Jag och Majgull

Majgull Axelssons böcker kräver tid och koncentration. Jag måste få gå in i hennes världar utan krav och dåligt samvete för allt annat jag borde ha gjort. Den här veckan har varit en sådan avslappnad period. Idag har regnet öst ner i skurar. H har hjälpt sin pappa, morfar och farbror att bygga kaninbur. Jag har läst. I flera timmar har jag legat under en filt på sängen, med fothus, lyssnat på regnet och plöjt "Den jag aldrig var". Det är dessa dagar jag ska leva på i vinter, det som ska få mig att härda ut livet med jobb och studier och stress..

Hm, boken var det...

En man, Sverker, hittas medvetslös hos en östeuropeisk prostituerad. Han har blivit slängd ut genom ett fönster. När hans fru MaryMarie sitter vid hans sjukbädd blir verkligheten plötsligt suddig och hennes peson delas i två, Mary och Marie. Till och med sex år senare är hon inte riktigt säker på vem som är verklig och vem hon hittat på. Är hon Mary, ministern som har den numera förlamade Sverker hemma? Eller är hon Marie som fick nog och drog ur sladden från sin mans respirator? Marie som levt i sex år på Hinseberg som straff och nyss blivit frigiven? Jag gillar boken och tycker att den är välskriven och spännande. Men jag vill veta vem som är den riktiga. Jag klarar inte riktigt av att inte få veta. Någonstans mitt i boken bestämde jag mig för vem jag trodde var på riktigt för att kunna läsa vidare i lugn och ro. Av Majgull Axelssons böcker är nog den här som kommer längst ner på favoritlistan.