Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

torsdag 26 maj 2016

Peter Pan och Wendy

Sitter i sängen, surfar, läser lite Isabel Allende och kommer förmodligen att snarka gott om en kvart. Vi har haft en väldigt kall, men rolig dag i Furuvik. Alla barnen har skött sig strålande, trots eländigt väder har inte en enda klagat, ingen har haft tråkigt och alla kom med tåget hem! Jag blir alltid lika stolt över eleverna när vi är ute och flänger.

H och jag har läst ut en riktig klassiker ikväll. Under flera veckor har vi läst "Peter Pan och Wendy", originalversionen med illustrationer av Robert Ingpen. Författaren till den här spännande sagan är J.M. Barrie. Faktum är att jag aldrig läst den ursprungliga boken själv förut, så det var intressant. Nu måste sägas att vi var mycket skeptiska efter första kapitlet. Det var otroligt dammigt och 1800-talsromantiskt.  Ett långt avsnitt handlar om hur herr och fru Darling kurtiserar och nja...inte ens jag tyckte att det var så fängslande och sjuåringens kommentar var bara
-WHAT?!
Om jag hade varit en aning mer förberedd så hade jag kanske hoppat över vissa delar. Men, så dyker Peter och Tingeling upp och äntligen börjar äventyret. När piraterna, indianerna, Kapten Krok, älvorna och de förlorade pojkarna dyker upp, ja då blir det riktigt spännande. Och jag tycker att det är en vinst i sig att läsa en bok med svårt och gammalt språk, eftersom barnets språk utvecklas. H har lärt sig ett antal nya ord och uttryck av den här boken. Och trots att det blir omodernt och styltigt emellanåt så är fortfarande berättelsen så fascinerande att H fångas av den och vill läsa mer. En annan sak som hela familjen har synpunkter är att Wendy ägnar större delen av sin tid i landet Ingenstans åt att städa. Vi är rörande överens om att det inte finns någon rättvisa och logik i det överhuvudtaget!

onsdag 25 maj 2016

Har varit på intervju idag, ett bibliotekariejobb. Nu har jag två jobbesked att vänta på, det tär på de franska nerverna. Är så trött ikväll att hjärnan sluddrar när jag tänker. Imorgon ska jag, fem kollegor och 83 barn åka till Furuvik. Tyvärr ska det ösregna och var runt tio grader varmt. Så, det blir paraply och långkalsonger. Som tur är ser alla barnen fram emot det hela ändå så det blir säkert kul.
H ska få träffa sin ettafröken imorgon och titta på sitt nya klassrum. En stor dag. Han vet redan att fröken är snäll, för det har han hört. Så det så!
Två veckor kvar tills barnen får sommarlov. Arbetsmoralen stiger en aning när solen och värmen tar paus, men nog syns det i barnens ögon att det är dags för lite ledigt.

måndag 16 maj 2016

slaveri, lapptäcken och sjösjuka

Sist jag var på biblioteket snubblade jag över en ny bok av Tracy Chevalier. Jag älskade hennes "Flicka med pärlörhänge" som jag läste för evigheter sedan och jag har läst ett par andra böcker av henne men det var länge sedan sist. Nu har jag läst "Den sista fristaden". Boken handlar om den engelska Honor Bright som är kväkare i England. Hon lever ett tryggt liv, men så blir hon övergiven av sin fästman. När den något äventyrligare systern bestämmer sig för att åka till Amerika och gifta sig så följer Honor med. Direkt när de klivit av båten så dör systern och Honor måste plötsligt klara sig själv. Hon tar sig till Ohio där systerns blivande man finns. Det är ett ungt samhälle där det viktiga är att se framåt, inte begrava sig i det gamla. Som kväkare anser Honor, och hennes församling att slaveri ska avskaffas, men det är inte alltid så enkelt att leva upp till sina värderingar. Honor får ingen lätt tillvaro men gör ändå sitt bästa. Hennes största intresse är att sy lapptäcken och det öppnar vissa dörrar. Klart läsvärd!


söndag 15 maj 2016

Helgen har bestått av föräldrar på besök, grillning, kallblåst och lite mösstickning. Förra veckan var det alldeles för varmt för att sticka yllemössor, men nu går det bra igen. Jag har också gråtit mig igenom svt:s fantastiska dokumentärserie "Känn dig som hemma". Den borde vara obligatorisk för alla att se! Utanför Östersund, i Grytan, finns ett flyktingboende. Det var där de vägrade kliva ur bussen den där gången, om ni minns.I alla fall, det finns en tjej som heter Emma, en riktig eldsjäl, som startat en grupp som jobbar för att hjälpa alla dessa nyanlända i Grytan. Under sex månade och tre program får man följa hennes och hennes vänners arbete, lära känna olika flyktingar och deras öden. Det är helt omöjligt att inte fångas av alla dessa makalösa personligheter och öden. Om ni inte redan gjort det så se den!

Jag har äntligen kommit igång med att läsa böcker på riktigt igen, på bekostnad av mina studier tyvärr... Härom veckan läste jag Malin Wollins "En mamma blir till". Det är den andra boken av henne som jag läser och den här handlar om att vara gravid och att bli mamma. Malin Wollin är krönikör i olika tidningar och fyrabarnsmamma.  Hon skriver oftast så att man inte kan låta bli att fnissa på ungefär var tredje rad. Men i boken finns ett allvarligt kapitel som handlar om när det inte går bra, när man får missfall eller annat jobbigt händer. Av allt i boken så är det det svåra kapitlet jag känner igen mig mest i. Känslan när man vet att det inte kommer att gå bra och man inte kan göra något, sorgen att förstå innan något har hänt. Jag har också förlorat barn och jag förstår precis vad hon menar när hon beskriver hur man förlorar en del av sig själv. Jag tycker att jag fått ett stråk av sorg i mig som jag aldrig tror kommer att försvinna. Men, sådana erfarenheter bär vi väl alla på, alla har vi upplevt saker som påverkar oss för all framtid. Och, när man ser alla de livsöden i Grytan, så inser man att man ändå inte varit med om så mycket hemskt i livet.

fredag 6 maj 2016

Fredag kväll. Det är alldeles särskilt härligt med en en så här lång helg. Det känns som att den kommer att vara för evigt (man kan ju i alla fall låtsas). Vi har hängt väldigt mycket med mina systrar och deras familjer i några dagar. H stannade kvar efter onsdagens altanhäng hos sina kusiner, bytte kusiner igår och sov över hos den andra familjen. Men ikväll ligger han äntligen här hemma och snarkar. En mamma kan inte vara utan sin sjuåring hur länge som helst, även om det ibland känns som att han kan vara utan sin mamma hur länge som helst.
T har tagit med sig kaninen och åkt på landet. Vi ska åka efter imorgon.
Jag har just tittat på Svts dokumentär om Olle Ljungström. Det är inget bra år i år, Alldeles för många stora konstnärer har dött redan och den första halvan av 2016 har inte passerat; David Bowie, Prince, Olle Ljungström. Vem står på tur?
Jag har avslutat Tove Janssons brevsamling och hunnit ta mig igenom en barnbok, "Spetshäxan" av Gudrun Wessnert. En spännande historisk bok som utspelar sig på 1700-talet. Språket är väldigt anpassat för mellanstadiebarn och inte för 42-åriga boknördar som plöjt högvis med böcker genom livet. Så jag får intala mig att det är bra,och att jag inte kan ställa mina vanliga krav på språkliga kvaliteér. Huvudpersonen är en föräldralös flicka, lämnad hos en änglamakerska som låter henne överleva eftersom hon är bra på att skura. Anna Christina, som hon heter, rymmer en dag, bara för att hamna hos den elaka Spetshäxan. Den enda invändningen jag har mot boken är att slutet var en aning för sockersött för min smak, det blev inte riktigt trovärdigt. Men, jag måste som sagt var, komma ihåg att jag inte tillhör målgruppen för boken.



söndag 1 maj 2016

Egentligen hade jag inte tänkt bloggjerka i helgen, ville bara titta in och läsa några andras jerkor. Men, så visade det sig vara en fråga jag absolut inte kunde motstå!


Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Hm, vilken ska jag ta...
"Till flickorna vid sjön" av Elin Olofsson är en bok som jag varmt kan rekommendera. Helena arbetar som städerska på lasarettet i Östersund. Något hände i hennes hemby som fick henne att åka därifrån och inte komma tillbaka. Något hon aldrig kan glömma och förlåta. Men, en pojke från byn dyker upp som patient på sjukhuset och plötsligt måste Helena ta itu med sitt liv och sina minnen. Det är en bok som gör ont i hjärtat, men som ger en hopp i slutändan. Elin Olofssons debutroman "Då tänker jag på Sigrid" utspelar sig också i en liten by utanför Östersund och är klart läsvärd. Men i jämförelse så har den ett något mindre utvecklat språk och flyt.

Sedan kan jag inte låta bli att tipsa om Bodil Malmstens självbiografiska böcker om barndomen i en lite jämtländsk by och Östersund på femtiotalet.

Avslutningsvis så är "Låt inte den här stan plåga livet ur dig Mona" av Annelie Jordahl en bok som måste komma med på den här listan. Den utspelar sig också i Östersund och handlar om Jordahls mamma som kommer till Östersund som barnflicka. Det går snabbt åt fanders och precis som de andra böckerna jag har nämnt så skaver den på ett bra sätt. Jordahls bok handlar om makt, kön och jämställdhet.
Äntligen har vi klivit över kanten från ett kallt och grått april, med både snö och hagel, till ett soligt och plötsligt ganska varmt maj. Vi vårstädade altanen igår, tog tillbaka den från Speedy, som blev våldsamt nervös när han insåg att det inte vara hans revir längre utan att han nu måste dela den med sin flock. För att fira sista april så blev det grillpremiär och majbrasa.
Jag har inte demonstrerat idag. Det är två år sedan sist. Min syster, som jag brukar slå följe med, befann sig i Stockholm.
"Brev från Tove Jansson" , sammanställd av Boel Westin och Helen Svensson, är en härlig tegelsten, rolig att läsa, men den tar tid. Bilden av Tove Jansson växer och apropå bloggjerkan häromsistens, så är det en speciell känsla att läsa någon annans brevväxling. Man får läsa Janssons brev till olika personer genom åren, mamman, de olika kärlekarna och så vidare.
Jag har en elev som tycker att det mesta i skolan är pyton och han tvekar inte att tala om det för alla, vare sig de vill lyssna eller inte. Han har en sak som han tycker om och det är fantasyserien "Fablehaven" av Brandon Mull!
Så, vad gör man för att väcka åtminstone lite glädje hos en sådan elev? Jo, man läser naturligtvis Fablehaven som högläsningsbok, mer specificerat den första delen "Den förbjudna skogen". Jag läste den först hemma för mig själv och den är verkligen spännande och en äkta bladvändare. Men den fungerar urdåligt som högläsningsbok. Den blir för komplicerad, språket flyter inte och det finns så många spår att följa att klassen inte hänger med. Vi får ideligen stanna upp och gå tillbaka och diskutera olika figurer och händelser. Den blir helt enkelt för tungrodd som högläsningsbok. Fast min elev som har valt den är väldigt nöjd och fnissar förtjust i förväg när han vet vad som kommer. Och det gör det värt det trots allt. Men aldrig att jag läser den högt i en klass igen!