Veckans höjdpunkt så här långt var när jag fick träffa ett litet gäng med sexåringar!

Är det något jag har brist på sedan jag flyttade hit så är det just förskoleklassbarn. Jag är ju bortskämd med att få träffa den årskursen varje vecka och det är väl ungefär vad som krävs för att humöret ska vara på topp. De här var precis så trevliga och mysiga som jag hade hoppats men jag känner dem inte än.

De var väldigt intresserade och peppade på bibliotek och böcker. Som en kille sa

-jag är väldigt nära att nästan börja kunna läsa!

En mycket bra start skulle jag säga.

Idag är jag ensam på mitt bibliotek. De övriga är på äventyr. Min plan var att hinna jättemycket när jag nu hade tillgång till utlåningsapparaten och diskdatorn hela dagen. När man ska inregistrera nya böcker behövs de där apparaterna och jag brukar ofta känna mig i vägen när jag gör det.

Men naturligtvis så saknas det någon inloggning för mig och det lös ERROR med rött. Så det jobbet får bli en annan dag.

Det finns förstås annat att pyssla med...

Idag vill jag tipsa om en fantastisk ny bok för mellanstadiet, fast jag tycker nog att den passar lika bra för högstadiet också.

"Allt som är vackert" av Katrina Nannestad utspelar sig under andra världskriget i de tyska alperna.

Anna är 13 år och bor i en by väldigt nära Hitlers residens. Alla måste vara med i SS och hålla på Hitler och Tyskland annars fraktas man till något läger eller dödas. De flesta är nazister och ifrågasätter inte kriget och styret. Det ses som en ära att få strida för sitt land. Byborna spionerar och rapporterar vad de andra i byn gör.

Anna, hennes mamma och några andra håller inte med även om de inte säger det högt. Anna har en lillasyster, Eva, som inte är som andra. Hon är full av kärlek och alla som känner henne älskar henne. Men de måste gömma henne, för alla människor som inte är "perfekta" tas omhand. Det sägs att de ska får vård men Anna och hennes mamma vet bättre.

Boken var så himla bra!

Den innehåller så mycket kärlek och mod. Man förstår hur svårt det var att vara tysk, inte hålla med Hitler och nazisterna men inte kunna göra något åt det. Och den visar att även nazister är människor som inte alltid beter sig som odjur.

Till på köpet får man också lära sig lite om andra världskriget, olika kända personer och händelser.

Ja, den innehåller så mycket och jag kunde inte sluta läsa.

En bok alla borde läsa, vad man än har för värdegrund, livsinställning, ålder och bakgrund!

Boken passar också mycket bra för högläsning skulle jag säga.

 Nästa vecka börjar mitt turnerande till skolorna. På onsdag ska jag till en 4-6 och på torsdag blir det en F-3 skola. Jag är taggad och är övertygad om att det kommer att bli kul. Båda skolorna har bett om bokprat.

Så därför lägger jag ganska mycket tid just nu åt att läsa in mig på böcker i olika genres och känner att jag vill tipsa er om två Hcg böcker (Hcg= mellanstadiet).

"Om krisen eller kriget kommer" av Anna Sallenman handlar om en familj i Malmö som har en alldeles egen kris. Naim är elva år och han är den enda i familjen som har koll. Mamma och pappa bara bråkar. Pappa flyr till sitt jobb eller sin kompis Nour så fort han kan och mamma har snöat in på en bok om hur man preppar inför krig eller en kris. Ingen vuxen lägger märke till att storebror Majid är involverad i farliga aktiviteter och Naim känner dessutom ansvar för lillasyster Sami som helst är klädd som zebra.

Naim har en bästa kompis Kåge, och det är tur för med en bästa kompis klarar man mycket. 

Allt blir bara värre och värre och Naim är betydligt mer rädd för krisen  och kriget i familjen än för utomstående hot.

Det här skulle kunna vara en outhärdlig bok för att den är så hemsk och sorglig. Men grejen är att den också är rolig. Genom hela berättelsen finns ett stråk av humor och mitt i allt det hemska så är det svårt att inte fnissa lite.

Sedan är den speciell därför att den tar upp det mycket aktuella ämnet gängkriminalitet och ungdomsvåld ur Naims perspektiv eftersom han ser sin bror. Och eftersom man får situationen sedd ur en elvaårings ögon så blir det ganska logiskt och förståeligt hur saker kan hända och situationer spåra ur.

Det är väldigt rörande att se hur mycket Naim älskar sin bror och saknar honom när han vänder sig från familjen.

Min andra bok är något helt annat.

"Den här boken sugeeer" av Jocelyn Boisvert och Enzo.

Det är ett seriealbum med lite text men desto mer som händer i bilderna.

Alice hittar en bok i det magiska biblioteket och när hon öppnar den sugs hon in i den. Hon råkar ramla ner rakt på sidan 7 där hon stöter på några andra läsare. Det visar sig att alla har fastnat där eftersom det finns en elak och arg drake på sidan 8. De har gett upp men sådan är inte Alice. Hennes mamma har sagt att

-problem bara är lösningar som inte hittats än.

Så Alice sätter igång att försöka få sig och de övriga läsarna att komma igenom boken. Inte lätt men de övriga tycker att hon är fantastisk med alla sina idéer.

Jag tror att den här boken kommer att uppskattas för sin humor och egensinnighet.

 Nästa vecka ska jag bokprata för ett gäng treor och därför förbereder jag mig den här veckan genom att läsa barnböcker. Det finns så otroligt många bra barn- och ungdomsböcker och jag brukar nästan aldrig hitta något riktigt dåligt. Men igår läste jag en, väldigt älskad och läst bok, som jag blev besviket överraskad av. Det finns till och med en lärarhandledning. Anledningen till att jag aldrig läst den tidigare är för att det inte behövts. Den har levt sitt eget liv och hittat sina läsare.

Boken är "Klipptrollen", första delen i serien "Karma och Jonar" av den hemliga pseudonymen Zelda Falköga. Bilderna är inte heller imponerande tycker jag, fast jag vet att de är en av anledningarna till populariteten. 

De två barnen Karma och Jonar lever i varsin familj som är dödsfiender. Men när de möts av en slump i kampen mot klipptrollen, båda familjernas fienden, så blir de vänner. Det blir ett äventyr där det endast är genom att samarbeta som barnen lyckas rädda sina familjer. 

Historien i sig är det inget fel på. 

Men jag vet inte....

Kanske är det språket som känns fattigt och inte lyfter? Jag kommer att tipsa om serien trots allt eftersom jag är en medelålders bibliotekarie som inte alltid kan sätta mig in i vad som gör en bok bra för en nio, tioåring. Men ändå...

 Så är jag tillbaka i ett regnigt Strömsund. I Uppsala var det också ganska grått och fuktigt men lite varmare och lite mer löv i träden.

Min syster och jag skulle till Sy och hantverksfestivalen i lördags men det var hopplöst att ta sig dit eftersom SJ gjorde en megastor spårgrej hela helgen så man skulle få åka buss till Knivsta och tåg därifrån. Vi bestämde efter lite förhandlande att vi klarar oss med garn tills nästa mässa i februari och skippade det hela. Och jag har hört från andra att det var lite lätt kaos med bussar som var överfulla och inte gick som de skulle, panik och hetsiga känslor. Så vi tog nog rätt beslut. Och som sagt var, garn saknas egentligen inte.

I stället blev vi bjudna på middag hos nämnda syster med familj vilket var mycket trevligt. Jag saknar familjeumgänget sedan jag flyttade hit även om jag får umgänge med andra familjemedlemmar som jag saknat förut. Så riktigt bra är det aldrig.

H var på halloweenfest och övernattade på lördagen. Hans kusin var också där, kul att deras olika gäng börjar blandas nu när de går på gymnasiet. Kusinen övernattade också, bara en sådan sak.

Jag har haft mycket lästid på tåg och bussar. Just nu läser jag också en massa för att vara förberedd inför bokprat och boktipsande till lärare.

I helgen läste jag "Älgkungen" av Maria Hellbom, en fantasy för mellanstadiet, kanske upp på högstadiet.

Den utspelar sig i en Jämtländsk by och det är väldigt roligt för folk i byn pratar jamska och det är man ju inte van vid i böcker. Klara och hennes föräldrar åker hem från Stockholm till den lilla byn. Klara längtar efter att få träffa Älgkungen igen, en mytisk älg som hon lärde känna sommaren innan. Han fick henne att förstå skogen och världen och tröstade henne när hon var ledsen. Men den här sommaren blir inte som någon tänkt sig. Skogen brinner, jag gissar att Maria Hellbom inspirerats av 2018 då det var så varmt och många skogar brann ner. 

På semester är också Aron, en Stockholmskille som hatar att bada, vara i skogen och göra saker ute. Han vill bara sitta och spela på sin dator. Klara tycker att han verkar vara den tråkigaste människan i världen men de får mer med varandra att göra än vad någon av dem förväntat sig.

Och Klaras faster dyker också upp oväntat. Hon är en mästerkock som rest runt och jobbat i hela världen. Ja, det händer mycket och jag tyckte mycket om boken! Den blir perfekt att tipsa om på skolorna häromkring. Och om man inte känner igen miljön så tycker jag ändå att man ska läsa för det är en riktigt bra bok på så många sätt!

Nästa bok är en av mina favoritfeelgoodserier. Serien om Dream Harbor innehåller mysiga, sympatiska människor, ganska orealistiskt, vilket jag köper rätt av bara för mysfaktorn och för att jag tycker om människorna. 

Biblioteket här har inte alla så den jag inte fått tag i måste jag kanske köpa, så sugen är jag...

I denna, "Pannkakshuset Strawberry Patch" av Laurie Gilmore, träffar vi Archer, världsberömd kock, som plötsligt fått veta att han har en femårig dotter. Mamman har dött och nu får Archer ansvaret för dottern Olive. Han offrar stjärnkocksjobbet, flyttar till det lilla samhället och börjar jobba på en bistro. Han behöver någon som kan ta hand om Olive på eftermiddagarna och de tidiga morgnarna och anställer Iris, lite mot bättre vetande eftersom hon verkar ganska bohemisk och rörig. Och dessutom är hon fullständigt oemotståndlig och det är ju inte bra för han kan absolut inte flirta med barnflickan! På grund av de tidiga morgnarna måste hon bo inneboende hos Archer vilket gör det ännu svårare att hålla fingrarna i styr.

Dagens sista bok är också en favoritserie, nämligen "Midnatt i den lilla bokhandeln" av Jenny Colgan. Jag tyckte mycket om första delen i serien; "Jul i den lilla bokhandeln" och den här var också mycket bra.

Carmen jobbar fortfarande i bokhandeln med ägaren mr McCredie, en väldigt världsfrånvänd man som älskar böcker men kanske inte har förmågan att sälja dem. I den förra boken träffade Carmen Oke, sitt livs kärlek. Men tyvärr gjorde missförstånd att han åkte till ett äventyr i regnskogen efter att Carmen gjort slut.

Ekonomin i bokhandeln är förfärlig och Carmen kämpar förtvivlat för att rädda den, mr McCredie är inte till någon större hjälp.

Som av en händelse så har bilen jag spanat in kommit idag. Så i eftermiddag ska jag provköra och kolla in den. Har också lovat T att han ska få vara med på videosamtal så att han kan få ha synpunkter. Vi får se vart det landar helt enkelt.

Jobbet rullar på. Den 6 oktober sätter Banned Books Week igång och vi har nu haft glädjen att boka in alla sjuorna. Jag är mycket förväntansfull och har satt igång att läsa böcker på temat. Igår läste jag "George" av Alex Gino. 

Den handlar om George, 11 år, som har en stor hemlighet. Hon vet inom sig att hon är en flicka trots att alla andra ser henne som pojke. Klassen ska sätta upp en teaterföreställning utifrån den klassiska boken "Min vän Charlotte". George drömmer om att få spela spindeln Charlotte men vet att det kommer fröken aldrig att gå med på . Charlotte ska spelas av en flicka. Som tur är har George en bästis, Kelly, och hon står på Georges sida vad som händer och jag tror att det är tack vare henne som George finner den inre styrkan att kräva att få vara sig själv.

Min andra bok att redogöra för är något helt annat. Jag har, efter att den legat på att läsa-listan i åratal, läst första delen i feelgood-serien "Begravningsbyrån Tranan" av Ewa Klingberg. Denna första del heter "Där rosor faktiskt dör" och handlar om Sandra som äntligen ska göra sin efterlängtade semesterresa genom Sverige, den hon planerat för i ett antal år. På vägen ska hon hälsa på sin moster i Tranås. Men se där blir hon fast! Mostern och hennes man äger en begravningsfirma och precis när Sandra är där så dör mosterns man hastigt och lustigt. Och utan att Sandra riktigt fattat vad som hänt så blir hon fast i Tranås för att hjälpa sin moster. Det visar sig att begravningsbyråns finanser är i stor kris och Sandra tvingas reda upp det hela.

En helt okej bok om än inte det bästa jag läst.

 

Semester

 Så är det slutligen dags att titta in här en liten stund.

Jag har haft två veckors semester med nästan skärmfritt. Jag har knappt spelat mina telefonspel som jag annars är rätt beroende av. Det har varit väldigt skönt och avlappnande och otroligt välbehövligt. Sommaren började dock dramatiskt. Precis när vi var på väg norrut så kom nyheten att en familjemedlem åkt in på akuten. Vi blev lättade när det var en fraktur på ett revben och inte något annat. Så kom vi iväg. Någonstans vid Gävle kom hällregnet. Man kunde inte se vägen eller lyktorna på bilen framför. Det åskade och blixtrade och vi fick köra i 30 och 40 km /timmen i flera mil.

Okej, vi blir någon timme försenade sa vi till varandra efteråt men allt gick ju bra ändå. I Hudiksvall åt vi lunch, körde en bit och bestämde oss för att tanka strax före Sundsvall. Vi var otroligt nöjda med att vi bara skulle susa förbi Sundsvall för sedan är vi halvvägs. På Ljunganbron satte plötsligt motorbromsen in och mitt på bron stannade bilen!

Min 16-åring och jag fick panik men tack och lov för T som beordrade mig att ringa bärgning och dessutom hade stenkoll på var varningstriangeln låg. Det var fruktansvärt hett där vid sidan av motorvägen, bilarna körde förbi i 120 km/timmen ungefär och nästan ingen brydde sig om den där varningstriangeln. Fast en man stannade och frågade om vi behövde hjälp. Då hade vi redan beställt bärgning men blev ändå så glada att han frågade.

Bärgningsbilen körde vår bil till en verkstad och oss till ett hotell där vi övernattade. Det var otroligt varmt, ingen AC på det hotellet minsann, men ändå ganska trevligt.

Dagen efter fick vi hjälp efter ett antal timmar på verkstaden. Bärgaren råkade nämligen glömma bort att lämna bilnyckeln så vi fick vänta i typ fyra timmar innan han var färdig med förmiddagens uppdrag och kom med den. Det visade sig vara bränsleslangen som inte var ordentligt åtdragen så det var fort fixat.

Vi beslöt oss för att äta lunch innan vi fortsatte resan. När vi skulle starta bilen så var den helt död. Då kan jag säga att psykbrytet var vääldigt nära för oss alla tre! Nåväl, jag hade cykeln med mig så vi hakade av den från bilen och jag cyklade tillbaka till verkstaden, mekanikern hoppade in i sin bil, följde med och gjorde något provisoriskt under bilen så att jag kunde köra tillbaka den till verkstaden. Där visade det sig att bränsleslangen lossnat i båda ändarna. Efter en del pyssel kunde vi fara vidare. Så ett dygn senare än planerat anlände vi till slutdestinationen. 

Nämnde jag att bilens AC inte funkar så att jag var lika blöt som om jag duschat när vi kom fram samt var yr av överhettning?  Och drack flera liter vatten och ändå kände mig som en törstande kamel i öknen.

Jag överdriver inte när jag säger att det tog två dygn innan jag återhämtat mig.

Nu funkar det gamla bilskrället som det ska och en varningslampa som lyst i drygt ett år har slocknat. Så nu finns chansen att jag får den godkänd på besiktningen dessutom. Men jag har tydligt klargjort för den att det inte spelar någon roll. Jag kommer att göra slut inom en mycket snar framtid!

När detta trauma väl var över så blev allt bra och nu har jag haft två veckor med en mängd läsning flera bad i sjön varje dag och mysigt familjehäng.

Jag har befunnit mig på den amerikanska prärien. Tillsammans med Laura Ingalls Wilder har jag klarat mig igenom ett antal snöstormar (aningens absurt med tanke på den 30-gradiga värmen som varit här), gräshoppsinvasioner, och naturligtvis kärlekshistorien med Almanzo. Riktigt så magisk som när jag var elva är den inte och jag har haft väldigt jobbigt med synen på urinvånarna och synsättet att den vilda prärien ska tämjas. När bufflarna och vargarna, andra vilda djur och växter utrotas så är det något positivt även om Laura och pappa Charles sörjer det lite i smyg, vilket gjorde mig lite glad. Men när jag bearbetat de obekväma åsikterna och försonat mig med tanken att de inte visste bättre och kämpade utifrån sina förutsättningar så fastnade jag totalt, igen. Och jag har läst en massa fakta och tittat på bilder på nätet samt sett flera dokumentärer på Youtube. Det är något med Laura som trollbinder mig fortfarande trots att det är ungefär 40 år sedan jag lärde känna henne första gången. Däremot känner jag inget behov av tv-serien, som jag älskade så fruktansvärt mycket som barn, eftersom den är så långt ifrån sanningen. Kanske att jag vill se den någon gång i framtiden.

Nu har jag endast en bok kvar i serien, "De första fyra åren" och den har jag reserverat på biblioteket, min första reservation här...

Böckerna i serien är...

"Det lilla huset i stora skogen"

"Det lilla huset på prärien"

"Huset vid plommonån"

"Vid silversjöns strand"

"Farmarpojken"

"Den långa vintern"

"Den lilla staden på prärien"

"Gyllene år"

"På väg hem"

"De första fyra åren" (som jag inte läst än)

 Att sluta på jobbet kan vara en långdragen historia.

Förra veckan var det många barn och lärare jag såg för sista gången. Den här veckan har det varit ytterligare några lärare att säga hej då till och idag var det avtackning med jobbkollegorna. En av mina skolbibliotekskollegor ska också sluta och vi bjöd på kladdkaka, glass och vispgrädde. Jag fick en fantastisk matkorg med mycket uttänkt tema. Det var te som hette Bibliotek, Pippis sockerdricka, kort med Plupp och en massa annat med litteraturtema. Det ska bli spännande ikväll att komma hem och packa upp ordentligt.

Imorgon är det sommaraktivitet på mitt bibliotek och jag ska klä ut mig till Plupp. Det kommer att bli minnesvärt. Jag har provat kläderna ett par gånger och det roar mina kollegor något enormt. Min son har sett kort, ryst och konstaterat att han skulle springa långt åt ett annat håll om han mötte mig som Plupp. 

Men efter morgondagen är det mest att städa ut sig, skriva överlämning och ta en del diskpass och sedan lämnar jag Enköping och Örsundsbro för alltid!

Det ska bli mycket roligt och spännande att flytta och byta jobb men visst är det lite sorgligt med alla avsked...

Lagom till sommaren har jag påbörjat en rejäl nostalgitripp!

Jag har läst första delen av "Lilla huset på prärien- serien", "Det lilla huset i stora skogen" av Laura Ingalls Wilder. Det är nog minst trettio år sedan sist och jag både minns mycket och har glömt en hel del.  Egentligen händer det ju inte så mycket. Boken handlar om familjens tillvaro under ett år kan man säga. Jag minns från när jag var liten att det var en så fascinerande tillvaro med alla sysslor, maten de åt och hur omständigt det var att ta sig till olika ställen. Jag tycker fortfarande om Laura och berättelsen om hennes liv och min plan är att läsa hela serien under sommaren men riktigt så fängslad som jag var som barn är jag inte nu, kanske av naturliga skäl. 

Sedan har jag gett mig på "Jag kommer att hitta nyckeln" av pseudonymen Alex Ahndoril, det vill säga paret Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril som också döljer sig bakom Kepler.

Jag har läst några Kepler-deckare och tycker att de är bra men fruktansvärt obehagliga vilket medför att det kan gå några år mellan läsningarna. Den här är mer av en pusseldeckare men jag blev inte helt begeistrad.

Anledningen kan vara att karaktärerna kändes överdriva och svåra att relatera till. Fast å andra sidan så kan jag ju läsa andra böcker utan den minsta verklighetsförankring och vara totalt uppslukad. Så egentligen är det aningens oklart varför jag inte fastnade. 

Tja man kan inte älska allt man läser.

Tisdag igen...

 Så har en vecka passerat och semestern är över för den här gången. Nu är det två veckor utan en enda ledig dag, min son och jag är överens om att det blir svårt att klara av nu när vi vant oss med någon ledig dag här och där. Han har sitt sista nationella prov i veckan, matte, och efter det tror jag att hans humör kommer att stiga som vårsav. Bara sex veckor kvar av grundskolan. Det är helt omöjligt att fatta för de gamla föräldrarna.

Besöket hos pappa var bra. Det kändes lite speciellt för jag ska nämligen flytta hem! Ja, inte till pappa då men till mitt lilla samhälle i Jämtland. Detta är, som ni förstår, den stora nyheten som jag burit på ett tag. Jag har fått jobb som kommunens första skolbibliotekarie och ska börja i mitten av augusti. Fortfarande känns det helt overkligt. 

Min familj skulle följa med men det visade sig att gymnasielinjen som H vill gå inte finns i höst på grund av att de har för få elever som sökt. Ja, så är verkligheten om man ska bo i en liten inlandskommun, hade lite glömt det...

Så nu blir det så att jag flyttar, de andra stannar i Uppsala. Vi kommer att försöka pendla lite och träffas så mycket vi kan. Framtiden får utvisa om det fungerar.

Ni kommer förstås att få höra mycket om det här framöver. Allt är fortfarande mycket luddigt, var jag ska bo, hur jobbet ska läggas upp, hur vi ska få ihop vardagen. Min nya chef har i alla fall stor förståelse för situationen och har redan lovat att jag ska få jobba på distans vid behov, samt fördela arbetet så att jag kan jobba lite mindre vissa veckor och mer andra för att kunna åka någon extradag till Uppsala.

Allt det här får min hjärna att spinna på högvarv och jag har svårt för att fokusera på annat, som att blogga till exempel.

Men här kommer de senaste böckerna i alla fall.

Boken "Flerstämmigt" med redaktören Gunnel Furuland består av texter som handlar om människor i Uppland som betytt mycket för kulturen genom åren. Det är allt från folkskollärare till Gösta Knutsson, kvinnor som sökt och bevarat textilier och konst och man får förstås inte glömma porträttet av Elsie Johansson. Min favorit är nog ändå texten om Gösta Knutsson som visade sig vara en betydligt intressantare person än vad jag visste innan.

Min kollega Joakim Persson har kommit ut med en barn- och ungdomsbok som heter "The challenge". Boken innehåller noveller med det gemensamma temat att det utspelar sig på spelplattformen Arena. För ett par år sedan fick jag korrekturläsa manuset (och jag är sjukt mallig över att jag är en de som nämns och tackas i slutordet). Sedan min läsning så har boken utvecklats och hittat sin form. Jag tycker att den är helt okej, spännande och lite obehaglig. Jag skulle verkligen inte vilja spela på Arena. 

Boken passar också in på min Damma av-lista , böckerna från sängkanten som jag sakta men säkert försöker ta mig igenom. I april nådde jag inte målet med två böcker per månad så i maj ska jag försöka kompensera med tre. Nu har snart två veckor av månaden passerat och jag har fortfarande bara läst en så vi får se hur det går.

 Biblioteken i Enköpings kommun är stängda  och vi har haft tre dagar med möten. Jag har ont i kroppen, nästan som kramp, och misstänker att det är för att jag inte är van vid att sitta så mycket.

Imorgon kan det vara så att det nya systemet fungerar. Det kommer att bli otroligt spännande.

Eftersom vi har stängt så öppnar det möjligheten att hinna göra lite annat så imorgon ska jag tillbringa tre timmar med årskurs 5, en timme med varje grupp. Jag ska presentera författaren Lena Ollmark som kommer på författarbesök i slutet av mars/början av april och sedan är planen att börja läsa högt ur boken "Inmurade", första delen i triologin "Firnbarnen" som alla eleverna ska få. Årskursen är ganska stökig och många av eleverna är svåra att få att läsa och därför tänker jag att det är bra att passa på att spendera tid med dem och kanske lyckas sparka igång deras läsning av boken. Även lärarna kan behöva det.

Till min stora lycka fick jag tag i den andra delen av den isländska deckarserien om Hildur av Satu Rämö på biblioteket och nu är den läst. "Rósa & Björk" var precis lika bra som "Hildur" och det gick inte att sluta läsa när man väl börjat. Jag kommer inte att avslöja något om handlingen eftersom det skulle spoila alldeles för mycket men detta är en bokserie jag verkligen rekommenderar!

December

 Äntligen har vi klivit in i december månad! 

I lördags hade vi systrarna med familjer på middag och inför det åkte adventsljusstaken samt julstjärnor upp i fönstren. En och annan liten tomte och julbock fick också komma fram. Man är ju så sugen på julstämning så här i början av december.

Igår kväll efter middagen bänkade vi oss, alla tre, med glögg pepparkakor och första adventsljuset tänt, för att titta på julkalendern. Den verkar vara mycket lovande i år tycker vi. 

Dels att det utspelar sig i Lilluman (mycket roligt), same- och snötema... Ja mycket bra.

Jag har nu börjat årets läsning av julböcker. 

Först ut är en barndeckare.

"Jakten på norrskenet" av Eva Hildén handlar om Stina som åker med sin mamma till Abisko för att fira jul med mostern Karin och hennes familj. Stinas föräldrar har skilt sig och det är den första julen de ska fira åtskilda. I Stinas ryggsäck ligger en julklapp från pappa och en julklapp som Stina ska ge sin mamma. Men när de kommer fram så visar det sig att hon plötsligt har fel ryggsäck. Bortsett från att julklapparna känns extra viktiga det här året när allt är nytt och konstigt så visar det sig att personen vars ryggsäck Stina nu har är desperat i sin önskan att få tillbaka sin  och det blir snabbt lite läskigt. Än så länge har jag lyssnat på sju delar och tycker att det är spännande

Jag har också lyssnat på "Julens små mirakler" av Anna-Karin Kjellsdotter Johansson

Den här var inte riktigt vad jag förväntat mig. Jag trodde att det skulle vara en julfeelgood, ni vet romantiskt, snö och julstämning. Det var juligt, snöigt och allt det där men först och främst handlar det om huvudpersonen Anna-Lottas ensamma liv, ekonomiska problem samt hur plötsligt saker börjar hända efter att hon pratat med en mystisk man klädd i lila. Författaren är ganska övertydlig i sitt budskap. Om man hittar Gud och litar på kristendomens budskap så blir livet bra.

Jag har väl inte direkt något emot religion och andligt sökande men jag ser inte mig själv som kristen och tyckte kanske inte att den här boken gav mig så mycket även om den var lite mysig emellanåt.

Sköna maj!

Det var länge sedan jag skrev men dels har det varit väldigt fullt upp, dels har jag dragits med en ytterst envis förkylning, som dränerat mig fullständigt på energi. Jag är fortfarande mitt upp i den känns det som men nu kände jag att jag måste ta mig i kragen och blogga lite trots allt.

Så här sitter jag och snörvlar, vilket är det nya stadiet för dagen. Huvudvärk samt ont i halsen, en extremt irriterande hosta med dålig nattsömn har ingått i de tidigare. Jag har kämpat på på jobbet och det är tur att det är lördag så att man får vila lite. Jobbar idag men det har varit väldigt lugnt. Antar att det är alltför vackert väder för att häcka inne på ett bibliotek. T och P har dragit ut på landet och jag har blivit lovad middag av barnet som valde att stanna hemma.

Han är mitt i processen att ta moppekort så han borde ägna helgen åt att plugga, men motivationen är väl så där. I veckan påbörjade han också sin prao så de är mycket nu. 

Tre böcker finns att redovisa idag.

"Bokklubben vid livets slut" är en mycket speciell och behaglig bok trots att döden är närvarande genom hela berättelsen. Will Schwalbe skriver om sin mamma som drabbas av cancer. Han följer henne på hennes behandlingar och de pratar mycket om vad de läst. Hela familjen läser mycket och diskuterar. När de två sitter där i timmar på sjukhuset bestämmer de att de ska ha en bokklubb, bara de två. Det är en salig blandning av litteratur, både sådant de läst förut och sådant som är nytt. Genom böckerna pratar de om livet och världen på ett sätt som jag tycker mycket om. Det är något med de där mycket intellektuella samtalen som jag uppskattar mycket. Trots att boken har över tio år på nacken så rekommenderar jag den varmt.

Min andra lästa bok är en ny barn/ungdomsbok som heter "Som en gnista" av Elle McNicoll. Den handlar om elvaåriga Addie som har autism. Hon kämpar med skolan och oförstående människor i omgivningen. Som tur är har hon sin storasyster som också har autism och är den som alltid kan förklara världen för Addie och skydda henne mot de värsta smällarna. I skolan får Addie höra om häxprocessen och kvinnor i hennes eget samhälle som blivit anklagade för att ha varit häxor och hon blir oerhört berörd. Hon kan verkligen sätta sig in i deras öden och känner att om hon själv levt då så hade hon lika gärna kunnat bli anklagad för att vara häxa samt att hon blir lika missförstådd av många runt omkring henne som de drabbade kvinnorna blev.

Det har kommit en hel del barn-och ungdomslitteratur om autism, adhd och liknande på sistone, både fack- och skönlitteratur, och det gör mig väldigt glad för det har saknats. Ett stort plus tycker jag, är också att författarna ofta har autism själva vilket gör böckerna så mycket mer trovärdiga.

Den tredje och sista boken jag har läst är en feelgood av Cathy Bramley. Den heter "Fyra årstider på Ivy Lane" och där får vi hänga med Tilly Parker som upplevt ett trauma och behöver en nystart. Hon bestämmer sig för att köpa en kolonilott där hon ska kunna dra sig undan, läka och få vara i fred.

Men det är inte det lättaste att få vara för sig själv när kolonigrannarna direkt börjar jobba på att få med henne i gemenskapen. Det blir ett helt annat år för Tilly än vad hon förväntat sig, men på ett bra sätt förstås.

En småmysig bok där jag faktiskt blev lite överraskad ett par gånger, tänka sig.

 Trots att det fortfarande är ganska varmt så är det helt klart höst i luften och jag är en mycket gladare människa. Värme, fukt och myggor i september gör ingen bibliotekarie glad (åtminstone inte den här bibliotekarien).

Kaninen verkar ha gett sig på att slå rekord i pälsbytaraktiviteterna i år. Han brukar alltid vara snabb på hösten men i år är det ingen måtta på det hela. Vi har fått borsta honom flera gånger om dagen i ett par veckor och varje gång blir det flera borstar fulla med ullig sommarpäls som ska bort. Han pendlar mellan att ha ont i magen och deppa, förmodligen på grund av päls som han slickat i sig, och att vara fruktansvärt hungrig och jaga oss i familjen i jakt på något litet gott. I ett sådant läge bet han mig härom kvällen lite lätt i en tå när jag inte fattade vinken trots att han pekade med hela tassen mot matförrådet.

Den där kaninens ego och personlighet ökar mer och mer för varje dag. Han är nu inne på sitt tionde år och vad det blir i kaninår vill jag inte tänka på.

Imorgon ska jag göra något riktigt kul!

Jag ska åka till en förskola och läsa en saga. Egentligen skulle vi åka dit med bokbussen och ha sagostunden på bussen men chauffören är sjuk så nu tar jag mig dit på egen hand. 

Planen är att jag ska läsa den underbara "Aldrig i livet!" av Beatrice Alemagna.

Jag läste den för mina sexåringar i början av terminen och de tyckte mycket om den. Den handlar om den lilla fladdermusflickan Pascaline som ska börja i fladdermusskolan men se det tänker hon inte! ALDRIG I LIVET! skriker hon så högt så att föräldrarna får ont i öronen och krymper. De blir så små att Pascaline kan stoppa ner dem i fickan och ta med sig dem till skolan. För om man har med sig mamma och pappa, ja då kan man ju eventuellt tänka sig att gå dit. 

Det går ganska bra i skolan den där första dagen om man bortser från att föräldrarna verkligen inte kan uppföra sig. De kan inte vara tysta under vilan, pappan ramlar ner i lunchsoppan och det ena med det andra. 

Som sagt, en ljuvlig bok på många plan som passar den som ska eller just har börjat skolan.

 Idag regnar det och jag och systerdöttrarna är hemma och slappar medan övriga familjemedlemmar åkt för att handla. Igår plockade vi mylta (hjortron) och jag har kokat sylt på ett och ett halvt kilo bär nu till morgonen. Känner mig mycket nöjd.

Kaninen är utmattad efter att ha träffat haren flera dagar i trädgården. Haren kommer så nära att de nästan har noskontakt. Man kan lugnt säga att känslorna svallar på Speedy. Så spännande semester hade han nog  inte räknat med. Det här ska han leva på hela vintern.

I kväll åker vi på sommarens sista café. I år har det blivit många. Det har varit riktigt roligt att träffa en massa folk. Jag har en och en halv veckas semester kvar och jobbet känns fortfarande långt borta även om andra runt mig börjar förbereda sig för att åka hem till vardagen.

De senaste dagarna har det inte blivit så mycket gjort i vävstugan eftersom jag har haft en del andra saker att pyssla med. Och de två dagar som varit riktigt varma och soliga har jag tillbringat ute på vår badflotte. Jag har läst mycket och stickat ytterst lite.

Passande nog med tanke på var jag är så har jag läst "Fågeln i mig flyger vart den vill" av Sara Lundberg.

Den handlar om konstnären Berta Hansson som växte upp i början av 1900-talet i Hammerdal, inte alls långt härifrån. Hennes mamma var sjuk i turbekulos och Berta och hennes systrar förväntades hjälpa till hemma på gården. Pappan hade ingen förståelse för Bertas önskan och behov av att måla och hon hade det inte så lätt. Boken är en rikt illustrerade barnbok skulle jag säga och jag har tänkt läsa den ända sedan den kom för flera år sedan. Kan varmt rekommenderas.

Jag har också läst del två och tre i serien "Kontrahenterna" av Denise Rudberg. Om man bortser från att jag hela tiden hörde Sickan Carlssons röst från någon pilsnerfilm från 40-talet så var böckerna helt okej. Just nu är jag osäker på om det hunnit komma en del fyra men det får jag kolla upp när jag kommer hem igen. Del två heter "En andra allians" och del tre "En tredje man".

  

Precis nu innan jag satte mig vid datorn så läste jag ut en mysdeckare av Sally Andrew; "Tannie Marias stora utmaning".  Det är den andra boken om Maria som bor i Sydafrika älskar att laga och äta mat samt har en spalt i den lokala tidningen där hon ger råd och recept. Hon har en förmåga att hamna i mordmysterier och trots att pojkvännen, polisen Henk, är mycket bekymrad över den saken så verkar det omöjligt att undvika. Det finns en underfundig och ganska lågmäld humor i de här böckerna som tilltalar mig mycket. Perfekt semesterläsning.

 I fredags, ganska precis när jag skulle gå till bussen från jobbet, så kom regnet. Och jisses vad det regnade! Efter att ha varit fullständigt överhettad i flera veckor så var det en sådan befrielse trots att det också var väldigt blött. Jag vadade i mina sandaler i vattenpölarna och det kändes nästan som att fötterna ångade lite. Ja, det var ren och skär lycka. Och sedan regnade det i princip hela dagen igår och det har regnat en del idag också. 

Idag har jag orkat åstadkomma en hel del på jobbet och den känns så skönt att vara sig själv igen och inte bara vilja ligga ner med en fläkt tryckt mot pannan.

Jag vill tipsa om en helt fantastisk "börja skolan-bok". Elin Johansson och David Henson har skrivit den fantastiskt fyndiga och roliga "Skolan börjar snart...och ingenting är klart" som handlar om fröken som ska få sin allra första klass. Det är tur att hon har Lena som också ska vara lärare i klassen och som jobbat i evigheters evighet. Det är bara det att Lena bryter benet precis en vecka innan skolan börjar. Åh, nej! Hur ska den nya läraren fixa allt? Hon vet ju inte vad barnen vill ha.  Men hon kommer på en briljant idé. Utklädd till brevbärare cyklar hon runt och spionerar på alla barnen för att se vad de tycker verkar vara kul. Och när första skoldagen kommer har hon med nöd och näppe hunnit förbereda en massa saker...

Om jag skulle ha haft en etta i höst skulle jag helt klart ha läst den här högt för dem.

I helgen läste jag också Dag Öhrlunds enda feelgoodskapelse (vad jag vet) nämligen "Det lilla hotellet på rue dÀmour", där berättaren är ett hotellrum i Paris. Tillsammans med det övriga möblemanget samt nyckeln diskuterar rummet gästerna och vad som händer. Det låter skumt men funkar ganska bra trots allt. Det är en ganska lågmäld och filosofisk historia och jag tyckte att den var helt okej. När jag var på bokmässan i Göteborg 2019, eller möjligtvis 2018, så lyssnade jag på ett samtal där författaren berättade om boken och blev lite nyfiken. 

Efter långhelg...

 Att vara ledig så här mycket som jag varit den senaste tiden är ljuvligt, och livsfarligt...

Det är som att jobbet, väckarklockan och alla plikter försvinner i ett dis och det känns fullständigt orimligt att inrätta sig i ledet igen.

Vi har haft en ljuvlig helg, soligt och varmt, släktkalas och en massa häng.

Idag har jag träffat både ettor och tvåor. Med tre veckors skola kvar innan det blir sommarlov så är de rätt spralliga och glada. Jag konstaterade att de börjar kännas stora. Nu är det mer kapitelböcker än Börja läsa-böcker som gäller. Lite fnissade jag när några plötsligt ville "ställa sig i led" på böcker i stället för i kö. Anar att lärarna pratar mycket om att stå i led för tillfället. Det är väl så det brukar vara, ju spralligare desto mer prat om led och ordning.

Jag har läst "Drömtyderskan" av Gudrun Wessnert, en barnbok som utspelar sig på riddartiden och handlar om en flicka som växt upp i ett kloster med sin mor samt två bröder som är drängar till två riddare som åker runt på tornerspel. Jag tyckte om boken som jag gjort med alla Gudrun Wessnerts böcker men tyvärr känns det som en sådan där typisk bok som är så fel för barnen som ska läsa. Främst är det bokomslaget som får mig att misstänka att det är så. Trots att boken är relativt ny; 2019, så har den ett "gammalt" omslag som naturligtvis passar mycket bra till innehållet men jag vet ju. Har en bok "fel" framsida så kan det vara nästan omöjligt att låna ut den, hur bra den än är.

Så, jag hoppas att den har sina läsare men tvivlar.

I julens efterdyningar

Så var vi hemma igen. Vi lämnade ett vintervitt och kallt Jämtland och kom hem till ett regnigt och grått Uppsala. Jag hade lätt kunnat stanna kvar ett par veckor till men samtidigt så är det skönt med den egna sängen och kuddarna. Det är något där som gör att madrasserna glider runt och man vaknar nästan varje morgon med en fot eller arm som sitter fastklämd, för att inte tala om kuddarna som nästan alltid försvinner ner under eller mellan madrasserna.

Men annars är det härligt att vara där och jag känner alltid att jag vill flytta hem.

Julhelgen har varit lugn med snöiga promenader, familjehäng, bokläsning och stickning.

Ännu är det oklart hur vi ska fira nyår men jag kommer inte att gråta om det bara blir vi här hemma. På måndag är det dags att pallra sig till jobbet igen så det gäller att passa på att vara ordentligt ledig.

Jag fick inte en enda bok i julklapp vilket var lite tråkigt. Å andra sidan gav jag bort en hel del böcker och det är nästan lika trevligt.

Under helgen har jag lyssnat på mina julkalendrar. Efter "Decemberdåd" blev det "Mysteriet i Frostköping" av Eva Hildén, en barnkalender om Rut och Rakel som ska fira jul hos sin morfar i Frostköping. Morfar älskar julen precis som Rut. Hon åker lite i förväg men när hon kommer fram är inte morfar där. I stället väntar en kvinna vid namn Anna i huset. Hon påstår att morfar åkt iväg för att köpa anitkviteter. Det kanske behöver påpekas att Ruts morfar äger en antikvitetsaffär.

Mysteriet tätnar och Rut känner i hela kroppen att något inte stämmer och att Anna ljuger.

Det var en mysig kalender. Vi har den på biblioteket och därför kändes det rätt att ha läst den för att kunna tipsa.

 

Innan vi åkte på jullov läste jag "Pur" av Erik Lindman Mata. Det är som en enda lång dikt om författarens flickväns sista tid, hennes död och sorgen efteråt. Nu letar jag i hjärnvindlingarna efter vad man ska kalla den här sortens poesiberättelse men hittar inget bra. Boken var sorglig och gick fort att läsa. Det senaste året har jag ramlat på flera sådana här böcker av någon anledning.

Vissa veckor är sega som attan, sedan har vi de där som går så fort så att man inte hinner komma igång på måndagen så är det fredag igen. Denna vecka har varit snabb.

Idag har jag haft bokcirkel med fyra tjejer i årskurs 4. Det var andra gången vi träffades och vi läser "Planen", del 1 i serien "Hemmet för bortrövade barn" av Camilla Lagerqvist. Att träffa de där flickorna är så roligt att jag nästan skuttade hem. De är entusiastiska och glada, älskar boken och kan prata hur länge som helst om den. Idag blev det extra uppåt eftersom jag bjöd på popcorn. Jag glömmer ofta mellan gångerna hur glad jag blir av sådana här aktiviteter, faktum är att det är det allra roligaste med mitt jobb och inte för att jag vill skryta men alla mina bokcirklar och bokprat genom åren har blivit bra.

Jag har läst två album av Liv Strömquist

 "Einsteins fru"

  "Kunskapens frukt" 

Jag blev inte besviken. De  var lika bra som det första albumet jag läste.

Äntligen!

Jipphii! Nu är vi alla dubbelvaccinerade i familjen och vi kan förbereda oss inför julen genom att ladda ner vaccinationspass. Även om det inte sagts så mcket om att det kommer att krävas på jultågen så känns det bra utifall att.

Idag har jag haft ett helt ljuvligt besök på biblioteket av ett gäng nioåringar. Det var som magi. De kom in och började leta böcker och många av dem ville ha några extraböcker hem över jul. En tjej började styra upp läsbingot som jag lagt ut; delade ut till kompisarna, förklarade hur de skulle göra och tipsade om böcker. Jag blev djupt imponerad. Hon gjorde helt enkelt hela mitt jobb.

Efter en stund satt de i små gäng och läste, lite här och där. Läraren satt med ett gäng och läste högt och jag kunde smyga runt och hjälpa dem som behövde tips. När de gått kände jag mig lycklig!

Mitt boktips idag får bli en diktbok för barn. "Om jag fötts till groda" av Annika Sandelin, med bilder av Karolina Pertamo, består av dikter som utgår från djur, personer men också solen och månen. Det är tänkvärda och underfundiga tankar om hur alla är olika, drömmer om olika saker som att vilja vara liten när man är stor eller stor när man är liten.

Jag skulle gärna använda dikterna i en klass för de väcker många olika tankar.

Ni ska få "Snöflingans dröm" av mig.

Snöflingans dröm

Som snöflinga är man en av miljoner

en makaron i en skål av makaroner                                                       

Titta det snöar! säger de flesta 

utan att märka att man är den bästa

Ganska så tråkigt blir det i längden

att alltid vara en del utav mängden

 

Snöflingan drömmer mitt i sin dans

att någon ska se hans personliga glans

att någon ska ropa ut från sitt fönster

Titta på den, vilket ovanligt mönster!

Snöflingan drömmer om hänförd publik

som äntligen märker att han är unik 

 

 

 Så vad bjuder helgen på? 

Ingen Halloweenfest men middag ikväll hos en syster som inte är hemma. Det låter kanske mystiskt men hennes övriga familj är hemma och har bjudit. Vi ska passa på att uppvakta en nybliven 14-årig systerdotter på middagen. Fast hon tillhör den andra systern. Jag begav mig till bokaffären för att köpa en present till henne och kom hem med ett antal julklappar också. Det är så lätt att få feeling på sådana där ställen. Boken vi ska ge bort är "Love Love Love" av Hanna Landahl. Det tror jag blir bra.

I eftermiddag är det också fotbollsmatch för H. Han har varit förkyld i omgångar och inte tränat på flera veckor så det kan bli jobbigt att springa omkring. Men också kul verkar det som. Min plan är att klä på mig för sibirisk vinter och titta på matchen. Det brukar vara kallt så här års även om det är regn och inte snö man ska tampas  med.

Till veckan är det ett efterlängtat höstlov, eller läslov som det kallas i mina kretsar nuförtiden. Vi har författarbesök på biblioteket med Camilla Lagerqvist som har skrivit många bra och spännande böcker med en historisk touch. Hon har bland annat skrivit serien "Svarta rosorna" som är en deckare i andra världskriget-miljö. Jag känner mig orolig eftersom det är endast en anmäld än så länge men jag hoppas på ett mirakel och att det ska dimpa in anmälningar på måndag.  Det är lite samma känsla som att ha fest och ingen vill komma...Jättejobbigt!

 

Frida Boisen är journalist, författare och känd från tv i olika sammanhang. Hon har varit programledare och talare. Jag har läst hennes debutbok "Berätta aldrig det här". Precis som mina två senast lästa böcker så är det här en uppgörelse med författarens barndom och föräldrar. Det är både en lycklig och inte så lycklig barndom. Fridas föräldrar skildes inte bara en gång, utan två. Mamman blev fruktansvärt bitter och olycklig. 2007, på morsdag, tog hon sitt liv. Hon lämnade efter sig ett avskedsbrev där hon gav sin dotter skulden för självmordet. Även om det var helt uppenbart att mamman var sjuk så höll det på att förstöra Frida Boisens liv. Jag kan inte tänka mig något hemskare. Det går ju inte att reda ut eller reparera när den andra personen är död!

Hon har också skrivit en bok om sin pappa som jag inte har läst än. Med tiden ska jag läsa den men nu behöver jag sticka emellan med lite annat uppiggande.

Årets bästa pryl

 Lite utmattade av den plötsliga sommarvärmen har vi mest suttit i vår trädgård i helgen, med kalla drycker och under solsegel. Jag har läst och T har lyssnat på ljudbok. Jag skulle krångla mig ur vår nya hängmatta vilket varken var snyggt eller graciöst. Finns det något sätt att ta sig ur en hängmatta graciöst, jag bara undrar?Det blev i alla fall dagens träningspass. T tyckte det var jättekul. Ha! säger jag bara vänta bara tills jag hämnas...

Den pälsklädde kaninen lider i värmen och vi investerade idag i en kylfilt , eller kylkudde som det stod på förpackningen, som han ska kunna ligga på. Egentligen är den till hundar men vi tänkte att det skulle vara värt ett försök. Inte helt oväntat är Speedy mycket skeptisk men jag upptäckte att det är en fantastisk grej! Årets bästa pryl! Jag la den i soffan och la mig på den och jag lovar att  min kroppstemperatur sjönk med en grad direkt. I natt ska jag testa om jag kan sova på den, fast risken är väl att mitt barn snor den.

Jag kan i alla fall rekomendera alla att skaffa en.

När jag låg där i den mycket bekväma hängmattan, bekväm så länge jag låg still, så läste jag Eli Åhman Owetz senaste feelgood. Som vanligt är det människorna i den lilla fiktiva byn Söderberga som är i fokus. Denna gång handlar det om hårfrisörskan Kicki som har valt bort familj och barn i alla år. Hon vill vara fri och leva på sitt eget sätt vilket hennes mamma absolut inte kan förstå. När mamman dör får Kicki fruktansvärt dåligt samvete då hon tycker att hon varit en dålig dotter. Hon bestämmer sig för att bli en bättre människa vilket förstås inte är så lätt. Boken heter "En bättre människa"

Som i alla böcker i den här genren så finns det snygga karlar och kärlek. Men utan att spoila handlingen så kan jag säga att jag, som läst oändligt många feelgood-böcker, aldrig läst en bok med det här slutet. Jag blev faktiskt lite överraskad, alltid positivt.

Sedan har jag läst ""Uppdraget i London" av Jakob och Hanna Blixt, en bok för åldern 10-13 kanske. Det är en spännande blandning av historia och lite fantasy. Milton bor med sina fosterföräldrar. De är snälla mot honom men jobbar mycket så han får klara sig själv en hel del. Skolan är hemsk då han känner sig annorlunda och att han inte passar in. Till och med lärarna mobbar honom. Den ende som är snäll är skolbibliotekarien Mr T.

När det ska göras ett grupparbete tvingas den populära tjejen Iona att jobba med Milton och de går till skolbiblioteket. Mr T är inte där men det ligger en ovanlig bok på bordet. Milton som älskar historia kan inte låta bli att titta i den och vips händer det grejer. Jag tyckte att det var en välskriven och spännande bok som jag kan tänka mig passar den som är intresserad av historia och andra världskriget i synnerhet.

Min sista bok för idag är en historisk roman om drottning Kristina. Den heter "Kvinnokungen" och är skriven av Kristina Sjögren. Det är en roman och därför delvis fiktiv men ändå intressant. Jag gillar ju att lära mig om spännande människors historia och man kan inte säga annat än att Kristina var högst spännande. Också detta är en bok jag rekomenderar.