Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

tisdag 28 november 2017

Efter förra veckans maratonrace är det nu tvärt om och väldigt lugnt. H är sjuk och han och jag är hemma för andra dagen.
Idag är han ganska pigg och vi räknar båda med att köra på som vanligt imorgon.
Den som uppskattar hemmadagarna mest är förstås Speedy! Han myser, får gå på promenader, snarkar under soffan, på altanen och på vardagsrumsmattan, knaprar på en äppelträdskvist...
I morse skuttade han fram till mig, bet mig i tån med uppfordrande blick. Jag tolkade honom nog rätt när jag satte ut honom i kopplet i trädgården för han hade väldigt mycket att pyssla med, i det strilande novemberregnet.
Lite nervöst är det att åka på jobbet imorgon för det  var skolteater igår och jag är inte helt säker på att det flöt på när jag inte var där. Fast jag ringde flera samtal för att få ordning på det hela.

När jag var på bokmässan köpte jag en Mangaserie till den serieälskande åttaåringen (som för övrigt var jättegullig häromdagen när han apropå någon diskussion vi hade kungjorde att
- Jag är faktiskt över halvnio nu mamma!).
Serien heter"Aomanjuskogen" av Iwaoka Hisae. När H väl vant sig vid att börja åt fel håll och bläddra tvärtom så bestämde han sig för att den var riktigt bra. Jag funderar också på att läsa den, för att veta vad jag ska säga till Mangaälskarna på biblioteket.


 Det är hårt att inse att alla hemmets Bamsetidningar är lästa, alla bibliotekets Bamsealbum är lånade och lästa, när man fortfarande inte har hittat en värdig efterträdare. Så vi jobbar intensivt på att hitta nya serier, eftersom det är det som gäller för tillfället, som kan fängsla intresset.

fredag 24 november 2017

Nu är maratonveckan snart slut. Jag ska bara jobba imorgon och sedan göra helg.
I  måndags var jag i Borås. Det var en bra dag eftersom jag fick en hel del konkret att göra och en hel del styrfart.
Sedan har det varit en hektisk vecka på jobbet med bokprat, möten och som final igår kväll: författarbesök!

Eli Åhman Owets berättade om hur det kom sig att hon blev författare, varför hennes böcker innehåller så många retroprylar och annat smått och gott. Kvällen var mycket trevlig och jag fick återigen känna hur kul det är på mitt jobb.

Min tågbok till Borås var sista delen i serin Rosengädda av Emma Hamberg.
Jag gillar den här serien väldigt mycket eftersom det är lättläst och feelgood utan att bli smetigt eller förutsägbart. Jag tycker om alla karaktärerna, irriterar mig på dem ibland, fnissar ibland. De känns som vänner. Men, som alltid när dyker upp roliga djur med stark personlighet så blir jag lite kär. I Rosengädda är det geten Bella som klapprar omkring. Hon äter allt, sover helst i sängen och längtar ständigt efter att bli kliad, och vem vill inte bli det förresten...



fredag 17 november 2017

Min favorithäst!

Har jag berättat om Rebell? Nej, tänkte väl det.
Rebell är min favorithäst i alla kategorier! Om man vill lära känna henne ska man läsa Börja läsa-boken "Rebell på ridskolan" av Camilla Kuhn. Texten är skriven med versaler i korta meningar.
Ett problem med Börja läsa-böcker är oftast att handlingen blir väldigt skral när man använder enkla och korta ord. Mitt eget barn, och flera andra som jag känner, har haft svårt att förstå tjusningen med att läsa böcker innan man har lyckats komma förbi just den genren. När den första lyckan svalnat över att man förstår hur man gör förstås...
Boken om Rebell bevisar dock att det inte måste vara så! Texten i samspel med de fantastiskt målande och humoristiska bilderna gör att man kan läsa den hur många gånger som helst. Och åtminstone jag fnissar lika mycket varje gång.
Nu vet jag att min humor kanske inte alltid samstämmer med en sex-sjuårings, men jag har testat den på två åttaåringar som tyckte att den var klart läsvärd.

Rebell är mycket nöjd för hon ska få följa med på ridskolan. Hon har kammat manen och hon ska få en egen unge på ryggen!


Men det visar sig sååå mycket jobbigare än man kan tro att trava omkring med en unge på ryggen. Hela tiden måste man tänka på att inte tappa den.



Hoppsan, inte bra att ligga på ungen...

Härom veckan hade jag bokprat med treorna och tipsade om den, och det blev nästan bråk om att få låna boken. Jag ser fram emot att få höra vad de tyckte om den när jag träffar dem till veckan igen.

tisdag 14 november 2017

Första snögubben har kommit till stan

Idag kom första snön, ett tunt puder som knappt täcker marken. Men det har kommit tillräckligt för att minst en snögubbe ska ha fått se dagens ljus i stan. Jag har inte sett den på riktigt, men fått bildbevis.
Hela min tillvaro kretsar just nu runt min kandidatuppsats. Jag kan inte fatta att det är så lite kvar, och ändå så mycket! Hur ska jag hinna allt på de knappa två  månader som är kvar?
Samtidigt händer det en massa roliga saker på jobbet. Hela hösten har jag kämpat för att få lärarna att boka bokprat och andra aktiviteter. Men, det har varit segt.
Men så, förra veckan, blev det som att proppen i ketchupflaskan släppte och plötsligt hade jag fått bokprat bokade i ettan, tvåan, trean och önskemål om bokprat i nian! Förskoleklasserna och lågstadiet kom nämligen på att de ska fira barnboksveckan. Det är jättekul och jag är helt uppihejsan efter varje klassbesök.
Dessutom har jag börjat fila på ett läsprojekt med åttorna efter jul som också får mig att skutta som en yster kalv i juni.
Synd bara att allt kommer samtidigt, och att jag inte riktigt kan njuta eftersom uppsatsen ligger och gnager i mig exakt hela tiden.

Nästa vecka är det författarafton på mitt bibliotek och jag har just avslutat den sista olästa boken av Eli Åhman Owets; "AnnaLisas val". Det blev en dramatisk slutbok om AnnaLisa och hennes antikhandel. Jag tänker inte avslöja mer än så, men det hann hända en hel del.




Jag har också lyssnat på boken "Livet börjar när du inser att du bara har ett! av Raphaelle Giordano.
Kategorierna den hamnat i är feelgood, underhållande, relationer, inspiration och motivation på Storytel. Hm, jag vet inte riktigt hur jag ska kategorisera den, om jag får välja själv. Det är absolut en lättsam bok, men feelgood vet jag inte, och kanske inte så våldsamt underhållande heller.
Camille är en stressad kvinna, less på sitt jobb och missnöjd med relationen till mannen och sonen. Av en slump träffar hon slentrianologen (japp, sug på det ordet) Claude. Han säger att han kan hjälpa henne att hitta tillbaka till glädjen och meningen med livet. Men hon måste göra exakt vad han säger åt henne. Camille hoppar på erbjudandet och får olika uppdrag som ska hjälpa henne att se positivt på sig själv, andra och livet i stort.
Egentligen känns boken som en självhjälpsbok, förpackad i en lättsam förpackning.
Jag vet inte riktigt varför jag laddade ner den från början, det måste ha gått lite fort. Den var inte vad jag hade väntat mig, men okej. Den fick mig inte att sätta i gång att förändra mitt eget liv, men några tankar har jag nog ändå fått. Saker jag ska fundera mer på när jag tagit tillbaka mitt eget liv någon gång efter jul.


lördag 4 november 2017

Höstlovsveckan har varit skön, för hela familjen. Jag har inte behövt stressa till och från jobbet eftersom jag har vetat att mina killar har haft det bra hemma. De har gjort roliga saker nästan varje dag; bowlat med en kompis, cyklat till Björns hög och utforskat, ätit hamburgare, och igår gav jag mig själv semester från studierna och följde med dem, och kusinerna, till Airhop, den senaste aktivitetsgrejen i Uppsala. Tänk Leos lekland och Turbo, fast bara med studsmattor. Jag var tveksam innan och tänkte att det här kan bara sluta i gipsvagga för  min del. Men det gick bra, har bara lite träningsvärk i vissa kroppsdelar idag. I två timmar studsade vi runt, vuxna som barn. Sedan tog vi oss nästan inte hem för vi var så hungriga och trötta, men glada och nöjda.
I torsdags hade jag bokprat med skräcktema på jobbet. Det blev supermysigt. Tio glada barn från fritids, tillsammans med en lika entusiastisk fritidsfröken, kom och pratade böcker och fikade. De blev till och med kvar mycket längre än bokpratet varade vilket inte gjorde mig något.




Jag har lyssnat på Therese Lindgrens bok "Ibland mår jag inte så bra".
Innan jag såg boken och alla mellanstadie- och högstadietjejer som ville låna den, så hade jag ingen aning om vem Therese Lindgren var. Men eftersom boken är så otroligt populär på mitt bibliotek så tänkte jag att jag måste ta reda på vad det handlar om. Therese Lindgren är en Youtubestjärna. Hon vloggar (spelar in videos och lägger ut på Youtube) om mode, skönhet och sitt eget liv. Mycket populär hos ungdomar (och där lät jag som min egen mormor...).
Men, allt är inte glammigt och rosa. Therese Lindgren lider också av ångest, panikkänslor och depressioner.
Boken är en berättelse om hur hon struntade i att hon mådde dåligt, körde på tills hon kollapsade och var tvungen att få hjälp. Det handlar om att det inte är pinsamt eller konstigt att må dåligt, att man kan få hjälp och att det finns ett nytt liv där man kan må bättre.
När jag lyssnade på boken, som hon själv läser, så blev jag förvånad av hur allvarlig, och ibland lite torr, den var och jag undrar hur hennes tonårsfans uppfattar den. Jag tror att den kan hjälpa många som mår dåligt själva och jag tror att den verkligen fyller en funktion. Jag kanske inte tyckte att den var fantastiskt skriven, men budskapet behövs.


onsdag 1 november 2017

Novemberdikten

Månadens dikt är ur en bok med "dikter för yngre människor" av Bengt Berg.

Om längtan

Han längtade tillbaka
till utheten,
sa barnet
när jag öppnade fönstret
för gråsparven

Var finns de utheter
som får våra bröst
att fyllas av längtan
och de ord
som gör språket
till annat än ord?

Ur
Om världen inte fanns
Bengt Berg (1991)