Magiska katter och böcker från Japan

Jag har ju tidigare nämnt en japansk trend som jag spanat lite på, nämligen japanska feelgoodböcker som innehåller antingen magiska (eller åtminstone fantastiska) katter, bibliotek eller boklådor (bokaffärer). Så här får ni en lista på dem jag kommer på just nu....

Listan kommer att fyllas på utifall jag ramlar över eller kommer ihåg fler exempel.

• Katt på recept (Syou Ishida)
• En katts resedagbok (Hiro Arikawa)
• Katten som stannade kvar (Hiro Arikawa)
• Bokhandeln under körsbärsträdet (Takuya Asakura)
• Mina dagar i Morisakis bokhandel (Ygisawa Satoshi)
• Katten som räddade böcker (Sosuke Natsukawa)

 Så är vi inne i augusti och det med lite blandade känslor. Jag gillar hösten och ser på ett sätt fram emot ruskiga regndagar då man kan mysa inomhus, läsa och sticka. Men jag kommer förstås att sakna sommaren och semestern. I morse skickade vi iväg sjuttonåringen tillbaka till Uppsala. Han längtar väääldigt mycket efter sina kompisar. De har, gubevars, varit ifrån varandra i två veckor... T har fortfarande två veckors semester kvar så han stannar lite till hos mig. Det tycker jag känns lyxigt. Själv har jag påbörjat sista semesterveckan och det känns både lite jobbigt och helt okej. Jobbigt blir det att ställa klockan, inte kunna välja vad man vill göra om dagarna och så, roligt att komma igång med allt jag och lärarna pratade om i våras. I höst är jag inte ny på jobbet utan vet vart jag ska. Och jag har en hel del roliga projekt på gång.

Under semestern har vi plockat mylta, bakat tunnbröd, varit ett par dagar i Vilhemina och hängt väldigt mycket med släkt och familj. 

Jag har läst mycket och stickat. Det har blivit väldigt lite tv-tittande vilket inte gör något, Nu har jag mycket härligt att se i höst.

Jag har läst ytterligare en magisk kattbok från Japan. "Katt på recept" av Syou Ishida är noveller om människor som inte står ut med sin tillvaro av olika skäl, söker sig till vad de tror är en psykiatrisk klinik men som visar sig vara aningens speciell. Alla som kommer dit får en katt på recept. Katten ska de ta hand om i sisådär tio dagar och sedan lämna tillbaka den. Efter den första chocken så börjar det hända oväntade saker och även om katterna kanske inte löser situationen på det sätt personerna trott så kan man inte säga annat än att deras liv förändras.

Helt okej bok och väldigt lättläst.

"De levande" är en fruktanvärt bra och fruktansvärt sorglig bok av Iida Turpeinen.

Den handlar om hur människor genom tiderna, främst på 1700- och 1800-talet rest runt och upptäckt samt koloniserat världen, upptäckt och försökt katalogisera djur och natur och samtidigt utrotat mängder av arter. Stellers sjöko är det största och mest sorgliga exemplet. Från det att en strandad skeppsbesättning, med naturvetaren Steller, hittade arten så tog det bara cirka 30 år innan alla sjökor utrotats. Anledningen var inte ens för att köttet eller pälsen behövdes utan för att de helt enkelt var lättfångade. 

Men, om man tror att det här bara hände i det barbariska 17- och 1800-talet så har man fel. Människan gör exakt detsamma nu vilket är nästan värre eftersom idag VET vi hur vansinnigt det är.

En sådan bra bok som tog ganska lång tid att läsa för att jag var tvungen att pausa ibland för att inte deppa ihop helt.

"Vår vän Anne" är den andra boken i "Anne på Grönkullaserien" av L. M. Montgomery.

En mellanbok skulle jag säga. Anne jobbar ett par år i Avonleas skola som lärarinna, får nya vänner, avvisar fortfarande Gilbert Blytes inviter även om de är goda vänner och hon blir deppig när han flirtar med andra vilket hon absolut inte erkänner ens för sig själv.

 Enligt nyhetsrapporteringen så har vi den varmaste sommardagen hittills idag. Jag har legat i hängmattan i stort sett hela dagen och läst Stephen Frys version av Odyssén, "Odyssé".

Underhållande, humoristisk och ganska pladdrig. Både pappa och min syster har hört att den fått ganska dåliga recensioner men jag tycker ändå att den är klart läsvärd. En sak som får läsflytet att hacka lite är alla noter som dyker upp på nästan varje sida. Förvisso intressant men som sagt var, det förtar flytet en aning.

Självklart hade jag en viss kunskap om historien innan men jag har aldrig läst den så jag känner igen mycket som nu får stadga och struktur och plötsligt hamnar saker och ting i ett sammanhang. I förordet står det att det här är den fjärde boken på temat som Stephen Fry har skrivit och jag kommer helt klart att läsa de andra. Den här är nyutkommen.

För någon vecka sedan skrev jag om japanska böcker med temat magi, böcker och katter. 

"Katten som stannade kvar" av Hiro Arikawa innehåller kanske inte så mycket magi eller böcker men jag skulle ändå vilja påstå att den tangerar temat. Hiro Arikawa är även författaren till "En katts resedagbok" som jag läste för flera år sedan och som jag tyckte mycket om. Något jag upptäckte i samband med den här andra boken är att författaren är kvinna vilket jag helt missade förra gången. Inte för att det spelar någon egentlig roll men...

Boken består av noveller med olika katter i huvudrollerna. Novellerna rör sig i samma universum och karaktärerna dyker upp på flera ställen. I slutet får man också läsa en som handlar om mannen och katten från "En resekatts dagbok". Det var en ganska mysig bok även om jag inte älskade den. Kanske hade det krävts lite mer böcker och magi?!

Behållningen var nog ändå att det är lite spännande och intressant att läsa om den japanska kulturen som är så annorlunda än den västerländska

Bok- och kattmagi

 

I Japan verkar det finnas en speciell magisk katt- och bokhandelsgenre. Detta är min alldeles egna spaning men vid tillfälle ska jag undersöka den mer noggrant och bevisa min tes.

Takuya Asakura är författare till den senaste boken jag läst i genren. "Bokhandeln under körsbärsträdet" är en samling berättelser om vilsna och ledsna människor som av olika anledningar behöver ett mirakel för att kunna gå vidare i livet.

Miraklet består av att de läser högt ur en bok och då hamnar i en bokhandel, med ett stort körsbärsträd utanför. När de går in träffar de en ung kvinna och en katt och genom magi får de sitt mirakel.

Men vi får också bakgrunden till hur  kvinnan och hennes katt hamnade där.

Det är en vacker och eftertänksam bok som enligt min tolkning handlar om att förstå sitt förflutna och de människor vi älskar men kanske också om att förlåta sig själv och andra.

Och, det är vad hela den här magiska katt- och bokgenren handlar om. För när jag skriver det här så inser jag att det nog kanske inte är själva bokhandeln som är magisk utan lika mycket böckerna i den.

Det är en genre som jag uppskattar mycket eftersom jag lever en ganska stor del av mitt liv i böcker och ibland undrar jag lite nervöst om jag missar något i verkligheten? Fast det tror jag egentligen inte. Magin med böcker är något högst verkligt för mig och min bergfasta tro är att böcker kan påverka ens liv mycket mer än man tror.

 "Mina dagar i Morisakis bokhandel" är en japansk feelgood skulle man kunna säga, skriven av Ygisawa Satoshi.

Japanska romaner har något speciellt. Dels så gillar jag att det ofta är ganska små böcker till formatet. Varför är det så förresten? Förlaget som gett ut den är Norna, kanske är det de som oftast gett ut den japanska böcker jag läst och det är därför det är ett litet format?

Nåja, boken handlar om Takako, en osäker och försynt ung flicka som blir övergiven av sin pojkvän och säger upp sig från jobbet eftersom expojkvännen också jobbar där. 

Hennes morbror äger en bokhandel och bjuder henne att bo i en liten lägenhet ovanpå bokhandeln mot att hon hjälper till ibland.

Efter stor tvekan godtar hon erbjudandet och sakta men säkert vänder hennes liv.

Det är verkligen ingen ordinär feelgood utan egensinnig på ett bra sätt. Jag tyckte om den!

 Så har jag officiellt börjat på mitt nya jobb. Jag är helt slut efter första dagen trots att jag inte åstadkommit så mycket direkt. Ägnade ohemult mycket tid åt att peta in sim-kortet på nya jobbtelefonen på rätt sätt, öppna dataskärmskartongen och sådant där. 

Just nu känns allt förvirrat och oklart men det lär bli bättre, det brukar ju bli det.

Träffade två filialbibliotekarier också vilket känns bra. De kommer jag att samarbeta en hel del med i framtiden.

Boken jag vill tipsa om idag är en japansk fantasy. Och som alltid när författaren är från Japan så märks det, de har ett speciellt sätt att berätta och speciella historier att dela med sig av. Författaren heter Sosuke Natsukawa och boken heter "Katten som räddade böcker". Rintaru har bott med sin morfar och växt upp i hans antikvariat. Men nu har morfadern dött och Rintaru är helt vilse. Han går inte till skolan och väntar egentligen bara på att flytta hem till sin moster och att antikvariatet ska säljas. Men så dyker en katt upp och det är inte vilken katt som helst. Den kan prata och vill ha Rintarus hjälp. Handlingen är filosofisk och handlar mycket om människors relation till litteratur. Men det handlar också om vänskap och kärlek, att våga öppna sig för andra människor och ta klivet ut i världen. 

En speciell och bra bok.

 

 I säkert två veckor har jag gått runt och känt mig risig, haft ont i huvudet och halsen, haft febertoppar (åtminstone har det känts så), och varit trött och deppig och dessutom sovit dåligt. Ett antal morgnar har det varit osäkert om jag skulle ta mig på jobbet men så har jag klivit upp klätt på mig och ätit frukost med planen att bestämma efter det. Och så har det blivit som så ofta att när jag väl har kommit så långt så åker jag på jobbet.  

Men så i morse var det som att något förändrats. H hade Nationellt prov i svenska idag och fick därför sovmorgon. Jag hade också sovmorgon och vi fikade och allt var mysigt. Plötsligt insåg jag att jag mådde mycket bättre! Och det var då också som jag insåg hur deppig jag varit. Den där jäkla förkylningen stal min livsglädje helt enkelt! Så idag har varit en bra dag. Jag har haft fullt upp hela dagen med olika klasser och sedan hunnit klara av diverse grejer på eftermiddagen. 

Imorgon har vi bokcirkel. Boken vi ska prata om är "Hur mår fröken Furukura?" av den japanska författaren Sayaka Murata

Jag läste den för flera år sedan och tyckte att den var riktigt bra. 

Just nu läser jag Emma Hambergs senaste; "Kärlekens idioter". Alltså, jag vet inte vad det är med Emma Hamberg men jag mår alltid så bra när jag läser hennes böcker. Trots att det handlar om människor som är ganska vilse i sina liv så skriver hon om dem med så mycket kärlek att man själv inte kan annat än att tycka väldigt mycket om dem, med skavanker och brister.

Den här boken är till på köpet en av hennes bättre skulle jag säga. En helt annan handling än Agneta-böckerna, som också var bra men jag gillar nog den här lite, lite mer. 

Simona, JP och Gertrud är tre personer som överlevt genom sina egna speciella strategier. De bär alla tre, på varsitt och väldigt olika, sätt ett pansar mot världen. Bästa sättet att inte bli sårad är att inte släppa in andra. Nåja, Simona lever med skräcken och vetskapen att hon förr eller senare kommer att förlora den 19-åriga sonen  när han beger sig ut i världen. Gertruds enda kärlek och vän är ett träd som heter Alice B Toklas (jo Emma Hamberg var den som

 ledde fram mig till Gertrude Stein och Alice B Toklas så helt konstigt är det kanske inte att de båda damerna dyker upp här) och JP har mycket svårt med seriösa relationer, ett arv från sin far.

Men när de tre möts av en slump så händer det saker som alltid i Emma Hambergs böcker och det där pansrat visar sig ha sprickor. Heter det förresten pansrat i bestämd form? Lite oklart.

 Så har vi en ny vecka. Jag har tagit mig igenom två hektiska men roliga veckor med praos, Sy- och hantverksfestival och en massa annat tjohej.

Att ha två entusiastiska och glada praos piggade upp mig. Båda två jobbade på och gjorde sitt allra bästa. De yngre eleverna blev mycket imponerade av dessa stora tjejer som visade sig vara superbra på att hitta rätt böcker och att läsa högt!

I lördags satte jag mig på pendeltåget och drog till Älvsjö och Sy- och hantverksmässan. Lite tråkigt att inte ha någon att prata med men samtidigt väldigt skönt att bara knata runt, kolla och köpa det garn jag behövde. Mest blev det entrådigt lingarn som är det allra bästa när man ska sticka disktrasor. 

Hemvägen blev lite av en prövning eftersom vagnen blev proppfull med Hammarbyfans som skulle på match i Uppsala. Under ganska många timmar var jag övertygad om att de tillhörde GAIS eftersom jag tyckte att de ropade det. Men T och P himlade med ögonen när jag berättade om det hela och ville påskina att jag har noll koll, vilket kan vara lite lite sant när det gäller fotboll (eller bandy? nu blev jag lite osäker).

I alla fall så drack de öl, brölade och sjöng. Jag kan inte med ord beskriva hur utmattad jag blev...Dels ljudnivån, dels tanken på alla dessa karlar i olika åldrar som betedde sig som om de inte hade mer än två små fungerande hjärnceller och sedan kom lågvattenmärket... 

Vid Arlanda blev två av karlarna (någonstans i 40-årsåldern) kissnödiga så de gick iväg på perrongen, jag vill inte ens veta var de tyckte att det var lämpligt att kissa, medan deras kompis stod och höll upp tågdörren så att det inte gick att stänga och vi inte kunde åka vidare. En ur tågpersonalen påpekade oerhört trött och sarkastiskt att det inte var okej att låta alla andra passagerare vänta på att de skulle bli färdiga men de kunde inte ha brytt sig mindre. 

Väl i Uppsala brölade alla supportrarna sig vidare till olika pubar gissar jag.  På vägen såg jag flera som satte upp klistermärken, klottrade med sprayburkar och betedde sig. På nyheterna kunde man se i söndags att det varit misshandel på någon pub efter matchen plus att någon supporter kastat in glas på planen. 

Nu kan det tyckas som att jag lägger orimligt mycket tid på det här i stället för att skriva om mina böcker men jag känner mig fortfarande aningens upprörd över hur vuxna människor kan uppföra sig!

Puh, nu har jag fått ur mig eländet och kan tänka på roligare saker.

Jag har inte läst så många japanska böcker men varje gång jag tar mig an en så blir jag glatt överraskad.

"Innan kaffet kallnar" av Toshikazu Kawaguchi  är ett boktips från en vloggare på Youtube som jag följer. Just exakt nu kommer jag inte ihåg vem det är eftersom jag följer flera.

På ett litet café sägs det att man kan resa i tiden. Om man sitter på en speciell stol ska man kunna få en kopp kaffe och sedan resa till ett valfritt tillfälle i tiden. Men det finns många regler. Man får inte flytta sig från stolen och man måste vara tillbaka innan kaffet kallnat.

Från början var historien en teaterpjäs och det kan jag mycket väl tänka mig. När jag började läsa hade jag först svårt att fastna och undrade lite varför det här är en så populär bok? Men, som så ofta, så vände det och i slutänden tyckte jag mycket om den.

Jag håller fortfarande på med hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, del 3. Igår kväll kom jag till mars 1792 och Gustav den tredje mördades. Ett kapitel jag väntat länge på eftersom jag var mycket nyfiken på vad hertiginnan och hennes omgivning hade att säga om mordet. På grund av allt som hände åren före mordet så var det nog ingen större överraskning. Till och med kungen själv misstänkte att folk ville honom illa. Och Hedvig Elisabeth Charlotta skriver flera gånger månaderna före att kungen gjorde sig hatad av många och att det nog skulle sluta illa en vacker dag. Och hon fick ju onekligen rätt.

Ja, det är mycket intressant och väl värt att läsa trots det ålderdomliga språket och de mycket långa redogörelserna för kungens krigande och politiska handlande som jag plågat mig igenom innan jag kom fram till den här godbiten.

Autism

 Jag har ju alldeles nyss läst boken "Konsten att fejka arabiska" av Lina Liman, en bok om hennes liv och kamp innan hon fick sin autismdiagnos.

Det har inspirerat mig till en liten kort lista med böcker om autism. Det är en salig blandning med både faktaböcker och romaner. Min övertygelse är att alla människor skulle behöva läsa några böcker på det här temat eftersom det gör att vi utvecklas, får förståelse och empati för att alla människor är unika och att andra kanske inte tänker och fungerar exakt som jag.

• Konsten att fejka arabiska (Lina Liman)
• En ung naturälskares dagbok (Dara McAnalty)
• Autisterna. Om kvinnorna på spektrat (Clara Törnvall)
• Hur mår fröken Furukura? (Sayaka Murata)
• Vanliga människor: Autistens guide till galaxen (Clara Törnvall)
• Projekt Rosie (Graeme Simsion)
• Autistens överlevnadsguide till skolan (Alexander Skytte, Jian Millington) UNGDOMSBOK

 Så har vi då tagit oss upp för den gigantiska uppförsbacken som kallas januari. Trodde aldrig det skulle ske. Sedan hann jag inte mer än pusta ut av lättnad, mjälthugget och flåsandet av utmattning började lägga sig, så insåg jag att det är skottår i år! Så februari är också lite längre än vanligt. Men där i slutet av månaden är det ändå sportlov så det ska väl gå an. 

Mitt stackars barn har varit hemma i en vecka med en rejäl förkylning. Så i onsdags laddade han för att  återvända till skolan på torsdagen och vi kände oss alla glada över att han var pigg igen.

På natten mot torsdagen vaknar vi av att han står i vårt sovrum och säger att han kräkts...

I nästan ett dygn kunde han inte stå upp utan att må extremt illa. Det var väldigt, väldigt synd om honom.

Igår vände det som tur var och han kunde äta lite, men var förstås extremt trött och matt som man ju blir efter magsjuka. Nu hoppas vi innerligt att jag och T inte blir smittade. Underligt är det att H blev sjuk med tanke på att han legat hemma och inte träffat någon på en vecka.

I mangaboken "Mitt liv i Japan Från Kyoto till Okinawa" tar Åsa Ekström med oss till olika spännande ställen i Japan. Det är som en resedagbok i mangaform. Jag blir så galet sugen på att resa till Japan! Åsa är mycket bra på att förmedla sin kärlek till landet, kulturen och människorna.