En viktigt uppdrag i mitt skolbibliotekariejobb är omvärldsbevakning. Åtminstone tar jag det på stort allvar. I biblioteksvärlden pågår debatter om ett flertal stora och viktiga ämnen. Jag läser, lyssnar på poddar, ser digitala webbinarier och försöker hänga med allt jag kan. Därefter tipsar jag rektorerna och pedagogerna om sådant som har betydelse för dem. Jag har naturligtvis ingen aning om de tar del av mina tips men hoppas kan man ju.
En podd som jag lyssnar på heter
Bokbikten
Två tjejer, Ebba och Amanda, båda med Booktokkonton pratar böcker, Booktok, trender och allt möjligt annat i Booktok-universumet.
De är vuxna, Amanda har två barn har jag förstått men de känns väldigt unga och med fötterna väldigt mycket i sociala medier och unga vuxna-världen.
När jag började lyssna var det för att förstå hur deras generation tänker och resonerar (och ja, jag känner mig som hundra år när jag skriver den meningen...)
Nu har jag snart lyssnat på alla avsnitt som kommit ut och jag har pendlat mellan att tycka att de har intressanta och roliga samtal till att ibland var otroligt nära att skicka iväg ett upprört meddelande till dem och berätta om verkligheten. Men hittills har jag lyckats hålla mig och bara sucka och himla med ögonen.
Först och främst så blir jag galen på deras sätt att prata! Om jag ska jämföra det med något så är det förortsslang. Hälften, minst, av alla ord är på engelska, och rätt som det är svengelska. Det där har jag förstås hört förut och kommer sig av att de i princip bara läser på engelska antar jag. Men det är förstås också en image.
I ett avsnitt pratade de om skillnaden på fysiska böcker och att lyssna på ljudböcker. Det var då jag fick stoppa ner händerna i fickorna för att inte skicka ett meddelande. Ljudböcker är deras förstahandsval i de flesta lägen och det spelar väl kanske inte så stor roll för mig men sedan uttryckte de att den här debatten att barn och ungdomar behöver läsa fysiska böcker bara är förstoppat (mitt ord) och något konservativa gamlingar som fått för sig för att de inte förstår sig på den nya generationen. Och nu ska sägas att jag inte citerar dem utan sammanfattar mer vad de sa. Sedan så tänkte jag speciellt på att den ena ju faktiskt är förälder själv.
I ett annat avsnitt pratade de om AI och det var superintressant. Jag tror aldrig att jag hört så här ingående om hur unga människor tänker runt AI. Det här är personer som uppenbarligen vuxit upp med alla de digitala verktyg som en annan känner sig minst sagt främmande inför i många lägen. Uppenbarligen känner även de sig oroliga för att inte kunna skilja ut böcker skrivna med hjälp av AI men samtidigt förstod jag att de använder sig av olika AI-verktyg varje dag både privat och på jobbet.
En annan diskussion de haft är huruvida man kan läsa på svenska eller inte. Min tolkning av den diskussionen var att det är ett väldigt, väldigt stort kliv men att vem vet? I ärlighetens namn kommer jag inte ihåg så mycket just nu av just det avsnittet så jag låter bli att skriva mer om det för tillfället. En annan sida av det samtalet var också detta med att våga sig in på nya genrer vilket verkar vara mycket nervöst och svårt. En del av podden är att de har en bokcirkel där man som lyssnare kan delta med kommentarer på nätet. I det senaste avsnittet jag lyssnade på var bokcirkelboken en bok av Kristin Hannah. Alltså, förstå mig rätt, jag är mycket förtjust i Kristin Hannah och har läst rätt många böcker av henne men jag skulle kanske inte räkna henne som en av de mer litterära författare jag har läst. Hon skriver i den genre där handlingen är viktigare än språket och även om hon skriver om viktiga historiska ämnen, i det här fallet Vietnamkriget, så följer ändå böckerna en viss mall. Men jag förstod att de här två tjejerna var helt uppfyllda efteråt över hur bra det var, hur litterär den var och att språket var så avancerat. Och där himlade jag lite med ögonen igen.
Om ni är intresserade av att få en inblick i Booktok/Ticktokvärlden och hur man resonerar om man är under 30 så rekommenderar jag er att lyssna på åtminstone ett par avsnitt. Oerhört lärorikt!
Innan jag avslutar det här inlägget så ska ni få en bok förstås. Idag blir det en ljudbok. Någon gång i vintras lyssnade jag på "Spaningsledaren i Rinkeby" av och med polisen Mats Lindström samt Fredrik Sjöshult.
Boken handlar om Mats Lindströms jobb som spaningsledare i olika gängkrig och brott. Det är en ganska intressant men deprimerande bok. Hela tiden hittar gängen nya metoder att lura polisen och att utföra diverse svåra brott. Jag tyckte att det var ganska spännande men samtidigt hade jag en känsla av att författaren var lite blasé. Kanske blir man så efter tillräckligt lång tid. Unga män som dödar varandra ibland av fjantiga anledningar. Ingen som kommer ur kriminaliteten och hittar till ett vanligt liv. Tja, jag vet inte, kanske att jag hellre hade läst en sådan bok, om någon som kommit ut på andra sidan.
