Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

fredag 30 november 2012

utmaningen

Året går mot sitt slut och jag insåg plötsligt, förra helgen, att jag fortfarande inte läst den tredje Strindbergsboken som jag gett mig själv i utmaning det här året! Hm, planen var att ta sig igenom "Röda rummet", men sedan var jag på biblioteket och hittade "Inferno" i serieformat, så får vi se hur det går. Jag har också lånat "Röda rummet" av min syster, men vet inte om jag hinner med den före nyår. På skolan har fyrorna utmanat all personal på en läsutmaning. Vilka läser flest sidor på en månad? Det finns inte en chans att vi vuxna vinner för eleverna plöjer bok efter bok. Det är i alla fall mycket roligt och många boksamtal både i klassrummen och i lärarrummet.

Jag har en stressig period, som vanligt, och har bara orkat med lättsam litteratur, ytterligare en Nora Roberts.  Det blev sista delen i "Bröllopsserien", "Den lyckligaste dagen". Det är ju det närmaste jag någonsin kommer kiosklitteratur nuförtiden. Ibland behövs det på samma sätt som jag ibland behöver titta på "Bonde söker fru"...

lördag 24 november 2012

Vi firar lördagskvällen med att vara på rysk afton hos familjen T. Vi har ätit blinier, rödbetssoppa och lyssnat på Kalinka. Jag ser fram emot den musiktävling som borde komma senare ikväll (eftersom vi alltid har musiktävlingar). Plötsligt försvann alla ut ur köket för att lägga barn. Mitt barn blir nattat av sin pappa och jag lyxar till det med att för en gångs skull blogga.

"Flickan med glasfötter" av Ali Shaw är en spännande och annorlunda läsupplevelse. Miljön är mytisk och full med spännande varelser. Av någon anledning ser jag framför mig Färöarna eller Island, men jag vet inte varför. Midas, en ung fotograf, träffar flickan Ida, som har ett stort problem. Hennes fötter har förvandlats till glas och hon söker desperat efter ett botemedel. St. Hauda´s land, där det hela utspelar sig, är ett magiskt, kargt landskap. Man hamnar i en helt egen unik värld där vad som helst kan hända och vilka varelser som helst kan dyka upp. Jag tyckte mycket om stämningen i boken som är egen och speciell.

onsdag 14 november 2012

framtidshopp

Onsdag eftermiddag och ute är det jämngrått. Jag är hemma med en treåring som drabbats av den intressanta åkomman "snuva i höften". Som småbarnsförälder kommer man i kontakt med mycket konstigt. I alla fall, han är rätt pigg men har jätteont i höften. Igår kunde han knappt gå. Idag är det så pass bra så att vi starkt överväger dagis imorgon.


Jag vill slå ett slag för "Johans lilla elbok" av Johan Ehrenberg. Johan Ehrenberg är en av mina förebilder och han är en av de få offentliga människorna som ger mig framtidshopp. Varje fredag ramlar  tidningen ETC ner i brevinkastet och jag får läsa hans inlägg om politik, miljö och annat viktigt. Han ger mig ett perspektiv och en bild av världen som är hoppfull. Under många år har jag känt mig maktlös och uppgiven när jag tänkt på situationen i världen, men sedan jag började läsa Ehrenbergs krönikor så har jag fått nya infallsvinklar och inspiration. Han är en varm förespråkare av sol- och vindenergi och det handlar den här boken om. Om man bor i villa kan man skapa sin egen el utan alltför stora uppoffringar. Han beskriver olika sätt att göra det, hur det går till och vad man ska tänka på. Alltihop beskrivs på ett lättförståeligt sätt så att även den som inte är så insatt i ämnet förstår.

måndag 12 november 2012

Jonas Gardell

Jag har alldeles glömt bort att skriva om Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar". Gardell har verkligen lyckats beskriva livet för homosexuella killar på 80-talet med ömhet och klarsynthet. Han lyckas berätta om hur fruktansvärt grymt det var, utan att bli sentimental. Det borde vara obligatoriskt för alla att se serien, dels för att förstå hur svårt det kan vara att sticka ut och vara annorlunda, dels för att vi inte får glömma bort att akta oss för HIV. Direkt efter att jag hade sett den tredje delen ställde jag mig i kö på biblioteket för att få boken. Fick köplats 114, Nu, efter en månad är jag på plats 99. Så, nu står boken på min julklappsönskelista, för jag vill ju läsa den före nästa årskifte.

torsdag 8 november 2012

Godnatt finaste

Efter en period då jag känt mig låg och deppig så kan man lugnt säga att jag fick utlopp för mina känslor igår kväll när jag läste de sista kapitlen i "Godnatt finaste" av Dorothy Koomson. Jag grät och jag snörvlade. Min T som låg bredvid mig i sängen och jobbade undrade om det verkligen var en hälsosam bok det där för mig? Ja, naturligtvis var det det. Det är ett riktigt lyckokast tycker jag att få gråta ut ordentligt till en sorglig bok någon gång emellanåt.
Så, vad handlar den om? Jo, huvudpersonen, Nova, har gått med på att bli surrogatmamma och föda ett barn till sin allra bästa vän Mal och hans fru. När det närmar sig förlossningen blir dock Stephanie, Mals fru, rädd och svartsjuk och ångrar sig. Hon vill inte ha barnet. Nova förlorar kontakten med Mal och Stephanie och uppfostrar barnet själv. Efter åtta år blir sonen svårt sjuk och hamnar i koma .
Naturligtvis finns det en massa dramatik, kärlek, svek och tragik inblandat i det hela, vilket, som sagt var, fick mig att gråta så att kudden var helt blöt. Koomsons böcker är sorgliga och man kan inte räkna med de uppenbara och självklara upplösningarna vilket jag tycker är bra. Samtidigt som de är sorgliga så skickar de ändå också budskapet att livet går vidare och att det alltid går att börja om på nytt. Den här boken är nog hennes bästa tycker jag. Tidigare har jag läst (och bloggat om ) "Min bästa väns dotter" och "Marschmallows till frukost".