Igår kom äntligen resultatet på valet och jag kan andas ut ett tag. Nu återstår det för Magdalena Andersson att få ihop sin regering. Många tvivlar, kanske lite hoppfullt? Jag litar dock på att partiledarna ser till landets bästa och inte schabblar bort chansen.
I morse vaknade jag klockan 5 och kunde inte somna om. Så nu går jag omkring och känner mig som ett trött spöke. Tur att det är fredag. I helgen blir det middag hos faster. Min kusin är hemma på besök så det blir trevligt. Annars grejar jag mycket i min vävstuga för tillfället. Inspirationen är rätt mycket på topp nu när det ofta är lite grinigt höstväder på helgerna. Förra lördagen var jag dock ute en sväng med båten eftersom det var fantastisk septembersol.
På fredag om en vecka åker jag till Uppsala. Jag har inte träffat familjen på drygt en månad så det ser jag fram emot mycket.
I höst har jag mycket inbokat vilket försvårar Uppsalaresorna. Jag är väldigt glad över att ha kommit igång men saknar min familj förstås.
I eftermiddag avslutar jag arbetsveckan med ett besök i en årskurs 9 där jag ska prata källkritik och informationssökning kopplat till deras so-projekt.
Igår kväll avslutade jag ÄNTLIGEN "Anne på Grönkulla"-serien. av L.M. Montgomery. Sista boken "Lilla Marilla" har tagit extremt lång tid att ta sig igenom, mycket för att jag råkade tappa bort den när de renoverade min lägenhet härom veckan. Boken låg längst ner under en massa grejer som jag plockat undan från golv och väggar och lagt i en hög när de skulle tapetsera.
Efter att ha tyckt att de sista tre böckerna varit ganska tama och ointressanta så gillade jag ändå den här sista mer. Det är också den jag minns mest ifrån när jag var tonåring och läste serien. Detta beror nog på att det i flera böcker mest handlat om barnen i familjen när de var små och i för sig hittade de på och råkade ut för äventyr men inte så förskräckligt roligt tyckte jag. I den här sista handlar det allra mest om första kriget och sönerna i trakten som blir soldater. Patriotismen är total och det står ingenstans, ens med ett andetag, att det vore rimligt att de unga tonårspojkarna inte skulle behöva delta. Snarare är det värt att dö för sitt land hur hemskt det än är.
Nog sagt om det...
Nu lägger jag Anne till handlingarna för rätt så lång tid framåt, möjligtvis för alltid. Är glad att jag slutfört projektet även om det inneburit att magin försvunnit för mig.