Juli...

 Så är vi inne i juli och det är inte ens två veckor kvar innan vi får semester.

16-åringen har äntligen sommarlov på riktigt. I fredags gjorde han sista dag och då var sommarlägret slut och han fick i stället jobba på en fritidsklubb. Efter en något nervös start på dagen (för oss alla) då han åkte en hållplats för långt och fick knata tillbaka längs motorvägen så tror jag nog ändå att det blev ganska bra. Fast han har beklagat sig under de här två jobbveckorna över att det har varit så lite att göra. Jag sympatiserar med honom samtidigt som jag av erfarenhet vet att det kan vara svårt att hitta sysslor till sommarjobbare och praoelever.

Nu är det tre dagars jobb kvar på samma fritidsklubb. Men det blir inte förrän i augusti, veckan innan skolan börjar.

För mig blev helgen otroligt hektisk.

På fredagen var vi på en mycket trevlig middag hos svärmor.

På lördagen körde jag, med T som kartläsare till Stockholm för att hämta en tv som jag fått av min kusin. Allt gick bra även om vi naturligtvis missade en vänstersväng precis när vi skulle lämna motorvägen och fick köra genom Östermalm bland annat. Kartläsaren var besviken och kände att han inte levt upp till förväntningarna. Jag skulle snarare säga att det var Google maps fel som laggade och inte hängde med just där. Så många gånger som jag bråkat med Google-tanten (som jag lite bitskt brukar kalla henne) så vet jag att det kan bli fel. Även om det inte är något jag gärna erkänner så är mitt personliga problem att jag har uselt lokalsinne och ofta har en känsla av att Google-tanten har fel, väljer en annan väg trots min egen oförmåga att hitta bara för att inse att hon nog hade rätt.

Nåja, vi kom fram och fick vår tv som är otroligt fin, kan inte fatta att kusinen vägrade ta betalt för den. Hem gick allt mycket, mycket bra och det tog endast ett par minuter så var vi på rätt motorväg och kunde susa hem.

Så i söndags var det dags för en båtutflykt. Jag råkade få veta att det är en utställning i sommar på Skoklosters slott med Bridgerton-tema.

Alla som läst min blogg ett tag vet att jag är löjligt svag för Bridgertonböckerna och Netflixserien. Utställningen heter "Queen Charlotte" och består av dräkter, smycken tiaror och berättelsen om Queen Charlotte och hennes kung George.

Queen Charlotte på Skokloster

Min syster, systerdotter och jag åkte på en dagskryssning med lunch ombord, två timmar på Skokloster och sedan hem igen. Vädret var ljuvligt, strålande sol och bris. Ja, det var en otroligt lyckad dag och hemma ångrade min familj att de inte följt med. Trots att jag försökte locka med dem och sa att de ju inte behövde gå på utställningen men att det kunde bli en härlig båttur så trodde de inte att det var en utflykt för dem. I efterhand så kände de att det nog hade varit ganska härligt ändå.

Och en annan sak som jag inte räknat med var att jag fick lära mig att historien om Charlotte och George bygger på den sanna historien om kung George och drottning Charlotte som levde i England på 1700-talet.

Kung Georg III

Och som av en händelse så hade jag en bok med mig i handväskan som passade perfekt, nämligen 

"Georgiana Bridgertons skandal", den senaste delen i serien "Familjen Rokesby" av Julia Quinn

Och något har hänt med Julia Quinns böcker. Utan att kunna bevisa något så skulle jag säga att det här har hänt efter just boken "Queen Charlotte" Jag tycker mig märka att det har smugit sig in något nytt. De vackra , unga flickorna som är huvudpersoner är plötsligt mera bestämda och mångfasetterade. De har aldrig varit några små våp som bara vill bli gifta men nu tycker jag att de har ännu mer personlighet och egen vilja. Och i den här boken fanns det inte ens ett gigantiskt missförstånd som får de förälskade paret att tvivla på sitt förhållande och varandra. 

Jag gillar trenden att även feelgood moderniserar sig själv och blir mer jämställd.

Naturligtvis gick vi runt och tittade på själva slottet också som jag aldrig tidigare besökt. Mycket fint och intressant att se den dagen...

Min andra bok är också en feelgood som heter "Fröken perfekt" och är skriven av Maria Parkhede.

Det var en bra bok tycker jag även om det där onödiga missförståndet då plötsligt huvudkaraktären beter sig som ett våp och tror att hon måste offra all framtida lycka för ett helt orealistiskt problem tyvärr fanns med. Då, när det var sisådär 30 sidor kvar så kroknade jag en aning och blev på dåligt humör. Men innan dess var jag mycket positiv.

Tydligen är det andra delen i en serie så jag får väl ge mig på del ett och tre i efterhand.

Emma är en lågstadielärare som ska hjälpa sin lillebror som blivit sjuk genom att klä ut sig till Lissebergskanin och eskortera runt musikern Sam en hel dag på stan. Linus (lillebrodern) jobbar på ett eventföretag och det är Sams kompisar som hyrt kaninen inför Sams svensexa. 

Det ena leder till det andra under sommaren som följer och konstigt nog dyker Sam upp där Emma är med jämna mellanrum.

Absolut en bok jag rekommenderar för hängmattan eller badbryggan

Månadens dikt juli 2025

 Denna månad är jag ute i så god tid med månadsdikten att det inte riktigt är en ny månad ens. Men jag såg den här och tycker att den är så fin.

Morgonen dansar

i sitt festtält av fågelsång

Gröna lyktor svänger

Smekningar flyger

mellan träden

Solen kokar mat

i Jordens gryta

-Ingrid Sjöstrand-

Ur Skogen i trädet

 Äntligen är värmen här! Eller ja, nu tänker jag på alla andra som har längtat. Själv har jag varit ganska nöjd i smyg eftersom jag jobbar och därför föredrar ett svalt väder, även regn mottages tacksamt. Men mitt barn till exempel som sommarjobbar utomhus på ett barnläger har inte varit sitt gladaste jag under regn- och kallblåstdagarna. Till på köpet räckte inte lunchen häromdagen så han och den andra sommarjobbaren fick inte riktigt äta sig mätta. Det var ingen solstråle som kom hem då kan jag säga...

På söndag har jag, min syster och systerdotter tänkt åka båt till Skokloster och gå på en Bridgertonutställning! 

 Bridgerton på Skokloster 

Jag har anmält oss idag men inte fått bekräftelse att vi fått platser på båten så jag känner mig lite nervös. Det vore så härligt att få åka. I värsta fall kan man ta bilen men båtresan känns som en mycket viktig del av utflykten.

Annars så räknar jag ned till semestern. Efter morgondagens jobb är det två veckor kvar. Helt otroligt! Sedan vinkar jag adjö till Enköping och drar på nya äventyr.

En av alla mina poddar jag lyssnar på är 

P3-klassikern

och där pratade man härom veckan om 1300-talsklassikern "Decamarone" av Giovanni Boccaccio. 

Faktum är att samtalen i podden ofta får mig sugen på att läsa böckerna. Programledaren Emelie Rosenqvist är mycket inspirerande och det spiller över på gästerna.

"Decamarone" utspelar sig i Florens under pesten. Ett gäng ungdomar flyr staden för att komma undan pesten, håller sig i tio dagar på landet där de dansar, umgås och berättar lättsamma historier för varandra. Historierna, eller novellerna, är det som boken består av. Boken jag har läst är ett urval, gjort av översättaren, från 80-talet någon gång. Lättläst översättning ganska underhållande men jag känner mig nöjd och tänker nog inte nosa upp flera noveller.

 Att sluta på jobbet kan vara en långdragen historia.

Förra veckan var det många barn och lärare jag såg för sista gången. Den här veckan har det varit ytterligare några lärare att säga hej då till och idag var det avtackning med jobbkollegorna. En av mina skolbibliotekskollegor ska också sluta och vi bjöd på kladdkaka, glass och vispgrädde. Jag fick en fantastisk matkorg med mycket uttänkt tema. Det var te som hette Bibliotek, Pippis sockerdricka, kort med Plupp och en massa annat med litteraturtema. Det ska bli spännande ikväll att komma hem och packa upp ordentligt.

Imorgon är det sommaraktivitet på mitt bibliotek och jag ska klä ut mig till Plupp. Det kommer att bli minnesvärt. Jag har provat kläderna ett par gånger och det roar mina kollegor något enormt. Min son har sett kort, ryst och konstaterat att han skulle springa långt åt ett annat håll om han mötte mig som Plupp. 

Men efter morgondagen är det mest att städa ut sig, skriva överlämning och ta en del diskpass och sedan lämnar jag Enköping och Örsundsbro för alltid!

Det ska bli mycket roligt och spännande att flytta och byta jobb men visst är det lite sorgligt med alla avsked...

Lagom till sommaren har jag påbörjat en rejäl nostalgitripp!

Jag har läst första delen av "Lilla huset på prärien- serien", "Det lilla huset i stora skogen" av Laura Ingalls Wilder. Det är nog minst trettio år sedan sist och jag både minns mycket och har glömt en hel del.  Egentligen händer det ju inte så mycket. Boken handlar om familjens tillvaro under ett år kan man säga. Jag minns från när jag var liten att det var en så fascinerande tillvaro med alla sysslor, maten de åt och hur omständigt det var att ta sig till olika ställen. Jag tycker fortfarande om Laura och berättelsen om hennes liv och min plan är att läsa hela serien under sommaren men riktigt så fängslad som jag var som barn är jag inte nu, kanske av naturliga skäl. 

Sedan har jag gett mig på "Jag kommer att hitta nyckeln" av pseudonymen Alex Ahndoril, det vill säga paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som också döljer sig bakom Kepler.

Jag har läst några Kepler-deckare och tycker att de är bra men fruktansvärt obehagliga vilket medför att det kan gå några år mellan läsningarna. Den här är mer av en pusseldeckare men jag blev inte helt begeistrad.

Anledningen kan vara att karaktärerna kändes överdriva och svåra att relatera till. Fast å andra sidan så kan jag ju läsa andra böcker utan den minsta verklighetsförankring och vara totalt uppslukad. Så egentligen är det aningens oklart varför jag inte fastnade. 

Tja man kan inte älska allt man läser.

 Efter den här dagen är jag helt utmattad av så många känslor (och kanske lite för att jag hetsstädade i morse innan jag åkte till jobbet). Dels har det varit ett otroligt sorgligt dödsfall på skolan i helgen, dels har lärarna fått veta att jag ska sluta och jag har fått höra så fina saker att jag nästan blir lite tårögd när jag tänker på det. Och de elever som snappat upp att jag ska sluta har blivit lite lagom upprörda vilket också är väldigt rörande. Och förutom all separationsångest som jag just nu lider av så har datasystemet var extremt segt under dagen så allt har tagit tre gånger så lång tid som vanligt.

Förra helgen gick jag till biblioteket och botaniserade. Jag har ju min utmaning som innebär att jag ska försöka läsa författare på hela alfabetet under året. Målet med det är att vidga mina vyer, hitta författare jag inte skulle ha läst annars och den här gången lyckades jag verkligen!

Författare med efternamn på I är av någon anledning alltid en stor utmaning. Förra året lyckades jag inte ens. Men nu var jag mycket beslutsam och ramlade över en bok av Kajsa Ingemarsson; "Att landa som en trana"

Jag känner förstås till Kajsa Ingemarsson men aldrig läst något av henne och den här boken har gått helt under min radar. 

Den visade sig vara ett riktigt guldkorn! 

Berättaren är "Greven" som levt många liv och i boken berättar om sina erfarenheter, sin livsvisdom och misstag. Det är väldigt svårt att beskriva handlingen men man kanske kan säga att det är en filosofisk instruktionsbok inbäddad i skönlitterära kläder. 

För mig blev det den andra boken på en vecka som gjorde mig lite glad och hoppfull. Jag är som en törstig kamel i öknen när det kommer till optimistiska budskap.

Om du är det minsta intresserad av stora frågor som varför vi finns till, varför det är så mycket elände i världen och liknade funderingar så kan jag verkligen rekommendera den!

Och när vi ändå är inne på optimistiska och hoppfulla budskap så lyssnar jag ofta på Sveriges radios podd 

Vetenskapsradion

Naturligtvis kan du lyssna direkt på radion också men jag brukar köra flera avsnitt på en gång. Varje inslag är sisådär 6 minuter långt och kan handla om lite vad som helst inom forskning och vetenskap. Ganska ofta handlar det om framsteg, positiva nyheter och förklaringar till sådant som sker i världen.

Jag tror inte att jag är ensam om att behöva väcka hoppet med jämna mellanrum.

 Tänk, nu är det den sista skolveckan! På torsdag är det slut på grundskolan för vår del. Då börjar nästa äventyr. 

I torsdags firade vi en glad student som redan har siktet inställt på folkhögskola i höst. Hans kusin, som tog studenten förra året, kunde tyvärr inte vara med på utspringet eftersom hon jobbade. Sådant är livet. 

Förutom student och 20-årskalas i helgen så har vi också gått introduktionskursen för körkortet. Nu väntar vi bara på Transportstyrelsens intyg så kan vi börja träna. 16-åringen därhemma är sjukt taggad, hans far lite mindre entusiastisk men inställd på att göra ett tappert försök att ta körkort.

Igår tog jag mig i kragen och skördade all vår rabarber. Vi har en gigantisk tuva som egentligen borde skördats för flera veckor sedan. Men nu blev det av i alla fall. Jag har ett favoritrecept på Rabarberdryck som jag av misstag hittade i "Vår kokbok" för ett antal år sedan. Det har hänt mer än en gång att jag hittat ett mycket bra och användbart recept i just den kokboken när jag planerat att tillaga något, i detta fall rabarbersaft, tittat lite snabbt och råkat använda receptet bredvid det planerade och efteråt insett att det jag gjorde av misstag är mycket godare än det jag tänkt från början. Skillnaden på de olika dryckerna är att saften görs koncentrerad och blandas ut när man ska dricka medan rabarberdrycken blir färdig att dricka direkt. Den blir då betydligt rödare i färgen och starkare i smaken. Nackdelen kan möjligtvis vara att det går åt mer rabarber men i vårt fall är det inget problem då vi har oömt av det, både i Uppsala och i Jämtland. 7 kilo rabarber skördade jag så nu kan vi unna oss rabarberdryck i några veckor.

 

Jag är alltid på jakt efter litteratur som ska lära mig nya intressanta saker, som förhoppningsvis kan trösta mig när livet känns hårt och som kan ge hopp inför framtiden.

"Äventyrlig evolution" av Hanna Nyborg Stöstad är en bok som platsar på den listan. Författaren är forskare och skriver om evolutionens magi och fantastiska riktningar. Dels berättar hon om olika djur och växter som nischat sig under årmiljonerna för att nyttja resurserna på bästa sätt, äta det som nästan ingen annan äter, ibland genom att samarbeta med andra arter, ibland som parasiter och på många andra sätt. Hon skriver också om växter och djurs anpassningsförmåga, inte bara över lång tid utan också arter som på bara några år och generationer kan överleva med nya levnadsförhållanden. En mycket inspirerande och hoppfull bok också eftersom man får läsa om all forskning som pågår om miljöpåverkan, hållbarhet och hur vi kan hjälpa olika ekologiska system att överleva i framtiden.

Nästa bok är en tidig novell av Jane Austen; "Tre systrar". Det är en ganska humoristisk och sarkastisk historia där en av tre systrar har fått mottaga ett frieri. Hon tycker verkligen inte om mannen i fråga men det finns skäl till att hon trots sin antipati överväger att svara ja. Jag blev väldigt sugen på att läsa mer av Austen, det var länge sedan sist.

Dagens sista bok har jag hittat i högen bredvid sängen. Det är en äkta klassiker som jag läst förut och förmodligen kommer att läsa igen någon gång.

"Muminpappans memoarer" av Tove Jansson är lika fantastisk som alla Muminböckerna. När jag läser dem så känner jag mig lugn, glad och trygg. Det är som att svepa in sig i den där mysfilten ni vet.

Månadens dikt juni 2025

 Jorden kan du inte göra om.

Stilla din häftiga själ.

Endast en sak kan du göra

en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket.

Att själva stjärnorna ler.

En hungrande människa mindre

betyder en broder mer.

-Stig Dagerman-