Jag har inte haft någon vidare vecka, av olika skäl. Men idag sken solen och imorgon är det fredag!

Bakom ryggen har jag en kanin som myser och umgås på det typiska kaninsättet, utsträckt, en halv meter  bakom min rygg. Vi putsar varann varje dag förstås men annars så uppskattar han väldigt mycket det där myset på lite avstånd.

I helgen har jag en plan att försöka få med T och hans bror samt eventuellt någon syster och svåger på puben. På grund av corona så har vi inte gjort saker tillsammans på två år, åtminstone väldigt väldigt lite och jag är så sugen på att hitta på något. Det är väl lite tidigt att sitta på uteservering men det känns inte så långt bort det heller...

På biblioteket hade jag finfrämmande idag. Ett gäng barn, två- och treåringar som kom med sina förskolefröknar. De smög på tå in i biblioteket samtidigt som de viskade (ganska högt). Det var tydligt att de diskuterat i förväg hur det skulle gå till. 

Sedan råkade de hitta en av de alltför få enhörningsbilderböckerna som vi har och då blev det stor lycka. Tyvärr vändes lyckan till olycka nästan omedelbart eftersom vi inte kunde hitta fler och en flicka slokade som en vissen tulpan när hon förklarade för mig att 

-enhörningsböckej äj det ENDA jag tyckej om!

Ja, det var många känslor men de lämnade biblioteket med väldigt många böcker så besöket var nog inte helt misslyckat trots allt.

Många gånger har jag hållt i Roy Jacobsens böcker och tänkt att de där ska jag läsa men inte förrän nu har det blivit av! Jag har läst "De osynliga", första boken om Ingrid som växer upp på en liten karg ö i Nordnorge i början av 1900-talet. Den var precis så bra som jag hade hoppats! 

Ingrid, hennes föräldrar, faster och farfar är de enda boende på ön och hela Ingrids liv. Det är fattigt och inte bara naturen utan även människorna är karga. Språket i boken är rikt och beskriver livet på ön på ett sätt som nästan får en att känna att man där.

Jag ser fram emot resten av serien.