Igår fick jag äntligen skörda min första gurka! Jag har tre plantor på balkongen och jag kommer några minuter för sent till jobbet varje morgon just nu för att jag måste pyssla om dem. Det är flera gurkor på gång också så jag är glad och förväntansfull.

Dagarna rullar på och jag har lite svår att motivera mig själv när det inte finns några elever att hänga med. Men som tur är så händer det lite annat den här veckan. Internetstiftelsen har ett par intressanta digitala föreläsningar som jag lyssnar på.

 Och igår hade vi det första mötet med skolbibliotekarier i Jämtland på Teams. Så roligt att få se och höra om andras erfarenheter. Vi var sisådär 8 personer, svårt att avgöra exakt eftersom de i Åre satt tillsammans i ett rum med en dator, och de flesta är i lite samma situation som jag. Skolbibliotekslagen har fått kommunerna att satsa på nya tjänster. Jag tycker att jag har många skolor (9) att serva men det visade sig att jag inte var värst. Skolbibliotekarien i Krokom har 16 skolor! Lite andfådd blev jag när han berättade det.

Så först blir det digital föreläsning om "Åldersgränser på social medier" och sedan, klockan 11 har biblioteket Sommarboken och då ska jag vara med och tipsa om ett par deckare för åldern 9-12 år. Det ska bli kul. Jag är ju van vid att hålla i Sommarboken varje sommar själv så det här upplägget känns lyxigt. Jag behöver bara plocka med mig mina böcker och dyka upp.

Jag grubblar mycket och oroar mig för världens tillstånd. Igår klubbade regeringen igenom ett antal galna beslut, bland annat att kommunerna inte kan lämna in veto för uranbrytning. Ofta känner jag ett behov av att antingen slå vissa politiker i huvudet med något hårt alternativt att gömma mig någonstans där jag inte påverkas av alla giriga och galna människor. Men eftersom inga av alternativen förmodligen är genomförbara så finns det tack och lov böcker, artiklar och poddar som drar upp mig ur det svarta hålet och påminner mig om att vi trots allt är många som tänker som jag och faktiskt gör skillnad i det lilla. Boken "Jord, hopp och kärlek Att bygga matjord och reparera ekosystem" av Per Anders Lugn och Jeanette Andersson är ett sådant exempel. En otroligt lättläst, intressant och lärorik bok där bönder berättar om hur de sköter sina jordbruk och hur de tänker. De jobbar inte bara med hållbarhet, det vill säga att behålla den miljö och natur som finns och inte förstöra den mer, utan de tar sitt uppdrag ett steg längre. De är regenerativa bönder vilket innebär att deras mål är att förbättra sin miljö och återställa jorden till sitt bästa möjliga. 

Så otroligt uppmuntrande och jag känner att min pappa som numera använder sig av täckodling har fattat galoppen. Den dag jag börjar odla på riktigt (väldigt snart) så kommer jag att tänka på samma sätt!

Jord

 En bok som legat i min att läsa-hög på nattygsbordet i ett antal år är "Ru" av Kim Thùy. Den är liten och ganska tunn men jag har inte kommit till skott med att läsa den på grund av att även om den har ett lätt yttre så är innehållet desto tyngre och jag måste vara i rätt mentalt och stabilt tillstånd för att orka med den typen av litteratur.

Men nu var det dags och jag slog slag i saken! Den visade sig vara skriven på ett väldigt osentimentalt och pragmatiskt sätt vilket medförde att det gick bra att läsa, trots att den egentligen var exakt så tung och hemsk som jag misstänkt.

Vi får följa huvudpersonen, en 10-årig flicka som tillsammans med sin familj måste fly från Vietnam på 70-talet som båtflykting och hamnar i Kanada. De genomlever fruktansvärda saker på vägen och livet är inte speciellt lätt när de kommer fram. Men känslan jag fick genom boken var att man tar sig igenom det man behöver. Man överlever!

Författaren kom själv med sin familj som båtflykting från Vietnam till Kanada 1978 som tioåring. Hon har klarat sig bra genom livet och genom bokens handling får jag känslan av att det är kombinationen av överlevnadsinstinkt och turen att träffa rätt människor längs vägen som är förklaringen. Men man får också känslan av att hon känner en viss skuld inför det faktum att hon klarade sig och har lyckats bygga upp ett bra liv till skillnad från alla vietnamesiska människor som inte lyckades.

Jag är mycket glad för att jag har läst den, äntligen, och det är en sådan där bok som jag kommer att tänka på ett bra tag.

Ru

Bok- och kattmagi

 

I Japan verkar det finnas en speciell magisk katt- och bokhandelsgenre. Detta är min alldeles egna spaning men vid tillfälle ska jag undersöka den mer noggrant och bevisa min tes.

Takuya Asakura är författare till den senaste boken jag läst i genren. "Bokhandeln under körsbärsträdet" är en samling berättelser om vilsna och ledsna människor som av olika anledningar behöver ett mirakel för att kunna gå vidare i livet.

Miraklet består av att de läser högt ur en bok och då hamnar i en bokhandel, med ett stort körsbärsträd utanför. När de går in träffar de en ung kvinna och en katt och genom magi får de sitt mirakel.

Men vi får också bakgrunden till hur  kvinnan och hennes katt hamnade där.

Det är en vacker och eftertänksam bok som enligt min tolkning handlar om att förstå sitt förflutna och de människor vi älskar men kanske också om att förlåta sig själv och andra.

Och, det är vad hela den här magiska katt- och bokgenren handlar om. För när jag skriver det här så inser jag att det nog kanske inte är själva bokhandeln som är magisk utan lika mycket böckerna i den.

Det är en genre som jag uppskattar mycket eftersom jag lever en ganska stor del av mitt liv i böcker och ibland undrar jag lite nervöst om jag missar något i verkligheten? Fast det tror jag egentligen inte. Magin med böcker är något högst verkligt för mig och min bergfasta tro är att böcker kan påverka ens liv mycket mer än man tror.

 Förra fredagen var det studenten i Uppsala. Idag är det här i Strömsund!

Igår när jag kom tillbaka till jobbet efter lunchen så kunde jag inte parkera på min vanliga plats för där var det fullt med björkris och skylt.

Idag när jag kom till jobbet så var det fullt med elever prydda med studentmössor utanför gymnasieingången. Tyvärr verkar vädret vara lite lynnigt. Men det hindrar förstås inte lyckoruset.

Inför höstens aktiviteter så har jag läst en fruktansvärt bra, fruktansvärt sorglig bok av Kristina Falk, en lokal författare här. Hon kommer från Rossön.

Boken utspelar sig i Örnsköldsvik och handlar om Lowe och Nike, två gymnasieungdomar med stora hemligheter och trasiga själar.

Lowe går hockeygymnasiet, är ihop med skolans populäraste tjej och är nog eventuellt den populäraste killen. Men det ingen vet, inte ens hans bästa kompis och hans flickvän, är att han har varit med om saker som gett honom panikångest och en känsla av att hela hans liv är en bluff.

Nike lever i en högst dysfunktionell och trasig familj. Men det avslöjar hon inte ens för sin bästa vän som hon annars kan berätta allt för.

Deras vägar möts och trots att de verkligen inte avslöjar något för den andre så visar det sig svårt att dölja sina respektive världar. 

Jag satt på jobbet och läste slutkapitlen och fick anstränga mig till det yttersta för att inte börja gråta. Är inte riktigt tillräckligt bekväm med kollegorna för att vi ska gråta ihop än...

En så, så bra bok som jag verkligen ser fram emot att få läsa med ett gäng 14-15-åringar även om jag tror att den kan vara jobbig.

Månadens dikt juni 2026

 Genom skogen

En plats som kallas Jakobs kärr

är sommardagens källare

där ljuset surnar till en dryck

som smakar ålderdom och slum.

De svaga jättarna står snärjda

tätt så ingenting kan falla.

Från skogens botten stiger jag.

Det ljusnar mellan stammarna.

Det regnar över mina tak.

Jag är en stupränna för intryck.

I skogsbrynet är luften ljum.-

Stora gran, bortvänd och mörk

vars mule gömd i jordens mull

dricker skuggan av ett regn.

Ur

Dikter

1954-1989

av

Tomas Tranströmer

 Studenterna är firade och helgen är över. Naturligtvis blev det tågstrul, fyra timmars försening i torsdags när vi åkte till Uppsala. Men det led ingen större nöd på oss och det fanns de i kupén som var betydligt mer upprörda, trots att de knappast heller var i nöd.

Igår tog jag kompensationsledigt för den 6 juni och hade en riktigt slapp dag i solskenet. Idag jobbar jag och det är också okej får  jag väl säga. Vädret är aningens fram och tillbaka. Just nu skiner solen men för ett tag sedan regnade det som om någon högre makt satt igång duschen.

Det rymdes inte så mycket läsning i helgen. Till viss del berodde det nog också på att jag inte riktigt hittade fokus i allt som hände.

Men igår kväll läste jag i alla fall ut min tågbok.

Richard Osman har ju skrivit den enastående roliga mysdeckaren "Torsdagsmordklubben". Jag såg filmatiseringen för ett tag sedan med stor behållning så jag visste hur det hela skulle sluta. Men boken var ändå läsvärd. 

Den är skriven med sådan där underfundig humor som jag uppskattar väldigt mycket. 

Alltihop utspelar sig på seniorboendet Coopers Chase. Där bor Elisabeth, Joyce, Ibrahim och Ron. De har inga planer på att slå sig till ro och bara ta det lugnt. Elisabeth och hennes väninna Penny, som numera ligger dement och medvetslös på sjukhus, startade Torsdagsmordklubben där de gått igenom gamla, kalla, mordfall, mest som en hobby.

När ett nytt mord sker blir gänget lite uppihejsan och tar energiskt upp kampen för att hitta mördaren. De ser också till att få kontakt med polisen eftersom de behöver veta vad polisen kommer fram till. Elisabeth är en person med många kontakter från det förflutna och väldigt många som står i skuld till henne och som hon kan utkräva gentjänster av, praktiskt nog.

Pensionärernas klurighet, erfarenheter och kontaktnät gör att de ligger lite före polisen hela tiden vilket är frustrerande för poliserna Chris och Donna men också lite bra.

De senaste veckorna har jag tittat på två filmer, baserade på böcker jag har läst och älskar.

"Folk vi träffar på semestern" av Emily Henry heter den ena och "Sällsynt kloka varelser" av Shelby van Pelt den andra.

Böckerna var förstås bättre än filmerna, som de nästan alltid är men jag tyckte om filmerna också.

Jag läste en bokbloggare som hade problem med en av huvudpersonernas, Alex, utseende.

Han kanske inte riktigt såg ut som jag tänkte mig heller och absolut inte min drömprins. Men ibland får man helt enkelt komma ihåg att de som valt skådespelare inte har tillgång till min hjärnas förutfattade meningar.

Jag tyckte kanske också att de valt bort några scener från boken som var mina favoriter även om jag just nu inte kommer på något bra exempel.

Annars var det bra.

Det var ett par år sedan jag läste "Sällsynt kloka varelser" så därför har jag lite svårt att komma ihåg detaljerna vilket kanske är en fördel när man ska se en filmatisering. Jag är förtjust i både Sally Field som spelar Tova, med svensk härstamning, och Lewis Pullman i rollen som Cameron. Där har de hittat skådespelare som passade min fantasi bra.

Slutet för bläckfisken Marcellus förvånade mig lite. Antingen har jag glömt bort att det var så hans historia var eller så har de gjort om det i filmen. Om de har gjort om det så var det ett sympatiskt slut så jag hoppas nästan att jag bara har glömt bort bokens version.