Utflykt till en skola och månadens dikt

 Igår satte jag mig i bilen och körde de tretton milen till Gäddede skola (Frostviksskolan)  för att städa deras bokhyllor och slänga sådant som är gammalt. Och jisses vad jag slängde! Jag hade kunnat slänga mer men sparade en del eftersom jag kände att vissa lärare fick lite panik när de såg allt som försvann. Mitt löfte till skolan var att jag ska skicka dit nya fräscha böcker som kompensation.

Det var cirka -20 grader kallt hela dagen men bilen startade och puttrade på som den skulle. En lättnad var att jag efter lite muttrandes och stök på morgonen hittade spaken där jag kunde sänka ratten. Förra veckan när jag var ute och körde så hade jag översidan av ratten i synfältet hela tiden och var tvungen att sitta och sträcka på ryggen hela vägen vilket var aningens påfrestande. Körningen blev betydligt behagligare när jag hade full syn genom rutan.

En lastbil hade kört i diket på ett ställe och det var ganska halt. Jag kör väldigt försiktigt på vinterföre så det var lugnt. Men jag såg en räv och två älgar och har man otur så räcker det inte att vara försiktig om en stor älg står mitt i vägen. De här älgarna stod i skogskanten och spanade så det gick bra.

I "Vi läser" fick jag för ett tag sedan ett boktips om en tysk poet; Julian Peter Messner som gett ut en diktbok som heter "undantagsvis utan titel".

Julian Peter Messner har Downs syndrom och dikterna handlar om livet i stort och smått och bland annat om hur fattigare världen skulle vara om han och hans vänner inte fanns, om hans mamma valt att inte föda honom.

Tänkvärda och speciella dikter väl värda att spridas i världen.

till min far

din ståtliga kropp

var ett rikt kärl

för ett vaket sprudlande intellekt

och en ljus nobel själ

nu är kroppen svag och skör

intellektet har sprickor och hål

det tappar form och eroderar

på din själ har skuggor lagt sig

numera bryter solen sällan igenom

alzheimer har dig i sitt fasta grepp

det gör mig hjälplös och sorgsen

trots det älskar jag dig

precis som förr

till annemarie

min tjej är en blombild

under den stora regnbågen

i alla knoppar vilar hennes lycka

på eftermiddagen i fullt solsken

hon drömmer i mig

när vi promenerar

går solrosen bredvid

Booktok-bok

 Jag har läst en bok där jag stött på något som jag aldrig mött förut! Och det är en bedrift med tanke på hur mycket jag läser. Och något fullständigt nytt ramlar jag inte över varje år.

Boken heter "Hooked", är skriven av Emily McIntyre och jag gav mig på den eftersom jag sett den i Booktok-sammanhang.

Jag har köpt den med tanke på högstadieungdomarna men jag kommer inte att tipsa om den. Ramen tilltalade mig eftersom den bygger på Peter Pan.

Boken innehåller våld, blod, hämnd och strypsex. Det är alltså strypsexet som är helt nytt i en bok för mig. Jag är ingen pryd människa och jag anser att ungdomar tål det mesta. De möter förmodligen det mesta på nätet. Men den här boken var väl mycket, även för mig. Nu är det så att jag följer några Youtubers som har Booktokkonton så jag har förstått att sådant här finns men ändå...

 Bortsett från att det var ungefär -30 grader i förrgår när jag satte mig i bilen för att köra de tre och en halv milen till skolan som var målet för dagen så var det en mycket lyckad dag!

Glada elever som tyckte det var roligt med boktips och besök. Kanske var de lite extra uppihejsan för att det kom en ny person och att det kunde ha varit vem som helst? Men jag väljer att tro att de uppskattade just mitt besök.

Nu är det lite lite varmare och i eftermiddag ska jag försöka sparka igång bilen och åka till pappa. Har reparerat kontakten till motorvärmaren samt köpt en ny kupévärmare så det borde gå bra.

Idag består dagen av att lägga in en hög nya böcker i systemet samt att jag ska vara med på ett rektorsmöte och prata om lånekort. Min kollega och jag förbereder att från och med 13 år behöver man inte vårdnadshavares medgivande och att sekretess gäller så att andra, till exempel vårdnadshavare och lärare inte ska kunna kolla vad personen har på sitt konto.

Vi presenterade det hela igår för våra bibliotekskollegor och det var lite blandade åsikter om det hela. Och så kan det vara...

Jag är ju otroligt förtjust i Kalle Lind och hans podd "Snedtänkt". Jag uppskattar också hans böcker om olika kända personer och företeelser i det förflutna.

I julklapp fick jag hans första skönlitterära bok av min svåger. Den heter "Systrar, bröder & andra problem" och om jag ska vara helt ärlig så vara jag väldigt nervös när jag  började läsa. Tänk om jag inte alls tyckte om den? Tänk om mina förväntningar var för höga bara för att det var hans bok? 

Den VAR lite jobbig att läsa. Inte för att den var dålig, snarare tvärtom. Kalle Lind har lyckats beskriva människor på ett väldigt realistiskt sätt, precis så små som de är. Inte ens när jag la ihop boken, färdigläst, så kunde jag känna så mycket sympati med huvudpersonen Manne. En medelålders, rädd man med mycket lite självinsikt. Han och systern Minna har vuxit upp med en arg mamma och en svikarpappa. 

Och då tänker man att han kanske har lärt sig något när han själv bildar familj?! ÅH nejdå! Han behandlar sin egen son precis som hans pappa behandlade honom och han kan verkligen inte se det själv! I hela sitt liv har han känt sig som ett offer. Jag var faktiskt arg på honom genom hela boken. Hans syster Minna har alltid tagit hand om honom och försöker få honom att förstå men även henne hade jag lite svårt att gilla. Kanske bara för att hennes personlighet kändes mycket långt från min.

Så mitt betyg är att boken är mycket bra på ett skavande och obekvämt sätt. Även om det är extremt jobbigt att läsa en sådan historia så får den att tänka på saker och kanske att lära sig något om världen och sina medmänniskor...

Jag har också läst den tredje boken om Ruth Galloway "Huset vid havets slut" av Elly Griffith. Av någon anledning har jag blivit lite fixerad av Ruth och Nelson och vill helst bara plöja böckerna i snabbt tempo.

Barn och ungdomar från Gaza berättar

 Ny vecka, ny kyla och jag ska snart till en klass och boktipsa. Idag är det en årskurs femma som ska inspireras, förhoppningsvis.

På onsdag ska jag till en skola och ha fem bokprat i olika klasser. Det ska bli jättekul men många böcker att släpa med sig.

I helgen kände jag plötsligt att jag behövde miljöombyte. skippade att åka till pappa och tog i stället bussen till Östersund i lördags. Det var mysigt men det där med bussarna är inte så flexibelt så här i glesbygden visade det sig. På morgonen gick en buss tjugo över åtta och på eftermiddagen två, en tjugo över två och en kvart i tre.

Jag åt sushi till lunch, vilket kanske var den allra största anledningen till att jag behövde utflykten.

Boken jag ska tipsa om idag är sorglig, hemsk, upprörande och jag önskar att alla läste den!

"Här var vårt hus Barns berättelser från Gaza" började som en novelltävling där målet var att ge barn och ungdomar en röst, att låta dem få visa med sina egna ord hur det är att leva i ett krig och den mardrömmen som det är att bo i Gaza just nu.

113 berättelser kom in och i boken får vi läsa 12 av dem.

I ärlighetens namn kunde jag inte ta in all den fasa de skriver om. Det är så hemskt! Men så viktigt! och så bra!

 Jotack, snuvan lever och frodas. I stället för hjärnceller och kloka tankar så känns det som att min hjärna består av snor. Jag svettas så fort jag plockar upp något tyngre än en penna och jag tycker ofantligt synd om mig själv! Men jag är på jobbet eftersom alla aktiviteter börjar rulla igång nu och om jag inte har feber utan bara snuva så känns det inte som att jag kan vara hemma.

Idag ska jag träffa de där femmorna. Jag både ser fram emot det och gruvar mig lite. I en timme ska jag prata källkritik i en halvklass och imorgon ska jag göra om det med den andra halvan.

När jag var hemma förra veckan och äntligen hade stickat klart min jultröja, som jag har lagt i garderoben med en längtansfull suck eftersom jag inte kommer att använda den förrän i december, så fick jag ett infall och började sticka fingervantar. Tanken har förespeglat mig i flera år men som en person sa i en podd; när man hatar att sticka EN tumme på sin vante så känns fingervantar lite överväldigande.

Och ja så är det ju. Jag kan sticka  sockhälar i sömnen och tittar aldrig på sockmönster ens. Farmors sockmodell sitter i benmärgen men se tummar...

Men nu drabbades jag av min berömda handarbetshybris och tänkte att hur jäkla svårt kan det vara!

Nu har jag stickat tummhål samt ring- och långfinger på den första vanten  och det är ju faktiskt inte så svårt. Fast pilligt är det förstås. Vi får se hur det färdiga resultatet blir men när jag provar den så verkar i alla fall fingrarna sitta på rätt plats så att så långt känns det bra.

I helgen tog jag  mig an den andra boken om rättsarkeologen Ruth Galloway i "Janusstenen" av Elly Griffiths.

Första boken läste jag förra året och tyckte att den var enastående bra. Bortsett från att det tjatas så mycket om Ruths övervikt så är Ruth en mycket sympatisk person. Kriminalkommissarien Nelson tycker jag också om. Men det som gör mig mest glad är språket! Den här andra delen kom 2010 och jag vet inte, men jag har läst otroligt många deckare skrivna efter 2010 som förvisso har en mycket bra handling men där språket inte direkt får en att brista ut i jubelsång. Därför är det en sådan härlig känsla att läsa något som är bra på alla sätt!

Jag kommer inte att gå in på Ruths och Nelsons relation, vill inte spoila alltför mycket, men när det hittas ett barnlik på en utgrävning så träffas de för första gången igen sedan fallet i den förra boken. Det har gått några månader och Ruth är gravid med Nelsons barn. Japp, så är det!

De bryr sig om varandra men verkar ändå inte ha några tankar på ett liv ihop. Nelson är lyckligt gift med två döttrar och Ruth trivs med ett liv själv.

Jag tänker ge mig på trean så fort jag kan för det här är näring för själen!

Helgen har varit lugn, känner mig fortfarande risig och trött. Är nu inne i det berömda snorstadiet vilket ju i alla fall tyder på att det går åt rätt håll. Skottade lite snö hos pappa i lördags. I nyårshelgen var det pudersnö som vägde i princip ingenting. Nu är det nollgradigt och snön är tung och sur så jag var ganska svettig efter fyrtio minuters skottande.

I veckan ska jag besöka en skolklass, årskurs 5, och ha en lektion om källkritik. Det känns lite pirrigt. Jag tror att det kommer att bli bra men jag känner inte eleverna, eller läraren direkt heller, och då är det svårt att veta vad som funkar. Hoppas på att läraren ska skicka en konstruktiv utvärdering efteråt som en vägledning inför nästa klassbesök.

"Den förgiftade konungen" av Katherine Rundell är den andra delen i serien om "Omöjliga varelser". Helt fantastiska böcker som jag måste sträckläsa eftersom det är omöjligt att sluta.

Christopher Forrester har väntat på ett tecken från Arkipelagen, ända sedan Mal offrade sig. Han vet att hon finns där ute någonstans pånyttfödd. En morgon vaknar han till sin lycka av att en drake tuggar på hans ansikte.

Men draken Jacques kommer för att få hjälp. En katastrof har inträffat. De nästan odödliga och sällsynta drakarna dör!

Katherine Rundell har en enastående förmåga att skriva spännande, hjärtskärande och roligt. Man gråter, fnissar, har lite hjärtklappning emellanåt när man läser. Och som en röd tråd är parallellen till vår egen värld, hur vi är på väg att förstöra och kanske förinta den genom vårt sätt att leva.

I julklapp fick jag "Älven" av Rosa Liksom.

Det var väldigt bra eftersom jag länge velat läsa den men inte kommit till skott. Nu är det gjort.

Den tog lång tid trots att den är tunn och egentligen ganska lättläst. Men handlingen gjorde att jag var tvungen att pausa ibland, fundera lite och koppla bort allt hemskt med att sticka en stund.

Året är 1944 och Lapplandskriget är i full gång. Flickan som berättar är på väg till älven med sina kor och vänner. Pappan ligger i kriget. Mamman, höggravid, och Farbror har åkt i förväg. Hela byn, och områdena omkring måste evakueras. Språket är kargt och flickan är pragmatisk och en överlevare. Mitt i allt elände så har hon hopp och en vetskap om att det här måste hon klara för familjens skull!

Naturen, korna och den lilla musen hon matar och som blir tam får henne att överleva. 

En fruktansvärt hemsk historia som blir ännu värre när man vet att det den är baserad på en sann händelse.

Författare A-Ö 2026

Att läsa författare på hela alfabetet

A:   

B: De levande (Jonna Bornemark)

C:

D:

E:

F:

G: Janusstenen (Elly Griffith)

H:

I:

J:

K:

L: Älven (Rosa Liksom)

M:

N:

O:

P:

Q:

R:  Den första bruden (Nora Roberts)

S: Bruno Liljefors: en biografi (Fredrik Sjöberg)

T:

U:

V:

W:

X:

Y:

Z:

Å:

Ä:

Ö: