Ibland ramlar man över böcker, tänker att det här verkar spännande, och sedan inser man inte att man ramlat ner i ett slukhål och får kämpa tappert för att ta sig tillbaka. Nu låter detta extremt dramatiskt och jag kanske överdriver bara en aning. Men helt fel har jag inte. Allt började med att jag hittade boken "Silverboken" av Gull Åkerblom och hann läsa cirka en och en halv sida innan jag insåg att det inte var första delen. Av någon anledning underlät jag att kolla det innan. Jaha, eftersom det var spännande redan från början så fortsatte jag läsa och tänkte att jag väl får ta del ett efteråt. Del ett fanns bara i magasinet på biblioteket visade det sig... Den har jag faktiskt fortfarande inte hunnit läsa av olika anledningar. Den heter "Silverkniven". Del tre, "Silverkällan", fanns överhuvudtaget inte på vårt bibliotek, inte i Uppsala och inte på någon ljudbokstjänst. Men som den bäga (envisa) människa jag är så gav jag inte upp utan fjärrlånade boken. Den finns på två(!) bibliotek i hela Sverige. Jag har läst den och det var värt allt besvär. Och jag har den första boken på nattygsbordet och kommer att läsa den snart. För trots att jag vet hur allt ska sluta så tycker jag om stilen som boken är skriven på och jag har ett behov av att få veta hur allt började. Gull Åkerblom är en författare från min barn- och ungdom och de här böckerna har ett antal år på nacken. Mitt bibliotek kommer att gallra de två böckerna som finns här efter att jag har upplyst dem om att det inte finns någon chans att en högstadieelev, som ju serien riktar sig till, kommer att gå igenom samma process som jag bara för att få läsa dem. Det är synd för det är riktigt bra böcker som jag tror skulle tilltala rätt många om de gav dem chansen. Kanske en nyutgivning med nya omslag?
bokfavoriter
Det här en blogg för oss som måste få sin dos av bokläsning varje dag för att må bra.
Om mig
- bokslukaren
- En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!
fredag 20 mars 2026
torsdag 19 mars 2026
Månadens dikt mars 2026
På bokrean slog jag till med en bok med Edith Södergrans dikter. När jag skulle välja vilken jag skulle ta som månadsdikt så planerade jag först att välja en lite mer okänd, åtminstone för mig, men slutligen landade jag i en av de där jag älskade som tonåring.
Dagen svalnar...
I
Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underlig att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.
-Edith Södergran-
Ur Samlade dikter
onsdag 18 mars 2026
Min stora fundering är just nu hur mycket snö det kommer att finnas kvar på påsklovet? För oss handlar påskhelgen om uteliv, att sitta i ett vindskydd eller på en snöhög, elda, pimpla (fisk) och njuta av vårvintern. Förra året var i princip all snö och is borta och den traditionella pimpeltävlingen fick ställas in. Förhoppningsvis blir det inte så illa i år men om det kommer ett rejält vårregn så vete sjutton...
Nåja, den som lever får se...
Pappa rekommenderade en bok som jag nu har läst. Som han sa, en helt galen bok som förklarar en hel del.
"Netanyahus" av Joshua Cohen är en roman med verklighetsbakgrund som utspelar sig 1960 i Corbin College i delstaten New York där historikern Ruben Blum får i uppdrag att vara värd till Ben-Zion Netanyahu som eventuellt ska anställas på universitetet. Ruben Blum är universitets ende jude vilket nog är anledningen till uppdraget. Det visar sig att det inte bara är den smått galne Netanyahu som dyker upp utan också hans fru och tre söner, varav en är Benjamin. Besöket spårar snabbt ur och jag kände mig bitvis svettig av allt som hände.
Jag vet inte hur jag ska beskriva handlingen utan citerar i stället baksidestexten.
Den kritikerhyllade och Pulitzerprisbelönta "Netanyahus" är en roman om judisk identitet, amerikanskt universitetsliv och om politiska utopier och tragedier. Med drastisk humor och ett språk som forsar fram över sidorna får Joshua Cohen 1900-talets historia att mullra på ett helt nytt sätt.
måndag 16 mars 2026
Måndag morgon och jag är tillbaka i vardagen igen.
Resan hem igår blev mer dramatisk än jag räknat med. Vi kom fram till Östersund mer än 70 minuter sent. Av någon outgrundlig anledning stod vi bland annat i över en halvtimme i Kilafors, kan inte ens erinra mig att vi någonsin stannat där förut.
I alla fall, den långa entimmesväntan på bussen i Östersund förvandlades till stress och tvekan om jag överhuvudtaget skulle hinna med. Tågvärden lovade att ringa och be bussen vänta in mig (i ungefär tre minuter). Jag kände mig lugnad. Hoppade av tåget, konstaterade att bussen stod där, sprang med packningen svängandes runt mig och fick se bussen åka iväg!
Den bitterheten som infann sig är svår att beskriva...
Ringde bussbolaget för att fråga om det var DEN bussen som just åkt och jo det var det. Så då ringde jag SJ och förklarade situationen. Av erfarenhet beställer jag alltid resplus för då är SJ ansvarig för att man ska ta sig hela vägen. Jag fick beställa taxi som skjutsade hem mig till dörren, tack och lov. Nu är den enda spänningen kvar att jag fick lägga ut för taxiresan, drygt 3600 kronor, och har skickat in anmälan om ersättning. Så det är bara att hoppas att det fungerar. Trevlig taxichaufför var det i alla fall och han tyckte nästan att det var genant att ta betalt när det blev så dyrt.
Jag har plöjt ytterligare några Ruth Galloway-deckare av Elly Griffiths; "De utstötta", "De öde fälten", och "En kvinna i blått". Efter alla delar jag läst under relativt kort tid kan jag bara konstatera att än har jag verkligen inte ledsnat!
fredag 13 mars 2026
Här sitter jag i Uppsala, lyssnar på en podd om forskning inom biblioteksväsendet och tittar samtidigt ut genom fönstret. Det är som att solen vill titta fram men förmår sig inte riktigt. Det är härligt att vara i storstan några dagar. Ibland behöver jag påminnas om att jag inte bara är en skolbibliotekarie, dotter och brorsdotter utan också har ett annat liv. Igår var vi på Kulturhuset och lyssnade på
Det var en helt fantastisk konsert! Låtarna var bra, men hans mellanprat gjorde halva showen. Hans humor passade oss perfekt och igenkänningen var större än vad vi vill erkänna.
Att nära själen med bra musik får mig att öppna ögonen och plötsligt känna livsandarna återkomma.
Ikväll ska jag träffa en av systrarna och ta en öl. Imorgon tänker jag eventuellt inte gå längre än till brevlådan för då kommer jag nog att vara ganska trött. Och på söndag är det tåget tillbaka norrut. Tur att det snart är påsklov så att jag inte behöver sakna familjen alltför länge.
Idag får ni mina senaste ljudböcker.
Att åka tåg gör att jag hinner plöja några böcker i lurarna.
"När döda talar" är den senaste Jonas Moströmdeckaren om "Den unga Natalie Svensson". Egentligen gillar jag inte riktigt den serien men jag har ju den där fixa idén att alltid avsluta en serie så vad jag gör man...Tydligen slutar man inte lyssna i alla fall.
onsdag 4 mars 2026
I tre dagar har jag ägnat kvällarna åt att lägga upp en ny stickning, en kjol i alpacka. Min känsla är att den kommer att bli fantastisk. Om jag någonsin kommer förbi resåren vill säga. Jag har lagt upp och stickat cirka tre centimeter och upptäckt att jag tagit ihop den snurrad, repat och börjat om. För den oinsatte så stickas den runt. Man börjar med att lägga upp alla maskor och sedan tar man ihop den första och den sista så att man sedan kan sticka runt. Anledningen till denna uppenbarligen omöjliga uppgift misstänker jag beror på många maskor (som kan snurra sig) och lite snurrig kabel på rundstickan. I tisdags kväll lyckades jag ÄNTLIGEN och kunde börja sticka samma resår för sjunde gången och det är inte ens en överdrift, jag räknade. Så nu är jag lite manisk och vill bara sticka hela tiden.
Men, men jag har också läst. "Hemma där hjärtat finns" är Jenny Colgans senaste och del 3 i hennes serie som utspelar sig i den skotska övärlden.
Huvudpersonerna är Janey, med det något ovanliga yrket audionom (i feelgoodböcker) och hennes dotter Essie som jobbat i finansvärlden i flera år i Edinburgh. Essies arbetsplats flyttar till Bern och hon förlorar jobbet. Hennes enda alternativ blir att lämna storstan och pojkvännen och flytta hem till mamma i det lilla samhället Carso. Mamma och dotter har ingen enkel relation. Essie har alltid anklagat Janey för att föräldrarna skildes och Janey verkar aldrig kunna göra något rätt.
Det är en rolig bok. Jag har faktiskt fnissat högt för mig själv flera gånger. Och som så ofta är det med roliga djur, i det här fallet hundvalpar.
Kanske är det inte min favoritbok av Colgan men jag är ju aldrig missnöjd med hennes böcker. Eller nja, någon gång har jag kanske inte varit helt nöjd...