Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 27 april 2015

Jag kokar rödbetssoppa till middag efter en dags studier. Önskar att jag kunnat säga att jag jobbat hårt, men det har varit en aning ofokuserat idag. Kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska jobba på den nuvarande kursen eller träna inför omtentor på måndag. I ögonvrån ser jag då och då fyra supercyklister som svischar förbi köksfönstret. Det går så fort att hjälmarna fladdrar. Jag kan bara känna hur härligt det är att vara sex år och cykla snabbt i vårsolen med kompisarna.
-Jag kommer hem om tusenmiljoner år, var avskedsrepliken.
På bokfronten är det fortfarande minsta motståndets lag som gäller. Därför blir det en Nora Roberts till. "Född ur elden" är den första delen i serien om de irländska systrarna Clare. Ordningen blev lite fel eftersom jag började med den sista delen "Född i synd". Men, det gör inte så mycket. Nora Roberts är ändå så förutsägbar att jag vet vad som kommer att hända och ungefär vad som hänt. När jag tänker på saken så vore det skönt om det vanliga livet var lite mer så också.

lördag 25 april 2015

Stressnivån är på max och jag frågar mig varje dag om det verkligen är värt all ångest och panik med de  här studierna. Kanske ska jag glömma min dröm om att lufsa omkring i ett bibliotek och i stället nöja mig med det jobb jag har? Men samtidigt, nu har jag drömt om det här i tjugo är och gjort mer än ett år på vägen mot drömjobbet, så det vore väl själva den att ge upp?!
Hinner knappt läsa, eller något annat roligt. Idag städade jag huset och det kändes som att jag unnade mig något. Då fattar ni nivån av stressen.
Imorgon har vi sexårskalas. Det är en viktig dag som inte får slarvas bort. Förväntningarna är höga, men aktiviteterna är inte så viktiga för födelsedagsbarnet. Det viktiga är att hans kompisar kommer och vill fira honom. Så vi föräldrar får ta djupa andetag och tänka att det inte är tusen aktiviteter och perfekt fika som är det väsentliga.
Min hjärna orkar inte med något ansträngande utan de futtiga tio minuter i sängen innan jag ska somna ägnar jag åt en av Nora Roberts första serier. Jag har läst "Född i synd", den sista i triologin om tre systrar. Två av dem har växt upp i en by på Irland med en drömmande pappa och en ilsken mamma.  Den tredje systern Shannon, huvudpersonen i den tredje boken, bor i New York och får veta på mammans dödsbädd att hennes pappa inte är hennes biologiske far. Hon är resultatet av en kärleksaffär på Irland. Hon reser till den lilla irländska byn och träffar sina två systrar och det vore inte Nora Roberts om det inte fanns en snygg karl och ett par romantiska spöken.

måndag 13 april 2015

Ikväll firar jag med att blogga på en måndag! Det var länge sedan jag orkade det. Solen har lyst. Jag har haft omtenta och hur det än går så kommer det att gå bättre än förra gången, det vet jag. H har haft en härlig dag på dagis och har kvittrat som en lärka under kvällen. Vårsolen gör att jag orkar göra saker efter klockan sju på kvällarna, vilket gör att jag plötsligt hinner med ungefär tredubbelt på en vecka jämfört med vad jag hann för en månad sedan.Igår var vi på landet för första gången i vår och jag högg ved och klippte med sekatören så det stod härliga till. H gillar också att hugga ved och eftersom han ärvt båda sina föräldrars envishet, på gott och ont, så ger han inte upp när det blir tungt utan räknar ut hur han ska angripa sura vedklabbar. Sedan får man bara hoppas att han inte ska hugga sig i foten eller något sådant.
H låter mig, motvilligt, läsa "Kalla mig Paddington" av Michael Bond. Jag förstår verkligen inte var motståndet kommer ifrån för när vi väl läser så fnissar vi båda åt den välmenande men klumpiga lilla björnen.
I kvällens kapitel höll Paddington på att drunkna i badkaret för han glömde att man kunde dra ur proppen. Mycket dråpligt, särskilt i kombination med bilden av en blöt nos som sticker upp ur det löddriga badvattnet.
Vi skulle se filmen hade vi tänkt, men efter att jag hört folk som sett den och inte tyckte den var så bra så har det inte blivit av.









fredag 10 april 2015

Jag hinner inte riktigt med min blogg just nu och inte hinner jag läsa så mycket heller. Med lite tur hinner jag läsa en och annan blogg. Mitt i alltihop har jag också drabbats av ett otroligt sticksug. Varje dag på bussen lyssnar jag på Stickpodden. Det är två tjejer från Kalmar som pratar stickning, pyssel och en massa annat. Nu har den ena tjejen, Karin, fått en dotter så podden ligger just nu i träda, men eftersom de pratat i två år och jag upptäckte den för en månad sedan  så kommer det att ta ett tag innan jag hunnit till slutet. I påsk har jag virkat ett litet djur. Från början skulle det bli en liten kanin, men sedan tappade jag bort mönstret, googlade på ett annat mönster men det var så komplicerat att jag snabbt gav upp och började sticka på känn. Nu är det bara att sy fast ett ben och brodera nos och ögon kvar, men nu har det på något underligt vis övergått från att vara en kanin till att bli en nalle. Tanken är att det ska skänkas till välgörande ändamål och jag hoppas nu att det är engagemanget och viljan som räknas och inte resultatet.
På läsfronten intet nytt, eller vad man nu ska säga.
Jag läste ut Philippa Gregorys "I drottningens närhet" igår. Den höll Gregorys vanliga standard. Det var uppiggande att läsa om en "vanlig" flickas liv och se drottning Maria och prinsessan Elizabeth (så småningom också drottning) ur ett annat perspektiv.  Jag stavade förresten Elizabeth fel i förra inlägget kom jag på nu...
Jag har inte riktigt orkat börja på något nytt men det lutar åt Lene Kaaberböl, lättsamt och spännande.
Nu finns det både vitsippor och blåsippor i Uppsala. Så nu är det vår!

fredag 3 april 2015

Glad påsk på er alla!
Här är det grillkorvar, skoteråkning, målade ägg, avslappnat umgänge, stickning och böcker.
I alla fall en stunds solsken varje dag och vi börjar se ut som pepparkakor allihopa.
Idag blir det äggjakt och påskmiddag. Jag minns de två senaste årens jakter. För två år sedan blev det för kort. Barnen tyckte det var jättekul och ville ha mer. Förra året tog jag i ordentligt, och tänkte att nu får de hålla på ett tag. Då kroknade de. Så i år måste jag frambringa ett mellanting.

Philippa Gregory roar mig i påsk med sin "I drottningens närhet". Som vanligt berättar hon om kvinnor i medeltidens England. Den här gången är det inte en drottning i fokus utan en hovnarr. Hannah och hennes far kommer till London efter att flytt från Spanien och inkvisitionen. De är judar och flera av deras släktingar har blivit avrättade, däribland Hannahs egen mor. Fadern är bokhandlare och uppmärksammas av flera inflytelserika män som uppskattar hans böcker. Hannah är synsk och efter att ha sett en ängel i sällskap med en mäktig man hamnar hon vid hovet som narr och sanningssägare. Kungen hon ska tjäna, Edward, dör efter kort tid och hon hamnar i stället hos prinsessan Maria. Hennes uppdrag är att spionera på Maria för hennes motståndares räkning. I kulisserna väntar Marias karismatiska syster Elisabeth. Ja, det är ungefär så långt jag hunnit.