Efter ytterligare en het dag vid badplatsen konstaterar jag att vi egentligen har en konstig kultur... Så noga som de flesta är till vardags, att vara snygga och hålla distansen, bevaka sitt eget revir, så får sommarsolen oss plötsligt att slänga alla sådana värderingar överbord. Vi kastar glatt av oss kläderna och ålar in oss i trånga badkläder (ofta lite väl trånga och inte så smickrande och jag vet för jag är en av dem) och ligger ogenerat på små handdukar tätt som i en surströmmingsburk och pratar om saker som om vi var hemma i sovrummet. Även om man inte skulle tycka att det vore kul att tjuvlyssna, så vore det näst intill omöjligt att låta bli. Till exempel småbarnsfadern som idag högt deklarerade, ungefär fem meter ifrån min handduk att;
-här står jag nu, bakom barnvagnen och har i tio minuter krånglat mig ur badbyxorna och i kalsongerna
(redan där kände jag ett intensivt behov av att vända mig om och studera denne man)
-hur ska jag tänka nu? fortsatte mannen, ska jag fortsätta och krångla med handduken för att få på mig shortsen, eller ska jag tänka att jag nyss gick ledigt omkring i mina badbyxor och att kalsonger är ungefär samma sak och att jag därför ska släppa handduken och bara ta på mig shortsen...?
I det läget fanns det inget alternativ. Jag var tvungen att diskret sträcka på mig och sakta snegla bakåt för att se vem det var som hade de är djupa funderingarna.
-Släpp handduken bara, sa hans fru...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar