Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 27 februari 2017

Ett fint bibliotek

I väntan på bussen som var starten på hemresan från Jämtland till Uppsala på lovet så gick vi in på biblioteket i Strömsund, en plats som alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag har spenderat många timmar där, läst böcker, pluggat, hängt med kompisar...Ja, eftersom biblioteket ligger i samma byggnad som gymnasieskolan så fungerade det som vår rasthall emellanåt.
För något år sedan renoverade man biblioteket, möblerade om och fixade. Med små medel har man lyckats få till ett fantastiskt mysigt och inbjudande ställe.  Överallt i lokalen finns små hörnor med fåtöljer och bord. Man har utsmyckningar. Man framhäver sameflaggan och dess färger på ett ställe till exempel.
Jag  blev mycket inspirerad av alltihop och mycket stolt över att man satsat på just biblioteket. Det mesta man läser om Norrlands inland är att folk flyttar, samhällets service minskas. Men, mycket bra görs också! Och det känns viktigt att lyfta fram de sakerna ännu mer.
Så, om ni har vägarna förbi tycker jag att ni ska titta in.






söndag 26 februari 2017

Ett sportlov går så fort!

Och så är sportlovet redan över. Vi har haft det härligt. H har åkt skidor, skridskor, tappat tänder och läst böcker.
Efter tre dagar med roliga kusiner så blev det ett par dagar med lunkentuss och polemas hos morfar och mormor vilket passade honom rätt bra. Igår var vi i Stockholm på en spännande Tutankhamon-utställning tillsammans med våra favoritStockholmare och idag försöker jag analysera mina fördömda artiklar om skolbibliotek i Ohio och Kanada medan den övriga familjen testar Klättercenter i Uppsala. 

Jag har satt igång med "En droppe midnatt" och tycker den är bra. Lättläst och intressant. Om vi inte hade valt den till bokcirkeln så hade jag förmodligen inte läst den av den enkla anledningen av att jag inte är så förtjust i bilden på framsidan. Det är helt löjligt, jag  vet, men trots att jag läser väldigt mycket och vet att layouten inte säger något alls om innehållet så går jag mycket efter det ändå.Nu låter det som att jag dissar Timbuktus porträtt vilket inte alls är fallet, det vill jag noga poängtera!


På lovet har jag läst 1000 sidor Nora Roberts, lite knasigt kan jag själv tycka, men nu är det gjort... "Framgångens pris" och "Dolda rikedomar" är nog de första böckerna jag har läst av henne med spänningstema. Och, det kanske blir de sista. Hennes kärlekshistorier passar mig mycket bättre.

Sedan har jag också läst om andar och självinsikt i Lena Ranehags "De dödas etikett". Om min T nu hade läst det här hade han fnyst högljutt. Han har inget till övers för sådant här! Men, okej, om man inte gillar andar och övernaturliga händelser så kan man ta till sig Ranehags budskap att världen handlar om kärlek. Om man ger kärlek så får man kärlek. Och den viktigaste människan att älska är en själv. Man måste kunna förlåta och acceptera sig själv. Där håller jag fullständigt med. Är man bitter och arg så blir man inte särskilt omtyckt. Ytterligare ett budskap är att släppa sådant som varit. Du kan inget göra åt det i alla fall och det tar bara onödig kraft att älta gammalt skräp. Det är något jag ständigt jobbar med. Jag har svårt att glömma dumheter jag gjorde för tjugo år sedan och tror att folk ska minnas det när de ser mig. Antagligen så har alla andra fullt upp med sina egna saker...

lördag 18 februari 2017

resefakta för barn

Efter en lång bilresa igår eftermiddag så är vi nu äntligen framme på sportlov i de Jämtländska skogarna. Jag och kaninen försökte plugga igår, men han gjorde inget för att hålla moralen uppe.I stället krävde han solig lekstund i parken, att bli kliad mellan öronen och annat ompysslande. Just nu går det inte så bra med mina studier. Det är så mycket annat som pockar på min uppmärksamhet.
Nåja, ska försöka ta mig i kragen och sitta lite under veckan.
Jag väntar fortfarande på Timbuktus bok. Den femte mars är det nästa bokcirkelträff  så då måste jag ha hunnit läsa den.
Efter sportlovet ska jag sätta igång med min bokcirkel på skolbiblioteket. Fyra elever har anmält sig vilket jag är nöjd med. Länge trodde jag att det inte skulle bli någon bokcirkel.
Apropå kaninen så har vi nu på morgonen fått meddelande från kaninvakten att Speedy stampat med tassen, mycket bestämt och högljutt tills någon kom ut och lekte med honom. Vi kanske har skämt bort honom lite...

Två böcker jag vill tipsa om är "London tur & retur" och "Paris tur & retur" av Eva Torstenson. De är kombinerade fakta och skönlitterära böcker för bokslukare i 8-11 år ungefär. Det är kusinerna Emma och Max vars föräldrar jobbar på en resetidning.De tar med sig barnen först till London och sedan i nästa bok till Paris där de turistar och man får veta en massa spännande fakta om de olika turistmålen. Det är mycket text och färgfoton så jag kan tänka mig att böckerna passar bra som uppslagsbok eller om man ska jobba med England och Frankrike i skolan. Den är säkerligen rolig att läsa om man ska besöka städerna också.

tisdag 14 februari 2017

Februaridikt

Här kommer månadens dikt, sentomsider. Eftersom det är alla hjärtans dag så måste det ju bli en kärleksdikt och jag har valt en som jag läste väldigt ofta när jag var tonåring. När jag var tretton, fjorton uttryckte den exakt hur jag kände.
Karin Boye var (tillsammans med Edith Södergran) min favoritpoet på den tiden.
Så håll till godo! Och jag hoppas att ni haft en kärleksfull hjärtdag!

Jag vill gärna stå på gatan här och frysa
för att se två fönster på en gavel lysa.
Den som bor där inne är mig mycket kär.
Jag blir sjuk i hjärtat när det lyser där.

Jag vill gå till hörnet, jag vill långsamt vända,
så att jag får se dig skymta fram kanhända.
Att du är så nära...Varför står jag här?
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.

Karin Boye (ur dikten Härdarna)

lördag 11 februari 2017

Årets flopp!

Vilken flopp den där dansen blev igår. Jag är fortfarande helt deprimerad. Jag , systeryster och min svåger travade glatt dit. Vi hade hört att det mest brukar vara folk från dansgrupper och att det är nyktert. Bra tänkte jag. Då är alla där för att dansa och då får man dansa mycket! Men nej. Det visade sig att folk inte umgicks, bara dansade och dansade med samma hela tiden i stort sett. Jag ville ändå ge det hela en chans och gick och bjöd upp en karl. Han hostade demonstrativt och sa att han inte kunde dansa för han var så förkyld. Dansen därefter gick han och dansade med någon annan. Det fick mig att  känna mig som om jag var på högstadiet igen och jag tappade all entusiasm.
Folk hade speciella dansskor, svettband och vissa hade träningskläder. Nästan alla rörde sig som om de var på en danstävling, ni vet viftade med armar och höfter och åmade sig.
För mig är dans en glädje i att röra sig till musik, att umgås och träffa nya och gamla vänner. Det fanns inga glada förväntningar i luften på den där dansen, våra egna sjönk som stenar när vi in.
Så, inga fler danser för mig i den här stan!

fredag 10 februari 2017

I afton dans med Jannez!

För första gången på åtminstone femton år ska jag få gå på dans! Jag är mycket förväntansfull och uppihejsan. Under min uppväxt, tonår och lite till så dansade jag så ofta jag kom åt.  Det var bland det bästa jag visste. Men så flyttade jag till en stor stad, ingen av mina kompisar dansade och sedan träffade jag T som vägrat dansa sedan första dagen. Så jag har tryckt undan den där glädjen i dans. Men, ikväll är det dags! Jag vet egentligen inte vad jag ska förvänta mig, som i gamla tider blir det ju inte. Men det spelar inte så stor roll, det kommer att bli kul. Jag hoppas bara att någon ska vilja ta en svängom med mig och att det är någon som har den rätta schvungen..

Har läst "Utvald", den tredje delen av Ally Condies serie om Cassia. Det var en riktigt bra serie som handlar om vad människor behöver. Trots alla moderniteter, och det tillrättalagda samhälle som Cassia lever i så behöver den mänskliga själen näring. Konst, musik och annan kreativitet är så grundläggande behov att de inte går att trycka ned, hur mycket än överheten än försöker, det är budskapet.. Jag tänker på en maskros som tvingar sig upp ur asfalt. Trots att det är en ganska mörk värld som målas upp så finns det hela tiden ett hopp och en tro på att glädje och kreativitet inte går att stoppa.





lördag 4 februari 2017

Ikväll är det bara jag, T och en kanin hemma. H sover över hos en klasskompis, för första gången någonsin. Han har sovit över många gånger hos sina kusiner, men det känns som en annan sak. Han var grymt taggad och packade en hel del viktigt (fast inga kläder).
Imorgon firar vi en födelsedag här men annars blir det en lugn dag hoppas jag.
Ikväll blir det kanske en bra vuxenfilm, för en gångs skull, och kanske en härlig läskväll.
Just nu läser jag del två i ungdomsdystopin om Cassia, flickan som växt upp i det välordnade och välkontrollerade samhället, styrt av samfundet.
Boken heter "Korsad" och författaren är Ally Condie. Jag vill inte berätta så mycket om boken för den är väldigt spännande och jag tycker att du ska läsa den själv.
Men, när Cassia väl börjat ifrågasätta samfundet så ser hon mer och mer. Samhället har börjat krackelera och motståndsrörelsen växer. Cassia ger sig ut för att leta efter Ky, som hon älskar. Den första delen heter "Matchad".