Nästa vecka börjar mitt turnerande till skolorna. På onsdag ska jag till en 4-6 och på torsdag blir det en F-3 skola. Jag är taggad och är övertygad om att det kommer att bli kul. Båda skolorna har bett om bokprat.

Så därför lägger jag ganska mycket tid just nu åt att läsa in mig på böcker i olika genres och känner att jag vill tipsa er om två Hcg böcker (Hcg= mellanstadiet).

"Om krisen eller kriget kommer" av Anna Sallenman handlar om en familj i Malmö som har en alldeles egen kris. Naim är elva år och han är den enda i familjen som har koll. Mamma och pappa bara bråkar. Pappa flyr till sitt jobb eller sin kompis Nour så fort han kan och mamma har snöat in på en bok om hur man preppar inför krig eller en kris. Ingen vuxen lägger märke till att storebror Majid är involverad i farliga aktiviteter och Naim känner dessutom ansvar för lillasyster Sami som helst är klädd som zebra.

Naim har en bästa kompis Kåge, och det är tur för med en bästa kompis klarar man mycket. 

Allt blir bara värre och värre och Naim är betydligt mer rädd för krisen  och kriget i familjen än för utomstående hot.

Det här skulle kunna vara en outhärdlig bok för att den är så hemsk och sorglig. Men grejen är att den också är rolig. Genom hela berättelsen finns ett stråk av humor och mitt i allt det hemska så är det svårt att inte fnissa lite.

Sedan är den speciell därför att den tar upp det mycket aktuella ämnet gängkriminalitet och ungdomsvåld ur Naims perspektiv eftersom han ser sin bror. Och eftersom man får situationen sedd ur en elvaårings ögon så blir det ganska logiskt och förståeligt hur saker kan hända och situationer spåra ur.

Det är väldigt rörande att se hur mycket Naim älskar sin bror och saknar honom när han vänder sig från familjen.

Min andra bok är något helt annat.

"Den här boken sugeeer" av Jocelyn Boisvert och Enzo.

Det är ett seriealbum med lite text men desto mer som händer i bilderna.

Alice hittar en bok i det magiska biblioteket och när hon öppnar den sugs hon in i den. Hon råkar ramla ner rakt på sidan 7 där hon stöter på några andra läsare. Det visar sig att alla har fastnat där eftersom det finns en elak och arg drake på sidan 8. De har gett upp men sådan är inte Alice. Hennes mamma har sagt att

-problem bara är lösningar som inte hittats än.

Så Alice sätter igång att försöka få sig och de övriga läsarna att komma igenom boken. Inte lätt men de övriga tycker att hon är fantastisk med alla sina idéer.

Jag tror att den här boken kommer att uppskattas för sin humor och egensinnighet.

 Äntligen har vi haft några soliga och ganska varma dagar. Jag gullar varje dag med mina gurk-och tomatplantor på balkongen och hoppas att de ska göra omtag men egentligen är jag ganska pessimistisk. Jag tror att det har varit för nattkallt och gråmulet under allt för lång tid. Men de får stå där med sina halvstora gurkor och tomatkartar ett tag till utifall att.

Nästa vecka ska de fixa min lägenhet! Redan när jag flyttade in för ett år sedan stod det i besiktningsprotokollet att jag skulle få nya tapeter och målat i alla tre rummen plus badrummet men sedan har det inte hänt något. Så för någon vecka sedan hörde jag av mig och frågade om det inte skulle hända snart? Så nu minsann.

När det blir dags kommer jag att flytta hem till huset på pappas gård . Det blir lite pendling men det kan det vara värt.

Nu är förtidsröstningen igång och jag såg på nyheterna igår att gapet mellan blocken minskat. Genast blev jag fruktansvärt nervös på den nivån att jag inte kunde somna. Om det blir Tidöregeringen en omgång till vet jag inte vad jag ska ta mig till! SD kommer att få en massa makt då och det skulle vara förödande! De styr redan alltför mycket vilket vi ser resultatet av överallt i samhället. 

Nu har moderaterna lovat gratis barnomsorg vilket ju är superbra men tror jag på det?! NEJ! Jag tror inte att det är ett löfte de kommer att uppfylla. Min analys är att det inte finns pengar eller intresse efter valet för ens hälften av allt partierna lovar just nu. Varför har inte Tidöregeringen gjort alla de där sakerna under de senaste fyra åren?

Och en sista sak om valet. Var är debatten om miljön och klimatet??? Hur kan det vara så tyst? Vi har bränder och översvämningar, senast en lerlavin i Nepal.  

En bok som jag läst om lite här och där heter "Tallums sång" och är skriven är Lina Schollin Ask. Den handlar om tre personer. Gunnar är änkling sedan ett år och får nog. Han packar sin sovsäck, havregryn, låser dörren och går iväg. David har fått sitt första jobb på Skogskyrkogården. Hans föräldrar släpper inte taget utan behandlar honom som ett barn. Han har epilepsi och de kan inte släppa sin oro. Klara är höggravid när hennes man dör i en bilolycka. När hon blir ensam upptäcker hon saker om honom som vänder upp och ned på hennes bild av deras gemensamma liv.

På Skogskyrkogården möts de tre och en osannolik kontakt uppstår.

Boken är lättläst och bra. Jag tänker lite på "Tranorna flyger söderut" av Lisa Ridzén. Från början kändes det som att jag inte kunde fokusera och komma in i den men det handlade nog mer om mitt fokus och humör. När jag väl fastnade så tyckte jag mycket om den.

Vi kommer att sakna Dolly

 Det första jag såg i morse var nyheten att Dolly Parton dött, 80 år gammal. Trots att det kanske inte är så oväntat när folk är över 80 och dör så är det ändå sorgligt. Som Jill Johnsson sa i en intervju; en ikon har försvunnit och en era är över.

Man kan ha många åsikter om Dolly, vilket jag också haft genom åren, men att hon gjort ett outplånligt intryck på världen ja det kommer man inte undan. Ju äldre jag blivit desto mer har jag uppskattat hennes musik, livsinställning och personlighet.

Med åren har jag lyssnat mer och mer på country överhuvudtaget. På svt-play finns det en jättebra dokumentärserie om svensk country som jag verkligen kan rekommendera. Countrylandet Sverige.

Och i somras fick ett syskonbarn en lp-skiva med Alf Robertsson av sin far, en artist jag endast fnyst åt genom alla år. Men vips så upptäckte jag och några andra i familjen att den mannen var otroligt mycket country och värd att lyssna på... Och hans historia överlag är spännande. Alla låtar är inte så bra förstås men några guldkorn finns. 

Min absoluta favorit är "Hon steg på Finlandsbåten".

Mer country än så blir det inte och den säger nog väldigt mycket om Alf Robertsson och hans liv.

 Igår var det en riktigt solig och härlig söndag. Jag plockade svarta vinbär för brinnande livet. Det blev några glasslådor som sedan hamnade i frysen. Jag plockade lite krusbär också och bjöd pappa på kräm till lunch, efter hans eget önskemål. Vi har ju aldrig varit på plats under den där bärsäsongen när krusbär,  hallon och vinbär är mogna och förra året var jag alldeles för nyinflyttad och uppstressad för att orka dyka ner i någon bärbuske och därför har jag inte tillagat och ätit kräm på många år. Min farmor bjöd mig och sina andra barnbarn på mycket kräm när vi var små. Mamma tillagade också kräm till mellanmål åt oss. Så nu kändes det nästan lite nostalgiskt. Tänk om det funnits något litet barn i närheten också som kunnat smaska med oss. men man kan inte få allt förstås.

Vi kollade upp lite om krusbär på nätet också och fick veta att bären innehåller tjugo gånger mer          c-vitamin än apelsiner, magnesium, kalium och a-vitamin samt anses kunna sänka blodtrycket. På 1800-talet var krusbär bland den mest populära bärbusken i svenska trädgårdar men så drabbades en massa buskar av mjöldaggssvamp och då minskade intresset. Informationen har jag hittat på Alter Hedens .

Busken i vår trädgård har taggar men numera finns det tydligen taggfria varianter också.

I lördags åt vi surströmming. Åh, det är så gott. Det var så gott att jag till och med började filosofera om huruvida det kanske till och med är godare än sushi och då förstår man nivån av njutning.

"Anne på Ingleside" är den senaste "Anne på Grönkulla"-delen jag har läst. Nu handlar det till största del om Annes och Gilberts alla barn och deras vedermödor. När jag läste den här serien första gången så plöjde jag förstås även de böcker som utspelar sig efter Annes bröllop. Men det är nog så att jag bara läste dem en gång så jag har  inte samma intima relation med barnen som jag har med Anne. Det har visat sig vara en fördel. Nu när jag uppnått en ålder då jag inte är så noga på att få de romantiska bitarna så uppskattar jag de putslustiga och ganska dramatiska barnen lite mer. Det låter lite tråkigt men jag gillar fortfarande romantik men kan uppskatta andra saker i en bok.

Nåväl, konstaterar att vissa saker i böckerna inte åldrats riktigt väl. Ganska konservativ attityd till kvinnor och män och deras roller i världen. Även bilden av andra folkslag och religion känns väldigt mossig emellanåt. Men det är förstås sådant man får räkna med.

Idag tog det några extra minuter att ta sig till jobbet för jisses så mycket folk det var i farten. Skolorna börjar idag, i en grå och dimhöljd värld. Det regnar inte men jag var ändå lite fuktig när jag kom in på biblioteket. 

Min son gör sin andra dag idag. Allt hade gått bra igår, god lunch och två nya tjejer i klassen. Trots det och sovmorgon även idag så var det ingen sprudlande kille jag pratade med igår. Men det ska väl bli bra bara han och hans far kommer igång. Första veckan är alltid lite tuff. Det vet jag som snart gjort två. 

Mitt dystopiprojekt, som jag nämnt ett flertal gånger, har fått in mig på böcker i sagda genre. En bok som jag hade på mitt förra bibliotek men som jag aldrig läste, och tyvärr ingen annan heller, finns även här. Den är aldrig utlånad här heller vilket nog beror på det strama omslaget samt att den är på 506 sidor. Men nu bestämde jag mig för att ge den en chans och det ångrar jag inte. Boken heter "Hotet" av Mats Söderlund och är den första delen i en triologi som heter "Ättlingarna". 

Jag kan inte påstå att det var en enkel bok. Trots att jag är en ovanligt rutinerad läsare så fick jag anstränga mig att komma in i den och hänga med i svängarna men belöningen var stor. Egentligen förstår jag inte varför den är klassad som en ungdomsbok. Få ungdomar skulle ta sig igenom den om de ens skulle få för sig att försöka.

Jenny är elva år och ute med sin pappa på fjällvandring. Pappan vill lära henne så mycket som möjligt om naturen, dess tecken och historia. Men på kvällen när Jenny ligger i tältet och pappan sitter vid elden utanför så händer något. Några varelser dyker upp. De ser ut som människor men Jenny får för sig i stundens hetta att hon ser en svans på en av dem. Vad är detta?! Varelserna jagar Jenny och hennes far och pappan försvinner. Det tar tre veckor innan Jenny hittas och ingen, inte heller hon själv, kan förklara vad som hänt henne under de veckorna. 

Flera år senare börjar det hända saker i rask takt, saker som Jenny och hennes syskon David och Wilma inte förstår. Mamma Gaupi är en framstående politiker som åker runt jorden på möten för att förhandla om miljön och den stora bristvaran vatten. I Sverige är det ingen vattenbrist vilket gör det till ett eftertraktat och rikt land. Många starka viljor finns. Vissa vill sälja vatten till högstbjudande och bli rika och andra vill fördela resurserna rättvist. 

Nu har jag gett en liten, liten inblick i handlingen för den innehåller så otroligt mycket mer. Och den där svansen som Jenny skymtade innan hon flydde på fjället har en mycket större betydelse för henne och hennes syskon än vad någon kunde tro...

Handlingen utspelar sig till stor del i Skelleftehamn där Jenny bor. Historien handlar också om samernas historia, gruvnäringen, klimatkrisen och dess följder.

Jag kommer att läsa de två fortsättningsdelarna eftersom det här är riktigt bra men med tanke på att de är lika tjocka som den första så kanske jag spar dem lite tills det finns mer tid.

Idag börjar skolan i Uppsala och det var otroligt synd om 17-åringen igår när han tänkte på hela det läsår som ligger framför honom...

De börjar med en rejäl sovmorgon och kortdag men det kändes ändå oöverstigligt. Man förstår känslan ändå även om jag efter en och en halv veckas jobbande nästan har glömt hur det kändes med semester.

Igår märktes det att lärarna var på hugget för det började ramla in roliga mejl med förslag och idéer som de vill samarbeta kring. Skolorna i den här kommunen kör igång imorgon.

Så är det dags för en Jenny Colgan-bok igen. "tredje året på den lilla skolan på klippan" är som man förstår av titeln den tredje boken i serien om privatskolan där Maggie Adair jobbar sedan ett par år tillbaka. Förra boken slutade med ett drama och vi börjar här där den slutade. Jag vill inte avslöja för mycket men Maggie och David McDonald, engelskläraren på den närliggande pojkskolan är huvudpersoner förstås. Otroligt luftiga sidor vilket gör att de här böckerna läses ut på typ två kvällar vilket nästan är lite tråkigt. 

Detta är inte min favoritserie av Jenny Colgan men alla hennes serier kan förstås inte vara favoriter.

 

Jag har läst nästa del i serien om "Anne på Grönkulla", nämligen "Drömslottet".

Anne och Gilbert har gift sig och med blandad glädje och sorg lämnar Anne Grönkulla för att bosätta sig på ett nytt ställe. Hon och Gilbert blir genast förälskade i den nya lilla stugan och får nya vänner.

Allt är inte romantiskt och glatt. Deras första lilla dotter blir bara en dag gammal och Annes lättsamma personlighet förändras för alltid. Även om hon blir sitt glada drömmande jag så småningom så finns sorgen över det första lilla barnet alltid kvar.

Det jag hade glömt från när jag läste böckerna förra gången för sisådär 35 år sedan var att det förekommer lite politik. Gilbert och Anne är högermänniskor vilket konstateras och sedan pratas det inte så mycket mer om det. På den lilla orten finns en karl som är liberal, tydligen är det de två alternativen som finns, och han har i ett hetsigt ögonblick sagt att han inte ska klippa håret eller raka skägget förrän liberalerna tar makten. Eftersom det tar 19 år så ser han enligt texten i boken ut som en höstack. När det blir val så vinner plötsligt liberalerna och mannen ansar skägg och hår, blir helt oigenkännlig och gifter sig till på köpet med sina gamla kärlek som är en av Anne och Gilberts goda vänner. 

Jag kom inte ihåg kringhistorien men just det där med att han såg ut som en höstack hade jag tydligen lagt på minnet.