Det har varit en riktigt bra helg. Lite av en chock var det att gå runt i Stockholm bland allt folk i lördags. På tåget dit insåg jag att nu har folk börjat nysa och hosta ogenerat på offentliga platser  igen. Jag är inte rädd för att få covid, men lite konstigt kändes det allt.

Det var fantastiskt trevligt att träffa en gammal vän igen. Och sedan besökte jag min syster med fästman på middag, ugnsstekt hjort, inte alls dumt. Min familj kunde inte följa med eftersom H blev sjuk, feber och ont i halsen. Jag trodde ju att det var jag som höll på att bli sjuk, så kan det vara.

Vi besökte några väldigt trevliga garnbutiker och jag kom hem med en del garn. Min plan är bland annat att sticka en klänning. Gjorde det för ett par år sedan men den blev så varm att det i princip krävs snöstorm för att jag ska kunna använda den. Nu ska jag göra ett försök att sticka i silke och hoppas att det ska bli lite svalare.

Mitt humör är bättre nu och jag inser att det är bra för en att göra något annat, se lite nytt folk.

När vi lunchade satt Ebba Witt Brattström vid ett bord och åt. Då blev vi aningens uppihejsan och uppiggade men lyckades uppföra oss och inte göra något pinsamt, som att till exempel börja peka eller trava fram och börja prata. Så lätt hänt annars.

Jag läser just nu "Änglaträdet" av Lucinda Riley. Upplägget känns bekant, nutid blandas med dåtid, gamla händelser påverkar livet just nu för huvudpersonerna. Greta är dansös i London, eller tja dansös och dansös, hon är snygg, halvnaken och med i en show. Det är fyrtiotal och livet påverkas till viss del fortfarande av kriget. När hon blir gravid och övergiven får hon hjälp av en vän och får bo i hans lilla stuga i Marchmont Hall. Där träffar hon vännen Davids morbror Owen som hon gifter sig med efter bara ett par månader. Hon ser fram emot ett lugnt och skyddat liv men inget blir som hon tänkt sig. Som vanligt är det medryckande och man fastnar direkt i historien. Jag tycker inte så mycket om Greta och det känns faktiskt uppfriskande. I boken finns andra personer som jag kan känna sympati för i stället. 

Min vän och jag diskuterade Lucinda Rileys serie "Sju systrar" och hon kunde inte förstå att jag gillar dem. Jag tycker att det är väldigt roligt att prata böcker och ännu roligare blir det när åsikterna går isär.

Sedan kämpar jag på med "Sagan om Isfolket". Har lyssnat klart på del 42, "Lugnet före stormen" och håller på med del 43, "En glimt av ömhet". Jag blev överraskad när författaren Margit Sandemo plötsligt skrivit in sig själv i historien. Tyvärr kan jag väl inte säga att det tillförde så mycket men rätt kul grepp ändå.