Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 26 juni 2018

Semestern är i full gång för mig och H. I förrgår var vi på biblioteket och bunkrade upp med 20 stycken Narutoböcker, alla som finns på biblan i Uppsala på svenska. Sedan spelade vi padel med en kusin. Igår åkte vi med samma kusinfamilj till Tom Tits i Södertälje. Det var väldigt lyckat. Fyra våningar med aktiviteter och saker att göra, en uteavdelning där mycket var saker med vatten, en vindmaskin, dinosaurieutställning med mera. Trots att sällskapet var mellan åtta och elva år så var det helt klart plaska med vatten- aktiviteterna som var roligast utomhus.
Idag sätter jag och min familj oss på tåget till Tomelilla för att hälsa på en farmor. Det ska bli kul. Vi hoppas på bad i havet, och andra mysiga dagsutflykter. Både H och jag har laddat rejält med böcker och H har packat ett korstygnsbroderi som han fick i julklapp.
Min klänningskoftestickning får också följa med fast jag kommer nog inte att sticka på tåget. Har ett obekvämt minne av en sockstickning där ett nystan löpte amok på tåget till Borås och jag fick åla mellan benen på ett flertal medpassagerare innan jag fått tag på det igen.

Boken jag just nu läser heter "Sjukhuskatten Oscar" och är skriven av läkaren David Dosa. Dosa arbetar på ett vårdhem för patienter med demens. Ett flertal katter bor på vårdhemmet eftersom man har upptäckt att katterna gör patienterna lugna och trygga. Katten Oscar har en särkild förmåga. Han vet när någon håller på att dö och kryper då upp i deras säng tills de har dött. Ingen förstår riktigt hur han vet och varför han gör det här, men det har gjort att den döende är mycket lugnare. Det är en sympatisk berättelse som också handlar om hur det är att bli gammal, hur man kan hjälpa människor att åldras med respekt och värdighet, kampen de anhöriga för och mycket mer.

Jag har också läst något så otippat som en biografibok om Carola Häggqvist. Så kan det gå när man jobbar på bibliotek och har svårt att gå hem på kvällen utan en liten bokpåse. "Främling En bok om Carola" av Andreas Ekström och Johanna Koljonen handlar inte så mycket om Carolas privatliv utan mer om fenomenet Carola, tidsandan som rådde när hon vann melodifestivalen 1983 och överhuvudtaget vad som format henne och fansen genom åren. Författarna är hängivna fans, men skriver ändå klarsynt och analyserande. De har intervjuat många människor men aldrig Carola själv eftersom de inte ville göra "en sådan bok". Faktum är att jag har fått jobba med vissa av mina egna fördomar när jag läst. Hon har blivit mer en människa för mig och jag inser att även om jag fortfarande inte riktigt gillar hennes musik och i synnerhet inte hennes person så är mycket av det jag ansett om henne byggt på medias bild av henne, inte hennes riktiga person. Det gick så lång att jag lyssnade lite på henne på Spotify efter att ha läst klart vilket fick min son att bröla SÄNK LJUDET ett flertal gånger.

fredag 22 juni 2018

Äntligen!!!!

I förrgår blev min uppsats äntligen godkänd och jag är nu färdig bibliotekarie lagom till midsommar och semestern. Jobbade min sista dag igår och nu är det fyra veckors ledigt.
Det känns konstigt. Så många tårar och så mycket ångest det varit, men också glädje, nya vänner och slapparkvällar på hotell. Nya insikter och lärdomar, nytt jobb. Och så mycket annat som hänt i livet på de här åren, nästan fem år. H har hunnit bli stor. Det har varit lycka och sorg av olika anledningar. Nu börjar nästa kapitel när jag ska njuta av resultatet av alla ansträngningar. Min familj tycker nog också att det ska bli skönt med en något mer balanserad bibliotekarie i familjen.
Idag blir det midsommarfirande med kusiner och tremänningar. Det är 9 grader varmt och regn i luften vilket är typiskt efter all den tropiska värme som har varit i maj och början av juni. Men det kommer ändå att bli trevligt. Vi är alla taggade för dans runt stången och god mat och umgänge.

Under den senaste tiden har jag läst mycket. Här kommer en snabb redovisning.

Bildresultat för bokhunden bok
"Bokhunden - och en och annan läshund" är en samling artiklar och redogörelser för projektet där utbildade bokhundar hjälper barn att komma igång med sin läsning. Redaktören för boken heter Helene Ehriander. Det är fascinerande att läsa om hur det påverkar barn som av olika orsaker har svårt att läsa när de får läsa för sin bokhund. Hunden blir en vän, som ger kärlek och trygghet, är bra på att lyssna och som aldrig kommenterar läsningen. Bokhundarnas ägare beskriver hur deras hund känner på sig vad det enskilda barnet behöver. Det kan vara att lägga huvudet i barnets knä, att "titta" på bilderna eller att hålla sig på lite avstånd när ett barn känner sig osäker. Jag hoppas verkligen att det här är ett projekt som sprider sig så att fler barn får möjligheten att lära känna en bokhund.

Hilma : en roman om gåtan Hilma af Klint (pocket)
Hilma af Klint var en mycket spännande människa. I början av 1900-talet målade hon tavlor som ingen annan. Hon visade dem aldrig eftersom hon förstod att tiden inte var mogen. Tavlorna kom till med hjälp av hennes andliga mästare, högre väsen ansåg hon. De beskrev den andliga världen. Hilma trodde på anderörelsen och levde ett liv utifrån det. Det finns väldigt lite information om henne och hennes liv och den här boken är en roman. Vad man än tycker om andlighet och spiritulism så kan jag rekomendera boken. Hilma är en personlighet väl värd att lära känna!
 


Bildresultat för lilla bistron i bretagneDen andra boken av Nina George, "Den lilla bistron i Bretagne" är en riktig feel good-bok för semestern. Jag tyckte faktiskt mer om den här än om hennes första, kanske för att mina förväntningar var annorlunda denna gång. Marianne, en trött hemmafru, försöker dränka sig under en resa till Paris. Hon räddas, mot sin vilja och hamnar på sjukhus. Marianne rymmer från sjukhuset och hamnar i en liten by i Bretagne där invånarna tar emot henne med öppet sinne och värme. Plötsligt kan hon vara den hon är, men vem är hon egentligen? Och hur ska hon hantera sitt andra, vanliga liv? Livet som innehåller en självisk mansgris till man, som aldrig har tagit henne på allvar?

torsdag 14 juni 2018

Jag har fredagsledigt och H har sin första riktiga sommarlovsdag efter två roliga dagar på fritids. Vi ska ta det väldigt lugnt har vi tänkt. Ett besök på biblioteket där en hel hög mangaböcker ligger och väntar; "Naruto". Tanken är också att jag ska göra de allra sista små ändringarna i uppsatsen och skicka in den för allra sista gången (hoppas jag innerligt).
I natt drömde jag att jag fick ett nytt jobb, på ett lager i Dorotea. Anledningen till att jobbet lockade var att det var ett boklager. Men efter att jag glatt tackat ja så kom jag på att det skulle bli lite långt att pendla, sisådär 60 mil, så då ångrade jag mig lite. Men, tänkte ändå att det går nog bra. Jag kan ju alltid sova på bussen...
Så kan det vara.
Igår var jag och kollegorna på en dag om Digitalisering i Uppsala. Det var intressant. Men, jag tänker alltid att det är lite synd att det låter som att biblioteksvärlden hoppar på det här med digitalisering med utgångsläget att digitalisering är grejen! Man skulle kunna göra samma arbete men utifrån att biblioteken ska erbjuda stöd till invånarna ur ett demokratiskt perspektiv och att hjälp med nätet är en del av det. När man skrapar på ytan och analyserar det som sägs och görs så är det ju det som är utgångspunkten. Men, när man bara lyssnar på det som sägs högt och utåt så låter det som att huvuduppgiften är att förvandla biblioteken till en digital värld och jag värjer mig mot det. Till på köpet har jag blivit lite mer inblandad i arbetet med digitaliseringen än vad jag hade önskat mig och det känns lite jobbigt än så länge eftersom jag brinner så mycket för litteratur och litteraturförmedling. Men, jag tänker mig att mitt bidrag kommer att bli den pedagogiska biten, att hjälpa folk. Det är ju det som jag är bra på.
Jag läste ett inlägg på Facebook där det diskuterades huruvida bloggar börjar bli omoderna och bokbloggarna snart kommer att dö ut eftersom folk följer Twitter, Instagram och andra ställen. Är det så? Jag bloggar fortfarande, läser andras bloggar och tycker att det är tråkigt om det skulle försvinna. Instagram blir ju så kortfattat! Och att titta på folk som pratar på Youtube om böcker är trevligt men inte samma sak. Det är så typiskt. Jag har alltid så svårt att släppa saker jag tycker om och det så lång tid att hitta  nya saker som är lika bra. Alltid känner jag mig lite efter, apropå den snabba digitala utvecklingen.

Härom dagen diskuterade jag Herman Lindqvists böcker med en låntagare. Hen beskrev hur hen alltid somnade efter några sidor eftersom berättarstilen är något entonig. Jag har ju under våren lyssnat på flera ljudböcker av och med Herman av just den anledningen. Historia är ett av mina favoritämnen. Det blir inga obehagliga överraskningar eftersom man ju ändå vet på ett ungefär vad som ska komma och Hermans torra stämma lugnar ens uppstressade tankar. Min senaste var om Axel von Fersen.Bokens namn är "Axel von Fersen Kvinnotjusare och herreman".
Bildresultat för axel von fersen ljudbok
Han är ju ett namn som dyker upp här och var i andra historiska personers berättelser så det var lite kul att lära  känna honom. Axel von Fersen rörde sig i miljöerna runt olika Europeiska hov, försökte rädda det franska kungaparet från giljotinen och älskade Marie Antoinette. Han var en adelsman och rojalist helt igenom och hade verkligen ingenting till övers för republiker.

söndag 10 juni 2018

En dag kvar...Sedan är det skolavslutning för barnen i Uppsala med omnejd. Här hemma längtar vi mycket efter sommarlov, samtidigt som det är lite oroligt. Vad ska kompisarna göra? Vem ska man leka med? Tidigare har H inte tänkt på sådana saker. Men under det här året har kompisar blivit väldigt viktiga vilket ju förstås är helt naturligt.
Igår jobbade jag och sedan har vi varit på landet. Det finns snart inget gräs alls där. Allt har torkat bort.
 Killarna har byggt hus. På Svt-play finns en underbar serie som heter Cowboy kåken, en serie om en man som flyttar till Jämtland och bygger ett gigantiskt hus, från grunden och helt efter eget huvud. Serien har inspirerat hela familjen och fått i alla fall delar av oss till en nystart med det lilla hus på landet som min svärfar en gång började bygga, men som aldrig blev klart. H har sågat och spikat hela helgen. Det enda smolket i bägaren är att han plötsligt börjat svära som en borstbindare, också det inspirerat av tv-serien. Fast det går väl över när sågen är undanstoppad hoppas jag.

Jag har mest legat i en solstol och läst, utslagen av värmen. Bredvid mig har en lika utslagen och överhettad kanin legat.
Jag har läst de två första delarna av en ungdomsfantasy av författaren Victoria Averyard.


Mare är sjutton år, fattig och bor med sin familj. Det är de människor som har silverblod i stället för rött blod som styr. Silvermänniskorna har olika krafter. Några har makt över eld, några över vatten. Några kan läsa andras tankar och så vidare. Av en slump hamnar Mare vid hovet som tjänsteflicka. Där visar det sig plötsligt att även hon har en speciell kraft, trots att hon har rött blod. Det här är något som kungafamiljen till varje pris vill dölja. Vem vet vad som händer om det röda, fattiga folket upptäcker att en av dem har en kraft! Historien blir snabbt dramatisk och spännande. Mare får möjlighet att använda sin nyfunna makt och förändra den tillvaro som hon alltid tagit för självklar. Det som tilltalar mig mest med boken, förutom att den är fruktansvärt spännande och en riktig bladvändare, är att den inte blundar för baksidan av att plötsligt bli en huvudperson, en hjälte i händelsernas centrum. Hur förändrar man världen utan att förändras för mycket själv? Hur ska man kunna undvika att trampa på och svika människor man älskar?
Det är inga enkla frågor Mare har att tampas med och hon är trots allt bara en vanlig tonårsflicka som snubblat in i händelsernas centrum, väldigt oförberedd.
En mycket läsvärd serie! Det finns en del till på svenska än så länge samt en fjärde som nyss kommit ut på engelska.


tisdag 5 juni 2018

Junidikten

Och så var det månadens dikt.


Du har tappat ditt ord


Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du på handlarns trapp
och gråter så övergivet.


Vad var det för ord- var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.


Nils Ferlin
Ur
Barfotabarn 1933



måndag 4 juni 2018

En mycket viktig bok!

"Vi kommer snart hem igen" är en serieroman av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting som låter olika överlevare från andra världskriget berätta sin historia. Boken är lättläst och osentimental men berättelserna är grymma. Jag tycker att den lämpar sig både för mellanstadiet och högstadiet. Längst bak får man en ordlista med förklaringar på ord som till exempel allierade, ghetto och tuberkulos.
Man får också med en tidsöversikt där man kan se när olika saker hände under kriget. Det finns också en karta över Europa så som det såg ut under kriget.
Jag tycker att den är så pass bra att jag köpt in ett antal exemplar som läsgruppsböcker till skolbiblioteket.

Bricken

Bokserien som följer Bricken, flickan som växer upp och lever vid Svartviks sågverk.


  1.  Sågverksungen
  2. Bricken på Svartvik
  3. Sågspån och eld
  4. Amerikauret
  5. Glödens färger
  6. Som ett träd i skogen
Författare: Vibeke Olsson



Bildresultat för sågverksungen