Redan har en semestervecka gått och jag har knappt kommit in i lunken. Var en sväng till Uppsala där jag hann en hel del. Min syster och jag besökte Hallwyllska muséet i Stockholm, ett ställe jag har velat besöka i ett antal år. Det var väldigt intressant och jag är glad att vi tog den guidade turen dels för att vi då fick veta en massa saker dels för att vi fick gå in i rum som annars inte är tillgängliga.

Jag kom tillbaka till Jämtland i torsdags, idag är det söndag.

Det har inte varit speciellt varmt förrän idag. Jag har spenderat största delen av dagen i hängmattan tillsammans med tredje delen av "Timmerfolk" av Ulrika Lagerlöf, nämligen "Kärnveden".

Har ni inte läst den serien så rekommenderar jag den mycket varmt! Den handlar om skogsbruket förr och nu, samerna som trängts undan sina marker i alla tider och överhuvudtaget konflikten mellan skogsbruket och bevarandet av livsviktig naturmiljö. I den här delen handlar det en hel del om besprutningarna på    70-talet och dess konsekvenser. I efterhand verkar hela den hanteringen fullständigt galen men egentligen är det ju inte så mycket bättre nu med tanke på all avverkning som pågår.

Jag har också läst en av Nora Roberts sämre böcker, för att vara helt ärlig. Antingen håller hon på att bli för gammal eller så har hon inte haft någon skrivlust för trots att alla ingredienser finns med så finns det absolut ingen känsla. Boken heter "På andra sidan spegeln"

Slutligen har jag läst min första bok av Malin Persson Giolito, "I dina händer". Den var verkligen jättebra och jättehemsk! Vilket också är anledningen till att jag inte läst något av henne förut. Vissa böcker måste man vara stabil och utvilad för att mäkta med.

Den handlar om två bästa kompisar; Dogge och Billy, båda 14 år. Boken börjar med att Billy blir skjuten, av Dogge. Och sedan får vi dels följa med familjerna till pojkarna, poliser och andra i deras omgivning. Det är gängkriminalitet, droger, svek från vuxna, utsatthet och elände. En sådan där bok som man har ont i magen av i dagar efter att man läst och som tankarna går tillbaka till långt efteråt.

 Nu är det inte mycket kvar innan jag får semester och jag vill redan nu förvarna om att det nog inte blir så mycket bloggande under den närmsta månaden. Det brukar vara samma sak varje sommar. Jag läser, stickar, väver, hänger med familj och vänner och det blir väldigt svårt att sätta sig vid en dator. Ganska skönt faktiskt.

Att läsa-högen är förstås gigantisk som alltid. Likaså högen med stickprojekt som ligger och längtar. Nu har vi inte haft lika varmt här som i andra delar av Sverige och världen, tack och lov, så jag kan fortfarande jobba på mina ylletröjor. Men när värmen kommer brukar det bli mest disktrasor och linprojekt. 

Vaje sommar brukar jag ge mig in på något läsprojekt. Ett år läste jag alla MajGull Axelssons böcker som jag inte hunnit ta mig igenom tidigare. Förra året drog jag igenom hela "Mitt lilla hus på prärien"-serien, och ramlade med en störtdykning ner i ett kaninhål bestående av ändlösa surftimmar på telefonen om Laura Ingalls Wilder, hennes familj och liv.

Jag ser för övrigt mycket fram emot Netflixserien som kommer den 9 juli.

Lilla huset på prärien-trailer

Hur mycket jag än älskat tv-serien som jag och syster yster såg på i barndomen så önskar jag att den här nya serien blir reflekterande och modern. Böckerna och den gamla tv-serien tog inte direkt hänsyn till urinvånarnas förhållande, miljöpåverkan och sådant.

Årets projekt tror jag kommer att bli en annan gammal favoritgoding, nämligen "Anne på Grönkullaserien" Ser fram emot det väldigt mycket!

Idag fortsätter jag på temat lästa ljudböcker.

"Alla kallar mig Grynet" av och med Grynet Mollvig är en självbiografi. Grynet Mollvig är en sådan där person som jag alltid känt till men som jag aldrig tänkt på direkt.  Mina bästa biografiläsningar brukar bli just de där människorna man inte vet något om men som visar sig vara intressanta. 

För det kan man konstatera, alla människor har intressanta historier, problem och livsberättelser som ger dem djup.

Samma sak blev det med Grynet. Hon är väldigt personlig och öppen med sitt liv. Som alltid blir det mer intressant när man höra om både bra och mindre bra saker. Boken är också rolig eftersom hon är rolig med överraskande självinsikt. Som så ofta blir det också en berättelse om tidsandan och historia. Intressant med Grynet är att hon ju växt upp i Norge under efterkrigstiden. Jag har läst mycket om samma period i Sverige men Norge har ju helt andra förhållanden.

En bok jag verkligen kan tipsa om!

"Jordgubbste och chokladdoppade maränger" av Ida Frykland är en äkta feelgood. Det är första delen i "Onsalaserien" 

"Lockfågeln" av Jonas Moström är del 12 i "Natalie Svensson-serien". Den här serien läser jag aldrig utan har valt att bara lyssna. Egentligen är jag lite less på serien, Natalie Svensson och Johan Axberg. Men det fungerar som örongodis när man vill ha något lättsamt.

Natalie och Johan är ganska irriterande. Deras personligheter är lite trassliga och ibland vill jag skaka om dem och skrika i deras öron att

-Lär er någon gång då!!!!

Månadens dikt juli 2026

 Vi kör en dikt av Tomas Tranströmer den här månaden också...

Efter en lång torka

Sommaren är grå just nu underliga kväll.

Regnet smyger ner från himlen

och tar mark stilla

som om det gällde att övermanna en sovande.

Vattenringarna myllrar på fjärdens yta

och den är den enda yta som finns-

det andra är höjd och djup

stiga och sjunka.

Två tallstammar

skjuter upp och fortsätter i långa ihåliga signaltrummor.

Borta är städerna och solen.

Åskan finns i det höga gräset.

Det går att ringa upp hägringens ö.

Det går att höra den gråa rösten.

Järnmalm är honung för åskan.

Det går att leva med sin kod.

Ur

"Dikter 1954-1989"

 I höst hoppas jag på att få ha ett dystopitema med högstadiet. Jag har krattat manegen lite redan i vår genom att nämna temat till olika berörda lärare och rektorer men vi får se hur det går. Just nu förbereder jag mig i alla fall utifall att det skulle bli av och har därför läst en ny bok av den franska författaren Marion Brunet som heter "Ilos".

Marion Brunet fick ALMA priset 2025 och hon har gett ut flera böcker sedan den första kom 2013.

"Ilos" handlar om ett gäng ungdomar, med Nolane i spetsen. Året är 2052 och platsen är Marseille. Det har varit ett antal tsunamis och större delen av staden ligger under vatten. Många människor har dött av klimatkollapsens följder och det är en hård värld att leva i. 

Skillnaden mellan de UR (ultrarika) och fattiga är brutal. Korruptionen är total och de rika håller fast makten med alla medel. Men Nolane och hennes kompisar kämpar emot och tillsammans är de starkare än man kan tro. De är också vana vid att klara sig, de är starka och inte rädda för att slåss för sina liv.

En otroligt bra bok och det finns hur mycket som helst att prata om. Tyvärr är den väldigt aktuell dessutom med den värmebölja som svept över Europa. Vem kan någonsin glömma bilden av den smälta asfalten i Frankrike som visades på nyheterna för någon vecka sedan?!

Booktoksnack

En viktigt uppdrag i mitt skolbibliotekariejobb är omvärldsbevakning. Åtminstone tar jag det på stort allvar. I biblioteksvärlden pågår  debatter om ett flertal stora och viktiga ämnen. Jag läser, lyssnar på poddar, ser digitala webbinarier och försöker hänga med allt jag kan. Därefter tipsar jag rektorerna och pedagogerna om sådant som har betydelse för dem. Jag har naturligtvis ingen aning om de tar del av mina tips men hoppas kan man ju.

En podd som jag lyssnar på heter 

Bokbikten

Två tjejer, Ebba och Amanda, båda med Booktokkonton pratar böcker, Booktok, trender och allt möjligt annat i Booktok-universumet.

De är vuxna, Amanda har två barn har jag förstått men de känns väldigt unga och med fötterna väldigt mycket i sociala medier och unga vuxna-världen.

När jag började lyssna var det för att förstå hur deras generation tänker och resonerar (och ja, jag känner mig som hundra år när jag skriver den meningen...)

Nu har jag snart lyssnat på alla avsnitt som kommit ut och jag har pendlat mellan att tycka att de har  intressanta och roliga samtal till att ibland var otroligt nära att skicka iväg ett upprört meddelande till dem och berätta om verkligheten. Men hittills har jag lyckats hålla mig och bara sucka och himla med ögonen.

Först och främst så blir jag galen på deras sätt att prata! Om jag ska jämföra det med något så är det förortsslang. Hälften, minst, av alla ord är på engelska, och rätt som det är svengelska. Det där har jag förstås hört förut och kommer sig av att de i princip bara läser på engelska antar jag. Men det är förstås också en image. 

I ett avsnitt pratade de om skillnaden på fysiska böcker och att lyssna på ljudböcker. Det var då jag fick stoppa ner händerna i fickorna för att inte skicka ett meddelande. Ljudböcker är deras förstahandsval i de flesta lägen och det spelar väl kanske inte så stor roll för mig men sedan uttryckte de att den här debatten att barn och ungdomar behöver läsa fysiska böcker bara är förstoppat (mitt ord) och något konservativa gamlingar som fått för sig för att de inte förstår sig på den nya generationen. Och nu ska sägas att jag inte citerar dem utan sammanfattar mer vad de sa. Sedan så tänkte jag speciellt på att den ena ju faktiskt är förälder själv.

I ett annat avsnitt pratade de om AI och det var superintressant. Jag tror aldrig att jag hört så här ingående om hur unga människor tänker runt AI. Det här är personer som uppenbarligen vuxit upp med alla de digitala verktyg som en annan känner sig minst sagt främmande inför i många lägen. Uppenbarligen känner även de sig oroliga för att inte kunna skilja ut böcker skrivna med hjälp av AI men samtidigt förstod jag att de använder sig av olika AI-verktyg varje dag både privat och på jobbet. 

En annan diskussion de haft är huruvida man kan läsa på svenska eller inte. Min tolkning av den diskussionen var att det är ett väldigt, väldigt stort kliv men att vem vet?  I ärlighetens namn kommer jag inte ihåg så mycket just nu av just det avsnittet så jag låter bli att skriva mer om det för tillfället. En annan sida av det samtalet var också detta med att våga sig in på nya genrer vilket verkar vara mycket nervöst och svårt. En del av podden är att de har en bokcirkel där man som lyssnare kan delta med kommentarer på nätet. I det senaste avsnittet jag lyssnade på var bokcirkelboken en bok av Kristin Hannah. Alltså, förstå mig rätt, jag är  mycket förtjust i Kristin Hannah och har läst rätt många böcker av henne men jag skulle kanske inte räkna henne som en av de mer litterära författare jag har läst. Hon skriver i den genre där handlingen är viktigare än språket och även om hon skriver om viktiga historiska ämnen, i det här fallet Vietnamkriget, så följer ändå böckerna en viss mall. Men jag förstod att de här två tjejerna var helt uppfyllda efteråt över hur bra det var, hur litterär den var och att språket var så avancerat. Och där himlade jag lite med ögonen igen.

Om ni är intresserade av att få en inblick i Booktok/Ticktokvärlden och hur man resonerar om man är under 30 så rekommenderar jag er att lyssna på åtminstone ett par avsnitt. Oerhört lärorikt!

Innan jag avslutar det här inlägget så ska ni få en bok förstås. Idag blir det en ljudbok. Någon gång i vintras lyssnade jag på "Spaningsledaren i Rinkeby" av och med polisen Mats Lindström samt Fredrik Sjöshult.

Boken handlar  om Mats Lindströms jobb som spaningsledare i olika gängkrig och brott. Det är en ganska intressant men deprimerande bok. Hela tiden hittar gängen nya metoder att lura polisen och att utföra diverse svåra brott. Jag tyckte att det var ganska spännande men samtidigt hade jag en känsla av att författaren var lite blasé. Kanske blir man så efter tillräckligt lång tid. Unga män som dödar varandra ibland av fjantiga anledningar. Ingen som kommer ur kriminaliteten och hittar till ett vanligt liv. Tja, jag vet inte, kanske att jag hellre hade läst en sådan bok, om någon som kommit ut på andra sidan.

Nu börjar nedräkningen...

 Sista måndagen före semestern!

Helgens väder var härligt. I lördags gjorde jag och faster en utflykt till en garnaffär jag otippat hittat åt här i närheten. Den var jättefin men det visade sig att den bara finns tills i november, sedan flyttar ägaren till Småland. Men vi gjorde några inköp som kändes väldigt inspirerande. När jag kom hem badade jag i sjön för första gången i år. Enligt pappa var jag förmodligen först av alla i byn. Sedan blev det också premiärtur med båten dessutom. Vi skulle till min faster på middag. Allt det här gjorde att det kändes som sommar och semester och det känns aningens orimligt att jag ska jobba en vecka till...

Igår, söndag, var det också varmt med regnskurar och åska emellanåt. Solen sken bitvis men det var så vansinnigt tryckande varmt och kvavt att jag nästan inte kunde vara utomhus.

I helgen har jag läst Emma Hambergs senaste bok, "Kastanjekvartetten". Ingen kan nog ha missat att jag har en faiblesse för Emma Hamberg. Hon har en slags livsglädje som gör också mig glad. Hon skriver om helt vanliga, gärna lite misslyckade, människor och låter dem hitta sina egna äventyr och kärlek. Sedan är det där med Frankrike och ostarna. Om man ska kalla någon människa för frankofil så är det Emma Hamberg. Och hon älskar uppenbarligen franska ostar. Min pappa läser just nu "Mord under solen" av  Anders och Anette de la Motte som utspelar sig i Italien och vi hade båda lite problem i helgen med att vi inte kunde läsa utan att bli hungriga.

"Kastanjekvartetten" är en fortsättning på boken "Kärlekens idioter" och jag skulle rekommendera att man läser dem i ordning. Jag hade lite svårt i början att komma ihåg vissa saker som hade hänt eftersom det är något år sedan jag läste den förra.

Nåja, i alla fall...

Albin, 19 år,  har flyttat till Paris för att uppleva livet och allt det där han har läst om. Men det går inte så bra. Han jobbar på en bilverkstad, lär inte känna någon och ägnar fritiden åt att äta makaroner direkt ur kastrullen och läsa böcker.

Gertrud, den mycket speciella och introverta 73-åriga kvinnan vars bästa vän var kastanjen Alice B Toklas bestämmer sig för att åka till Paris för att trösta Albin. Det är ett otroligt stort steg eftersom hon hatar människor och brott mot sina rutiner. Men Albin är den enda människan i hela världen som hon faktiskt tycker om (men väldigt lite om man frågar henne själv). Anledningen till att hon inte har kvar sin vän kastanjen Alice B Toklas är att trädet försvann oförklarligt en natt med rötter och allt.

I Paris hittar vi Didier, en gammal man, som säljer böcker på sin lilla båt på Seine och har slutat leva i princip efter att hans dotter dog för många år sedan.

Och slutligen så dyker den unga flickan Ines upp.

Alla dessa människors livsöden knyts ihop och påverkar varandra. En stor anledning för mig att älska Emma Hambergs böcker hittar vi också där. De här karaktärerna är som de är och de ändrar sig inte utan det är mycket tydligt att de är värda att älskas och älskas just därför.

Och dessutom är det ju så att både jag och Emma Hamberg fullständigt älskar Gertrude Stein och Alice B Toklas! 

Kastanjekvartetten

Sitter och pustar ut efter att ha städat böcker på skolan. Det tog nästan två dagar och jag har slängt massor! Ändå kommer det att behövas slängas ännu mer när skolorna ska slås ihop i höst och det kommer boklådor från den andra skolan. Förhoppningsvis anlitar de mig då också så att det blir riktigt gjort. Och det säger jag inte utifrån min hybris utan utifrån min erfarenhet att pedagoger inte alltid har förmågan att slänga...

Nu är det en och halv vecka kvar till semestern och allt som måste göras är gjort. Dags att ta itu med min egen att göra-lista med sådant som jag vill förbereda inför hösten. Den kommer att bockas av i ett makligt "snart är det semester-tempo".

Min senast lästa bok i feelgoodserien Dream Harbor av Laurie Gilmore heter "Blomsterbutiken Daisy Chain" och handlar om Laurie som äger en blomsteraffär. Tyvärr har hon haft otur i kärlek och då även några brudpar vars blomsterarrangemang Daisy ansvarat för till bröllopen inte lyckats leva särskilt länge ihop efter bröllopen så har invånarna i Dream Harbor fått för sig att hon har drabbats av en förbannelse. Därför vill ingen anlita henne vid bröllop och affären riskerar att gå i konkurs. Så vad gör man i det läget? Jo, Daisy hugger tag i en oskyldig man och låtsas att det är hennes nya kille så att folk ska tänka att förbannelsen är bruten.

Och sedan fattar man ju vart det barkar.

Ja, jag fattar att det låter tramsigt och det stämmer. Men det är något väldigt mysigt med de där böckerna. Människorna i dem vill inget ont och om de skulle vilja det så vinner de aldrig!

En gosig värld att gömma sig i.