Om mig

En blogg för oss som inte överlever utan böcker och som hellre skulle ta med en boklåda än tändstickor till en öde ö. Jag har jobbat länge som lärare men sadlat om till bibliotekarie och inte ångrat mig en sekund!

måndag 14 mars 2022

Utanför fönstret lyser vårsolen, vi var på ett supertrevligt kalas i lördags, fick grillmiddag av en farbror när vi kom hem. Nästa helg har vi (typ) bjudit hem oss själva till familjens nyaste svåger. Min syster och han ska flytta ihop snart och vi har inte sett hans Stockholmslägenhet än så i sista sekund blir det av. Middag med övernattning.

Före dess ska jag på garnturné med en vän jag inte sett sedan vi drabbades av corona.

Trots allt detta roliga som händer så känner jag mig deppig! Varför? Vet inte. Igår trodde jag att jag var på väg att få influensan eller något. Ville mest sova eller ligga under täcket och lyssna på "Sagan om Isfolket". Idag är jag på benen men känner mig inte alls på hugget. Det där med hur man mår är verkligen underligt ibland. Humöret har inte alltid något med verkligheten att göra.

Just nu läser jag en bok som kanske inte heller direkt piggar upp mig trots att den är väldigt intressant och bra. 

"Jag vill skriva sant" av Jesper Högström bygger på författaren Tora Dahls dagboksanteckningar som var hemligstämplade i många år och finns på Kungliga biblioteket. När Högström sökte information inför en annan bok, jag tror det var om Artur Lundqvist, så snubblade han över dagboken och insåg att han måste skriva om det. Alltså, det är nästan så att jag inte orkar skriva det, men naturligtvis vimlar det av de där gubbarna igen. Artur Lundqvist, Gunnar Ekelöf, Erik Lindegren, Jan Fridegård och flera därtill brukade besöka Tora Dahl och hennes man Knut Jaensson i deras villa på Parkvägen utanför Stockholm under 30-talet. Där diskuterades det poesi och litteratur, där festade de loss. De var ganska  egocentriska och inte alltid de där stora, upplysta författarna som jag haft intryck av.

I dagböckerna avslöjas det att Tora hade förhållanden med både Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren, båda betydligt yngre än hon. Tora ses som frun, den som ska laga mat, vara en slags extramamma åt alla de där karlarna och inte ha så mycket åsikter. Äktenskapet mellan henne och Knut var väl inte det allra mest lyckade men på grund av ekonomi kunde de inte skiljas. Jag har kommit så långt i boken att Tora har lyckats gett ut ett par böcker som inte har blivit någon succé och hon kämpar på med dåligt självförtroende samtidigt som hon vägrar skriva det andra vill att hon ska skriva. Samtidigt som allt händer så pågår andra världskriget och Tora som har varit helt säker på att ju mer galenskap Hitler visar desto självklarare ska det vara för alla att ta avstånd från honom och nazismen. Så enkelt visade det ju sig att det inte var och hon är djupt besviken. Den känslan kan jag lätt överföra till dagens världshändelser och samhälle.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar