Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 27 april 2020

Aednan

Så är det bara en vecka kvar av april. Ibland glömmer jag att det faktiskt är vår eftersom allt kretsar kring avstånd och handsprit.
Jag förstår att det behövs information men ibland blir jag galen på alla skyltar om hur man tvättar händer och hur långt ifrån varandra vi ska vara.

Och mitt i alltihop så har PO Enquist dött. Ja, det är mycket nu.

I helgen tittade vi på "Den stora älgvandringen", svt:s direktsändning som visar älgarnas vandringsstråk dygnet om. Slow-tv såg jag att det kallas. Vi såg älgar, renar, fåglar och vindprassel.
I lördags eftermiddag var väldigt mycket älgar på gång, så mycket att jag trodde att det var ett hopplock av dygnets bästa sekvenser. Men det var kanske rusningstid helt enkelt.
I trädgården har vi mycket humlor i år. De har vaknat ganska tidigt tycker jag, men det kanske är deras vanliga tid, jag vet inte riktigt.
Vi var en sväng på landet också igår och då låg det en hare mellan äppelträden. Den brydde sig inte om att vi kom utan låg där i säkert en halvtimme medan vi gick runt, pratade och planterade blommor.
Alla dessa djur och vårlig natur får mig att vilja ger er några rader ur "Aednan" dikteposet av Linnea Axelsson. Aednan handlar om två nordsamiska familjer och deras öden från början av 1900 och till vår tid.
Jag har plockat texten från sidan 43.

Hundarna gav
skall och höll ihop hjorden
-
Vajornas skällor 
klämtade
mot branten

De var vana att
gå här och arbetet
var inte svårt
-
De ville alltid
västerut
för att föda

till sin särskilda dal

tisdag 21 april 2020

Idag har ett antal av de barn som besökt biblioteket haft shorts på sig. Kanske tycker jag att det verkar lite kallt, men jag kan också förstå att man blir väldigt sugen när solen skiner och man känner att våren har kommit på riktigt.
Plötsligt har också mitt eget barn och hans kompisar börjat gå ut på kvällarna för att spela fotboll, cykla eller leka tagare. Ibland under den mörkare delen av året känns det som att han vuxit fast i soffan, men så är det tydligen inte.

Frida Skybäck är en lurig författare. Om någon skulle fråga mig så skulle jag tvärsäkert intyga att jag älskar hennes böcker. Och ja, jag älskade hennes "Bokhandeln på Riverside Drive". Men hennes historiska serie som inleds med "Norrsken" var lite svår att komma in i tyckte jag. Det var någonting som fattades för att jag skulle fastna omedelbart. Nu har jag just avslutat hennes senaste "Bokcirkeln vid världens ände" och jag tycker att den var bra. Men något var det även med den som jag inte riktigt kan sätta fingret på men som gjorde att jag inte älskade den förbehållslöst. Dessutom, utan att spoila allt för mycket så retade jag mig på slutet. Jag tyckte att hon gjorde det en gnutta lätt för sig, förklaringen på vad som hänt var lite för enkel. Just det händelseförloppet har jag sett förr. Samtidigt vill jag rekomendera Skybäcks böcker. De är väl läsvärda och spännande, bara inte perfekta!

måndag 20 april 2020

Nu känns det som att våren kommit på riktigt! Efter ett pars veckor kallblåst så har det idag varit sol och rätt så varmt. Jag har förstås varit instängd i mitt bibliotek men det var ren glädje att cykla hem från bussen.
Anders Tegnell, vår folkkäre statsepidemiolog, var försiktigt optimistisk igår eftersom Coronasmittan verkar ha planat ut en aning. Men idag är han bekymrad eftersom Stockholmarna plötsligt börjat sitta i klungor på uteserveringarna.
I helgen har vi sått en massa fröer; blommor som ska glädja våra humlor, tomat, kryddor, ruccola, chili och vi petade också ner ett antal gula sättlökar. Så nu är vi väldigt redo för våren. Kaninen var helt slut efteråt. Så mycket grävande i trädgården gjorde honom väldigt uppihejsan och intresserad.

När Torleif Ingelög satt vid sin fars dödsbädd fick han veta den stora familjehemligheten, traumat som ingen ville prata om. Den person, Greta, som han trodde var hans mormors syster var i själva verket hans mormor. Greta Ahrbom, en skicklig textilkonstnär, förlovade sig i smyg med en berömd marinflygare Fritz Netzler. Katastrofen skedde och Fritz störtade i havet. Kvar lämnade han Greta, gravid. När Gretas mor fick veta att Greta var gravid utan att vara gift så tvingade hon Greta att lämna barnet till sin syster och att inte avslöja något för någon. Sorgen både över Fritz och den lilla dottern hon mist gjorde att Greta bröt ihop och led av depressioner under stora delar av sitt långa liv. Hon stängdes in på mentalsjukhus och kom aldrig ut, trots att hon egentligen var fullt kapabel att ta hand om sig själv. Torleif tog kontakt med sin mormor och fick under några år ett varmt och kärleksfullt förhållande till henne.
Detta är en tragisk historia om sociala konventioner och krav. Det handlar om vad som händer när en person inte passar in i den trånga mall som samhället bestämt. Boken berättar om ett människoliv som offras men också om den okuvliga livsviljan som gör att den offrade ändå inte ger upp. Efter att ha läst och ryst över det öde Greta Ahrbom mötte så konstaterar jag att allt inte var bättre förr! Boken heter "Hon kysste havet" och är skriven av Torleif Ingelög.

Hon kysste havet : berättelsen om Greta Ahrbom

onsdag 15 april 2020

Adam och Torgny och Stellan

Så är vardagen igång igen. T jobbar hemifrån, H har varit i skolan i två dagar och jag är på mitt bibliotek om dagarna. Påsken blev trots allt rätt bra även om vi verkligen saknar vår släkt och att få åka hem.
För mig är det svårt att fatta att jag inte ska träffa folk eftersom mitt jobb gör att jag umgås med folk mest hela tiden även om jag försöker att inte komma för nära dem. Jag såg att både Finland och Danmark nu försiktigt börjar lätta på restriktionerna vilket känns positivt.
Däremot blev jag smått chockad när jag i samma nyhetssändning hörde att Adam Alsing dött i sviter efter Corona! Han var bara 51 år gammal! Plötsligt förstår man, igen, att det här är på allvar. Eftersom vi lever ett mycket privilegierat liv och bara är allmänt trötta på situationen så är det lätt att glömma att det är på riktigt.

I påsk lyssnade jag ikapp podden Lundströms bokradio.
Under tre tillfällen har Marie Lundström, Marie Göranzon och Olof Wretling läst och pratat om Torgny Lindgrens " Ormens väg på hälleberget".
Jag har ett mycket vagt minne av att jag sett den som film eller möjligtvis tv-serie i min barndom. Förmodligen satt jag inne hos farmor, sippade på en stor mugg te och åt kvällsmackor och mös. Det var så det oftast gick till när jag såg alla de där klassiska serierna som inte på något sätt var anpassade för min ålder och som jag inte alltid förstod. Mitt minne av "Ormens väg på hälleberget" är en fruktansvärt obehaglig Stellan Skarsgård om jag inte minns helt fel, iklädd en päls. Jag minns också att det var något med en kniv och att någon hämnades på Stellan. Nu när jag lyssnat på bokcirkeln och dessutom lyssnat på Torgny Lindgrens egna uppläsning av den så har historien klarnat och jag förstår varför det var så obehagligt. Det förvånar mig lite att jag fick se det ens, men farmor tyckte också att det var mysigt när vi satt där på kvällarna och det är inte säkert att mamma och pappa visste att jag såg. Nåja, bokcirkeln var mycket lyssnarvärd och när jag såg att de lagt ut Torgnys egen uppläsning i tre delar så passade jag på att lyssna. Fruktansvärd berättelse, men fantastisk på samma gång! Jag kan varmt rekomendera den om ni inte har läst den förr.

Första bokcirkelträffen

Ormens väg på hälleberget – streama online utan reklam | C More


tisdag 7 april 2020

Så var det påsklov för vissa glada jeppar i familjen.
Vi andra, som bestämt oss för att jobba lite mer än planerat kämpar på.
Jag har haft två lugna dagar på mitt jobb. Inga elever som dundrat in vilket känns lite ensamt, men ändå lite bra eftersom alla inte var helt snuvfria sista veckan.
Det har blivit sådant där pyssel och städning som man inte hinner till vardags. Imorgon blir det Enköping. Då lär det bli lite mer fart!
I helgen ska vi hänga med kusinerna varje dag faktiskt, som kompensation för att vi inte fick åka på påsklov. Det måste erkännas, i måndags när jag satte mig på bussen mot jobbet i stället för tåget mot Östersund, ja då var jag väldigt bitter. Men det är ju som det är och oss är det inte mest synd om, som min mamma brukar säga.
Det är färre besökare på filialtiden också om dagarna även om det inte är helt tomt. Denna vecka har det varit en del langning vid ytterdörren med folk som ringt och beställt böcker som jag sedan stuckit i handen på dem för att de ska kunna hålla sig i karantän.

 Som stjärnor i natten (häftad) "Som stjärnor i natten" av Jennifer Niven är en fruktansvärt bra och sorglig bok på det där sättet som nästan bara ungdomsböcker kan vara.
Den handlar om Violet som står uppe i ett torn och funderar på om hon ska hoppa eller inte. Boken handlar också om Finch som kommer upp i samma torn och ser Violet. Hans plan är också att eventuellt hoppa, men i stället räddar han Violet. Finch är en människa som lever fullt ut, eller inte alls. Han fängslas omedelbart av Violet och övertalar henne att göra ett skolprojekt med honom. De ska besöka minst två sevärdheter i sin delstat. Violet är mycket ovillig först, men hakar sedan på och tillsammans utforskar de olika ställen. Med Finchs ögon blir allt speciellt och fantastiskt och han får henne att börja leva igen. Men samtidigt mår han själv sämre och sämre.
Jag har också sett filmatiseringen som finns på Netflix. Den är också bra, men som oftast är fallet så är boken så mycket bättre!

fredag 3 april 2020

Så blev det en fredag hemma igen...
Jag är så in i bomben trött på dessa småsnuvor som gör att både jag och H får sitta hemma då och då just nu. Han har varit hemma i två dagar och jag idag.
Men, det har varit stunder med solsken idag, påsklovet har börjat och vi ska se filmen "Halvdan Viking" ikväll och mysa. Igår kväll såg vi "ET". Den var faktiskt bättre än jag förväntat mig. Det är inte många fantasyfilmer som överlever i nästan 40 år. Filmen kom 1983 konstaterade vi.
En sak som ändå är lite positiv med att vara hemma är att jag nästan hunnit läsa klart "Månsystern" av Lucinda Riley. Den är lika spännande som de övriga böckerna i serien och som en låntagare konstaterade med frustrerad röst i veckan när hon hämtade ut sitt reserverade exemplar
-jaha, sedan är det bara att börja vänta på nästa del, när den nu kommer...
Till saken hör att den här stackars kvinnan väntat i över sex månader på att få tag i boken. Hon försökte ställa sig i kö långt innan den ens gick att köpa.
Nå, nu ska vi kurera oss i helgen så att vi kan njuta av påsklovet, eller vi vuxna ska jobba och spara den tidigare inplanerade påsksemestern och H ska förhoppningsvis kunna hänga med kompisar och kusiner.
Vi dricker c-vitaminbrustabletter, ingefärashots och äter apelsiner varje dag för att stärka immunförsvaret. Inte lär det sabba något i alla fall!

 Huset - NOVELLIX
Slutligen vill jag tipsa om en novell jag läste i veckan, nämligen "Huset" av Torgny Lindgren. Den handlar om Gideon och Bred-Kajsa, som hennes man så fint kallar henne, som vinner på Penninglotteriet och köper en gård. Gideon börjar bygga ett hus. Det går bra men han skulle behöva mer pengar för att kunna bygga klart. Han och Bred-Kajsa bekymrar sig inte. Har man vunnit en gång ska man väl kunna vinna igen?!
 Om man tycker om Torgny Lindgrens speciella språk och sätt att skriva så ska man inte missa den här!

onsdag 1 april 2020

I måndags firade vi en elvaåring hemma hos oss! En stor dag och som jubilaren sa på söndag kväll
- det här kan vara första gången någonsin som jag har längtat efter måndag.
Där i sängen låg han och filosoferade uppspelt över livet och skojade att
-ikväll är jag mammas kotte och pappas barr. Men i morgon blir jag en fullvuxen stubbe...
Så nu kallar jag honom Stubben.

Som vanligt blev det några hårda bokpaket. Det är så svårt att inte förse sitt barn med bra böcker.
Bland annat fick han tredje delen i serien "Woodwalker". Det är en fantasyserie av Katja Brandis. Den handlar om Carag, en woodwalker, det vill säga en blandning mellan puma och människa.
Jag har inte själv läst serien men H tycker att den är jättebra!
Första delen heter "Carags förvandling"


Carags förvandling - Katja Brandis - kartonnage (9789177837343 ...