Tror kanske inte att någon same kommer att rösta på Ebba

 De senaste åren har jag det väldigt svårt med nyheterna på tv. Nuförtiden ser jag det mesta på SVTplay. Men Rapport försöker jag pricka in varje kväll på rätt tid. Men som sagt var, det är plågsamt. Det mesta är krig, miljöförstöring och en galen regering som inte bekymrar sig det minsta för de mindre bemedlade eller vad som händer med jordklotet. Kan man gräva ut en urangruva vid Storsjön så vill de det. Att det kan förstöra levnadsmiljön för djur, människor och natur i århundranden spelar ingen roll. Hade det varit vid deras egen sommarstuga hade det nog varit annorlunda. 

Jag tänker inte ens gå in på fler idiotiska  beslut, dels vet ni ju, dels skulle det bli mitt i särklass längsta inlägg någonsin.

Men igår tror jag faktiskt att Ebba Busch slog något slags lägstarekord, till och med för att vara henne. Hon vill att antalet renar i Sverige ska minska och att staten ska ta över marken som samerna nyttjar idag. Hennes argument var att samerna har för mycket makt över de platser där de idkar renskötsel. Det ska bli mer "rättvist".

 Lyssna på inslaget här

Klippet jag har lagt in här kommer inte från Rapport utan från Sverige idag.

Eftersom det här är en bokblogg och ingen politikblogg så hoppar jag raskt till något helt annat. Dagens bok är också egentligen helt opassande och knasig för sin årstid. Den har legat i högen sedan i julas och inspirationen att läsa den var väl sådär. Men jag skulle ju aldrig skippa att läsa en bok i högen bara för att det är fel årstid. Så nu är det gjort. Boken heter "Julrevy i Jonseryd och andra berättelser" av Klas Östergren.

Den består av åtta noveller, den sista som också gett boken sin titel är väl mer en kort roman på drygt 130 sidor. Det är ofta lite obekväma berättelser som utspelar sig i jultid. Jag har nog ingen favorit direkt men "Ge mig lite sodavatten" tyckte jag var alldeles för pladdrig. Den utspelar sig på en pub och är ett samtal mellan ett gäng alkoholister i stort sett. För många ord...

 Så är det fredag och jag har läst lite poesi.

I åratal har jag följt Instagramkontot "Korsdragspoesi" och nu har jag sent omsider upptäckt att den finns som bok också. Den kom 2023 och heter "Korsdragspoesi För dig som famlar" Poeten bakom dikterna är Pia Eriksson. Genom bokens texter förstår man att det finns mycket smärta och trauma som grund och att hon skrivit för att överleva. Vissa av dikterna och de längre texterna som finns i boken är väldigt svarta och sorgliga men det finns också mycket livsvisdom fångat i några få ord.

Somliga möter vi för att visa oss nya vägar,

andra för att påminnas om hur långt vi har gått.

Även ett väldigt litet

lågmält beröm gör

skillnad för en

kantstött självbild.

Viska mjukt så att du hör.

Min hjärna känns fortfarande snorfylld med bomull i kanterna. Jag har jobbat den här veckan men inte med någon större entusiasm. Är så himla trött hela tiden. Igår efter jobbet var det så otroligt fint väder att jag var på väg ut på promenad efter middagen, funderade till och med på att hälsa på en kompis. Men så blev jag sådär trött och kände mig vissen så det blev ingen promenad. Ikväll är det Filmstudio med säsongens sista film och det ska jag gå på.

Jag har läst mycket men inte bloggat så nu ska jag försöka sammanfatta min läsning.

I höst kommer den fjärde delen i Solveig Vidarsdotters deckarserie som utspelar sig i Gäddede. När böckerna var nya för mer än tio år sedan så läste jag de två första. Det var kul läsning även om jag hade synpunkter på vissa saker, hur författaren beskrev tjocka, förståndshandikappade och så. Nu har jag läst om den andra delen "Nässelvrede" och åren har på ett sätt gjort mig mildare i min dom men jag vänder mig fortfarande mot de där beskrivningarna. Nu tänker jag att författaren vill ge karaktärerna röster och visa deras svagheter och fördomar. Men om det är fallet så opponerar jag mig mot att bara för att man kommer från en glesbygd i norr så ska folk vara fördomsfulla. Och vad är poängen egentligen med att föra fram det där tankesättet överhuvudtaget i en deckare? Äh, jag vet inte.

Jag har för mig att när jag skrev om det här i bloggen förra gången, för många år sedan så konstaterade jag också att det fanns en stor möjlighet att jag var extra kritisk eftersom jag är väl bekant med miljön, platsen och till viss del författaren även om jag inte känner henne alls.

Nåväl. Ska ge mig på del tre också så att jag är redo när del fyra kommer. Man måste ju ändå läsa när den har den lokalanknytningen. Det ska också bli spännande om Solveig Vidarsdotter och hennes karaktärer har blivit lite mer fördomsfria under åren.

Jag har också blivit färdig med alla böckerna om Ruth Galloway och Harry Nelson.

I ärlighetens namn var det med lite sorg jag avslutade sista boken. Allt slutade bra förstås. Ruth och Nelson är som gamla vänner som man tappar kontakten med. Jag vill veta hur de har det! Vad som händer!

Själva deckarmysterierna var bra men den stora behållningen var ändå karaktärerna. Ruth och Nelson men också Clough, Judy, Cathbad och Kate... 

Jag älskar Ruth och Nelson som är både roliga, smarta mycket speciella och fulla av fel och brister som de inte direkt döljer för omvärlden. 

Precis som i Vidarsdotters böcker så upptas en stor del, speciellt i början av serien, av att Ruth tänker mycket på sin övervikt och hur hon ter sig i andras ögon. Det är väl egentligen min enda negativa synpunkt. Jag förstår poängen med att skildra en persons nojor för at man ska förstå karaktären. Men man måste inte hamra in det hundra gånger i läsaren för att hen ska fatta.

De sista böckerna i serien lyssnade jag på eftersom jag inte stod ut med att vänta på dem från biblioteket.

Dolt i mörker (del 9)

Den mörka ängeln (del 10)

En cirkel av sten (del 11)

Irrbloss (del 12)

Nattfalkarna (del 13)

Det låsta rummet (del 14)

Den sista utgrävningen (del 15)

Min enda synpunkt på ljudboksinläsningen är att uppläsaren uttalar Cathbads namn son Caba vilket jag anser vara fel och vid ett tillfälle i en av de första böckerna hör en person fel på namnet och tror att han heter Cuthbert vilket styrker min tes.

 Jag hoppas att  ni alla haft en mycket bra påsk!

Det har jag, trots att en rejäl förkylning överföll mig i slutet av helgen och nu har jag legat hemma ett par dagar.

Men, men avslutar veckan med att jobba. Vill bara lite snabbt tipsa om en ungdomsbok som jag läst under veckan.

"En förtrollad värld" av Annika Thor och Susanne Marko är en biografi i romanform om Selma Lagerlöf som ung. Dels får man historier som utspelar sig i barn-och ungdomen och som präglade Lagerlöf och hennes författarskap och sedan kommer "Gösta Berlings saga", "Herr Arnes penningar" och "En herrgårdssägen" i sammanfattade och ganska lättlästa versioner. Tanken med boken är att väcka ett intresse och kanske inspirera till att vilja veta mer. Klart läsvärd och jag kommer att köpa den till mitt skolbibliotek.

En pryd skolbibliotekaries moraliska dilemma

 I fredags när jag gick från jobbet tänkte jag lite hoppfullt att efter påsk är det nog dags att ta fram cykeln. Då var det fläckar med is och snösörja längs vägen.

I söndags när jag kom tillbaka från pappa insåg jag att jag skulle kunna ta fram cykeln nu. Alla fläckar var borta och asfalten var torr och fin.

Egentligen tänkte jag cykla redan idag men jag tänkte att jag skulle behöva försäkra mig om jag inte har punka eller så och då är inte morgonen med dess stress det bästa tillfället. Så det kanske blir att jag kollar ikväll i stället.

Nu är det den här veckan att jobba och sedan har jag tagit påsklov. Min familj kommer inte förrän nästa onsdag eftersom sextonåringen, som blir sjutton om en vecka, inte kan tänka sig att vara utan kompisarna alltför länge. Lite synd är det nu när jag kommer att vara ledig men jag hoppas på fint väder så att jag kan sitta i en snöhög, läsa och lapa sol så då blir det härligt ändå.

Pappa lyckades sparka igång skotern i helgen så nu kan man åka på utflykt också med lite mer packning (ved, fika, liggunderlag...).

"Deep end" av Ali Hazelwood är en romantisk ungdomsbok. Utan att säkert veta så gissar jag att den förekommer på Booktokkonton. Jag blir lite förvånad, och samtidigt inte, över att i princip alla ungdomsböcker nuförtiden innehåller så mycket sex. Och det är inte den romantiska typen av sex som jag läste när jag var tonåring utan det är strypsex, som i boken Hooked av Emily McIntire, eller som i den här där utgångspunkten för de unga huvudkaraktärerna är att de börjar träffas för att båda gillar hårt och våldsamt sex. Nu blir de förstås kära i varandra och boken handlar om mycket annat men ändå. Den här typen av sexbeskrivningar känns väldigt främmande för mig och jag känner mig lätt som en en pryd tant. 

Jag har läst en del Booktok-böcker för att jag tänker att jag ska boktipsa när när jag träffar högstadiet. Men det verkar svårt att hitta böcker som jag faktiskt känner mig bekväm med att tipsa om. Det är inte det att jag inte kan prata om sex och även sådant här sex men på något plan vill jag inte göra mig skyldig till att tonåringar läser om strypsex.

Däremot skulle jag gärna ha en bokcirkel där vi kan diskutera sådan här böcker för min övertygelse är att svåra ämnen alltid mår bra av att pratas om. Jag tror inte heller att det är nya ämnen för dem egentligen. Hänger man på internet så har man nog stött på det mesta. Så, jag vet inte, kanske smyger jag med de här böckerna i högstadiets bokdeposition och hoppas på samtal i efterhand?

 

Ibland ramlar man över böcker, tänker att det här verkar spännande, och sedan inser man inte att man ramlat ner i ett slukhål och får kämpa tappert för att ta sig tillbaka. Nu låter detta extremt dramatiskt och jag kanske överdriver bara en aning. Men helt fel har jag inte. Allt började med att jag hittade boken "Silverboken" av Gull Åkerblom och hann läsa cirka en och en halv sida innan jag insåg att det inte var första delen. Av någon anledning underlät jag att kolla det innan. Jaha, eftersom det var spännande redan från början så fortsatte jag läsa och tänkte att jag väl får ta del ett efteråt. Del ett fanns bara i magasinet på biblioteket visade det sig... Den har jag faktiskt fortfarande inte hunnit läsa av olika anledningar. Den heter "Silverkniven". Del tre, "Silverkällan", fanns överhuvudtaget inte på vårt bibliotek, inte i Uppsala och inte på någon ljudbokstjänst. Men som den bäga (envisa) människa jag är så gav jag inte upp utan fjärrlånade boken. Den finns på två(!) bibliotek i hela Sverige. Jag har läst den och det var värt allt besvär. Och jag har den första boken på nattygsbordet och kommer att läsa den snart. För trots att jag vet hur allt ska sluta så tycker jag om stilen som boken är skriven i och jag har ett behov av att få veta hur allt började. Gull Åkerblom är en författare från min barn- och ungdom och de här böckerna har ett antal år på nacken. Mitt bibliotek kommer att gallra de två böckerna som finns här efter att jag har upplyst dem om att det inte finns någon chans att en högstadieelev, som ju serien riktar sig till, kommer att gå igenom samma process som jag bara för att få läsa dem. Det är synd för det är riktigt bra böcker som jag tror skulle tilltala rätt många om de gav dem chansen. Kanske en nyutgivning med nya omslag?

Månadens dikt mars 2026

 På bokrean slog  jag till med en bok med Edith Södergrans dikter. När jag skulle välja vilken jag skulle ta som månadsdikt så planerade jag först att välja en lite mer okänd, åtminstone för mig, men slutligen landade jag i en av de där jag älskade som tonåring.

Dagen svalnar...

I

Dagen svalnar mot kvällen...

Drick värmen ur min hand,

min hand har samma blod som våren.

Tag min hand, tag min vita arm,

tag mina smala axlars längtan...

Det vore underlig att känna,

en enda natt, en natt som denna,

ditt tunga huvud mot mitt bröst.

-Edith Södergran-

Ur Samlade dikter