Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 30 mars 2010

När jag skrev min lista med kvinnliga författare så funderade jag länge på om jag skulle ta med Jane Austen, egentligen en självskriven författarinna på en sådan lista. Men sedan så var det så många andra som jag tycker blivit lite bortglömda och som förtjänar att nämnas. Nåja, det blir fler listor...

En författarinna som också, absolut, skulle platsa på samma lista som Jane Austen är Elisabeth Gaskell. Jag har bara läst en bok av henne, "Hustrur och döttrar". Hennes bok är från 1865 och påminner om Austen men med lite mer bitsk och genomskådande ton. Den handlar om den moderlösa Molly Gibson som växer upp med sin far. Hon är lycklig och har det bra ända tills hon är sjutton år, då får fadern plötsligt för sig att han ska ge Molly en mor, och gifter om sig med en rent ut sagt förskräcklig kvinna. Livet blir mycket mer komplicerat efter det. Det handlar mycket om friare, giftemål, sociala konventioner och de strikta sociala regler som fanns. Molly är en vänlig, snäll och sund flicka som tror människor om gott och inte har så högtflygande planer inför framtiden.
Gaskell dog precis innan hon skrivit det sista kapitlet vilket gör slutet lite mer öppet än vad det annars varit. Men man anar förstås vart det lutar. Det är en tegelsten som är värd att läsas.

måndag 29 mars 2010

Kvinnliga författare

Det var länge sedan ni fick en lista av mig, så nu känns det som att det är dags. Den här gången ska ni få tio kvinnliga författare som berikat mitt liv och exempel på böcker som de skrivit.

  • Joyce Carol Oates "Dödgrävarens dotter" och "Blonde"
  • Maeve Binchy "Nora O´Donoghues dröm"
  • Moa Martinsson (Serien "Mor gifter sig" tillhör den svenska klassiska arbetarlitteraturen och borde läsas av alla!)
  • Isabelle Allende "Ödets dotter"
  • Selma Lagerlöf "Kejsaren av Portugallien" är en riktigt sorglig berättelse om hur kärleken gör en blind.
  • Majgull Axelsson "Slumpvandring" och "Rosario är död" (en fruktansvärd,sann,historia om en flicka som levde på gatan i Filippinerna.)
  • Kerstin Ekman "Rövarna i Skuleskogen"och serien "Vargskinnet"
  • Bodil Malmsten "Sista boken från Finistére
  • Elsie Johansson (Böckerna om Nancy berättar om ett fattigSverige som inte är så långt borta som vi kanske vill tro...)
  • Antonia Frasier (Jag gillar hennes historiska biografier , t ex "Henrik den Vlll s sex hustrur" och "Marie Antoinette")

torsdag 25 mars 2010

filmer

Jag har upptäckt att det snart är premiär för filmen "Flickan från ovan" baserad på boken med samma namn av Alice Sebold. Jag skrev om den boken den 22 december 2009 under rubriken Boktips.Det är med förväntan som jag ser fram emot att se filmen och planerar att släpa med mig T på bio så fort jag har chansen.

Härom veckan såg vi Twilight, filmatiseringen av vampyrboken av Stephenie Meyer. Vilken usel film! Jag inser att jag nu säkerligen retar på mig en hög av Twilightfantaster men det kan inte hjälpas. Skådespelarna var så fruktansvärt oinspirerande och hade absolut ingen utstrålning. Förmodligen var tanken att de skulle vara coola, men njae, det misslyckades kan man säga. Jag har den andra filmen också, men det vete tusan om jag kommer att orka se den. Jag vet redan att jag kommer att få se den själv om jag nu får för mig att ta mig igenom den. T har bett att få slippa...

bokhyllestädning

Jag städade bokhyllan häromveckan och hittade en bok som jag nu har i väskan och läser på jobbet, på min rast . Den heter "Kärlekens språk" och författare är Diane Schoemperlen. Hon är från Kanada och boken handlar om den kanadensiska kvinnan Joanna. Man får följa henne från det att hon är en liten flicka på 60-talet och genom hennes liv. Romanen består av 100 kapitel och författaren har valt ord från ett psykologiskt test som rubriker, t ex bord, hus, man, kvinna, vacker och rädd och sedan byggt upp berättelsen runt orden, ett intressant angreppsätt...

tisdag 23 mars 2010

Ernest Hemingway

I helgen när vi var och storhandlade så tittade vi lite på bokreaböckerna som var kvar och vad hittade vi där om inte en Ernest Hemingway-ljudbok... Jag fick blodad tand när jag lyssnade på "Den gamle och havet" i höstas och T gillar också Hemingway så vi slog till. Boken vi nu ska lyssna på är hans genombrottsroman "Och solen har sin gång" från 1926. Tanken är att vi ska lyssna ihop, hur vi nu ska lösa det, men det är så trevligt att kunna diskutera det man hört med någon.
Annars känns det som dags att snart ta itu med detta års projekt, komma igång och läsa böcker på engelska. Jag har diskuterat mitt inre motstånd mot att läsa på engelska med mina systrar och kommit fram till att om jag läser tre engelska romaner på raken så kommer jag in i det och det kommer inte att kännas jobbigt efter det. Hm, vi får se hur det går. Jag misstänker att jag missar många bra böcker när jag nobbar de som inte är översatta till svenska.

söndag 21 mars 2010

Jag tittar ut genom fönstret och ser ett grått, snöigt vinterlandskap. Vi ska roa oss med att besöka återvinningstationen och storhandla idag, passande aktiviteter för detta väder... Om man nu ska göra sådana här halvtråkiga nyttiga söndagssysslor så kan man behöva något varmt och mysigt tänkte jag. Och eftersom lördagsgodiset är slut och det inte är något bra på tv så kan man ju då läsa något hemtrevligt, varmt och mysigt, något som ger en chansen att drömma sig bort en stund. Då är "Förbjuden frukt" av Sarah Addison Allen ett bra val. Det är en lättsam och romantisk historia, lite åt kiosklitteraturhållet. Den handlar om Claire som bor ensam i sin mormors hus. Claire har, liksom sin övriga familj, märkliga talanger och har alltid ansetts som udda. Till och med hennes trädgård är ryktbar med ett äppelträd som inte är riktigt som andra träd. Sydney, Claire`s syster, har varit på rymmen från familjen i åratal men återvänder plötsligt med sin lilla dotter och då börjar det genast hända saker. Naturligtvis är det komplicerad kärlek med i spelet också, annars skulle man bli besviken. Jag rekomenderar att man läser den här boken under en filt, med något smaskigt bredvid sig en regnig eller snöig dag som idag. Möjligtvis att den skulle passa i hängmattan en vacker sommardag också.

fredag 19 mars 2010

Skavlan

Det är säkert ingen som har missat tv-showen Skavlan? Men hur många vet att han, tillsammans med Unni Lindell skriver barnböcker? I den klass jag just nu jobbar läser de "Mystiska Milla och sjustjärnan", den andra boken i en serie om det lilla spöket Milla som bor på en syfabrik, går på spökskola och råkar ut för en massa äventyr. Det är mycket praktiskt att vara spöke och bo i en syfabrik för man kan alltid låtsas vara en tygbit om någon människa dyker upp. Milla har en människovän, en pojke vid namn Pinneus Mysac som en natt blir instängd i fabrikens källare. Milla rycker ut för att rädda honom och måste dessutom göra en resa ut i rymden och till Sjustjärnan. Det är en rolig och spännande bok och jag brukar smygläsa lite i den för att hänga med de dagar jag inte är i skolan... Mina elever går årskurs två, men detta är en bok som nog passar också för lite äldre barn.
Trevlig fredag på er!

onsdag 17 mars 2010

Hejsan på er!
Nu är jag färdig med "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Utan att avslöja allt för mycket så var jag tvungen att googla på henne igår kväll för att se om hon fortfarande lever och, ja, det gör hon... Det dyker upp många frågor i ens huvud efter att man har läst en sådan där bok. Man inser vilket enkelt, okomplicerat och lyckligt liv man själv lever. Det måste vara fruktansvärt att lida av sådana depressioner, och maniska perioder, som Ann Heberlein gör. Jag önskar att ingen skulle behöva genomlida sådant. Dessutom läste jag i UNT idag att en psykiskt sjuk kvinna tagit sitt liv på psykakuten i Uppsala i måndags, efter att hon själv bett om att få bli inlagd. Det är verkligen tragiskt att läsa om, speciellt efter att ha fått en inblick i hur det är att leva med depression.

tisdag 16 mars 2010

Pekböcker vi gillar nu

Vårsolen har gjort att det har blivit ännu mindre läst än vanligt, och bloggat, men det har blivit desto mer promenader i vårvädret. Ann Heberlein följer mig i handväskan, tar fram henne då och då när andan faller på och jag har en stund över. Det är bara lite kvar och sedan tror jag att jag ska läsa något glatt och romantiskt.
H hälsar att han har två nya favoritböcker som har allt, spänning, tårar, glädje och kärlek. "Apan fin" av Anna-Clara Tidholm handlar om den lilla apan som går ut och leker, träffar en elak hund och blir rädd. Som tur är ordnar allt upp sig på slutet och vi pustar lättat ut varje gång apan får en kram och ett glas mjölk av mamma. Den andra boken är "Bäbis dansar" av Ann Forslin. Även den är väldigt spännande när bäbisen dansar och snurrar fortare och fortare och sedan snubblar på ett kastrullock. Ajajaj, inte bra... Bäbis gör illa sig och det blir inte ens bra när pappa blåser (när vi kommer till den sidan är H alltid MYCKET bekymrad). Tack och lov så får bäbis plåster och då ordnar det sig, som tur är.

fredag 12 mars 2010

Ojoj, vilken fredag det varit...Min hjärna är totalt överhettad efter att ha umgåtts med barn som i princip klättrat på väggarna hela dagen. Vissa dagar skullle det vara lugnare att vara i ett hägn med vilda djur... Nu är det bara fredagsmys för hela slanten resten av fredagen! Kanske hinner jag läsa klart Ann Heberleins bok också. Den är bra, men tragisk och deprimerande vilket gör att jag läser lite annat emellan för att pigga upp mig. Jag tycker så fruktansvärt synd om hennes barn. Tänk vilken värld att växa upp i, att leva med en mamma som periodvis bara vill dö. Heberlein beskriver mycket bra hur det är att ha en psykisk sjukdom. Hon är totalt ärlig vilket gör hennes bok grym och trovärdig.

torsdag 11 mars 2010

Bok och spikmatta=dålig idè

Någon gång i veckan brukar jag ligga på spikmatta. Det är jätteskönt. Oftast sätter jag på någon lugn och vilsam musik och njuter av att bara ligga still och låta tankarna vandra. Men så för ett tag sedan kom jag på att jag ju kunde passa på att lyssna på en ljudbok, när jag ändå bara ligger där menar jag... Sagt och gjort, jag satte på "Natt i Venedig", en deckare skriven av Donna Leon.
Det var ingen bra idè! Varje gång jag lägger mig hinner jag bara lyssna i ungefär tio minuter, sedan sover jag som en stock och får börja om nästa gång. Tre gånger har jag börjat från början och har ALDRIG hunnit fram till själva mordet, urtrist. Till sist passade jag på att lyssna när jag bäddade sängen en dag, så nu vet jag att den medelålders, framgångsrike juristen blev mördad på ett tåg, men det är också allt jag vet efter två timmars lyssnande. Så nu kommer vi att ha exemplariskt bäddade sängar, om jag ska ta mig igenom den här deckaren...

söndag 7 mars 2010

Ann Heberlein

Jag är nu mitt i "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" av Ann Heberlein. Det är en skrämmande skildring av hur det är att leva med bipolär typ 2, eller som det tidigare kallades, manodepressivitet. Hon lämnar ut sig själv och beskriver sin ångest på ett ingående sätt. Där jag läser just nu berättar hon om sina självmordsplaner. Men samtidigt som hon är så ärlig så känns det ändå som att hon har en viss distans till sig själv och sin sjukdom. Hon sitter t ex i bilen och är på väg att dränka sig, men så börjar hon tänka på att hon har tagit på sig olika uppdrag, vara med i debatter, skriva böcker och så vidare, och då blir det genast besvärligt för hon har ju dels redan tagit emot pengar i förskott och då kanske familjen måste betala tillbaka dem om hon dör? Dels så blir det jobbigt för arrangörerna av de olika evanemangen hon ska delta i om hon inte dyker upp... Det kanske är bättre att vänta med självmordet ett tag tills hon slutfört sina uppdrag, tänker hon.
Jag har läst "Vingklippt ängel" av Berny Pålsson och den berättelsen var mycket mer hudlös på något vis. Det kanske beror på att det är en ung flicka som skrivit den och att Ann Heberlein har mycket mer erfarenhet, och säkert har en annan typ av sjukdom också. Heberleins bok känns nästan lite humoristisk mitt i allt elände.

torsdag 4 mars 2010

Prins Annorlunda

Igår kväll avslutade jag boken "Prins Annorlunda" av Sören Olsson och Yvonne Brynggård-Olsson. Den handlar om deras son Ludvig som föddes med Downs syndrom. Om man har läst Sören Olssons andra böcker, t ex om Bert eller Sune så ska man veta att detta är en helt annan typ av bok. De berättar Ludvigs historia och om sina egna känslor och erfarenheter runt honom. De beskriver sorgen i att inse att deras barn inte är som alla andra, skuldkänslorna för att de känt så, men också kärleken till Ludvig och oron för att han inte ska klara sig. Det är inte heller lätt med andra människors oförståelse och fördomar.Livet med Ludvig är svindlande i sina toppar och dalar. De beskriver det som att tro att man ska åka på semester till Norge men plötsligt upptäcka att man hamnat i Mongoliet. Om man jobbar med barn, har egna eller bara vill lära sig mer om hur det är att leva med ett speciellt barn så ska man läsa den här tycker jag. Innehållet är angeläget och intressant. Man får sig mer än en tankeställare när man läser och även om jag gärna hade känt lite mer flyt i språket så var den enligt min mening klart läsvärd.
Min käre vän H tyckte också att den var MYCKET bra! Han satt en kvart i soffan bredvid mig häromdagen, bläddrade fram och tillbaka i boken, kommenterade högt och glatt och ville bara smaka pyttelite på den. Och då ska man veta att det finns inte en enda bild i den...

tisdag 2 mars 2010

Balladen om Marie

Jag har alltid fascinerats av spännande livsöden. Det är spännande att läsa biografier om människor som levt händelserika och dramatiska liv, ofta i händelsernas centrum. Marie Kröyer var en konstnär som mest kanske är känd för att hon först var gift med P.S. Kröyer och sedan hade ett intensivt kärleksförhållande med Hugo Alfvèn. Hennes liv var på många sätt sorgligt och dramatiskt. I sitt äktenskap med Kröyer hade hon det svårt och ensamt då han sjönk djupare och djupare ner i sinnesjukdom. Förhållandet med Hugo Alfvèn blev inte lättare det heller eftersom han inte var trogen mot henne. Marie hade två döttrar, Vibeke och Margita, som hon hade ett komplicerat förhållande till.
Det är sorgligt, tycker jag, att så många intelligenta och begåvade kvinnor offrat så mycket av sin talang på komplicerade och krävande män genom åren. Man hör inte talas om lika många män som gjort samma sak för sina kvinnor...