jobba på bibliotek eller i bokaffär. En annan bokjobbardröm är förstås att skriva böcker, eller jobba på bokförlag. De senaste veckorna har jag engagerat mig i vårt biblioteksprojekt på skolan. Vi har dels genrebestämt böckerna, dels bytt lokal och omorganiserat hela biblioteket. Varje stund där nere i skolbiblioteket har varit som en ren energikick. Jag drömmer också om att involvera barnen i olika läsprojekt, att inspirera eleverna till läsning. Tja, ni förstår säkert hur tankarna går...

torsdag 7 november 2013

Vi älskar verkligen vårt dagis! Nu är det ju så att vi älskade vårt förra dagis också i och för sig, men på ett helt annat sätt. När H började i höstas så jobbade personalen stenhårt på att lära känna honom och ta reda på vad han gillar att göra.Trots att det är 23 barn på drygt tre vuxna så lyckas de vara lyhörda och entusiastiska. När barnen får idéer, vilket i alla fall vår fyraåring inte lider brist på, så hakar personalen på. För någon vecka sedan hittade de en död fågel när de var på utflykt. Vips så blev det begravning på gården och H har visat den lilla stenen i rabatten med skriften
                                HÅR LIGGER FÅGELN, DÖD OCH BEGRAVD
och berättat med allvarlig stämma hur det hela gick till.
Imorse vid frukosten fick jag veta historien om den lilla grisen Lindbom som undersökte skeppet Vasa. Jag förstod att det här var något riktigt spännande de hade läst och pratat om på dagis. När jag avslöjade att skeppet Vasa finns på riktigt och att man kan åka till ett museum och titta på det så blev H våldsamt imponerad och nu har vi bestämt att vi ska göra ett muséebesök så fort vi kan. lite besviken blev han kanske över informationen att grisen Lindbom inte kommer att vara där, men å andra sidan kan man ju inte få allt.

måndag 4 november 2013

Fredagens bokjerka var en fråga om boktrailers och jag har kollat runt på de andra bloggarnas inlägg men eftersom fenomenet är helt nytt och okänt för mig så hade jag svårt att komma med en åsikt. Personligen fastnar jag sällan för reklam när det gäller böcker. En sak är att läsa andras synpunkter och sammanfattningar, men reklam säger inte så mycket tycker jag.

 "Andra liv än mitt eget" av Emmanuel Carrére är en högst personlig bok som inleds med hur författaren och hans familj hamnar mitt i Tsunamikatastrofen. De klarar sig men påverkas naturligtvis av omgivningens förluster. Kort efter att de kommit hem råkar de ut för en annan katastrof. Carréres svägerska dör i cancer. Det blir mycket tankar om livet och döden. Carrére bestämmer sig för att skriva en bok om händelserna och personerna det drabbat. När han berättar om sin svägerska som varit domare så handlar det plötsligt om Frankrikes rättsystem, klassamhället och rättvisa. Då blir det en annan typ av bok på något sätt. Inledningen med dödsoffer, försvunna anhöriga och den stora chock alla hamnade i efter Tsunamin gjorde mig ledsen och jag mindes plötsligt mycket tydligt hur det var, även om jag inte drabbades personligen.
Jag tycker det är intressant att läsa om hur samhället fungerar i andra länder och Frankrike är ett land som jag har ganska många förutfattade meningar om och det känns bra att läsa lite om hur det är från en som lever mitt i det, även om det naturligtvis endast är en persons syn på det hela.

onsdag 30 oktober 2013

LasseMaja

Tänk att nu är det plötsligt två dagars höstlov! Tyvärr är H fortfarande sjuk så vi kanske missar en trevlig kompislunch imorgon, men så kan det ju vara. Efter en mardrömsbussresa till jobbet, som tog en och en halv timme i stället för 35 minuter (bussen havererade) så har jag haft en fantastiskt mysig kväll med mina två åttaåriga syskonbarn. Vi har ätit på restaurant och sedan sett nya LasseMaja- filmen på bio

Båda barnen tyckte att filmen var jättebra, lagom spännande, rolig och läskig. Enda synpunkten var att Maja minsann aldrig har haft rosa hår förut och att det inte var riktigt okej att ändra på hårfärg bara så där...
H har skrällhosta och feber och jag är hemma med honom i väntan på att farmor kommer hit och tar över. Så hans höstlov blir längre än vi tänkt...

"Dagboken från imorgon" är Cecelia Ahearns hyllning till böcker. Det handlar om den 16-åriga Tamara som alltid fått vad hon vill ha. Hon bor med sina föräldrar i ett superlyxigt hus. Familjen verkar ha oömt med pengar och Tamara behöver aldrig ta hänsyn till någon och något. Men, en dag inträffar katastrofen. Tamaras pappa tar livet av sig och det är Tamara som hittar honom. Det visar sig att pappan är i konkurs och från den ena dagen till den andra förlorar familjen sitt hus. Mamman och Tamara åker till en moster och morbror som bor på landet och lever ett helt annat liv än de är vana vid. Allt är pest tycker Tamara och hon vill bara därifrån. Men, så hittar hon en dagbok och får rådet att skriva i den. Och så sätts bollen i rullning. Som vanligt när det är Cecelia Ahearn som har kokat ihop det hela så är det lite magi inblandat. Annars är det spänning, kärlek och lite om hur man ska leva på bästa sätt.

måndag 28 oktober 2013

Träning och tårar

Tänk om alla dagar var så här...Eleverna har höstlov och jag och syfröken har varit i biblioteket hela dagen. Efter att jag åkt hem i fredags bestämdes hastigt och lustigt att biblioteket ska byta plats med en fritidsavdelning. Det kommer att bli jättebra och alla parter är mycket nöjda. Men, det blev en del jobb förstås. Vi har tömt bokhyllor, sorterat och klassificerat böcker, packat i kartonger som sedan skulle bäras till det andra rummet. Några av barnen på fritids kom och hjälpte till och de har jobbat som djur! De ville aldrig sluta och blev nästan lite upprörda när vi sa att de var tvungna att äta lunch. Deras entusiasm får mig att tänka att vi kanske borde låta barn få vara lite mer delaktiga i olika sysslor och ge dem mer ansvar.
På hemvägen, efter att ha gymmat med min syster, satt jag på bussen och skulle bara läsa lite i "Amerikauret". Helt plötsligt hände en så fruktansvärt sorglig sak i boken som jag inte var beredd på vilket gjorde att jag satt där och grät på bussen. Och inte grät jag på ett diskret och vackert sätt med lite glansiga ögon, nej då. Det var snörvel och snor. Och rätt som det var slog det mig att jag hade musik i lurarna så även om jag själv inte hörde snyftningarna och snörvlet så betydde inte de övriga i bussen gick miste om det. Hm...Undrar vad de tänkte?

lördag 26 oktober 2013

Bricken

Det är en lugn och skön lördagseftermiddag. Jag startade dagen med att klippa mig och sedan gå lite ärenden  på stan, ingen dum start på dagen. Nu är det nystädat här, mina pojkar har cyklat iväg till affären och jag har plötsligt en kvart då jag kan göra vad jag vill ,eller ingenting. Vi ser fram emot kusinbesök om ett par timmar. H har väntat sedan i torsdags...

Jag blev så inspirerad av mitt eget blogginlägg i torsdags att jag tog mig själv på orden och satte igång med fjärde delen i serien om Bricken; "Amerikauret" av Vibeke Olsson. Bricken är nu trettio år, har sex barn med Natan och kämpar mot fattigdom och Natans perioder då han inte kan låta bli att dricka. Det handlar om fackföreningar, trösten i religionen och livet i stort och smått. Jag undrar just vad Bricken skulle ha sagt om samhället idag. Allt det hon och människorna runt omkring henne kämpade för; rösträtt, rätt att organisera sig i fackförbund, mat och drägligt husrum håller vi på att ta bort. Och det har inte gått mer än drygt hundra år.

fredag 25 oktober 2013

Halloweenjerka

Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?

Alltså, det här är jättetråkigt, men nej, inget speciellt Halloweentema. Däremot ser jag framför mig två lovdagar då jag kanske hinner läsa lite mer än vanligt.
 

Men OM jag skulle ha satsat på Halloweentema så hade det nog blivit

'
 
 Av :Julia Donaldson och Alex Scheffner


 

torsdag 24 oktober 2013

Nu har jag fått nog!

För andra dagen är jag hemma med ont i magen, men eftersom jag känner mig betydligt bättre idag så blir det jobbet imorgon, och tandläkaren. Urk, en rotfyllning är mycket långt ifrån hur jag vill inleda helgen, men vad gör man?
Nu när jag är hemma har jag suttit och slösurfat på nätet. Jag blir gråtfärdig när jag läser om allt elände. På Facebook kan man nu gå med i Matkassen , som förmedlar kontakten mellan dem som behöver hjälp med mat kläder och liknande till sig och sina barn och dem som vill hjälpa. Det som gör mig arg, ledsen och uppgiven är inte att sidan finns utan att den ska behöva finnas! Varför ska dessa människor som har det tillräckligt svårt på alla sätt dessutom behöva be andra, mer lyckligt lottade, om hjälp och vara tacksamma för den hjälp de får?! Vart är vi på väg? Varför är vi inte rädda om det samhälle där ingen ska behöva vara hungrig och otrygg? Jag får ännu mer ont i magen när jag tänker på att jag och min familj, som har det bra, sparade pengar på banken, ett fint hus och kan unna oss ganska mycket av det vi vill ha, bara är en långtidsjukskrivning ifrån att vara den där som måste böja ryggen och be om andras välgörenhet. Om man undrar hur det känns att vara en av dem som får krypa så kan man ju alltid läsa Vibeke Olssons serie om Bricken som inleds med "Sågverksungen",

onsdag 23 oktober 2013

Jag har avslutat Alice Munroes bok "Nära hem" som innehåller noveller från tre av hennes tidigare böcker; ""Äpplen och apelsiner", "Kärlekens vägar" och "Jupiters månar", och kommer absolut att läsa mer av henne. Om man ska hitta en gemensam nämnare i berättelserna så är det nog känslan av att vilja förändra och gå iväg. Det handlar om att leva i förhållanden som gnager på ett eller annat sätt.  Naturligtvis är det svårt att säga så mycket om en person som just fått Nobelpriset (jag drabbas av formuleringsångest) men jag tycker om hennes sätt att skriva, att det är vardagligt men ändå intelligent och handlar om stora livsfrågor.

fredag 18 oktober 2013

Ha en skön fredagkväll!                                            http://bookporn.tumblr.com/

Så jerkar vi lite igen...

Finns det några författare som du tycker sticker ut (eller som du beundrar mer än andra) när det gäller deras sätt att skriva?

Min absoluta favoritförfattare just nu är Melina Marchetta. Hon är en australiensk ungdomsförfattare som har skrivit sju böcker (om jag inte minns fel) varav två finns på svenska; "Jellicoe Road" och "Francesca". Marchetta har en berättarstil som gör att det inte går att sluta läsa. Båda hennes böcker, som jag läst fick mig att gråta och skratta och jag kände själen sjunga. Vad som gör det så bra kan jag inte förklara, men jag önskar hett att jag skulle kunna åstadkomma något liknande. Jag tipsar folk jämt och ständigt om hennes böcker och tycker att det är synd att många inte läser henne på grund av att det är ungdomsböcker. Man går miste om en fantastisk läsuppleve när man nobbar henne.

En annan författare som jag måste beundra är J K Rowling. Sedan Harry Potter dök upp i bibliotekshyllorna så har en massa pojkar kommit igång att läsa böcker. Som lärare kan jag bara tacka och buga, Hon har ju också banat väg för en hel genre som faktiskt gör att barn läser på ett helt annat sätt än de gjorde tidigare!

tisdag 15 oktober 2013

bibliotekswannabe

Vår skola älskar arbetsgrupper. Det finns grupper för allt;ledningsgrupp skolgårdsgrupp, friskvårdsgrupp, elevhälsoteam (varför det kallas team och inte grupp vet jag däremot inte), antimobbningsgrupp hade vi också tills det plötsligt visade sig att det inte var så bra med just den gruppen, ...
Jag älskar inte grupper. Men nu har jag ändå hittat en som jag frivilligt och glatt hoppat med i och där jag entusiastiskt deltar, nämligen biblioteksgruppen. De ivrigaste deltagarna är jag och textilläraren som tillbringar all ledig tid numera med att märka och sortera böcker och fundera ut aktiviteter som ska inspirera till läsning. När jag fnular runt därinne på eftermiddagarna så unnar jag mig att låtsas att det är mitt jobb. Det är väl bara att erkänna att jag är en bibliotekariewannabe och därför är det kanske inte otippat att jag har ställt mig i kö på biblioteket på boken  "Biblioteksstereotypen i populärkulturen" av Richard Ohlsson.

måndag 14 oktober 2013

En helt vanlig måndag...

Det bästa med måndagar är att när de äntligen är över så är det en hel vecka till nästa. Hm, nu har det här, trots allt, varit en ganska bra dag med tanke på att det är just måndag, men ändå...
När jag läst klart "Arseniktornet" så insåg jag att det där med att Malie var en medelmåttig kabaréartist kanske inte stämde riktigt. Hon beskrivs som ett löfte, som en beundrad artist som trollband publiken. Så, som i det verkliga livet så finns det olika sidor av allt.

Jag har nu börjat med novellerna i Alice Munroes "Nära hem". Är själv lite förvånad och inte så lite nöjd över att vara så snabb att läsa nyaste nobelpristagaren. Hon är lättläst och lättillgänglig utan att vara ytlig. Novellerna berör det alldagliga livet på ett sätt som gör en intresserad.
Tyvärr var jag inte snabb nog att anmäla mig till  läsecirkeln som Och dagarna går... bjudit in till. Men, jag tänker ändå läsa boken.

T och H har jobbat hela kvällen med att montera den nya soffan som vi inhandlade igår. Det går som en farsot i släkten. Vi är den tredje familjen som under hösten hamnat i sofftankar. Så kan det gå.

fredag 11 oktober 2013

Bra val av kommittén!

Valet av Nobelpristagare känns helt rätt. Visserligen har jag ännu inte läst Alice Munroe, men jag har faktiskt en av hennes böcker på natttygsbordet. Roligt när det är en författare som faktiskt är lite "inne" och som folk känner till.

Jag har hoppat på  Och dagarna går...:.s bokcirkel där det ska läsas Munroe. Det ser jag fram emot, bara jag får tag i boken.

Jag har snart läst klart "Arseniktornet". Precis efter mitt förra inlägg kom jag in på Mogens historia. Hans förflutna var inte alls vad jag trott och det var intressant läsning. Nu handlar det om Amelie, eller Malie. Hon är fortfarande svår att tycka om, även om det är lättare att förstå hennes handlingar när man vet var hon kommer ifrån. Anne B Ragde är verkligen skicklig på att beskriva de olika personerna och deras liv på ett levande och trovärdigt sätt. Fantastisk bok!

tisdag 8 oktober 2013

I "Arseniktornet" får man följa tre generationer kvinnor, deras liv, tillkortakommanden och strategier för att hitta sin plats i tillvaron. Besvikelsen och saknaden av kärlek i livet påverkar nästa generation och på så sätt förs bitterheten vidare. Vi får lära känna den medelmåttiga cabaretartisten Amelie som drömmer om att bli stjärna i början på 1900-talet. Genom att gå sängvägen hoppas hon på stjärnrollen. Men, hon blir med barn och slutar som hemmafru. Hennes dotter,Ruby,  som fått skulden för allt elände som någonsin inträffat mamman, växer upp med ett hat som styr hennes liv och som i sin tur påverkar relationen med dottern Therese.
Det här är den Anne B Ragde som jag förväntade mig, men inte riktigt hittade i "Nattönskningen". Hon väver ihop de olika levnadsödena på ett sinnrikt sätt och jag kan inte låta bli att tycka synd om personerna, även om Amelie, eller Malie som hon använder som artistnamn, är en svår person att känna sympati med.

söndag 6 oktober 2013

Oktobertips

Efter en dag i höstrusk, med familjegympa för mig och H, lunchgäster och hemmapyssel så fick jag plötsligt ett sådant behov av att skriva en liten lista, vilket kan ha att göra med att det väntar en tvätt i maskinen som ska hängas... Hm...så, medan jag väntar på att T ska hänga tvätten så knåpar jag ihop en lista med mina bästa tips för en dag på soffan i oktober
  • Jellicoe Road (Melina Marcetta)
  • Francesca (Melina Marcetta)
  • Rosengädda nästa! (Emma Hamberg)
  • Larma, släcka rädda i Rosengädda! (Emma Hamberg)
  • Då tänker jag på Sigrid (Elin Olsson)
  • Mrs Angels tårtbageri (Gaile Parkins)
  • Vi kom över havet (Julie Otsuka)
  • Dagarna med farmor (Frédérique Deghelt)
  • Zarités frihet (Isabel Allende)
  • Arseniktornet (Anne B Ragde)

lördag 5 oktober 2013

På jobbet i veckan pratade vi om återhämtning, hur man fyller på batterierna och orkar igenom tuffa tider. Idag har jag verkligen fyllt på. I ett par timmar på eftermiddagen låg jag på sängen, läste med regnet som smattrade mot rutorna som bakgrund. Mycket skönt.
Jag har just börjat läst Anne B. Ragdens "Arseniktornet". Det gick mycket lättare att komma igång med den än hennes "Nattönskningen". Återkommer till handlingen när jag hunnit läsa lite mer.

Uppsala kommun skickar varje år ut presentkort till alla fyraåringar så att de sedan kan gå till ett bibliotek och välja en gratisbok. Jag har följt med syskonbarn när de hämtat böcker tidigare och idag var det H:s tur. Han kom stolt hem med "Bockarna Bruse på badhuset" av Björn Rörvik. Inte för att skryta men han har god smak, sonen min. Den var ju superbra, man förstår varför den är utsedd som årets bästa bilderbok 2012 av Bokjuryn, Fantastiska bilder med detaljer i klass med Sven Nordqvists bilder, fast på ett helt eget sätt. Och vem har inte stött på det taskiga trollet i kön till rutschkanan..?





fredag 4 oktober 2013

Bloggjerka

Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det!

Oh, det finns så många bokmiljöer jag skulle vilja besöka. Den här gången ska jag inte välja "Lilla huset på prärien"eller "Anne på Grönkulla", som jag alltid skriver om vid de här tillfällena. Nej, i stället väljer jag England på 1500-talet som Philippa Gregory beskriver så målande i sina historiska romaner.  Eller varför inte de olika världarna som Lyra besöker i "Guldkompassen" av Philip Pullman...
I somras när vi var i Skåne hamnade vi av en slump i Wallanders fotspår. Det känns kul att kunna säga att man gjort den turen, men det är väl kanske inte så upphetsande i övrigt.
Och, jo det är klart att jag skulle kunna tänka mig att besöka Harry Potters värld.

Sist jag skrev var det lördag och nu har det redag gått en vecka! Vad hände?! Förra helgen var riktigt mysig. Vi plockade bort stödhjulen på H:s cykel och precis som jag misstänkte så kunde han cykla utan problem. Grannarna undrade kanske lite vad vi pysslade med när vi svischade förbi för femte gången. H tycker fortfarande att det är lite läskigt att vara själv utom synhåll från huset så jag eller T fick cykla bredvid när vi for runt kvarteret. Redan på andra varvet började den stolta fyraåringen göra cykeltricks, typiskt.Sedan hade vi middag med mina systrar med barn. Den ena familjen sov till och med över, till vår stora lycka.
Igår var jag och systrarna på Stadsteatern och såg Hamlet. En modern variant med ölburkar, rymdvarelser och zombies. Kritiken i tidningen var inte så översvallande men vi tyckte att den var grymt bra.Det känns som att det nog kommer att ta ett par dagar att fundera på olika delar av föreställningen och symboliken.

Till skillnad från många i min omgivning så njuter jag av hösten, den klara luften, regndagarna då man kan lulla runt inne och mysa.Jag märker också att jag plötsligt hinner läsa lite mer än för en månad sedan. Just nu håller jag på med en gammal Nora Roberts; "Solens diamanter". Den är skriven i början av -90-talet och det märks att språket inte är lika drivet och utvecklat som i hennes nyare alster. Stilen är dock sig lik. Det är första delen i en triologi och man anar upplägget på hela serien redan av baksidestexten. Jude är en 29-årig lärare som vantrivs med livet och flyr till sin farmors stuga på Irland. Där får hon nya vänner, börjar samla på sagor och sägner och hittar sig själv. Naturligtvis finns den snygge mannen där, som fascineras av den vackra men osäkra kvinnan. Och, det vore inte Nora Roberts om det inte fanns lite övernaturliga inslag. Lite kul tycker jag att det är att hon beskriver lyckan över att skriva ner historier. Det känns som att man får en glimt av hennes egen skrivarglädje.

fredag 27 september 2013

Äntligen lördag!

Äntligen lördag och vi var klarvakna i vanlig tid, klockan sex. Är inte det typiskt så säg? Men det är ändå härligt förstås att få ligga och mysa, läsa tidningen och fika i sängen. Idag ska vi testa och ta av stödhjulen på H:s cykel. I ett par veckor har han cyklat utan att egentligen använda dem så vi tror att han är mogen. Igår var det min sista dag i klassen jag tillbringat min tid den här hösten. Stämningen blev lite sorgsen. Nu ska de få en helt ny lärare igen och det är ju alltid jobbigt även om jag säkert tror att det kommer att bli bra. Jag ska återvända till min engelska i femman men jag kommer att sakna "min" klass.

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu, eller det gör det alltid förstås, men mer än vanligt. Jag har svårt att koncentrera mig på djupare litteratur utan håller mig till lättlästa bladvändare som lugnar hjärtat. Emma Hambergs andra del i serien om Tessan i Rosengädda, är perfekt för det ändamålet.

Tessan fick det gamla stationshuset av Jane och känner sig fri och lycklig för första gången någonsin. Hon planerar att öppna resturang och renoverar huset och provlagar mat för fullt med geten Bella som sällskap. Men, som alltid så händer saker som komplicerar tillvaron för Tessan och hennes nya vänner. Och det gamla livet gör sig påmint på ett oväntat sätt...
När boken tog slut var min första tanke; visst måste det komma mer i den här serien?
 

onsdag 25 september 2013

Nattönskningen

Brrr, vad kallt det var idag. Jag blev hastigt och lustigt utkommenderad på friluftsdag hela dagen. Oförberedd som jag var hann jag aldrig leta åt några varma kläder så jag har frusit som en hund. Den här veckan går till historien som usel på flera sätt så här krävs det tröst! Jag for hem direkt efter dagens vedermödor, bäddade ner mig under ett härligt täcke och började läsa Emma Hamberg. Hennes böcker är som medicin vid sådana här tillfällen.

I helgen läste jag klart Anne B Ragdes "Nattönskningen". Jag tyckte mycket om hennes serie som inleddes med "Berlinerpopplarna" så jag har sett fram emot denna. Den första tredjedelen av boken tog mig en vecka att komma igenom. Det  handlar om Ingunn, en 39-årig journalist. som avverkar män på löpande band. Hon lever livet helt på sina villkor, blandar aldrig in känslor i sina förhållanden och är stolt över att hon kan få alla män hon vill ha i säng. Hon gör alltid slut först för att vara säker på att ingen ska hinna tröttna på henne. Och det var där jag tyckte att det blev en aning tråkigt. Efter att ha fått höra om ett antal av hennes erövringar så kändes det som att det vore på tiden att komma vidare i berättelsen. Egentligen var det nog när det bara var cirka hundra sidor kvar som jag fångades av intrigen och det började hända saker. Jag anade att det gömde sig saker i det förflutna som påverkade Ingunns beteende och det hade jag velat veta mer om. Kanske kommer det i en annan bok?Nu vill jag ändå säga att boken var bra och jag är nöjd att jag har läst den, men om jag hade varit lite mer otålig så hade jag nog gett upp efter de första 75 sidorna.

måndag 23 september 2013

Idag har jag haft en uselt usel dag! Allt som skulle kunna gå fel har gått fel Jag har sprungit efter bussar, missat två stycken, och bara längtat efter att få komma hem och lägga mig på soffan.
Det enda som kan pigga upp mig nu är Supermom

fredag 20 september 2013

Bloggjerka

Läser du helst standalones eller serier?

Jag gillar serier och umgås gärna med karaktärerna under en längre tid. Fast jag läser sällan alla böcker i en serie i ett svep. Jag tar oftast något annat emellan för att sedan återvända efter ett tag. Det känns lite som att hälsa på vänner och släktingar med jämna mellanrum.
Samtidigt har jag inget emot att läsa standalones. Vissa historier mår bäst av att avslutas i tid och jag kan vinka av dem utan att vilja läsa mer.
Ofta kan det också kännas välbekant med böcker av en viss författare, även om det inte är en serie. Min nya favoritförfattare Melina Marchetta är en sådan, de två böcker av henne som jag har läst har samma stil utan att påminna om varandra.







tisdag 17 september 2013

Melina Marchetta

Det finns två böcker på svenska av Melina Marchetta; "Jellicoe Road" och "Francesca". Båda böckerna är fantastiskt bra! "Jellicoe Road" skrev jag om i juli.  "Francesca" handlar om den 16-åriga Francesca som just bytt skola och inte trivs det minsta. Hon är arg på sin dominerande och karismatiska mamma som bestämmer allt. En dag händer det som inte får hända ; mamman kliver inte upp ur sängen. Hon har drabbats av en depression och hela familjen hamnar i kris. Francesca har alltid känt sig i skuggan av sin karismatiska och dominerande mamma och när mamman plötsligt bara ligger i sängen och inte förmår något alls blir det totalt kaos inom Francesca. Men vännerna visar sig finnas där man minst anar det. I båda Marchettas böcker hittar huvudpersonen en inre styrka och kraft och visar sig vara mycket mer omtyckt och viktig för andra än vad hon kan föreställa sig. Åh! Jag blir så frustrerad för det är så svårt att berätta om de här böckerna på det sätt de förtjänar! Det är så bra, men så svårt att beskriva! Jag kan bara säga: LÄS!

söndag 15 september 2013

så var det söndag igen...

Varför ska helgerna behöva gå så fort?! Den enda lilla ynkliga trösten är att veckorna också försvinner i samma tempo. Jag tänker ibland att jag skulle vilja kliva in i en bubbla där tiden stannar upp och bara andas ett par kilo. När jag läser en bra bok så hamnar jag på ett  sätt i den bubblan, kanske är det därför jag , på ett för vissa ologiskt sätt, måste läsa mer ju mer stressad jag är?
Jag önskar att jag kunde ta mig i kragen och skriva mer också för det har samma effekt som läsningen, ibland.
Hm, så till veckans böcker då.
Nora Roberts är ingen författare som överraskar på något sätt och ganska ofta känner jag att det inte ger speciellt mycket till själen att läsa henne. Men så ibland är hon precis vad jag behöver; romantik, en lagom dos spänning kryddat med vardagsproblem som alltid går att lösa. Den här veckan har jag läst hennes "Värdshuset" och det har passat mig precis. Behöver nog inte ens gå in på handlingen mer än att det är första delen i en ny triologi. Det enda lite nya greppet(i alla fall för mig) är att man får följa mannens tankar och känslor mycket mer än kvinnans och det tycker jag var uppiggande även om det inte på något sätt revolutionerade berättelsen.

En mycket intressantare bok som jag också läst är "Francesca" av Melina Marchetta, författaren till den fantastiska "Jellicoe Road". Men den skriver jag om lite senare.

fredag 13 september 2013

Så var det fredagsjerka igen

Om du skulle skriva en bok skulle den i så fall utspela sig:

Hm, det beror på...Jag har flera bokidéer. Jag har en historia som skulle utspela sig parallellt i en fiktiv värld och den verkliga. I en annan berättelse skulle handligen vara på ett litet ställe, kanske i  en liten by som den där jag själv kommer ifrån. Min slutsats efter att ha läst om att skriva böcker är att om man ska skriva om verkliga platser så ska man se till att man vet vad man pratar om, antingen genom ordentlig research eller genom att man är väl bekant med platsen. Och eftersom jag blir trött av tanken på research så får det bli den värld jag känner till eller ett eget universum där bara jag själv vet vad som är rätt och fel.

torsdag 12 september 2013

Hittat på Book Porn..


 
 
 
 
Min nya favoritsida...
 
Både jag och H blev lite uppspelta imorse när vi tänkte på att det är fredag imorgon! Det har varit en lång vecka och nu längtar vi väldigt mycket efter T som jagar älg.Han kommer hem på lördag och sedan är ordningen återställd. Ibland är det bra att vara ifrån varandra så att man kommer ihåg att längta lite

Så, man får trösta sig med bra böcker och tv-serier. Jag följer just nu den norska serien "Halvbrodern" som handlar om Barnum och hans familj. Halvbrodern Fred har varit försvunnen i tio år och Barnum letar efter honom. Samtidigt som han letar så skriver han om sin uppväxt och historia. En klart sevärd berättelse som baserar sig på boken med samma namn av Lars Saabye Christensen, Boken finns förstås på min "att läsa-lista".

onsdag 11 september 2013

barndeckare

När man vill fånga sin klass med en spännande bok så funkar Laura Trenter nästan alltid. Treorna jag umgås med på dagarna är inget undantag. Det är riktigt spännande. Julians pappa är polis och en dag blir han skjuten av någon i ett mc-gäng. Han klarar sig, men Julian känner att han måste ta reda på vem i gänget som sköt. Polisen kan inte bevisa vem den skyldige är och släpper därför alla misstänkta.
En kväll försvinner Julians lillasyster Rebecka och Julian ger sig ut för att leta. Han misstänker att mc-gänget kidnappat Rebecka som någon slags hämd och han gömmer sig  vid deras hus för att spionera. Problemet är bara att han blir hittad av gängmedlemmen Jim. Jim verkar snäll men Julian känner sig ändå inte säker på honom. Tillsammans med honom hittar Julian sin syster. Frågan om vem som sköt Julians pappa kvarstår dock...

måndag 9 september 2013

Vi har en lite trist vecka eftersom vi har skickat T på älgjakt. Han har det bra, blir ompysslad av sina svärföräldrar, får sitta på en stubbe och lyssna på skogen medans vi får jobba och slita. Jag tröstar mig med att komma ikapp alla svt.play-serier som jag inte hunnit se, läsa och gå och lägga mig tidigt.

Jag har just avslutat  "Den vita drottningen" av Philippa Gregory. För den som läst hennes historiska romaner så väntar egentligen inget nytt. Det handlar om den fascinerande drottningen Elisabeth Woodville som befann sig mitt i kampen om den engelska kronan på 1400-talet. Philippa Gregory vet hur man beskriver den medeltida miljön så att man känner sig där. "Den vita drottningen" är första delen av en triologi.

fredag 6 september 2013

Jag firar höstens ankomst med att börja bloggjerka igen!

Vad skulle du göra om du plötsligt blev fem miljoner kronor rikare?

Oh, vilken härlig fråga!
Jag skulle säga upp mig från jobbet omedelbums, starta en bokaffär och börja skriva på riktigt på min egen roman! Dessutom skulle jag nog resa med familjen på någon riktig långtur och skänka bort pengar till de som behövde.
Hm, ja, jag skulle förstås kunna komma på en hel del annat kul också men det kanske räcker.

torsdag 5 september 2013

Stad av skuggor


Jaha, så var det snart fredag igen! Min syster, systerdotter och jag var på bio igår och såg filmatiseringen av "Stad av skuggor". Vi var rörande överens om att boken var bra när vi läste den i somras och  det var spännande att se vad de skulle göra av historien i filmatiseringen. Jag tyckte att det var lite för mycket slagsmål på bekostnad av intrigen. Specialeffekterna var snyggt gjorda och jag var tacksam över att veta vad som skulle hända, annars hade jag nog faktiskt tyckt att det var lite läskigt. På det stora hela var vi alla tre nöjda med filmen och tyckte det var roligt att ha sett den även om det kanske inte var något  mästerverk.En rolig bonusdetalj är att huvudrollsinnehavaren; Lily Collins är dotter till musikern Phil Collins.

söndag 1 september 2013

Söndag eftermiddag och vi är lite loja idag. Hela familjen är förkylda och lite kinkiga. Igår kväll var vi på kräftskiva med hela grannskapet så nu har vi träffat en hel del av våra nya grannar. Det var mycket trevligt. Just nu har H besök av sin kusin och de leker sin favoritlek, drakunge. Ungen har legat rätt länge i ägget (ett täcke) men har nu äntligen kläckts. För tillfället ligger den och gnyr, invirad i sina vingar (samma täcke) och väntar på råttfrukost som mamman ska komma med. Det är fascinerande och sitta och smyglyssna på alla turer.

Jag är just nu utlånad på jobbet till en trea och där läser jag högt, som jag ju alltid gör. Vi har hittat en bra bok som jag kan rekomendera;

Det handlar om Abbe som är på sommarlov hos sin morfar och mormor, som vanligt. Där har hon sina bästa vänner och allt skulle vara frid och fröjd om det inte vore för att hon är livrädd för insekter, inte så bra när man befinner sig i en liten västerbottnisk by, som hon gör. Mormodern beslutar sig för att bota sitt barnbarns fobi och sammanför henne med sin kollega på biblioteket, insektsamlaren Sven. Abbe och hennes vänner blir bjuden på picknic hos Sven, i rummet där han förvarar sin samling. Men, Abbe vänder i dörren och de andra får ha sin picknic utan henne. Som kompensation bestämmer hon sig för att skaffa den åtråvärda dubbelkäftade sågstekeln som present åt Sven. Boken fungerar både som högläsningsbok för lite yngre barn och som bänkbok, ganska lättläst och inte alltför tjock men samtidigt inte för tunn och för enkel.

torsdag 29 augusti 2013

Den här veckan har inte riktigt artat sig som jag tänkt. Det började på måndag kväll med att jag fick tandvärk, rejäl tandvärk. Efter en lång natt, då jag kunnat konstatera att den enda jourtandläkaren i den här stan har semester just nu, så lyckades jag efter ett antal telefonsamtal hitta en tandläkare som hade tid för mig. Till min stora lycka visade det sig att han var expert på rotfyllningar! Igår var dagis stängt så då var jag hemma med H. Han vaknade med skrällhosta och snuva och mitt i dagen slog febern till. Så idag är vi också hemma. Imorgon hoppas jag att vi är tillbaka på banan i alla fall.
En sak kan jag i alla fall konstatera. Att vara hemma och vara sjuk är roligare i hus än en liten lägenhet!

söndag 25 augusti 2013

"Dagarna med farmor" av Frédérique Deghelt, handlar om den 30-åriga Jade som får veta att hennes fastrar tänker placera den älskade farmodern på ett hem för äldre. Utan att egentligen tänka sig för beslutar Jade sig för att rädda sin farmor. Hon hämtar den åttioåriga Mamoune och tar med henne till sin Parislägenhet. De trivs ihop och berikar varandras liv. Jade har skrivit ett romanmanus som hon har skickat till olika förlag men ingen har nappat. Mamoune tar på sig att läsa och hjälpa Jade för att få manuset utgivet. Det visar sig nämligen att Mamoune, eller Jeanne som hon heter, alltid har läst böcker, i smyg eftersom det inte ansågs okej att läsa i hennes familj. Jade upptäcker att hon egentligen inte känner sin farmor så väl som hon trodde.
Den här boken är ingen bladvändare, mer en filosofisk tankeställare. Jag tycker den är bra, men jag kan reta mig på språket ibland. Det flyter inte riktigt tycker jag, Men jag vet inte om det är originalspråket eller översättningen som rår för det. Eller så är det bara berättarstilen som inte riktigt passar mig.

onsdag 21 augusti 2013

dags för en liten novell

Så är vardagen igång igen. Varje morgon klockan sex stapplar jag upp och tänker att jag kommer att dö om jag inte får sova minst en timme till. Den känslan håller i sig ända tills jag sugit i mig en rejäl mugg kaffe på jobbet. Då tittar jag upp, kollar vilka som är där och kan börja tänka på dagens sysslor. Som tur är vet jag ju att den här känslan kommer att ge sig, det är alltid första veckan som är värst. Och nu är det två dagar tills det blir sovmorgon!

Förra veckan läste jag ytterligare en novell, det var ett tag sedan sist. Den här gången blev det "De blå skorna" av Linda Olsson, en vacker historia, helt i stil med hennes andra böcker. Det handlar om hemligheter och om att hitta sig själv, som jag tolkade den.
Huvudpersonen (hm, inget bra ord) åker till Paris för att ta hand om sin pappas begravning. Men vem var pappan egentligen? Varför valde han det liv han gjorde? Om man tycker om Linda Olssons böcker ska man absolut ge sig på den här novellen, lagom att plocka upp på bussen eller någon annan gång när man har en stund över.

lördag 17 augusti 2013

Vi har varit på två dagars kick of och blivit påminda om vad som är viktigt i vårt jobb. Det är lätt att vi  tappar bort det som är lärarens uppdrag emellanåt. Det är möten, omdömen och annat som gör att man inte alltid hinner med barnen ordentligt. Nu hade vi en jättebra föreläsare; Lars Gustavsson, som påminde oss om att det faktiskt är barnen som är i centrum. Varje gång vi gör något ska vi tänka på hur det gynnar våra elever. Rätt självklart kan man tycka, men ändå ganska bra att bli lite påmind.
Idag har vi fullt av kusiner som är här och leker och imorgon ska vi till Stockholm på treårskalas. Och sedan börjar det på riktigt. Jag fick, i måndags, veta att jag ska göra något helt annat än vad jag tänkt mig på måndag, ha helt andra elever i ett helt annat arbetslag och känner mig helstressad över det, men sådant är livet jämt och ständigt. Det är bara att bita ihop, svära lite tyst för sig själv, köra på och tacka gudarna för att man har arton års första skoldag-rutin att luta sig på.

måndag 12 augusti 2013

En ny dag...

Bjurälven rekomenderas varmt! Under sju timmar travade vi drygt en mil med guide. Fokuset låg på växter de tre första kilometrarna. Vi kände igen de flesta eftersom det är våra hemtrakter, men usla som vi är både T och jag på blomnamn så var det kul att bli påmind. Dessutom fick vi berättat för oss om användningsområdena för olika växteroch sådant tycker jag är riktigt kul. Den andra delen av vandringen handlade om den mycket speciella natur som är runt Bjurälven (se länken i mitt förra inlägg) När vi kom hem var jag stel som en pinne. Först gick vi i sju timmar, i ganska sakta mak men ändå, och sedan körde jag tillbaka till mina föräldrar, vilket tog två och en halv timme. Jag drabbades svårt av det jag brukar kalla "pedalfot" som jag får när jag kört långt och spänt gaspedalfoten. Men se det var det värt.

Idag har H varit på sitt nya dagis för första gången. Jag  var med och vi tycker båda att det verkar mycket lovande. En superfin gård, utedag varje vecka, snickarbod, bra personal och snälla barn...H kan tänka sig att gå dit imorgon också vilket ju känns positivt.

Dagen efter Bjurälven var det dags för tågresa söderut igen. På tågen läste jag "Baddaren" av Emma Hamberg, en lagom lättsmält historia om konstnären Emma som lever med sin 30 år äldre man Pelle i ett slott  på Hjortholmen. Hon är missnöjd och trivs inte med sitt liv. Hon känner sig i skuggan av sin mer berömde man och kreativiteten är på noll. Så bestämmer hon sig för att starta en simskola för vuxna. Under två veckor ska eleverna bo i slottet, få äta god mat och lära sig simma, Det dyker upp tre elever men ingenting blir naturligtvis som någon har tänkt sig. När kursen är slut har världen vänts upp och ner för alla inblandade. Det var en småtrevlig historia om än inte lika bra som "Rosengädda nästa!".

onsdag 7 augusti 2013

Imorgon är det en spännande dag. Jag och T ska gå den guidade turen längs Bjurälven, fyrtioårspresenten till T från svärföräldrarna. Enligt väderprognosen kan vi förvänta oss lite mulet och svalt väder men inget regn.

Jag uppskattar mycket den nya typen av fantasy. Är det månne J.K Rowlings förtjänst att det numera är parallella världar där trollkarlar, häxor och vampyrer lever mitt ibland vanliga människor i stället för att man ska hamna i en medeltidsinpirerad sagovärld? I "Stad av skuggor" märker Clary plötsligt att New York där hon bor är fullt av figurer som är osynliga för den vanliga mondänen (människa utan magiska egenskaper). Det är en historia full av spänning, vänskap, kärlek och humor. Eftersom jag just läst en annan fantasyserie ligger det nära tillhands att jämföra och jag tycker  att Becca Fitzpatrick kunde hade ansträngt sig lite mer och inte bara flirtat med Twilightfansen, men kanske hade jag tänkt annorlunda om jag vore fjorton(förmodligen är det så). Jag kommer absolut att läsa uppföljaren till "Stad av skuggor" som lär ska komma ut i höst och heter "Stad av aska".

måndag 5 augusti 2013

Hallon och lite mer fantasy

Vilket fantastiskt hallonår det är i år! Jag plockade två liter bara här runt husen och H smyger runt på dagarna och smaskar. Det har blivit sylt, en supergod hallonglass som H och hans morfar gjorde på eftermiddagen och när vi hälsade på min faster idag serverades vi hallonpaj.
Förutom hallon och jordgubbar som smakar sommar så är det fortfarande härlig badtemperatur, soliga dagar och tranor som tjoar i gryningen. Det kommer att kännas hårt att  fara söderut igen på fredag. Sedan börjar det andra livet, dagisinskolning, jobb, nya huset och stadsliv i största allmänhet.

Efter tips från min snart elvaåriga systerdotter så har jag satt igång med en ny fantasy. "Stad av skuggor" av Cassandra Clare tilltalar mig betydligt mer än "Fallen ängel". Min systerdotter läste ut hela boken på en dag, 526 sidor, och började sedan om direkt, så bra tyckte hon den var. Jag känner igen konceptet och tycker nog inte att den är uppseendeväckande bra, men absolut spännande. Även här möter man fallna ängar och demoner, men på ett mer uttänkt sätt kan jag tycka.

Clary Fray är med sin kompis Simon på en klubb. Där blir hon vittne till ett bråk där en person dör. Grejen är dock att det bara är Clary som kan se de inblandade. Nästa kväll försvinner hennes mamma mystiskt och Clary förstår ingenting,
Innan hon vet ordet av är hon inblandad i en kamp mellan det onda och det goda, Hemligheter uppdagas och Clary inser att det finns mycket hon inte visste om sin mamma och sitt förflutna.
Tydligen är det första delen i en serie och jag kommer att läsa del två, som kommer i höst, med spänning.

fredag 2 augusti 2013

Okej, jag erkänner att "Förlorad ängel" blev lite spännande på slutet. Allra värst är att det slutade med en cliff hanger som får mig en aning lite sugen på att få veta hur det ska gå, inte bra. Ikväll funderar jag på vad jag ska ge mig på för projekt nu. En deckare kanske? Eller ytterligare en fantasy, fast en helt annan? Hm, det finns många böcker att hugga in på. Idag köpte vi en kapitelbok åt H också, men han är svårövertalad när det gäller böcker med många bokstäver och vita bilder (som han själv uttrycker det)

torsdag 1 augusti 2013

Änglar


Plötsligt har lugnet lagt sig. Igår åkte alla våra kusiner och lämnade ett stort tomrum efter sig. Tur att vi ses om en vecka igen i Uppsala. Häromdagen lånade vi tre kajaker och barnen, även H, har paddlat omkring här i viken. Man anar frihetskänslan som infinner sig när man får manövrera ett fordon helt själv. Det är kanske inte konstigt att det tjoade
-Jag är en superhjälte! från sexårige N när han kryssade runt i vassen.

Efter tiopoängaren "Jellicoe Road" har jag nu harvat igenom en något mindre bra fantasy. Om man gillar Twilight- serien och känner att man inte fått nog av den så ska man absolut ge sig på "Fallen ängel" av Becca Fitzpatrick. Jag kanske har missuppfattat det hela men det känns som ett plagiat av Twilight. För sådana som mig, som har läst den serien och tycker att det var mer än nog efter tre böcker så känns det här som slöseri av tid.
Nora är sexton år och bor med sin mamma. I skolan har det dykt upp en ny mystisk kille vid namn Patch. Nora gillar honom inte eftersom han verkar dölja något. Patch dyker upp överallt och vägrar låta Nora vara i fred. Ganska snart visar det sig att han är en ängel som blivit av med vingarna. Naturligtvis blir det kärlek, kamp mellan det onda och det goda och naturligtvis måste Nora dölja sanningen om Patch för alla runt omkring. Min snart elvaåriga systerdotter, som slukar all fantasy hon kommer över hade förstås läst den och hon sammanfattade boken och uppföljaren "Förlorad ängel" med att
-den första boken handlar om att de ska bli ihop och den andra om att de bråkar.
Japp, exakt så är det, skulle inte kunna sammanfatta det bättre själv. Tyvärr lider jag av åkomman att inte kunna strunta i böcker jag börjat på och nu råkade jag köpa de två första böckerna och följaktligen läser jag nu "Förlorad ängel" trots att jag tycker att det är ganska tråkigt...

måndag 29 juli 2013

En av årets höjdare

Det har varit ett lyckosamt år på bokfronten. Jag har kommit över en hel del bra läsning. Och nu har jag läst en riktig pärla, den bästa hittills under året. "Jellicoe road" av Melina Marchetta är en ungdomsbok egentligen, men den passar verkligen för alla.
Taylor bor på en internatskola sedan flera år efter att hennes mamma övergett henne. Hon har ingen aning om vem hennes pappa är. Skolan är indragen i ett gängkrig där det finns tre lag. Det här året blir Taylor ledare för sitt lag, den första tjejen någonsin. Den mystiska Hannah, en kvinna som bor i närheten av skolan är den viktigaste vuxna personen i världen för Taylor, trots att Hannah håller henne på ett visst avstånd. Jag har svårt att egentligen förklara varför den här boken är så fruktansvärt bra, men den är oförutsägbar, spännande, sorglig och glad. Historien är fängslande. Man kan bara inte sluta läsa och man letar hela tiden efter ledtrådar. Precis som Bokhora hade jag stora problem att lägga ifrån mig boken eftersom jag ville hitta tillbaka till vissa ledtrådar som framstod i ett nytt ljus när man läst klart.
När jag läste tänkte jag att det här skulle kunna bli en superbra film, och sedan när jag kollade runt så visade det sig förstås att den finns som film. Den vill jag se!

tisdag 23 juli 2013

Sommarvärmen är tillbaka här efter ett antal dagars kallblåst. Jag som har svettats i Uppsala i flera veckor tyckte att lite kallblåst var exakt det som behövdes, men jag var rätt ensam om den åsikten. I morse for familjen T iväg på två dagars fjällvandring. De lämnade sin fyraåring hos oss och nu har de två, jämnåriga, kusinerna skuttat runt på gården hela dagen. De första tre timmarna var de sälungar men sedan övergick leken omärkligt till att handla om marsvin. Nere på stranden vimlar det av pyttesmå grodor som de två kumpanerna kramat och klappat;
-Vi ääälskaj de små söta gjodona!
Jag tvivlar mycket starkt på att kärleken är ömsesidig och till sist förflyttades leken in till morfars och mormors badkar, av ren omsorg för de små kuvade grodorna.
Förresten, igår kväll la vi nät och i morse hade vi fått en abborre på 1,1 kg, det ni!

Den senaste boken av Cecelia Ahearn som råkade hoppa ner i handväskan härom veckan på Pocketshop heter "Tack för alla minnen" och är en av hennes bättre, tycker jag. Joyce är gift och gravid men förlorar barnet efter att ha ramlat i en trapp. Hon hamnar på sjukhus och får en blodtransfusion. Plötsligt minns hon saker hon aldrig varit med om. Från en dag till en annan kan hon en massa om konst och arkitektur. Hennes vänner tror att allt beror på att hon är i chock efter olyckan, men Joyce vet att det inte är så enkelt. Mer avslöjar jag inte, men om man gillar romantik och Cecelia Ahearn så passar den här boken mycket bra för en varm dag i hängmattan.

Hoppsan, nu hör jag plask och prat om att flyga i badkaret, ajaj...Måste gå...

fredag 19 juli 2013

Hemma...




Efter en lång dag i bilen med svåger och morbror så befinner jag mig äntligen på semester (vill dock poängtera att det inte var sällskapet som gjorde resan lång). Kroppen fick en smärre chock när man klev ur bilen efter en het och kvav vecka i Uppsala. Här är det ungefär tio grader och blåst. Men, vad gör väl det, desto varmare är gemenskapen.

Under resan har jag läst "Då tänker jag på Sigrid", en debut av Elin Olofsson. Det handlar om Hanna som återvänder till den jämtländska byn och gården där pappan vuxit upp. Hon flyr från sin gifte älskare i Stockholm och har sagt upp sig från sitt jobb. I byn finns pappan kvar och farmodern, Sigrid, som Hanna knappt någonsin träffat efter en konflikt i familjen. En annan viktig person är Kalle som tar hand om Hanna när hon kommer hem till gården. Att läsa den här boken är som att komma hem. Miljön och språket känns som hemma. Jag är oerhört mottaglig för böcker i den här miljön, kan känna dofterna, höra människorna prata på dialekten jag saknar så ofta. Men, det är inte bara det som gör att den här boken värmer själen som ett par varma tofflor. Boken handlar om att förstå och förlåta, att livet aldrig är svart eller vitt. Jag tycker om Hanna och hennes pappa. Även Sigrid, som är den elaka häxan i Hannas barndom blir till sist en person att förstå och kanske till och med tycka om.

torsdag 18 juli 2013

 


Gaile Parkins bok "Mrs Angels tårtbageri" jämförs i baksidestexten med "Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith. Och visst kan man hitta vissa likheter, en afrikansk kvinna med skinn på näsan som hittat ett eget kreativt sätt att försörja sig samtidigt som hon hjälper sina medmänniskor med erfarenhet och visdom.  Och Angel påminner på många sätt om Mma Ramotswe, båda kvinnorna tänker efter, utmanar sina egna fördomar och klarar alldeles utmärkt av att hävda sig mot en mansdominerad kultur med finurlighet.
Men, "Mrs Angels tårtbageri" har en svärta som saknas i böckerna om Mma Ramotswe. Angel bor med sin man Pius och sina fem barnbarn i Rwanda. De har det förhållandevis bra ställt tack vare Pius arbete, men för att kunna försörja hela familjen så bakar Angel fantastiska tårtor och säljer. Genom familjens liv och människorna i deras omgivning konfronteras vi med Rwandas blodiga och sorgliga historia. Hela samhället präglas fortfarande av folkmorden och alla har sin egen historia att berätta. AIDS, eller viruset, som de kallar den i boken, är också  ständigt närvarande. En följd av kaoset och det raserade samhället efter folkmorden är att det vimlar av wasungus(vita) som ska hjälpa till att bygga upp landet igen. Men, när man ser dessa människor genom Angels ögon så framstår de flesta som ganska giriga personer som vill ha sin del av biståndspengarna och som inte lyssnar på den inhemska befolkningen för att få veta vad som egentligen behövs, med vissa undantag förstås. Faktum är att många saker som vi europeér ser som självklarheter ter sig ganska obegripliga  och knasiga helt plötsligt.
Jag är imponerad över Gaile Parkins förmåga att skriva en så varm och smårolig bok utan att för ett ögonblick väja för alla de hemskheter som folket i Rwanda utsatts för. Boken utstrålar också tillförsikt och framtidshopp, detta är människor som lever med fruktansvärda trauman men som klarar sig, hittar sätt att hantera sina upplevelser. Men, som en av karaktärerna, Francoise, uttrycker det
"Jag ska berätta en sak för dig om att överleva. Folk pratar om det som om det alltid är bra, som om det är någon sorts välsignelse. Men om du frågar sådana som har överlevt kommer du att märka att det inte alltid är det bästa alternativet."

Läs den!

tisdag 16 juli 2013

En rolig sak med det nya huset vi har flyttat till är grannarna. Och då menar jag inte bara alla de trevliga människor som kommer galopperande för att ta i hand, så fort vi går ut till brevlådan, utan vi har också en liten igelkott som bor under altangolvet. För oss norrlänningar som sett ungefär tre levande igelkottar under hela vårt liv så känns det här fantastiskt. Igelkotten är försynt och lite blyg så vi har inte kunnat hälsa  ordentlgt, men den kanske visar sig ordentligt någon dag.
När jag packade upp mina böcker, nästan det första jag gjorde för övrigt, så hittade jag "Sundborn eller Dagar av ljus" av Philippe Delerm. Jag misstänker att jag läste den redan när jag skaffade den för cirka tio år sedan men jag hade glömt det mesta och tyckte den var småtrevlig att umgås med igen .Det handlar om Ulrik Tercier, en ung man som vistas i kretsen runt konstnärsparet Carl och Karin Larsson. Man får möta dem i Grez-sur-Loing, Skagen och i Sundborn. Allt kretsar runt konsten och det berömda ljuset som Skagen är känt för.
Delerm har också skrivit "Den första klunken öl och andra små njutningar" som också visade sig bo i vår bokhylla. Den har jag inte läst ännu, men passar nog på att ta den på semestern, liten och behändig som den är.

Äntligen i hamn...

Jag sitter just nu i vårt nya hus och njuter av sommarkvällen. Ska strax ta mig ett glas rosévin och en god bok och sätta mig på vår nya, ljuvliga altan. Den inbjuder verkligen till sköna lässtunder. I sex dagar har vi inte gjort annat än burit kartonger, packat upp och placerat möbler. Men nu börjar jag se ljuset i tunneln. Köket blev färdigt för en liten stund sedan och imorgon ska jag ta itu med vardagsrummet. Mina killar for på semester norrut idag. Jag kommer att följa efter på fredag när det sista bankbesöket är avklarat.
Okej, jag har inte barat flyttat, det har trots allt blivit några böcker också.

"Vi kom över havet" av Julie Otsuka är en sorglig men samtidigt vacker bok om en grupp japanska kvinnor som reste till Kalifornien på 20-talet för att gifta sig med män de aldrig träffat, i hopp om ett bättre liv. När de väl kom fram visade det sig att inget av det de blivit lovade var sant. Männen såg inte alls ut som på korten, de hade inga egna hus och gårdar och inga pengar. Livet blev, för de flesta, en hård kamp för att överleva. Boken avslutas 1941 när japanerna pekades ut som förrädare under andra världskriget.  Jag hade ingen aning om de här händelserna och lärde mig mycket. Jag rekomenderar den starkt!
 
 
 
En helt annan typ av bok, men som också handlar om den hårda värld många kvinnor levt i är den tredje delen om Bricken, av Vibeke Olsson, "Sågspån och eld". Bricken är nu tjugo år. Hon bor med sin pappa och kostkarlarna, som hon lagar mat åt. Det är ett hårt liv men både Bricken och de andra vid sågverket gör vad de kan för att överleva och få det bättre, Precis som när jag läste om de japanska kvinnorna så förundras jag över den styrka som finns i människor.
 
 
Min sista bok att redovisa hamnar i ett helt annat fack än de övriga. I "Porträttet av dig" av Isabel Wolff får vi lära känna porträttkonstnären Ella Graham. Hon kan som ingen annan fånga människors utseende och personlighet på bild och ryktet om hennes talang sprider sig snabbt och hon får både jobb och beröm. Men, inom henne finns ett hål efter fadern som övergav henne och mamman när hon var liten. Plötsligt hör pappan av sig och vill träffas. Dessutom har hennes syster träffat en ny man och vill att Ella ska måla ett porträtt av honom. Ella tycker verkligen inte om systerns fästman och tar mycket motvilligt på sig uppdraget. När de väl sätter igång med målningen visar det sig dock att helt andra känslor dyker upp vilket naturligtvis är en katastrof för alla parter.
 
Alltså, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Den var inte dålig, och jag ville veta vad som skulle hända på slutet. Men jag hade svårt att ta till mig Ella och hennes problem. Jag tyckte inte att hon var så intressant och dessutom en ytlig och egoistisk person. Genomgående i boken vägrar hon se olika sidor av saker och ting. Allt är vitt eller svart. Jag kan inte riktigt sätta fingret  på vad som irriterade mig med det hela, men den gjorde mig inte glad, trots att jag nog tror att det var meningen.