Magiska katter och böcker från Japan

Jag har ju tidigare nämnt en japansk trend som jag spanat lite på, nämligen japanska feelgoodböcker som innehåller antingen magiska (eller åtminstone fantastiska) katter, bibliotek eller boklådor (bokaffärer). Så här får ni en lista på dem jag kommer på just nu....

Listan kommer att fyllas på utifall jag ramlar över eller kommer ihåg fler exempel.

• Katt på recept (Syou Ishida)
• En katts resedagbok (Hiro Arikawa)
• Katten som stannade kvar (Hiro Arikawa)
• Bokhandeln under körsbärsträdet (Takuya Asakura)
• Mina dagar i Morisakis bokhandel (Ygisawa Satoshi)
• Katten som räddade böcker (Sosuke Natsukawa)

 Så är vi inne i augusti och det med lite blandade känslor. Jag gillar hösten och ser på ett sätt fram emot ruskiga regndagar då man kan mysa inomhus, läsa och sticka. Men jag kommer förstås att sakna sommaren och semestern. I morse skickade vi iväg sjuttonåringen tillbaka till Uppsala. Han längtar väääldigt mycket efter sina kompisar. De har, gubevars, varit ifrån varandra i två veckor... T har fortfarande två veckors semester kvar så han stannar lite till hos mig. Det tycker jag känns lyxigt. Själv har jag påbörjat sista semesterveckan och det känns både lite jobbigt och helt okej. Jobbigt blir det att ställa klockan, inte kunna välja vad man vill göra om dagarna och så, roligt att komma igång med allt jag och lärarna pratade om i våras. I höst är jag inte ny på jobbet utan vet vart jag ska. Och jag har en hel del roliga projekt på gång.

Under semestern har vi plockat mylta, bakat tunnbröd, varit ett par dagar i Vilhemina och hängt väldigt mycket med släkt och familj. 

Jag har läst mycket och stickat. Det har blivit väldigt lite tv-tittande vilket inte gör något, Nu har jag mycket härligt att se i höst.

Jag har läst ytterligare en magisk kattbok från Japan. "Katt på recept" av Syou Ishida är noveller om människor som inte står ut med sin tillvaro av olika skäl, söker sig till vad de tror är en psykiatrisk klinik men som visar sig vara aningens speciell. Alla som kommer dit får en katt på recept. Katten ska de ta hand om i sisådär tio dagar och sedan lämna tillbaka den. Efter den första chocken så börjar det hända oväntade saker och även om katterna kanske inte löser situationen på det sätt personerna trott så kan man inte säga annat än att deras liv förändras.

Helt okej bok och väldigt lättläst.

"De levande" är en fruktanvärt bra och fruktansvärt sorglig bok av Iida Turpeinen.

Den handlar om hur människor genom tiderna, främst på 1700- och 1800-talet rest runt och upptäckt samt koloniserat världen, upptäckt och försökt katalogisera djur och natur och samtidigt utrotat mängder av arter. Stellers sjöko är det största och mest sorgliga exemplet. Från det att en strandad skeppsbesättning, med naturvetaren Steller, hittade arten så tog det bara cirka 30 år innan alla sjökor utrotats. Anledningen var inte ens för att köttet eller pälsen behövdes utan för att de helt enkelt var lättfångade. 

Men, om man tror att det här bara hände i det barbariska 17- och 1800-talet så har man fel. Människan gör exakt detsamma nu vilket är nästan värre eftersom idag VET vi hur vansinnigt det är.

En sådan bra bok som tog ganska lång tid att läsa för att jag var tvungen att pausa ibland för att inte deppa ihop helt.

"Vår vän Anne" är den andra boken i "Anne på Grönkullaserien" av L. M. Montgomery.

En mellanbok skulle jag säga. Anne jobbar ett par år i Avonleas skola som lärarinna, får nya vänner, avvisar fortfarande Gilbert Blytes inviter även om de är goda vänner och hon blir deppig när han flirtar med andra vilket hon absolut inte erkänner ens för sig själv.

Arnljot Gellina En berättelse af Otto von Schantz. Nyutgåva med introduktion och efterord av Kent Knutsson

 

Igår var vi till Jamtli allihopa. Nu är det några år sedan sist men annars är det en trevlig sommartradition. I år firar de konstnären Bengt Lindström som skulle ha fyllt 100 år i år. Han föddes i Storjö kapell. Det var kul att se och fascinerande tavlor. Det är något speciellt att se konst i verkligheten, särskilt tavlor som är så stora som de här.

Vi gick runt, som vanligt, till de olika husen, klappade killingar, lyssnade på de olika skådespelarna och hade trevligt trots det något tveksamma vädret.

På vägen hem övningskörde mina killar. Det gick över förväntan. För ett år sedan hade jag inte vågat låta dem köra en sådan väg så de har utvecklats ändå.

"Arnliot Gellina : en berättelse : nyutgåva med introduktion och efterord av Kent Knutsson / Otto von Schantz" är en intressant historia om legenden och myten Arnljot Gellina. Naturligtvis har jag hört om Arnljot, bland annat genom Arnljotspelen som spelas i Östersund. Kent Knutsson har hittat en gammal text från 180068 (tror jag att det var) som han moderneserat lite och gett ut i en liten skrift. Nu vet jag att huvuddragen i legenden, som dök upp första gången i Snorres Edda, Heimkringla, handlar om att Arnljot blir kristnad och dödas i ett slag i Norge där han slåss för kung Olav. Det har skrivits många varianter genom åren och de har förstås påverkats av sin tid. 

Jag återkommer med ett kort på boken i nästa inlägg.

Och så är jag igång med "Anne på Grönkulla" av L. M. Montgomery. Jag har läst den första som heter just "Anne på Grönkulla"

Lika fängslad som när jag var barn och läste den är jag förstås inte. Men det är hemtrevligt och mysigt att läsa och ganska rolig. Väldigt skönt också att veta att hon och Gilbert får varandra till slut trots allt.

 Enligt nyhetsrapporteringen så har vi den varmaste sommardagen hittills idag. Jag har legat i hängmattan i stort sett hela dagen och läst Stephen Frys version av Odyssén, "Odyssé".

Underhållande, humoristisk och ganska pladdrig. Både pappa och min syster har hört att den fått ganska dåliga recensioner men jag tycker ändå att den är klart läsvärd. En sak som får läsflytet att hacka lite är alla noter som dyker upp på nästan varje sida. Förvisso intressant men som sagt var, det förtar flytet en aning.

Självklart hade jag en viss kunskap om historien innan men jag har aldrig läst den så jag känner igen mycket som nu får stadga och struktur och plötlsigt hamnar saker och ting i ett sammanhang. I förordet står det att det här är den fjärde boken på temat som Stephen Fry har skrivit och jag kommer helt klart att läsa de andra. Den här är nyutkommen.

För någon vecka sedan skrev jag om japanska böcker med temat magi, böcker och katter. 

"Katten som stannade kvar" av Hiro Arikawa innehåller kanske inte så mycket magi eller böcker men jag skulle ändå vilja påstå att den tangerar temat. Hiro Arikawa är även författaren till "En katts resedagbok" som jag läste för flera år sedan och som jag tyckte mycket om. Något jag upptäckte i samband med den här andra boken är att författaren är kvinna vilket jag helt missade förra gången. Inte för att det spelar någon egentlig roll men...

Boken består av noveller med olika katter i huvudrollerna. Novellerna rör sig i samma universum och karaktärerna dyker upp på flera ställen. I slutet får man också läsa en som handlar om mannen och katten från "En resekatts dagbok". Det var en ganska mysig bok även om jag inte älskade den. Kanske hade det krävts lite mer böcker och magi?!

Behållningen var nog ändå att det är lite spännande och intressant att läsa om den japanska kulturen som är så annorlunda än den västerländska

Redan har en semestervecka gått och jag har knappt kommit in i lunken. Var en sväng till Uppsala där jag hann en hel del. Min syster och jag besökte Hallwyllska muséet i Stockholm, ett ställe jag har velat besöka i ett antal år. Det var väldigt intressant och jag är glad att vi tog den guidade turen dels för att vi då fick veta en massa saker dels för att vi fick gå in i rum som annars inte är tillgängliga.

Jag kom tillbaka till Jämtland i torsdags, idag är det söndag.

Det har inte varit speciellt varmt förrän idag. Jag har spenderat största delen av dagen i hängmattan tillsammans med tredje delen av "Timmerfolk" av Ulrika Lagerlöf, nämligen "Kärnveden".

Har ni inte läst den serien så rekommenderar jag den mycket varmt! Den handlar om skogsbruket förr och nu, samerna som trängts undan sina marker i alla tider och överhuvudtaget konflikten mellan skogsbruket och bevarandet av livsviktig naturmiljö. I den här delen handlar det en hel del om besprutningarna på    70-talet och dess konsekvenser. I efterhand verkar hela den hanteringen fullständigt galen men egentligen är det ju inte så mycket bättre nu med tanke på all avverkning som pågår.

Jag har också läst en av Nora Roberts sämre böcker, för att vara helt ärlig. Antingen håller hon på att bli för gammal eller så har hon inte haft någon skrivlust för trots att alla ingredienser finns med så finns det absolut ingen känsla. Boken heter "På andra sidan spegeln"

Slutligen har jag läst min första bok av Malin Persson Giolito, "I dina händer". Den var verkligen jättebra och jättehemsk! Vilket också är anledningen till att jag inte läst något av henne förut. Vissa böcker måste man vara stabil och utvilad för att mäkta med.

Den handlar om två bästa kompisar; Dogge och Billy, båda 14 år. Boken börjar med att Billy blir skjuten, av Dogge. Och sedan får vi dels följa med familjerna till pojkarna, poliser och andra i deras omgivning. Det är gängkriminalitet, droger, svek från vuxna, utsatthet och elände. En sådan där bok som man har ont i magen av i dagar efter att man läst och som tankarna går tillbaka till långt efteråt.

 Nu är det inte mycket kvar innan jag får semester och jag vill redan nu förvarna om att det nog inte blir så mycket bloggande under den närmsta månaden. Det brukar vara samma sak varje sommar. Jag läser, stickar, väver, hänger med familj och vänner och det blir väldigt svårt att sätta sig vid en dator. Ganska skönt faktiskt.

Att läsa-högen är förstås gigantisk som alltid. Likaså högen med stickprojekt som ligger och längtar. Nu har vi inte haft lika varmt här som i andra delar av Sverige och världen, tack och lov, så jag kan fortfarande jobba på mina ylletröjor. Men när värmen kommer brukar det bli mest disktrasor och linprojekt. 

Vaje sommar brukar jag ge mig in på något läsprojekt. Ett år läste jag alla MajGull Axelssons böcker som jag inte hunnit ta mig igenom tidigare. Förra året drog jag igenom hela "Mitt lilla hus på prärien"-serien, och ramlade med en störtdykning ner i ett kaninhål bestående av ändlösa surftimmar på telefonen om Laura Ingalls Wilder, hennes familj och liv.

Jag ser för övrigt mycket fram emot Netflixserien som kommer den 9 juli.

Lilla huset på prärien-trailer

Hur mycket jag än älskat tv-serien som jag och syster yster såg på i barndomen så önskar jag att den här nya serien blir reflekterande och modern. Böckerna och den gamla tv-serien tog inte direkt hänsyn till urinvånarnas förhållande, miljöpåverkan och sådant.

Årets projekt tror jag kommer att bli en annan gammal favoritgoding, nämligen "Anne på Grönkullaserien" Ser fram emot det väldigt mycket!

Idag fortsätter jag på temat lästa ljudböcker.

"Alla kallar mig Grynet" av och med Grynet Mollvig är en självbiografi. Grynet Mollvig är en sådan där person som jag alltid känt till men som jag aldrig tänkt på direkt.  Mina bästa biografiläsningar brukar bli just de där människorna man inte vet något om men som visar sig vara intressanta. 

För det kan man konstatera, alla människor har intressanta historier, problem och livsberättelser som ger dem djup.

Samma sak blev det med Grynet. Hon är väldigt personlig och öppen med sitt liv. Som alltid blir det mer intressant när man höra om både bra och mindre bra saker. Boken är också rolig eftersom hon är rolig med överraskande självinsikt. Som så ofta blir det också en berättelse om tidsandan och historia. Intressant med Grynet är att hon ju växt upp i Norge under efterkrigstiden. Jag har läst mycket om samma period i Sverige men Norge har ju helt andra förhållanden.

En bok jag verkligen kan tipsa om!

"Jordgubbste och chokladdoppade maränger" av Ida Frykland är en äkta feelgood. Det är första delen i "Onsalaserien" 

"Lockfågeln" av Jonas Moström är del 12 i "Natalie Svensson-serien". Den här serien läser jag aldrig utan har valt att bara lyssna. Egentligen är jag lite less på serien, Natalie Svensson och Johan Axberg. Men det fungerar som örongodis när man vill ha något lättsamt.

Natalie och Johan är ganska irriterande. Deras personligheter är lite trassliga och ibland vill jag skaka om dem och skrika i deras öron att

-Lär er någon gång då!!!!