Kaninen och jag tittade ut i morse och var sedan helt överens, idag morgonmyser vi inomhus. Världen var täckt av snöpuder och det blåste friska vindar. Jag hade sovmorgon och kunde därför putsa kaninöronen en lång stund. Att bli putsad på öronen är det bästa han vet. Då blir han helt platt, blundar och knorrar. 

Till sommaren blir Speedy 8 år, en aktningsvärd ålder för en liten kanin. Vi förstår ju att han inte kommer att finnas för evigt, men den dagen vill vi inte tänka på. H var bara fem år när Speedy flyttade in hos oss och jag tror inte att han minns hur det var innan. Nåja, den dagen den sorgen.

Jag har gett mig på en ungdomsfantasy igen. Elin Säfström har skrivit en triologi om tjejen Tilda som är väktare, det vill säga, hon hjälper sin mormor, som också är väktare, att hålla reda på alla tomtar, vättar, älvor, troll, häxor med mera som härjar runt överallt. Grejen är att det är väldigt sällsynt att kunna se alla dessa väsen och en stor uppgift för Tilda och hennes mormor är att se till att vanliga människor inte ser och påverkas av dem. Det är inte så lätt för till exempel tomtar och troll älskar att ställa till förtret för människorna och de bryr sig verkligen inte om ifall de blir upptäckta. Parallellt med väktarjobbet ska Tilda också sköta skolan och hinna hänga med kompisen Imane. Det är tur att Tilda har Dumpe, hunden som har en förmåga att känna på sig när det händer saker som Tilda behöver reda ut. 

Tilda är fruktansvärt kär i Hakim men han har bara ögon för den nya tjejen i klassen. Inte blir det bättre av att Hakim alltid lyckas dyka upp när Tilda jobbar med att till exempel samla ihop älvstoft eller färskt hundbajs (behövs till en viss magisk medicin). Det är ganska kul och lättsam läsning. Av någon anledning tänker jag på barnboksserien om Jack av Martin Olczack. Kanske för att det handlar om nordiska väsen och böckerna utspelar sig i Stockholm med omnejd.

Och ja just det, första boken i serien heter alltså "En väktares bekännelser"