Idag tog det några extra minuter att ta sig till jobbet för jisses så mycket folk det var i farten. Skolorna börjar idag, i en grå och dimhöljd värld. Det regnar inte men jag var ändå lite fuktig när jag kom in på biblioteket. 

Min son gör sin andra dag idag. Allt hade gått bra igår, god lunch och två nya tjejer i klassen. Trots det och sovmorgon även idag så var det ingen sprudlande kille jag pratade med igår. Men det ska väl bli bra bara han och hans far kommer igång. Första veckan är alltid lite tuff. Det vet jag som snart gjort två. 

Mitt dystopiprojekt, som jag nämnt ett flertal gånger, har fått in mig på böcker i sagda genre. En bok som jag hade på mitt förra bibliotek men som jag aldrig läste, och tyvärr ingen annan heller, finns även här. Den är aldrig utlånad här heller vilket nog beror på det strama omslaget samt att den är på 506 sidor. Men nu bestämde jag mig för att ge den en chans och det ångrar jag inte. Boken heter "Hotet" av Mats Söderlund och är den första delen i en triologi som heter "Ättlingarna". 

Jag kan inte påstå att det var en enkel bok. Trots att jag är en ovanligt rutinerad läsare så fick jag anstränga mig att komma in i den och hänga med i svängarna men belöningen var stor. Egentligen förstår jag inte varför den är klassad som en ungdomsbok. Få ungdomar skulle ta sig igenom den om de ens skulle få för sig att försöka.

Jenny är elva år och ute med sin pappa på fjällvandring. Pappan vill lära henne så mycket som möjligt om naturen, dess tecken och historia. Men på kvällen när Jenny ligger i tältet och pappan sitter vid elden utanför så händer något. Några varelser dyker upp. De ser ut som människor men Jenny får för sig i stundens hetta att hon ser en svans på en av dem. Vad är detta?! Varelserna jagar Jenny och hennes far och pappan försvinner. Det tar tre veckor innan Jenny hittas och ingen, inte heller hon själv, kan förklara vad som hänt henne under de veckorna. 

Flera år senare börjar det hända saker i rask takt, saker som Jenny och hennes syskon David och Wilma inte förstår. Mamma Gaupi är en framstående politiker som åker runt jorden på möten för att förhandla om miljön och den stora bristvaran vatten. I Sverige är det ingen vattenbrist vilket gör det till ett eftertraktat och rikt land. Många starka viljor finns. Vissa vill sälja vatten till högstbjudande och bli rika och andra vill fördela resurserna rättvist. 

Nu har jag gett en liten, liten inblick i handlingen för den innehåller så otroligt mycket mer. Och den där svansen som Jenny skymtade innan hon flydde på fjället har en mycket större betydelse för henne och hennes syskon än vad någon kunde tro...

Handlingen utspelar sig till stor del i Skelleftehamn där Jenny bor. Historien handlar också om samernas historia, gruvnäringen, klimatkrisen och dess följder.

Jag kommer att läsa de två fortsättningsdelarna eftersom det här är riktigt bra men med tanke på att de är lika tjocka som den första så kanske jag spar dem lite tills det finns mer tid.

Bok- och kattmagi

 

I Japan verkar det finnas en speciell magisk katt- och bokhandelsgenre. Detta är min alldeles egna spaning men vid tillfälle ska jag undersöka den mer noggrant och bevisa min tes.

Takuya Asakura är författare till den senaste boken jag läst i genren. "Bokhandeln under körsbärsträdet" är en samling berättelser om vilsna och ledsna människor som av olika anledningar behöver ett mirakel för att kunna gå vidare i livet.

Miraklet består av att de läser högt ur en bok och då hamnar i en bokhandel, med ett stort körsbärsträd utanför. När de går in träffar de en ung kvinna och en katt och genom magi får de sitt mirakel.

Men vi får också bakgrunden till hur  kvinnan och hennes katt hamnade där.

Det är en vacker och eftertänksam bok som enligt min tolkning handlar om att förstå sitt förflutna och de människor vi älskar men kanske också om att förlåta sig själv och andra.

Och, det är vad hela den här magiska katt- och bokgenren handlar om. För när jag skriver det här så inser jag att det nog kanske inte är själva bokhandeln som är magisk utan lika mycket böckerna i den.

Det är en genre som jag uppskattar mycket eftersom jag lever en ganska stor del av mitt liv i böcker och ibland undrar jag lite nervöst om jag missar något i verkligheten? Fast det tror jag egentligen inte. Magin med böcker är något högst verkligt för mig och min bergfasta tro är att böcker kan påverka ens liv mycket mer än man tror.

 

Ibland ramlar man över böcker, tänker att det här verkar spännande, och sedan inser man inte att man ramlat ner i ett slukhål och får kämpa tappert för att ta sig tillbaka. Nu låter detta extremt dramatiskt och jag kanske överdriver bara en aning. Men helt fel har jag inte. Allt började med att jag hittade boken "Silverboken" av Gull Åkerblom och hann läsa cirka en och en halv sida innan jag insåg att det inte var första delen. Av någon anledning underlät jag att kolla det innan. Jaha, eftersom det var spännande redan från början så fortsatte jag läsa och tänkte att jag väl får ta del ett efteråt. Del ett fanns bara i magasinet på biblioteket visade det sig... Den har jag faktiskt fortfarande inte hunnit läsa av olika anledningar. Den heter "Silverkniven". Del tre, "Silverkällan", fanns överhuvudtaget inte på vårt bibliotek, inte i Uppsala och inte på någon ljudbokstjänst. Men som den bäga (envisa) människa jag är så gav jag inte upp utan fjärrlånade boken. Den finns på två(!) bibliotek i hela Sverige. Jag har läst den och det var värt allt besvär. Och jag har den första boken på nattygsbordet och kommer att läsa den snart. För trots att jag vet hur allt ska sluta så tycker jag om stilen som boken är skriven i och jag har ett behov av att få veta hur allt började. Gull Åkerblom är en författare från min barn- och ungdom och de här böckerna har ett antal år på nacken. Mitt bibliotek kommer att gallra de två böckerna som finns här efter att jag har upplyst dem om att det inte finns någon chans att en högstadieelev, som ju serien riktar sig till, kommer att gå igenom samma process som jag bara för att få läsa dem. Det är synd för det är riktigt bra böcker som jag tror skulle tilltala rätt många om de gav dem chansen. Kanske en nyutgivning med nya omslag?

Helgen har varit lugn, känner mig fortfarande risig och trött. Är nu inne i det berömda snorstadiet vilket ju i alla fall tyder på att det går åt rätt håll. Skottade lite snö hos pappa i lördags. I nyårshelgen var det pudersnö som vägde i princip ingenting. Nu är det nollgradigt och snön är tung och sur så jag var ganska svettig efter fyrtio minuters skottande.

I veckan ska jag besöka en skolklass, årskurs 5, och ha en lektion om källkritik. Det känns lite pirrigt. Jag tror att det kommer att bli bra men jag känner inte eleverna, eller läraren direkt heller, och då är det svårt att veta vad som funkar. Hoppas på att läraren ska skicka en konstruktiv utvärdering efteråt som en vägledning inför nästa klassbesök.

"Den förgiftade konungen" av Katherine Rundell är den andra delen i serien om "Omöjliga varelser". Helt fantastiska böcker som jag måste sträckläsa eftersom det är omöjligt att sluta.

Christopher Forrester har väntat på ett tecken från Arkipelagen, ända sedan Mal offrade sig. Han vet att hon finns där ute någonstans pånyttfödd. En morgon vaknar han till sin lycka av att en drake tuggar på hans ansikte.

Men draken Jacques kommer för att få hjälp. En katastrof har inträffat. De nästan odödliga och sällsynta drakarna dör!

Katherine Rundell har en enastående förmåga att skriva spännande, hjärtskärande och roligt. Man gråter, fnissar, har lite hjärtklappning emellanåt när man läser. Och som en röd tråd är parallellen till vår egen värld, hur vi är på väg att förstöra och kanske förinta den genom vårt sätt att leva.

I julklapp fick jag "Älven" av Rosa Liksom.

Det var väldigt bra eftersom jag länge velat läsa den men inte kommit till skott. Nu är det gjort.

Den tog lång tid trots att den är tunn och egentligen ganska lättläst. Men handlingen gjorde att jag var tvungen att pausa ibland, fundera lite och koppla bort allt hemskt med att sticka en stund.

Året är 1944 och Lapplandskriget är i full gång. Flickan som berättar är på väg till älven med sina kor och vänner. Pappan ligger i kriget. Mamman, höggravid, och Farbror har åkt i förväg. Hela byn, och områdena omkring måste evakueras. Språket är kargt och flickan är pragmatisk och en överlevare. Mitt i allt elände så har hon hopp och en vetskap om att det här måste hon klara för familjens skull!

Naturen, korna och den lilla musen hon matar och som blir tam får henne att överleva. 

En fruktansvärt hemsk historia som blir ännu värre när man vet att det den är baserad på en sann händelse.

 Sista dagen innan jullov och arbetsmoralen sviktar å det grövsta.

Jag och kollegorna har suttit och pratat mest hela förmiddagen. Men det visade sig inte vara så dumt för vips kom vi på ett projekt inför nästa år. Prattid borde vara inlagd i arbetsuppgifterna för det är då geniknölarna jobbar och idéerna kommer. 

Nu räknar jag ner för imorgon blir det tågresa till Uppsala. Tyvärr har T fått flunsan och ligger nerbäddad men jag hoppas att han kryar på sig tills jag kommer.

H har haft julavslutning idag och var ute och åt lunch med klasskompisarna. Han var mycket nöjd när jag pratade med honom.

Jag har läst den fjärde delen i ungdomsfantasyserien "Arvspelen" av Jennifer Lynnes Barnes. Eller om det är så att det är en spin off?  Den här verkar heta "Bröderna Hawthorne"?  Efter den tredje delen var jag övertygad om att serien var avslutad men tji fick jag! Och efter att ha läst färdigt den fjärde boken; "Det finns inget mer Hawthorne än att vinna", så har jag på känn att en femte del är att vänta.

När jag läser den här serien så kan jag inte fatta hur författaren har tänkt ut hela historien. Det finns så många spår, så många detaljer som jag aldrig kunnat föreställa mig. Man skulle vilja öppna en liten lucka i hennes hjärna och ser hur cellerna jobbar.

I den här boken är det inte Avery som är huvudpersonen utan bröderna Hawthorne. Först tänkte jag att njae, jag var färdig med serien. Men en bit in var jag naturligtvis fast. Jag misstänker att det här inte är böcker för ovana tonåringar som ger upp när intrigen blir komplicerad. Jag har köpt in hela serien till mitt skolbibliotek och tänker att det krävs rätt läsare, som klar svårighetsnivån, som gillar mysterier, action och tonårskärlek för att det ska gå hem. Men för rätt läsare blir den perfekt och då kommer hen inte att vilja sluta läsa.

 Så är jag tillbaka i ett regnigt Strömsund. I Uppsala var det också ganska grått och fuktigt men lite varmare och lite mer löv i träden.

Min syster och jag skulle till Sy och hantverksfestivalen i lördags men det var hopplöst att ta sig dit eftersom SJ gjorde en megastor spårgrej hela helgen så man skulle få åka buss till Knivsta och tåg därifrån. Vi bestämde efter lite förhandlande att vi klarar oss med garn tills nästa mässa i februari och skippade det hela. Och jag har hört från andra att det var lite lätt kaos med bussar som var överfulla och inte gick som de skulle, panik och hetsiga känslor. Så vi tog nog rätt beslut. Och som sagt var, garn saknas egentligen inte.

I stället blev vi bjudna på middag hos nämnda syster med familj vilket var mycket trevligt. Jag saknar familjeumgänget sedan jag flyttade hit även om jag får umgänge med andra familjemedlemmar som jag saknat förut. Så riktigt bra är det aldrig.

H var på halloweenfest och övernattade på lördagen. Hans kusin var också där, kul att deras olika gäng börjar blandas nu när de går på gymnasiet. Kusinen övernattade också, bara en sådan sak.

Jag har haft mycket lästid på tåg och bussar. Just nu läser jag också en massa för att vara förberedd inför bokprat och boktipsande till lärare.

I helgen läste jag "Älgkungen" av Maria Hellbom, en fantasy för mellanstadiet, kanske upp på högstadiet.

Den utspelar sig i en Jämtländsk by och det är väldigt roligt för folk i byn pratar jamska och det är man ju inte van vid i böcker. Klara och hennes föräldrar åker hem från Stockholm till den lilla byn. Klara längtar efter att få träffa Älgkungen igen, en mytisk älg som hon lärde känna sommaren innan. Han fick henne att förstå skogen och världen och tröstade henne när hon var ledsen. Men den här sommaren blir inte som någon tänkt sig. Skogen brinner, jag gissar att Maria Hellbom inspirerats av 2018 då det var så varmt och många skogar brann ner. 

På semester är också Aron, en Stockholmskille som hatar att bada, vara i skogen och göra saker ute. Han vill bara sitta och spela på sin dator. Klara tycker att han verkar vara den tråkigaste människan i världen men de får mer med varandra att göra än vad någon av dem förväntat sig.

Och Klaras faster dyker också upp oväntat. Hon är en mästerkock som rest runt och jobbat i hela världen. Ja, det händer mycket och jag tyckte mycket om boken! Den blir perfekt att tipsa om på skolorna häromkring. Och om man inte känner igen miljön så tycker jag ändå att man ska läsa för det är en riktigt bra bok på så många sätt!

Nästa bok är en av mina favoritfeelgoodserier. Serien om Dream Harbor innehåller mysiga, sympatiska människor, ganska orealistiskt, vilket jag köper rätt av bara för mysfaktorn och för att jag tycker om människorna. 

Biblioteket här har inte alla så den jag inte fått tag i måste jag kanske köpa, så sugen är jag...

I denna, "Pannkakshuset Strawberry Patch" av Laurie Gilmore, träffar vi Archer, världsberömd kock, som plötsligt fått veta att han har en femårig dotter. Mamman har dött och nu får Archer ansvaret för dottern Olive. Han offrar stjärnkocksjobbet, flyttar till det lilla samhället och börjar jobba på en bistro. Han behöver någon som kan ta hand om Olive på eftermiddagarna och de tidiga morgnarna och anställer Iris, lite mot bättre vetande eftersom hon verkar ganska bohemisk och rörig. Och dessutom är hon fullständigt oemotståndlig och det är ju inte bra för han kan absolut inte flirta med barnflickan! På grund av de tidiga morgnarna måste hon bo inneboende hos Archer vilket gör det ännu svårare att hålla fingrarna i styr.

Dagens sista bok är också en favoritserie, nämligen "Midnatt i den lilla bokhandeln" av Jenny Colgan. Jag tyckte mycket om första delen i serien; "Jul i den lilla bokhandeln" och den här var också mycket bra.

Carmen jobbar fortfarande i bokhandeln med ägaren mr McCredie, en väldigt världsfrånvänd man som älskar böcker men kanske inte har förmågan att sälja dem. I den förra boken träffade Carmen Oke, sitt livs kärlek. Men tyvärr gjorde missförstånd att han åkte till ett äventyr i regnskogen efter att Carmen gjort slut.

Ekonomin i bokhandeln är förfärlig och Carmen kämpar förtvivlat för att rädda den, mr McCredie är inte till någon större hjälp.

 Snart har en vecka gått igen. På vissa sätt går det framåt, på vissa sätt känns det som att jag mest står och stampar och slösar bort tid. Jag kan inte skriva så mycket på skolbiblioteksplanen innan jag fått respons. Tre skolbesök är inbokade men det börjar inte förrän nästa vecka. Vi filar lite på att bjuda in några klasser för att fira Banned Book Week men det händer inte förrän i oktober. Ja, det är en hel del som hänger lite i luften för tillfället.

Men solen skiner idag och imorgon är det fredag. I tisdags gick jag och simmade. Det var enastående skönt efter alla datatimmar. Jag kunde nästan höra nackmusklerna knaka.

Jag har avlutat den fantastiskt bra ungdomsfantasyserien "De utvalda" av Kristin Cashore. Den sista boken heter "Drottningens spion" och handlar om Bitterblues halvsyster Hava som kan förvandla sig och ta skepnaden av saker. Förmågan gör att hon är drottningen Bitterblues spion.

Som jag grät i min ensamhet igår kväll när jag låg på soffan och läste!

Den var så där sorglig, romantisk och fantastisk som nästan bara ungdomsböcker kan vara.

Tänk om det kunde komma fler delar...

 Så har jag jobbat en vecka och en dag. Först i torsdags fick jag träffa min chef och styra upp jobbet. Efter det har allt blivit så mycket lättare. Det som står på agendan just nu är att skriva en skolbiblioteksplan. Jag kan verkligen inte med den bästa viljan i världen säga att det är en kul uppgift men jag förstår ju att den behöver skrivas och jag förstår också att ska den bli skriven så är det jag som får göra det. 

I fredags dök det upp ett gäng sexor och skulle låna böcker. Då passade jag på att hänga med dem. Det kändes som om mina dränerade batterier fick en rejäl påfyllning och sedan kunde jag gå tillbaka till datorn, lite gladare igen.

På fredag ska jag få vara med på rektorsmöte vilket ska bli spännande. Därefter hoppas jag att jag kan börja åka runt till de olika skolorna.

Helgen spenderade jag hemma hos pappa. På vägen dit såg jag världens gulligaste rävunge, Jag har läst, stickat, vävt, varit ute och promenerat och hängt med en pappa och en faster.

 Ett par dagars paus från biblioteksplanen var exakt vad jag behövde för idag har jag kommit en bit och känner att det kanske kommer att bli något  

Nu har jag en rejäl bokhög att redogöra för. Därför blir det bara mycket kort om varje bok.

  "Brutna små regler" av Christina Schiller är nog faktiskt det sämsta jag läst i år. Efter att ha konstaterat att det verkade vara en modern form av en Harlequinbok så tittade jag lite närmre och insåg att den saluförs som "svensk romance". Det borde kanske ha varit en ledtråd.

 "Det sista draget" av Jennifer Lynn Barnes är den tredje och avslutande delen i ungdomsserien "Arvsspelen". Den var liksom de två första böckerna otroligt spännande och jag blev överraskad av slutet och hade inte alls förutsett vart åt det lutade. 

  "Hemligheternas rika" är del 3 i den fantastiska ungdomsfantasyserien "De utvalda" av Kristin Cashore. Den här gången handlar det om Bitterblue som blivit drottning efter att hennes far, den fruktansvärde kung Leck dött. 

  "Det främmande landet" är del 4 i "De utvalda"-serien. Bitterblue bestämmer sig för att resa till grannlandet för att undersöka flera mystiska händelser. När de nästan är framme med skeppet så faller Bitterblue överbord. Alla tror att hon har drunknat men riktigt så är det inte.

 

 

 Så har jag officiellt börjat på mitt nya jobb. Jag är helt slut efter första dagen trots att jag inte åstadkommit så mycket direkt. Ägnade ohemult mycket tid åt att peta in sim-kortet på nya jobbtelefonen på rätt sätt, öppna dataskärmskartongen och sådant där. 

Just nu känns allt förvirrat och oklart men det lär bli bättre, det brukar ju bli det.

Träffade två filialbibliotekarier också vilket känns bra. De kommer jag att samarbeta en hel del med i framtiden.

Boken jag vill tipsa om idag är en japansk fantasy. Och som alltid när författaren är från Japan så märks det, de har ett speciellt sätt att berätta och speciella historier att dela med sig av. Författaren heter Sosuke Natsukawa och boken heter "Katten som räddade böcker". Rintaru har bott med sin morfar och växt upp i hans antikvariat. Men nu har morfadern dött och Rintaru är helt vilse. Han går inte till skolan och väntar egentligen bara på att flytta hem till sin moster och att antikvariatet ska säljas. Men så dyker en katt upp och det är inte vilken katt som helst. Den kan prata och vill ha Rintarus hjälp. Handlingen är filosofisk och handlar mycket om människors relation till litteratur. Men det handlar också om vänskap och kärlek, att våga öppna sig för andra människor och ta klivet ut i världen. 

En speciell och bra bok.

 

 Nu börjar eleverna fundera på sommarlånen! Jag älskar de här veckorna när man förstår att det här med att ha en hög böcker hemma under sommaren är betydelsefullt, inte för alla förstås men ändå för ganska många, speciellt på lågstadiet. Ett par veckor är det fortfarande kvar innan det är dags att låna högen på riktigt men jag har hört flera som är precis som jag inför sommarsemestern. En del av njutningen och förväntningen är att planera, göra högar, fundera och välja och välja bort. Ska man satsa på den där serien man har påbörjat? Eller ska man testa något helt nytt? Hur många böcker behövs egentligen för ett sommarlov? Så många delikata frågor.

Jag har fortfarande inte berättat för lärarna och barnen att jag inte är på plats i höst. Dels känns det som lite väl lång tid då jag kommer att behöva svara på frågor och prata om det, dels så har jag lite separationsångest, det här är människor som jag träffat regelbundet. Vissa av eleverna hänger här med mig varje dag de får, varje rast. Jag vet vad de gillar eller inte. Jag ser när de är glada, ledsna, arga eller ensamma. Ibland får jag bråka på dem (som en mamma ungefär), ibland skicka tillbaka dem till klassrummet när de kommer på fel tid och jag misstänker att de rymt. Det är oklart vem som tar över skutan i höst men det kommer att ta tid att lära känna den nya bibliotekarien och vem vet hur det går? Med risk för att låta skrytsam så tror jag nog att vissa kommer att sakna mig. För vissa är jag den där vuxna som man kan prata om allt möjligt med och jag är ganska bra på att lyssna (tror jag). 

Nå, nu är det ett tag kvar och jag ska inte grotta ner mig i det där. 

Idag kommer jag med en sådan där bok som det har gått trögt med igen. "Gwen och Art är inte kära" av Lex Croucher är en ungdomsfantasy med kärlekstema. Vi befinner oss på slottet Camelot, ja, DET Camelot. Där bor prinsessan Gwendoline och hennes bror prinsen Gabriel med föräldrarna och hovet. I många år har Gwen varit trolovad med Arthur men det finns ett par problem. Gwen är nämligen otroligt förälskad i kungarikets enda kvinnliga riddare Bridget. Och Arthur blir ständigt förälskad i olika killar. Nu närmar sig bröllopet och det bestäms att Arthur ska tillbringa sommaren på Camelot för att lära känna Gwen ordentligt. Det går väl sådär. Gwen och Arthur är fiender sedan gammalt och när de upptäcker varandras hemligheter blir det inte direkt enklare.

Jag ser humorn, jag ser poängen med romantik och kärlek. Det är lite kul att författaren använder sig av Arturlegenden men jag fastnade inte riktigt. Jag blev inte så involverad i historien. Det har tagit mig ett par månader att ta mig igenom boken. Har haft den på jobbet och läst på lediga stunder. Men nu är den läst och får hamna på bibliotekets Regnbågshylla. Och jag hoppas att den hittar sina läsare som kommer att uppskatta den mer än jag gjorde.

 

Nu har jag ramlat på en sådan där bok igen. En sådan där bok som fått mig att strunta i en massa annat som städning, tv, umgås med familjen och att somna i tid.

"Omöjliga varelser" av Katherine Rundell är egentligen en ungdomsfantasy men jag skulle kanske hellre vilja kategorisera den som en ung vuxen eller vuxenbok. En helt egen historia som inte liknar något annat, på det bästa sättet. 

Christopher har alltid haft en mycket speciell egenskap. Alla slags djur dras till honom och samlas runt honom. Det är sommarlov och han ska tillbringa sommaren med sin morfar i de skottska högländerna, en morfar han knappt träffat förut. Redan första dagen hamnar Christopher i ett hisnande äventyr då han träffar på Mal, en ung flicka på rymmen från en mördare. Mal kommer från den parallella världen Arkepelagen där man fortfarande kan hitta alla möjliga slags mytiska djur. Mal till exempel har en grip, kanske den sista som finns.

Problemet med Arkepelagen är att det verkar som att "glimret" det magiska stoft som skyddar allt och gör att världen mår bra håller på att försvinna. Christopher och Mal inser att de måste göra vad de kan för att rädda magin. 

Jag tyckte att den var sjukt bra! Spännande, egen, tänkvärd, kärleksfull och sorglig och jag önskar att alla fick chansen att läsa den.

Lundströms bokradio hade en bokcirkel om den i februari som jag inte har lyssnat på än men som jag ändå vågar rekommendera.

Lundströms bokradio Omöjliga varelser

Ett annat boktips idag är faktaboken "Skolbibliotek nu!" av Linnea Lindqvist och Jonna Bruce. Linnea Lindqvist är en välkänd person i skolbiblioteksdebatten. Hon är rektor på en Göteborgsskola och arbetar hårt för att sprida vikten av skolbibliotek och utbildade skolbibliotekarier på alla skolor. När vi läser boken får vi praktiska tips om hur man kan jobba på ett bra sätt, vad som är viktigt att fokusera på och hur rektorer och skolledare kan jobba för att finansiera och motivera sina bibliotek. En jättebra och inspirerande bok för oss som jobbar skolbibliotek men också för den som är intresserad rent allmänt, kanske föräldrar som vill knuffa sina skolor i rätt riktning?

 Vilken tur att semesterveckan var så lugn och energigivande för arbetsveckan som varit har varit desto mer hektisk. Jag har haft en prao (vilket nog var det minst jobbiga), förberedelser inför läslovet pågår, lästema med skolan är på gång, lång bokbusstur igår samt middag med systrar och kusin igår kväll. Till veckan har jag också en prao, en systerdotter, och det känns mycket roligt. Idag, lördag, har jag jobbat men imorgon blir det väldigt lugnt.

Nästa lördag har vi städdag i föreningen, men nu när jag skriver det här så inser jag att det också är Sy- och hantverksfestival nästa helg. Min plan är att åka dit på egen hand i år. Min syster skulle ha följt med men hon och samma systerdotter som ska praoa hos mig har höstlov och åker hem till min pappa. Jag skulle kunna fråga någon annan, till exempel min vän som jag åkt med förut men jag har kommit fram till att jag ska åka dit, göra några snabba varv och sedan åka hem igen.  Hemma vet de inte riktigt att jag planerar att rymma från städdagen, utan jag får berätta det så fint jag bara kan när jag skrivit klart det här.

Tänk att det alltid ska vara så få helger på en vecka! Det idealiska vore fyra lördagar och söndagar varje vecka, då kanske man skulle hinna göra allt man vill och behöver.

I veckan har jag läst en Nora Roberts, nämligen den tredje och avslutande delen i serien "Släkten O`Dwyer. Boken heter "Ödesnatt". 

Alltså, jag orkar inte riktigt skriva om den, den var en vanlig Nora Roberts-bok helt enkelt. Kärlek, häxor, djur, magiska och romantiska band mellan de olika karaktärerna, ja ni som läser hennes böcker vet... En bok som funkar som lördagsgodis, ger välmående och glädje för stunden och sedan är det över. Inget man får hälsa och superenergi av men ibland är det exakt vad man behöver.

Min andra bok är del två av ungdomsfantasyserien "Arvspelen" av Jennifer Lynn Barnes. Den första läste jag i våras på vår Helsingforssemester och jag var helt fast. Liter orolig var jag när började med del två; "Den förlorade arvtagaren" utifall den inte skulle leva upp till del ett. Men den var lika bra! En del frågor fick sina svar på ett något oväntat sätt vilket fick spänningen att hålla i sig genom hela boken. Jag tror att det ska komma en del tre också och jag har svårt att föreställa mig vad som kommer att hända i den. Men förväntningarna är höga!

 Igår var jag mycket nära ett psykbryt. Under veckan har jag påbörjat en ny tröja; Lägdan, ett mönster från Yarns and Barns. Det har gått så bra och blivit så snyggt, ända tills jag plötsligt upptäckte igår kväll, efter 16 varv mönsterbård, att jag snott stickningen i ihoptagningen på första varvet. 

Efter att ha djupandats i ungefär en kvart så repade jag och började om. Men det var som om det gått troll i alltihop för det tog mig fyra försök och ungefär lika många timmar innan det blev rätt. Och då var det bara att lägga bort det och gå och lägga sig. Jag var så arg! När jag vaknade i morse så vågade jag knappt kolla om det fortfarande såg rätt ut, men turligt nog så tror jag att det blev bra. Tur för familjen att de inte var hemma för jag hade troligtvis domderat en del på ett högljutt sätt.

"Monstrets dotter" av Kristin Cashore är del två i ungdomsfantasyserien "De utvalda". I förra boken fick vi följa Katsa vars förmåga var att kunna döda vem som helst. Denna gång är det Flamma som är huvudpersonen. Hennes förmåga är att kunna förföra och kontrollera vem som helst. Precis som för Katsa så är det lika mycket en gåva som förbannelse. Men som tur är finns det människor som kan se bortom den magiska förmågan och tycker om Flamma för den hon verkligen är. Mina systerdöttrar tipsade mig om den här serien förra sommaren och jag förstår verkligen varför de gillar den. Huvudpersonerna är starka och smarta men samtidigt mänskliga och trovärdiga. Böckerna är fulla av dramatiska äventyr där inte alla överlever.

För några år sedan när det, plötsligt, dök upp ett antal stickpoddar som jag hängivet lyssnade på så följde jag en podd som hette "Rätt avigt". En av deltagarna, Julia Skott, kom under den här perioden ut med en stickbok som heter "Håll käften jag räknar!" Min plan då var att läsa den men som så ofta i livet kom det andra böcker emellan och det blev aldrig av. Men så i våras när jag botaniserade på biblioteket så dök den upp och jag lånade den. Det är en ganska trevlig och smårolig bok som jag skulle kunna kategorisera som kåserier, även om beskrivningen inte är helt på pricken. Problemet för mig är bara att jag vandrat vidare i livet, lyssnar inte på så många stickpoddar längre och tyckte att boken kändes lite dammig. Det är ju också så att jag läst en hel del andra jättebra  böcker på temat de senaste åren som fått mig att bli rätt kräsen.

Dagens sista bok får bli "Odla från kärnor" av Holly Farrell. En lättläst men samtidigt omfattande bok om allt man kan behöva veta om kärnor, vilka behov de har, sjukdomar som kan drabba dem, hur man tar sticklingar och an massa annat matnyttigt. Jag har en citron på köksbänken vars kärnor jag ska testa att plantera nu när jag har läst vad just citrusfrukter behöver för att växa och må bra. När jag läst den här boken har jag fått en känsla av att man kan odla nästan vad som helst bara man vill och är beredd att lägga ner lite tid.

Igår sken solen...

 Idag regnar det.

Jag har satt om alla mina små tomat-och gurkplantor och hoppas nu att de ska ta fart och börja växa ordentligt. Både min pappa och syster har börjat få blommor på sina krukgurkor och mina är fortfarande som små bäbisar.

Till veckan är det författarbesök i årskurs 5. Petrus Dahlin kommer och berättar om sina böcker. Han har besökt skolan förut så jag vet att han är bra och kan fånga barnen. Annars är det inget särskilt som händer vad jag vet. Sådana veckor tycker jag är sköna. Allt lunkar på och man behöver inte hetsa upp sig.

Häromdagen bokade vi en resa till Helsingfors. Jag fick den när jag fyllde år av familjen och på Kristi flygarehelgen bär det av. Det ska bli väldigt roligt! Vi är inte ute och flänger alltför ofta. 

"Missat samtal" av Nora Dåsnes är en serieroman för ungdomar som handlar om Utöya och tiden efter terrorattentatet där 2011.

Rebekka och hennes vänner ska börja på gymnasiet hösten efter attentatet. Rebekka kände ingen som dog men kan ändå inte släppa tankarna och ångesten efter händelserna. Hur går man vidare?

Det är en fantastisk bok som säkerligen kommer att spela roll för många och jag tänker att den är högaktuell med tanke på allt hemskt som händer i världen just nu. Naturligtvis har den vunnit priser, med all rätt.

 

 "Caraval" och "Legend" är de två första delarna av en fantasytriologi, skriven av Stephanie Garber. Jag fastnade totalt för den här serien och väntar nu ivrigt på tredje delen, som bara finns på engelska dock. De två systrarna Tella och Scarlett bor på en liten ö med sin elake och stränge far.

Tella har i hela sitt liv drömt om att få komma med i den årliga magiska tävlingen Caraval. Dels är det magin som lockar, men också tanken på att komma iväg från fadern. Bara en månad innan hon ska gifta sig, med en man hon aldrig träffat och som valts ut av pappan, så får hon och Scarlett chansen (det är en komplicerad historia som jag inte kommer att spoila här). Det enda man vet säkert i tävlingen är att inget nödvändigtvis behöver vara vad det ser ut som samt att allt som händer är en del av Caraval och betyder inte att det finns kvar efteråt.

I "Legend" är det dags för en ny omgång av Caraval och trots att Tella lovat sig själv att aldrig mera delta så måste Scarlett delta för att få svar på sina frågor och så är de inne i Caravalvärlden igen.

 

 

Om ett par veckor är dags för bokcirkel på jobbet igen. Den här gången ska vi prata om "Under Magnoliaträden" av T I Lowe.

Det finns mycket att säga om boken. 

När Austin är knappt 14 år dör hennes mamma i barnsäng. Pappan bryter ihop och Austin blir tvungen att axla ansvaret för pappan, hemmet och drösen med småsyskon. Trots att det finns människor omkring familjen som vill hjälpa så kämpar syskonen förtvivlat för att klara sig själva och inte avslöja hur dåligt pappan mår emellanåt. 

Alltså, jag tyckte den var så, så bra, satt och snörvlade på tåget hem på påsklovet och kunde inte sluta läsa. Men, på slutet blev jag kluven.

Kyrkan, församlingen och religionen har en viktig roll i hela boken. Pappan är församlingsledare, eller något sådant, inte präst tror jag, så det är väl helt okej. Men så på slutet så är det som att författaren får feeling och det blir lite väckelsemöteskänsla över alltihop. Jag tyckte inte att det passade in riktigt och att det blev för mycket. Ska bli mycket intressant att prata om det här på bokcirkelträffen. 

 

 Ikväll jobbar jag ganska sent men sedan far jag hem, ska packa det sista, och imorgon far vi på sportlov några dagar! Vi ska fira en 80-åring och en 44-åring så det kommer att bli full fart. Jag har längtat i flera veckor.

I lördags var jag och systeryster på Sy och hantverksfestivalen i Älvsjö. En mycket trevlig dag och vi kom hem båda två med rejäla påsar fulla med garn. Dagen avslutades med pizza och öl tillsammans med den tredje systern och en kusin. Vi var mycket nöjda allihopa även om jag var extremt trött på söndagen. 

Förra måndagen lyckades jag skutta snett i stentrappen på jobbet och stukade foten. Två dagar hemma med foten i högläge och sedan har jag kört på som vanligt. Fast jag får vara försiktig. Minsta lilla snedkliv eller för hård belastning på foten så gör det ont.

Min 14-åring har haft övernattningsgäster två nätter redan på lovet, det är ju bara tisdag idag. Men det gäller förstås att passa på, även han ska med på sportlovsresa imorgon.

Får se om vi lyckas hinna med ett litet bokreabesök när vi är där. Som vanligt tjatar min bättre hälft på om bokberg och frågan om hur många böcker jag egentligen rimligtvis kan hinna läsa under min livstid, men det där förstår han verkligen inte.

Jag har läst mycket under de senaste veckorna men inte hunnit blogga så idag får ni bara titlarna rakt av.

"Hedvig Elisabeth Charlotta dagbok" (har jag skrivit om förut.

"Skandar Spökryttaren" av A.F. Steadman

"Fridas resor" av Frida Ulvegren

"Diskbänkstecknaren" av Ulrika Linder

"Afrosvenskar" av Johanna Berg & Maria Fröhlich

"En julsaga" av Charles Dickens (nej, jag var tydligen inte riktigt färdig med julen...och just nu läser jag ytterligare en med jultema. Kommer jag att ha avslutat julen till påsk är frågan?

"Dimma över heden" av Julia Chapman

 Tänka sig att nu är jag inne på den andra semesterveckan och vi är i de Jämtländska skogarna och slåss mot mygg, knott och broms. Vädret är varierat vilket passar bra. Är det badväder så badar vi är det grått och regn så finns det oändligt mycket att pyssla med. 

Vi har varit på två sommarcaféer redan och imorgon blir det ett tredje. Då är temat kakfrossa. Inget vi vill missa.

Jag har fått hjälp med vävstugan så att nu finns det el och installerad kamin så att jag kan elda. Med gemsamma krafter har vi ordnat till vävstolen så att jag kan ta tag i nästa steg som är att solva. Min förhoppning är att det ska gå smidigt och att jag ska klara det själv. Vi får se.

Kaninen är som ung på nytt. På gården finns en ganska tam harunge som dyker upp här och var. Speedy får en fantastisk spänst i stegen när hans extremt pålitliga nos säger honom att haren varit i närheten. Men, aldrig är det perfekt... Häromdagen förlorade han sitt favoritställe, på en rönnstubbe gömd bland rönnkvistar, det perfekta stället som innehåller mat, skydd och svalka, eftersom en mycket enträgen humla bestämt sig för att bygga bo i stubben. I morse blev han plötsligt helt hysterisk dessutom där han satt på gräsmattan och smaskade maskrosblad när en Lekatt  plötsligt dök upp. Så nu vill Speedy inte gå ett steg utan någon av sina människor väldigt nära.

I eftermiddag ska jag sätta mig i vävstugan, lyssna på en ljudbok, elda en liten brasa och ta itu med väven. Ikväll blir det fika hos en faster och kusin . Så dagarna går i ett stillsamt tempo. Jag känner mig ganska avslappnad och tänker överhuvudtaget inte på jobb eller andra plikter. Mycket skönt!

Jag har läst ett par böcker av Neil Gaiman under året. Han är en ny favoritförfattare och jag kommer att läsa fler. 

"Oceanen vid vägens slut" är den senaste. 

Det är en saga, eller fantasyberättelse, precis som hans andra böcker som jag läst. Jag tror att jag struntar i att förklara boken helt enkelt. Varje gång jag försöker förklara vad boken handlar om så snärjer jag in mig och det blir inte rätt. Det handlar i alla fall om en sjuårig pojke, hans mycket speciella vän Lettie, hennes lika speciella mor och mormor och en fruktansvärt läskig barnflicka vid namn Ursula.

När jag kom hit på semestern så fick jag genast ett boktips av mina systerdöttrar. Och när det händer så måste jag förstås läsa. "De utvalda Tankeläsaren" av Kristin Cashore är en enastående bra ungdomsfantasy! Det är första delen i en serie och handlar om Katsa, 18 år, som är en av de utvalda, det vill säga att hon har en speciell kraft. Hennes kraft är att döda och hennes morbror som är kung använder henne som vapen mot fiender och som ett sätt att öka sin makt. Katsa som är föräldralös har aldrig kunnat säga ifrån och ser sig själv som ett monster. Men så dyker den unge prinsen Po upp och han ser något annat i Katsa. Han har också en mycket speciell gåva, eller kraft. Jag har inte läst någon mer bok i serien men systerdöttrarna säger att alla böckerna är lika bra. Det handlar mycket om relationer, kärlek och vänskap.

Min sista bok för den här gången är första delen i Denise Rudbergs serie om kvinnorna som löser koder i Stockholm under andra världskriget. Serien heter "Kontrahenterna" och just denna bok heter "Det första chiffret". Lättläst och ett spännande ämne även om jag tyckte mer om tv-serien "Bletchely Park" som ju hade samma tema.  

Det har varit en solig helg. Själv var jag på Jämtlandssemester men även där var det riktigt vårvarmt. Idag är det ganska mycket svalare och regn. Kaninen tyckte det var mycket skönt att sitta ute i regnet och sniffa på vårluften imorse.

Jag har jobbat idag efter sex dagars ledigt, nästan lite jobbigt att komma tillbaka. Som alltid när man har varit borta ett tag så har det hänt alldeles för mycket tycker jag. Böcker står på konstiga ställen, det har gallrats böcker som jag inte tyckte skulle gallras, ja folk passar helt enkelt på. Det är lite samma sak som när folk hälsat på hemma och hjälpt till i köket. Det kan ta dagar att få till ordningen igen. Problemet är att jag spenderar så mycket tid på "mitt" bibliotek så att det känns jobbigt när andra gör som de tycker, vilket de förstås alltid gör.

Min semester var härlig! Jag har sett och hört otroligt många fåglar. Utanför mitt fönster ligger det ett litet näs med pärlann (potatisland) och där har det struttat omkring en trana, ett antal orrar och i sjön har ett förnumstigt andpar plaskat omkring högljutt diskuterandes livets stora frågor. I alla fall var det så det lät. Från skogen har också haramjeckra bräkt (enkelbeckasin).

Jag målade en hylla till min vävstuga och sedan försökte jag mig på att börja solva väven, ett moment där man trär varpen genom öglor för att det  sedan ska funka när man trampar, en mycket sammanfattad beskrivning. Det gick inte bra direkt och nu förlitar mig jag som alltid på att T ska hjälpa mig att reda ut det här i sommar. Hur skulle jag klara mig utan honom?!

I helgen är det stort partaj! Två av mina syskonbarn fyller 18 i vår och nu ska vi fira ordentligt. Min pappa och faster kommer till och med, det händer inte varje år.

Jaha, så var det läsningen då som jag kanske ska komma in på lite också.

"Au revoir Agneta" är den andra boken av Emma Hamberg om Agneta, med världens tråkigaste äktenskap, barn som inte bryr sig, en mamma som tycker att hon har all rätt i världen att styra och ställa över sin dotter samt ett jobb som inte bara är oinspirerande, kollegorna märker knappt att hon är där. I första delen fick Agneta nog och rymde till Frankrike där hon skulle jobba som Au pair. Inget blev som hon tänkt, snarare bättre och hon vill aldrig åka hem. Men även i en feelgood kan verkligheten hinna ikapp en på olika sätt och ibland måste man ta itu med sådant man inte vill. Jag gillar båda böckerna och jag gillar att det kan finnas problem och vardagstristess även i en romantisk mysbok.

Min misstanke är att vi inte är färdiga med Agneta. Boken slutade med en inandning skulle jag vilja påstå. Vi får väl se.

Jag har också läst del två i fantasyserien av Cassandra Clare som heter "The last hours. Shadowhunter". Denna bok heter "Kedja av järn" och handlar om Cordelia som älskar sin bästa väns bror James och som hon gifter sig med. Problemet är dock att James är kär i Grace fast han och Cordelia vet inte att det är magi involverat i känslorna för Grace. Förutom alla kärleksförväxlingar mellan olika skuggjägare så är det onda makter i rörelse och det är ingen munter tid för skuggjägarna och nedomvändarna. Jag är mycket svag för den här typen av fantasy och längtar nu efter del tre som just kommit ut på engelska. Själv väntar jag och ser om den blir översatt till svenska.

Just nu läser jag en helt annan bok än de här ovanför. "Bron över Tangagata" är skriven av islänningen Eirikur Örn Norddahl. Först och främst så har jag alltid varit oerhört förtjust i isländska namn och ord och det får man i överflöd i den här boken. Och även om det här är så långt ifrån en feelgood som man kan komma så är det inte brist på kärlek. Boken är rolig, drastisk, sarkastisk och samtidigt vardaglig. Halldor är hemma på dagarna eftersom det är produktionsstopp på räkfabriken där han annars jobbar. Dagarna går i ett stilla tempo och det är inte utan att han längtar efter att jobbet ska komma igång igen. Under tiden funderar han på stort och smått, dricker kaffe och spanar på grannen Gyda som han är kär i. 

Utanför fönstret, mellan hans och Gydas hus är det ett stort vägarbete på gång med ett stort dike. Rätt som det en dag så får Halldor rycka ut och rädda Gyda som ramlat ner i diket och där börjar deras historia om än mycket trögt och långsamt.

En sådan där bok som ger en lite extra eftersom historien inte passar in i någon mall! Jag gillar den skarpt!

 Jag skulle kunna dra familjens snuvor och elände men i stället konstaterar jag att det är vackert vintervitt ute och jag var på adventsfika kombinerat med födelsedagskalas hos min syster igår, visserligen två veckor för tidigt men ändå. 

Det känns riktigt bra att ha den här veckan avklarad. I torsdags hade vi författarbesök i årskurs 8; Johanna Lindbäck. Alla eleverna har läst och fått boken 

"Karta för förälskade och andra vilsna"

Den är riktigt bra men svår för vissa fjortonåringar som inte är så vana att läsa om relationer och känslor. 

Innan besöket oroade jag mig som vanligt för att köra. Nu för tiden kör jag väldigt lite bil och det är alltid lite nervöst att köra runt med en främmande författare. Men allt gick bra trots att det var -13 grader kallt och aningens halt. 

Besöket gick bra men som jag sa så var boken ingen självklar hit i klasserna och några killar i båda grupperna gjorde försök att sabotera. 

Efteråt pratade jag med en annan skolbibliotekarie som sa att det tydligen varit samma sak på alla skolorna, tyvärr. Vi kände oss båda lite nere över det hela men jag känner samtidigt, som alltid i sådana här situationer, att jäklar anamma! Här finns ett jobb att göra. Just för att boken var svår för många att ta till sig så är det fantastiskt bra att vi nu har fått alla åttor på skolan att läsa den. Och på vägen har de säkerligen lärt sig något.

Vi pratade också om att det inte spelar någon som helst roll hur mycket klasserna läst och jobbat med en bok, när de får chansen att ställa frågor till författaren så kommer det sådant som

-Hur gammal är du? 

-Vad är din favoritmat?

Och så vidare...Ja ni fattar. Inga frågor om boken och det blir aldrig de här bra diskussionerna. Så nu grunnar jag på hur vi som bibliotekarier  ska kunna hjälpa lärarna att få till de viktiga samtalen under vägen som gör att författarbesöken blir riktigt givande. Ofta blir det bättre i de yngre årskurserna eftersom lärarna styr upp det hela mer där.

Nog om detta. Svårigheten är ganska ofta att få  med lärarna på båten.

I helgen har jag klämt en Nora Roberts. Det är första delen i en ny serie som heter "Släkten O´Dwyer". Boken heter "Hjärtats land" och innehåller betydligt mer magi och kamp mot det onda än vad det brukar vara. Hon har skrivit ett par serier, vad jag vet, tidigare med samma tema men det var länge sedan jag läste en sådan.

Iona har växt upp i USA och varit ganska ensam. Hennes föräldrar har aldrig riktigt förstått sig på henne. Mormodern däremot har alltid varit hennes stöd och den som berättat för Iona om hennes irländska arv och förfäder. Hon kommer från en lång rad av häxor med en viktig uppgift, att besegra ondskan i form av den onde Cabhan. Med mormoderns stöd och uppmuntran reser Iona till Irland för att träffa släktingarna Connor och Branna. 

Ja och så blir det en massa kärlek och romantik förstås. Annars vore det inte Nora Roberts...  

Officiell sommar!

Första dagen i juni och då måste man väl ändå kunna säga att det är sommar! 

Jag ska ut och jogga ikväll med min ljudbok "Börja springa med Storytel" av och med Stefan Silfvergren. I söndags uppgraderade jag mig själv till nivå två, trots att jag inte joggat på nästan två veckor. Det har varit för mycket stress för att jag ens ska ha orkat ta på mig springskorna... Som ni förstår har jag inte riktigt nått den nivån då man springer för att varva ner. Då gör jag hellre annat. Nåja, vi får se hur det går. På nivå två är det två minuters jogging och tre i rask promenadtakt. Det enda jag säger att dubbelt så mycket jogging är lika med dubbelt så mycket flåsande.

Veckan har hittills varit lätt hysterisk. Nu kommer alla klasserna för sista gången före sommarlovet och de lånar hej vilt. Vi har sommarlån, vilket innebär att de böcker de lånar nu får de ha hemma hela sommaren. Jisses vad de lånar!

Tyvärr har någon smart person bestämt att de ska uppgradera datasystemet hela förmiddagen imorgon så då är allt offline. DET kommer att bli spännande. Ungefär hundra ungar ska hinna besöka biblioteket imorgon före lunch.

Mitt barn, som inte ens har två veckor kvar av mellanstadiet, är redan i sommarlovskänslan. Idag efter skolan ska han och några kompisar gå och bada på Fyrishov. Gränsen för att få gå utan föräldrar är tretton och ojoj vad vi har förhandlat och diskuterat saken. Men vi fick till slut acceptera det faktum (som han noggrant påpekade) att han är bättre i vatten än jag. Det är helt sant eftersom jag är ganska rädd för vatten i näsan, rädd för att hoppa från kanten och rädd för att bli nedtryckt under vattnet. Allt det där hör ihop med barndomens läskiga erfarenheter och brist på träning.

Okej, ett litet boktips då innan jag stänger ner för idag.

"Den trolovade" av Kiera Cass är en äkta fantasy för ungdomar. Hollis Brite är en ung och vacker kvinna vid hovet. Hennes föräldrars största mål i livet är att få henne rikt bortgift och när kungen själv, Kung Jameson, fastnar för henne är lyckan total. Hollis drömmer om ett liv med lyx och kärlek och hon vill gärna bli en hjältinna, på samma sätt som flera drottningar blivit  före henne. Men ganska snabbt inser hon att Jameson inte har riktigt samma syn på saken. Han har respekt för Hollis och är kär i henne, men han vill ha en vacker drottning som inte lägger sig i utan håller sig på plats. 

När så familjen Eastoffe kommer som flyktingar till hovet inser Hollis plötsligt att hon haft fel. Det är inget tjusigt liv vid hovet hon vill ha, utan ett liv där hon får vara ifred och leva ett fritt liv, helst med Silas, sonen i familjen.

Man märker i böcker att synen på kvinnor och sunda relationer förändrats de senaste åren, kanske inte i alla men det är helt klart en trend som jag uppskattar. 

Påsklov!

Hos oss är det påsklov. Solen skiner, kaninen är pigg igen, men fortfarande på diet och enligt veterinären är det så det ska vara framöver, till Speedys upprörda känslor och hungriga mage.

Igår tog H och jag med oss två av hans kompisar och spelade badminton och sedan blev de kvar på övernattning. Nu stökas det i köket och fixas frukost.

Ikväll ska jag ut och äta med två kompisar och sedan ska det packas för påsklov.

Vi tar nattåget norrut imorgon. Det ska bli härligt. Jag hoppas på sol och vårdropp i träden, härliga stunder ute på sjön och trevligt umgänge med familjen.

Jag har läst del 2 och 3 i serien om Tilda, väktaren som med sin mormor ansvarar för att alla de olika väsen som härjar i Stockholm med omnejd ska hålla sig i skinnet och inte bråka med människorna som inte vet att de finns. Men det är ingen lätt kamp och när mormor blir sårad och Trollpackan tar hand om henne för att försöka hjälpa henne, ja då blir det tungt för Tilda. Del 2 heter "Visheten vaknar" och del 3, "Sömnernas sömn"

   

    

"Kedja av guld" av Cassandra Clare är den första delen i en ny triologi om skuggjägarna. Vi befinner oss i det viktorianska London och det är mycket modekläder, vagnar dragna av hästar och mörka gränder.

Cordelia kommer med sin mor och bror till London för att försöka skapa allianser och hitta nya vänner. Fadern sitter i fängelse i väntan på en rättegång och det gäller att inte bli utfryst bland de andra skuggjägarna. Cordelia älskar, och har alltid älskat, sin bästa vän Lucies bror James. James däremot har alltid varit kär i Grace, en blek och mystisk flicka som han träffat under somrarna på det lantställe där familjen brukar vara. 

Parallellt med kärlekssorg, spöken, baler och umgänge i societeten så får de unga skuggjägarna slåss mot demoner som skuggjägare gör. Allt som verkar tydligt och klart på ytan är mycket mer komplicerat än det verkar och Cordelia råkar ut för mycket mer än hon kunde drömma om. Hon överraskar också alla andra eftersom hon är så mycket mer än den söta och blyga tonårsflickan folk förväntat sig.

Som alltid i Cassandra Clares böcker är det otroligt dramatiskt och spännande, kärlek som håller genom alla svårigheter och romantiskt så det förslår.

En äkta bladvändare och nu får jag bita på naglarna tills nästa del dyker upp...