Godmorgon.

Eller ja, kan man säga att det är en god morgon efter gårdagens utspel då vänsterpartiet valde att rösta fram Andreas Norlén till talman och Magdalena blev sur och avsade sig sonderingsuppdraget?! 

Jag förstår båda sidor men kan inte fatta att de vågar spela det här spelet? Det är på bekostnad av Sveriges framtid? Egentligen är det centerpartiets fel, vilket flera debattörer påmint oss om. Jag vill bara att vänstersidan inte ska schabbla bort styret av Sverige för jag vet i ärlighetens namn inte hur vi ska överleva i fyra år till med en Tidöregering. Miljö- och hållbarhetsarbetet kommer att drivas i sank, folk kommer att utvisas i parti och minut och kulturen kommer att styras med järnhand. 

Det finns så många sidor av allt det här men vad det kokar ner till är ändå det, att vi måste lyckas hitta ett sätt att rädda regeringsbildningen!

Så till det jag egentligen ska skriva om. Är ledsen om jag skrämmer bort någon bokmal med politik men just nu upptar det lite för mycket av mina tankar. Kunde inte somna igår för att jag låg och tänkte på det.

Jag vill gärna tipsa om en barnbok eller egentligen gränsar den väl till ungdomsbok skulle jag vilja påstå. I alla fall så var den fantastisk, en sådan där bok som inte liknar någon annan och som man sträckläser för att man måste få veta hur det går samtidigt som man inte vill att den ska ta slut för man vill inte lämna universumet.

"Cato & minnenas mysterium" av Yorick Goldewijk handlar om Cato, en egensinnig 12-årig flicka, som bor med sin pappa. Mamman dog när Cato föddes. Pappan sitter mest och stirrar ut på ingenting eller tittar på tv. Hemmet styrs mest av grannfrun Cornelia som egentligen är anställd för att städa men som tagit över större delen av hemmet och som alltid beklagar sig över Cato. 

När Cato får ett reklamblad till en gammal biograf där "filmer du aldrig ser någon annanstans" visas så åker Cato naturligtvis dit. En av hennes egenskaper är att hon är mycket nyfiken av sig. Ansvarig för biografen och filmerna visar sig vara Fru Kano.

Filmerna visar sig vara minnen. Fru Kano har en tidsmaskin och med hjälp av en minnessak och ett fotografi så kan man kliva in i det minne man vill återuppleva.

Cato blir anställd som assistent till fru Kano och inget blir någonsin sig likt igen.

Men det är inte bara en härlig upplevelse, det öppnar också upp djupa sår hos Cato. Och vem är egentligen fru Kano och vem är den gamla tanten med hunden?

När jag beskriver boken så gör jag den inte rättvisa känner jag eftersom jag inte vill spoila den.

Min sista uppmaning blir därför: LÄS! Du kommer inte att ångra dig.

 Idag är det måndag och jag sitter vid köksbordet i Uppsala och jobbar. Solen skiner och det är tydligen ovanligt varmt här för att vara i slutet av september. Tacka vet jag Jämtland med krispig luft och lite kallblåst så här års.

I helgen har familjen och jag hängt och tagit det lugnt. Min T har haft en kämpig höst och jag kände att jag behövde komma och pyssla om honom lite. 

Jag har läst en liten rackare till bok som kom tillsammans med ett nummer av "Vi läser" som jag prenumererar på. Riksbankens jubileumsfond ger varje år ut små essäsamlingar på olika teman. Om jag inte minns helt fel så var förra årets tema Demokrati och i år är det Byråkrati. Eventuellt så låter det inte så upphetsande men jag har läst de där samlingarna med oväntat stort intresse.

Den här lilla samlingen heter "Byråmani" och är skriven Thomas Götselius. I sina essäer behandlar han temat utifrån olika böcker och författare som Kafka, August Strindberg men också mer moderna böcker. Han skriver om frågor som

-varför kom byråkratin till från början?

-vad betyder ordet och när dök det upp första gången?

-hur påverkas byråkratin av det samhälle vi lever i idag där politiker och chefer tar snabba och oväntade beslut?

Svaret på den andra frågan är för övrigt att ordet dök upp efter franska revolutionen och hör ihop med demokrati och teknokrati.

Så även om jag inte direkt går igång på temat byråkrati så tycker jag ändå att det var väl värt att läsa.

Alltså, vad är det som händer med vänsterpartiets medlemmar?

Man får verkligen hålla sig till partiets ideologi och grundläggande värderingar för att se bortom allt som hänt den senaste tiden. 

De borgerliga partierna är inte ett dugg bättre. De gör dumheter också men det betyder inte att det är okej när de rödgröna spårar ur. 

Det jag syftar på är förstås politikern i Borlänge som förmodligen valfuskat. Nu vill jag bara att socialdemokraterna, miljöpartiet, vänstern och centerpartiet ska prata i lugn och ro och komma till en överenskommelse där de kan samarbeta och styra Sverige.

Apropå temat politik så har jag läst "Det är mycket nu" av Robert Nyberg.

Boken består av korta seriestrippar som kommenterar händelser, politik och världshändelser. Enligt min far så kan man läsa hans strippar varje vecka i Aftonbladet.

Robert Nyberg håller sig  uppenbart åt det vänstra hållet.

 Helgen har varit bra.

Pappa och jag har höstbonat, dragit upp båten och bryggan och grejat. Jag har kapat ner en vinbärsbuske, en av typ tio. På lördagen åt vi middag med faster och kusin vilket var mycket mysigt. I Uppsala har min familj tapetserat Hs rum. När han fyllde 17 i mars fick han i present ett löfte om att få sitt rum fixat. Hans föräldrar älskar fortfarande tapeten med drakar som han haft i sisådär tio år men själv han har konstigt nog mumlat de senaste två åren om att den kanske är lite aningens barnslig. Konstigt!

I alla fall blev det nu gjort efter vissa påtryckningar och uppstyrning från mig på distans. Och det var trots allt bara en vägg så det tog ju inte alltför många timmar. Och enligt T så är alla nöjda och glada.

"Vintagebutiken i Primrose Hill" av Annie Darling är första delen i en serie som utspelar sig i samma kvarter som hennes böcker om "Bokhandeln för ensamma hjärtan". Annie Darling är en sådan där feelgoodförfattare som jag alltid kan lita på. Hennes böcker gör mig alltid glad och varm i själen. Nu insåg jag när jag började läsa den här att jag tydligen redan har läst den men det gjorde inget för jag hade glömt detaljerna och kunde mysa nästan ännu mer när jag hade huvuddragen klart för mig. Hemma på nattygsbordet ligger del två och tre och de har jag inte läst så det ser jag fram emot.

Sophie har jobbat i tio år i en klädaffär men blir uppsagd när affären går i konkurs. När hennes sambo inser att hon plötsligt inte kommer att kunna betala hyra till honom så gör han slut och hon får flytta hem till sin mamma. Hon bestämmer sig för att det är nu hon ska emigrera till Australien där hennes farmor, farfar och en annan massa släkt bor som hon aldrig träffat. Hennes pappa, Johnno, som hon har en väldigt sporadisk kontakt med, vill absolut inte att hon ska flytta och erbjuder henne ett jobb i sin vintagebutik. Där blir det ingen vidare start utan hon får kämpa stenhårt för att bli accepterad. Men där finns Charles som jobbar med smycken och som går runt i färgglada kostymer. Han tar på sig att lära Sophy allt hon behöver veta om vintage men kanske att han har lite baktankar...

Sophy får omedelbart känslor för Charles men vet att det bara är att glömma. Hon ska ju flytta till Australien!

 Igår kom äntligen resultatet på valet och jag kan andas ut ett tag. Nu återstår det för Magdalena Andersson att få ihop sin regering. Många tvivlar, kanske lite hoppfullt? Jag litar dock på att partiledarna ser till landets bästa och inte schabblar bort chansen.

I morse vaknade jag klockan 5 och kunde inte somna om. Så nu går jag omkring och känner mig som ett trött spöke. Tur att det är fredag. I helgen blir det middag hos faster. Min kusin är hemma på besök så det blir trevligt. Annars grejar jag mycket i min vävstuga för tillfället. Inspirationen är rätt mycket på topp nu när det ofta är lite grinigt höstväder på helgerna. Förra lördagen var jag dock ute en sväng med båten eftersom det var fantastisk septembersol. 

På fredag om en vecka åker jag till Uppsala. Jag har inte träffat familjen på drygt en månad så det ser jag fram emot mycket.

I höst  har jag mycket inbokat vilket försvårar Uppsalaresorna. Jag är väldigt glad över att ha kommit igång men saknar min familj förstås.

I eftermiddag avslutar jag arbetsveckan med ett besök i en årskurs 9 där jag ska prata källkritik och informationssökning kopplat till deras so-projekt. 

Igår kväll avslutade jag ÄNTLIGEN "Anne på Grönkulla"-serien. av L.M. Montgomery.  Sista boken "Lilla Marilla" har tagit extremt lång tid att ta sig igenom, mycket för att jag råkade tappa bort den när de renoverade min lägenhet härom veckan. Boken låg längst ner under en massa grejer som jag plockat undan från golv och väggar och lagt i en hög när de skulle tapetsera. 

Efter att ha tyckt att de sista tre böckerna varit ganska tama och ointressanta så gillade jag ändå den här sista mer. Det är också den jag minns mest ifrån när jag var tonåring och läste serien. Detta beror nog på att det i flera böcker mest handlat om barnen i familjen när de var små och i för sig hittade de på och råkade ut för äventyr men inte så förskräckligt roligt tyckte jag. I den här sista handlar det allra mest om första kriget och sönerna  i trakten som blir soldater. Patriotismen är total och det står ingenstans, ens med ett andetag, att det vore rimligt att de unga tonårspojkarna inte skulle behöva delta. Snarare är det värt att dö för sitt land hur hemskt det än är.

Nog sagt om det...

Nu lägger jag Anne till handlingarna för rätt så lång tid framåt, möjligtvis för alltid. Är glad att jag slutfört projektet även om det inneburit att magin försvunnit för mig.

 Dagen efter valet är det och spänningen är olidlig. Jag sov inget vidare i natt. Först satt jag uppe betydligt längre än vad jag mådde bra av och sedan vaknade jag vid ett-tiden och började lyssna på Sveriges radios valvaka en lång stund innan jag kunde somna igen. Och idag har jag kollat in vad som händer med jämna mellanrum. På vår personaltoalett står det en vattenflaska som det står SD på helt plötsligt. Man undrar ju vem som ställt den där? Är den bortglömd eller någon som vill säga något?

Jag oroar mig mycket för vad som ska hända. Att socialdemokraterna gick bakåt var inte bra. Men jag tror inte att det bara är jag som tycker att de inte gjort rätt val under den senaste mandatperioden i sina beslut. 

Vänsterns och miljöpartiets framsteg kändes väldigt bra. Hoppas bara att det räcker...

Det allra bästa i det här valet var ändå att SD backade. Det hade de absolut inte räknat med men jag är glad att folk kanske insett vad de håller på med även om det fortfarande är alldeles för många som röstar på dem i mina ögon.

På onsdag lovar de att vi ska få svar och jag hoppas, hoppas att vi får byta regering!

Jag har läst en helt omöjlig bok!

"Det okända längs vildmarksvägen & Sagavägen" av Ewa Hed och Carina Eliasson är en bok som förmodligen är egenutgiven. Det är knappast någon som korrekturläst den. Boken innehåller historier från förr och nu om övernaturliga väsen och händelser.

Egentligen kul läsning men fullständigt omöjligt språk! Lite bättre blev det när jag ställde om läsningen i huvudet och tänkte att det var Vilhelminamål. Författaren kommer därifrån trakten. När min inre läsröst pratade dialekt blev det lite mer hanterbart. Men jisses ändå.

Veckans höjdpunkt så här långt var när jag fick träffa ett litet gäng med sexåringar!

Är det något jag har brist på sedan jag flyttade hit så är det just förskoleklassbarn. Jag är ju bortskämd med att få träffa den årskursen varje vecka och det är väl ungefär vad som krävs för att humöret ska vara på topp. De här var precis så trevliga och mysiga som jag hade hoppats men jag känner dem inte än.

De var väldigt intresserade och peppade på bibliotek och böcker. Som en kille sa

-jag är väldigt nära att nästan börja kunna läsa!

En mycket bra start skulle jag säga.

Idag är jag ensam på mitt bibliotek. De övriga är på äventyr. Min plan var att hinna jättemycket när jag nu hade tillgång till utlåningsapparaten och diskdatorn hela dagen. När man ska inregistrera nya böcker behövs de där apparaterna och jag brukar ofta känna mig i vägen när jag gör det.

Men naturligtvis så saknas det någon inloggning för mig och det lös ERROR med rött. Så det jobbet får bli en annan dag.

Det finns förstås annat att pyssla med...

Idag vill jag tipsa om en fantastisk ny bok för mellanstadiet, fast jag tycker nog att den passar lika bra för högstadiet också.

"Allt som är vackert" av Katrina Nannestad utspelar sig under andra världskriget i de tyska alperna.

Anna är 13 år och bor i en by väldigt nära Hitlers residens. Alla måste vara med i SS och hålla på Hitler och Tyskland annars fraktas man till något läger eller dödas. De flesta är nazister och ifrågasätter inte kriget och styret. Det ses som en ära att få strida för sitt land. Byborna spionerar och rapporterar vad de andra i byn gör.

Anna, hennes mamma och några andra håller inte med även om de inte säger det högt. Anna har en lillasyster, Eva, som inte är som andra. Hon är full av kärlek och alla som känner henne älskar henne. Men de måste gömma henne, för alla människor som inte är "perfekta" tas omhand. Det sägs att de ska får vård men Anna och hennes mamma vet bättre.

Boken var så himla bra!

Den innehåller så mycket kärlek och mod. Man förstår hur svårt det var att vara tysk, inte hålla med Hitler och nazisterna men inte kunna göra något åt det. Och den visar att även nazister är människor som inte alltid beter sig som odjur.

Till på köpet får man också lära sig lite om andra världskriget, olika kända personer och händelser.

Ja, den innehåller så mycket och jag kunde inte sluta läsa.

En bok alla borde läsa, vad man än har för värdegrund, livsinställning, ålder och bakgrund!

Boken passar också mycket bra för högläsning skulle jag säga.