Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 14 juli 2018

Lördagsbastun är avklarad, åtminstone för en del av sällskapet. Ikväll var det trångt. När alla bastare satt där samtidigt var vi åtta. Några valde att bara bada i sjön. Det är mycket mygg, knott och broms. Men är man antingen i vattnet eller i bastun så går det bra. Badtemperaturen måste vara en bra bit över 20 grader. Tidigare idag simmade alla barn och mina två systrar över sjön, 600 meter räknade vi ut att det var. De två yngsta orkade inte riktigt hela vägen utan fick lifta lite med mig som paddlade kajak på sidan, men även de gjorde en imponerande insats. Dagarna innehåller mest bad och bokläsning på bryggan. 

Jag har läst den ultimata brygg- och semesterboken "Den lilla bokhandeln runt hörnet" av Jenny Colgan. Alla hennes böcker är ju bra tycker jag, men det här är min favorit. Den innehåller allt en sådan som jag kan önska; böcker, bibliotek, bokhandlare, romantik och Skottland. Det var länge sedan jag försökte dra ut på läsningen för att den skulle räcka längre. Det funkade inte.

I början av veckan besökte jag Strömsunds väldigt trevliga bibliotek. Där hittade jag ett gäng böcker. Bland annat "Rutiga byxor funkar inte här", av Marie Hammar och Abbe Wahlqvist. Det är en ungdomsbok om den trettonåriga Ottilia, kallad Otto, som flyttar från Linköping med sin mamma och coola storebror till Lidingö. Otto är en sådan där som hamnar i klistret hela tiden. Men det hindrar henne inte från att blogga (eller är det instagram, nu blir jag osäker) till sina gamla kompisar om den succé hon gör. Fast i ärlighetens namn så förstår de nog hur det egentligen är...Hon får roliga kommentarer i alla fall. En tokrolig bok. Fast min snart elvaåriga systerdotter började läsa men la snabbt bort den och tyckte att den verkade sådär...



fredag 6 juli 2018

Vi har det bra här, bland bromsar mygg och småfåglar. Det är väldigt lugnt, lite för lugnt enligt H som längtar efter kusinerna. Vi har ju ett par flickor som besöker oss lite emellanåt, men de är ju inte här hela tiden. Solen skiner, en lätt bris gör att åtminstone en del insekter blåser bort och vi har varit ute på sjön en stund. Om ungefär en timme kommer ett gäng surströmmingsgäster. Det ska bli mycket trevligt.
Idag har vi också legat i varsin solstol på bryggan, jag och H, och läst. Jag har läst en lättsam historia "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" av Emmy Abrahamson (en perfekt bok för bryggan). Julia bor i Wien. Hon bor ensam och jobbar som engelsklärare. Julia är inte av den äventyrliga typen. När hon inte jobbar gillar hon att delta i enkätundersökningar och sortera sina bokhyllor. Hon har det ganska tråkigt, men tryggt. En dag när hon sitter på en parkbänk så sätter sig Ben bredvid och börjar prata. Ben är hemlös och bor på en kartong, under en buske. Julia och Ben blir omedelbart kära, men det är inte så lätt att sammanföra de olika världarna. Boken är lite småputtrigt rolig sådär så att jag fnissar lite emellanåt. Men den gjorde väl inget omvälvande intryck på mig.

Bildresultat för hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

tisdag 3 juli 2018

Julidikten

Ett grönt blad på marken

Grönt! Gott,
friskt, skönt, vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!

-Gustaf Fröding-

 

tågtrassel och läsmys

Efter en härlig Skånesemester har vi nu mellanlandat hemma för ett par dagars vila och lek med kompis. Hemresan från Tomelilla blev inte på långa vägar lika smärtfri som ditresan. Efter drygt en timmes tågfärd stannade tåget i Lammhult och vi fick veta att ett timmertåg tagit eld och att det spridit sig till spåret. Så, där stod vi. I ett par timmar. Sedan fick vi köra tillbaka och ta vägen över Göteborg.
I stället för sju timmar, som resan skulle ta, så tog den 17. Vi kom hem klockan 4 på natten. Trots allt gick det bra. Jag var väldigt glad över att ha ett nioårigt barn som mest suckade någon gång emellanåt och annars uthärdade stoiskt.
Egentligen skulle vi åka mot Jämtland idag men eftersom jag ska köra hela vägen själv så sköt vi upp det. Jag tänkte att det var bäst att vila en dag efter tågresan. dessutom kommer H:s kompis idag. Vi tänker gå och se nya LasseMaja-filmen på eftermiddagen.

Så vad gör man 17 timmar på tåg? Jo man läser så klart. I Simrishamn hittade vi under semestern en mycket trevlig bokhandel där vi shoppade loss. Jag köpte Lucy Diamonds "En sommar i Brighton", en riktig hängmattebok.
 Den handlar om tre olika kvinnor som alla bor i samma hus. Ytligt sett så verkar de inte ha så mycket gemensamt men ju mer man lär känna dem desto mer inser man att de delar mer än man kan tro. Romantiskt och lättsamt. Det är bara en sak som retar mig med den här boken och det är översättningen. I första delen av boken slarvar de något helt otroligt med språket. Det är meningsbyggnadsfel, ordföljden är fel (engelsk) och andra småfel som känns fullständigt onödiga och som förtar flytet och läsupplevelsen. Är det så att det varit bråttom att få ut boken till semestern? Tja, inte vet jag men irriterande var det.

"Ensam i Paris och andra historier" är en samling med feel good-noveller av Jojo Moyes. Jag tyckte allra bäst om den första som heter just "Ensam i Paris" och handlar om Nell. Hon är inte den som gör något spontant, planering och kalkylering är hennes grej. Men, efter att ett par jobbkollegor skrattat åt henne och hennes (extremt osympatiska) pojkvän lite nedlåtande undrat hur det kan komma sig att hon aldrig varit i Paris så bokar hon en helgweekend där åt sig och honom. Problemet är bara att han aldrig dyker upp när hon ska åka. Efter en massa vånda bestämmer hon sig för att trots allt sätta sig på tåget. pojkvännen lovar att han ska komma senare på kvällen, bara han tar sig från jobbet.Inte den bästa Jojo Moyes jag läst, men passar också bra för en dag i hängmattan eller på bryggan.

"Toner i natten" är också skriven av Jojo Moyes och får mig att tänka att Moyes gör sig bättre i romaner. Isabel har aldrig behövt ta ansvar. Hennes man har alltid skött hemmet och familjen så att hon ska kunna satsa på sin passion, musiken. Isabel spelar fiol i en symfoniorkester. Men mannen dör och plötsligt står hon där, med två barn, skulder en enorm sorg och vet inte vad hon ska göra. Oväntat ärver hon ett hus, långt från London , i skogen. Hon bestämmer sig, mot allas rekomendationer, att de ska flytta dit för att ordna upp ekonomin och få en nystart. Men det finns fler som vill ha huset och inte skyr några medel för att få det. Det låter kanske mer som en rysare men det är en bok helt i Jojo Moyes- stil; vänskap, kärlek, livsval och andra livsfrågor.






tisdag 26 juni 2018

Semestern är i full gång för mig och H. I förrgår var vi på biblioteket och bunkrade upp med 20 stycken Narutoböcker, alla som finns på biblan i Uppsala på svenska. Sedan spelade vi padel med en kusin. Igår åkte vi med samma kusinfamilj till Tom Tits i Södertälje. Det var väldigt lyckat. Fyra våningar med aktiviteter och saker att göra, en uteavdelning där mycket var saker med vatten, en vindmaskin, dinosaurieutställning med mera. Trots att sällskapet var mellan åtta och elva år så var det helt klart plaska med vatten- aktiviteterna som var roligast utomhus.
Idag sätter jag och min familj oss på tåget till Tomelilla för att hälsa på en farmor. Det ska bli kul. Vi hoppas på bad i havet, och andra mysiga dagsutflykter. Både H och jag har laddat rejält med böcker och H har packat ett korstygnsbroderi som han fick i julklapp.
Min klänningskoftestickning får också följa med fast jag kommer nog inte att sticka på tåget. Har ett obekvämt minne av en sockstickning där ett nystan löpte amok på tåget till Borås och jag fick åla mellan benen på ett flertal medpassagerare innan jag fått tag på det igen.

Boken jag just nu läser heter "Sjukhuskatten Oscar" och är skriven av läkaren David Dosa. Dosa arbetar på ett vårdhem för patienter med demens. Ett flertal katter bor på vårdhemmet eftersom man har upptäckt att katterna gör patienterna lugna och trygga. Katten Oscar har en särkild förmåga. Han vet när någon håller på att dö och kryper då upp i deras säng tills de har dött. Ingen förstår riktigt hur han vet och varför han gör det här, men det har gjort att den döende är mycket lugnare. Det är en sympatisk berättelse som också handlar om hur det är att bli gammal, hur man kan hjälpa människor att åldras med respekt och värdighet, kampen de anhöriga för och mycket mer.

Jag har också läst något så otippat som en biografibok om Carola Häggqvist. Så kan det gå när man jobbar på bibliotek och har svårt att gå hem på kvällen utan en liten bokpåse. "Främling En bok om Carola" av Andreas Ekström och Johanna Koljonen handlar inte så mycket om Carolas privatliv utan mer om fenomenet Carola, tidsandan som rådde när hon vann melodifestivalen 1983 och överhuvudtaget vad som format henne och fansen genom åren. Författarna är hängivna fans, men skriver ändå klarsynt och analyserande. De har intervjuat många människor men aldrig Carola själv eftersom de inte ville göra "en sådan bok". Faktum är att jag har fått jobba med vissa av mina egna fördomar när jag läst. Hon har blivit mer en människa för mig och jag inser att även om jag fortfarande inte riktigt gillar hennes musik och i synnerhet inte hennes person så är mycket av det jag ansett om henne byggt på medias bild av henne, inte hennes riktiga person. Det gick så lång att jag lyssnade lite på henne på Spotify efter att ha läst klart vilket fick min son att bröla SÄNK LJUDET ett flertal gånger.

fredag 22 juni 2018

Äntligen!!!!

I förrgår blev min uppsats äntligen godkänd och jag är nu färdig bibliotekarie lagom till midsommar och semestern. Jobbade min sista dag igår och nu är det fyra veckors ledigt.
Det känns konstigt. Så många tårar och så mycket ångest det varit, men också glädje, nya vänner och slapparkvällar på hotell. Nya insikter och lärdomar, nytt jobb. Och så mycket annat som hänt i livet på de här åren, nästan fem år. H har hunnit bli stor. Det har varit lycka och sorg av olika anledningar. Nu börjar nästa kapitel när jag ska njuta av resultatet av alla ansträngningar. Min familj tycker nog också att det ska bli skönt med en något mer balanserad bibliotekarie i familjen.
Idag blir det midsommarfirande med kusiner och tremänningar. Det är 9 grader varmt och regn i luften vilket är typiskt efter all den tropiska värme som har varit i maj och början av juni. Men det kommer ändå att bli trevligt. Vi är alla taggade för dans runt stången och god mat och umgänge.

Under den senaste tiden har jag läst mycket. Här kommer en snabb redovisning.

Bildresultat för bokhunden bok
"Bokhunden - och en och annan läshund" är en samling artiklar och redogörelser för projektet där utbildade bokhundar hjälper barn att komma igång med sin läsning. Redaktören för boken heter Helene Ehriander. Det är fascinerande att läsa om hur det påverkar barn som av olika orsaker har svårt att läsa när de får läsa för sin bokhund. Hunden blir en vän, som ger kärlek och trygghet, är bra på att lyssna och som aldrig kommenterar läsningen. Bokhundarnas ägare beskriver hur deras hund känner på sig vad det enskilda barnet behöver. Det kan vara att lägga huvudet i barnets knä, att "titta" på bilderna eller att hålla sig på lite avstånd när ett barn känner sig osäker. Jag hoppas verkligen att det här är ett projekt som sprider sig så att fler barn får möjligheten att lära känna en bokhund.

Hilma : en roman om gåtan Hilma af Klint (pocket)
Hilma af Klint var en mycket spännande människa. I början av 1900-talet målade hon tavlor som ingen annan. Hon visade dem aldrig eftersom hon förstod att tiden inte var mogen. Tavlorna kom till med hjälp av hennes andliga mästare, högre väsen ansåg hon. De beskrev den andliga världen. Hilma trodde på anderörelsen och levde ett liv utifrån det. Det finns väldigt lite information om henne och hennes liv och den här boken är en roman. Vad man än tycker om andlighet och spiritulism så kan jag rekomendera boken. Hilma är en personlighet väl värd att lära känna!
 


Bildresultat för lilla bistron i bretagneDen andra boken av Nina George, "Den lilla bistron i Bretagne" är en riktig feel good-bok för semestern. Jag tyckte faktiskt mer om den här än om hennes första, kanske för att mina förväntningar var annorlunda denna gång. Marianne, en trött hemmafru, försöker dränka sig under en resa till Paris. Hon räddas, mot sin vilja och hamnar på sjukhus. Marianne rymmer från sjukhuset och hamnar i en liten by i Bretagne där invånarna tar emot henne med öppet sinne och värme. Plötsligt kan hon vara den hon är, men vem är hon egentligen? Och hur ska hon hantera sitt andra, vanliga liv? Livet som innehåller en självisk mansgris till man, som aldrig har tagit henne på allvar?

torsdag 14 juni 2018

Jag har fredagsledigt och H har sin första riktiga sommarlovsdag efter två roliga dagar på fritids. Vi ska ta det väldigt lugnt har vi tänkt. Ett besök på biblioteket där en hel hög mangaböcker ligger och väntar; "Naruto". Tanken är också att jag ska göra de allra sista små ändringarna i uppsatsen och skicka in den för allra sista gången (hoppas jag innerligt).
I natt drömde jag att jag fick ett nytt jobb, på ett lager i Dorotea. Anledningen till att jobbet lockade var att det var ett boklager. Men efter att jag glatt tackat ja så kom jag på att det skulle bli lite långt att pendla, sisådär 60 mil, så då ångrade jag mig lite. Men, tänkte ändå att det går nog bra. Jag kan ju alltid sova på bussen...
Så kan det vara.
Igår var jag och kollegorna på en dag om Digitalisering i Uppsala. Det var intressant. Men, jag tänker alltid att det är lite synd att det låter som att biblioteksvärlden hoppar på det här med digitalisering med utgångsläget att digitalisering är grejen! Man skulle kunna göra samma arbete men utifrån att biblioteken ska erbjuda stöd till invånarna ur ett demokratiskt perspektiv och att hjälp med nätet är en del av det. När man skrapar på ytan och analyserar det som sägs och görs så är det ju det som är utgångspunkten. Men, när man bara lyssnar på det som sägs högt och utåt så låter det som att huvuduppgiften är att förvandla biblioteken till en digital värld och jag värjer mig mot det. Till på köpet har jag blivit lite mer inblandad i arbetet med digitaliseringen än vad jag hade önskat mig och det känns lite jobbigt än så länge eftersom jag brinner så mycket för litteratur och litteraturförmedling. Men, jag tänker mig att mitt bidrag kommer att bli den pedagogiska biten, att hjälpa folk. Det är ju det som jag är bra på.
Jag läste ett inlägg på Facebook där det diskuterades huruvida bloggar börjar bli omoderna och bokbloggarna snart kommer att dö ut eftersom folk följer Twitter, Instagram och andra ställen. Är det så? Jag bloggar fortfarande, läser andras bloggar och tycker att det är tråkigt om det skulle försvinna. Instagram blir ju så kortfattat! Och att titta på folk som pratar på Youtube om böcker är trevligt men inte samma sak. Det är så typiskt. Jag har alltid så svårt att släppa saker jag tycker om och det så lång tid att hitta  nya saker som är lika bra. Alltid känner jag mig lite efter, apropå den snabba digitala utvecklingen.

Härom dagen diskuterade jag Herman Lindqvists böcker med en låntagare. Hen beskrev hur hen alltid somnade efter några sidor eftersom berättarstilen är något entonig. Jag har ju under våren lyssnat på flera ljudböcker av och med Herman av just den anledningen. Historia är ett av mina favoritämnen. Det blir inga obehagliga överraskningar eftersom man ju ändå vet på ett ungefär vad som ska komma och Hermans torra stämma lugnar ens uppstressade tankar. Min senaste var om Axel von Fersen.Bokens namn är "Axel von Fersen Kvinnotjusare och herreman".
Bildresultat för axel von fersen ljudbok
Han är ju ett namn som dyker upp här och var i andra historiska personers berättelser så det var lite kul att lära  känna honom. Axel von Fersen rörde sig i miljöerna runt olika Europeiska hov, försökte rädda det franska kungaparet från giljotinen och älskade Marie Antoinette. Han var en adelsman och rojalist helt igenom och hade verkligen ingenting till övers för republiker.