Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

lördag 16 mars 2024

Ljudböcker jag tror att jag missat att redovisa och lite annat pjonk...

 "Kameleonten" av Jonas Moström


"Den omänsklige" av Jonas Moström                                                                                  



Veckan har gått snabbt och utan att man fattar det så är det lördag igen. Regnet smattrar mot taket och jag är glad att det är regn och inte den snö som nyheterna utlovade igår.

Vi åkte bokbuss igår och jag träffade en fantastisk liten pojke som blev fullständigt överlycklig när han hittade vårt förråd med Babblarna-böcker. Han kunde inte ha varit mer än två år, kunde inte prata rent men kunde verkligen prata och det visade sig att han kunde alla Babblarna-böcker utantill. Så under en halvtimme, eftersom han var det enda barnet just då, så "läste" han böckerna för mig, med stor inlevelse. Och jag kände mig på extremt bra humör efteråt. Inget är härligare än de där mötena med barn som älskar böcker



Så min läsning...
Jag har ju en speciell kärlek till Isabel Allendes böcker, något som väcktes för mycket länge sedan när jag läste "Andarnas hus". Med åren har jag läst det mesta hon skrivit och under ett antal år så köpte jag böckerna för att jag verkligen ville äga dem. Nu har det gått över eftersom jag inte riktigt vet var i bokhyllan jag ska klämma in dem och jag har dessutom insett att jag förmodligen inte kommer att läsa om dem. Isabel Allende är en mycket produktiv författare och vissa böcker är fantastiska, som till exempel "Andarnas hus" och "Den japanske älskaren", andra är bra men inte på något sätt uppseendeväckande. "Violeta" är bra men inte fantastisk. Violeta är hundra år, ska snart dö och skriver brev till sitt barnbarn där hon berättar om sitt liv och därigenom den värld hon levt i. Som vanligt beskriver Isabel Allende politiska skeenden och hårda levnadsvillkor. Berättelsen innehåller diktaturer, droger, lite övernaturligt och spännande och starka karaktärer. Allende är aldrig nostalgisk utan hon beskriver livet som det är, med toppar och dalar. 

"Mrs Shepherds mysterium" av Julia Chapman är en mysdeckare i ordets rätta bemärkelse.
Det är den andra delen i serien "Döden i Yorkshire" och den innehåller alla klassiska detaljer som får en att läsa med en varm känsla inombords. Det är lockande miljöbeskrivningar, lite kärlek, starka vänskaper, roliga och charmiga djur samt mystiska dödsfall där man vet att detektiven kommer att räkna ut vem som är mördaren på slutet. 

Precis som i första boken så är det ett antal personer som är i farozoonen och riskerar att mista livet. I den första delen så var det olika personer som deltagit i byns datingevent, denna gång är det de något skruttiga personerna på ortens äldreboende. För mig som åker runt till ett antal äldreboenden med bokbussen så förvånas jag över hur pigga de ändå är. Jag hoppas att det finns sådana boenden i verkligheten...

måndag 11 mars 2024

Så många gånger som jag studerat Uppsala biblioteks evenemangskalender och tänkt att det vore så kul att gå på alla intressanta föredrag, författarbesök och annat. Men så kommer datumet när det är dags och om man inte missar att det händer så orkar man eller kan inte av olika skäl. 

Men så plötsligt blev det av!

I onsdags gick jag och lyssnade på den eritrianskfödde författaren Sami Said. Trots att han vuxit upp i Göteborg så är det intressant att han kommer från Eritrea då hans senaste bok, som han berättade en hel del om, handlar om öknen.

Jag har aldrig läst någon av hans böcker, fyra till antalet, men jag har läst och hört OM honom och är nyfiken på hans författarskap. Hans nyaste bok heter "Satansviskningar"  och handlar om Nadine som skickas iväg till en obestämd öken för att gå på en internatskola eftersom hon är så besvärlig.

Sami Said berättade att boken handlar om tvångstankar, så kallade satansviskningar. Uttrycket finns tydligen i olika kulturer och det anses att den som lider av olika tvångstankar egentligen hör satans röst. 

Jag kommer helt klart att läsa hans böcker.

 


Men det är inte bara det jag har pysslat med sedan sist. När jag fyllde år fick jag en keramikkurs av familjen och i helgen var det dags. Två dagar fylld av lera.
Det var väldigt roligt och tillfredsställande att få sitta en hel helg, knåda, filosofera, småprata med okända människor om smått och gott och dessutom testa att dreja!
Jag kommer inte riktigt ihåg om jag någonsin drejat förut men om jag gjort det så var det i tidernas begynnelse, typ.
Det var verkligen inte enkelt, men ändå inte så svårt som jag trott. Envishet och viljestyrka och dessutom armstyrka var vad som krävdes. Dessutom hjälper det helt klart om man stryper all prestationsångest och idéer om att det måste bli något bra. Här gällde det att njuta av processen helt enkelt.
Om två veckor ska vi ses igen för att lasera (eller glasera?) våra verk. Det ska också bli spännande.



onsdag 6 mars 2024

Snart är det kvinnodagen

 På fredag, den 8 mars, är det Kvinnodagen. På Enköpings biblioteks Facebooksida uppmärksammar vi det med olika boktips under hela den här veckan. Kolla in det om ni har lust.

Jag har två böcker på gång just nu som passar väl in på temat också.

Den första är skriven av Prinsessan Christina (Fru Magnuson), ni vet kungens yngsta syster. Jag tycker nog att hon verkar vara den klokaste och sundaste personen bland kungligheterna förutom kanske Viktoria då, hon framstår också som en normal och sund människa . 

I alla fall... Prinsessan Christina har skrivit en bok, tillsammans med Carl Otto Werkelid, som handlar om anmodern Joséphine. Boken heter "Joséphine Avlägsen i tid - men nära mig".

Precis som i deras tidigare bok "Hon kallades Daisy" så blir det ett väldigt personligt porträtt, fullt med bilder, minnen och tankar. Det finns många biografier och säkert sådana som på olika sätt ger mer faktisk information. Men för att kunna skriva just de här böckerna så krävs det nästan en familjemedlem.

Jag gillar historia överlag och det här är inget undantag. 


Min andra bok handlar också om en stark kvinna men av en helt annan sort. Den är inte helt färdigläst eftersom det tar sin tid. Jag måste fundera, gå tillbaka, koppla ihop...
Boken är "Levtrådar" av Sara Lidman, sammanställd av Harald Larsen. Den består av en text för varje dag under ett helt år av Sara. Åren och ämnena blandas hej vilt, vilket är en av orsakerna till att jag måste använda hjärnan och det tar lite tid. 
För mig som lider av en fruktansvärd stress och deppighet över världens tillstånd så är det en sådan lisa att följa med Sara Lidman i hennes engagemang över orättvisor och faror. Redan på 60-talet varnar hon för skogsskövling, kärnvapen och andra miljöfaror. Hon bekämpar krig på sitt eget handfasta sätt, bor i Afrika under en period, skriver och talar. 
Ja, det är en bok att bli inspirerad och imponerad av. Kunde hon kämpa så kan vi!
Så, så läsvärd!
 






måndag 4 mars 2024

Hoppsan nu är det vår!

 








Tänk att den där extralilla skottdagen fick februari att bli så oändligt lång! Trodde aldrig vi skulle komma till mars.
Nåja, vi har haft ett bra och festligt sportlov, födelsedagsfirande i flera dagar, ljuvlig vårvinterdag på lördagen och allmänt mysigt.
Jag har läst många böcker och stickat sockor. 
Det verkar smått omöjligt för mig att komma ur jul- och vinterträsket i bokvärlden i år, men jag har i alla fall inga fler julböcker på lut just nu...

Häromkvällen när jag stod och väntade på bussen så började jag studera den gigantiska flocken med kajor som skränade omkring på kvällshimlen. Först såg jag bara ett stort moln av fåglar och jag tänkte för mig själv att det påminde mycket om ett sillstim. Men, så såg jag plötsligt en kaja som obstinat och kaxigt envisades med att flyga mot strömmen, krocka med de andra på pin tjiv och muckade sig i största allmänhet. Typiskt, ska det finnas kajor med umgängesproblem också suckade jag. Jag vet ju att skator och kråkor kan bete sig synnerligt omoget, lite som stökiga högstadieelever. Efter att ha studerat fågelflocken ytterligare en stund insåg jag att de inte alls flög som en enda stor flock (eller...jo det gjorde de på ett vis men) utan två och två. När de satte sig i ett träd så satte sig de olika paren tillsammans och bytte en fågel gren så följde den andre efter. 
Bussen kom och jag var tvungen att motvilligt avsluta min studie. Men det var väldigt intressant och nu behöver jag lära mig mer om kajor! Och min teori om den bråkiga kajan är att den helt enkelt försökte hitta en partner. Alla som varit på krogen sent en lördagskväll vet att det alltid finns någon överförfriskad som desperat vill hitta en partner att gå hem med men inte har förstått hur man gör för att locka till sig någon utan i stället lyckas reta upp alla i sin närhet.

Böckerna jag läst kommer här... Precis som förra gången så kommer jag inte att skriva så mycket om varje bok.
"Julmys på Wishing Wood" av Holly Martin är tredje delen i feelgood-serien om bröderna som byggt en stugby med trädkojor. Jag var inte lika entusiastisk efter den här som efter de två första även om jag gillade denna också. Serien får mig att drömma om att bo i ett trädhus. Har för mig att jag för åratal sedan såg något reseprogram där de visade att det faktiskt finns på riktigt.

"Snöfall över Paris" är del två i serien om Sophia som ärver en restaurant i Paris av sin mormor och flyttar dit. Karolina Schutzer (läs tyskt u) heter författaren. Har inte riktigt fastnat för den här serien om jag ska vara helt ärlig.

"I en sal på lasarettet" av Björn Wiman ska vi ha som bokcirkelbok om ett par veckor på jobbet. Det finns väldigt mycket att säga om boken och det kan vara så att  den egentligen förtjänar ett eget blogginlägg. Vi får se om jag tar mig i kragen och gör ett sådant. För mig blev den en viktig pusselbit av min bild av Sveriges historia och den har fått mig att tänka mycket på allt det som påverkat samhället och det svenska folket. Wiman lyckas knyta ihop det så att jag plötsligt förstår flera olika företeelser; rasbiologin på 30-talet, behandlingen av barn och unga genom historien, Coronapandemin och mycket mer. Som sagt, kanske skriver jag mer om det här lite senare.









Som av en händelse har jag läst en ungdomsbok som nuddar vid samma tema fast utifrån en helt annan vinkel.
Moa Backe Åstofts debutbok "Himlabrand" handlar om Ànte en sextonårig same som bor i en liten by. Han älskar sitt liv, miljön, kulturen och renarna och kan inte tänka sig något annat. Men, han är otroligt kär i sin kompis Erik. Han vet ingen annan same som är homosexuell och folk runt omkring honom uttrycker bara fördomar och hatiska kommentarer om "bögar" om ämnet överhuvudtaget skulle komma upp. Ànte känner att han måste göra ett omöjligt val; försöka dölja sina känslor eller ge upp hela sin värld. Erik har en flickvän, Julia, men ger samtidigt dubbla budskap som får Ànte att bli totalt förvirrad. 
Boken tar upp det här med rasbiologi också, som ett litet sidospår men man förstår ändå att det här med att tillhöra en minoritet kan göra människor sköra och osäkra och att de därmed, som det så ofta blir, håller extra hårt på det som känns viktigt och sant.
Så Ànte frågar sig om det överhudtaget finns homosexuella samer, förutom honom själv?



Månadens dikt mars 2024




 Gryning

Dagen som räfflas

av vinden en morgon

ugglornas fjädrar

på ett ljusare sätt

sinnet som skiftar

förminskas

något försvann


Ur

-Ljus-

av 

Inger Christensen

2013


tisdag 20 februari 2024

 Ikväll jobbar jag ganska sent men sedan far jag hem, ska packa det sista, och imorgon far vi på sportlov några dagar! Vi ska fira en 80-åring och en 44-åring så det kommer att bli full fart. Jag har längtat i flera veckor.

I lördags var jag och systeryster på Sy och hantverksfestivalen i Älvsjö. En mycket trevlig dag och vi kom hem båda två med rejäla påsar fulla med garn. Dagen avslutades med pizza och öl tillsammans med den tredje systern och en kusin. Vi var mycket nöjda allihopa även om jag var extremt trött på söndagen. 

Förra måndagen lyckades jag skutta snett i stentrappen på jobbet och stukade foten. Två dagar hemma med foten i högläge och sedan har jag kört på som vanligt. Fast jag får vara försiktig. Minsta lilla snedkliv eller för hård belastning på foten så gör det ont.

Min 14-åring har haft övernattningsgäster två nätter redan på lovet, det är ju bara tisdag idag. Men det gäller förstås att passa på, även han ska med på sportlovsresa imorgon.

Får se om vi lyckas hinna med ett litet bokreabesök när vi är där. Som vanligt tjatar min bättre hälft på om bokberg och frågan om hur många böcker jag egentligen rimligtvis kan hinna läsa under min livstid, men det där förstår han verkligen inte.

Jag har läst mycket under de senaste veckorna men inte hunnit blogga så idag får ni bara titlarna rakt av.



"Hedvig Elisabeth Charlotta dagbok" (har jag skrivit om förut.

"Skandar Spökryttaren" av A.F. Steadman

"Fridas resor" av Frida Ulvegren

"Diskbänkstecknaren" av Ulrika Linder

"Afrosvenskar" av Johanna Berg & Maria Fröhlich

"En julsaga" av Charles Dickens (nej, jag var tydligen inte riktigt färdig med julen...och just nu läser jag ytterligare en med jultema. Kommer jag att ha avslutat julen till påsk är frågan?

"Dimma över heden" av Julia Chapman


Februaridikten 2024

 Den 6 februari var det Samernas nationaldag. Det uppmärksammades på flera ställen i medier och på bibliotek men här i bloggen blev det inget firande. Idag tar jag igen det genom att välja månadens dikt från boken "Solen, min far" av Nils-Aslak Valkeapää. I ärlighetens namn är jag lite osäker på om det är egen dikt eller en del av en större, jag gissar på det senare...

Fint är det i alla fall och jag ser framför mig när man sitter utanför sitt tält på fjället en tidig morgon.

Solen

verdens far

Jorda

vårens datter

           himmelrandens gullblomster

           duftgresset

jeg taler med jorda

           och hörer bekkene svare

            med lyd av sölv i rösten

taler med jorda

bortom tid

Solen

verdens far

Jorda

livets mor

       himmelrandens morgenröde

        stjernegaissene

jeg taler med jorda

sooleeen miiin sooool

aaaaaaiivaaannn aaaainnnnuuuht aaa a aaaaaa aaaa

aaaa aaaa

aaaaa


-Nils-Aslak-Valkeapää-

1991