Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 31 juli 2018

Familjen samlad igen!

Allt är som vanligt igen. Kaninen flämtar i värmen och fukten. H har fått hit sin bästis och de tjoar och fnissar. T fixar med olika pyssel och jag är mycket nöjd över att vi är samlade igen.
 Bildresultat för guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Igår var jag på bio och såg en film som jag längtat hela sommaren efter att få se. Och den var väl värd sin väntan! Jag pratar förstås om "Guernseys litteratur-potatisskalspajsällskap". Jag läste boken för så pass länge sedan att jag hade glömt de flesta detaljerna. Men den var lika bra som jag mindes i alla fall. Andra världskriget har just tagit slut. Författaren Julie bor i London när hon en dag får ett brev från en man på Guernsey. Han har en bok som Julie en gång ägt och nu undrar han om hon kan hjälpa honom få tag i en till bok av samma författare till bokklubben han är med i. Julie blir nyfiken och efter lite brevväxling beslutar hon sig för att hälsa på bokklubben, ett beslut som kommer att påverka henne mer än hon anar. Det var en sådan där film som gjorde mig glad och varm (på ett mindre svettigt sätt än sommaren) inombords. Och jag blev mycket sugen på att läsa boken igen.

Bildresultat för manglade dukar och vikta servetter  Bildresultat för midnattsflickor
Under sommaren har jag lyssnat på två ljudböcker. Dels "Manglade dukar och vikta servetter" av Ewa Klingberg och "Midnattsflickor" av Jonas Moström. Två böcker som var trevliga att lyssna på men som nog inte kommer att stanna kvar så länge. Fast jag ska läsa flera böcker i serierna.



lördag 28 juli 2018

Lördag förmiddag och jag har haft en riktig mysmorgon i min ensamhet. Förhoppningsvis kommer familjen hem snart (jag längtar) och jag borde städa lite. Men jag kanske kommer undan med att rafsa ihop det värsta. Det känns skönt att kunna skylla på värmen. Igår kväll gick jag ut för att titta på "blodmånen" som alla pratat om men jag såg den inte. Antingen var det för mulet eller så var jag för sent ute. Jag kör på teorin om mulet, för jag såg ingen vanlig måne heller.

Läser ni Novellixnoveller? Om inte så kan jag verkligen rekomendera er att testa det. Det finns så mycket att välja på och det passar perfekt när man är mellan två böcker, ska åka buss eller bara vill vila från boken man just då läser.
De här tre har jag läst i sommar.

"Innan allt har blommat ut" av Inger Frimansson
"Hiwa" av Augustin Erba
"Krig eller fred" av Silke Scheurmann

fredag 27 juli 2018

Den senaste veckan har jag varit ensam här hemma, jobbat och svettats. På kvällarna har jag strandat i soffan utan att orka röra mig. Har stickat lite på min sommarkofta (som jag nästan hade gjort klart men fick ta upp nästan hela för att jag stickat fel precis i början). Men efter två varv blir det plågsamt svettiga händer så jag spar den tills det blir lite svalare. Jag önskade att jag hade haft kameran framme igår kväll när jag cyklade hem från bussen. På vägen fanns en vattenpöl, jag tror att det är någon slags vattenpump eller så där. Mitt i pölen stod en kråka och svalkade klorna. Den stod helt stilla och såg ut att pusta av lättnad. Kanske kan även kråkor få fotsvett? Var det månne Mamma Mus kråka?
Två dagar har jag varit på det stora biblioteket och jobbat. I disken har de en stor ljuvlig golvfläkt. Jag har tagit alla chanser att stå framför den, även om man får lite lust att sjunga Carolas  "Fångad av en stormvind".  Jag tycker mig också ha noterat att vissa låntagare lite diskret har krupit in lite innanför disken i riktning mot fläkten utan att låtsas om det.


Värmen i kombination med att jag är gräsänka har gjort att jag hunnit läsa en hel del. Idag har jag till exempel avslutat den länge planerade "Röda rummet" av August Strindberg. Det känns omöjligt att beskriva den med tanke på den klassikerstatus boken har. Utan att ha tjuvtittat på tidigare analyser och recensioner så konstaterar jag att det inte är någon vacker och romantisk 1800-talsbild av Stockholm som den gode Strindberg visar upp. Hans något komplicerade förhållande till kvinnor lyser också igenom då det inte finns många försonande drag hos de kvinnor som finns med. Jag är glad att jag, efter flera års planering, tagit mig igenom den och jag tyckte den var läsvärd. Lite sugen blev jag att se den som film också.


"Två par systrar" är Marilynne Robinsons debutbok, om jag nu inte minns helt fel. Tidigare hade jag bara hört talas om hennes senare böcker, som till exempel "Lila", som jag för övrigt fortfarande har  kvar på min att läsa-lista och som jag nu är väldigt sugen på att läsa. Jag kan inte komma ihåg senast när jag läste en så språkligt bra bok och som dessutom totalt saknar temana kärlek, krig, våld eller mysterier. Det var oerhört uppfriskande att läsa den bara av den anledningen.
Ruth och hennes syster Lucille blir lämnade av sin mamma hos mormodern där de sedan bor. Under sin uppväxt blir de också omhändertagna av två excentriska gammelmostrar och en moster. En mycket speciell pärla till bok som jag varmt rekomenderar!

Jöns Hellsing som skrivit "Händig man sökes" är son till Lennart Hellsing vilket nästan var det roligaste med den här boken tyckte jag. Eller ja, det var en rätt bra och lättsam bok också. Spännande att se vad som händer när män skriver feelgood. Det blir på ett annat sätt än när kvinnor gör, lite uppfriskande och omväxlande. John bor i London, är arbetslös och hemlös. En annons i tidningen får honom att stjäla sin kompis bil och fara till Skottland där han ska renovera en förfallen stuga åt en lord och hans fru. Frun, den vackra. före detta flygvärdinnan Anna, har dock helt andra planer för John och han dras in i en härva som visar sig svår att ta sig ur. En typisk bryggbok skulle jag säga. Det ska tydligen vara den första delen i en triologi.

Min sista bok att berätta om för idag är den andra boken i en triologi; "Pensionatet vid världens ände" av Camilla Davidsson. Jag har inte läst den första, men ska nog göra det trots att jag ju vet hur den slutar. Jag tänker inte berätta så mycket om den här eftersom jag bara kommer att avslöja för mycket. Men boken handlar i alla fall om Emma, utbränd och vilsen och hennes krokiga väg till att få ordning på sitt liv.

lördag 14 juli 2018

Lördagsbastun är avklarad, åtminstone för en del av sällskapet. Ikväll var det trångt. När alla bastare satt där samtidigt var vi åtta. Några valde att bara bada i sjön. Det är mycket mygg, knott och broms. Men är man antingen i vattnet eller i bastun så går det bra. Badtemperaturen måste vara en bra bit över 20 grader. Tidigare idag simmade alla barn och mina två systrar över sjön, 600 meter räknade vi ut att det var. De två yngsta orkade inte riktigt hela vägen utan fick lifta lite med mig som paddlade kajak på sidan, men även de gjorde en imponerande insats. Dagarna innehåller mest bad och bokläsning på bryggan. 

Jag har läst den ultimata brygg- och semesterboken "Den lilla bokhandeln runt hörnet" av Jenny Colgan. Alla hennes böcker är ju bra tycker jag, men det här är min favorit. Den innehåller allt en sådan som jag kan önska; böcker, bibliotek, bokhandlare, romantik och Skottland. Det var länge sedan jag försökte dra ut på läsningen för att den skulle räcka längre. Det funkade inte.

I början av veckan besökte jag Strömsunds väldigt trevliga bibliotek. Där hittade jag ett gäng böcker. Bland annat "Rutiga byxor funkar inte här", av Marie Hammar och Abbe Wahlqvist. Det är en ungdomsbok om den trettonåriga Ottilia, kallad Otto, som flyttar från Linköping med sin mamma och coola storebror till Lidingö. Otto är en sådan där som hamnar i klistret hela tiden. Men det hindrar henne inte från att blogga (eller är det instagram, nu blir jag osäker) till sina gamla kompisar om den succé hon gör. Fast i ärlighetens namn så förstår de nog hur det egentligen är...Hon får roliga kommentarer i alla fall. En tokrolig bok. Fast min snart elvaåriga systerdotter började läsa men la snabbt bort den och tyckte att den verkade sådär...



fredag 6 juli 2018

Vi har det bra här, bland bromsar mygg och småfåglar. Det är väldigt lugnt, lite för lugnt enligt H som längtar efter kusinerna. Vi har ju ett par flickor som besöker oss lite emellanåt, men de är ju inte här hela tiden. Solen skiner, en lätt bris gör att åtminstone en del insekter blåser bort och vi har varit ute på sjön en stund. Om ungefär en timme kommer ett gäng surströmmingsgäster. Det ska bli mycket trevligt.
Idag har vi också legat i varsin solstol på bryggan, jag och H, och läst. Jag har läst en lättsam historia "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" av Emmy Abrahamson (en perfekt bok för bryggan). Julia bor i Wien. Hon bor ensam och jobbar som engelsklärare. Julia är inte av den äventyrliga typen. När hon inte jobbar gillar hon att delta i enkätundersökningar och sortera sina bokhyllor. Hon har det ganska tråkigt, men tryggt. En dag när hon sitter på en parkbänk så sätter sig Ben bredvid och börjar prata. Ben är hemlös och bor på en kartong, under en buske. Julia och Ben blir omedelbart kära, men det är inte så lätt att sammanföra de olika världarna. Boken är lite småputtrigt rolig sådär så att jag fnissar lite emellanåt. Men den gjorde väl inget omvälvande intryck på mig.

Bildresultat för hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

tisdag 3 juli 2018

Julidikten

Ett grönt blad på marken

Grönt! Gott,
friskt, skönt, vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!

-Gustaf Fröding-

 

tågtrassel och läsmys

Efter en härlig Skånesemester har vi nu mellanlandat hemma för ett par dagars vila och lek med kompis. Hemresan från Tomelilla blev inte på långa vägar lika smärtfri som ditresan. Efter drygt en timmes tågfärd stannade tåget i Lammhult och vi fick veta att ett timmertåg tagit eld och att det spridit sig till spåret. Så, där stod vi. I ett par timmar. Sedan fick vi köra tillbaka och ta vägen över Göteborg.
I stället för sju timmar, som resan skulle ta, så tog den 17. Vi kom hem klockan 4 på natten. Trots allt gick det bra. Jag var väldigt glad över att ha ett nioårigt barn som mest suckade någon gång emellanåt och annars uthärdade stoiskt.
Egentligen skulle vi åka mot Jämtland idag men eftersom jag ska köra hela vägen själv så sköt vi upp det. Jag tänkte att det var bäst att vila en dag efter tågresan. dessutom kommer H:s kompis idag. Vi tänker gå och se nya LasseMaja-filmen på eftermiddagen.

Så vad gör man 17 timmar på tåg? Jo man läser så klart. I Simrishamn hittade vi under semestern en mycket trevlig bokhandel där vi shoppade loss. Jag köpte Lucy Diamonds "En sommar i Brighton", en riktig hängmattebok.
 Den handlar om tre olika kvinnor som alla bor i samma hus. Ytligt sett så verkar de inte ha så mycket gemensamt men ju mer man lär känna dem desto mer inser man att de delar mer än man kan tro. Romantiskt och lättsamt. Det är bara en sak som retar mig med den här boken och det är översättningen. I första delen av boken slarvar de något helt otroligt med språket. Det är meningsbyggnadsfel, ordföljden är fel (engelsk) och andra småfel som känns fullständigt onödiga och som förtar flytet och läsupplevelsen. Är det så att det varit bråttom att få ut boken till semestern? Tja, inte vet jag men irriterande var det.

"Ensam i Paris och andra historier" är en samling med feel good-noveller av Jojo Moyes. Jag tyckte allra bäst om den första som heter just "Ensam i Paris" och handlar om Nell. Hon är inte den som gör något spontant, planering och kalkylering är hennes grej. Men, efter att ett par jobbkollegor skrattat åt henne och hennes (extremt osympatiska) pojkvän lite nedlåtande undrat hur det kan komma sig att hon aldrig varit i Paris så bokar hon en helgweekend där åt sig och honom. Problemet är bara att han aldrig dyker upp när hon ska åka. Efter en massa vånda bestämmer hon sig för att trots allt sätta sig på tåget. pojkvännen lovar att han ska komma senare på kvällen, bara han tar sig från jobbet.Inte den bästa Jojo Moyes jag läst, men passar också bra för en dag i hängmattan eller på bryggan.

"Toner i natten" är också skriven av Jojo Moyes och får mig att tänka att Moyes gör sig bättre i romaner. Isabel har aldrig behövt ta ansvar. Hennes man har alltid skött hemmet och familjen så att hon ska kunna satsa på sin passion, musiken. Isabel spelar fiol i en symfoniorkester. Men mannen dör och plötsligt står hon där, med två barn, skulder en enorm sorg och vet inte vad hon ska göra. Oväntat ärver hon ett hus, långt från London , i skogen. Hon bestämmer sig, mot allas rekomendationer, att de ska flytta dit för att ordna upp ekonomin och få en nystart. Men det finns fler som vill ha huset och inte skyr några medel för att få det. Det låter kanske mer som en rysare men det är en bok helt i Jojo Moyes- stil; vänskap, kärlek, livsval och andra livsfrågor.