Igår klev jag ur min soffa och begav mig till en studiecirkel i demokrati. Hela förra året låg jag i soffan, läste och stickade all min lediga tid i princip bortsett från de tillfällen när jag tvingade mig upp för att gå och simma eller träffa en kompis. I år känner jag att det är dags att vidga vyerna och ta tag i mitt liv.

Först undrade jag lite vad jag gett mig in i. Vi skulle vara fem deltagare egentligen men två var sjuka så vi var tre plus ledaren. Efter en halvtimme var en tvungen att gå på ett annat möte och så var vi  bara två. Studiecirkeln inleddes med en genomgång av hur riksdag och regering ser ut, grundlagar och annat sådant där som man pratade om på samhällskunskapen. Jag kände mig fortfarande tveksam. Men efter ett tag halkade vi in på intressanta sidospår och Amerikansk politik, hur kommunen här styrs och av vilka och lite personliga minnen och anekdoter från oss alla tre. Det här är en liten ort och jag vet var de övriga deltagarna står politiskt och de lär veta var jag står men jag tycker ändå att det blev bra diskussioner och att de andra hade vettiga åsikter, inom rimliga gränser förstås, jag vet att cirkelledaren är moderat till exempel.

Vi kommer att träffas ytterligare två måndagar. Nästa vecka ska vi prata om EU och det kan ju bli spännande . Det här med Brexit och Storbritannien kan vi nog uppehålla oss vid ett tag.

När jag var i Uppsala förra veckan så kunde jag ju inte hålla mig från några bokinköp och jag har hunnit läsa den första. En otroligt spännande historia som jag skulle definiera som en roman med deckarkänsla. Men jag vill inte skrämma bort den som ogillar deckare. Boken är väldigt långt ifrån en klassisk deckare.

"Bokbindarens hemlighet" av A. D. Bell skulle lika gärna kunna petas in i samma genre som Pip Williams böcker om bokbinderi och lexikon.

Lilian bor med sin far som äger en bokhandel. Hon hjälper honom med bokhandeln men det viktigaste i hennes liv är ändå lärlingsplatsen hos en bokbindare. Hon är mycket skicklig och älskar sitt yrke. 

Av en slump får hon tag i en bok som är nästan förstörd av en brand. Innanför försättsbladet hittar hon ett brev och en mystisk och hemlig kärleksaffär rullas upp. Men brevet är bara en liten del av historien och Lilian blir nästan besatt av att finna övriga böcker och hitta brev för att ta reda på hela berättelsen. 

Samtidigt visar det sig att det finns fler som desperat letar efter böckerna och nästan direkt blir Lilian, hennes far och hennes vän Harry i fara.

Glömde förresten nämna att boken utspelar sig 1901.

En otroligt spännande bok som inte gick att lägga ifrån sig!

 Hm...

Glömde en bok jag skulle tipsa om idag, eller rättare sagt,  jag trodde att jag redan tipsat om den men se det hade jag tydligen inte.

Under flera år har jag följt Instagramkontot "Helt orimligt". Åsa Jonsson som äger det pratar där om sina hundar Herman och Nemo, roliga personligheter sådär som hundar ju alltid är, men hon jobbar också på att sprida Arjeplogsmålet då hon insett att folk söder om Gävle inte alltid har uppfattat att "Norrland" inte är en homogen och enhetlig befolkning och bygd.

Nu har i alla fall Åsa gett ut en bok som heter "Helt orimligt En hemmasittares berättelse" som handlar om  hennes skoltid då hon under flera år inte klarade av att gå till skolan överhuvudtaget. Detta är en bok som jag önskar att alla som någonsin stött på eller behövt hantera barn och ungdomar med psykisk ohälsa skulle läsa. Kanske också att ungdomar som är hemmasittare skulle må bra av boken. 

Dels får man hennes personliga historia där hon berättar om sin barndom som inte alls var jobbig egentligen men där hennes eget mående och tankebanor påverkade livet på många plan och hur hon hamnade i den situation där det var fullständigt omöjligt att gå till skolan trots hjälp från olika håll, stöttning från familjen och hot om skolplikt.

Dels får vi följa Åsa i kampen tillbaka till det liv hon ville ha och där hundarna varit en mycket viktig pusselbit i processen.

Man får inga pekpinnar och inga tydliga och magiska problemlösningar.

Men man får en inblick och insikt i hur det kan vara och hjälp till ett förhållningssätt för oss som ska försöka hjälpa de här personerna. Eller, ja, jag träffar numera inte de här barnen och ungdomarna men under min lärarkarriär hade jag verkligen behövt den här boken. 

En bok som jag tror kommer att beröra alla som ger sig på den!

 

Jag vill tipsa om den tredje och avslutade delen i feelgoodserien "Vintagebutiken"  av Annie Darling.

"Trassliga kärleksband i Vintagebutiken" handlar om Phoebe, självutnämnd chef och diktator i Vintagebutiken. Hon lever för exklusiva begagnade klänningar, är alltid oklanderligt klädd i svarta klänningar och pumps. Hennes hund Coco Chanel är aldrig långt borta och behandlas som en kunglighet av Phoebe. Under flera år har Phoebe haft ett hemligt förhållande med kollegan Freddy. Han skulle gärna visa omvärlden deras kärlek men för Phoebe skulle det underminera hennes ställning som chef och oemotsägbar och perfekt.

Men hon har ett fruktansvärt humör och väljer alltid klänningarna framför kunderna och kollegorna och slutligen ställs allt på sin spets när hon blir viral på en influensers konto när hon får ett raseriutbrott.

Det blir droppen för arbetskamraterna och för Freddy och plötsligt är det inte ens säkert att hon ska få jobba kvar.

En klassisk feelgood som ändå inte är lik någon annan jag läst och som ni vet är det den perfekta boken i mina ögon.  Jag älskar att bli överraskad!

 Så är jag tillbaka i Strömsund med upprörda brokänslor och allt. Det gick bra att köra till pappa i helgen även om de 3 extramilen kändes tröstlösa. Men det är ändå inte jag som har det värst. Det finns både vuxna och barn som får ta sig den där vägen två gånger om dagen.

Helgen var lugn och vilsam. Jag har krattat löv och förberett en jordhink att ha på balkongen tills jag behöver plantera något eller sätta om mina blommor under vårkanten. Jorden tog jag från jordfabriken som jag och pappa ordnat. Vi är båda frälsta bokashianvändare  så det är en ständig jordproduktion.

Nästa helg ska jag åka på pusselhelg! Jag är både otroligt förväntansfull och nervös. Planen är att byta till vinterdäck i veckan för att vara helt på den säkra sidan. Tyvärr missar jag min syster som kommer på besök till pappa under nästa helg men så blir det ju ibland.

Tora Wall har skrivit flera böcker som jag är sugen på att läsa. Jag har börjat med hennes "Traditioner och högtider Encykolpedisk kalender".

Den behandlar hela året mycket noggrant med både gamla och nya traditioner och viktiga datum. Förr tiden hängde man upp alla årets uppgifter och sysslor på olika datum och namnsdagar. Men också vädret ansågs styras utifrån hur det var vid vissa dagar. Exempel på detta är den 3 februari då Blasius hade namnsdag. Det sas i södra Sverige att om det blåste på Blasiusdagen så skulle det blåsa i många dagar framöver.

En tradition som jag tyckte verkade lite rolig var den om tranbrev och "att springa trana". 

Jag hade mycket stor behållning av boken. Nu läste jag den från pärm till pärm men den kan lika gärna användas som ett uppslagsverk.

 Jag vet inte vad det är med världen just nu! Konstiga saker händer. Först har vi det här med regeringsbildningen som är som ett dåligt skämt. Och igår vaknade vi av den absurda nyheten att en väldigt tung lastbil kört över Strömsundsbron så att den gick sönder! Samma bro som de har renoverat i åratal. Vem kan någonsin glömma perioden när man fick köra en extraväg på någon mil på en usel grusväg, smal och sörjig och absolut inte gjord för all den trafik den plötsligt blev utsatt för.

Och ja nu är vi tillbaka på den vägen igen då...När jag ska åka till min hemgård och pappa på helgerna kommer jag nu under en längre tid, förmodligen, få köra den där extravägen. Kan inte säga att jag ser fram emot det!

Strömsundsbron

Idag är sista Uppsaladagen. Imorgon bitti sätter jag mig på tåget norrut igen. På ett sätt blir det skönt. Jag har haft svårt att fokusera den här veckan på jobbet. Mest har det blivit läst barn- och ungdomsböcker vilket är bra eftersom jag har inbokade bokprat nästa vecka.  Å andra sidan känns det lite jobbigt att lämna familjen igen. Det har varit skönt att få vara  med dem och leva lite vardagsliv även om jag kanske lyckats förtränga lite hur morgnarna är med en morgontrött 17-åring som lever i villfarelsen att han har all tid i världen på morgnarna. Mitt eget jobb har inte kommit igång förrän han äntligen släntrat ut genom dörren med ett

jaja, jag hinner...

vilket han inte har gjort två av de tre skolmorgnar jag varit här vill jag bara säga.

Så, Vad har jag läst på fritiden den här veckan då?

Jo, jag har läst del två i Annie Darlings feelgoodserie om "Vintagebutiken". Del två heter "Kärleken får ny kostym i Vintagebutiken" och den här gången får vi träffa Sophies bonussyster Cress som är utbildad sömmerska, otroligt skickling men också fruktansvärt blyg och rädd för att synas och ta plats. I femton år har hon varit ihop med samme kille och är nöjd med det. När Sophie börjat jobba i Vintagebutiken så råkar det sammanfalla med att deras ändringssömmerska slutar och Sophie övertalar Cress att söka jobbet som hennes ersättare.

Nu skulle livet kunna vara komplett men saker händer som alltid och plötsligt står Cress där utan sin pojkvän, eller har de bara ett bråk på gång? Inte blir det enklare av den mycket trevlige Miles som kommer i hennes väg. Cress skulle aldrig ens tänka tanken att överge sin pojkvän, bråk eller ej. Eller...?

Jag är mycket svag för Annie Darling böcker och det här är verkligen inget undantag.

 Godmorgon.

Eller ja, kan man säga att det är en god morgon efter gårdagens utspel då vänsterpartiet valde att rösta fram Andreas Norlén till talman och Magdalena blev sur och avsade sig sonderingsuppdraget?! 

Jag förstår båda sidor men kan inte fatta att de vågar spela det här spelet? Det är på bekostnad av Sveriges framtid? Egentligen är det centerpartiets fel, vilket flera debattörer påmint oss om. Jag vill bara att vänstersidan inte ska schabbla bort styret av Sverige för jag vet i ärlighetens namn inte hur vi ska överleva i fyra år till med en Tidöregering. Miljö- och hållbarhetsarbetet kommer att drivas i sank, folk kommer att utvisas i parti och minut och kulturen kommer att styras med järnhand. 

Det finns så många sidor av allt det här men vad det kokar ner till är ändå det, att vi måste lyckas hitta ett sätt att rädda regeringsbildningen!

Så till det jag egentligen ska skriva om. Är ledsen om jag skrämmer bort någon bokmal med politik men just nu upptar det lite för mycket av mina tankar. Kunde inte somna igår för att jag låg och tänkte på det.

Jag vill gärna tipsa om en barnbok eller egentligen gränsar den väl till ungdomsbok skulle jag vilja påstå. I alla fall så var den fantastisk, en sådan där bok som inte liknar någon annan och som man sträckläser för att man måste få veta hur det går samtidigt som man inte vill att den ska ta slut för man vill inte lämna universumet.

"Cato & minnenas mysterium" av Yorick Goldewijk handlar om Cato, en egensinnig 12-årig flicka, som bor med sin pappa. Mamman dog när Cato föddes. Pappan sitter mest och stirrar ut på ingenting eller tittar på tv. Hemmet styrs mest av grannfrun Cornelia som egentligen är anställd för att städa men som tagit över större delen av hemmet och som alltid beklagar sig över Cato. 

När Cato får ett reklamblad till en gammal biograf där "filmer du aldrig ser någon annanstans" visas så åker Cato naturligtvis dit. En av hennes egenskaper är att hon är mycket nyfiken av sig. Ansvarig för biografen och filmerna visar sig vara Fru Kano.

Filmerna visar sig vara minnen. Fru Kano har en tidsmaskin och med hjälp av en minnessak och ett fotografi så kan man kliva in i det minne man vill återuppleva.

Cato blir anställd som assistent till fru Kano och inget blir någonsin sig likt igen.

Men det är inte bara en härlig upplevelse, det öppnar också upp djupa sår hos Cato. Och vem är egentligen fru Kano och vem är den gamla tanten med hunden?

När jag beskriver boken så gör jag den inte rättvisa känner jag eftersom jag inte vill spoila den.

Min sista uppmaning blir därför: LÄS! Du kommer inte att ångra dig.

 Idag är det måndag och jag sitter vid köksbordet i Uppsala och jobbar. Solen skiner och det är tydligen ovanligt varmt här för att vara i slutet av september. Tacka vet jag Jämtland med krispig luft och lite kallblåst så här års.

I helgen har familjen och jag hängt och tagit det lugnt. Min T har haft en kämpig höst och jag kände att jag behövde komma och pyssla om honom lite. 

Jag har läst en liten rackare till bok som kom tillsammans med ett nummer av "Vi läser" som jag prenumererar på. Riksbankens jubileumsfond ger varje år ut små essäsamlingar på olika teman. Om jag inte minns helt fel så var förra årets tema Demokrati och i år är det Byråkrati. Eventuellt så låter det inte så upphetsande men jag har läst de där samlingarna med oväntat stort intresse.

Den här lilla samlingen heter "Byråmani" och är skriven Thomas Götselius. I sina essäer behandlar han temat utifrån olika böcker och författare som Kafka, August Strindberg men också mer moderna böcker. Han skriver om frågor som

-varför kom byråkratin till från början?

-vad betyder ordet och när dök det upp första gången?

-hur påverkas byråkratin av det samhälle vi lever i idag där politiker och chefer tar snabba och oväntade beslut?

Svaret på den andra frågan är för övrigt att ordet dök upp efter franska revolutionen och hör ihop med demokrati och teknokrati.

Så även om jag inte direkt går igång på temat byråkrati så tycker jag ändå att det var väl värt att läsa.