Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 26 oktober 2020

Läslov

 Det är måndag, grått och regnigt men ganska varmt ute.

Jag har haft en otroligt lugn dag på jobbet eftersom det är lov. Har städat, gjort en kurs på Digiteket, en lärplattforn där bibliotekarier ska utvecklas digitalt, och lite annat pyssel. Mitt barn är på höstlov med sina kusiner hos sin morfar och mormor så det är väldigt lugnt hemma.

I helgen har vi mest slappat och städat. Jag läser fortfarande högvis med böcker och nu sitter jag också på jobbet och försöker hinna läsa in mig på nyheter eftersom jag hoppas på att få ha ett gäng bokprat om ett par veckor då det är Barnboksveckan. Vi får se hur mycket lärarna nappar.

Böckerna jag läst sedan sist är     















tisdag 13 oktober 2020

Efter att ha haft några härliga dagar i Norrlands inland, med höstfärger, regn och mysigt samkväm med familjen så är jag tillbaka i ett lika höstligt Uppsala även om det inte hunnit bli lika orange och rött i träden.

Lite vemodigt är det att komma hem till sin barndom också. Man träffar människor från förr och inser plötsligt att tiden går så snabbt. Barnen blir vuxna och varje gång jag kommer hem är det någon ny person som fötts och någon som dött. Det finns så många, bara i min by, som mitt eget barn aldrig kommer att få träffa. Människor som varit viktiga och självklara för mig.

Men, nu är jag hemma igen och det känns också bra. Kaninen har passat på att byta väldigt mycket päls. Han ser mager och ynklig ut i vintermunderingen. Och han är lika hungrig som vanligt.

På tåget hade jag mycket trevligt sällskap av en av mina favoritgubbar; Kalle Lind.

 

Samlade krönikor 2011-2018 by Kalle LindVanligtvis skriver och pratar han ju om saker och personer som fanns förr. Men i den här boken "Kalle Lind samlade krönikor" smyger sig nutiden in lite mer. Flera gånger kom jag på mig själv med att ropa högt (inombords, jag satt ju ändå på ett tåg) att

JA! SÅ ÄR DET!

Kalle Lind skriver om SD, miljöförstöring, medelklassen, socialdemokraterna, varför i hela fridens dagar man måste döpa om Bokbussen till Biblioteksbussen och så vidare. Allt håller jag naturligtvis inte med om, men tillräckligt. 

Lite frustrerad blir jag av att det är så lätt att hitta favoritgubbar och så mycket svårare att hitta sina favorittanter. Det beror knappast på att de inte finns utan det måste vara något annat. Den nöten försöker jag knäcka lite nu och då. 

En annan fantastisk bok som jag läste under veckan var i en helt annan genre, nämligen "De sju morden på Evelyn Hardcastle" av Stuart Turton, en romandebut som är något helt eget.

Vi hamnar på ett avlägset och isolerat gods. Det är morgon och på kvällen ska det bli bal. På balen mördas dottern i familjen, Evelyn. Problemet är att tiden fastnat och dagen upprepas om och om igen. Huvudpersonen vaknar varje morgon som en ny person i sällskapet. Genom de olika personerna ska han hitta ledtrådar för att lösa mordgåtan, inte en helt enkel uppgift. Det låter helt osannolikt men författaren har lyckats skriva en makalös deckare som var omöjlig att släppa. och det var fullständigt omöjligt att gissa hur det skulle sluta vilket är en bedrift i sig.

Även om du känner dig tveksam så ge boken en chans! Den är alltför bra för att gå miste om.

Min sista bok är "Hon kallades Daisy" av Prinsessan Christina. Det är en biografi om prinsessan Margareta, eller Margaret som hon hette innan hon blev  svensk prinsessa. Hon var farmor till den nuvarande kungen och dog redan 1920, 36 år gammal. 

Hon kallades Daisy : att finna en farmor - Prinsessan Christina Fru  Magnuson - Bok (9789174249910) | Bokus Jag är ju väldigt förtjust i att läsa om historia och speciella personer, kungliga och andra. Man ska ju komma ihåg att det blir en väldigt uppskattande och kärvänlig bild när någon skriver om sin mytomspunna, kända farmor. Det är svårt att finna några fel och mindre smickrande drag hos Daisy, men om man har lite överseende med det och tänker att det är någon annan som får skriva just den historien så är det intressant att läsa och att se bilderna från den tiden.


lördag 3 oktober 2020

 Nu är det inte ens en vecka tills jag får sätta mig på tåget norrut och hälsa på mina föräldrar. Det ska bli mysigt, och välbehövligt med några dagars avbrott i vardagen. I morse när jag stirrade in i hallspegeln på väg till jobbet så tänkte jag att det är rent bedrövligt vad risig jag är i håret trots att det är nyklippt. Jaja, tänkte jag, det är väl hösten. På vägen till jobbet slog det mig plötsligt varför håret var risigt. Jag hade ju glömt att borsta det. Pust! Jag hade också glömt att ta på mig mascara. Så låntagarna får ta en ofixad och oktobertrist bibliotekarie, på en lördag och allt.

Det blev bilen idag i stället för bussen, för ovanlighetens skull.

Om ett par veckor är det dags för författarbesök och den här gången ska jag köra honom till en annan skola efter att han varit på min. Eftersom jag har en mardröm som innebär att jag ska köra vilse med författare i bilen (det vore så extremt pinsamt) så körde jag dit idag efter jobbet bara för att vara säker på att jag vet var det är.

Min senaste avslutade bok är "Den lilla bokhandeln i hamnen" av Jenny Colgan, den andra boken i serien "Den lilla bokhandeln". Som alltid är det mysigt, roligt och kärlek. 

Nina ska ha barn med sin bonde och behöver därför hjälp med sin rullande bokhandel. Zoe bor i London med sin fyraårige son Hari. De har inte råd att bo kvar i sitt lilla kyffe till lägenhet och när Ninas kompis, och Haris faster, tipsar Zoe om att Nina behöver hjälp och det dessutom finns ett jobb som barnflicka hos en ensamstående man med tre odrägliga barn så nappar Zoe och flyttar till det lilla samhället. Naturligtvis blir det missförstånd, plågsamt och jobbigt. Men samtidigt finns det något som får Zoe att inte ge upp sina två nya jobb.